Hett i hyllan: Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

För lite drygt ett år sedan. mars 2020, så bjussade Ordfront på några gratis e-böcker varav Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig av Herman Geijer var en. Jag gillar Herman Geijer och hans zombienörderi och tyckte ämnet var extremt passande och intressant precis i början av pandemin. sen blev det sådär att jag inte riktigt hann med boken men jag vill fortfarande väldigt gärna läsa den! Boken handlar om vad vi kan göra när det blir kris, hur vi kan förbereda oss och hur människor fungerar i krissituationer.

overlev-katastrofen-12-satt-att-forbereda-dig_haftad

En smakebit på søndag: Om icke vetekornet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har varit fin men innehållit en rad möten och ett onlineåtagande tre kvällar i rad; två föreläsningar och en bokcirkel. Det gick bra men blev kanske lite mycket. Annars har det rullat på bra planenligt, träningen går bra och våren kryper fram allt mer. Inte så himla mycket att säga om veckan helt enkelt.

Jag velade lite kring om jag skulle läsa Om icke vetekornet eller inte då den plötsligt blev frivillig i kursen jag går efter att det blev lite ändrade planer i kursplaneringen med en gästföreläsare. Jag tänkte att jag kanske kunde avvakta lite och läsa den i sommar men å andra sidan så har ju läraren valt ut den av en anledning och att den bidrar till förståelsen så jag påbörjade den nu ändå. Boken handlar om Kenyas frihetskamp i mitten av det förra seklet och huvudpersonen Mugo anses vara en hjälte. Jag älskar när ord på originalspråket får stå kvar i översättningen även om jag inte vet vad de betyder. Jag har hittills förstått att shamba är en odlingsplätt och jembe verkar vara någon slags hacka.

om-icke-vetekornet

Han tog en jembe och en panga för att falla i den dagliga rutin, som han kommit in i sedan han lämnade Maguita, hans sista fångläger. För att komma till sitt nya stycke shamba, som låg på andra sidan Thabai, måste Mugo passera de dammiga bygatorna. Och som vanligt upptäckte Mugo, att en del kvinnor hade gått upp före honom, att några redan var på väg tillbaka från floden med sina svaga ryggar dubbelböjda under vattenspänner, lagom tillbaka för att laga te eller gröt åt man och barn. Solen var uppe nu, och skuggorna av träd, hyddor och människor föll redan långa och smala.

Just nu i maj


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Señor Peregrino av Cecilia Samartin vilket jag gjort rätt länge. Det beror inte på att den är dålig utan att jag prioriterar bokcirkelböcker och kurslitteratur så det blir bara några sidor läst här och där.

Just nu tittar jag inte på något. Jag har varit lite trött igen men ändå inte orkat titta på något, för flera veckor sedan såg jag två avsnitt av The Crown där jag är på tredje säsongen men har liksom inte varit sugen. Igår såg jag dock en stillsam lagom trevlig Netflixfilm som hette The Dig. Den var lagom för en trött fredagkväll.

Just nu lyssnar jagPrzewalskis häst av Maja Lunde vilket är en bokcirkelbok. Jag gillar den men det är jobbigt med stackars döende föl när man lyssnar, i text är det lättare att värja sig mot sådant.

Just nu längtar jag efter långhelgen som kommer snart men annars är jag faktiskt rätt nöjd med det bästa just nu. Träningen och jobbet flyter på, jag gillar min litteraturkurs och solen kikar fram lagom mycket för en rödtott som jag.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: Gileads döttrar

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I februari 2020 plockade jag på mig Gileads döttrar av Margaret Atwood på bokrean. Jag hade sett och läst om Offred och ville veta mer om Gilead såklart. Jag såg häromdagen att den nya säsongen av The Handmaid’s Tale kommer nu vilken dag som helst men jag vet inte om jag är riktigt sugen eller inte. Jag tycker kanske att den hade kunnat sluta efter andra säsongen och jag är lite less på att se Elisabeth Moss pose där hon lyfter upp huvudet och stirrar in i kameran. Men jag vet inte, samtidigt är det ett spännande tema i serien så jag kanske kollar ändå.

gileads-dottrar

Veckans kulturfråga v. 17

Veckans kulturfråga från enligt O anknyter till nomineringarna av Årets Bok som tillkännagavs igår:

Vilka favoriter har du bland de nominerade till Årets Bok 2021?
Vilka böcker saknar du bland de nominerade?

Jag är verkligen, verkligen dålig på att hänga med i olika priser vare sig det gäller att gissa nomineringar eller hålla koll på vem som vann. Jag är dessutom kass på att läsa nyutgiven litteratur även om det faktiskt blivit bättre sen jag skaffade streamingtjänst. Men med det sagt så kan jag ändå säga så här mycket om nomineringarna:

Stöld är den enda bok jag läst och den tyckte jag var riktigt bra och viktig så den får stå som min favorit!

Flickan som fick en röst är jag nyfiken på och Amerikansk jord är jag lite skeptisk till efter all kritik den fått. Vänligheten läser jag nog i framtiden då jag generellt gillar Ajvide även om jag har hela Platserna-trilogin oläst också och det verkar inte som att Vänligheten är hans allra bästa utifrån de omdömen jag tagit del av. Shuggie Bain är ju extremt hypad och den läser jag nog också framöver.

Saknar jag någon bok? Tja, mina favvoförfattare Mats Strandberg & Sara Lövestam har ju bägge gett ut varsin bok under april och nu har jag inte läst någon av dem ännu men jag är säker på att jag inte blir besviken!

En smakebit på søndag: Przewalskis häst

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag fortsätter att läsa, plugga och träna samt att inte riktigt hinna med bloggen. Jag har läst så många bra och intressanta böcker nu på sistone så jag ska ändå försöka hitta lite tid för recensioner innan jag glömmer bort dem men häromdagen kände jag av min hjärntrötthet igen efter en lång period av bättring. Kanske orkade jag inte riktigt plugga egentligen men kursen är så vansinnigt intressant att jag bara måste läsa klart den. Postkoloniala litteraturstudier är det jag läser.

Igår blev jag klar med Me and White Supremacy som jag läst tillsammans med två andra under flera veckors tid och vi ska ha vår sista bokcirkel om den ikväll. Den har varit väldigt bra och den har liksom format om min hjärna precis som det blev när jag läste genusvetenskap. Man får liksom nya glasögon att se världen med och även om jag vetat om att jag inte är rasist så kan jag vara en långt mycket mer aktiv antirasist än vad jag är.

Igår påbörjade jag också Przewalskis häst som är nästa bokcirkelbok i Veganbokcirkeln och den tredje i Lundes planerad klimatkvartett. Jag stod över Binas historia men var med och läste Blå men nu känner jag att jag vill läsa Binas historia också. Jag hade bara för mycket på bordet just när vi skulle läsa den. Jag gillade Blå, och särskilt framtidskapitlen men tyckte det var lite mycket båttermer i den andra delen. Den här boken handlar ju om hästar och det är jag betydligt mer intresserad av. Jag avbröt läsningen för att googla lite och fick då snopet lära mig att man nyligen upptäckt att Przewalskin troligen inte är en vildhäst utan en förvildad tamhäst! Och här har jag gått som hästtjej i ungdomen och hästälskare resten av livet och trott att den var en vildhäst. Well, det är ju inte bara jag som trott det och de nya DNA-rönen var från 2018 tror jag.

Boken skildrar i alla fall tre olika människor i tre olika tidsåldrar vilka alla har just Przewalskin som gemensam nämnare. Smakbiten kommer från ett av kapitlen om Eva, en tysk veterinär som 1992 fraktar åtta Przewalskis till Mongoliet för att där släppa ut dem i frihet. Hästarna har precis kommit fram men innan de släpps ut är det dags för en liten hästmjölksritual där lite mjölk sprids i vinden och resten går laget runt så att alla får dricka.

przewalskis-hast

Ritualerna är enkla och jordnära. Jag tycker om dem. Man offrar till himlen och naturen. Nomaderna är buddister men de tillber även marken de går på och himlavalvet över dem. De tror att allt i naturen har en själ. Om man nödvändigtvis måste tillbe någonting skapar detta åtminstone något slags mening.

En smakebit på søndag: Sargassohavet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag läser och läser just nu men har prioriterat ner bloggandet under en tid framöver för att hinna med min universitetskurs och lite andra saker i livet. Så nu börjar jag få en liten nätt hög med obloggade böcker igen men det ordnar jag upp så snart allt är lite lugnare. Jag kan i alla fall meddela att min kurs Postkoloniala litteraturstudier är väldigt intressant även om jag måste anstränga mitt huvud en hel del vid läsningen av vissa texter. Samtidigt lyssnar jag äntligen på Hjärtlinjer som vi ska bokcirkla om imorgon och även den är väldigt intressant och passar bra ihop med mina studier samt det fokus på rasism jag generellt försöker att ha just nu.

Veckans skönlitterära kursbok var Sargassohavet som jag velat läsa väldigt länge även om jag vid det här laget har tappat en hel del minnen från läsningen av Jane Eyre som har ett flertal år på nacken. Sargassohavet är lite märkligt skriven och jag har stundtals lite svårt att hänga med i vem som åsyftas men jag är glad att ha läst den och ska ägna resten av kvällen åt att fördjupa mig i akademiska texter om boken. För dig som missat det så handlar boken om ”den galna kvinnan på vinden” i Jane Eyre: Bertha/Antoinette. Den första delen handlar om hennes barndom och det är därifrån smakbiten kommer.

sargassohavet

Så jag tillbringade det mesta av min tid i köket, som låg i ett uthus en liten bit bort. Christophine sov i det lilla rummet intill.

När det blev kväll sjöng hon för mig om hon var på humör. Jag förstod inte alltid hennes sånger på patois – hon var också från Martinique – men hon lärde mig en som betydde ”De som är små blir stora, barnen överger oss, kommer de någonsin tillbaka?” och den om cederträdets blommor som blommar en enda dag.

Melodin var glad men orden sorgsna och hennes röst darrade och bröts ofta på de höga tonerna. ”Adjö.” Men inte adjö så som vi sa det, utan à dieu, vilket när allt kom omkring var rimligare. Den älskande mannen var ensam, flickan hade rymt, barnen kom aldrig tillbaka. Adieu.

Hennes sånger var inte som sångerna på Jamaica, och hon var inte som andra kvinnor.

Veckans kulturfråga v. 15

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken text om våren är din favorit?

Här har jag suttit i två dagar och jobbat fram till middagen och sen pluggat fram till läggdags och hela tiden tänkt att jag åtminstone kan slänga ihop ett inlägg om veckans kulturfråga. Men så kommer denna fråga och min hjärna blir helt blank. Dikter läser jag ju i princip inte och jag har tagit ett varv bland mina böcker i bokhyllan utan bingo men däremot insett att herregud vad få lästa böcker jag har. Jag gör mig ju av med de allra flesta böcker jag läser plus att jag numera läser mycket digitalt så de flesta böcker i min hylla är faktiskt olästa just nu.

Men så kom jag på att jag lånade Där rinner en älv genom Saivomuotka by av Pia Mariana Raattamaa Visén och där i finns det en hel del kärlek till islossningen och hur fint älven sjunger om våren. Men eftersom det inte var min bok så har jag inte själva texten här, däremot kan jag absolut rekommendera dig att läsa boken om du inte redan gjort den. Jag älskade den och har skrivit om den här.

En smakebit på søndag: Allt går sönder

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Påsklovets sista dag är här och jag har fått gjort väldigt mycket av det jag velat. Mycket läsning, träning och handarbete helt enkelt. Sen är jag alltid lite för tidsoptimistisk och idag har jag därmed väldigt mycket kvar att läsa. 🙂 Vi ska läsa Inte längre hemma av Chinua Achebe i min kurs och då den är en fristående uppföljare till Allt går sönder och jag ännu inte hade läst den så ville jag gärna göra det (och inte bara de två kapitel som litteraturlistan anvisade). Jag ångrar inte att jag gjort det men nu måste jag alltså klämma resten, plus artiklar, innan onsdag. Men det ska nog gå bra!

Allt går sönder är ju oerhört omtalad och den mest sålda afrikanska romanen någonsin. Den handlar om Okonkwo, en man i en igbostam i slutet av 1800-talet, och hans strävan efter att bli en mäktig klanman i det traditionella samhället men också om hur mötet med de vita missionärerna blir. Boken var väldigt bra och oerhört lättläst faktiskt. Läs den om du som jag inte hade gjort det! Smakbiten kommer från ett stycke som jag tyckte var väldigt roligt och visar hur ens egna förväntningar i enlighet med ens vanor och traditioner, ibland kan krocka lite med andras vanor. Det är dock inte Okonkwo smakbiten handlar om utan en annan man vid namn Ogbuefi.

allt-gar-sonder

Den vite missionären var mycket stolt över honom och han var en av de första i Umuofia att erhålla den Heliga Nattvarden, eller gudsmåltiden, som den kallades på igbo. Ogbuefi Ugonna hade tänkt sig gudsmåltiden som något i stil med ätandet och drickandet på en byfest, bara heligare. Så han hade tagit med sig dryckeshornet i getskinnsväskan, utan att det kom till användning.

Hett i hyllan: Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

På 2020 års bokrea köpte jag den här boken fastän att jag då fortfarande inte hade läst en enda av Saras språkböcker (men nästan alla skönlitterära). Sen läste jag till sist Grejen med verb i julas och gillade den mycket. Men det visste jag ju att jag skulle göra så det är därför jag helt kallt bara kan köpa på mig alla Saras böcker, jag vet att hon inte gör mig besviken. Sara har nyligen fått ett cancerbesked och jag håller alla tummar och tår för att hon ska tillfriskna så snart som möjligt. ❤

riddar-kasus-hjarta-och-andra-sagor-om-grammatik