En smakebit på søndag: Love in a Fallen City

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Om ni visste hur många avsnitt av random brittisk polisserie jag sett den här veckan skulle ni trilla baklänges. Jag har egentligen inte varit så supertrött, jag har bara haft en kvällskurs under veckan och hunnit med att gå till frissan vilket händer 1-2 ggr om året. Jag har långt hår med självfall och naturlig färg så jag behöver inte gå så ofta. Jag har tränat relativt flitigt men jag har inte läst. Förutom att lyssna vidare på Przewalskis häst varje dag samt att jag läste den här novellen igår vilken var den första texten av de som ska läsas till på onsdag. Kanske just p.g.a. att jag haft så få ”läsmåsten” så har jag inte läst alls? Som tur är har jag snart kommit till slutet av polisserien så då kan jag plocka upp läsandet igen. 🙂

Love in a Fallen City är en novellsamling bestående av sex noveller och jag har läst titelspåret som det skulle heta om det var en skiva. Vad heter det egentligen när det gäller böcker? Titelnovellen? Hur som helst så skulle vi läsa den i min litteraturkurs och det är det första jag läser av Eileen Chang. Jag hade lite svårt att komma in i den men när jag väl gjort det flöt det på fint. Novellen handlar om Liusu som är frånskild och har återvänt hem till sitt föräldrahem där hon bor tillsammans med flera syskon. En dag ska hennes syster presenteras som potentiell fru för en affärsman men istället blir det han och Liusu som fattar tycke för varandra. Eller vad man ska kalla det, deras ”relation” är extremt märklig. Jag behöver nog fundera lite på den här novellen för att veta vad jag ska tycka men jag läser gärna de andra också. Dock kanske det inte sker förrän kursen, och den kommande tentan, är över för jag har mycket annat att läsa framöver.

Citatet här nedanför säger inte så mycket om själva novellen men det tilltalar mig och jag funderar så på vad den där ”obscure haze of crimson and gold” är som jag förmodligen är på väg in i eller kanske redan befinner mig i? Liusu är 28 så hon tycker kanske att en 44-åring tillhör ”the older ones” redan?

love in a fallen city

She crossed her arms and clasped her neck with her hands. Seven, eight years – they’d gone by in the blink of an eye. Are you still young? Don’t worry. In another few years you’ll be old, and anyway youth isn’t worth much here. They’ve got youth everywhere – children born one after another, with their bright new eyes, their tender new mouths, their quick new wits. Time grinds on, year after year, and the eyes grow grow dull, the minds grow dull, and then another round of children is born. The older ones are sucked into that obscure haze of crimson and gold, and the tiny flecks of glinting gold are the frightened eyes of their predecessors.

En smakebit på søndag: Om icke vetekornet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit fin men innehållit en rad möten och ett onlineåtagande tre kvällar i rad; två föreläsningar och en bokcirkel. Det gick bra men blev kanske lite mycket. Annars har det rullat på bra planenligt, träningen går bra och våren kryper fram allt mer. Inte så himla mycket att säga om veckan helt enkelt.

Jag velade lite kring om jag skulle läsa Om icke vetekornet eller inte då den plötsligt blev frivillig i kursen jag går efter att det blev lite ändrade planer i kursplaneringen med en gästföreläsare. Jag tänkte att jag kanske kunde avvakta lite och läsa den i sommar men å andra sidan så har ju läraren valt ut den av en anledning och att den bidrar till förståelsen så jag påbörjade den nu ändå. Boken handlar om Kenyas frihetskamp i mitten av det förra seklet och huvudpersonen Mugo anses vara en hjälte. Jag älskar när ord på originalspråket får stå kvar i översättningen även om jag inte vet vad de betyder. Jag har hittills förstått att shamba är en odlingsplätt och jembe verkar vara någon slags hacka.

om-icke-vetekornet

Han tog en jembe och en panga för att falla i den dagliga rutin, som han kommit in i sedan han lämnade Maguita, hans sista fångläger. För att komma till sitt nya stycke shamba, som låg på andra sidan Thabai, måste Mugo passera de dammiga bygatorna. Och som vanligt upptäckte Mugo, att en del kvinnor hade gått upp före honom, att några redan var på väg tillbaka från floden med sina svaga ryggar dubbelböjda under vattenspänner, lagom tillbaka för att laga te eller gröt åt man och barn. Solen var uppe nu, och skuggorna av träd, hyddor och människor föll redan långa och smala.

En smakebit på søndag: Przewalskis häst

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag fortsätter att läsa, plugga och träna samt att inte riktigt hinna med bloggen. Jag har läst så många bra och intressanta böcker nu på sistone så jag ska ändå försöka hitta lite tid för recensioner innan jag glömmer bort dem men häromdagen kände jag av min hjärntrötthet igen efter en lång period av bättring. Kanske orkade jag inte riktigt plugga egentligen men kursen är så vansinnigt intressant att jag bara måste läsa klart den. Postkoloniala litteraturstudier är det jag läser.

Igår blev jag klar med Me and White Supremacy som jag läst tillsammans med två andra under flera veckors tid och vi ska ha vår sista bokcirkel om den ikväll. Den har varit väldigt bra och den har liksom format om min hjärna precis som det blev när jag läste genusvetenskap. Man får liksom nya glasögon att se världen med och även om jag vetat om att jag inte är rasist så kan jag vara en långt mycket mer aktiv antirasist än vad jag är.

Igår påbörjade jag också Przewalskis häst som är nästa bokcirkelbok i Veganbokcirkeln och den tredje i Lundes planerad klimatkvartett. Jag stod över Binas historia men var med och läste Blå men nu känner jag att jag vill läsa Binas historia också. Jag hade bara för mycket på bordet just när vi skulle läsa den. Jag gillade Blå, och särskilt framtidskapitlen men tyckte det var lite mycket båttermer i den andra delen. Den här boken handlar ju om hästar och det är jag betydligt mer intresserad av. Jag avbröt läsningen för att googla lite och fick då snopet lära mig att man nyligen upptäckt att Przewalskin troligen inte är en vildhäst utan en förvildad tamhäst! Och här har jag gått som hästtjej i ungdomen och hästälskare resten av livet och trott att den var en vildhäst. Well, det är ju inte bara jag som trott det och de nya DNA-rönen var från 2018 tror jag.

Boken skildrar i alla fall tre olika människor i tre olika tidsåldrar vilka alla har just Przewalskin som gemensam nämnare. Smakbiten kommer från ett av kapitlen om Eva, en tysk veterinär som 1992 fraktar åtta Przewalskis till Mongoliet för att där släppa ut dem i frihet. Hästarna har precis kommit fram men innan de släpps ut är det dags för en liten hästmjölksritual där lite mjölk sprids i vinden och resten går laget runt så att alla får dricka.

przewalskis-hast

Ritualerna är enkla och jordnära. Jag tycker om dem. Man offrar till himlen och naturen. Nomaderna är buddister men de tillber även marken de går på och himlavalvet över dem. De tror att allt i naturen har en själ. Om man nödvändigtvis måste tillbe någonting skapar detta åtminstone något slags mening.

En smakebit på søndag: Sargassohavet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag läser och läser just nu men har prioriterat ner bloggandet under en tid framöver för att hinna med min universitetskurs och lite andra saker i livet. Så nu börjar jag få en liten nätt hög med obloggade böcker igen men det ordnar jag upp så snart allt är lite lugnare. Jag kan i alla fall meddela att min kurs Postkoloniala litteraturstudier är väldigt intressant även om jag måste anstränga mitt huvud en hel del vid läsningen av vissa texter. Samtidigt lyssnar jag äntligen på Hjärtlinjer som vi ska bokcirkla om imorgon och även den är väldigt intressant och passar bra ihop med mina studier samt det fokus på rasism jag generellt försöker att ha just nu.

Veckans skönlitterära kursbok var Sargassohavet som jag velat läsa väldigt länge även om jag vid det här laget har tappat en hel del minnen från läsningen av Jane Eyre som har ett flertal år på nacken. Sargassohavet är lite märkligt skriven och jag har stundtals lite svårt att hänga med i vem som åsyftas men jag är glad att ha läst den och ska ägna resten av kvällen åt att fördjupa mig i akademiska texter om boken. För dig som missat det så handlar boken om ”den galna kvinnan på vinden” i Jane Eyre: Bertha/Antoinette. Den första delen handlar om hennes barndom och det är därifrån smakbiten kommer.

sargassohavet

Så jag tillbringade det mesta av min tid i köket, som låg i ett uthus en liten bit bort. Christophine sov i det lilla rummet intill.

När det blev kväll sjöng hon för mig om hon var på humör. Jag förstod inte alltid hennes sånger på patois – hon var också från Martinique – men hon lärde mig en som betydde ”De som är små blir stora, barnen överger oss, kommer de någonsin tillbaka?” och den om cederträdets blommor som blommar en enda dag.

Melodin var glad men orden sorgsna och hennes röst darrade och bröts ofta på de höga tonerna. ”Adjö.” Men inte adjö så som vi sa det, utan à dieu, vilket när allt kom omkring var rimligare. Den älskande mannen var ensam, flickan hade rymt, barnen kom aldrig tillbaka. Adieu.

Hennes sånger var inte som sångerna på Jamaica, och hon var inte som andra kvinnor.

En smakebit på søndag: Allt går sönder

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Påsklovets sista dag är här och jag har fått gjort väldigt mycket av det jag velat. Mycket läsning, träning och handarbete helt enkelt. Sen är jag alltid lite för tidsoptimistisk och idag har jag därmed väldigt mycket kvar att läsa. 🙂 Vi ska läsa Inte längre hemma av Chinua Achebe i min kurs och då den är en fristående uppföljare till Allt går sönder och jag ännu inte hade läst den så ville jag gärna göra det (och inte bara de två kapitel som litteraturlistan anvisade). Jag ångrar inte att jag gjort det men nu måste jag alltså klämma resten, plus artiklar, innan onsdag. Men det ska nog gå bra!

Allt går sönder är ju oerhört omtalad och den mest sålda afrikanska romanen någonsin. Den handlar om Okonkwo, en man i en igbostam i slutet av 1800-talet, och hans strävan efter att bli en mäktig klanman i det traditionella samhället men också om hur mötet med de vita missionärerna blir. Boken var väldigt bra och oerhört lättläst faktiskt. Läs den om du som jag inte hade gjort det! Smakbiten kommer från ett stycke som jag tyckte var väldigt roligt och visar hur ens egna förväntningar i enlighet med ens vanor och traditioner, ibland kan krocka lite med andras vanor. Det är dock inte Okonkwo smakbiten handlar om utan en annan man vid namn Ogbuefi.

allt-gar-sonder

Den vite missionären var mycket stolt över honom och han var en av de första i Umuofia att erhålla den Heliga Nattvarden, eller gudsmåltiden, som den kallades på igbo. Ogbuefi Ugonna hade tänkt sig gudsmåltiden som något i stil med ätandet och drickandet på en byfest, bara heligare. Så han hade tagit med sig dryckeshornet i getskinnsväskan, utan att det kom till användning.

En smakebit på søndag: Señor Peregrino

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag hade tänkt att veckans smakbit skulle komma från Berättelse om ett äktenskap som jag ska läsa till på tisdag men igår kväll blev jag så trött och la mig tidigt och ville ha en fysisk bok att läsa då jag inte laddat ner Berättelse till min Letto. Det är så jobbigt att läsa på padda eller mobil i sängen (även om jag ibland ligger och mobiläser när jag har svårt att sova och på så vis inte stör sambon med någon tänd lampa) och när jag checkade min läsplanering så insåg jag att jag bara hade två fysiska böcker i den den här månaden- Den ena är Inte längre hemma och där vill jag försöka läsa Allt går sönder först och den andra var Señor Peregrino som är årets tredje hyllvärmare och som jag var lägst prioriterad på min läslista. Jaja, så kan det gå ibland.

Annars var jag hemma några dagar den här veckan då jag kände mig aningens pyttekrasslig och man ska ju vara hemma numera så då var jag det. Som tur är blev det aldrig något värre och redan till helgen kände jag mig tipp topp igen och passade på att köra ett kortare löppass igår och ett enklare styrkepass nu på morgonen. Jag har fått tillbaka peppen i min löpträning och känner att jag mått aningens bättre på sistone (eller är det bara för att jag vara hemma en vecka?) så jag har vågat dra upp nya mål men ska skynda långsamt och lyssna på kroppen.

Virkat och broderat har jag hunnit med också. Jag valde ett tunnare garn till min tröja to be (virkningen) då jag inte vill ha ull och en tjej sa att det skulle funka fint med det garnet jag har hemma. Provlapp gjorde jag såklart inte så när jag virkat mina 76 rader mudd som skulle bli stl M i mönstret insåg jag att den var alldeles för kort och jag måste satsa på stl XXXL. 🙂 Jag har aldrig virkat kläder förut utan bara figurer. Men jag kan som sagt bara förlänga mudden så löser det sig nog. Och gör det inte det så hade jag ju kul på vägen!

Jag har tänkt att läsa Señor Peregrino sedan sportlovet (v. 9) men inte känt mig sugen på den och trott att den skulle vara seg. Så fel jag hade, den har ett fint flyt i texten och är högst intressant med alla de intressanta karaktärerna! Jamilet föds med ett ohyggligt födelsemärke på hela ryggen och ända ner till knävecken. Byborna i hennes mexikanska by föraktar henne eller tror att hon är märkt av djävulen men när hennes mamma dör så bestämmer sig Jamilet att sticka till USA dit hennes moster flytt ca 10 år tidigare. I smakbiten har hon precis, utklädd till pojke, kommit över gränsen och gömmer sig i en ladugård när hon blir påkommen.

”Vi behöver inte fler mexikaner här, vare sig pojkar eller flickor. Jag förstår inte varför ni inte stannar i ert eget land, där ni hör hemma, varför ni håller på och smyger er över hit som tjuvar.”

”Själv har jag kommit för att jag behöver läkarhjälp”, sa Jamilet.

”Det finns läkare i Mexiko.”

”Inte den sorten som kan bota mig.”

Nyfikenheten mjukade helt kort upp kvinnans ansiktsuttryck, och Jamilet tog genast tillfället i akt. Hon drog upp skjortan och vände sig om så att den fulaste delen av märket, där skinnet var som tjockast och rödast, syntes. ”Jösses!” utbrast kvinnan. ”Det ser ju ut som om du har blivit flådd levande!”

En smakebit på søndag: A Mercy

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jaha, här är man lite halvt borta från bloggen en vecka och när man kommer tillbaka så är allt moderniserat. Uäääh. Jag har hur länge som helst försökt undvika det nya wordpress och hittat kryphål för att behålla det gamla men nu ser det mörkt ut. Jag har inte riktigt tid att forska i saken idag så har du kryphålstips får du gärna upplysa mig! 

Veckan har varit bra faktiskt och jag har ännu en gång fått in mina fyra träningspass enligt min nya, för mig, låga standard. Mina valkar i händerna är på väg tillbaka efter allt hängande och lyftande på gymmet och det ser jag positivt på! 🙂 I torsdags bokcirklade vi om Ett år av vila och avkoppling och omdömena skiftade rätt rejält faktiskt. Själv gillade jag den.

Helgen har jag i huvudsak ägnat åt att läsa inför veckans två kurser. Det var väl ca 600 sidor totalt och ett par uppgifter och jag har nog kanske en tredjedel kvar just nu men ska göra mitt bästa. Jag har ju lite lästid i veckan också men brukar vara så trött på vardagskvällar.

Den första skönlitterära boken i kursen Postkoloniala litteraturstudier är En välsignelse av Toni Morrison. Den var typ halvt omöjligt att få tag i så jag köpte en e-bok på engelska igår och laddade ner. Den är skriven ur lite olika perspektiv och jag fattade först ingenting av första kapitlet men när jag läst en bit, bläddrade tillbaka och läste om så började det klarna lite. Boken handlar om en slavflicka i slutet av 1600-talets USA och stycket handlar om när hennes första ägare (D’Ortega)  försöker betala av sina skulder till en man (Jacob) genom att erbjuda honom slavar vilket han egentligen inte är intresserad av.

Jacob refused. His farm was modest; his trade needed only himself. Besides having no place to put them, there was nothing to occupy them.

”Ridiculous” said D’Ortega. ”You sell them. Do you know the price they garner?”

Jacob winced. Flesh was not his commodity.

En smakebit på søndag: Ett år av vila och avkoppling

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna. Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En vecka som har innehållit en hel del faktiskt både på jobbet och privat. I torsdags pratade jag lite med en kompis om träning och deppade ihop totalt eftersom det går uselt på den fronten just nu. Jag vill gärna träna efter specifika program och sen vi bytte till ett gym som ligger galet nära men är väldigt litet så blir jag ofta stressad när jag är där då det bara finns en plattform för knäböj, en bänk för bänkpress och endast två stycken plattor av varje vikt i bra storlek för marklyft. Så medan jag gör mina uppvärmningsövningar sneglar jag liksom stressat åt det håll där de saker jag vill använda för dagen är. Och när jag väl får dem så kan jag bli stressad av att jag känner att det står någon annan och väntar medan jag ska köra mina 8 set…

Men ibland behöver man bryta ihop för att komma igen och följden blev att jag i fredags äntligen tog mig i kragen och åkte till min gymkedjas granngym som är lite större, inte perfekt, men där jag faktiskt med gott samvete kunde ockupera det jag ville ha under hela passet. Och så har jag hittat en bra (hemlig!) tid när det är typ tomt på mitt lilla gym så jag har kombinerat ihop en lösning som gör att träningen nu känns enklare och jag är gladare! För dig som muttrar över att jag går på gym så har jag haft covid nyligen och anser att jag nu som immun kan vara där och träna.

Läsningen går som vanligt lite trögt och jag är mest pepp på att börja nya böcker hela tiden. Jag läser ganska många parallellt just nu men blev idag tvungen att börja på ännu en då det är dags för bokcirkel i veckan. Det är dessutom mitt bokval vi ska läsa den här gången men jag trodde den var 100 sidor och den var 200 så det var tur att jag plockade upp den redan idag. I veckorna blir det inte så jättemycket läst just nu. Förutom i onsdags då jag slukade nya Ödesryttarna i ett nafs!

Ett år av vila och avkoppling låter väl som drömmen? Huvudpersonen är less på det hektiska tempot i New York år 2000 och när hon får sparken bestämmer hon sig för att sova bort ett helt år.

I början av den här perioden fick jag avhämtning av smutstvätt och leverans av ren tvätt en gång i veckan. Det kändes skönt att höra de uppslitna plastsäckarna rassla i vinddraget från vardagsrumsfönstren. Jag tyckte om att känna en fläkt av den rena tvätten svepa förbi medan jag låg och dåsade på soffan. Men efter ett tag blev det för jobbigt att samla ihop alla smutskläder och stoppa dem i tvättsäcken. Och ljudet av min egen tvättmaskin och torktumlare störde sömnen. Så jag bara slängde mina skitiga trosor.

En smakebit på søndag: Konsten att vara kvinna

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Den här veckan har jag varit så där oroväckande och läskigt trött igen flera dagar. Jag försöker att verkligen fnula på exakt vad det är som gör att jag blir trött vissa dagar även om jag förstår att det ligger månader av anledningar i grunden. Jag har inte sprungit något i veckan men i alla fall gymmat lite men i första hand har jag behövt vila. Jag har sett två filmer och det var flera månader sen sist jag var så trött att jag tittade på något. Och så har jag spelat ohemult mycket Harry Potter- och tramsspel på min iPad samt beställt böcker. Vi har kommit på att man kan köpa böcker på Adlibris för sina sparade coop-poäng och har inhandlat drösvis med böcker för våra sedan åratal sparade poäng! 🙂

I måndags var det ju Internationella kvinnodagen och jag tog mig tiden att lyssna på några av Selma stories samtal på Instagram. Alla ligger kvar där (tips!) och det finns flera kvar som jag gärna lyssnar på. Ett av samtalen jag lyssnade till var Caitlin Moran, och fastän att jag t.o.m. såg henne i ett livesamtal på bokmässan 2019 så lärde jag mig först nu att hon heter ”Cättlinn” och inte ”Cejtlinn”. Oh well.

Jag har hört både bu och bä om henne under åren och det har inte blivit av att jag läst henne men nu under samtalet så sa hon några saker som verkligen talade till mig och jag blev väldigt nyfiken på hennes nyaste bok. Eftersom den är en uppföljare så tyckte jag det var lika bra att grunda med Konsten att bli en kvinna först. Jag är inte helt såld, hon har sina poänger men de försvinner lite i ivern att hela tiden vara så himla rolig. Men jag tror och hoppas att den nya boken har en lite seriösare framtoning och tror att jag kommer gilla den bättre.

Boken beskriver hennes uppväxt och lyfter olika feministiska aspekter med en hel del, låt oss säga, uppseendeväckande ord och stycken. Jag har valt ett väldigt rumsrent och inte så, för boken, representativt stycke som handlar om när Moran hittar till böckernas värld i tonåren och beskriver den där härliga bokslukarkänslan.

Böckerna tycks vara den mest verkningsfulla källan att ösa ur: varje bok är essensen av ett liv som man kan glufsa i sig på en enda dag.  Eftersom jag läser fort slurpar jag i mig liv i rasande fart, sex sju åtta stycken i veckan. Tokigast är jag i självbiografier: jag kan sätta i mig en hel människa innan solen går ner. Jag läser om walesiska bergsbönder och kvinnor som seglar jorden runt i yacht, soldater i andra världskriget och hushållerskor på herresäten i förkrigstidens Shropshire, journalister och filmstjärnor, manusförfattare, Tudorprinsar och 1600-talets premiärministrar.

En smakebit på søndag: I går

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Mitt sportlov är till ända och det är ju hopplöst det där att man aldrig hinner allt man önskat men jag har ändå tränat en hel del, läst eller läst ut sammanlagt sju böcker, köpt ny tvättmaskin och vilat. Tänk jag tycker inte att jag läst någonting under det här lovet men tydligen hade jag det.

Edit: Jag kollade fel i kalendern först och räknade fel så det var inte nio böcker utan sju. Med läst eller läst ut menar jag att några böcker var påbörjade och avslutades under lovet medan övriga lästes från början till slut.

I går läste jag I går (haha) men jag tänkte att jag ändå skulle dela en smakbit ifrån den. Det är det första jag läser av Kristóf och jag har alltså inte läst den hyllade Den stora skrivboken-trilogin. Hennes böcker är tydligen alltid korta och den här var ca 100 sidor. Hon skrev dem på franska trots att hennes modersmål var ungerska och att hon inte fullt ut behärskade franskan men det är inget jag reflekterar över i den översättning jag läser.

Boken handlar om Sandor som lämnat sin uppväxtby för ett annat land, inte mår helt psykiskt bra, jobbar på klockfabriken och drömmer om Line – hans ungdomsförälskelse. Smakbiten kommer från ganska långt in i boken men den spoilar inget så länge jag inte berättar vilka som pratar.

– Antingen åker du hem och tar tillbaka din fru. Eller så stannar du här och tänker inte mer på saken.
– Men jag älskar ju min fru! Jag älskar mina barn!
– I så fall får du fortsätta att skicka pengar till dem.
– När jag vet att den andre kommer att använda dem? Vad skulle du gjort i mitt ställe?
– Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag ska göra i mitt eget ställe.
– Och ändå är du en intelligent person. Finns det någon jag kan be om råd?
– Kanske en präst?
– Jag har redan försökt. De kan inget om livet. De säger åt oss att foga oss. Be och ha tillit. Har du något ätbart?