Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

9 april hade jag nyligen börjat läsa Anna Karenina och jag är inte klar än. Har snart kommit till sidan 800 av ca 1150. Alltså, den är inte så seg som det verkar men jag har inte prioriterat den och läser typ fem sidor om dagen på morgonen på tunnelbanan. Jag har fortfarande inte haft så jättemycket läsflow, dels är det ju alla de här släpande recensionerna som hindrar mig lite att läsa men jag tror att jag inte heller riktigt orkat. Två barnböcker har jag dock orkat läsa och jag fick lite energi att fixa med Barnboksprat.

Jag har annars haft mycket potentiell lästid den här helgen då jag varit småförkyld och bara suttit hemma men då såg jag istället dokumentären om Hultsfredsfestivalen och någon brittisk deckare på svt play. Jag besökte Hultsfred 2-3 gånger under början av 90-talet så det var en kul nostalgitripp att kolla på det programmet.

Jag blev småsjuk redan i torsdags och det var inte alls läge för det eftersom jag har maran nu kommande lördag men jag gissade att jag skulle hinna bli frisk och nu idag är jag i princip bra så det känns skönt. I övrigt i veckan hann jag med gymmet två gånger innan jag blev sjuk och jag hängde med några bokmänniskor (supertrevligt!) i onsdags kväll. På en blåsig takbar, i t-shirt. Vilket tydligen gjorde bara mig sjuk och ingen annan. I tisdags var jag på Depeche Mode och det var precis så bra och roligt som jag tänkt mig! Nu får vi se om de kommer någon mer gång eller inte.

Den här smakbiten kommer från ungefär där jag är nu i boken så har du inte läst den och inte vill ha potentiella spoilers får du hopa över att läsa själva smakbiten idag. Det är som jag sagt tidigare en över hundra år gammal översättning jag läser och det är extremt många meningar av den här typen som nedan: ”i minnet gående igenom” vilket jag inte direkt har något emot men det blir lite styltigt.

Och i minnet gående igenom de sista dagarnas tilldragelser tyckte hon sig i allt se en bekräftelse på en besynnerlig misstanke: att han i går ätit middag ute och inte i sällskap med henne, att han hållit så strängt på att de i Petersburg skulle ta in i olika våningar på hotellet, att han nu inte ens kom till henne ensam, liksom vile han undvika ett möte mellan fyra ögon.

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har gått i trötthetens tecken och det var tur att det bara var fyra arbetsdagar. Varje dag sedan fredag har jag tagit mig en tupplur och det har varit så skönt. Det har också varit en väldigt kulturell vecka, i måndags var jag och brorsan och såg Tosca på Operan, vår pappa var ljusdesigner och det var hans ljus i den uppsättningen så det var fint att se tyckte vi. I torsdags såg jag och en kompis Sommarboken på Stadsteatern, jag tyckte väldigt mycket om den och gillade att de hade en ljudmakare på scen. Igår var vi i Uppsala och tittade på Avantgardet för fyrtielfte gången och det var som alltid en väldigt bra och energigivande konsert. Idag har jag sprungit långpass och därefter knappt gjort ett vettigt handtag.

Jag har i alla fall läst en del i Anna Karenina, jag hade velat om jag skulle gå på teatern men slog till på en biljett i torsdags, jag tyckte dock att jag ju borde läsa den först så jag laddade hem en e-bok från bibblan för att testa och den visade sig vara bra mycket mer lättläst än jag trodde så det går fint. Smakbiten kommer från en av de första sidorna där jag tycker att furst Oblonskij visar hur skev kvinnosyn han har och för den delen, hur skevt hans hjärna överhuvudtaget tänker. Jag har klippt bort lite för att få med det, i min mening, väsentliga. Översättningen är från 1928.

Stepan Arkadjevitj var en gent emot sig själv uppriktig man. Han var inte i stånd att bedra sig själv genom söka övertyga sig om att han ångrade sin handling. Det var honom omöjligt att känna ånger över, att han, en trettiofyraårig vacker, erotiskt anlagd man, inte var förälskad i sin hustru som var moder till fem levande och två avlidna barn, och bara var ett år yngre än han själv. Han ångrade bara det, att han inte bättre förstått att dölja saken för henne.

[…]

Det hade till och med tyckts honom, som om hon, en utblommad, redan åldrad och inte länger vacker kvinna, på intet sätt märkvärdig, bara en enkel husmor, genom en känsla av rättvisa hade bort vara överseende mot honom.