En herrgårdssägen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en bokcirkelbok, den här gången till den feministiska bokcirkeln.

Vad handlar den om?
Well, alltså, inte ens när jag googlar handlingen i den här boken så ringer den minsta lilla klocka. Om jag inte litade på min statistik så skulle jag tro att jag aldrig läst den. Den ska i alla fall handla om Ingrid som hjälper Gunnar ur sin galenskap.

Vad tyckte jag?
Jag har gett den en trea så jag tyckte nog att den var si så där. Hanna som också är med i den här cirkeln skriver att vi inte hade så mycket att säga om den på träffen så den var väl helt enkelt rätt intetsägande. När jag försöker minnas får jag upp idéer som hon som fick en häst när hon gifte sig med en gubbe, hon som bl.a. följde med som förkläde till Frankrike och hon som fick stryk av sin man men egentligen var kär i någon annan. Sen om någon av de här historierna hör till denna bok eller vilka böcker det är, ja, det minns jag då rakt inte heller! Eller vänta, hon med hästen är Pengar av Victoria Benedictsson – den hade jag skrivit om! 🙂

Utläst: 21 november 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bokhandeln på Riverside Drive (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här boken vet jag exakt varför jag läste. Vi hade fått gratisnätter på hotell men är inte riktigt restyperna så vi använde dem på ett hotell i Globen när jag fyllde år. Och då bor jag på promenadavstånd från Globen… 😀 Men, men hotellfrukost är ju aldrig fel! Det enda som var fel, eller i alla fall väldigt udda, var att de hade glasvägg in till toaletten. Eh, så romantiskt.

Hur som helst så åt vi på kvällen buffé på den vegetariska restaurangen Hermans och jag blev så proppmätt efteråt att jag på riktigt höll på dö. Jag knäppte upp byxorna under promenaden hem till hotellet och väl där lade jag mig på sängen och orkade inte lyfta ett finger på några timmar. Då passade jag på att ladda ner den här boken från Stadsbiblioteket och det var en riktig fullträff! Dagen därpå och väl hemma igen, utan glasväggar, läste jag ut den. 

Vad handlar den om?
Om Charlotte som ärver ett hus med en bokhandel i London av sin moster. Spirande kärlek, mystiska hemligheter, udda karaktärer och spännande intriger – allt inramat av en charmig bokhandel.

Vad tyckte jag?
Som jag redan avslöjat så tyckte jag väldigt mycket om den. Feelgood, ja. Lättläst, ja. Men ändå välskriven, intressant, rolig och fängslande! Frida blev direkt en sådan där favorit som jag får världens lässug av när en ny bok kommer ut. Redan efter en bok alltså!

Utläst: 4 november 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Dorian Grays porträtt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok jag läste med Stäppvargarna.

Vad handlar den om?
Om Dorian som får sitt porträtt målat och önskar att det ska åldras istället för honom. Dreams come true men det blir inte så jättebra som han tänkt sig.

Vad tyckte jag?
Jag har länge velat läsa den här och blev glad när den valdes. Förutom ett kapitel där Wilde bara namedroppar en massa saker så var den riktigt underhållande men dessvärre så har den inte alls fastnat i mitt minne märker jag. Det var en bra bokcirkelbok med mycket att diskutera och många spännande karaktärer. Jag ser att jag tidigare skrivit att jag tyckte Henry/Harry var intressant men nu minns jag honom inte alls.

Jag vet inte om det skulle finnas plats i hjärnan för att minnas alla böcker så väl men vissa skulle jag liksom vilja ha en bra mycket tydligare bild av. Ungefär som jag har av Breakfast Club efter att ha sett den 30 gånger i tonåren men det blir många omläsningar gissar jag om jag ska få till såna bra minnen från böcker.

Utläst: 20 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Den stulna romanen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här boken valde jag till bokcirkeln Stäppvargarna. Jag brukar gilla att försöka bredda vår representation lite och jag var nyfiken på den här kända boken och författarinnan.

Vad handlar den om?
Om Bodour och hennes usling till make samt deras dotter Magiida vilka alla bor i Kairo. Även om Zina, Bodours oäkta dotter och gatubarnet som blev en superkänd sångerska och inte skäms för sin bakgrund. Det här är en väldigt feministisk bok som avslöjar Egyptens korruption och de hinder kvinnor möter.

Vad tyckte jag?
Boken var väldigt intressant men kanske hade jag för höga förväntningar för jag blev lite besviken. Historien var väldigt snirklande och läsningen blev onödigt omständig ibland. Det är dock ingen tvekan om att det är en viktig bok som rymmer väldigt mycket samhällskritik och den gav en fascinerande inblick i det egyptiska samhället.

Utläst: 26 september 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Teodlarens hustru (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här röstades fram i bokcirkeln Veganbokprat. Jag minns inte om jag var med och röstade men den låter faktiskt bra mycket mer intressant än vad den faktiskt var.

Vad handlar den om?
En ung brittiska anländer till Ceylon och sin make på 1920-talet. Dessvärre har han inte riktigt tid för henne så hon får utforska trakterna och människorna där på egen hand. Det finns hemligheter och så blir det nya hemligheter.

Vad tyckte jag?
Nu minns jag inte ens vad jag inte gillade men jag tror den var platt, klyschig och intetsägande. De flesta i bokcirkeln tyckte som jag men några gillade den. Det var något med språket som störde också.

Utläst: 8 september 2018
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Rich boy (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en bok vi läste i den feministiska bokcirkeln.

Vad handlar den om?
 En berättelse om tre generationers kvinnor som i tur och ordning för över sina trauman och psykisk ohälsa på sina döttrar.

Vad tyckte jag?
På ett sätt en mörk bok då det är så mycket tragik och elände som bara blir värre och värre liksom. Men också en trovärdig psykologisk skildring av det sociala arvet. Intressanta historiska skildringar och påminnelser som det här med att feministerna på 70-talet fortfarande fick agera kaffekokare till sina manliga partikamrater. 

Utläst: 9 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Könspolitiska nyckeltexter

Ännu en, eller snarare två, i raden av kurslitteratur var de här två volymerna. Två böcker som vid en första anblick kan tyckas lite tråkiga men som jag faktiskt hade riktigt stor behållning av.

Böckerna består av ca 40 texter, med koppling till könspolitik, utgivna mellan 1839-2002. Texterna är en blandning av utdrag ur romaner, pamfletter, tal, SOU:er, sångtexter, filmmanus m.m. Redaktörerna klargör inledningsvis vad de avser med nyckeltext och de menar bl.a. texter som haft stor betydelse för könspolitiken. Vidare förklarar de att ibland är det svårt att peka på en enskild text som haft så stor inverkan men att de då valt ut texter som kan ses som just en nyckel för att förstå stora skeenden i den könspolitiska historien. Dessutom har de ibland valt texter som speglar särskilt betydelsefulla aktörers tankar, t.ex. Ellen Key.

Alla texter åtföljs av en forskarkommentar vilket hjälper läsaren att förstå dåtidens text med vår nutida kunskap och bättre kunna sätta in den i ett sammanhang. Många gånger var forskarkommentarerna långt mer intressanta att läsa än själva originaltexten själv, mycket beroende på att jag inte alltid kunde förstå och tolka deras betydelse.

Anledningen till att de kallar texterna för könspolitiska och inte använder sig av genuspolitiska menar de beror på att begreppet genus är så pass nytt medan de flesta av texterna är skrivna långt innan dess begreppet började användas.

Den allra första texten är ett utdrag ur Carl Jonas Love Almqvists Det går an och den sista texten är Gudrun Schymans s.k. Talibantal från Vänsterpartiets kongress 2002. Det finns en förteckning över alla texter om du läser om boken hos förlaget eller på nätbokhandlarna för dig som är nyfiken. Vissa texter är ganska svårlästa och där är det extra skönt att kunna luta sig mot kommentarerna.

En av de texter som gjorde störst intryck på mig var Hinke Bergegrens tal Kärlek utan barn från 1910. Kanske inte direkt för hans tal i sig, vilket propagerade för preventivmedel, utan mer sättet som han använda sig av egna erfarenheter och uppfattningar, folklig tro och ren hörsägen för att styrka sina argument. Fadime Sahindals tal i riksdagen från 2001 var tungt att läsa med vetskapen om hur det sen gick för henne. SOU 1938:47 Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m.m. ger en väldigt klar bild över hur långt vi ändå har kommit inom vissa områden när det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter.

Böckerna inleds med en lista över könspolitiska årtal vilka utgör en mix av förundran, förskräckelse och glädje. Vad sägs om:

1858 Ogifta kvinnor över 25 kunde, efter särskilt domstolsbeslut, myndigförklaras.

1872 Möjligheten att köpa sig fri från värnplikten avskaffades.

1950 Båda föräldrarna, inte bara fadern, räknades som förmyndare över barnen.

1982 Män tilläts ta sin makas efternamn.

Det allra vidrigaste måste vara den här. Eller, lagändringen är ju positiv, men hur fan tänkte människor förut alltså? Ibland är det svårt att förstå att det här var på riktigt.

1937 Den som utsatts för incest betraktades inte längre som medbrottsling enligt lagen.

Bara den här årtalslistan i sig gör böckerna läsvärda. Köp dem, läs om både tokigheter, helt vidriga saker och gläd dig åt hur långt vi kommit när det gäller ganska mycket inom det könspolitiska området.

Utläst: 30 september 2018
Mitt betyg: 4/5

Det har nyligen utgivits en ny reviderad utgåva med båda volymerna i en där det finns ett nyskrivet kapitel med texter från #metoo.

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Vad är Queer?

Ytterligare en i raden av den kurslitteratur jag läste på genusvetenskapen. Vi hade Fanny på en föreläsning och hon var väldigt intressant att lyssna till. Jag har velat läsa hennes Rosa: den farliga färgen ganska länge men inte kommit mig för. Jag har också velat läsa hennes senaste om städning men inte kommit till skott där heller.

Begreppet queer var lite svårt för mig att fatta i början och den här boken hjälpte mig väldigt mycket. Inte när det gäller att förstå queer som en paraplybeteckning för mer eller mindre alla de som inte är heterosexuella. Det min fyrkantiga hjärna fick kämpa lite med var att lära mig att ifrågasätta det normativa oerhört mycket, att kunna se bortom det redan inlärda. Och jag var redan ganska upplyst och fördomsfri, jag har inte suttit i en konservativ kristen garderob hela mitt liv – verkligen inte. Men ändå hade jag så mycket att lära mig och det är då för väl att hjärnan är plastisk!

Queer, både som politisk rörelse och som teori, uppmärksammar en rad förhållanden i samhället som att göra med genus, sexualitet, makt och normalitet. Men istället för att söka upprättelse och tolerans för de personer som diskrimineras på grund av sin sexuella preferens eller annorlunda genusidentitet, riktar queer strålkastarljuset mot det påstått normala.

Snarare än att kämpa för att se lhbt som motsatsen till heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara sexuell på. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets förgivettagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan normalitet (Ambjörnsson, s. 16).

Ambjörnsson går igenom den historiska bakgrunden till queerbegreppet och uppkomsten av queerrörelsen. I bokens andra del går hon igenom queerteori, dvs att se världen genom ett par queera glasögon och just ifrågasätta allt som vi upplever som normativt. I den sista delen skriver hon om aktivism och att ta plats och synas som queer samt tar upp kritik som riktats mot queerrörelsen.

Boken är välskriven och hyfsat lättillgänglig rent språkligt. Ambjörnsson varvar teorier med konkreta exempel och eftersom det är en akademisk skrift kryllar det av referenser så det är lätt för dig som vill veta mer att veta var du ska leta. Boken är relativt kortfattad men hon får ändå med allt det grundläggande och lite till. Den är väldigt intressant och tankeväckande och rekommenderas till alla som vill lära sig mer inom genusvetenskap.

Utläst: 27 november 2018
Mitt betyg: 4/5

Moder Justitia

Jag minns inte alls hur det kom sig att jag läste denna. Jag vet att jag såg den på Feministisk marknad på Nalen i december 2018 men då hade jag den redan i min ägo. Någon hade förmodligen tipsat mig någonstans så att jag blev nyfiken i alla fall.

Poesi har aldrig varit min grej. Jag som alltid hade högsta betyg i svenska under skolåren hade ändå två stora stötestenar: litteraturhistoria och poesi. Det är väl det här med analys som jag inte bemästrar. Jag är generellt ganska positiv till det mesta jag läser och när folk börjar prata om otrovärdiga karaktärer etc. känner jag mig allt som oftast som ett frågetecken. Jag bara slukar orden och berättelsen. Men poesi är liksom bara en massa lösryckta fraser och ord staplade på varandra. Det ska vara fyndigt och underfundigt och svårmodigt och folk skriver aldrig det de menar.

Men av någon anledning gav jag alltså Ida Eklöf en chans och det ångrar jag inte. Många av de här dikterna kunde jag faktiskt förstå! Hon skriver i huvudsak i två spår: Psykisk ohälsa och feminism, men även några knasroliga och några mer romantiska dikter finns att läsa.

Psykisk ohälsa har jag aldrig direkt lidit av även om jag såklart kan känna mig nere emellanåt, men inte så där att allt är nattsvart etc. Jag är generellt positiv även till livet och behöver väldigt lite för att känna mig tillfreds. Jag har t.o.m. fått höra, av någon mindre trevlig, att jag skulle kunna sitta hemma och käka wellpapp och vara nöjd med det. Tja, kanske det? Alltid när mina elever frågar mig om min favoritmat så svarar jag: den som någon annan lagat. Sen vad det är spelar inte så stor roll. Men de är ändå bra de här lite deppiga dikterna och jag kan känna lite av mörkret som förmedlas.

november

Det är nu vi inte ska dö.
Vi ska inte dö.
Det är bara lite snö.
Eller mycket.
Det är bara lite mörkt.
Eller mycket.
Men det blir ljusare igen.

Det är nu vi inte ska dö.
I år igen.
Men hålla oss för skratt.

De feministiska dikter uppskattar jag verkligen. De är ofta roliga och hade platsat i ett Liv Strömquist-album. Ida Eklöf känns ung och arg på gubbväldet och alla orättvisor i samhället. Jag är måhända inte så jätteung längre men kan relatera hårt till allt annat.

VARNING!

Utfärdar varning för några av
världens giftigaste (av)arter:

funktionalitetsn-orm
vithetsn-orm
heteron-orm
mansn-orm
köttn-orm
byx-orm

Observera att den sistnämnda är särskilt svårtämjd
o ej kan ställas till svars pga
drivs av NATURLIG instinkt
o husse är svårt ding i kolan

Efter att ha läst och uppskattat denna hoppades jag att det skulle vara en ingång till mer poesi men nä, så har det inte blivit. Nu när jag läser om några av dem så finns där ju ändå någonting. De väcker små tankar och känslor liksom. Det känns som att de växer när jag läser dem igen och igen och kanske är det så jag bör göra?

Jag har länge tänkt att jag kanske borde ge Athena Farrokhzad en chans? Jag gillade också en uppläsning av Rudy Francisco jag såg på sidan Button Poetry på fb och är lite nyfiken på hans debut Helium som kom för några år sedan. Kanske är det spoken word som är mer min grej? Jag vägrar i alla fall att för evigt avskriva poesin från mitt wellpappliv.

Utläst: 20 december 2018
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus