Jag valde ju bort Kate Morton för tillfället p.g.a. längden på hennes böcker och landade istället i att testa Jane Harper för att få till en läst bok från Oceanien. Jag har börjat gilla mysdeckare men misstänkte att den här inte var lika mysig men chansade ändå på att läsa den.

Hetta handlar om den federale polisen Aaron Falk som återvänder till sin barndoms håla då en kompis från förr ska begravas. Kompisen har skjutit sin son och fru innan han sköt sig själv men skonat sin 13-månaders dotter. Falk och den lokala polismannen Raco misstänker dock att allt inte är som det verkar och de börjar luska i det hela och hemligheter från både dåtid och nutid kommer upp till ytan.

Jo men jag gillade den här! Det kanske är mer en thriller än deckare? Det var sparsamt med blodiga detaljer och intressant och spännande att hänga med i uppnystandet av hemligheterna. Efter att ha kommit in i den så sträckläste jag den faktiskt en hel fredagskväll för att jag så gärna ville veta hur allt hängde ihop. Aaron själv lär vi inte känna så jättemycket vilket ger en lite ytligare känsla men å andra sidan är det väl mer historien som driver den här boken framåt. Jag brukar dock föredra karaktärsdrivna berättelser men tycker som sagt att den här var väldigt underhållande. Däremot inser jag att jag redan nu, en vecka efter att ha läst ut den, fick tänka till ett tag innan jag mindes hur den faktiskt slutade. Så den gjorde nog inte något djupare intryck men var ändå väl läsvärd.

Utläst: 6/11 2020
Mitt betyg: 4/5