En smakebit på søndag: Girl in Translation

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!
[edit: De var visst hos Lesekunst idag!]

Veckan har varit hostig. Det började med att jag höll på att tappa rösten på jobbet varpå jag stannade hemma och då tappade den helt. Sen smög sig en lurig hosta på som jag nu dragits med ett par dagar. Jag säger till mina kollegor och vänner att jag ”hostar som en gammal människa”. Nu är jag i och för sig 45 men tänkte väl mer i stil med en 80-årig äldre herre eller så. Inga andra symptom och ingen covid i alla fall så man får vara glad för det lilla.

Jag har orkat läsa flitigt emellan hostattackerna och redan avverkat fyra böcker på min decemberlista så nu håller jag på med nummer fem: Girl in Translation som jag vann hos feelgoodbibliotekarien för nio år sedan. Jag har läst kanske fyra kapitel och älskar den redan. Den är högintressant och skildrar de usla förhållanden Kim och hennes mamma lever under sen de kom till New York. Mamman arbetar på sin syster och svågers textilfabrik och alla anställdas barn kommer dit och hjälper till efter skolan eftersom att personalen, olagligen, betalas per plagg. Men den är också rolig när Kwok skriver om de kulturkrockar som sker. Jag berättar mer om dem i recensionen sen. Smakbiten är en liten beskrivning från fabriken.

Boken utspelar sig på 80-talet men jag vill dock ta chansen att påminna om att det fortfarande är usla förhållanden runtom i världen i modebranschen  och ett lätt sätt att kämpa emot dem är att inte köpa fast fashion.

After less than an hour in the factory, my pores were clotted with fabric dust. A net of red strands spread themselves across my arms so that when I tried to sweep myself clean with my hand, I created rolls of grime that tugged against the fine hairs on my skin. Ma constantly wiped off the table where she was working, but within a few minutes, a layer would descend, thick enough for me to draw stick figures in if I’d had the time. Even the ground was slick with dust, and whenever I walked, the motion displced rolls of filth that tumbled and floated by my feet, lost.

Just nu i december


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri som är årets första julbok och nr 3 på min idiot-decemberlista!

Just nu tittar jag på gamla avsnitt av Bonusfamiljen. Jag började titta när det där avsnittet med Patrik som lyfter ut eleven var aktuellt eftersom jag jobbar i skolan. Sen fortsatte jag av bara farten och nu när jag varit sjuk några dagar bestämde jag mig för att se den från början. Min kollega tyckte att den var bättre förr men jag vet inte, jag tycker Eddie bara är onödigt odräglig och sen gillar jag bättre när barnen är tonåringar eftersom det passar in mer i mitt liv. Men det är ändå lite kul att få backstoryn.

Just nu lyssnar jag inte på något men jag har bestämt att jag ska börja lyssna på Tolv hundar i juletid av Lizzie Shane vilken dag som helst.

Just nu längtar jag efter jullovet såklart, även om de sista dagarna på terminen brukar vara ganska mysiga. Men min kropp och hjärna behöver lite längre ledighet nu. Extra plus för snö på jullovet.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: Einsteins nya fru

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi fortsätter med inköp gjorda i december 2020 och jag bestämde mig för att jag behövde fylla på mitt Liv Strömquist-bibliotek. Jag minns inte på rak arm hur många jag har men jag köpte upp de gamla jag saknade men har ännu inte skaffat hennes allra senaste. Einsteins nya fru var ett av de album jag saknade och jag är säker på att jag kommer att tycka om den här lika mycket som de andra!

En smakebit på søndag: Isbrytare

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit intensiv och inleddes med julbord på Ulla Winbladh tillsammans med veganbokcirkeln där vi diskuterade Terapeuten. De flesta tyckte att boken var helt ok men lite ytlig liksom. Maten var god även om jag egentligen inte är något större fan av julbord och jag kan inte säga att det är direkt prisvärt på Ulla Winbladh. Men fint och mysigt är det och det är andra gången vi är där så vi har nästan startat en liten tradition!

I onsdags var jag på författarsamtal med Bianca Kronlöf och jag var helt chockad över hur få som var där. Inte kan vi väl vara så få som gillar henne? Det var engagerande, underhållande och upprörande och jag fick en fin pratstund med henne efteråt när hon signerade. Jag hade tänkt att köpa boken till mig själv men valde istället att låta henne signera den till min sambo. Den vänder sig ju trots allt ändå till män men jag kommer såklart också att läsa den.

Idag är det äntligen dags för min antirasistiska bokcirkel att ses igen. Jag pausade mitt deltagande i alla mina bokcirklar ett tag i höstas men nu är det igång igen och vi ska diskutera första halvan av Främling i vita rum av Lovette Jallow vilket är en omläsning för mig.

Sen har vi julfixat lite men ganska sparsmakat i år; julgardiner och granen, det är de två viktigaste delarna tycker jag. Idag blir det också årets första pepparkakor och glögg (förutom den lilla koppen på julbordet). Jag har velat vänta med julen i år och ska spara julböckerna till december har jag bestämt. Istället har jag läst alla mina bokcirkelböcker och så två favoriter: Elly Griffiths och Kristina Ohlssons senaste om Strindberg. Den började jag på igår och smakbiten kommer ganska tidigt från boken när August är ute med människorna på Hovenäset för att det brunnit bland sjöbodarna men han flippar på den gamla mannen Gunnar och hans attityd. Är inte August liksom bara en drömkille egentligen med hans lugna vänliga sätt, bokintresse och bakande?

– Jag förstår att du är chockad men det är faktiskt inte din sjöbod som brunnit upp i natt, sa han till Gunnar. Om du inte har något vettigt att säga föreslår jag att du håller käften.

Tystnaden som följde var en som August inte skulle glömma.

Alla (utom brandmännen) stannade upp och beskådade det oerhörda som hade hänt: att någon hade satt sig upp mot Hovenäsets okrönte furste.

Gunnar stirrade ordlöst på honom i vad som kändes som en evighet.

– Det är ruter i dig, Strindberg, sa han till sist. Det gillar jag.

Hett i hyllan: Fågeln & Kirin

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Jag har följt Isabelle Törnqvist ett tag på Instagram och kärat ner mig i hennes fågel. Det var helt enkelt det som gjorde att jag en dag gjorde slag i saken och köpte de två första delarna i hennes fantasytrilogi: Fågeln och Kirin. Böckerna följer flickan Svala när hon får mystiska krafter och blir indragen i en maktkamp. Nyligen kom den tredje delen, Draken, ut så jag köpte den också och hoppas på att jag ska gilla dessa två. Det är inte ofta jag köper en hel trilogi utan att ha läst en enda del men vad gör man inte för en söt liten fågel!

 

 

En smakebit på søndag: Terapeuten

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har gått i ett huj och jag hann både med ett besök på den veganska restaurangen Lao Wai med en kompis samt en online-bokcirkel om Arv och miljö (vi älskade den). Helgen har varit lugn och jag har påbörjat och läst ut både Nattfalkarna och Terapeuten. Den senare är till veckans bokcirkel och jag tyckte den var si så där men väljer ändå den tilll veckans smakbit. Det finns en annan aktuell bok med samma namn så det gäller att veta vilken som är vilken.

Terapeuten är väl en spänningsroman och handlar om en kvinna som flyttar in i ett gated community tillsammans med sin nya pojkvän men det visar sig att det skett ett mord i hennes hus och hon blir lite besatt av att rodda i det. Ungefär som Dödergök av Katarina Wennstam fast här är fokuset mer på om det verkligen var rätt mördare som greps. Den var spännande mot slutet men jag tyckte inte att jag kom så nära inpå karaktärerna.

Jag väcks av en plötslig rörelse: Leo har satt sig spikrak i sängen.
”Är det någon här?” ropar han, och hans röst är hög i nattens tystnad. Det är sent och skuggorna vilar tunga i sovrumsmörkret.
”Vad är det ?” viskar jag. Det känns som om jag bara sovit i tio minuter. Vad är klockan, förresten? Jag försöker dra ned honom igen, men han föser otåligt bort mig.
”Det var någon här.” Hans röst är skarp och enträgen.

Hett i hyllan: Slumpens barn

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Slumpens barn är den sista boken av de fyra böcker på temat antirasism som jag köpte i november 2021. Den belyser relationen mellan Sverige och Gambia och skildrar svenskgambiers historia i vårt land. Levin är journalist och driver Instagramkontot och sajten Svart historia där han försöker lyfta den panafrikanska historien på ett lättillgängligt sätt.

En smakebit på søndag: Arv och miljö

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Helgen har innehållit så galet många galna drömmar att jag inte riktigt känt mig utvilad vare sig igår eller idag. Men det var väl ovanligt många tankar som skulle sorteras in på rätt plats i hjärnan antar jag. Veckan har annars varit ganska bra, man är alltid lite förvirrad efter ett lov men det går snabbt att komma in i allt igen. Jag har äntligen orkat bokcirkla igen och jag var på teater för första gången sen, ja, ni vet. Frihetens namn på Kulturhuset, jag gillade den! I helgen har jag mest läst barnböcker och hängt på bokinstagram så idag tänkte jag knåpa ihop ett gäng recensioner, och sen brodera lite och lyssna vidare på Arv och miljö.

Jag brukar inte läsa om vad böcker handlar om innan jag läser och det har varit väldigt spännande att följa Berljots tankar och resonemang i boken. Jag tycker att Gunilla Leining är en bra uppläsare och att Berljots emellanåt upprepande och ältande tankar gör sig riktigt bra i ljudboksformat. Jag har precis börjat ana mig till vad det handlar om men ändå tänkt att njae, kan det verkligen vara det. Och så nu när jag skulle hämta en bild till det här inlägget så snubblade jag över en spoiler, som förvisso bekräftade det jag trodde, men det var ju ändå lite trist. Jag gillar den här smakbiten för jag kände så väl igen mig i Berljot här, ibland bara pratar jag på och sen kommer hjärnan efteråt och säger åt mig att jag kanske inte skulle ha berättat just det där just nu. 🙂

Debatten gick bra, jag klarade mig bra. Efteråt blev jag sittande på kaféet och berättade för mina meddebattanter om värderingen av stugorna och överdosen trots att jag inte kände dem personligen, trots att jag tänkte att jag inte  borde berätta medan jag gjorde det. Jag skämdes medan jag pratade och skämdes när jag såg ansiktena på dem som hörde på och jag skämdes på vägen hem, över hur jag berättat om stugvärderingar och överdoser, barnsligt och i falsett, på ett sätt som tillhörde barndomen, den dumma ungdomen, skämdes hela natten, kunde inte sova för skammen över att jag inte var vuxen, för att jag inte kunde berätta på ett moget och balanserat sätt, för att jag blev ett barn igen.

Hett i hyllan: Dina händer var fulla av liv

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Dina händer var fulla av liv av Suad Ali ingår i det antirasist-kit som jag inhandlade i november 2020. Jag skäms alltid lite över hur jag köper böcker men sen inte läser dem. Ibland tänker jag att det kanske är större chans att jag läser en bok om jag inte äger den? Ofta plockar jag fram en ny bok när jag har svårt att sova och då är det streamingböcker som gäller eftersom att jag kan läsa dem i mörkret och inte störa sambon. Den här boken har jag hört mycket gott om och jag hoppas att den snart blir läst. Den handlar om en kvinna som växer upp i Somalia men tvingas fly, förlorar allt och kommer till Sverige.

En smakebit på søndag: Grim

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har haft en fin höstlovsvecka eller läslov som vi försökte få det att heta ett tag. Jag läste två Wennstam i början av lovet men pausade sen lite då jag hade läst sex av hennes böcker utan att skriva om dem så jag ville få ner lite tankar på pränt innan jag läste vidare. Det slutade med att jag tog tag i en hel del bloggfix både här och på Barnboksprat och eftersom jag har försummat bägge bloggarna under en lång period var det skönt att komma igång igen.

Efter det läste jag lite i Ormen i Essex men pausade för att sluka Kristófs trilogi Den stora skrivboken och co. Och igår började jag på Grim och älskar den så starkt att jag nog måste läsa ut den innan jag återvänder till Wennstam. Fast nu har ju precis Ohlssons nya om Strindberg kommit plus att nya Ruth Galloway kommer i veckan så det är galet hur mycket jag vill läsa just nu. Ibland tänker jag att det måste vara skönt att vara en sådan där mer sansad läsare som går in i en bokhandel och tittar efter något som tilltalar en istället för att vara en sådan med hyllmetrar olästa böcker i hyllan, tvåsiffrigt antal favoritmarkerade i streamingappen samt listor med allt nytt som är på ingång. Fast, näe. Inte vill vi vara sansade?

Grim handlar om Kasper, en ung kille som sommarjobbar på Gröna Lunds spökhus, dras med ångest och är son till basisten i Dark Cruelty, ett av de mest mytomspunna banden från tiden då dödsmetallen slog igenom i Sverige. Deras sångare, Grim, dog blott 19 år gammal och Kasper känner en allt större dragning mot att han måste ta reda på vad som egentligen hände. Eftersom det är Bergmark Elfgren som skriver så finns här lite vibbar av övernaturliga saker också.

Boken är så galet bra, jag var depprockare och punkare och lyssnade bara på enstaka dödsmetallband där en skiva av Unleashed var min favorit. Men jag känner igen mig i mycket av det här med subkulturen och sen är det så sjukt roligt att Kasper bor i Handen där jag tillbringade en stor del av mina ungdomsår och liksom han gick på gymnasieskolan Fredrika Bremer. Så igenkänningen är stor men även för dig som inte känner som jag så lovar jag att den här boken är fantastisk!

Smakbiten kommer från ett stycke där Kasper sitter och pratar med sina kompisar från Grönan där Iris har visat sig vara ett stort fan till Dark Cruelty.

”Det är ganska coolt att ett gäng vanliga svenska tonårskillar var med och formade en musikgenre”, sa Iris. ”Och de var så små!”

Kasper log. Farsan och hans gäng. Tonårsgrabbar med långt otvättat hår, slitna gympaskor och bandtröjor under flanellskjortor. Noggrant avritade loggor på jeansvästar och jackor, bandnamn skrivna med vit penna på skinnpajens rygg. När deras gitarrsträngar gick sönder hade de knappt råd att köpa nya. De kunde knappast ha föreställt sig att folk skulle pratat om dem trettio år senare. Eller kunde de det?

”Men alltså hur låter death metal?” sa Cornelia.
”Tänk dig att ett gäng orcher startar ett band”, sa Selam.
”She’s not wrong”, sa Iris.
”Eller ett gäng nâzgul”, sa Selam.