Hett i hyllan: 1873

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I maj förra året vann jag som jag tidigare berättat en tävling i fb-gruppen Bårhuset där priset var bägge E.P. Ugglas böcker i serien Första hösten. Min sambo hade dock redan den ena så jag bad Jonny på förlaget att stoppa ner något annat istället och han överraskade mig med 1873. Boken är en novellsamling med ”skräckgotiska steampunk”-noveller av olika författare. Den kan säkerligen vara underhållande även om just steampunk inte ligger högst på min intresselista.

Veckans kulturfråga v. 24

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok, film och/eller tv-serie om bröllop tycker du extra mycket om?

Så lustigt, jag läste ju precis Som daggen stilla kysst av Marianne Cedervall och det var lite fascinerande att läsa om hur ett traditionellt gotländskt bröllop gick till.  I efterordet berättade Cedervall att hon läst en hel bok i ämnet! Jag gillar när det blir så där nernördat i ämnen och jag får lära mig saker som jag egentligen inte alls är intresserad av så även om jag tycker att det är den kanske svagaste boken i serien så rekommenderar jag den just för bröllopsdetaljerna!

En smakebit på søndag: Underbarn

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Som jag skrev igår så blev jag äntligen klar med min tenta igår kväll. Jag påbörjade den förra helgen och avslutade igår. Jag har inte skrivit på den i veckan utan ägnat min lediga tid åt att kolla klart på säsong tre och fyra av The Crown. Jag har knappt orkat läsa utan bara laddat för att orka skriva klart tentan och nu är det alltså gjort! Egentligen behöver jag ju inte skriva tentan då det är en kurs ag bara läst för min egen bildnings skull men det bor en liten duktig flicka i mig som gillar att samla högskolepoäng så då behöver man tentan. Jag har lite mer än 400 hp just nu och några fler poäng på väg in både nu och i höst hoppas jag. 🙂

Lyssnat på bok har jag dock orkat göra och igår morse lyssnade jag klart på Underbarn av Roy Jacobsen. Jag tyckte väldigt mycket om hans De osynliga och den här var också läsvärd men kanske inte fullt lika bra. Jag vill dock gärna läsa vidare i trilogin som De osynliga inleder längre fram. Underbarn handlar om en pojke och hans ensamstående mamma i en förort till Oslo på 60-talet. I början av boken håller de på att måla om i vardagsrummet när grannfrun kommer in och föreslår att de ska köpa tapeter.

underbarn

På vardagsrumsväggarna hos familjen Syversen såg vi alltså för första gången den storblommiga tapet som under sextiotalet skulle göra om norska arbetarhem till små tropiska djungler, med spinkiga bokhyllor av teak och eleganta mässingsbyglar, och en brun-, beige- och vitrandig hörnsoffa belyst av av små osynliga lampor som satt monterade likt blinkande himlakroppar under hyllorna.

Jag noterade den lite svala distansen i morsans blick, först en flickaktig förtjusning som kunde vara i tre fyra sekunder, visste jag, innan den övergick i en naturlig försagdhet, som i sin tur skulle utmynna i en realistisk grundinställning: Nej, det där har inte vi råd med. Det där kan inte vi göra. Eller: Det där är ingenting för oss och så vidare.

En smakebit på søndag: Glaskupan

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Min universitetskurs lider mot sitt slut vilket betyder att jag ägnat det mesta av helgen åt att skriva tenta. Det är två frågor och jag bestämde på förhand att jag tar en denna helg och en nästa för att inte slita ut mig. Det är ju en kurs som jag läser bara för min egen skull men ändå sitter det långt inne att vilja prestera väl och få fina betyg. Men när jag inte kunde pressa fram fler vettiga ord om Sargassohavet gav jag upp för denna helg.

Förutom att läsa om kolonialism och postkolonialism och där förfasas av det vedervärdiga i att människor en gång har klampat in hemma hos andra och tagit deras länder, tillgångar och liv har jag lite motsägelsefullt äntligen tittat klart på tredje säsongen av The Crown och där fascinerats av just den kolonialmakt som en gång gjorde allt detta. Det känns lite märkligt och tveeggat må jag säga. Jag är fortfarande ingen rojalist men jag tycker dels det är intressant med det historiska och sen ser jag människorna bakom de stela figurerna i kungahusen (så som de porträtteras i serien d.v.s.). Precis som i tidigare säsonger så tycker jag så himla synd om Margaret och hur vidrigt hon behandlades (jaja, hon fick såklart leva i materiell lyx och överflöd).

Nu i veckan har vi bokcirkelträff om Glaskupan och det var jag som föreslog den då jag ville läsa om den. Nu har jag bara hunnit ca 50 sidor och jag tänker inte stressa för en av anledningarna till att jag ville läsa om den var att jag inte uppskattade den så mycket sist och jag vill därför ta god tid på mig vid den här läsningen. Jag måste säga att ljudböckerna äntligen har fått mig att uppskatta långsamt läsande, jag är av naturen en hetsläsare och slukar helst böcker i ett fåtal sittningar men historien fäster i dig på ett helt annat sätt när du intar den en bit i taget. Jag delar helt enkelt med mig av inledningen till denna klassiker.

glaskupan

Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York. Jag är fånig med avrättningar. Tanken på att avrättas i elektriska stolen ger mig kväljningar, och det var det enda tidningarna skrev om – feta rubriker stirrade upp mot mig i varje gathörn och vid varenda unken jordnötsosande tunnelbanehåla. Det hade ingenting med mig att göra, men jag kunde inte låta bli att undra över hur det kunde kännas att brännas levande längs med nerverna.

Hett i hyllan: Första hösten – Röd skymning

Bokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

För ett år sedan, maj 2020, vann jag en tävling i facebookgruppen Bårhuset där vinsten var E.P. Ugglas bägge böcker Första hösten– Blå gryning & Första hösten– Röd skymning. Nu var det så att min sambo hade redan skänkt mig den första delen så därför sa jag att det räckte med andra boken. Förlaget ville dock skicka med en annan bok istället vilken jag visar upp nästa vecka! Jag tänkte att jag ville läsa de här böckerna för att jag gillar skräck men så här i efterhand har jag förstått att det kanske inte är direkt skräck utan mer dystopi. Vilket jag också gillar så det går ju an. 

En smakebit på søndag: Vår bästa tid

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit skön såklart med långhelg och dessutom fick jag prova på lite hemmaarbete då vi hade studiedag i onsdags. Efter dagens hemmaarbete hetsgjorde jag mina läxor och sen var det kurs på kvällen så jag satt mer eller mindre i 12 timmar. Väldigt olikt mitt vardagliga jobb som lärare där jag mest står och går hela dagarna. Även om mitt jobb är väldigt stressigt emellanåt så är jag glad att jag inte har ett sittande kontorsjobb. Fast jag erkänner att det är rätt trevligt att kunna ta en kopp te medan man arbetar…

Jag har också haft en finfin träningsvecka och sprungit årets första mil vilket inte brukar inträffa så här långt in på året. Men jag har tagit det lugnt i år och har en långsiktig plan så jag har inte bråttom. I övrigt har jag inte gjort så mycket annat, läst och bloggat helt enkelt. Jag läste äntligen ut Señor Peregrino igår, inte äntligen som i att den var dålig utan jag hade tänkt att göra det mycket tidigare. Det var nämligen bara årets tredje hyllvärmare av planerade 30 men jag har ju hela sommaren på mig! 🙂 Ge upp projektet tänker jag inte göra förrän på nyårsafton.

Jag håller också på att läsa Om icke vetekornet men häromkvällen väntade jag in en tonåring och ville ha något mer lättsmält när jag var trött. Då klickade jag fram Vår bästa tid av Kiley Reid och började läsa. Jag vet inte om jag kommer prioritera den just nu men den flöt på fint precis som förväntat. Boken handlar om Emira som är svart men jobbar som barnflicka åt en vit familj. En kväll blir hon anklagad för att ha kidnappat ungen och sen har jag inte kommit så mycket längre. Lättsmält kanske är fel ord på en bok som tar upp rasism och klass men jag menar att den är mer lättläst än Thiong’o.

var-basta-tid

”Ma’am?” Väktaren ställde sig bredare isär med fötterna för att matcha Emira. ”Ni är kvarhållen för förhör eftersom ett barn är i fara. Var vänlig och sätt ner barnet..”

”Okej, vet ni vad?” Emiras vänstra vrist darrade medan hon plockade upp mobilen ur den pyttelilla väskan. ”Jag ringer hennes pappa så kan han komma hit. Han är en vit gammal gubbe och kan säkert få alla er att känna sig bättre till mods.”

Hett i hyllan: Ogjort

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Som jag skrev förra veckan delade Ordfront ut några gratis e-böcker i pandemins begynnelse. Jag laddade inte ner alla men i mars 2020 fastnade jag för Ogjort av Doris Dahlin som jag tyckte lät intressant. Jag minns inte alls vad den handlar om men enligt Borlänge Tidning är det ”En empatisk socialrealistisk skildring av en tid och ett folk i en utkantsbygd”. En bok om människor helt enkelt och det brukar jag gilla. Dahlin har tydligen skrivit fler böcker men hon är helt okänd för mig.

ogjort

Veckans kulturfråga v. 19

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vad läser du under den kommande långhelgen?

Jag behöver framförallt plugga under långhelgen och se till att jag kommer ikapp med några saker som jag slarvat lite med. Jag behöver bl.a. avsluta både Om icke vetekornet och Utvandringens tid. Vi har ingen ny bok till nästa vecka utan bara olika texter och utdrag. Förutom det så vore det skönt att avsluta Señor Peregrino då jag behöver börja på omläsningen av Glaskupan till nästa bokcirkelträff med feministiska bokcirkeln. I en annan cirkel ska vi diskutera Roy Jacobsens Underbarn om ca två veckor men jag tror att jag ska lyssna på den så det lär jag inte börja med förrän efter helgen då det är dags att promenera till jobbet igen.

En smakebit på søndag: Love in a Fallen City

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Om ni visste hur många avsnitt av random brittisk polisserie jag sett den här veckan skulle ni trilla baklänges. Jag har egentligen inte varit så supertrött, jag har bara haft en kvällskurs under veckan och hunnit med att gå till frissan vilket händer 1-2 ggr om året. Jag har långt hår med självfall och naturlig färg så jag behöver inte gå så ofta. Jag har tränat relativt flitigt men jag har inte läst. Förutom att lyssna vidare på Przewalskis häst varje dag samt att jag läste den här novellen igår vilken var den första texten av de som ska läsas till på onsdag. Kanske just p.g.a. att jag haft så få ”läsmåsten” så har jag inte läst alls? Som tur är har jag snart kommit till slutet av polisserien så då kan jag plocka upp läsandet igen. 🙂

Love in a Fallen City är en novellsamling bestående av sex noveller och jag har läst titelspåret som det skulle heta om det var en skiva. Vad heter det egentligen när det gäller böcker? Titelnovellen? Hur som helst så skulle vi läsa den i min litteraturkurs och det är det första jag läser av Eileen Chang. Jag hade lite svårt att komma in i den men när jag väl gjort det flöt det på fint. Novellen handlar om Liusu som är frånskild och har återvänt hem till sitt föräldrahem där hon bor tillsammans med flera syskon. En dag ska hennes syster presenteras som potentiell fru för en affärsman men istället blir det han och Liusu som fattar tycke för varandra. Eller vad man ska kalla det, deras ”relation” är extremt märklig. Jag behöver nog fundera lite på den här novellen för att veta vad jag ska tycka men jag läser gärna de andra också. Dock kanske det inte sker förrän kursen, och den kommande tentan, är över för jag har mycket annat att läsa framöver.

Citatet här nedanför säger inte så mycket om själva novellen men det tilltalar mig och jag funderar så på vad den där ”obscure haze of crimson and gold” är som jag förmodligen är på väg in i eller kanske redan befinner mig i? Liusu är 28 så hon tycker kanske att en 44-åring tillhör ”the older ones” redan?

love in a fallen city

She crossed her arms and clasped her neck with her hands. Seven, eight years – they’d gone by in the blink of an eye. Are you still young? Don’t worry. In another few years you’ll be old, and anyway youth isn’t worth much here. They’ve got youth everywhere – children born one after another, with their bright new eyes, their tender new mouths, their quick new wits. Time grinds on, year after year, and the eyes grow grow dull, the minds grow dull, and then another round of children is born. The older ones are sucked into that obscure haze of crimson and gold, and the tiny flecks of glinting gold are the frightened eyes of their predecessors.

Hett i hyllan: Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

För lite drygt ett år sedan. mars 2020, så bjussade Ordfront på några gratis e-böcker varav Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig av Herman Geijer var en. Jag gillar Herman Geijer och hans zombienörderi och tyckte ämnet var extremt passande och intressant precis i början av pandemin. sen blev det sådär att jag inte riktigt hann med boken men jag vill fortfarande väldigt gärna läsa den! Boken handlar om vad vi kan göra när det blir kris, hur vi kan förbereda oss och hur människor fungerar i krissituationer.

overlev-katastrofen-12-satt-att-forbereda-dig_haftad