Skuggläge

Tredje boken om August och jag fick vänta rätt rejält länge innan mitt reserverade ex från bibblan damp ner. De tidigare läste jag ju direkt de släpptes på streamingtjänst. Men det var på den tiden som jag fortfarande tyckte det var värt att ha en streamingtjänst. Eftersom det här är en serie kan det finnas spoilers i recensionen för dig som ännu inte läst alla tidigare delar.

August ska anordna en baktävling på Hovenäset och livet med Maria flyter på fint. Men så hittas en hängd man, en ung tjej kommer på besök och hyr Fryshuset och en rad indicier gör att det gamla styckmordet blir aktuellt igen. Självfallet är Gunnar med på ett hörn och drar i bra tåtar och hur ska det egentligen gå för Ray-Ray och hans kärleksliv?

Tja, vad säger man. Ännu en härlig bok om gänget på Hovenäset att sluka. Jag gillar ju den här cozy crime-stilen där mycket fokus läggs på karaktärerna, fantastiska bakverk och charmiga miljöer. Men själva deckarnöten är riktigt spännande med många olika trådar att hålla i huvudet. Det är snyggt hur Ohlsson knyter ihop säcken från de två tidigare böckerna men samtidigt planterar frön inför kommande framtid så jag ser fram emot att få läsa mer om August och co.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 17 maj 2023
Mitt betyg: 4/5

I gryningen andas inget

I gryningen andas inget är sjätte boken om Anki och Tryggve som håller till i Mullvalds socken på Gotlands ostkust. För mig betyder de här böckerna något extra då min pappa haft ett landställe precis i de krokarna under ett antal år och jag känner igen vissa namn och platser. Jag blev riktigt glad tidigare i år när jag såg att en ny bok skulle komma och reservationen jag gjort på biblioteket trillade ner precis i rätt ögonblick när jag hade en av livets svåra stunder.

I den här delen ordnar Anki och hennes kompis Gunilla en långritt till islandshäst. En av deltagarna är den kvinna Tryggve dejtat litegrann och Anki kan inte hjälpa att hon har ett horn i sidan till Tryggves donna. Med på ritten är också några människor som bor i närheten samt en Gotlandsforskare och hennes översättare. Självfallet visar sig allas inbördes relationer vara både spända, intressanta och komplicerade och vad vore en cozy crime-bok utan ett mord? Anki, Tryggve och Tryggves rottweiler Putte ordnar såklart upp allting till slut.

Det är ömsom intriger, avundsjuka och misstänksamhet, ömsom rykande kaffekoppar, knoppande vårblomster och godmodiga islandshästar. Förutom mordet så har Anki ytterligare ett liter bekymmer med den hjälpreda som hennes dotter rekommenderar när hon behöver måla om stallet. Ska hon få lida för 30 år gamla synder och misstag nu?

Jag tycker verkligen om den här serien men som sagt, miljön betyder något för mig, jag gillar hästar och så är Anki och Tryggve ett par riktigt sympatiska människor att hänga med. Rekommenderas till dig som vill ha lättsam underhållning à la pusseldeckare men inte till dig som föredrar Stockholm noir och uppfläkta kvinnolik.

Förlag: Lind & Co
Utläst: 18 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Tisdagstips: Deckare som går an

Några av er sitter säkert fortfarande och läser påskekrim-böcker som ni inte hann klart med i påsk. Jag har aldrig varit så förtjust i deckare men har under årens lopp insett att det ändå finns ett par som jag gillar. Viktigt för mig är att det är intressanta karaktärer, jag väljer karaktärsdrivna böcker framför handlingsdrivna alla gånger. Såklart bör det ju ändå vara lite spännande när det är en deckare. Miljöerna och sammanhanget är viktigt också och bidrar till en mer givande läsupplevelse.

  • Ruth Galloway-serien av Elly Griffiths
    Jag älskar att Ruth bor ute på de vindpinade saltängarna, att hon är arkeolog och att hon har en katt med stark personlighet. Det är inte för fallen jag läser böckerna utan för att få veta vad som nu ska hända i Ruths liv, det är som en lång såpopera eller något.
  • Isle of Lewis-trilogin av Peter May
    Var det någon som sa vindpinad? Den här serien gillade jag mest för att jag har en liten Skottland-fetisch, och dessutom ute på några karga öar – I love it! Ska jag vara ärlig så minns jag inte huvudpersonen, men jag åker gärna till Hebriderna någon gång. Däremot blev jag inte alls lika förtjust i den bok som utspelade sig på en kanadensisk ö.
  • Anki Karlsson-serien av Marianne Cedervall
    Det här är ju en mysdeckare och jag har insett att detta är min ingång till fler deckare och att jag nog har många olika serier att upptäcka. Det roliga med den här serien är att den utspelar sig i samma krokar som min pappas hus på Gotland och jag älskar överhuvudtaget Gotlandstemat. Dessutom gillar jag att det handlar om pensionärer och av någon outgrundlig anledning gillar även ateisten jag kyrkinslagen. Det ger någon sån där Midsummer-bykänsla över det hela antar jag.
  • Stormvakt av Kristina Ohlsson
    Alltså, ja, karga öar eller blåsiga ställen är helt klart min favorit och jag har ju gillat Kristina som person hur länge som helst men inte läst hennes andra deckare innan den här kom. Även här är huvudpersonen Strindberg väldigt intressant att följa och jag ser fram emot att lära känna honom bättre i höst när uppföljaren kommer.

Stormvakt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Kristina Ohlsson är en sådan där författare som jag alltid tänker att jag borde läsa något av. Innan den här har jag bara läst någon barnbok och Sjuka själar. Jag ledsnade ju så snabbt på julromaner i december 2020 men ville fortfarande ha något lättläst när jag låg i min sjuksäng. Då föll mina ögon på den här.

Vad handlar den om?
August Strindberg är en Stureplansglidare och finansman som lämnar allt för att flytta till sin barndoms västkust. Där har han köpt en f.d. begravningsfirma vilken han ska göra om till second hand-affär men p.g.a. att det huset behöver fixas i ordning så hyr han ett annat hus att bo i. Samma natt som August anländer ner till Hovenäset försvinner läraren Agnes spårlöst. På något sätt lyckas August bli inblandad i utredningen och han kan hjälpa den sympatiska polisen Maria mer än han vet.

Vad tyckte jag?
Det här var precis vad jag behövde och så bra! Jag låg och läste långt efter midnatt och läste ut boken redan nästa förmiddag. Boken är en mysdeckare eller en blandning av feelgood och deckare. Den är fri från blodiga onödiga detaljer men full av charmiga karaktärer och en hel del spänning. Dessutom är den inte alls lättsam rakt igenom utan snuddar vid både hemskheter och tabun. Jag har ingen koppling till västkusten själv men jag får en väldigt klar bild över hur det ser ut i samhället och med de små fiskebodarna. Jag blev riktigt förtjust i den här boken och kommer lätt att läsa nästa bok om August också!

Utläst: 12 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Irrbloss

Jag gick ju all in på Ruth i somras och avvek från min ”en bok om sommaren”-nivå till att läsa alla åtta böcker jag hade kvar i serien. Sen frångick jag min ”jag läser bara gamla böcker”-nivå och skaffade streamingtjänst. Jag väntade som ett barn på julafton på att den här boken skulle släppas men när den gjorde det så var det snöpligt nog något fel på filen inne hos Bokus play. Men till sist så trillade den in och jag kunde hetsläsa boken.

—–varning för spoilers för dig som inte läst alla böcker i serien———-

Ruth har flyttat ihop med Frank i Cambridge och äntligen fått ett bättre jobb. Men hon kan inte låta bli att sakna Norfolk och saltängarna så när hon blir kontaktad av Nelson för att hjälpa till med ett fall är hon inte storbjuden. Fallet rör en rad mord och det är den anklagade själv som faktiskt kräver att det är just Ruth som ska gräva upp de kroppar han begravt.

Det är inte bara Ruth utan också jag som saknar saltängarna. Och lite för lite Flint får vi. Samtidigt känns det vettigt att Ruth någon gång försöker gå vidare i livet och Cambridge är ju ett mysigt ställe det med. Det är väldigt många personer inblandade i den här boken och det blir lite pusseldeckare över det hela. Men jag älskar att vara tillbaka i Galloway-världen och blir inte det minsta besviken. Eller jo, kanske lite på slutet och så är det brist på arkeologi men det är inte hela världen. Sa jag att jag älskar att vara tillbaka i Norfolk? Nu är frågan hur jag ska klara mig så länge till nästa bok, jag kanske ska undersöka Griffiths andra böcker)

Utläst: 11 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Hetta

Jag valde ju bort Kate Morton för tillfället p.g.a. längden på hennes böcker och landade istället i att testa Jane Harper för att få till en läst bok från Oceanien. Jag har börjat gilla mysdeckare men misstänkte att den här inte var lika mysig men chansade ändå på att läsa den.

Hetta handlar om den federale polisen Aaron Falk som återvänder till sin barndoms håla då en kompis från förr ska begravas. Kompisen har skjutit sin son och fru innan han sköt sig själv men skonat sin 13-månaders dotter. Falk och den lokala polismannen Raco misstänker dock att allt inte är som det verkar och de börjar luska i det hela och hemligheter från både dåtid och nutid kommer upp till ytan.

Jo men jag gillade den här! Det kanske är mer en thriller än deckare? Det var sparsamt med blodiga detaljer och intressant och spännande att hänga med i uppnystandet av hemligheterna. Efter att ha kommit in i den så sträckläste jag den faktiskt en hel fredagskväll för att jag så gärna ville veta hur allt hängde ihop. Aaron själv lär vi inte känna så jättemycket vilket ger en lite ytligare känsla men å andra sidan är det väl mer historien som driver den här boken framåt. Jag brukar dock föredra karaktärsdrivna berättelser men tycker som sagt att den här var väldigt underhållande. Däremot inser jag att jag redan nu, en vecka efter att ha läst ut den, fick tänka till ett tag innan jag mindes hur den faktiskt slutade. Så den gjorde nog inte något djupare intryck men var ändå väl läsvärd.

Utläst: 6/11 2020
Mitt betyg: 4/5

Låt det som varit vila

Jag vile ha något lättsmält och enkelt och det blev perfekt med andra delen om Anki Karlsson som utspelar sig just i november.

De ska ha tryffelfestival i Mullvalds och både Anki och Tryggve har gäster på besök. Anki har sitt tjejgäng som hälsar på medan Tryggves syster med man plus en lite suspekt kompis är hos honom. Alla är inbokade på en fin tryffelmiddag när plötsligt en av gästerna segnar ner och dör. Tryggve ser med ens att den döde är förgiftad och som vanligt börjar han och Anki att snoka lite i fallet på egen hand.

Som om det inte räckte med att den här boken utspelar sig i trakter jag årligen besöker på Gotland så verkar ju Anki ha bott ungefär där jag bor innan hon flyttade till Gotland och nu är det en annan person i den här boken som jobbar på min födelseort. En hel radda sammanträffande och jag är verkligen spänd på att se hur nästa bok kommer att knyta an till mina adresser genom åren!

Jag gillar den här serien och är så glad att jag äntligen fattat att det finns mysdeckare och inte bara hårdkokta blodstänkande varianter. Det här är som feelgood fast utan att huvudpersonen kärar ner sig och så med lite mord och elände istället. Men eländet berör aldrig utan det ger bara lite spänning till det hela och jag tycker Cedervall gör ett bra jobb med att bygga upp spänningen och jag klurar och klurar på vem den skyldiga är och inser det inte förrän Anki gör det.

Fast det är nästan så att jag skulle nöja mig med att bara läsa om när Tryggve sitter i växthuset eller Anki är ute och rider. Att bara få hänga lite med några vänner liksom. Det är också roligt att få läsa om pensionärer vilket jag annars inte gör särskilt ofta. Jag ser fram emot att få läsa fler delar i den här serien!

Utläst: 2 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Svart som natten

Jag var lässugen men trött och osugen på alla böcker som stod på min lista över vad jag ”borde” läsa. En bibliotekssurf senare så hittade jag den här och tänkte att jag äntligen skulle ta och läsa Ann Cleeves. Det är så skönt att läsa något bekant när man är lite trött och ofokuserad.

Själva deckarstoryn är att Catherine, en ung tjej hittas mördad och paralleller dras till ett tidigare fall där flickan Catriona försvann. Då misstänktes den lite annorlunda Magnus men inga bevis kunde knyta honom till försvinnandet. Han hade haft båda flickorna på besök precis innan deras respektive försvinnande/död. Perez är kriminalkommissarie men en styrka från fastlandet rings in för att sköta fallet. (Alltså det låter så tråkigt och klyschigt att beskriva handlingen, det är nog därför jag [tror att jag] ogillar så många deckare, jag är allergisk mot frasen ”ung kvinna hittas mördad” men nu är det ju så…)

Det visade sig vara ett smart drag för läslusten att läsa om Jimmy Perez. Som tur är har jag fiskpinneminne så trots att jag t.o.m. sett de första avsnitten av serien två gånger (yup, det var en annan gång jag var trött) så kom jag inte ihåg upplösningen även om jag mindes vissa fragment. Dessutom är serien hyfsat omgjord från böckerna. Fran lever fortfarande, Cassie är ett litet barn och Fran och Jimmy har inte blivit ett par ännu. Utöver Perez så är det bara Sandy som finns på stationen och den Sandy tycker jag inte stämmer överens med seriens tv-seriens Sandy. Jag saknar Tosh men vet inte om hon dyker upp senare eller om de gjort om Morag till henne. Cleeves beskrivningar av Perez utseende är ganska långt ifrån Douglas Henshall men det är ändå honom jag ser fram framför mig under läsningen. Alla ortsnamn kan jag höra med skotsk dialekt och jag ser miljöerna framför mig tack vare tv-serien.

Jag läste några recensioner av boken efteråt och det var många som tyckte att det var lite segt och någon beklagade sig t.o.m. över uteblivandet av snaskiga detaljer. Det är just alla de här sakerna som gör att jag gillar boken. Jag hade kanske förväntat mig att det skulle handla mer om Jimmy, så som i tv-serien, men istället får vi följa ganska många av personerna i boken lite närmare. Det ger en bredare bild av hela förloppet. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt att få lära känna Fran! Jag tänker definitivt läsa vidare i den här serien och tycker att det ska bli riktigt roligt och avkopplande.

Utläst: 20 september 2020
Mitt betyg: 4/5