Etikett: läst 2019

Män kan inte våldtas (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
I Feministcirkeln läste vi den här boken för ca ett år sedan. Det finns ju en del feministiska sjuttiotalsklassiker och jag hade faktiskt inte läst just denna bok innan.

Vad handlar den om?
Boken handlar om Tova som inledningsvis blir våldtagen och sen får våldtäktsmannen på huvudet men på ett lite underligt sätt. Hon förföljer honom och planerar att själv våldta honom för att därefter polisanmäla sig själv och skapa debatt.

Vad tyckte jag?
Det är helt klart en bok som skapar debatt. Både för det underliga i att agera som Tova gör efter en våldtäkt när det känns mer troligt att du som offer inte vill se åt förövaren någonsin igen. Å andra sidan är det ju ett sätt för henne att försöka återta kontrollen och makten. Men sen också för att hon trots den bisarra vinkeln får fram exakt det som titeln säger: Män kan inte våldtas. Och det är rätt skrämmande slutsatser som kommer fram där. Boken är ca 45 år gammal men mycket av innehållet i den är högaktuellt fortfarande än idag. Trots allt som hänt på den kvinnopolitiska fronten. Och det i sig är rätt skrämmande också att det inte hänt mer på hela den här tiden.

Utläst: 23 november 2019
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Yarden

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, RecensionerLämna en kommentar

Yarden av Kristian Lundberg stod i min hylla i nästan åtta år innan den blev läst. Man kan undra varför då den bara är runt 150 sidor lång.

I Yarden möter vi Lundberg själv i en slags autofiktiv roman. Bakom sig har han en lyckad författarkarriär men nu finns där ingenting kvar förutom skulder och fattigdom och Lundberg får till sist en timanställning på Yarden i Malmö hamn. Där fryser han arslet av sig tillsammans med invandrare och andra människor som liksom han själv, förpassats nästan längst ner på samhällets botten.

Det här var riktigt, riktigt bra läsning. Jag har inte läst något annat av Lundberg men det är liksom poetiskt och rakt på samma gång. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen. Den här boken kommer att få stå kvar i min hylla i många, många år till men nu bland guldkornen istället för bland de olästa.

Utläst: 28 december 2019
Mitt betyg: 5/5

Flätan (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Flätan var en bokcirkelbok jag läste med Veganbokprat.

Vad handlar den om?
Om tre kvinnor, en fattig, en sjuk och en perukmakare, vars öden sammanflätas.

Vad tyckte jag?
Det här är en Sekwabok så jag hade stora förhoppningar på den men njae, den var lite mjäkig. Även om den var lite förutsägbar så var grundstoryn fin på sitt sätt och den berörde emellanåt men den höll inte hela vägen utan var aningens platt.

Utläst: 14 september 2019
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

En bön för de stulna

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner3 kommentarer

Den här boken köpte jag på bokrean i mars 2017 då jag hört mycket gott om den. Sen föreslog jag den som bokcirkelbok och fick igenom den också så vi läste den i Veganbokprat och diskuterade den över ett makalöst gott afternoon tea hos Green Praline i Hökarängen, Stockholm. 

Ladydi bor med sin mamma i en liten by i Mexico. Hennes mamma gör allt för att Ladydi inte ska synas då flickor och kvinnor försvinner – klär henne i pojkläder, gnuggar tänderna svarta och funderar till och med på att kanske slå ut några av dem. Om de hör en bil när de är hemma så har de en håla på tomten där Ladydi kan gömma sig tills faran är över. Hennes pappa är försvunnen som så många andra män som stuckit för att söka lyckan i USA eller fastnat hos någon kartell och hennes mamma är alkoholiserad och bjuder Ladydi på hennes första öl när hon är 11-12 någonstans. Berättelserna om de försvunna flickorna florerar i byn och det finns inte mycket framtidshopp.

Jennifer Clement har intervjuat mexikanska kvinnor i 10 år innan hon skrev den här boken och hon ger en väldigt trovärdig skildring av hemska levnadsförhållanden. Jag läste ju 2666 av Roberto Bolaño i somras och även om jag inte var döförtjust i den boken så tog den också upp det här med alla kvinnor och flickor som försvinner/mördas i Mexiko. Det är liksom en reell vardag för väldigt många och det är fruktansvärt att det ska behöva vara så.

Trots sitt tunga innehåll är boken väldigt lättläst och språket flyter fram över sidorna. Det finns också en hel del värme och humor i berättelsen  och den är svår att lägga ifrån sig då den är fängslande och du hela tiden vill veta lite mer. Ladydi är en intressant personlighet och hon möter många färgstarka personer med engagerande livsöden under bokens gång. Helt klart en mycket bra och viktig bok för alla att läsa.

Utläst: 19 oktober 2019
Mitt betyg: 4/5

Blå

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Det här var en bok vi läste i bokcirkeln Veganbokprat. De andra hade tidigare läst Binas historia men jag skippade den boken då jag hade för fullt upp just då. Det här är ju andra delen i Lundes klimatkvartett även om de är fristående från varandra.

Boken inleds med att vi möter en familj som slits isär på grund av en brand i deras hemstad i södra Frankrike. Därefter följer vi pappan och dotterns färd upp genom landet när de hittar en flyktingförläggning att bo på samtidigt som de söker efter mamman och sonen och drömmer om vattenländerna i norr. Parallellt lär vi känna Signe, en pensionär som seglar just ifrån norr för att hitta den man hon en gång älskat och som nu bor söderöver i Frankrike.

Historien är en snyggt berättad och det är särskilt skrämmande att läsa om torkan och vad som sker i flyktinglägret. I synnerhet som vi läste den här efter den tokvarma sommaren så var allt så verkligt och alldeles aktuellt. En fullt reell framtid kändes det som. Delarna om Signe är också intressanta men det blir väldigt mycket seglarord och hennes berättelse kryper inte lika nära inpå. Jag tror att det var det som gjorde att mitt betyg landade i en trea men jag minns tyvärr inte riktigt. Jag kan dock tänka mig att läsa de andra delarna i kvartetten också, den tredje delen ska ju handla om Przewalskihästar och hästar läser jag alltid gärna om!

Utläst: 17 november 2019
Mitt betyg: 3/5

The Hate U Give

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

I oktober-november förra året var det min tur igen att välja bokcirkelbok och jag behövde något lättläst och snabbläst men ändå bra. Då blev den här boken helt perfekt!

Starr är 16 år och bor i en mindre bemedlad förort i USA. Varje dag pendlar hon dock till en skola i närheten av hennes morbrors finare område och där det går övervägande vita elever. En dag när hon åker med sin barndomsvän Khalil i hans bil blir han ihjälskjuten av en polis som stoppar dem. Det här blir en väldigt stor sak i media och alla runtomkring Starr har åsikter kring händelsen. Själv brottas hon med huruvida hon ska vittna emot polisen eller inte.

Den här boken var precis så bra som det sas. Den är trovärdigt skriven med ett härligt språk men förmodligen borde jag dock ha läst den på engelska. Boken ger en sådan bra bild av hur levande och utbredd rasismen är i USA och hur det är att leva i det samhället. Jag säger inte att Sverige är orasistiskt, långt ifrån, men svarta har en helt annan historia i USA än här hos oss och den här rasismen är så djupt grundad och sammanflätad med deras slavhistorik.

Förutom rasismen får vi också följa Starrs utveckling där hon hittar hem till den personlighet som hon vill vara. Både på klassiskt sextonårsmanér, vilka kompisar man vill vara med och hur man är när man är med de kompisarna men också på ett djupare plan angående orättvisor i samhället. Starrs familj är rätt brokig med en del kriminalitet här och var och dessutom har hon en vit pojkvän vilket inte heller är lätt.

Det var även en bra bokcirkelbok, alla gillade den och vi hade mycket att diskutera. Efter läsningen såg jag filmen och det var en riktigt bra filmatisering även om såklart vissa bitar föll bort/gjordes om. Jag rekommenderar lätt både boken och filmen till alla där ute!

Utläst: 10 november 2019
Mitt betyg: 4/5

 

Mödrarnas söndag (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok med Stäppvargarna.

Vad handlar den om?
Om en söndag i Storbritannien för ca 100 år sedan då tjänstefolket fick ledigt för att besöka sina mödrar. Men tjänsteflickan Jane har ingen familj utan går istället till godset intill för att träffa sin älskare. Han lämnar henne sedan för att träffa sin blivande fru och hon spatserar naken omkring i deras hus. På vägen hem får hon reda på något tragiskt.

Vad tyckte jag?
Hm, jag hade för mig att jag tyckte den var si så där men ser nu att jag gett den en fyra i betyg. Jag tror att jag gillade stämningen och språket men att jag kanske tyckte det var weird att hon gick omkring naken så länge. Den var nog ganska långsam och finstämd och jag var i en trött period när jag läste den så jag var kanske inte riktigt upplagd helt enkelt. Men jag verkar som sagt ändå ha gillat den. 🙂

Utläst: 25 augusti 2019
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tilltalande bilder

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Sist ut i raden av kurslitteraturen från genusvetenskapen att recenseras är Tilltalande bilder av Anja Hirdman. Jag rekommenderar verklig att läsa genusvetenskap till dig som är intresserad för det var oerhört intressant litteratur och tankeväckande diskussioner som vi hade. Jag läste långt mer än de böcker jag recenserat här på bloggen men det var ju mycket utdrag och delar av böcker bara.

Temat på den här boken kan tyckas snävt men så är det också en avhandling. Det är en analys av hur kvinnor skildrats i Veckorevyn och Fib Aktuellt från 60-talet fram till 90-talet. Veckorevyn var ju en populär ungdomstidning som vände sig främst till tjejer medan den andra blaskan var en porrtidning. Eller är om den fortfarande finns kvar.

Det är framförallt två saker som kommer fram i den här boken. Det ena är utvecklingen av pinuppans ideal som går från någon slags käck, alldaglig, rätt naturlig variant till en hårt sminkad, plastikopererad porrikon. Det andra är att många bilder egentligen inte skiljer sig så mycket tidningarna emellan och samma utveckling ses i Veckorevyn. Graden av nakenhet skiljer sig, javisst, men det är oerhört stereotypa bilder som presenteras i bägge två. Veckorevyn förändras från en slags smärre husmorstidning, via, förvisso, tema kvinnlig frigörelse under 70-talet till att det mesta handlar om saker som ”hur du gör dig snygg och fångar en kille” i samma anda som 50-talet i slutet av jämförelsen.

Jag tyckte det var riktigt intressant att läsa den här boken och försöka greppa vad jag egentligen blivit matad med för typ av bilder och texter genom min ungdom och det är ett under att man inte blev mer skadad av att växa upp med den där propagandan.

Utläst: 25 maj 2019
Mitt betyg: 4/5

Prins Charles känsla

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Prins Charles känsla fick jag av en Liv Strömquist-älskande vän i present. Hon älskar Liv så mycket och vill att alla andra ska läsa henne också! Jag älskar att få sådana bokpresenter, där givaren ger mig något som hen själv älskar även om det inte alltid är något jag gillar. I det här fallet så var jag dock redan initierad i Liv-världen och jag visste att jag gillar henne!

Prins Charles känsla innehåller olika analyser av begreppet kärlek och dess användning. Efter en dräpande inledning med vad Prins Charles svarade på frågan ”Are you in love?” på en presskonferens i samband med förlovningen med Lady Diana så kastas vi vidare in i olika tv-serier med män i huvudrollerna. Män som alla har det gemensamt att de har en sunkig syn på kvinnor, kärlek och deras ev. fruars försök till närhet och kommunikation. För alla er som sett Liv Strömquist tänker på dig (och har du inte det- gör det!) kommer de här delarna om kvinnan bakom [den framgångsrike] mannen ifrån den här boken. De är mer eller mindre vidriga. Vi får också en intressant genomgång av den sexuella äganderätten, dvs ”att vara ihop” – vad betyder det egentligen?

Det här var min tredje Liv-bok och jag har tyckt mycket om allihop. Jag har ännu en som står i hyllan och väntar. Jag älskar Livs sätt att göra serier av fakta och att visa på hur normer är just bara normer utan reella skäl bakom. Som alltid när jag bläddrar igenom en sådan här bra bok i samband med en eftersläntrande recension så blir jag sugen på att göra en omläsning. Det kommer säkert att bli av framöver!

Utläst: 31 maj 2019
Mitt betyg: 4/5

Nora eller Brinn Oslo brinn

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Den här köpte jag på en feministisk marknad därför att den verkade bra och jag ville stötta författaren och ett par månader efter inköpet läste vi den i min feministiska bokcirkel.

Johanna är tillsammans med Emil och de har det ganska bra. Förutom att Emil har ett ex som heter Nora och som är norska, supersnygg och poppis på Instagram. Johanna börjar stalka Nora på Instagram och det blir en ond spiral av svartsjuka som får henne att sjunka längre och längre ner.

Det var kul att vi läste den här i bokcirkeln för vi hade ganska skilda åsikter. Många tyckte att Johanna var helt galet svartsjuk och pinsam och de kunde inte alls relatera till henne medan jag gillade boken och tyckte att det var en trovärdig skildring av just hur galet det kan bli när svartsjuka är inblandat. Och den här Instagrambesattheten tycker jag hon fångar så bra där Johanna mår dåligt av att se alla peppiga bilder på Nora men ändå så kan hon inte sluta titta på dem. Det blir ett destruktivt självskadebeteende av det hela. Emils tålamod är ofantligt, beundransvärt och storsint.

En sak jag också tyckte om var att hur Frid använder våra nordiska språk i boken. Emil är dansk och Nora är ju norsk samtidigt som Johanna läser just nordiska språk (har jag för mig) så det blir liksom en mix av de olika språken i dialogerna på ett väldigt autentiskt vis. Det hjälper att jag är språknörd och jag blir sugen att läsa mer på både danska och norska när jag läser den här boken. Överhuvudtaget så uppskattar jag Johanna Frids sätt att skriva och det är väldigt behagligt att läsa hennes text fastän att det hon skriver om är jobbigt.

Johanna lider också av endometrios vilket skulle kunna ha fått komma fram ännu mer i boken men det är bra att det lyfts. T.o.m. nu när jag skriver den här bloggtexten i wordpress så rödmarkeras ordet då stavningskontrollen troligtvis tycker att det är ett ord som inte finns.

Eftersom det har gått ett tag sedan boken kom ut och sedan jag läste den så har jag hunnit läsa vad andra tycker ganska många gånger och det verkar som att man antingen hatar eller älskar den. Jag sällar mig till Team Älska och ser fram emot att få läsa mer av Johanna Frid i framtiden och gärna mer flerspråkighet!

Utläst: 21 april 2019
Mitt betyg: 4/5