En smakebit på søndag: Knäböj

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit helt ok. Vi har haft det sista nationella provet med eleverna så nu är det sluträttning som gäller nästa vecka. Jag träffade några av medlemmarna i den feministiska bokcirkeln där vi diskuterade Irena Pozars Backlashen men också en hel del annat. Träningen har varit fullt acceptabel och jag har faktiskt läst litegrann.

Jag har verkligen kommit in i Knäböj vilken jag pausade ett tag. Inte pga att jag ogillade den utan det var hela tiden något annat som pockade på min lästid. Men jag älskar den verkligen! Sara skriver så bra och intressant om både träning, klass och feminism. Hon blandar filosofi, litteratur och vetenskap på ett högst läsvärt sätt.

Så som jag tränar när jag tränar tyngdlyftning använder jag nästan varenda muskel i kroppen i varje lyft. Där min rygg tidigare var en en tunn, vit yta där ingenting rörde sig finns nu kraftiga muskler, längs med sidorna, upp mot nacken. De finns där, inte för att jag tränar isolerande övningar (i alla fall inte något att tala om), utan för att jag dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år ställt mig vid skivstången och upprepat samma rörelser. Med tiden har min teknik blivit bättre så att jag har kunnat belasta mer. Och så enkelt är det att bli starkare. Det handlar verkligen bara om tålamod och tid.

En smakebit på søndag: Backlashen

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Efter två intensiva helger har den här varit betydligt mer obokad. Jag sov nio timmar igår och det var nog evigheter sen. Min vana trogen drömde jag helt bisarra drömmar, jag drömmer ofta väldigt mycket och man undrar ju ibland vad hjärnan sysslar med. Å andra sidan vet jag ju att den har fullt upp på alla plan just nu så den har definitivt mycket att sortera.

Förutom att bara vara hemma och slöa så var jag och lyssnade på Irena Pozar i samtal med Ida Östensson igår. Boken hade jag redan köpt då vi ska bokcirkla om den i veckan. Jag har påbörjat den och den är väldigt lättläst även om ämnet inte är lättsamt. Irena skriver om hur hon efter att metoo-rörelsen briserat tror att nu är dagen kommer när den feministiska revolutionen äntligen är här och lika löner har kommit för att stanna, kvinnor och män är på riktigt lika mycket värda och våldtäkt är fel i allas ögon. Men, nej:

Framåt våren stod det ingenting om våldtäkter, trakasserier och sexism på löpsedlarna. Istället möttes jag av viktminskningstips, ”dolda sjukdomar” och lönelistor när jag gick förbi ICA. Det var nästan som att ingenting hade hänt. Det pratades fortfarande om metoo, men det hade återigen blivit upp till engagerande kvinnor att föra kampen. Intresset från medierna och männen hade svalnat.

Just nu i maj 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Backlashen: Metoo och revolutionen som stoppades av Irena Pozar då vi ska bokcirkla om den i veckan. Jag har precis lyssnat klart på en lättsam feelgood i lurarna och har ännu inte bestämt vad jag ska lyssna på nu. Sen har jag en hög med böcker jag påbörjat eller vill läsa men emellanåt önskar jag att man bara kunde typ injicera en bok då jag uppenbarligen inte riktigt orkar läsa dem.

Just nu tittar jagChicago Fire + Med, Outlander och till min glädje kom nya avsnitt av Shetland igår. Jag älskar den skotska dialekten och de fina naturvyerna i den serien. Under en lång period har jag som sagt haft dålig läsork och ägnat den åt att bingekolla Chicago Fire men har äntligen nått fram till slutet så nu är det bara att vänta på de fåtal avsnitt som släpps under våren. Jag har sett att This is Us numera finns på en streamingkanal som jag faktiskt har och jag älskade serien för några år sedan men drar mig för att börja kolla nu då jag så lätt fastnar i bingekollandet. Jag vill ju göra annat också.

Just nu lyssnar jag mest på den musik min sambo spelar på vinylspelaren. Det är en blandad kompott men jag har under våren varit och sett Hurula, Bob hund, Avantgardet, Sarah Klang, Amason och Johan Johansson live och snart är det dags för Thåström så det är ingen direkt brist på musik i mitt liv. Poddlyssnandet har legat nere på sistone men eftersom jag äntligen kommit igång med gymmandet igen kan det nog bli ett par Styrkelabbslyssningar inom en snar framtid.

Just nu längtar jag efter ork. Det är så länge nu som sagt som jag bara degat framför tv-serier och även om jag gör några träningar per vecka så känner jag mig så energilös och trött. Det blir inte bättre av att det är galet mycket på jobbet och en hel del annat på g också. Jag har åtminstone haft lite energi till att försöka planera Stockholms bokhelg idag men deras hemsida är tyvärr värdelös vilket generar onödigt många klick och för mycket scrollande och bara hälften av de evenemang jag klickar i blir sparade så jag måste nog göra om jobbet med papper och penna.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

En smakebit på søndag: Den vita tigern

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Igår fick jag lite ork att pyssla med bloggen en stund. Mitt bloggande har alltid gått i perioder och mina ambitioner har pendlat mellan högt och lågt. Som jag sagt förr så vill jag dock ha kvar bloggen även om det går lite (mycket) stiltje i den emellanåt. Jag prioriterar liksom olika saker i olika faser av livet och vardagen. Efter en fin påsklovsvecka kom en kort arbetsvecka med mycket sol. Det var härligt och jag har hittat både ut i löpspåret och även in på gymmet på sistone. Jag var i behov av ett nytt gym så under påsklovet tittade jag på tre olika gym i närheten men valde till sist ett fjärde. Det kändes riktigt bra där så jag hoppas den känslan håller i sig!

Läsningen har gått trögt det här året men jag låter den göra det då huvudet är lite trögt. Under lovet försökte jag börja på Den vita tigern men tyckte den var lite tråkig och somnade hela tiden. I fredags kväll bestämde jag mig för att försöka igen och nu sögs jag in i boken och avverkade halva där på kvällen och den andra halvan på lördag morgon. Jag tyckte väldigt mycket om den så jag tänkte bjuda på en smakbit ur den fastän den är utläst. Boken handlar om Balram, en fattig indisk pojke som får jobb som chaufför åt en rik man vilket förändrar hans eget liv på både det ena och det andra sättet. Du får också en rejäl inblick i det indiska samhället med klasskillnader, orättvisor och korruption. Jag trodde först att den utspelade sig på kanske 70-talet men insåg senare att den snarare tilldrar sig i början av 2000-talet.

 

Gå till vilken pub eller bar som helst i Bangalore och ni hör samma sak: kan inte få tillräckligt med call-center folk, kan inte få tillräckligt med dataingenjörer, kan inte få tillräckligt med försäljningschefer. Det finns tjugo, tjugofem sidor jobbannonser i tidningen varje vecka.

I Mörkret är det annorlunda. Där sitter det varje morgon tiotusentals unga män på teserveringar och läser tidningen, eller ligger på en säng och nynnar på någon melodi, eller sitter i sitt rum och pratar med ett fotografi av en filmstjärna. De har inget jobb att gå till idag. De vet att de inte kommer att få något jobb i dag. De har gett upp kampen.

Det är de smarta.

De dumma har samlats på ett fält mitt i stan. Då och då kommer det en lastbil förbi, och alla männen på fältet rusar fram till den med utsträckta händer och ropar: ”Ta mig! ta mig!”

En smakebit på søndag: Hundparken

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har innehållit två bokcirklar där jag faktiskt för första gången på länge lyckats läsa ut böckerna till cirklarna! Det blev också två dagar i rad med restaurangbesök och jag blev nästan lite trött på att bli så mätt. I-landsproblem jag vet. Jag har även sprungit två korta rundor, avverkat nationella prov med mina elever på löpande band och tagit en riktigt härlig långpromenad i närområdet.

Nästa veckas bokcirkelbok är Hundparken och trots att jag så länge velat läsa Oksanen så är jag just nu inte riktigt sugen på den. Jag började lyssna men tyckte det var lite svårt att hänga med i handlingen. Så jag backade bandet och läste den istället från början och har nu kommit lite längre än så långt jag först lyssnade och en del saker har fallit på plats. Men jag har som sagt lite vårt att hitta läsro, får se om det släpper i veckan. Boken skildrar en ganska otrevlig och säkerligen sann värld med äggdonationer och surrogatmödraskap.

Planen hade tagit form i mitt huvud under bara några sekunder. Först behövdes ett friskt barn som bevis för att Darja var lämplig som donator. Efter barnets födelse skulle hon få viktigare klienter, bättre betalt, tillräckligt med besparingar i strumpan för att kunna sluta i tid. Hon skulle donera ett par gånger, inte mer, inte på några villkor mer.

Just nu i april 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Knäböj och Hundparken. Den första är väldigt intressant och får mig att längta till gymmet men just nu jobbar jag på att fasa in löpningen och tar babysteps tillbaka till allt. Hundparken är en bokcirkelbok och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska läsa eller lyssna på den. Jag började lyssna, tänkte gå över till läsa men tänker att det finns andra fördelar med att lyssna också. Vi får se.

Just nu tittar jagChicago Fire tills ögona blöder. När jag väl tittat klart på Chicago Med (även om det kommer något enstaka nytt avsnitt här och var) så har jag verkligen snöat in på Chicago Fire och tycker så mycket om alla karaktärer och det är precis en sådan lagom blandning av humor, måttfull spänning och tårdryperier som jag behöver just nu. Självfallet är jag också bänkad framför Outlanders nya säsong varje måndag.

Just nu lyssnar jag på lite Bob Hund då vi ska se dem snart. Jag har aldrig direkt lyssnat på dem men tänkte att det skulle vara kul att se dem live någon gång. Fast jag minns inte riktigt om jag redan sett dem en gång, på Hultsfred typ -93? Kanske?

Just nu längtar jag efter påsklovet såklart. Då ska jag göra allt som jag tycker är kul och lite till!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

En smakebit på søndag: Tuktans ljuva år

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har minst sagt haft fullt upp de senaste två månaderna och varken haft tid eller energi att lägga på läsning. Jag har påbörjat ett antal böcker, tackat nej till bokcirklar och lagt upp ett ynka fåtal Instagrambilder. Den kommande veckan har jag återigen två bokcirkelträffar men nu har jag åtminstone en intention att delta och jag har påbörjat bägge böckerna och haft en viss läsro.

I den ena cirkeln är det Tuktans ljuva år som gäller. Fleur Jaeggy var för mig helt okänd innan den här boken dök upp på vår agenda. Den skildrar inledningsvis en flicka som växer upp på olika internatskolor som lär känna den perfekta Frédérique och hur hon verkar utveckla en smärre besatthet av denne. Jag vet dock inte vartåt det barkar då jag bara läst ca en tredjedel. Boken är för övrigt endast 110 sidor lång vilket känns som en gudagåva när man ska komma igång med läsningen igen.

 

Från allra första dagen ville jag vara med henne, och vara med henne innebar i själva verket att ikläda sig hennes själ, bli hennes medbrottsling, försmå alla andra. Ett slags blodspakt, ett systerskap. Detta från allra första dagen, från det ögonblick hon kom in för sent i matsalen. Eller också var jag tvungen att underkasta mig en rit som hon ledde. En dag sa hon till mig att hon direkt lagt märke till mig, men hon sa det bara för att göra mig glad, även om hon aldrig brukade säga någonting bara för att göra någon glad. Det är möjligt att hon en gång hade sagt att jag var vacker.

En smakebit på søndag: Eva ur spillrorna

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag skrev igår att det gick trögt med läsningen och att jag skulle försöka åtgärda det under helgen men jag vet inte, allt går lite trögt just nu. Jag kan ha lite svårt att ta mig för saker när jag liksom väntar på saker och just nu är hel mitt liv inne i ett lite väntande skede (nej, inga bebisar, den tiden är förbi). Jag brukar dock rappa på med läsningen när deadline närmar sig och nästa helg ska jag för första gången sen pandemins start, träffa min äldsta bokcirkel irl. Det ska bli superkul och vi ska ha ett aningens försenat julklappsbokbyte. 😀 Till dess ska jag ha läst klart den här boken om ett par unga vuxna på Mauritius vilken jag själv valde som vår bokcirkelbok.

 

Jag heter Sadiq. Alla kallar mig Sad.

Gränsen är tunn mellan sorg och grymhet.

Eva är mitt allt, men hon låtsas inte om det. När vi stöter på varandra ser hon bara förbi mig. Jag blir till intet.

Allt är grått här. Eller snarare gulbrunt. Troumaron gör skäl för sitt namn: en brun håla, en uppsamlingsplats för hela landets avskräde. Det är hit man förpassar dem som flytt undan cyklonerna, som blivit hemlösa efter någon tropisk storm och som tio, tjugo år senare ännu står där med fötterna i dyngan och urvattnad blick.

Just nu i februari 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Eva ur spillrorna av Ananda Devi och Brev till mannen av Bianca Kronlöf vilket är de kommande två bokcirkelböckerna i två av mina cirklar. Jag har lyckats sälja in bägge titlarna då jag har dem i min egen hylla och sådant känns alltid extra skönt. Däremot går det lite trögt med att hitta läsro för tillfället men jag ska jobba på saken under helgen tänkte jag.

Just nu tittar jagFear the Walking Dead och vi såg precis klart säsong 3 igår. Nu har vi dock äntligen införskaffat säsong 10 av The Walking Dead så vi får se vilken av serierna som vi fortsätter med först. Jag tycker fortfarande att Fear inte är lika bra som den riktiga serien men den har sina stunder och det ska bli kul att se hur Morgan inkorporeras i serien.

Just nu lyssnar jag fortfarande mest på The Limiñanas och allt det som dyker upp när skivan är slut (Spotify ni vet) eftersom att vi fixar ganska mycket här hemma och har musiken som ett jobbmantra. Anika är en av de som ofta snurrar runt efteråt och hennes Nico-röst börjar växa på mig.

Just nu längtar jag efter sportlovet såklart då jag har en del roligheter att stå i.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

En smakebit på søndag: Sista sommaren

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Första arbetsveckan är avklarad och det blir alltid lite utav en jobbchock att vara tillbaka efter ett lov. Jag är dock glad som gillar mitt jobb för trots att jag älskar att vara ledig och inte tillhör dem som blir uttråkade hemma så brukar jag ändå se fram emot att komma tillbaka till jobbet. Mina elever går sista terminen i trean nu och det är en hektisk men rolig termin med bl.a. nationella prov. Det är ju också vår sista tid ihop innan de går vidare upp i mellanstadiet och jag tar emot nya små stjärnor.

Hemma har jag läst litegrann, fnulat med olika projekt och tagit ett par enkla löprundor. Jag har ganska låg lägstanivå på min träning för tillfället p.g.a. en massa omständigheter och har inga mål just nu. En hel vecka bland folk utan att få omikron har jag också lyckats med och det kanske borde firas? Läst har jag inte gjort supermycket men jag läste ut Sista sommaren igår. Det var en bok som väckte läslust och som jag gladeligen plockade fram en stund en dag varje dag för att få hänga lite med Britta och Adam.

Ja, ploten är osannolik med den kriminelle unge kille som klättrar in genom ett öppet fönster i pensionären Britas sommarhus för att sova där och som sen får lov att stanna eftersom Britta behöver lite hjälp och dessutom påminner han henne om en viss person. Men den är också fin och rolig och även lite sorglig. Jag stör mig dock på att Adam och hans ”kumpaner” inte är etniska svenskar och tänker att det bara spär på myten om den kriminella invandraren. Men framförallt är det vänskapen mellan de två udda karaktärerna som är huvudsaken och den är fin.

Han låser dörren bakom dem och på Brittas inrådan rycker han häftigt  i handtaget flera gånger för att vara helt säker på att den gått i lås. När han stängt den sirliga metallgrinden bakom dem sticker hon sin arm i hans. Har svårt att komma igång med de första stegen när hon varit stilla en stund.
”Varför använder du inte en sån där rullator när du går? Då kan du ju sätta dig och vila när du vill. Jag såg att det stod en i kolkällaren.”[…]
”Är du helt tokig? Vet du hur gammal man ser ut när man går omkring med den sådan? Vilket spektakel!”
Han skrattar högt och stannar till helt. Just som hon har fått upp farten. Tittar ner på henne och ler.
”Men Britta, du är ju gammal!”