I bokcirkeln Stäppvargarna läste vi den här boken som årets sista bokcirkelbok. Det blir en hel del klassiker i den cirkeln då två av medlemmarna ofta föreslår sådana.

Älskaren är Duras egen berättelse av hur hon minns sin barndom i Franska Indokina och den kinesiske älskare hon där hade som 15-åring. Det står inte uttalat att den är självbiografisk men hon berättar på det viset och hon refererar till många händelser som inträffat i hennes liv. Sen är det säkert lite tillspetsat här och var. Så i centrum står alltså en 15-årig flicka som lever i Franska Indokina där hennes föräldrar arbetade på en skola. Fadern har dött och modern och storebrodern verkar tämligen psykiskt instabila. De lever under ganska påvra förhållanden och en dag när flickan åker över floden på väg till skolan träffar hon en kinesisk affärsman som är runt 27 har jag för mig.

Han blir besatt av henne och de inleder en relation som från vissa håll beskrivs som en passion men jag fick mer en känsla av att han utnyttjar henne. Det är aldrig tal om att de ska bli något seriöst då varken hennes familj eller hans vill veta av den andre parten. Förutom när den kinesiske affärsmannen bjuder flickans mor och bröder på restaurang. Då går de dit minsann men de talar inte med en kines, nä nä.

Någon i bokcirkeln lade ändå fram att ett argument för flickan att vara med mannen var att det blev en slags frigörelse och fristad från hennes dysfunktionella familj och så må det vara men jag tycker ändå att det är en obehaglig relation de har och den skaver i mig.

Duras blandar minnen från ungdomen med minen från äldre år när hon är tillbaka i Frankrike igen. Hon återkommer gång på gång till händelsen vid flodpassagen och det ger onekligen hennes text en väldigt speciell stil. Det är fängslande och frustrerande på samma gång. Det är en kort roman men hon får med väldigt mycket på de få sidorna och du lär känna flickan och hennes familj väldigt väl på ett sätt. Det är också en historisk inblick i det koloniala samhället vilket är ett område jag bestämt mig för att lära mig mer om. Däremot blir jag inte sugen på att läsa mer av Duras.

Utläst: 22 november 2020
Mitt betyg: 3/5