Vi kan väl vara överens om att en av veckans bästa (kultur)nyheter var att Chimamanda Ngozi Adichie tilldelats Bokmässans nya pris Sjöjungfrun och att hon kommer dit för att ta emot priset!

Jag är väldigt o-fangirlig och o-starstruck av mig och dels har jag inga superidoler och dels har jag inte heller något jag direkt vill säga till människor vars böcker/musik/etc jag uppskattar. Mer än ett simpelt tack. Ändå måste jag nog säga att just Chimamanda är den författare som jag skulle placera absolut högst på piedestalen om jag fick frågan om favoritförfattare och jag blev sjukt glad att hon får priset och att hon kommer.

Jag har lyssnat till henne en gång på Kulturhuset här i Stockholm på den tiden jag ännu inte börjat stå i signeringsköer (varför skulle jag? jag har ju inget att säga mer än att tacka för bra böcker?) och jag grämer mig lite än idag att jag inte hade med mitt slitna ex av En halv gul sol (som är slitet för att jag plockade det ur en recyclingtunna på bibblan) och bad henne signera. Jag slank nämligen ut först av alla och blev förvånad när jag såg att hon satt där ute för signering och att jag hade hamnat först i kön bara av farten.

På bokmässan lär det bli en desto längre signeringskö men den här gången kanske jag tar chansen. Vi får se, det beror lite på längden på kön och det övriga programmet. Jag har ju fortfarande inget direkt att säga men om inte annat så är det just det där enkla tacket man kan säga och alla författare jag pratat med hittills (för ja, under åren har jag ändå ändrat lite inställning) blir väldigt glada när de får höra att man uppskattar deras verk.

Jag ser väldigt mycket fram emot hennes nya roman Drömräkning och hade gärna hängt på låset till bokhandeln om det inte vore så att jag jobbar. Av någon outgrundlig anledning lät jag hennes novellsamling stå oläst i bokhyllan i många år, kanske just för att det är noveller? Men nu tror jag att jag ska ägna sommaren åt att läsa om alla hennes romaner inför mässan. Det låter väl som en bra plan?