En smakebit på søndag: I går

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Mitt sportlov är till ända och det är ju hopplöst det där att man aldrig hinner allt man önskat men jag har ändå tränat en hel del, läst eller läst ut sammanlagt sju böcker, köpt ny tvättmaskin och vilat. Tänk jag tycker inte att jag läst någonting under det här lovet men tydligen hade jag det.

Edit: Jag kollade fel i kalendern först och räknade fel så det var inte nio böcker utan sju. Med läst eller läst ut menar jag att några böcker var påbörjade och avslutades under lovet medan övriga lästes från början till slut.

I går läste jag I går (haha) men jag tänkte att jag ändå skulle dela en smakbit ifrån den. Det är det första jag läser av Kristóf och jag har alltså inte läst den hyllade Den stora skrivboken-trilogin. Hennes böcker är tydligen alltid korta och den här var ca 100 sidor. Hon skrev dem på franska trots att hennes modersmål var ungerska och att hon inte fullt ut behärskade franskan men det är inget jag reflekterar över i den översättning jag läser.

Boken handlar om Sandor som lämnat sin uppväxtby för ett annat land, inte mår helt psykiskt bra, jobbar på klockfabriken och drömmer om Line – hans ungdomsförälskelse. Smakbiten kommer från ganska långt in i boken men den spoilar inget så länge jag inte berättar vilka som pratar.

– Antingen åker du hem och tar tillbaka din fru. Eller så stannar du här och tänker inte mer på saken.
– Men jag älskar ju min fru! Jag älskar mina barn!
– I så fall får du fortsätta att skicka pengar till dem.
– När jag vet att den andre kommer att använda dem? Vad skulle du gjort i mitt ställe?
– Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag ska göra i mitt eget ställe.
– Och ändå är du en intelligent person. Finns det någon jag kan be om råd?
– Kanske en präst?
– Jag har redan försökt. De kan inget om livet. De säger åt oss att foga oss. Be och ha tillit. Har du något ätbart?

Just nu i mars


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Señor Peregrino av Cecilia Samartin men jag har ärligt talat knappt påbörjat boken men jag ska. Annars fortsätter jag läsa Me and White Supremacy med min lilla minibokcirkel och vi tar oss metodiskt framåt.

Just nu tittar jag inte på något. Jag har markerat några filmer och serier som jag kan tänka mig att kolla på vid tillfälle men det där tillfället kommer aldrig. Det blir väl när jag blir sjuk nästa gång och nu har jag *peppar, peppar* hållit mig frisk sedan i december.

Just nu lyssnar jag inte heller på något men det beror mest på att jag har sportlov och att jag bara lyssnar på ljudbok när jag jobbar. Jag fortsätter nog dock med mitt lättsmälta lyssnande och ska nog lyssna på Klimatsmart och fullkomligt förvirrad nästa vecka.

Just nu längtar jag efter mer ledighet. Det låter kanske irriterande i dina öron men jag har varit väldigt trött den här veckan och inte hunnit med hälften av det jag tänkt mig. Annars ser jag fram emot våren och att min kurs Postkoloniala litteraturstudier ska dra igång!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: Ett nytt Atlantis

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I januari 2020 träffade jag en av mina bokcirklar och en av tjejerna hade haft en Novellix-kalender och ville nu skicka vidare böckerna. Det var väldigt frikostigt av henne men eftersom jag ju försöker hålla nere inflödet så valde jag ut tre stycken noveller som fick följa med mig hem. Den första av dessa tre är Ett nytt Atlantis av Ursula Le Guin. Science fiction är en genre jag läst extremt lite av, knappt något, Amatka av Karin Tidbeck kanske gills som science fiction? Jag ser hos Bokus att det tycker att både Hungerspelen och 1984 är science fiction och de har jag ju läst. Vad är då skillnaden mellan en dystopi och science fiction?

Hur som helst så är ju Le Guin ett stort namn i genren så jag tyckte det var lämpligt att en av novellerna blev den här. Den handlar om ett USA som delvis sjunkit ner i vattnet samt blivit en totalitär stat efter kapitalismens härjningar. Hoppet närs om att en fri och ny kontinent ska stiga upp ur vattnet.

 

Veckans kulturfråga v. 9

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok skriven för vuxna med barn eller unga i huvudrollen vill du lyfta fram?

Jag har precis läst ut Gun Love av Jennifer Clement som handlar om 14-åriga Pearl som växer upp i en bil utanför en trailer park med sin drömmande mamma. Samma författare har också skrivit En bön för de stulna om Ladydi som växer upp på den mexikanska landsbygden där flickor ”görs fula” så att de inte ska bli stulna av drogkartellernas män. Bägge böckerna är väl läsvärda och skildrar annorlunda och svåra uppväxter men jag håller En bön för de stulna lite högre.

En smakebit på søndag: My Sister, the Serial Killer

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Äntligen har jag kommit fram till sportlovet och jag hade tänkt att ägna helgen åt att läsa ut en massa böcker men hittills har det gått sådär så nu står hoppet till denna dag. Jag har ju förvisso hela lovet på mig at läsa men jag gillar det där med kliniska avslut och idag är ju februaris sista dag så… Det kommer en rapport ikväll om månadens läsning så får vi se hur det gick.

Veckan har varit bra med fina dagar på jobbet och en hel del kvällsjobb då jag ville jobba undan en massa saker innan lovet. I onsdags påbörjade jag också vårens första kurs, jag ska bli handledare åt lärarstudenter, så två kvällar vigdes åt att först läsa och sen deltaga i seminariet. Kursen fortsätter fram till december så den kommer gå i ganska maklig takt som tur är.

Annars har ju våren totalt överrumplat oss och jag började bli lite less på att böka på mig överdragsbyxor och hela haparajset varje morgon så det var perfekt tajming om du frågar mig. Träningen gick sådär denna vecka, två halvdana löpturer och kanske något yogapass – jag minns faktiskt inte. En pajad tvättmaskin har vi förmodligen också så det är något som måste redas ut under lovet.

En av de böcker som jag läser just nu är My Sister, the Serial Killer och jag tycker mycket om den och den har en skön humor men också ett allvar i botten. Den handlar om Korede (med ett mediokert utseende) vars vansinnigt vackra syster Ayoola just mördar, eller råkar mörda, sina pojkvänner en efter en. Korede hjälper henne att göra sig av med liken och att städa efteråt. Nu har dock Ayoola börjat dejta Tade, den läkare och kollega som Korede själv (hon är sjuksköterska) är intresserad av och det känns såklart extra jobbig och oroväckande med tanke på Ayoolas vanor.

A bouquet of violently bright orchids is delivered to our house. For Ayoola. She leans forward and picks out the card that is tucked between the stems. She smiles.
”It is from Tade.”
Is this how he sees her? As an exotic beauty? I console myself with the knowledge that even the most beautiful flowers wither and die.

Hett i hyllan: Jerusalem

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare! Nu har jag hunnit så långt i min bokhylla att jag böckerna jag tar upp är relativt nya och därmed kallas bokhylleböcker och inte hyllvärmare av mig. En liten petitess men de är likafullt olästa böcker i min ägo!

I januari 2020 hade bokcirkeln Stäppvargarna sitt årliga julklappsbyte, aningens försenat p.g.a. diverse december-snuvor. Jag fick Jerusalem av Selma Lagerlöf då givaren själv ville läsa den. Jag läser gärna mer Selma jag också och har t.o.m. läst pinsamt lite av henne så här långt in i livet. De här blomster-utgåvorna är dessutom vansinnigt vackra så jag borde egentligen köpa på mig resten innan de tar slut.

Boken handlar om just religion och hur den påverkar en socken i Dalarna där några familjer plötsligt beger sig till den heliga staden. Berättelsen är inspirerad av en verklig svensk händelse vilket gör det hela än mer intressant att läsa om!

Veckans kulturfråga v. 8

Det är årets sista vinter vecka och Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken är din favoritskildring av vintern?

Åh, jag har ingen sådan i bakfickan. Främst har jag väl läst ett par julromaner som såklart utspelar sig i de snöigaste vintrar där t.ex. Julen enligt Julia bjuder på ett Visby i snö-överflöd. Jag gillar också The Song of Ice and Fire som delvis är förlagd till de vintrigaste vintrar och där särskilt det som händer på andra sidan The Wall är spännande. Skugga-Baldur läste jag för väldigt länge sedan och jag läser att den utspelar sig i januari så det borde vara en bra skildring av vintern där i. Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den boken och skulle faktiskt gärna läsa om den.

En smakebit på søndag: Ellens val: Det nya livet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Den här veckan har jag känt mig lite gladare och tränat ett par gånger igen och jag var kanske lite för ivrig att få knäböja igen för sen hade jag redig träningsvärk i benen. Jag försökte springa bort den igår och det hjälpte nog lite. Nu är det bara en vecka kvar till sportlov och det ska bli härligt. Förutom att läsa ska jag göra ett fystest men då jag knappt tränat sen november lär det bli magra resultat. Men kul ändå!

Den här veckan har jag lyssnat på Ellens val: Det nya livet på väg till och från jobbet men jag var tvungen att lyssna klart på den igår och då kunde jag dessutom brodera i två timmar samtidigt så det blev en skön stund i fåtöljen. Senare på kvällen läste jag mest i en jobbrelaterad bok som ska tillbaka till biblioteket idag så jag hoppas på att få läsa lite mer skönlitteratur idag. Jag har två påbörjade böcker som jag vill avsluta.

I smakbiten har Ellen precis anlänt till universitetsstaden Ljungsala där hon dels drömmer om att studera men också söker sin försvunna storasyster Isa. Jag känner så väl igen mig i det där att försöka se avspänd och cool ut när jag är i en ny storstad. Vad är det egentligen som gör att jag känner mig avspänd hemma i Stockholm men måste anstränga mig för att inte se ”turistig” ut så jag ska bli rånad när jag besöker ex London? Det handlar såklart delvis om jag hittar utan karta i Stockholm men helt ärligt så har jag uselt lokalsinne och en gång gick jag fel från Östermalm till Dansens hus så att jag missade en föreställning. 🙂

Där Ellen kom ifrån fanns inga gator, bara vägar. Men om det var något hon snappat upp om städer, var det detta: i städer, riktiga städer, fanns det alltid en gata som hette Storgatan. Alltså följde hon Storgatans myllrande folkliv, mellan män med rullande tunnor och kvinnor med korgar på armen. En automobil kom körande förbi med ett rytande, vilket fick henne att rycka till. Hon hade inte sett många bilar i sitt liv. Varje gång kändes som en sensation, men hon försökte att inte se alltför imponerad ut. Hon ville inte vara ett lätt byte.

Hett i hyllan: Klimatpsykologi

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Tänk då är jag återigen på min sista ”riktiga” hyllvärmare! Vilken tur (?) att jag införskaffade så många böcker under förra året att jag kan lyfta de också. Den sista boken jag skaffade 2019 var Klimatpsykologi av Kali Andersson, Frida Hylander & Kata Nylén. Jag hade fått presentkort när jag fyllde år i november och valde denna bok för att jag dels lyssnat till Frida (tror jag, en av författarna i alla fall) på bokmässan, dels för att jag vill göra mer för klimatet.

Jag började läsa boken i somras men hade så storsvulstiga planer, jag ville liksom inte bara läsa boken utan ”plugga” den. D.v.s. läsa, anteckna, reflektera etc. för att verkligen ta till mig innehållet och kunna göra skillnad. Istället blev det platt fall av hela läsningen. Just nu läser jag dock Me and White Supremacy på exakt det sättet, men då har jag också en liten minibokcirkel om boken som motiverar mig att ligga i fas med läsandet. En annan skillnad är att jag stryker under saker nu under läsningen och sen antecknar efter varje kapitel. Då blir det lättare att hitta tillbaka till det jag finner extra intressant utan att behöva pausa och anteckna mitt i läsningen. Ja, så ska jag göra nästa gång med Klimatpsykologi!

Boken handlar om hur man kan bli mer aktiv för klimatet och vad det är som gör att andra människor inte agerar samt hur du kan föröka få med dem på tåget!

Veckans kulturfråga v. 7

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok som på något sätt handlar om sport är din favorit?

Linda har sportlov och frågar därför om böcker med sport i. Alltså, jag gillar ju dels hästböcker även om jag är allt mer kluven till ridning och ridsport. Dels älskar jag facklitterära böcker om löpning och har ju många som helst att tipsa om på min sida Löpbrigaden. Men har jag tips på någon skönlitterär bok? Nja, jag kommer inte på någon på rak arm och efter att ha skummat igenom de senaste två årens läsning så är Vild av Cheryl Strayed det närmaste jag kommer. Hon är ute och vandrar, vilket inte direkt är en sport även om just hennes vandring på Pacific Crest Trail i västra USA under 100 dagar är allt annat än en enkel promenad i solsken. Både boken och filmen är väl värda att läsa och titta på.