Stormvakt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Kristina Ohlsson är en sådan där författare som jag alltid tänker att jag borde läsa något av. Innan den här har jag bara läst någon barnbok och Sjuka själar. Jag ledsnade ju så snabbt på julromaner i december 2020 men ville fortfarande ha något lättläst när jag låg i min sjuksäng. Då föll mina ögon på den här.

Vad handlar den om?
August Strindberg är en Stureplansglidare och finansman som lämnar allt för att flytta till sin barndoms västkust. Där har han köpt en f.d. begravningsfirma vilken han ska göra om till second hand-affär men p.g.a. att det huset behöver fixas i ordning så hyr han ett annat hus att bo i. Samma natt som August anländer ner till Hovenäset försvinner läraren Agnes spårlöst. På något sätt lyckas August bli inblandad i utredningen och han kan hjälpa den sympatiska polisen Maria mer än han vet.

Vad tyckte jag?
Det här var precis vad jag behövde och så bra! Jag låg och läste långt efter midnatt och läste ut boken redan nästa förmiddag. Boken är en mysdeckare eller en blandning av feelgood och deckare. Den är fri från blodiga onödiga detaljer men full av charmiga karaktärer och en hel del spänning. Dessutom är den inte alls lättsam rakt igenom utan snuddar vid både hemskheter och tabun. Jag har ingen koppling till västkusten själv men jag får en väldigt klar bild över hur det ser ut i samhället och med de små fiskebodarna. Jag blev riktigt förtjust i den här boken och kommer lätt att läsa nästa bok om August också!

Utläst: 12 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Irrbloss

Jag gick ju all in på Ruth i somras och avvek från min ”en bok om sommaren”-nivå till att läsa alla åtta böcker jag hade kvar i serien. Sen frångick jag min ”jag läser bara gamla böcker”-nivå och skaffade streamingtjänst. Jag väntade som ett barn på julafton på att den här boken skulle släppas men när den gjorde det så var det snöpligt nog något fel på filen inne hos Bokus play. Men till sist så trillade den in och jag kunde hetsläsa boken.

—–varning för spoilers för dig som inte läst alla böcker i serien———-

Ruth har flyttat ihop med Frank i Cambridge och äntligen fått ett bättre jobb. Men hon kan inte låta bli att sakna Norfolk och saltängarna så när hon blir kontaktad av Nelson för att hjälpa till med ett fall är hon inte storbjuden. Fallet rör en rad mord och det är den anklagade själv som faktiskt kräver att det är just Ruth som ska gräva upp de kroppar han begravt.

Det är inte bara Ruth utan också jag som saknar saltängarna. Och lite för lite Flint får vi. Samtidigt känns det vettigt att Ruth någon gång försöker gå vidare i livet och Cambridge är ju ett mysigt ställe det med. Det är väldigt många personer inblandade i den här boken och det blir lite pusseldeckare över det hela. Men jag älskar att vara tillbaka i Galloway-världen och blir inte det minsta besviken. Eller jo, kanske lite på slutet och så är det brist på arkeologi men det är inte hela världen. Sa jag att jag älskar att vara tillbaka i Norfolk? Nu är frågan hur jag ska klara mig så länge till nästa bok, jag kanske ska undersöka Griffiths andra böcker)

Utläst: 11 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Hetta

Jag valde ju bort Kate Morton för tillfället p.g.a. längden på hennes böcker och landade istället i att testa Jane Harper för att få till en läst bok från Oceanien. Jag har börjat gilla mysdeckare men misstänkte att den här inte var lika mysig men chansade ändå på att läsa den.

Hetta handlar om den federale polisen Aaron Falk som återvänder till sin barndoms håla då en kompis från förr ska begravas. Kompisen har skjutit sin son och fru innan han sköt sig själv men skonat sin 13-månaders dotter. Falk och den lokala polismannen Raco misstänker dock att allt inte är som det verkar och de börjar luska i det hela och hemligheter från både dåtid och nutid kommer upp till ytan.

Jo men jag gillade den här! Det kanske är mer en thriller än deckare? Det var sparsamt med blodiga detaljer och intressant och spännande att hänga med i uppnystandet av hemligheterna. Efter att ha kommit in i den så sträckläste jag den faktiskt en hel fredagskväll för att jag så gärna ville veta hur allt hängde ihop. Aaron själv lär vi inte känna så jättemycket vilket ger en lite ytligare känsla men å andra sidan är det väl mer historien som driver den här boken framåt. Jag brukar dock föredra karaktärsdrivna berättelser men tycker som sagt att den här var väldigt underhållande. Däremot inser jag att jag redan nu, en vecka efter att ha läst ut den, fick tänka till ett tag innan jag mindes hur den faktiskt slutade. Så den gjorde nog inte något djupare intryck men var ändå väl läsvärd.

Utläst: 6/11 2020
Mitt betyg: 4/5

Låt det som varit vila

Jag vile ha något lättsmält och enkelt och det blev perfekt med andra delen om Anki Karlsson som utspelar sig just i november.

De ska ha tryffelfestival i Mullvalds och både Anki och Tryggve har gäster på besök. Anki har sitt tjejgäng som hälsar på medan Tryggves syster med man plus en lite suspekt kompis är hos honom. Alla är inbokade på en fin tryffelmiddag när plötsligt en av gästerna segnar ner och dör. Tryggve ser med ens att den döde är förgiftad och som vanligt börjar han och Anki att snoka lite i fallet på egen hand.

Som om det inte räckte med att den här boken utspelar sig i trakter jag årligen besöker på Gotland så verkar ju Anki ha bott ungefär där jag bor innan hon flyttade till Gotland och nu är det en annan person i den här boken som jobbar på min födelseort. En hel radda sammanträffande och jag är verkligen spänd på att se hur nästa bok kommer att knyta an till mina adresser genom åren!

Jag gillar den här serien och är så glad att jag äntligen fattat att det finns mysdeckare och inte bara hårdkokta blodstänkande varianter. Det här är som feelgood fast utan att huvudpersonen kärar ner sig och så med lite mord och elände istället. Men eländet berör aldrig utan det ger bara lite spänning till det hela och jag tycker Cedervall gör ett bra jobb med att bygga upp spänningen och jag klurar och klurar på vem den skyldiga är och inser det inte förrän Anki gör det.

Fast det är nästan så att jag skulle nöja mig med att bara läsa om när Tryggve sitter i växthuset eller Anki är ute och rider. Att bara få hänga lite med några vänner liksom. Det är också roligt att få läsa om pensionärer vilket jag annars inte gör särskilt ofta. Jag ser fram emot att få läsa fler delar i den här serien!

Utläst: 2 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Svart som natten

Jag var lässugen men trött och osugen på alla böcker som stod på min lista över vad jag ”borde” läsa. En bibliotekssurf senare så hittade jag den här och tänkte att jag äntligen skulle ta och läsa Ann Cleeves. Det är så skönt att läsa något bekant när man är lite trött och ofokuserad.

Själva deckarstoryn är att Catherine, en ung tjej hittas mördad och paralleller dras till ett tidigare fall där flickan Catriona försvann. Då misstänktes den lite annorlunda Magnus men inga bevis kunde knyta honom till försvinnandet. Han hade haft båda flickorna på besök precis innan deras respektive försvinnande/död. Perez är kriminalkommissarie men en styrka från fastlandet rings in för att sköta fallet. (Alltså det låter så tråkigt och klyschigt att beskriva handlingen, det är nog därför jag [tror att jag] ogillar så många deckare, jag är allergisk mot frasen ”ung kvinna hittas mördad” men nu är det ju så…)

Det visade sig vara ett smart drag för läslusten att läsa om Jimmy Perez. Som tur är har jag fiskpinneminne så trots att jag t.o.m. sett de första avsnitten av serien två gånger (yup, det var en annan gång jag var trött) så kom jag inte ihåg upplösningen även om jag mindes vissa fragment. Dessutom är serien hyfsat omgjord från böckerna. Fran lever fortfarande, Cassie är ett litet barn och Fran och Jimmy har inte blivit ett par ännu. Utöver Perez så är det bara Sandy som finns på stationen och den Sandy tycker jag inte stämmer överens med seriens tv-seriens Sandy. Jag saknar Tosh men vet inte om hon dyker upp senare eller om de gjort om Morag till henne. Cleeves beskrivningar av Perez utseende är ganska långt ifrån Douglas Henshall men det är ändå honom jag ser fram framför mig under läsningen. Alla ortsnamn kan jag höra med skotsk dialekt och jag ser miljöerna framför mig tack vare tv-serien.

Jag läste några recensioner av boken efteråt och det var många som tyckte att det var lite segt och någon beklagade sig t.o.m. över uteblivandet av snaskiga detaljer. Det är just alla de här sakerna som gör att jag gillar boken. Jag hade kanske förväntat mig att det skulle handla mer om Jimmy, så som i tv-serien, men istället får vi följa ganska många av personerna i boken lite närmare. Det ger en bredare bild av hela förloppet. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt att få lära känna Fran! Jag tänker definitivt läsa vidare i den här serien och tycker att det ska bli riktigt roligt och avkopplande.

Utläst: 20 september 2020
Mitt betyg: 4/5

Dolt i mörker (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den sista i andra omgången hetsläsning denna sommar. Nu är det två delar kvar att läsa och sen utkommer också del 12 senare i höst!

Vad handlar den om?
I samband med att en excentrisk arkitekt vill bygga en underjordisk lyxrestaurang hittar Ruth människoben i en tunnel under jorden. Benen verkar kokta, som om någon velat äta dem. Judy utreder en hemlös kvinnas försvinnande och det ryktas om att det finns samhällen under jord. Kan det stämma? 

Vad tyckte jag?
Den här boken gillade jag mer än de två tidigare. Vissa trådar lämnas dock lite obesvarade, det är liksom mystiska sidospår som aldrig får någon upplösning. Den största behållningen har jag som alltid av att läsa om karaktärerna. Det är just därför jag fastnade för den här serien som är full av humor och fri från våldsbeskrivningar. När man följt en serie ett tag så blir det såklart lite fånigt om man ser realistiskt på allt som händer men hallå, det här är ju mysdeckare. Tänk bara hur många som dött i Midsummer, byn borde vara utdöd vid det här laget.

Boken slutar med en schysst cliffhanger och jag ser fram emot att få läsa vidare.

Utläst: 5 juli 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En kvinna i blått (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Nu hetsläste jag så mycket att jag avslutade delen innan på morgonen och sen direkt kastade mig över nästa. Helt normalt väl?

Vad handlar den om?
En ung kvinna hittas död på en kyrkogård i den religiösa pilgrimsorten Walsingham. Nelson utreder detta och Ruths koppling till det hela är att en gammal studiekamrat till henne sadlat om och blivit präst. Hon befinner sig nu i Walsingham för en utbildning men emottar hotbrev om hur kvinnliga präster är något fel. Kan det finnas någon koppling mellan breven och den döda kvinnan?

Vad tyckte jag?
Även den här delen tyckte jag var lite svagare. Kanske återigen för att det blir för lite arkeologi och för mycket polisdeckare. Sen är det lite ointressant med de religiösa delarna även om jag verkligen gillar att Griffiths slår ett slag för kvinnliga präster. Jag tycker hon är bra på det att lyfta och väva in olika minoriteter eller grupper av människor som kämpar i motvind eller utanförskap. Men själva berättelsen här fångar mig inte lika mycket.

Utläst: 4 juli 2020
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

De öde fälten (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ruthfrossa!

Vad handlar den om?
Ett gammalt flygplan med en död pilot hittas på en byggarbetsplats. Ruth upptäcker snart att piloten är placerad i flygplanet efter sin död och han tillhör släkten Blackstock vilka verkar lite mysko. Frank kommer tillbaka för ännu ett tv-program och den nye polisen Tim (som Nelson tog med sig hem från Blackpool för två böcker den) råkar plötsligt bli kär i fel kvinna.

Vad tyckte jag?
Här kommer nog den första boken som jag inte är lika förtjust i. Det blir lite för lite arkeologi och lite väl mycket gammal 50-talsdeckare över det hela eller vad jag ska säga. Jag vet inte riktigt men jag tycker gamle George känns lite fånig helt enkelt. Jag gillar dock fortfarande att läsa om alla karaktärerna och följer deras liv med spänning.

Utläst: 4 juli 2020
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format