Etikett: fransk författare

Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

Jag läste Min Far & Kvinnan efter varandra men har valt att dela upp recensionerna. Här kan du läsa om Min Far och som jag skrev där var det här två bokcirkelböcker och Kvinnan är även min tredje bok av Ernaux.

I Kvinnan är det Ernauxs mamma som står i centrum och precis som i Min Far får vi en bild tecknad över hennes liv. Bägge böckerna börjar med ett konstaterande av att föräldern är död, vi får veta lite om just detta och sen tas vi tillbaka till begynnelsen. Ernauxs mamma hade en fattig uppväxt i Yvetot och hon beskriver familjen som en klan. Det var många syskon som alla fick många barn. Ernaux beskriver sin mamma som den som var ”vildast och högfärdigast” (heter det inte mest högfärdig?) och hon hade alltid en önskan om ett finare/rikare liv samtidigt som hon framhöll att ”en ann är lika god som en ann”. Hon gifter sig med Ernauxs far, köper en affär/bar och får en flicka som inte överlever. Efter henne föds så Annie.

Jag tycker bättre om Kvinnan än Min Far då jag upplever att Kvinnan är skriven med mer värme och känslosammare. Nu när jag läst tre böcker av Ernaux så upplever jag hennes skrivande som att hon alltid är väldigt distanserad. Det känns som att hon lite torrt och sakligt redogör för händelser och sin historia men samtidigt så är det en typ av reflekterande skrivande där hon ju ser tillbaka på sitt (och andras) liv och då kanske det lätt blir så. Men i Kvinnan tycker jag alltså att det blir mer känslosamt. Om det beror på att hennes relation till modern är annorlunda (som min bokcirkelkompis trodde) eller att den mer slår an aktuella strängar hos mig själv vet jag inte riktigt. Hur som helst så blir jag berörd av Kvinnan på ett sätt jag inte blivit av de andra böckerna.

Jag har även Omständigheter kvar i hyllan att läsa nu men tror att jag nöjer mig där sen med Ernaux. Hon är definitivt inte dålig men hon väcker ingen glöd hos mig. Det kanske inte är det som är meningen med hennes litteratur heller och vi är ju dessutom alla olika när det kommer till smak och tycke. Nicolas Lunabba gillar ju Ernaux och hans bok tyckte jag bra mycket bättre om än de här. Kanske borde jag nu pröva Édouard Louis som tillstått att han är väldigt inspirerad av Ernaux?

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Min far

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner1 kommentar

Min bokcirkel ville läsa Ernaux och inte mig emot eftersom jag ändå hade en plan på att rätt snabbt läsa mina e-böcker av Ernaux då jag vill rensa läsplattan på hyllvärmare. Nu var jag ju inte överväldigad av En flickas memoarer men jag ville gärna ge henne en ny chans och just Min far har jag sent omsider insett att jag läste på franska för drygt 20 år sedan så det var kul att läsa om den. Inte för att jag mindes något av den franska versionen…

Det tog ett tag för mig att koppla att Min Far & Kvinnan är två böcker men det är också två väldigt korta böcker vilka tillsammans är på 173 sidor. Min Far handlar således om Annie Ernauxs pappa. Han togs ur skolan tidigt och blev stalldräng för att hjälpa till att försörja familjen. Efter en sväng hos militären började han istället på fabriken där han kom att träffa Ernauxs mamma. Hon hade en dröm om en affär och de blev handlare/caféägare.

Ernaux redogör för olika epoker i sin fars liv fram till hans död. Jag tycker inte att man kommer honom riktigt nära utan fokus är på att de hade det knapert men att de skulle nöja sig med det de hade. Och att han är lantlig och enkel utav sig och inte skäms för det medan Ernauxs mamma vill vara lite förmer. Han bryr sig inte om muséer eller ett korrekt språk och förstår sig inte på Ernauxs önskan att studera vidare.

Ernaux skriver i slutet av boken: ” Nu har jag  avslutat min uppgift att föra fram i ljuset det arv som jag tvingades lämna på tröskeln till den borgerliga och kultiverade världen, när jag trädde in i den.” Och det är precis det hon gör i Min far; redogör för sin enkla bakgrund genom att beskriva människorna och byn och sin egen relation till dem. Jag tycker bättre om den här än En flickas memoarer men det är fortfarande väldigt mycket distans i hennes sätt att skriva och jag upplever henne som lite kyligt betraktande.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

En flickas memoarer

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5

Älskaren

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner4 kommentarer

I bokcirkeln Stäppvargarna läste vi den här boken som årets sista bokcirkelbok. Det blir en hel del klassiker i den cirkeln då två av medlemmarna ofta föreslår sådana.

Älskaren är Duras egen berättelse av hur hon minns sin barndom i Franska Indokina och den kinesiske älskare hon där hade som 15-åring. Det står inte uttalat att den är självbiografisk men hon berättar på det viset och hon refererar till många händelser som inträffat i hennes liv. Sen är det säkert lite tillspetsat här och var. Så i centrum står alltså en 15-årig flicka som lever i Franska Indokina där hennes föräldrar arbetade på en skola. Fadern har dött och modern och storebrodern verkar tämligen psykiskt instabila. De lever under ganska påvra förhållanden och en dag när flickan åker över floden på väg till skolan träffar hon en kinesisk affärsman som är runt 27 har jag för mig.

Han blir besatt av henne och de inleder en relation som från vissa håll beskrivs som en passion men jag fick mer en känsla av att han utnyttjar henne. Det är aldrig tal om att de ska bli något seriöst då varken hennes familj eller hans vill veta av den andre parten. Förutom när den kinesiske affärsmannen bjuder flickans mor och bröder på restaurang. Då går de dit minsann men de talar inte med en kines, nä nä.

Någon i bokcirkeln lade ändå fram att ett argument för flickan att vara med mannen var att det blev en slags frigörelse och fristad från hennes dysfunktionella familj och så må det vara men jag tycker ändå att det är en obehaglig relation de har och den skaver i mig.

Duras blandar minnen från ungdomen med minen från äldre år när hon är tillbaka i Frankrike igen. Hon återkommer gång på gång till händelsen vid flodpassagen och det ger onekligen hennes text en väldigt speciell stil. Det är fängslande och frustrerande på samma gång. Det är en kort roman men hon får med väldigt mycket på de få sidorna och du lär känna flickan och hennes familj väldigt väl på ett sätt. Det är också en historisk inblick i det koloniala samhället vilket är ett område jag bestämt mig för att lära mig mer om. Däremot blir jag inte sugen på att läsa mer av Duras.

Utläst: 22 november 2020
Mitt betyg: 3/5

Flätan (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Flätan var en bokcirkelbok jag läste med Veganbokprat.

Vad handlar den om?
Om tre kvinnor, en fattig, en sjuk och en perukmakare, vars öden sammanflätas.

Vad tyckte jag?
Det här är en Sekwabok så jag hade stora förhoppningar på den men njae, den var lite mjäkig. Även om den var lite förutsägbar så var grundstoryn fin på sitt sätt och den berörde emellanåt men den höll inte hela vägen utan var aningens platt.

Utläst: 14 september 2019
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

Främlingen (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
Ännu en bokcirkelbok men också en omläsning. Jag minns inte om jag läst den på svenska tidigare men det är en av hela två böcker som jag läst på franska är det begav sig.

Vad handlar den om?
Om en ung man, Mersault, som är extremt likgiltig för det mesta och dessutom mördar någon.

Vad tyckte jag?
Jag vet att jag tyckte mycket om den men inser att jag egentligen inte minns så mycket. Googlade lite på den nu och då trillade några polletter ner igen men inte bestående. Jag antar att fascinationen ligger i Mersaults obehagliga personlighet.

Utläst: 18 mars 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lilla smycket (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Titel: Lilla smycket
Författare: Patrick Modiano

Förlag: Elisabeth Grate bokförlag
Sidantal: 127
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2001)

Utläst: 29 januari 2015
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Månadens bokcirkelbok i januari 2015. Valet tror jag grundades dels på att någon var nyfiken på Modiano, dels för att vi ville äta på ett specifikt mysigt franskt ställe och vi försöker alltid matcha bok & restaurang.

Vad handlar den om?
Hm, jag har minnen av någon ung kvinna, det är fina hus och fransk tunnelbana. Så här säger Adlibris: ”Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.”

Vad tyckte jag?
Trots att jag idag knappt minns något alls så gillade jag den då. Tror det var härliga Paris-skildringar och intressanta karaktärer. Den är åtminstone väldigt kort så om du är nyfiken på Modiano: go for it!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Kärlekens väg

Den Av bokdivisioneni Betyg 2, Recensioner1 kommentar

Titel: Kärlekens väg
Författare: Alain de Botton

Förlag: Volante
Sidantal: 284
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 2016)

Utläst: 4 juli 2018
Mitt betyg: 2/5

Detta var  en bokcirkelbok som tog mig lång tid att läsa. Den skildrar äktenskapet mellan Rabih och Kirsten, no more, no less, och hur de beter sig mot varandra men även varför de gör som de gör. På baksidan beskrivs boken som ”en mästerlig fusion mellan fiktion och filosofiska betraktelser” vilket nog är sant. Inledningsvis tycker jag faktiskt att det är rätt intressant att få de filosofiska och psykologiska förklaringarna till varför Rabih och Kirsten agerar som de gör. Jag är själv en människa som ofta har en vilja att försöka förstå andras människors beteenden och handlingar utifrån deras erfarenheter istället för att bara avfärda dem som dryga, galna, elaka eller vad det må vara.

En bit in i läsningen började mitt sommarlov och vårt planerade bokcirkelmöte blev framskjutet. Då la jag bara boken åt sidan och läste tre andra böcker på lovets första helg. Sen började jag på Americanah samtidigt som den här boken låg och gnagde och gav mig dåligt samvete. Till sist läste jag inte alls för det kändes fel att läsa Americanah och jag ville bara inte plocka upp denna bok. På det här viset passerade två veckors sommarlov och tänk vilket slöseri med lästid!

Igår skulle vi ha träffats och jag hade inte läst ut den, vi bestämde tredje gången gillt imorgon och jag kände ikväll att det är nu eller aldrig, ät grodan, bit i det sura äpplet etc. Jag tror att det som hindrade mig att vilja plocka upp den var just dessa filosofiska betraktelser, insprängda i kursiv stil i berättelsen. Jag fuskläste helt enkelt andra halvan genom att hoppa över alla dessa partier (så eg har jag bara läst 3/4 av boken…) och dessutom läste jag den väldigt snabbt.

Egentligen tycker jag nog att boken på sätt och vis är intressant men jag pallar ändå inte formatet. Jag hade såklart inte behövt läsa ut den men jag ville ändå eftersom det var en bokcirkelbok och vi har lovat varandra att bättra oss på utläsningsfronten.

Köp på Adlibris eller Bokus

Madame Bovary

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner3 kommentarer

Titel: Madame Bovary
Författare: Gustave Flaubert

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 526
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1856)

Utläst: 18 november 2013
Mitt betyg: 4/5

Äntligen röstades så Madame Bovary igenom i bokcirkeln jag är med i och jag fick en anledning att läsa den!

Inledningsvis lär vi känna Charles Bovary och dennes uppväxt och tidiga leverne. Charles framstår som en hederlig men ack så grå man. Han utbildar sig med viss möda till läkare och under ett besök i tjänsten stöter han på Emma och förälskar sig i henne. Emma besvarar uppvaktningen och de gifter sig men alltför snart inser hon att det inte var så här hon ville leva sitt liv. De äkta makarna blir bjudna på en bal på ett slott och det är just ett sådant liv Emma drömmer om. På olika sätt försöker hon att finna lyckan och tillfredsställelsen vilket hon gör stundtals men lika ofta sjunker hon ner i deprimerade tillstånd.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Trots att mina drömmar är så långt ifrån Emmas och trots att jag inte alls identifierar mig hennes handlande så känner jag med henne. Flaubert lyckas få mig att känna Emmas längtan efter lyx, flärd och lycka långt in i hjärtat och jag vill så gärna att hon ska få uppleva allt det där. Jag känner också frustration över att hon verkar så skör och jag vill att hon ska må bra.

Emellanåt händer det att vissa partier är lite torftiga, som när olika gubbar raljerar och jag har lite svårt att skilja några av dem åt, eller en och annan långrandig beskrivning. Samtidigt väcker boken mitt intresse och jag blir nyfiken på hur det eg. såg ut i Frankrikes samhälle i mitten av 1800-talet och vad alla de här namngivna sakerna betyder och hur de såg ut. Det går så långt att jag får funderingar på en hel inläggsserie i saken men tiden får utvisa om jag faktiskt hinner med något sådant.

Det finns mycket att säga om den här boken men som vanligt tycker jag själv bäst om att upptäcka en bok på egen hand och vill inte förstöra detta för någon annan. Trots att det är en klassiker så visste jag själv väldigt lite om den. Som tur är ska vi ju diskutera den på bokcirkeln imorgon vilket jag ser mycket fram emot.

Köp på Adlibris eller Bokus

Vi ses på Place de la Sorbonne

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner1 kommentar

Titel: Vi ses på Place de la Sorbonne

Författare: Justine Lévy

Förlag: Sekwa

Utläst: 22 maj 2012

Mitt betyg: 3/5

Det här var en bok som jag läst så mycket gott om och som jag dessutom lyckades pracka på mina bokcirkelkamrater.

Louise sitter på ett café och väntar på sin mamma och hon väntar lääänge. Medan hon väntar minns hon vissa händelser och reflekterar över sin egen barndom och sin relation till den självupptagna mamman.

Jag hann inte skriva om den här boken innan vi diskuterade den på bokcirkeln men det kanske inte gör så mycket. Jag hade väldigt höga förväntningar på den vilket gjorde att när jag läste den kände jag ett litet ”jahapp”. Det var uppenbarligen en riktigt bra bok att ha som bokcirkelbok för det fanns trots allt mycket att säga om den. Vi hade väldigt olika kunskaper om Justine Lévy och hennes kändisskap i Frankrike. Jag visste att den var sann men tänkte mer att det liksom var vissa delar av den som var sanna och resten var lite ihopsmort. Andras uppfattningar var att det här var en sorts Felicia försvann-bok. ”Jag ska ge min mamma och hon ska få så att alla hör”. Typ. Vi kom in på varför man ger ut en sådan här bok istället för att bara skriva dagbok och gå i terapi. Några hade sett intervjuer med henne och menade på att hon fortfarande var väldigt hämndbegärlig, nu kanske mera mot hennes f.d. makes nya kvinna.

Jag förstår att Justine är en otroligt trasig själ och jag förstår om hon aldrig blir helt läkt. Hon har aldrig fått den trygga barndom som alla barn förtjänar. Det fanns inte ens en bra vuxen att ty sig till. Vilka anledningar det nu än finns till att hon valt att ge ut denna bok så kan jag inte låta bli att beröras av den. Framför allt så känner jag med Louise och jag förstår hennes aldrig sinande hopp. Som alla barn så vill hon bara att det ska bli bra, som vanligt, hon vill ha en mamma. Nu tänkte jag avsluta med en spoilermening skriven i vitt: Hela boken igenom så hoppas jag med Louise, så till den grad att jag ända in i det sista tror att mamma faktiskt ska komma. För första gången har jag svårt att sätta ett betyg på en bok. den berörde mig men något fattades mig också och jag kanske ville ha mer. Fast det lilla formatet är så tydligt talande just här. Jag velar mellan 3 och 4 och sätter därför en trea, så får jag se om jag ångrar mig längre fram. Det får man.

Vad blev då nästa bok till bokcirkeln? Jag lade ner min förslagsrätt eftersom jag bestämt två gånger i rad och vad det blev minns jag inte! Det var något med USA, europeiska slott, knark och böcker om böcker?…

Köp på Adlibris eller Bokus