En smakebit på søndag: Barfotakvinnan

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag orkade inte förbereda det här inlägget igår och på söndagsförmiddagar är jag ute och springer så då tar det alltid ett par timmar innan jag tinat upp efteråt och orkar sticka ut händerna utanför filten. Idag blev det nästan 20 km och vi sprang bl.a. på södra Djurgården vilket var stundtals blåsigt men också väldigt vackert.

Annars har veckan varit hyfsat stillsam. Jag fick avbryta min yogastreak förra helgen när jag var krasslig och vips har det gått en vecka utan att jag yogat. Men idag ska det bli av igen har jag bestämt. I fredags var jag på Dansens hus och tittade på Unruly Gang som körde dancehall tillsammans med en hoper danskillar. Det var väldigt kul och jag älskar verkligen att titta på (modern) dans.

Läsningen går lite trögt och jag läser nästan bara på tunnelbanan och litegrann enstaka kvällar. Inte för att boken är dålig utan mer för att orken och koncentrationen dippar lite just nu. Igår gjorde jag däremot lite på mitt broderi vilket ju är ett konkurrerande intresse eftersom att jag inte längre har några ljudböcker (sa ju upp Bokus play). Då lyssnade jag istället på Druid & Zimmermann show på radio som några bekanta gillar. Jag såg dem ju live på bokmässan också. Det var väldigt underhållande och jag vill ju egentligen lyssna mer på radio/se mer på vissa tv-program för att hänga med bättre i omvärlden så det var kul.

Nyligen läste jag och gillade Madonnan vid Nilen och sen tog jag en prenumeration hos Tranan bokförlag där Barfotakvinnan var första boken ut. Imorgon börjar en bokcirkel om den så min plan var att ha läst ut den men nu är jag bara halvvägs så jag får se om jag gör något läsryck ikväll. Vill nog brodera lite mer också. Boken är en uppväxtskildring och det handlar en hel del om mat eftersom de egna odlingarna är en stor del av livet och den dagliga försörjningen.

Durran var en riktig rwandier. Dess fält var som dess inhägnad. Det kom inte på fråga att släppa in vad som helst där. Vi försökte ju ibland plantera sötpotatis, impungine, vid dess fötter. Men vi visste mycket väl att det inte passade sig, att vi inte visade tillräcklig respekt för durran. Så för att inte störa den låtsades vi glömma sötpotatisen så att den blev liggande länge i jorden och knölarna blev så stora att det tappade sin fylliga smak och inte blev särskilt omtyckta. Många blev för övrigt dåliga. Durran tålde inte inkräktare.

En smakebit på søndag: Min far & Kvinnan

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har stundtals varit intensiv och uttröttande. Det händer en del just nu som gör mig trött helt enkelt. Förutom träningen och en konsert i torsdags så har jag försökt att ta det lugnt. Jag fick skippa ett av löppassen men har varit på gymmet och jag har peppar, peppar hållit i yogan i 27 dagar på raken nu. Det är rekord för mig. Jag har känt mig lite extra lugn (även om jag är känd för att vara lugn) och kanske är det yogans förtjänst. Det har varit tufft de dagar jag jobbar sent och har annan träning och någon dag nu i veckan satte jag mig vid 22 för att yoga. Men det har som sagt känts bra och jag tror inte att det är yogans fel att jag känt mig trött nu i helgen. Det tror jag har med andra saker att göra som jag inte vill ta upp här.

Jag har påbörjat Min far & Kvinnan som ju egentligen är två, väldigt korta, romaner och planen är att läsa klart dem senast tisdag. Jag läser dock inte alltid så himla mycket på helgerna, jag försöker istället att fixa veckans blogginlägg så jag ska slippa tänka på det under arbetsveckan. Jag bestämde mig ju för att haka på fyra olika bloggutmaningar eller vad vi ska kalla de här återkommande inläggen som olika bloggare kör varje vecka och där du ska komma med svar på frågor, boktips etc. Det här inlägget ingår ju i just en sådan kategori.

En anledning till att jag gillar de här utmaningarna är ju för att jag vill hålla bloggvärlden levande men jag ska erkänna att det tar sin lilla tid att hoppa runt och läsa och kommentera. Jag vill helst kommentera från datorn och måste därför vänta tills jag kommer hem och vissa kvällar blir det så sent innan jag dimper ner i soffan att jag inte riktigt orkar. Så igår ägnade jag mig också mig åt att ”kommentera ikapp”. Livet som bokbloggare är helt enkelt stundtals hårt men också roligt. 🙂

Mor kom ut i trapphallen. Hon torkade sig i ögonen med servetten som hon måtte fått med sig när hon gick upp i sovrummet efter lunchen. Hon sade uttryckslöst: ”Det är slut.” Jag minns inte de följande minuterna. Jag ser bara min fars ögon som stirrar mot något bakom mig, långt borta, och hans läppar som är uppdragna ovanför tandköttet. Jag tror jag bad mor sluta hans ögon.

En smakebit på søndag: Sällskapsmänniskor

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har rullat på och jag har varit sliten efter förra söndagens tuffa tempo-långpass. P.g.a. det, ett urtrevligt författarsamtall med Maggie O’Farrell och ett spontanbesök till min pappa så blev det inget gym denna vecka men löpningen och yogan fick jag till. Nu har jag klarat 21 dagars daglig yoga, det vore ju snöpligt att stupa så nära målsnöret (30 dagar). Igår var vi på en fantastisk konsert med Joel Alme. Gladare och mer ödmjuk göteborgare får man leta efter!

Som jag misstänkte förra veckan så läste jag ut Madonnan vid Nilen i veckan. Jag har fortfarande några få sidor kvar i Att föda ett barn men jag tog med mig den behändigare Sällskapsmänniskor igår på pendeltåget då min pappa bor en bit bort. Jag har läst runt 50 sidor och är inte besviken hittills. Jag gillade Queenie och känner igen mig i i Carty-Williams språk och humor.

Deras pappa, Cyril Pennington, var ingen fördomsfull man. Han hade fem barn. Fem barn som han kändes vid, med fyra olika kvinnor. Men att kännas vid är inte samma sak som at betala underhåll, eller som att vara fysiskt, psykiskt eller känslomässigt närvarande. Att kännas vid var, i Cyril Penningtons värld, att på det stora hela vara medveten om att han hade fem barn (och kanske fler än så, men han tänkte inte ge sig ut och leta), att komma ihåg vad de hette och någon gång ibland att de fyllde år samt att be dem om pengar när han hade det knapert.

En smakebit på søndag: Madonnan vid Nilen

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit lite som att springa rakt in i en bergvägg och då menar jag såklart jobbchocken. Hur var det nu igen man gjorde när man håller lektioner? har jag frågat mig själv några gånger. Inte kom jag heller ihåg att vi brukade planera nästa vecka på onsdag eftermiddag utan mina kollegor väntade förgäves på mig. Vojne, vojne. Men nu tror jag att poletten trillat ner tillräckligt mycket och det har varit ett par mysiga dagar ändå.

Veckan har inte bara varit späckad med jobb utan även sociala aktiviteter. I onsdags bokcirklade vi om Körsbärslandet, i torsdags var jag (tack vare Sara Danius) på fotoutställning med en f.d. kollega jag inte sett på 3,5 år (så kul att ses!) och igår halkade jag runt på is när jag och en kompis gick klart den bit vi hade kvar av etapp 6 på Sörmlandsleden. Vi bestämde oss dock för att avvakta med 7:an när vi såg hur mycket is det ändå var kvar i skogen. En del träning har det också blivit men jag bangade fredagens löpning för jag var helt enkelt slut efter veckan. Kul är att jag lyckats hänga med varenda dag av Yoga with Adrienes januariyoga så här långt. Nu är jag ju typ halvvägs till att klara det!

På kvällarna läser jag Att föda ett barn och jag har svårt att lägga bort den för att sova då jag bara vill läsa vidare. Till och från jobbet läser jag den minst lika bra Madonnan från Nilen men då håller jag tvärtom på att somna hela tiden istället. Haha. Jag tror att jag inte vaknat tillräckligt på morgonen och på eftermiddagarna åker jag hem den där tiden när man brukar ta en tupplur på lediga dagar. Jag har haft lite svårt för att läsa på eftermiddagarna också och jag har varit så supernöjd med mina nya progressiva linser under jullovet att jag nu känner mig säker på att det är min hjärna som gör att jag får svårt att fokusera på texten. Den blir helt enkelt för trött av att jobba.

Jag väljer Madonnan vid Nilen till veckans smakbit då jag gissar att jag trots sömnanfallen hinner läsa ut den först. Den handlar om några flickor på en internat-gymnasieskola för främst rikare hutuer men några tutsier är inkvoterade. Den är bra och välskriven men också väldigt intressant då jag kan yterst lite om Rwandas historia. Jag måste nog läsa Barfotakvinnan också! Gymnasieflickorna håller på att anlända till skolan för det nya läsåret och Gloriosa som är en högstatusflicka uttalar sig om den nyligen anlända mindre bemedlade flickorna:

Det där är kvoten: tjugo elever, två tutsier, och på grund av det har jag väninnor, riktiga rwandiska tjejer från befolkningen som nyttjar hackan, som inte fått plats på skolan. Som pappa säger gång på gång måste vi verkligen se till att bli kvitt de där kvoterna en dag, det är belgarnas påhitt!

En smakebit på søndag: Sidenkatedralen och andra texter

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Då var det dags för mig att hoppa på Smakebitarna igen efter att ha grottat ner mig i förra årets läsning en vecka. Jag vill så gärna att bloggcommunityn ska fortleva och tycker de här veckovisa utmaningarna där man hoppar runt och besöker varandra är roliga och viktiga. Men ibland kommer ju livet emellan och jag hinner inte alltid hoppa runt så mycket som jag önskar. Ibland halkar jag in på amerikanska bokbloggar och de kan ju ha 100 kommentarer på sina inlägg! Men visst finns det fler amerikaner i världen…

Förutom Smakebitarna tänkte jag i år äntligen haka på Ugglan och bokens Tisdagstrion, enligt O’s Veckans kulturfråga (som jag besvarat sporadiskt) och så har jag samlat på mig nya böcker så att jag kan haka på Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan igen. Det finns såklart många fler utmaningar/veckofrågor men de här fyra är de jag bestämt mig för i nuläget. Vilka kör du?

Den här veckan har jag haft jullov och jag har ägnat en stor del åt bloggen med att skriva inlägg och recensioner men också en bra del till träning. Varje januari hoppar jag på Yoga With Adrienes januari-yoga-varje-dag-projekt men jag har aldrig lyckats att fullfölja någon. Det är såklart mycket enklare nu när jag varit ledig än en sen vardag efter jobbet och gymmet. Förra januari var första året på många som jag inte deltog och jag har inte yogat en enda gång under 2022. Detta märks nu och även om jag gymmar och springer och har mig så är jag svag i vissa poser och ben och armar skakar på mig.

Eftersom jag bloggat så himla mycket har läsningen blivit lidande men i fredags läste jag ut Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius. Det är en blandning av förord, sommarprat och texter ur DN om mode och fotografi. Hon är onekligen kulturell och bildad på ett sätt jag aldrig kommer bli men det har varit förvånansvärt intressant att läsa om t.ex. fotografer jag aldrig hört talas om. Jag har googlat mycket på alla hon skriver om och beslöt mig faktiskt på att gå på just en fotoutställning på Kulturhuset senare i veckan.

Det var väldigt intressant att läsa hennes berättelse om Svenska Akademien också och jag påminns om att jag ännu inte läst Klubben. Nu är ju Sara dessvärre inte med oss längre men Engdahl sitter fortfarande kvar i Akademien. Jag är inte ens i närheten av att vara ett proffs på Svenska Akademien men killgissar ändå att Sara Danius är en av de sekreterare som skött sitt arbete allra bäst och mest korrekt.

Eller som när Horace Engdahl publicerade en helsida i tidningen Expressen. Det var den 10 april, två dagar innan jag avsattes. Sara Danius, slog han fast, var den ”av alla sekreterare sedan 1786 som hade lyckats sämst med sin uppgift”. Kort sagt: Danius var sämst.

En smakebit på søndag: Tilly and the Map of Stories

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag kände mig lite småseg förra söndagen och visst åkte jag på en förkylning. Inte så grov, jag var hemma tre dagar och är i princip frisk. Jag var i alla fall på en kul konsert med Franska Trion igår och ska springa en sväng en dag. Som tur var höll jag mig ändå relativt pigg genom hela förkylningen och jag fick både läst och bloggat en hel del. Varje år runt nyår brukar jag få en riktigt stor blogglust, dels är jag väl utvilad efter någon veckas ledighet och dels älskar jag all den statistik och planering som jag brukar ägna mig åt då. Den här blogglusten kom över mig redan nu i veckan och jag har bland annat dragit upp några planer kring bloggens framtid och skrivit ikapp alla gamla recensioner jag hade liggande.

Jag har också precis klarat min utmaning om att läsa 33 böcker ur hyllan men jag har modifierat den under året och jag behöver läsa 39 böcker för att lyckas med det jag föresatte mig. Just nu känns det som att jag kommer klara det och det känns kul! Precis som jag brukar göra så här års har jag dragit fram en hög lättlästa böcker; barn- och ungdomsböcker, serieromaner och som tur var hittade jag även ett par noveller.

Just nu håller jag därför på att läsa tredje delen om Tilly som är bokvandrare, med det menas att hon kan besöka böcker och röra sig i deras världar rent fysiskt. Jag kan varmt rekommendera de här böckerna som förströelse även till vuxna med litteraturintresse (ja, just du) men har du barn eller barnbarn i mellanstadieåldern som älskar att läsa så spring och köp de här i julklapp. Helena Dahlgren har översatt dem till svenska och HarperCollins Nordic ger ut dem. Eftersom det här är tredje delen så försöker jag att inte direkt spoila med min smakbit.

”So we say no,” Tilly said, ”That’s not so scary. What can they do if I don’t go?”
”Stop us bookwandering” said Grandad.”
”But they already have.” Tilly pointed out.
”Temporarily,” Grandad said. ”And, if that was the whole price, then we would pay it – while we worked out what to do next. But that’s not what the’re threatening.”
”If we don’t help,” Grandma explained, with a grim look on her face, ”then they’re going to stop all children from bookwanderering – forever.”

En smakebit på søndag: Hatet

 

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit späckad med flera träningspass, två sena arbetskvällar, en kul konsert med Eric Palmqvist och Ulf Stureson samt ett besök hos min mamma som trillat och har bägge (!) armarna i gips. Igår var jag ute på en ca fyra timmar lång vandring längs Sörmlandsleden och på kvällen ”målade” jag lite.

Trots detta så bestämde jag mig för att en gång för alla läsa ut Under det rosa täcket. Det är inte jättebra planerat av mig att läsa den här typen av litteratur i december känner jag men vad gör man när man har läsmål man vill uppnå. Efter att den var klar så klämde jag I taket lyser stjärnorna på två kvällar och nu är jag alltså framme vid nästa feministiska bibel: Hatet

Eftersom jag var så sen att på riktigt hoppa på det feministiska tåget så har jag inte läst alla de här böckerna när de kom och jag tror inte heller att jag tittade på dokumentären Könskriget när de begav sig. Och lika bra är kanske det för den låter som rena rama ”jag vill väcka uppståndelse”-dyngan à la amerikansk dokumentärfilmsstil. Jag är inte en sån (sd)-konspiratoriker som tycker att media är galet och bara ljuger men när det kommer stora uppseendeväckande/dramatiska/häpnadsväckande (you name it) nyheter så brukar jag ta det med en nypa salt och avvakta lite istället för att kasta mig på gottande/fördömande-tåget. Det finns ju alltid två sidor av ett mynt.

”Könskriget” sa sig vilja granska radikalfeminismens inflytande över svensk jämställdhetspolitik. De som mer än några andra personifierade radikalfeministerna, menade programmets upphovskvinna Evin Rubar, var Roks (Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer). I programmet framställdes Roks som en organisation med alltför mycket inflytande över politiker, framför allt över den före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg. Genom hårt redigerade intervjuer där lösryckta citat från olika Roks-representanter klipptes in om vartannat målades en bild upp av en organisation som tycktes bestå av en halvtokig grupp manshatande kvinnor som såg pedofila satanistiska nätverk överallt.

En smakebit på søndag: Brott och straff

 

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En lite sen smakbit denna vecka men jag var ute och sprang på förmidagen och har ägnat resten av dagen åt att bli varm under filtar samt ta en tupplur. Helgen har varit väldigt rolig vilket jag behövde. I fredags var vi och tittade på David Ritschard och igår var det konsert/föreställning med Bob hund. Bägge två var riktigt bra och roliga. Det är så härligt med artister som bjussar på sig själva och det gör verkligen de här. Igår blev det också en kort sväng förbi Stockholm bokhelgs julmarknad där jag lyssnade till Karin Tidbeck och John Ajvide Lindqvist och jag köpte med mig Karins bok hem. 

Läsningen har fortsatt gå lite trögt denna vecka, jag läser mest en snutt på tunnelbanan på morgonen och ibland lite på kvällen. Jag påbörjade Brott och straff här under eftermiddagen bara för att ha en ny bok till veckans smakbit. 🙂 Det är en omläsning för mig men jag var typ 15 år när jag läste den senast och minns inte mer än att jag gillade den. Planen är att den ska vara en långsamläsningbok så att jag hinner klart lagom till föreställningen på Dramaten som jag ska gå på i mellandagarna. Smakbiten kommer från det inledande kapitlet.

Det var inte långt att gå; han visste rentav hur många steg det var hemifrån porten: exakt sjuhundratrettio. En gång, när han riktigt gått upp i sina fantasier, hade han räknat dem. Den gången hade han ännu inte alls trott på sina fantasier utan bara retat sig på deras oklara men frestande djärvhet. Nu, en månad senare hade han börjat se med helt andra ögon, och trots alla sina försmädliga monologer om vanmakt och vankelmod hade han på något sätt, rentav mot sin vilja, kommit att betrakta sina ”oklara” fantasier som någonting redan avgjort, låt vara att han fortfarande inte trodde sig om att kunna göra det. Nu var han till och med i färd med att repetera planen, och för varje steg han tog växte spänningen.

En smakebit på søndag: Ställ om

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Arbetsveckan har varit tuff på grund av det kraftiga inledande snöfallet vi hade här i Stockholm i veckan. När vi kom till jobbet i måndags morse var det kanske 50 cm snö på hela skolgården. Snön fortsatte falla och under de kommande dagarna blev det p.g.a. rasrisk från taken först inneraster för alla elever och därefter var vi tvungna att eskortera dem ut och in från husen och till rasterna. Det kanske inte låter så farligt (och så klart bra för eleverna) men för oss vuxna blev det ett ganska stort extra arbetsmoment. Jag älskar snö men är rätt glad just nu att mycket har smält undan under veckan.

Annars har veckan varit bra även om jag varit extra trött. I torsdags såg vi Les Big Byrd spela live och det var riktigt bra. Igår var vi på en annan konsert som dock var ganska trist så jag outar inte det bandet. Läsningen däremot har nästan helt legat på is (snö, haha) då jag inte orkat. Jag är fortfarande inte klar med Under det rosa täcket och lär nu inte hinna med alla de böcker jag tänkt mig i november. Om jag ska nå mitt mål för året när det gäller att läsa hyllvärmare så måste jag göra ett enormt ryck i december. Det har jag klarat tidigare år tack vare jullovet men i år börjar det inte förrän 23 december vilket är sent.

Men eftersom jag så gärna vill dela något här idag så tänkte jag bjuda på en smakbit ur Ställ om som jag läst klart men ännu inte recenserat. Den är skriven av Maria Soxbo, en av Klimatklubbens grundare för dig som känner till den, och handlar såklart om hur vi kan ställa om mot ett mer klimatsmart leverne. Soxbo skriver att hon inte är ute efter att skamma någon utan istället ge tips på hur vi kan bygga ett annat liv och samhälle. I smakbiten pratar hon om konsumtion och såklart ska man inte ta allt bokstavligt, det är klart att det finns prylar som du verkligen behöver och jag har i mitt bagage en upplevelse som var en helikopterflygtur vilket så här i efterhand känns otroligt klimatonödigt. Men så här i juletider kan det vara smart att tänka efter en extra gång om din tänkta julklapp verkligen är nödvändig och klimatsmart.

Men forskning har visat att vi lurar oss själva. Vi tror att vi gör ett bra drag om vi köper något beständigt, en pryl, som vi sedan har i vår ägo för överskådlig framtid. Det verkar ju smartare än om vi lägger pengarna på en flyktig, tillfällig upplevelse. Men i själva verket är det precis tvärtom. Vi minns upplevelsen (konserten, resan, äventyret, restaurangbesöket) med glädje långt senare, medan vi oväntat snabbt vänjer oss vid våra nyköpta prylar och sedan inte ägnar dem särskilt mycket tankekraft eller känslor. Det dröjer inte länge (i snitt bara 5 timmar och 45 minuter, enligt en amerikansk undersökning) innan shoppingkicken lagt sig och den  där nya tröjan förpassats in i den proppfulla garderobens mörker.

En smakebit på søndag: Under det rosa täcket

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Efter ett par intensiva läsdagar där jag slukade tre böcker, eller nå ja, slukade två och tvingade mig själv att läsa klart Ernaux till bokcirkeln, så tog det stopp i läsmaskineriet. Jag har läst några sidor i Time Song på kvällarna men snabbt somnat och jag har läst några enstaka sidor i Under det rosa täcket på tunnelbanan. Båda böckerna är bra men ibland infinner sig bara inte läsron.

Det kan bero på att det i veckan har  inträffat några händelser som oroat mig och då är det inte lätt att läsa. En kväll tittade jag istället på första avsnittet av Försvunna människor på svt. Den var bra men den har inte lockat mig till vidare tittande, men jag vill ju egentligen inte heller titta på något nu utan hålla mig till böckerna ett tag. Jag har också avlutat en bokcirkel, eller hoppat av, vilket jag skrev om igår och det var något som jag oroade mig lite inför men som ändå känts bra.

Dessutom har jag för första gången ever maxat på gymmet efter sex veckor av ett knäböjsprogram. Detta var jag också nervös inför och resultatet är inget att skryta om i världssammanhang och det landade där jag trodde. Jag tror jag fuskade lite med djupet på de sista försöken så det enda säkra resultatet hamnade precis där min app hade gissat. Vilket är skönt för då kan jag ju lita på appen i framtiden!

Idag står en vegansk brunch på schemat och sen hoppas jag på lite bloggfix, läsande och en löptur i snön utöver all den planering av den kommande veckan som jag numera ägnar mig åt på söndagar. Planering av livet och fritiden alltså, inte jobbet.

Veckans smakbit kommer från det första kapitlet av den här boken (från 1996) där Nina Björk reflekterar kring begreppet kvinnlighet och analyserar bl.a. modemagasinet Elle.

Att den sköna kvinnan är till för mannen antyds blott i modemagasinen mellan rader som på ytan handlar om att kvinna är värd att ägna sig åt bara sig själv ibland. Så står i Elle  en text med uppmaningen ”Unna dig lyxen att bry dig om dig själv lite mer” tryckt på ett tvåsidesfoto av en kvinna som ligger på en mage i en stor obäddad säng, iklädd en svart body och med benen särade, stjärten i vädret och slutna ögon. För vem ligger kvinnan där?