Skuggläge

Tredje boken om August och jag fick vänta rätt rejält länge innan mitt reserverade ex från bibblan damp ner. De tidigare läste jag ju direkt de släpptes på streamingtjänst. Men det var på den tiden som jag fortfarande tyckte det var värt att ha en streamingtjänst. Eftersom det här är en serie kan det finnas spoilers i recensionen för dig som ännu inte läst alla tidigare delar.

August ska anordna en baktävling på Hovenäset och livet med Maria flyter på fint. Men så hittas en hängd man, en ung tjej kommer på besök och hyr Fryshuset och en rad indicier gör att det gamla styckmordet blir aktuellt igen. Självfallet är Gunnar med på ett hörn och drar i bra tåtar och hur ska det egentligen gå för Ray-Ray och hans kärleksliv?

Tja, vad säger man. Ännu en härlig bok om gänget på Hovenäset att sluka. Jag gillar ju den här cozy crime-stilen där mycket fokus läggs på karaktärerna, fantastiska bakverk och charmiga miljöer. Men själva deckarnöten är riktigt spännande med många olika trådar att hålla i huvudet. Det är snyggt hur Ohlsson knyter ihop säcken från de två tidigare böckerna men samtidigt planterar frön inför kommande framtid så jag ser fram emot att få läsa mer om August och co.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 17 maj 2023
Mitt betyg: 4/5

Det låsta rummet

Den fjortonde och näst sista boken om Ruth och gänget köade jag för rätt länge på biblioteket innan den damp ner. I precis rätt ögonblick dessutom när jag behövde lite bekant tröst och jag slukade den på två dagar.

Boken utspelar sig under pandemin och inledningsvis kände jag lite ”åh nej” över det precis som jag gör med tv-serier som handlar om pandemin. Man är liksom klar med den och vill inte gärna återvända dit. Men så snart jag började läsa så glömde jag bort min skepsis. Pandemin gör att Ruth måste undervisa Kate hemma och samtidigt ha föreläsningar på zoom med sina egna studenter. De kör lite morgonyoga med Cathbad via nätet och så får de en ny trevlig granne som faktiskt är helt overkligt trevlig och Ruth trivs så bra i hennes sällskap. Nelson dyker upp i stugan på saltängarna då han vill ha hjälp med några mystiska självmord och kanske lite sällskap också eftersom Michelle är i deras hemstad. Sen händer det såklart grejer som involverar försvinnanden, covidpositiva personer, oklara relationer och skummisar.

Det vill säga ännu en helt perfekt Ruthbok. Hur ska jag klara mig utan den här mysiga serien i framtiden kan man undra? Samtidigt som jag nog inte vill att det ska bli en Sagan om isfolket-långkörare. Eller, i och för sig har jag inte läst de böckerna så det kanske jag visst vill? Men det är gemytligt, det är anglofilt, det är tjuriga katter, opretentiös matlagning, ljuvliga saltängar och historiska miljöer. Sen får alla tycka vad de vill om Ruth & Nelson, jag gillar dem ihop men är tveksam till om de skulle orka med varandra på heltid? Kanske får jag svaret på det i den allra sista boken som är ute nu i Storbritannien och troligen kommer i höst/vinter hit till Sverige?

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 25 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Annabelle

Förr i tiden fick jag fortfarande oombedda rec.ex. hemskickade ibland. Numera har jag i princip helt lagt ner det där med rec.ex. på bloggen förutom någon enstaka gång när jag verkligen blir nyfiken på en bok. Den här skickade alltså förlaget till mig för ca fem år sedan men då jag inte är jätteförtjust i deckare så blev den aldrig läst. Men nu när jag behövde några snabblästa böcker så passade tvärtom en deckare riktigt bra.

Charlie är en ung Stockholmspolis som blir satt på ett fall i Gullspång där en ung tjej försvunnit. Bara det att Charlie själv lämnade Gullspång en gång i tiden och hon har aldrig velat åka tillbaka. Samtidigt som hon nystar i fallet så kastas hon tillbaka till och får nya insikter om sin egen, inte så lyckliga, barndom.

Jag blev glatt överraskad av den här boken. Eller glatt kanske är lite fel ordval då den är väldigt mörk på många sätt. Charlie tampas med en hel del problem och i orten Gullspång finns också många hundar begravda. Jag är ju själv född och uppvuxen i Stockholmsförorter men har bott ett år på landsbygden och jag uppskattar kontrasterna i synsätt på Gullspång mellan Charlie och kollegan Anders. Där han bara ser misär, ett fult smältverk och fulla ungdomar så minns hon ändå en del glädje, gemenskap och skratt. 

Som alltid när jag läser den här typen av böcker är jag mer intresserad av huvudpersonens utveckling än fallets lösning och jag blir inte besviken. Charlie är en intressant karaktär med en komplex bakgrund och jag blir direkt nyfiken på att läsa uppföljarna för att få reda på mer om henne. Och så vill jag såklart veta hur det går för katten. 🙂 Men fallet är också intressant och jag gillar hur tre olika skeenden varvas vilka såklart alla hänger ihop med varandra. Jag uppskattar också boknördandet med flera litteraturreferenser och läser att Bengtsdotter är utbildad svensklärare. Hoppas det blir mer sådant i de andra delarna!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 15 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Bögen är lös

Jag lyssnade till ett samtal mellan Edvin, Jenny Jägerfeld och Ann-Christine Ruuth på bokmässan där de vände sig emot begreppet ”komma ut” och blev nyfiken på Edvins bok. Han hade helt gått mig förbi men så hänger jag inte heller med i tv och radio särskilt bra.

Bögen är lös är mer eller mindre en handbok för bögar och för dig som helt enkelt vill veta mer om bögvärlden. Och ja, precis som titeln antyder så vill Edvin att vi använder ordet bög om homosexuella män. Edvin utgår från egna erfarenheter och skriver med en stor dos humor. Istället för att man ska komma ut (för vem då liksom?) så tycker Edvin att man ska ha en acceptansperiod. Först en där personen det berör själv accepterar att man inte tillhör heteronormen och därefter är det dags för anhöriga och vänner att acceptera det så att de kan förstå och leva med det.

Vidare försöker Edvin, men misslyckas, att få ett svar på frågan om varför man blir bög. Han landar i att det ändå är alltför komplext för att kunna hitta en enkel förklaringsmodell. Han går igenom hbtqi-historia och bögarnas kamp och hierarkiska ordning i Stockholm. Han analyserar bögars fascination för popdivor och är själv ett galet stort fan till Lady Gaga. Jag har aldrig direkt hört henne så jag satte på den låten Edvin sa var hennes allra bästa men efter 30 sekunder gav jag upp. då hon definitivt inte var något för mig.

När det gäller handboksperspektivet så ger Edvin en ganska detaljerad bild av både hur bögar har sex och vad olika ord betyder i bögvärlden. Det här måste vara fantastisk läsning för den unge vilsne bög som behöver hjälp och stöttning för att hitta till bögvärlden och kunna hänga med där. Här finns också explicita tips till dig som står inför att vilja komma ut.

Hela jargongen i boken är öppen, rakt på sak och ofta väldigt rolig. Jag lyssnade på boken och kan verkligen rekommendera det då det är Edvin själv som läser den. Bland allt det här roliga finns också episoder och fakta som är riktigt tragiska och mörka och tyvärr är ju vardagshomofobin, som Edvin benämner den, högst levande i vårt samhälle. Det allra viktigaste kapitlet handlar om hur du som tar emot ett komma ut-besked ska agera. Inte för att ett sådant här kapitel ens borde behövas men bara läs det så att du inte agerar fel den dagen det är dags.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

Sanningen om ostrondykerskan

Tredje delen i Säfstrands serie Vid livets vägskäl handlar om Inez som en gång varit en hyllad författare men dragit sig undan och numera är folkskygg. Då hennes granne plötsligt dör bestämmer hon sig för att döstäda och hyr in en städerska till hjälp. Meja är den mest försiktiga och osäkra människan i världen och det är inte lätt för henne att handskas med den minst sagt speciella gamla damen. Tillsammans tar de sig dock framåt i livet och utvecklas var för sig men tack vare varandra.

Jag har läst de bägge två andra delarna i serien och de hör inte ihop mer än tematiskt. Min favorit är Skrivklubben för lyckliga slut och kanske på grund av att det var mitt första möte med Säfstrand eller så berörde den mig bara mest? Men jag tycker mycket om den här boken också trots att karaktärerna är knepiga. Inez är emellanåt rätt otrevlig och dryg och Meja är så tafatt att jag få spunk på henne. Men se där, det är ju precis så det ska vara när man läser en bok. Karaktärerna ska beröra och ännu en gång så lyckas Säfstrand väldigt bra med just detta. Miljöerna vid havet är väldigt lockande och Mejas nakenmarsvin (var tvungen att googla) verkar bedårande. Kanske läser jag mig bakåt i Säfstrands utgivning eller så väntar jag på nästa bok men hon har definitivt befäst sin plats på min måste läsas-lista!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 26 augusti 2022
Mitt betyg: 4/5

Den röda adressboken

Jag fick nys om Sofia Lundberg för några år sedan och blev nyfiken på hennes böcker. För tre år sen läste jag Ett frågetecken är ett halvt hjärta och i samma veva fick jag den här av en bokcirkelvän men det dröjde tills nu innan jag läste den.

Den röda adressboken berättar historien om Doris och hennes liv genom att ta avstamp i hennes adressbok. Doris är över 90 år gammal och i hennes adressbok finns alla människor hon en gång känt. Bara det att nästan alla numera är överstrukna och döda. Den enda hon har kvar är systerdotterdottern Jenny i USA och dennes familj och så den stressade hemtjänstpersonalen som tittar in då och då. Doris skriver ner sina minnen så att Jenny ska kunna få dem när hon dör och det är Doris minnen parallellt med hennes nutid som utgör boken.

Jag blev överraskad av hur mycket jag tyckte om den här boken. Hela greppet med att sätta en 90-åring i centrum är så intressant och jag älskar att få ta del av Doris liv i både dåtid och nutid. Visst är hennes liv på sätt och vis lika spännande och händelserikt som Hundraåringens (vilken jag tyckte si så där om) men samtidigt spänner det ju över nästan hela 1900-talet vilket faktiskt var ett århundrade där utvecklingen stormade framåt. Doris liv innehåller också en rad svåra tragedier och en hel del sorg.

Som yrkesarbetande människa med familj i flera nu levande generationer är det svårt att ta in att det finns så många ensamma människor som Doris där ute. Även om jag såklart vet och förstår det. Det är så sorgligt hur isolerad Doris är och jag ömsom ler, ömsom förfäras över att hon måste gömma saltkaret när hemtjänsten kommer. ”Inget extra salt har jag ju sagt”. Det är tragiskt att vuxna människor återigen ska behandlas som bebisar och att personalen inte har tid för dem.

Doris liv innehåller en framgångsrik modellkarriär och flera par i nöden hjälpliga händer vilket kan få en att tycka att hon kanske har lite väl mycket tur. Dock kantas alla de här skeenden av trauman och tragiska händelser så det blir inte för sockersött. Tvärtom blir det rejält sorgligt och jag läste boken på ett tåg men kunde inte låta bli att snyfta både en och flera gånger.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 25 juni 2022
Mitt betyg: 4/5

Där kräftorna sjunger

Den här valdes som bokcirkelbok i min bokcirkel Stäppvargarna och jag ska erkänna att jag var skeptisk till den. Den har varit otroligt hypad, många har älskat den men jag har också läst många som avskytt den. Hade den inte dykt upp i bokcirkeln hade jag nog faktiskt aldrig läst den.

Kya växer upp i våtmarken utanför en småstad i North Carolina. Hon bor i ett skjul med sina föräldrar tills en dag när Kya är ca sju år och hennes mamma går för att aldrig mer komma tillbaka. En efter en försvinner även syskonen och till sist även pappan. Ensam kvar är Kya som försörjer sig på att bl.a. plocka musslor och sälja. Hon går till skolan en enda dag men blir retad och bestämmer sig för att aldrig återvända. Stadens invånare kallar henne Träskflickan och de allra flesta behandlar henne som en outcast. När hon blivit lite äldre inträffar plötsligt något som vänder nästan hela staden emot henne…

Boken spänner över hela Kyas liv och det är svårt att berätta om handlingen utan att spoila för mycket. Men den täcker hennes uppväxt, utsatthet, ensamhet och kärlekstörst samtidigt som det blir lite utav en spänningsroman under andra halvan. Bokcirkeln följde samma mönster som mina förutfattade meningar tänkte; tre stycken gillade boken och en avskydde den. Där hon såg en klyschig kärlekssaga fylld av floskler fokuserade vi andra istället på Kyas utsatthet och tyckte den biten var intressant.

Jag håller med om att det finns ett par inslag som kanske är lite too much men på det stora hela är boken väl läsvärd. Det är fint med alla naturskildringar och nörderier kring olika fåglars fjädrar eller grässorters blommor och jag gillar verkligen det här naturvurmandet i boken. Owens är zoolog så det förklarar ju ett och annat och hon ger definitivt en mer nyanserad bild av våtmarken och dess innevånare än vad jag hade innan.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 14 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Isbrytare

Jag har aldrig tidigare läst någon av Ohlssons deckare (bara Sjuka själar och någon barnbok) men jag tyckte verkligen om första boken om August Strindberg och har längtat efter denna! Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers.

August har rotat sig mer på Hovenäset, han har köpt ett nytt hus och han har nästan en flickvän. Polisen Maria sover i alla fall hos honom ganska ofta men cyklar hem tidigt på morgonen så ingen ska upptäcka henne. En natt brinner Augusts sjöbod ner tillsammans med pensionären Axels bod vägg i vägg. Axel är dock försvunnen och Maria och kollegan Ray-Ray sätts på utredningen samtidigt som August som vanligt blir med indragen i fallet än vad han vill.

Det är så himla mysiga miljöer i de här böckerna, jag är svag för karga landskap och Hovenäset framstår onekligen som ganska ogästvänligt och vindpinat emellanåt. Det kretsar en hel del kring olika trasiga familjekonstellationer och mitt ibland de fiktiva morden och Augusts charmiga kakbakande handlar det om kvinnomisshandel, homoskam och vanskötsel av barn. Ja, August är kanske för präktig och han är både snäll, rik, gillar litteratur och att stå i köket. Men det måste väl få finnas sådana goda män på vår planet också? Slutet blir nästan för dramatiskt men det leder å andra sidan fram till något bra. Ett plus för att pensionärer tillåts ta plats och dessutom ha ett sexliv. Då tar vi och väntar ett år igen då…

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst:
30 november 2021
Mitt betyg: 4/5

Nattfalkarna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tänk att man kan gilla en bokserie så efter 12 böcker. Det är som att återse en kär gammal vän när det är dags igen att läsa om Ruth, Nelson, Kate, Flint och de andra. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers nedan.

Vad handlar den om?
I den 13:e boken om Ruth så har hon tack och lov flyttat hem till saltängarna igen. Förhållandet med amerikanen är över och hon har övertagit Phils tjänst på institutionen. Istället har hon fått en ny lite jobbig medarbetare som lägger sig i mer än lovligt när det återigen är dags att hjälpa Nelson lösa ett fall. Den här gången hittar de både ett människolik och ett hundlik och dessutom är en ödslig otäck gård med i leken.

Vad tyckte jag?
Nu när jag äntligen lärt mig att läsa deckare (i alla fall de mer mjuka varianterna) så sitter jag aldrig och grubblar över hur pass trovärdigt fallet är eller om det är en klen plot. Jag bara suger i mig berättelsen, gissar vem som ska placeras på vilken plats och framför allt så älskar jag att läsa om all de gamla vännerna. Du kan ju inte annat än älska Kate och Cathbad, Judy är så genuint fin och t.o.m. Clough dyker upp och säger hej.

Slutet ger mig dock vissa föraningar och jag kan inte riktigt säga vilket håll jag vill att det ska barka åt. Jag tycker ingen lösning på kärleksbekymret egentligen är bra. Gissningsvis vill väl ändå Elly Griffiths komma till ett avslut med serien snart och det känns som det är nära nu. Som tur är har jag ännu inte läst hennes övriga böcker och kanske kommer det ut en fin samlingsbox när serien är slut? Jag kan tänka mig att återvända till Norfolk i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

 

Vingården för vilda drömmar

Jag tyckte hemskt mycket om Klubben för lyckliga slut och trodde att den här vingården var densamma som i den boken. Nu var det inte så men det spelade ingen roll heller, jag gillade den här ändå.

Erica är Stockholmstjejen vars förhållande inte är på topp. Hon behöver komma bort, sätter sig på tåget och hamnar av en slump i Skåne där hon hyr en stuga på Marcus vingård. Marcus driver vingården med sin farfar men ekonomin är inte på topp. Det är grannens idé att hyra ut det f.d. hönshuset till turister men Marcus är inte helt såld på idén och särskilt inte när det kommer en stroppig stockholmska. Men Erica visar sig vara något mer än det där och framförallt behöver hon Skåne för att förändra sitt eget liv.

Det här var min andra bok av Säfstrand och jag tyckte mycket om den också. Hon blandar ganska allvarliga ämnen med de förväntade feelgood-inslagen och det blir en varm roman med många fina människomöten och chans till förändringar. Persongalleriet innehåller både excentriska damer, snälla gubbar och buttra karlar och mixen blir väl läsvärd. Det blir aldrig sliskigt utan snarare trovärdigt och tankeväckande och jag som befinner mig mitt i livet funderar ju en hel del kring många av de saker som Caroline lyfter i den här löst sammanhängande trilogin. Jag ser mycket fram emot sista delen och dessutom finns det ju en drös av tidigare utgivna titlar att undersöka.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 30 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5