En mörderska bland oss

En mörderska bland ossTitel: En mörderska bland oss
Författare: Hannah Kent

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2013)

Utläst: 24  april 2014
Mitt betyg: 5/5

Jag blev väldigt glad när Booked erbjöd den här boken då jag redan sneglat på den tidigare.

Boken tar oss till Island, år 1829 närmare bestämt, och pigan Agnes Magnúsdóttir är dömd till döden för att ha varit inblandad i ett dubbelmord. Då det är fullt i öns fängelser flyttas hon till gården Kornsà för att förvaras i väntan på sin avrättning. Gårdsfrun tar emot henne med största misstänksamhet och avsky men långsamt inser hon att Agnes kanske inte är vad de trott och dessutom är hon till stor hjälp på gården. Unge pastor Toti kallas in för att frälsa Agnes själ inför döden och han lyckas sakta få henne att öppna sig och berätta sin historia, i alla fall delar av den.

Författaren skildrar en historia med verklighetsbakgrund, Agnes Magnúsdóttir var den sista människan som blev avrättad på Island. Exakt hur hennes historia egentligen var kan vi inte veta men Kent gör en fantastisk tolkning. Inte någonstans i berättelsen märks att Kent är australiensiska, inte för att jag för den delen är isländska, men det är en oerhört trovärdig skildring vi får ta del av. Det är starka personporträtt, en gripande berättelse och miljön är sparsmakat men ändå så fullständigt beskriven. Precis som när jag läste Jón Kalman Stefánsson så förflyttar jag mig till den lilla ön och jag riktigt hör hur det viner utanför den gistna stugan och känner oset från kökselden. Innan jag ens hade läst ut boken googlade jag på vilka fler böcker Kent skrivit så att jag kunde skriva upp dem på att läsa-listan. Till både min sorg och glädje så är detta hennes debutroman, det är en enastående debut, som både nominerats till och också erhållit otaliga priser, och jag längtar innerligt efter hennes nästa bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Booked för boken!

Booked – En mörderska bland oss

För att citera mig själv från Facebook:

Det var länge sedan jag blev Booked men det har inte heller varit nåt jag velat ha på länge. Just denna har jag dock varit nyfiken på länge!

Så här i efterhand kanske jag tycker att jag inte skulle använt fullt så många länge i mitt utrop men till mitt försvar satt jag (länge!) på ett försenat tåg. Hur som helst blev jag nyfiken på denna isländska berättelse skriven av en australiensiska redan när jag läste om den i katalogen i vintras. Än så länge har jag bara kommit ett par rader in i den men det verkar lovande och jag är imponerad av hur Hannah Kents språk känns så tidstypiskt 1800-tal i dialogerna och hur väl hon skildrar människorna. Det känns som att jag själv sitter i en stuga på den karga isländska bygden och beskådar det som händer.

En mörderska bland oss

 

Örfilen

Titel: Örfilen
Författare: Christos Tsiolkas

Förlag: Leopard förlag
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2008)

Utläst: 10 september 2012
Mitt betyg: 3/5

Ännu en Booked-bok är så till ända. Jag anser nog att baksidestexten inte rättvist speglar bokens innehåll men jag vet inte riktigt hur jag själv ska beskriva den heller. Jag är ju överhuvudtaget inte mycket för att avslöja böckers handling.

Ja, det är ett barn som får en örfil och ja, händelsen har en plats i storyn och den påverkar relationer mellan människor i boken. Fast framförallt handlar boken om trasiga människor, om personer som undrar var de är och var de ska i livet. Det är otroligt mycket cigaretter, alkohol och droger i boken. Ingen reagerar nämnvärt över att folk dricker och kör bil eller att deras nära och kära är stenade i parti och minut. Som jag nämnt i mitt förra inlägg om boken är det också väldigt mycket sex i boken – på egen hand, med sin partner eller med någon annan än ens partner. Just den biten ledsnar jag på, jag tror att ordet knulla finns med i varenda kapitel och det är ganska taffliga skildringar. En annan tradig sak är att alla män beter sig svinaktigt i någon form och tycker att alla kvinnor är tjatiga, tråkiga och allmänt besvärliga medan alla vuxna anser att alla (australiensiska) ungdomar är lata, bortskämda och egocentrerade.

Det är dock ingen dålig bok. Vi följer åtta olika personer under en tid av livet och de är alla delar av samma sfär. Det är många reflektioner som är intressanta så som när Manolis tänker tillbaka på sitt liv och försöker förlika sig med sin ålderdom. De grekiska referenserna är intressanta och Richies kapitel berör, åtminstone hans inre grubblerier. Jag stressläste boken mot slutet och det var kanske inte till dess fördel men summa summarum så är det en läsvärd om än något ojämn bok som hade vunnit på att skippa snasket och fokusera ännu mer på djupet.

Köp på Adlibris eller Bokus

Hector, Anouk och Harry in i Örfilen

Dags för en liten Booked-rapport så här fyra dagar innan deadline. Jag har alltså hittills läst de tre inledande kapitlen av denna tokhyllade, framgångsrika och prisbelönta bok. Jag förstår den provocerande idén med de knarkande otrogna männen som betraktar varje ung kvinna som endast ett villigt väntande hål men det är tröttsamt att läsa om dem. För att inte tala om de taffliga sexscenerna och det frekventa användandet av ord som knulla, kuk och fitta. Nu vill jag faktiskt veta vad som händer med själva örfilenstory och jag läser vidare men hade inte boken varit bättre utan denna låga nivå?

Jag drar paralleller till Gargoylen, en av de vackraste kärleksberättelser jag har läst. Där inleder författare med att ge huvudpersonen en snaskig billig bakgrund som visar sig helt onödig för historiens utveckling. Det var en debut och måhända var författare rädd att inte fånga intresset hos läsaren snabbt nog men boken är så fantastisk att han kunnat skippa den biten.

Senast 10 september ska Örfilen vara utläst och kanske har jag då förstått poängen med snaskerierna.

Illdåd

Titel: Illdåd
Författare: Thomas Erikson

Förlag: Damm
Sidantal: 450
Utgivningsår: 2012

Utläst: 23 aug 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag slog till på den här när mejlet från Booked kom. Inte för att jag egentligen trodde att det var min typ av bok utan mer för att kunna deltaga i bloggbokpratet om den som enbokcirkelforalla håller i på bloggen, facebook och twitter.

I bokens början blir Sara brutalt våldtagen av fyra män, hon anmäler detta med ens och en rättsprocess tar vid. Beteendevetaren Alex King kopplas in som stöd åt henne och genom boken följer vi processen samtidigt som vi lär känna Sara och Alex bättre genom tillbakablickar på deras förflutna.

Hm, det är så sjukt svårt att skriva någon form av resumé på handlingen på den här typen av böcker. Det här är i alla fall andra boken om beteendevetare Alex King. Jag har inte läst den första men jag känner inte att det är något hinder i läsningen av denna. Nu kommer vi till det roliga: Jag tyckte faktiskt att det var en bra bok! Karaktärerna var levande och särskilt Sara. Boken var lättläst och kapitlen var så korta att min nioåring blev upprörd och gick på om hur långa hans Harry Potter-kapitel minsann är!

Det boken skildrar ger många otäcka insikter och den väcker en hel del frågor och funderingar. Jag har nog vetat att det är åt det här hållet under våldtäktsrättegångar men inte riktigt insett hur djupgående och snedvridet allt rotande är. Det är skrämmande men viktig läsning.

Ska jag invända mot något kan jag tycka att färgsystemet känns lite… trångsynt. Jag förstår att vi människor beter oss på olika sätt och att det här färgsystemet (DISC) används på riktigt men kan man tillmäta det så stor betydelse? En människas handlingar är trots allt komplexa.

Köp på Adlibris eller Bokus

Halvvägs in i Illdåd och fler tankar kring deckargenren

Halvvägs in i Illdåd så måste jag säga att jag tycker den är bättre och har mer levande karaktärer än jag hade förväntat mig. Jag har googlat en del på deckare och thriller för att ta reda på vad skillnaden är. Här hittar jag ett svar där de angett Nationalencyklopedin som källa. Jag kopierar in svaret:

En deckare är en roman eller film med en detektiv som centralgestalt men i en thriller (av engelska thrill, ”få att rysa av spänning’), står ett tilltänkt brottsoffer och/eller brottsling i centrum. En thriller är genre inom kriminallitteratur och -film som dramaturgiskt gränsar till skräckgenren.

Bokbiten har tidigare ställt sig samma fråga och får lite olika svar där Fru E menar att en deckare kräver en polis eller privatdetektiv i huvudrollen medan Böckerx3 lyfter fram att Liza Marklunds huvudrollsinnehavare är journalist men att det ändå klassas som deckare.

Illdåd handlar ju om Alex King, som är konsult inom beteendevetenskap, till viss del hans flickvän och polis Nina samt brottsoffret Sara. På boken står att det är en thriller och det köper jag. Det som jag egentligen funderar över är Mörk jord som jag läste nyligen och med vilken jag ansåg min egen deckarutmaning avslutad. Men i Mörk jord är det ju Steven och pedofilseriemördarmannen, som jag inte minns namnet på, som står i centrum. Alltså ”ett tilltänkt brottsoffer och/eller brottsling”. Biblioteket hade stämplat den som deckare och jag vet faktiskt inte om de har någon thrillersektion. För mig är en klassisk deckare Agatha Christie eller Wallander-stuket men som alltid med klassificeringar finns det en enorm gråzon.

Vad kallas förresten ”vanliga” böcker? de som inte är deckare, thrillers, fantasy, sci-fi, romance etc. Inom filmvärlden har vi ju dramakategorin och det är den typen av böcker jag uppskattar allra mest. Kallas dessa bara romaner? En snabb check visar att Adlibris har en avdelning som heter Modern och samtida skönlitteratur och Bokus heter Samtida skönlitteratur. Jag får kanske nöja mig med det.

Booked igen…

I morse var en trött men skön semestersovmorgon. Jag tvingade upp ögonen och inledde morgonritualen: kolla fejjan och kolla readern. Jag läste och dagarna går’s inlägg om att idag skulle man hänga på tangenterna för att få ett ex av Örfilen från Booked. Jag som är överbelamrad med sidor ”att läsa” blev såklart intresserad, jag har läst om denna tidigare och blivit nyfiken. I samma sekund kommer mejlet från Booked som jag svarar på och boken är min!

Det var någon häromdagen som frågade om man förändrat sin läsning sedan man började bokblogga. Mitt svar är resolut JA.

Jag läser mer

Jag köper fler böcker

Jag upptäcker fler böcker

Jag boknördar mig till förbannelse

Jag tar på mig långt fler böcker än vad jag har möjlighet att läsa, särskilt som skolan börjar snart, men det är som ett sorts gift och jag har svårt att låta bli. Så, nu är jag booked till både 4 och 10 september!

Så blev jag Booked igen

Efter ett antal misslyckade försök att boka Booked-böcker insåg jag att felet var att jag hos dem uppgivit min mejl hit till bloggen. Den mejlen eftersänds till min privata mejl och kommer därför ca 20-30 min förskjuten. När det gäller Booked så handlar det numera om sekunder för att få fatt i en bok och efter att ha bytt mejladress hos dem så gick det nu bättre.

Boken i fråga är Illdåd av Thomas Eriksson och jag är eventligen osäker på om det är något för mig. På omslaget står det thriller och Forma books kategoriserar den som ”deckare, thrillers, spänning”. Uppmärksamma läsare av denna blogg torde känna till min tveksamhet inför deckare. Så varför tackade jag då ja till den? Jag är fullt upptagen med sista delen av 1Q84, jag ska läsa närmare 900 sidor 11/22/63 till den 27 aug, jag har lovat recensera en 500 sidor lång fantasyungdomsbok till barnboksprat inom en snar framtid och Booked kräver att jag ska vara klar med Illdåd den 4 sep.

Jag må vara lite lagd åt det självplågande hållet (även om läsning nu är en högst trevlig sysselsättning) men det rätta svaret är: Jag vill så gärna vara med på enbokcirkelförallas bloggbokprat om boken eftersom det är så kul!

Så nu vet ni det.

20120801-195159.jpg

Nja till hemska systrar än så länge

Jag är knappt 80 sidor och 13 kapitel in i Allra hemskaste syster. Jag skrev när jag fått boken att jag blivit lite besviken på de tidigare Booked-böckerna och jag hoppades på att det skulle bli tvärtom nu. Men, nej. Jag har inget sug efter att veta vad som händer, vilket jag ändå hade med Ön och Rör mig inte. Jag har också lite svårt att hålla isär alla karaktärer och jag känner ingenting för dem. Annika frågade på en jerka för ett tag sedan hur många sidor vi ger en bok innan vi lägger den åt sidan. Jag svarade aldrig den gången för jag hade inte läst någon bok i modern tid som jag lagt undan. Jag har några jag pausat lite men inte gett upp utan mera väntar på rätt tillfälle för dem. Men den här gången är jag nära. Eftersom det är en Booked-bok kommer jag att ge den ett tag till. Så fäller jag mitt slutliga omdöme sedan.

Nu vill jag inte verka otacksam vad gäller Booked. Jag är jätteglad att jag fått chansen att läsa så många böcker från dem. Faktum är också att jag valde att inte tacka ja när Skalpelldansen stod på tur vilken jag sedan köpte och gillade starkt! Bägge från Telegram Bokförlag.

 <— NJA…                                                                       JA! —>

Kanske-Booked Allra hemskaste syster

Jessica på Den var bra kallar det halv-booked, jag benämner det härmed kanske-booked. Boken ifråga är Allra hemskaste syster av Lina Forss och jag fick ingen tryckt bok denna gång men däremot ett besked om att jag får möjlighet att läsa den som e-följetong. Anledningen till att jag kallar det kanske-booked är att jag inte riktigt förstår om jag nu också ska skriva två gånger om boken, men, men, det kommer jag ju att märka.

Den här gången läste jag inte om boken innan jag tackade ja, den beskrivs som en relationsroman med handling som kretsar kring ett modeimperium. Jag måste erkänna att de orden avskräcker mig lite och jag är tveksam om det är något för mig eller inte. Å andra sidan är den också en sorts modern Kung Lear och den vinkeln får mig mer intresserad. De tidigare Booked-böckerna jag läst har jag tyckt låtit spännande och sen har jag blivit lite besviken på dem så med denna finns kanske en chans att utfallet blir det motsatta.