Etikett: bokcirkel

Att lämna ifrån sig sitt skötebarn

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokpratLämna en kommentar

 

De böcker vi läst som jag också äger i fysisk form.

2018 bestämde jag mig för att jag behövde bli en lite mer beläst feminist och jag efterlyste deltagare till en feministisk bokcirkel här i Stockholm. Några svar trillade in, vi hade en första träff på ett kafé och vips var bokcirkeln igång! Sedan starten är vi tre medlemmar som är kvar, några har tillkommit, andra försvunnit och vissa har gjort bägge delarna. I veckan på den 33:e träffen berättade jag att jag ämnade pensionera mig från just den här cirkeln.

Anledningen är att jag sedan länge haft tre bokcirklar och jag orkar helt enkelt inte det längre. Jag har in i det sista velat behålla denna eftersom det är jag själv som startat den men någon var till syvende och sist tvungen att försvinna. Jag är definitivt inte en fullärd feminist idag och jag kommer naturligtvis fortsätta läsa feministisk litteratur. Men jag vill dessutom hinna välja lite mer själv vad jag läser och fokusera mer på att få mitt eget olästa bokbestånd att krympa.

Av de 34 böcker vi haft att läsa har jag läst varenda en utom Kris av Karin Boye som jag helt enkelt inte stod ut med. Dessutom hade vi till just den träffen två böcker att välja mellan och jag valde i första hand Girl, Woman, Other. Jag har deltagit i alla träffar utom en som ägde rum under mitt värsta flyttfix nu i våras.

Cirka en tredjedel av böckerna vi läst är svenska och en tredjedel från USA. På tredje plats kommer faktiskt Norge med tre bidrag. Den geografiska spridningen har alltså inte varit jättehög och förutom en bok från Somalia och en från Saudiarabien kommer resterande från Europa. Årtalsmässigt så är 20 av 34 böcker från 2000-talet och de allra flesta max 10 år gamla. Några stycken var från 70-talet och två stycken från slutet av 1800-talet så vi fick väl med de viktigaste feministiska epokerna utom just 90-talets Sverige.

Några av mina favoriter bland det vi läst är Girl, Woman, Other, Arv och miljö, Modersmjölken, Pachinko, Handbok för städerskor och Makten.

Det absoluta bottennappet var Kvinnomanualen (läs den inte!).

Vår allra första bok var Egalias döttrar. Kanske inte superbra men definitivt en klassiker värd att läsa.

Min allra sista bok var En flickas memoarer så det var väl ändå tjusigt att kliva av när flaggan var i topp med en nobelpristagare! 🙂

Jag är lite utav ett kontrollfreak så det känns inte helt enkelt att släppa något jag själv skapat men samtidigt känns det rätt i tiden för mig. De andra var först inte jättepepp på att ta över adminrollen men sen började de prata med varandra och en och annan kunde nog tänka sig att bidra litegrann. De får såklart göra som de vill och jag tackar alla som varit med för den här tiden och önskar bokcirkeln lycka till i framtiden!

Me and White Supremacy: första träffen

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokpratLämna en kommentar

Ikväll hade vi första ”träffen”, vi tre som ska läsa Me and White Supremacy tillsammans. Jag ville så gärna läsa den här boken tillsammans med andra så jag efterlyste intresserade människor i Facebook-gruppen Litteraturgäris och fick två napp. Jag erkänner att det här på sätt och vis betyder att jag nu har en fjärde bokcirkel men den gäller ju bara en bok så jag tänkte att det nog ska gå bra.

Förutom inledningen så är boken uppdelade i 28 dagars arbete och vi har bestämt oss för att läsa en halv vecka i taget. Jag säger arbete för till varje dag ingår ett par reflekterande frågor att grunna kring. Det var massor av människor som gjorde det här arbetet tillsammans på Layla F Saads instagram för något år sedan men jag upptäckte boken först nu nyligen.

Varje vecka har ett tema och första veckan är The Basics och de tre första dagarna handlar om white privilege, white fragility och tone policing. White privilege handlar om alla de privilegier du som vit har, tar för givna och som vi ofta kanske inte ens tänker på. Boken refererar till en slags checklista av Peggy McIntosh som du kan kolla in här. Det handlar om saker som:

1. I can if I wish arrange to be in the company of people of my race most of the time.

5. I can go shopping alone most of the time, pretty well assured that I will not be followed or harassed.

6. I can turn on the television or open to the front page of the paper and see people of my race widely represented.

8. I can be sure that my children will be given curricular materials that testify to the existence of their race.

10. I can be pretty sure of having my voice heard in a group in which I am the only member of my race.

White fragility handlar om att vita människor blir defensiva, arga, stressade eller tysta när rasismfrågan kommer upp på bordet. Att vi inte vill kännas vid vår roll i rasismen och inte vill prata om det. Tone policing handlar om att den som är vit använder sig av olika makttekniker för att tysta den som inte är vit. Vi kanske klagar på hur arga de svarta låter i tv eller tänker att om de bara taggade ner lite så skulle vi lyssna på dem.

Vi tror at vi lever i ett icke rasistiskt samhälle eftersom vi inte längre har slaveri (jo, det förekommer visst fortfarande) etc. men Saad visar att rasismen visst i allra högsta grad är levande idag och att våra normer och vårt samhälle är uppbyggt utifrån vithetsnormen.

White supremacy is a racist ideology that is based upon the belief that white people are superior in many ways to people of other races and that therefore, white people should be dominant over other races.

”Nä men så tycker ju inte jag heller” tänker kanske du nu och nej, de allra flesta av oss går inte runt och aktivt tänker att vita människor är en överlägsen ras men sanningen är att många normer, regler och ibland t.o.m. lagar fortfarande upprätthåller det här tänket runt om i världen.

Boken är väldigt intressant och tankeväckande och jag hoppas att den ska leda till att jag blir en ännu bättre antirasist.

Läsa klart – en bokcirkelsboksinventering

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokpratLämna en kommentar
Photo by Jacob Bentzinger on Unsplash

Jag är team ”läs inte ut en dålig bok” i typ 9 fall av 10. De undantag jag har är bokcirkelböcker och recensionsex. Men, jag har faktiskt ett oläst recex från 2014 och jag har också ett par olästa bokcirkelböcker.

De senaste dagarna har jag gjort ett läsryck och avslutat tre böcker som jag påbörjat mellan januari-maj. De var alla lite tyngre att läsa och jag var tvungen att ha två veckors semester först samt läsa fem stycken lite enklare böcker innan jag var redo att ta itu med dem. Det gav dock en sådan skön känsla att jag inventerade lite vad jag har för olästa eller halvlästa bokcirkelböcker.

I min äldsta bokcirkel finns några böcker  jag aldrig ens började på: Den afrikanska farmen, På spaning efter den tid som flytt, Frihet (Hilary Mantel) och Tranströmer-dikter. Fyra inte helt lättlästa böcker och som skulle läsas i perioder av mycket studier eller mycket liv. Jag var inte den enda som slarvade emellanåt så vid någon träff satte vi alla ner foten och sa att nu måste vi läsa klart. Sen dess har jag i princip alltid gjort det. Någon gång har jag varit nästan klar och läst klart strax efteråt. Jag har ju ofta så många böcker att läsa och ibland missbedömer jag hur lång tid de ska ta i kombination med att jag är tidsoptimist.

Tittar jag längre tillbaka så finns där även Wolf Hall oläst, vi gjorde nämligen en nystart i cirkeln efter knappt två år så de där första två åren räknas inte riktigt med i den nuvarande uppsättningen. Även fast medlemmarna som är kvar alla var med från början. Men vi behövde skapa något eget helt enkelt. Just Mantels båda böcker står i min hylla och jag ämnar att läsa dem någon gång. Blixen, Proust och Tranströmer vet jag inte om jag någonsin tar mig för. Slutligen så läste jag bara halva Den underjordiska järnvägen och den har jag länge grämt mig att jag inte läste klart så igår kväll påbörjade jag den igen!

I min feministiska bokcirkel som jag ju faktiskt startade själv så har jag två halvlästa böcker. Jag tycker faktiskt att jag borde läsa alla böcker i den här cirkeln så jag laddade precis hem dem till Letton; Så jävla trött och Handbok för städerskor. Särskilt den sista gillade jag när jag läste den men den är fasligt lång så jag hann inte. Helt ärligt så var det ingen av oss som hann! Men jag vill ändå läsa klart.

Sen är jag ju med i en tredje cirkel där vi alla är veganer. Folk frågar alltid om vi läser veganska böcker (?) men det handlar mer om att det är skönt att känna sig som normen när vi ses plus att vi alltid går till ställen med ett bra veganmats-utbud! Den här cirkeln hoppade jag inte på förrän den hade funnits i något år så jag tänker inte gå tillbaka och läsa det som lästes innan jag var med, även om några av böckerna faktiskt har varit cirkelböcker i de andra cirklarna! Sen har det hänt i den här cirkeln att jag avstått några få träffar pga livet. Jag har haft mycket omkring mig det senaste året och varit tvungen att prioritera. Men de böckerna tänker jag inte heller läsa just nu; Ett litet liv och Binas historia. Kanske dock att jag läser Lunde, vi läste sen hennes Blå i den här cirkeln och jag tyckte den var sådär men de andra sa att Binas historia var bättre. Jag läser ju gärna klimatrelaterat så chansen finns.

Ok undrar du nu, det olästa recexet då? Haha, jo det är Sara Lövestams Grejen med verb och den ska jag läsa någon dag. Jag älskar ju Sara och har köpt de andra grammatikböckerna också men ännu inte läst någon.

The Power

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Förra året startade jag en feministisk bokcirkel och på en av de första träffarna var det en cirkelmedlem som hade med sig den här boken. Jag blev nyfiken och köpte den rätt omgående men det var först nu i februari jag läste den, då beslöt vi nämligen att läsa den i ovan nämnda bokcirkel!

The Power beskriver en värld där kvinnor utvecklar en kraft; de kan frammana elektricitet med sina bara händer och de använder den för att skada, skrämmas och ta kontroll. Från början upptäcks det hos tonårsflickor men de kan ge kraften vidare till andra kvinnor så den sprider sig i samhället. Kvinnorna tar ganska snabbt över makten i samhället och männen får uppleva hur det är att vara det andra könet.

För den som har läst Egalias döttrar så är det här en modernare och mer brutal variant på samma tema: en värld där kvinnor och män har ombytta könsroller med alla rättigheter, fördelar och rädslor omvänt fördelade. Stundtals kan man tycka att boken är överdriven men den speglar bara vår exakta samtid, fast tvärtom. Alderman fångar också på ett riktigt bra sätt vad som kan hända med den som plötsligt får makt. Det är en mångbottnad och välskriven historia som välförtjänt vann Baileys Women’s Prize for Fiction 2017.

En av de bästa sakerna med boken är de avslutande breven vilka sätter hela berättelsen, men också vår nutida verklighet, i en annan dager. Det ryktas att det här ska bli en TV-serie och något annat vore väl dumt. Se bara till att du läst boken innan för den här vill du inte missa.

Utläst: 15 februari 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Expeditionen: Min kärlekshistoria

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, RecensionerLämna en kommentar

Det här är en bok jag velat läsa ända sedan den kom. I november 2014 köpte jag den till ett sådant där julklappspel på jobbet men i slutändan lyckades jag byta tillbaka den av han som vann den! I februari i år så blev den äntligen läst då jag föreslog den till en av mina bokcirklar.

Om någon nu missat det så handlar boken om Andrées expedition år 1897 då tre män beger sig i luftballong mot Nordpolen. Det är ingen spoiler att avslöja att alla tre dog men man vet inte exakt varför och hur det gick till. Bea Uusma hittade en bok om den här expeditionen i bokhyllan hemma hos någon på en tråkig fest. Det blir starten för vad hon här kallar en kärlekshistoria men vad många andra skulle benämna besatthet. Hon börjar nysta i det här och är idag en av Sveriges främsta (om inte tom den främsta?) experter på Andréexpeditionen och den här boken lägger fram vad hon vet och hennes teorier vid tillfället då boken skrevs (2013). Hon fortsätter sin forskning och undersöker just nu några blodspår som hittats på en kavaj tillhörande en av deltagarna.

Det här är vansinnigt bra läsning. Allting är så intressant, välskrivet och snyggt paketerat. Det är svårt att säga vad som lockar mest: den galna expeditionen eller Beas totala fascination. Expeditionen är helt galet upplagd där ex André mörkar för de andra att ballongen läcker, de är väldigt dåligt förberedda på uppdraget och de har packat med sig så sjukt mycket och konstiga saker. Sen finns det en mystik kring vad som hände och Bea presenterar många olika teorier och argumenterar också kring varför hon tror eller inte tror på dem. Jag pratade med alla om den här boken långt efteråt jag läst ut den och jag kan tänka mig att läsa om den i framtiden.

Helst ska du läsa den illustrerade utgåvan men läs hellre pocketboken än ingen alls.

Utläst: 24 februari 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Stanna hos mig

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner3 kommentarer

Decembers månads enda bokcirkelbok var en riktig fullträff. Jag hade en lite mosig lördag och bäddade ner mig i sängen med den här och låg kvar där tills den var utläst.

Yejide träffar Akin på en biograf, han är där med en annan tjej men dumpar henne efter filmen då han bara har ögon för Yejide. De gifter sig och har det bara fint men det där obligatoriska barnet vill inte komma. Till sist börjar släkten kräva att Akin ska ta en andra fru och han går motvilligt med på det. Men ingenting blir som någon av dem tänkt sig.

Den här boken rymmer så otroligt mycket som inte går att berätta utan att spoila. Det är kärlek, sex, sorg, svek, desperation, vänskap, hemligheter och rituella ceremonier. Det är krockar mellan tradition och modernitet och mellan kunskap och okunskap. Det är en underbar läsupplevelse som tar med dig runt bland alla känslor och olika händelser. Precis som Chimamanda så väver Ayòbámi Adébayò in den politiska utvecklingen i Nigeria i berättelsen och ger oss en bild av hur hela samhället fungerade på 1980-talet. Hennes språk är enkelt men ändå så träffsäkert och omfångsrikt och titeln är genial. Det var en extremt bra bokcirkelbok med väldigt mycket att prata om. Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa fler böcker av Adébayò.

Utläst: 15 december 2018
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas protest

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner3 kommentarer

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas protest
Författare: Manal al-Sharif
Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tillstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus

Vegetarianen

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner6 kommentarer

Titel: Vegetarianen
Författare: Han Kang

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 213
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 1997)

Utläst: 10 augusti 2018
Mitt betyg: 3/5

Den här boken införskaffade jag på årets bokrea då jag hört så mycket gott om den. När det blev min tur att föreslå bok i en av mina bokcirklar så valde jag den.

I berättelsens centrum står Yeong-Hye som efter drömmar fyllda av kött och blod bestämmer sig för att bli vegetarian. Hennes man och familj tycker att det är ett vansinnigt beslut och försöker med alla medel få henne att äta kött igen men hon vägrar. Så långt är jag överens med de som skrivit baksidestexten. Därefter anser denne att:

… hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?

Jag anser inte att den här boken handlar om någon som vill bli vegetarian och som kämpar för det utan snarare en psykiskt sjuk kvinna som drömmer underliga drömmar och därefter blir mer eller mindre psykotisk medan hennes familj behandlar henne illa och [spoiler alert!] hennes systers man våldtar henne. Jag är inte av den uppfattningen att det är en rationellt fungerande kvinna som aktivt fattar en massa beslut.

Boken har ett fint språk och är definitivt välskriven men innehållet är obehagligt och jag hade nog förväntat mig något helt annat. Trots allt vann den ju Man Booker Prize 2016 så läs den för all del om du vill, det är absolut inte en dålig bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

Stora makters uppgång och fall (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Titel: Stora makters uppgång och fall
Författare: Tom Rachman

Förlag: Weyler
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2014

Utläst: 22 juli 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Den var månadens bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Jag måste kopiera från förlaget:
”Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt
och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar.”

Vad tyckte jag?
Nackdelen med att försöka recensera en bok fyra år senare är ju minnet. Det intressanta är ändå att se vilka böcker som väcker någon typ av minne. Den här boken är som ett blankt blad för mig. Möjligtvis har jag svaga minnen av att Tooly hade en väldigt ”70-talig” uppväxt med mycket alkohol, sex och droger inblandat. Jag gav den en 3:a så det var nog helt enkelt inte riktigt min typ av bok. En typiskt svulstig amerikansk roman!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bokcirkla online

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokprat2 kommentarer

Jag skrev häromdagen om att det var tack vare mina (fysiska) bokcirklar som jag faktiskt fått något läst i våras. Nu är det ju så att jag till och från också deltar i några nät-bokcirklar vilket jag definitivt kan rekommendera! Den braiga bloggen Kulturkollo har sedan ganska länge en grupp på Facebook som heter Kulturkollo läser. Där läses just nu Bonjour Tristesse av Françoise Sagan och diskussionerna startar 13 augusti. Är du intresserad kan du läsa mer här.På Facebook finns också gruppen Kollektivet – en bokcirkel som drivs av Selma Stories vilket är en del av Bonnierförlagen. I våras lästes Ett jävla solsken av Fatima Bremmer och jag började hänga på men kom sen av mig, det är därför den boken ligger i min sommarhög nu. Därefter lästes Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall men den var jag inte med på. För någon vecka sedan slängde de ut en förfrågan om vi ville förhandsläsa Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Såklart att jag ville och jag hade turen att bli en av de lyckliga! Jag började på den igår och tänkte försöka läsa ut den rätt snabbt så att jag kan skicka den vidare till någon av gruppens medlemmar som inte hann tag i ett ex. Snacket om Pappaklausulen sker löpande och är redan igång så smått.De nätbaserade bokcirklarna är ett bra alternativ för dig som inte har en egen fysisk bokcirkel och för dig som helt enkelt inte får nog av att snacka om böcker! Har du tips på fler online-cirklar?