Brevnoveller

Brevnoveller är ett slags koncept där noveller lagom stora att skicka i ett brev ges ut. Jag har lite svårt att avgöra i dagsläget om projektet är levande eller inte men som det ser ut på hemsidan så finns det 22 st noveller publicerade. Bland författarna finns t.ex. Jonas Karlsson, Anneli Jordahl och Elise Karlsson.

För egen del så kom brevnoveller till mig genom att jag vann fyra stycken på numera avsomnade bloggen Mimmimaries böcker i januari 2013. Jag är ingen frekvent novelläsare men när jag förra året företog mig att läsa en hyllvärmare per månad så kom dessa brevnoveller väl till pass.

Begreppen av Mats Kempe
I den här novellen möter vi en man som ska på utvecklingssamtal på förskolan med sin dotter. Han verkar tycka att det är något som är annorlunda med henne medan personalen tycker att det inte är något. Jag greppar inte riktigt vad författare vill få fram men jag gillar hur novellen är skriven och tyckte om att läsa den.
Utläst: 31 mars 2019
Mitt betyg: 4/5

Riktiga flickors manifest av My Vingren
Den här novellen är skriven ungefär som ett manifest med en rad olika små påståenden/anekdoter om hur en kvinna är/tänker/agerar i olika situationer. Det är som röster från en rad olika kvinnor som får komma till tals. Det står faktiskt i slutet av novellen att den här har framförts som spoken word och det förklarar formen mycket väl. Jag tyckte den var ok och texten kommer nog till sin rätt bättre vid ett framförande.
Utläst:
 31 augusti 2019
Mitt betyg: 3/5

Nära ögat av Sara Mannheimer
En ganska märklig berättelse som inleds och avlutas med flygande kor och däremellan någon som ska vara hos frisören om tjugotre minuter och trettio sekunder men sedan kommer för sent just tjugotre minuter och trettio sekunder. Den verkar handla om slumpen, att precis lyckas undfly saker samt att längta efter sådant man inte hinner med. Jag greppade den inte.
Utläst: 30 september 2019
Mitt betyg: 3/5

Ronny, hästen, myten och legenden av Eric Ericsson
Om de andra var märkliga så tar den här priset när det gäller handlingen. Fast den var lättast att förstå. En kille råkar skjuta en svan och tar hem svanen och äter upp den. Insprängt mellan den berättelsen kommer olika stycken där berättaren reflekterar över olika saker som har med SL (Storstockholms lokaltrafik) att göra; högtalarutrop, automatsspärrar och duvor. Fast på ett besynnerligt poetiskt sätt.
Utläst: 13 december 2019
Mitt betyg: 3/5

Summa summarum så var det här en brokig samling ganska udda, eller kanske konstnärliga, noveller som alla drog åt poesihållet. Jag brottas ju fortfarande med att försöka förstå mig på poesi och uppskattar i nuläget Lucia Berlins noveller långt mer än de här. Men de är ju mer som miniromaner och romaner förstår jag mig på. Oftast.

Hur man botar en feminist

I min strävan att försöka läsa hyllvärmare så är novellerna och serierna det som gått åt allra mest. När tiden blir knapp slänger jag mig efter något snabbläst helt enkelt. Så i april 2019 blev det den här boken som fick agera månadens hyllvärmare. Ursprungligen hade jag fått den som en prenumerationspremie från Galago i januari 2015 då jag förutsatt mig att läsa fler serier.

Hur man botar en feminist är en äkta satir och den är utgiven 2013. Det märks emellanåt men det är ändå fortfarande lika kul att skratta alternativt sätta i halsen av avsmak åt dåtidens (?) helt sjuka facebookgrupper som dök upp vid sökningar på orden ”kvinnor, tjejer eller flickvän”. Roliga är också bilderna på den dåtida regeringen med Reinfeldt i spetsen när de klippts in i andra bilder som Sex and the city-gänget, Teletubbies, hoberna etc. Nanna Johansson blandar politik med rasism (många kängor åt SD), feminism (man botar feminister med k*k såklart om du undrade) och enklare mer tramsartade skämt. Vissa saker känns lite så där som när hon söker jobb på drygroliga sätt eller driver med killar på dejtingsajter. Det är blandade format och finns allt från enstaka rutor till serier till novell-/artikelformat.

Det här är min första och hittills enda bok av Nanna Johansson medan jag har läst fler av Liv Strömquist. Jag är fortfarande inte så jättebevandrad i den här världen och gissar att det finns många fler begåvade svenska skämtecknare för mig att upptäcka där ute. Jag läser dock gärna fler av Nanna framöver och när jag bläddrade igenom boken nu inför skrivandet av den här recensionen så skrattade jag lika mycket som första gången.

Utläst: 30 april 2019
Mitt betyg: 4/5

40 – constant reader

Den här boken fick jag skickad till mig av Skugge själv i april 2014. Jag gissar att jag ingick i den tidens aktuella bloggregister. Nu när jag blev lite krasslig så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa någon hyllvärmare på Letton (så man inte stör den som ska upp och jobba!) och valet föll på denna.

I boken skriver Linda om hur väldigt många som tycker till om henne eller recenserar henne gärna inleder med ”jag har aldrig gillat Linda Skugge”. Min version är nog mera att jag aldrig riktigt haft koll på henne. Jag missade hela den feministvågen som kom på 90-talet (och försöker ta igen det nu) fast att jag är i princip jämnårig med henne. Jag visste att hon fanns och såg nog hennes texter i kvällstidningen här och var men mer än så var det inte.

Den här boken lämnar mig allt annat än oberörd, den gör mig fundersam, förvirrad, sorgsen, trött och förundrad. Jag sugs in i Lindas text och har svårt att lägga den ifrån mig fastän att jag inte vet vilka hälften av alla de hon namedroppar är. Jag är oerhört fascinerad över hennes citatutbud och undrar exakt hur många sidor dokument med citat hon har i sin ägo. Kan hon läsa en bok eller lyssna på en låt utan pennan i hand?

Jag tycker synd om henne eftersom att det känns som att hon hela livet väntat på att bli sedd, uppskattad, älskad och t.o.m. tafsad på. Samtidigt stör jag mig på att hon inte verkar förstå att det inte var särskilt kul att vara en av de tjejerna som hon nästan verkar förakta. På samma sätt som hon inte kan rå för att hon var sen i utvecklingen så kan jag inte rå för att jag var tidig.

Jag blir trött på hennes ältande och tycker att hon kanske borde försöka sluta gräva ner sig i det förflutna och istället se framåt. De flesta människor har gått igenom olika svåra saker vilket utvecklar oss på olika sätt. Men ibland känns det som att Linda fortfarande är exakt den 19-åring som hon återkommer till så ofta? Det känns som att hon lever sitt liv genom alla citaten och att hon behöver injiceras med oerhörda mängder uppmärksamhet för att överleva. Samtidigt vill jag ta henne i handen, bjuda henne på en Sitting Bull så att hon slipper köpa den själv och berätta för henne hur bra hon är så hon slutar tvivla på sig själv.

Jag blir lite beklämd av att hon hänger ut så många med namn eller tydliga ledtrådar så att den som orkar googla lite eller är i hennes bransch förmodligen vet precis vem hon pratar om. Man måste inte alltid berätta precis allt.

Hon skriver om sin skrivglädje även om kroppen sätter käppar i hjulet och jag instämmer i att hon är en fantastisk skribent. Kommer jag att läsa mer av henne i framtiden? Jag vet faktiskt inte. Jag orkar inte mer ältande men samtidigt är hon fängslande på något sätt. I see you now Linda.

Utläst: 6 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Och så levde de lyckliga (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Föra måndagen berättade jag hur en Lucy Dillon tog mig ur min lässvacka på påsklovet. Så jag läste helt enkelt ännu en på raken.

Vad handlar den om?
Om Anna som får ta över en bokhandel och dessutom förekommer en hel del hemligheter.

Vad tyckte jag?
Jag blev inte lika förtjust i denna som första och andra delen. Kanske var jag feelgoodmätt, måhända var det för få hundar med eller så gillade jag bara inte karaktärerna lika mycket?

Utläst: 17 april 2019
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Dan före dan

Dan före dan är sist ut av de julromaner jag läste i år. Jag var rätt sugen på En oväntad jul också men då kan jag ju spara den till nästa år!

Sigrid vill helst fira julen som man alltid har gjort; tillsammans med familjen i stugan i Hälsingland. Men i år har mamma bokat en solsemester och syrran tänker fira med sina svärföräldrar. Sigrid bestämmer sig för att försöka hitta en dejt som hon kan ta med till stugan och hon får god hjälp av Stoffe, hennes nya kollega som hon lär känna genom vikariatet på Nordiska muséet.

Vissa saker i den här boken är lite väl spejsade och trovärdigheten blir kanske inte så jättehög. Sigrids inställning till julfirandet är snudd på sjuklig och jag har svårt att se att någon skulle göra som hon gör. Episoden där hon nästan bränner ner stugan och sen bara städar ren den får mig också att höja på ögonbrynen. När det brann i klassrummen intill mitt så var allt i mitt klassrum så rökskadat att vi fick skicka varenda papper på sanering och det tog ett halvår innan vi fick flytta tillbaka in på skolan. Men Sigrid bara städar litegrann och kör på som vanligt.

Samtidigt gillar jag Stoffe och blir väldigt sugen på att besöka Nordiska muséet vilket jag faktiskt aldrig gjort. Vänskap porträtteras fint i den här boken och jag kollade nästan på Love Actually, vilket jag heller aldrig gjort (duckar). Julkänsla finns det absolut och den är lättläst på ett bra feelgood-sätt!

Utläst: 23 november 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Hundar, hus och hjärtats längtan (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade en rejäl lässvacka i våras men på påsklovet så bestämde jag mig för att läsa lite Lucy Dillon. Jag hade tidigare läst och gillat hennes första del i den här serien.

Vad handlar den om?
Juliet som blivit änka i vid 31 års ålder får hjälp att koma ur sin sorg genom att börja hjälpa till med andras hundar. Dessutom orkar hon börja renovera huset tillsammans med snygge grannen Lorcan.

Vad tyckte jag?
En feelgood i rätt stund är bättre än medicin. Extra plus för när det är hundar med, vilket Dillon verkar gilla!

Utläst: 16 april 2019
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Bettys val

Jag körde ett litet race med julromaner i slutet av november och letade på biblioteket efter tillgängliga e-titlar. Det här är inte en fullfjädrad julbok men den inleds och avslutas i alla fall med lite julstämning. Det är dessutom andra delen i en serie men jag hoppade rakt in i denna tvåa.

Betty är en kvinna omkring 50 som i förra boken blivit dumpad och sen hittat en ny kärlek. Denna nya karl, Henrik,  har hon precis flyttat ihop med här och deras första jul tillsammans blir så där spännande som det kan bli med två olika familjer som ska samsas. Utöver det så blir Betty mormor!

Resten av boken handlar om hur Betty försöker anpassa sig till sin nya roll som mormor, hur hon äntligen tar tag i träningen med den läckra PT:n, hur hon börjar frilansa och hur Henrik försvinner utomlands på jobb nästan hela året.

Det är väldigt mycket som ska med i denna bok och vissa händelser blir lite konstiga och outforskade. Den antydda hettan mellan Betty och hennes PT känns inte på riktigt och det är väldigt udda med att Henrik försvinner. Men om han nu var den heta romansen i förra boken så förstå jag ju att det blir lite upprepning att köra honom igen och att han då måste ut ur bilden. Kanske är det så att det inte fungerar så bra att skriva mer än en bok om en feelgood-karaktär? I annan feelgood eller romance som jag läst och där författaren vill vara kvar i samma värld så brukar hen fokusera på en ny karaktär i varje bok. Det kanske hade varit ett bättre grepp. Hur som helst så var det lättsam och underhållande läsning och jag blir avis på det fina kontoret i Vitabergsparken som Betty hittar!

Utläst: 20 november 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

24 goda gärningar

Sen ett par år tillbaka har jag börjat läsa julböcker/julromaner eller Christmas Lit. Jag läser dem som e-böcker och får då främst leta i förra årets utgivning och i år blev det här den första.

Ofta i dessa böcker så är det en kvinna som startar någon slags rörelse i någon mindre stad. I den här boken är det lite skruvat och huvudpersonen Emma har faktiskt redan en butik vilken ligger på Karlaplan i Stockholm. Däremot har hon inte riktigt haft energi att sköta butiken sedan hennes man förolyckades för två år sedan. En dag får Emma en idé att hon ska göra 24 goda gärningar, en om dagen fram till jul för att sprida glädje och medmänsklighet. Detta gör att hon får lite livsenergi åter och många nya vänner på köpet.

Det var faktiskt roligt att läsa en feelgood som utspelade sig i ens hemstad. Även om jag tyckte att Emmas butik lät alldeles för mysig för att ligga på Östermalm så är det ju trots allt där det köpstarka klientelet finns. Det var många fina personporträtt, mycket värme, lite sorg och lagom med förvecklingar i den här. Och hundar! 🙂 Jag läser gärna mer av Jenny Fagerlund i framtiden.

Utläst: 16 november 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Pengar

Pengar läste vi i min feministiska bokcirkel och det passade ganska bra in med att jag samtidigt läste om våra svenska 1880-talsförfattare på genusvetenskapen. Det var i samma veva som min respekt för Strindberg dog.

Pengar är Benedictssons debutroman och den gavs ut 1885. Vi får följa Selma, en pojkflicka med konstnärsdrömmar, som blir övertalad att gifta sig med en äldre rikare man. Han lockar henne med att hon får egen häst helt enkelt och familjen hennes påtalar vilket kap han är. Äktenskapet framskrider som rätt trist och menlöst och Selma känner ingen kärlek till sin make. Hon trivs bättre i sällskap med sin kusin Richard men det håller på att blossa upp olämpliga känslor emellan dem vilket känns både skrämmande och omoraliskt.

Som jag sa ovan så var det väldigt intressant att läsa den här precis när jag pluggade genusvetenskapen. Benedictsson tar upp en mängd saker som äktenskapets bojor och problemet med att kvinnor inte blev myndiga förrän de fyllde 25 och därmed inte kunde äga tillgångar. Hon tar också upp idealbilden av den pryda hustrun och hur kärlek, lust och äktenskap inte alltid är så lätt att få ihop. Särskilt inte i 1880-talets Sverige. Möjligen var boken lite trögläst för mig men annars minns jag inte riktigt vad det var som gjorde att mitt betyg landade i en enkel trea. Alla de här böckerna från den här perioden är dock väl läsvärda ur ett genushistoriskt perspektiv.

Utläst: 21 mars 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Hustrun

Det här var ännu en bokcirkelbok och det blir ju rätt många sådana just nu.

Hustrun handlar om just hustrun till en berömd författare. Hon har stöttat sin make genom hela livet och lagt sina egna skrivarambitioner på hyllan. På väg till Helsingfors där maken ska emotta ett prestigefyllt pris så bestämmer hon sig för att det är nog och att hon vill skiljas. Boken tar oss också med bakåt i tiden och vi får följa äktenskapet, makarna och deras historia.

På det stora hela så tyckte jag om den här boken men det är några saker som jag stör mig lite på. Slutet t.ex. och jag ska inte spoila det nu men jag hade önskat mer helt enkelt. Meg Wolitzer skriver enkelt och fyndigt men ibland tycker jag att språket är lite väl banalt och jag stör mig på det inledningsvis. Jag fattar tycke för hustrun även om jag också lider med henne och det finns många poänger i boken. Jag hade nog dock lite höga förväntningar på denna och är i nuläget inte lika sugen på att läsa En kvinnas övertygelse längre. Men vi får väl se.

Utläst: 15 mars 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus