Etikett: norstedts

Liv till varje pris

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i serien om Maj. Som jag skrev redan i recensionen av Sörja för de sina så vet jag inte om jag läst hela trilogin om det inte vore för mitt dåliga samvete som gnagde eftersom jag tiggde till mig dem i julklapp 2014 av min numera bortgångne pappa. Men pappa, nu har jag i alla fall läst dem allihop! Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

Tredje delen tar vid exakt där andra delen slutar och vi befinner oss i 1953. Dagar läggs till dagar och vi fortsätter följa Majs sysslor medan barnen växer upp och börjar få sina egna liv med partners och egna hushåll. Anita har läshuvud och oroar sig för Tomas medan Lasse mest är ute och far så som pojkar gjorde mest på den här tiden. Familjeföretaget försvinner till sist ur familjen och Tomas skaffar en liten butik i Sundsvall och till sist vill han nästan aldrig komma hem till Ö-vik längre. Varför inte det?

Folk fyller jämnt och blir äldre och äldre och är det i denna del eller någon annan som Maj förlorar en kär vän? Det gör faktiskt lite ont. Men på det stora hela så är jag fortfarande less på Maj och Tomas och jag ogillar hur det går när Anita äntligen får åka och studera. Det var väl onödigt.

På sidan 28 i denna tredje del finns en sida som ändå är intressant (sorry för kass bildkvalité). Jag vill absolut att Maj ska få finnas men jag älskar henne definitivt inte och jag önskade att hon höll sig undan med alla sina onödiga kommentarer. Jag tycker det är superfint med en bok om en hemmafru men hon är så osäker och osympatisk att jag liksom inte bara orkar med henne. Gissningsvis var det författarens avsikt att vi skulle uppfatta Maj så här men varför förstår jag inte. Nu skiljs våra vägar Maj men jag lovar att du för alltid ska få stå i min hylla. För mitt samvetes skull.

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Ett rum med utsikt

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett rum med utsikt är årets första bokcirkelbok med bokcirkeln Stäppvargarna. Vi har roterande diktatorskap och förre diktatorn valde denna. Jag tror att jag har sett filmen för en miljon år sedan men jag hade för mig att det var någon bal där i vilket det inte alls var. Så antingen har de ändrat lite i filmens manus eller så blandar jag ihop den med någon annan film.

Boken handlar om Lucy Honeychurch (lysande namn!) som är på semester i Italien med sitt förkläde, kusinen Charlotte. De har fått dåliga rum på pensionatet men Mr Emerson och hans son George erbjuder sig att byta rum med Lucy och Charlotte. Här får de alltså äntligen ett rum med utsikt. Det finns en rad människor på pensionatet vilka det umgås och/eller skvallras om och under en utflykt händer något… komprometterande.

Senare hemma i England bestämmer sig Lucy för att tacka ja till frieriet från den dryge Cecil som gärna vill bestämma över och åt henne. En dag bestämmer han sig för att köra över hennes förslag på nya hyresgäster till ett hus nere i byn och han tror att han är rolig när han istället fixar dit Mr Emerson och George (Utan att veta att Lucy är bekant med dem). Föga anar han vilka konsekvenser för framtiden detta kommer få.

Alltså, jag vet inte. Det finns en bra grundstory i den här boken där författarens tanke är att man ska få gifta sig med vem man vill, oavsett klass och annat. Forster var själv homosexuell i en tid när detta var inte bara ansett syndigt utan även straffbart och jag håller 100 % med honom om att vem som helst ska få leva ihop vem de vill (så länge det inte rör sig om barn). Men, jag har lite svårt att ta till mig berättelsen.

Lucy är så svår att få grepp om, ömsom ser hon ner på Mr Emerson och ömsom verkar hon tycka att han är trevlig. Hon verkar å ena sidan ha en inre drivkraft för att slå sig fri från de förväntningar som åligger henne men lika ofta sitter hon själv och skvallrar och ser ner på andra människor. Detta kanske är menat som att hon gör det för att passa in men det framgår inte utan det känns som hennes åsikter. Cecil är vedervärdig, dryg och otrevlig men Lucy tycker på sin höjd att han är knepig ibland. George är också väldigt märklig och att det hela sedan slutar som det gör, utifrån vad Lucy under bokens gång tycker och tänker, känns högst underligt.

Därtill är dialogerna ofta väldigt speciella, jag har svårt att se att folk pratade på det här sättet även om de var bättre bemedlade. Sen kan det vara översättarens verk då Cecil flera gånger kallas Fästing. Rätta mig gärna om jag har fel och detta var ett korrekt uttryck för fästman i början av 1900-talet. Jag hittar inte någon upplysning om vem översättaren är i mitt biblioteksexemplar.

Hur som helst så tror jag att det är en bra bokcirkelbok och vi kommer att diskutera den i kväll över lite pizza!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2024
Mitt betyg: 3/5

Omständigheter

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Omständigheter var den fjärde boken av Ernaux jag läste och jag känner mig rätt klar med henne just nu. Hennes böcker är liksom torra och kliniska i kombination med ett ålderdomens reflekterande över det som varit. Jag vet inte varför det inte tilltalar mig. Jag älskar ju Ágota Kristóf som också skriver avskalat.

I omständigheter handlar det om en abort hon en gång gjorde och om hur svårt och förbjudet det var samt hur dyrt, farligt och sjukt det var att få den gjord. Det är ett jätteviktigt ämne som jag absolut inte vill förringa och det ör fint att hon fick det nedtecknat och utgivet. Jag har tidigare skrivit om hur jag minst av allt i hennes författarskap uppskattar de här metabitarna där hon reflekterar kring sitt skrivande och tar med det i romanen. Men utan det skulle hennes böcker ju vara superkorta (de är redan jättekorta).

Så nu har jag läst fyra titlar: En flickas memoarer, Min far, Kvinnan och den här. Det är ändå fler än vad jag läst av alla andra nobelpristagare, jag tror Ishiguro och Lagerlöf kommer på andra plats med tre lästa titlar vardera men jag har förmodligen läst mer av Selma i ungdomen. Och gills det att min pappa högläste Nils Holgersson för mig? Jag missunnar inte Ernaux Nobelpriset men hon var bara inte för mig.

Förlag: Norstedts
Utläst: 4 juli 2023
Mitt betyg: 3/5

Sörja för de sina

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett av mina läsmål förra året var att läsa alla mina hyllvärmare införskaffade 2014 och när december närmade sig hade jag ganska många kvar. Särskilt ville jag få läst serien om Maj eftersom jag tjatat till mig den i julklapp och sedan har haft dåligt samvete i åratal över att pappa köpte hela serien inbunden till mig och jag bara lät den stå i bokhyllan oläst. Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

I den andra delen om Maj är vi framme vid 40- och 50-talen. Tomas, som ju inte direkt visade sin trevligaste sida i slutet av första boken, har gått i behandling och nu är familjen samlad igen. Maj föder deras andra barn, Lasse, som hon har lite lättare att knyta an till. Ja, och sen går livet långsamt framåt förbi krigsslut och dödsfall, somrar på ön, evigt ältande och alla hundratals vardagsdetaljer.

En kompis läste första boken om Maj och ledsnade på alla beskrivningar om mat och göromål. Jag har inte så stora problem med det men däremot med både Maj och Tomas. Två mer osäkra och konstiga människor får man ju leta efter. Maj ser ner på alla, trånar efter sitt ex och är livrädd för att alla runtomkring ska tycka att hon är ful/dålig/lagar äcklig mat etc. Tomas är så sjukt feg och vurmar efter andra kvinnor och bara dränker sig i sin egen ångest.

Till och från fångar ändå boken mig, kanske när det händer något intressant men andra gånger skumläser jag flera sidor för att komma framåt i boken. Jag tycker om att läsa om hemmafrun och att hon får en röst men jag önskar att hon fått en mindre gnällig röst. Ärligt talat känner jag mig klar med Maj och Tomas när den här boken är utläst men det dåliga samvetet gjorde att jag ändå läste tredje och sista delen också. Recension på den kommer.

Förlag: Norstedts
Utläst: 1 december 2023
Mitt betyg: 3/5

En snöängel till jul

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

I december var jag på ett julboksmingel hos Norstedts/Printz och jag hade redan innan spanat en del på den här boken. Jag brukar inte köpa feelgoodböcker men jag tycker det är lite kutym att köpa något vid den här typen av event så jag slog till på boken och gick sen hem och mer eller mindre slukade den, inom ett par dagar åtminstone.

Vi möter tre olika karaktärer i boken. Det är Aida som är frånskild och alltid har velat fira mer jul än hon gjort. I ett infall säger hon till sin chef att hon ska ordna julfest åt hemlösa och andra behövande för att hon ska slippa ta jouren under julen. Vi har 17-årige Milo som känner sig som en nobody och som får spelet av att vistas hemma där hans otrogna pappa fortsätter att behandla mamman som skit medan hon desperat försöker fixa till en fin jul med extra allt så att familjen ska hållas samman. Sen har vi barnlösa änkan Margit som verkar få fira sin jul i ensamhet i villan. Tills hon en dag svarar på en annons om att hjälpa till vid en julfest. Såklart korsas alla deras vägar på olika sätt och hela historien vävs ihop på ett riktigt bra sätt.

Ibland är julromaner för sentimentala och klistriga och visst är det en behjärtansvärd idé Aida får och visst är det lite osannolikt att Milo så snabbt ska vilja hänga hos Margit men jag tycker det här var en väldigt bra julroman. Alla tre karaktärerna är väl tecknade, de engagerar och jag älskar Aidas humor. Författarna (som är mor & döttrar om du missat det) skriver varsin karaktär men det är ingenting som märks utan hela boken känns som en gedigen helhet. Det är en riktig sträckläsarbok och fastän jag kom hem närmre 23  efter en konsert en fredagskväll (alla lärare är typ döda fredagskvällar) så var jag tvungen att sätta mig i soffan och läsa ut det sista. Jag har haft ögonen på Sara Molin redan tidigare men inte kommit till skott och nu ser jag fram emot mer från dem alla tre. Och gud så lyxigt att ha en skrivarfamilj (avis)!

Förlag: Norstedts
Utläst: 15 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Elefanten som gick upp i rök

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

2010 blev jag introducerad för och läste min första Murakami. De två nästföljande åren läste jag sju andra av hans böcker. Sedan dess har det varit betydligt glesare men jag håller honom fortfarande som en av mina favoritförfattare. Jag är faktiskt sugen på att läsa om honom lite och inte blev den känslan mindre när jag slog upp den här boken och inser att första novellen är embryot till det som sedan blev Fågeln som vrider upp världen (min favorit).

Elefanten som gick upp i rök är en novellsamling som stått i min bokhylla i nio år och väntat på att bli läst. Det är 17 olika noveller och jag tycker om de allra flesta. Utom Kängurukorrespondens vilken jag tycker är obehaglig om en man som har som arbete att besvara klagomål, per brev, men han börjar skriva om hur han vill ligga med den här kvinnan som skickat brevet. Nej tack.

Nu är det ju så att ett återkommande inslag i Murakamis skrivande är bröst, vackra flickor och liggfantasier men det brukar inte vara sådär enahanda och obehagligt skildrat som jag tyckte det blev här. Andra saker som återkommer är surrealistiska drömmar eller sömnfrånvaro, katter, män utan arbete, försvunna fruar och i just den här novellsamlingen upprepas elefanter, öldrickande, spagetti och namnet Noboru Watanabe förekommer i hela tre noveller. Jag undrar ibland om den gräsklippande mannen i en novell är densamma som han i en annan?

För dig som aldrig läst Murakami beskrivs han nog bäst som en japansk David Lynch där drömmar blandas med verklighet och du kan aldrig riktigt vara säker på vad som tillhör vad. Novellerna Tv-människorna, Det gröna odjuret och Den dansande dvärgen är alla väldigt mycket surrealism medan t.ex. En roddbåt till Kina mest verkar kontemplera över förhållandet mellan Japan-Kina och att alla människor är ganska lika egentligen.

Några få noveller har inte något riktigt slut och heller ingen twist medan andra är som små romaner i sig själva. Några favoriter är Sömnen om en kvinna som slutar att sova och istället dricker konjak och läser hela nätterna (fantastiskt!), Den dansande dvärgen som är väldigt bisarr om en man som drömmer om just en dylik och hur detta sedan inkorporeras i hans verklighet. Den andra bageriräden om ett par som blir abnormt hungriga och bestämmer sig för att göra en räd (inte ett rån) är också väldigt intressant och jag blir extremt nyfiken på fruns bakgrund.

Slutligen gillar jag Att bränna lador där en man helt apropå ingenting bekänner att han gillar att bränna ner lador ibland och det får mig att fundera på hur det faktiskt skulle vara att göra det (men nej, jag ska inte). Det är bara det att Murakami sätter sprätt på hjärnan och får en att fundera på saker man inte ens visste att man kunde fundera på!

Förutom att jag vill läsa om några av de böcker jag redan läst är jag också pepp på att läsa Mordet på kommendören som kom för några år sedan. Och så är där några få till som jag inte läst. Oh no, jag känner en bokbeställning klia i fingrarna… (precis vad jag ju skrev igår att jag inte skulle göra!)

Förlag: Norstedts
Utläst: 3 juli 2023
Mitt betyg: 4/5

Om snö och guld

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Om snö och guld var en bokcirkelbok någon gång nu i våras som min bokcirkelkompis valde. Jag hade bara läst Missne och Robin av Edelfeldt i ungdomen men länge tänkt att återvända till hennes författarskap.

Miranda växer upp i Stockholmsförorter med en frånvarande läkarpappa och en mamma som lider av någon slags psykisk ohälsa. Miranda själv verkar inte heller helt psykiskt stabil och hon drar sig undan folk alltmer och flyr genom att skapa en sagovärld om flickan Guld som hon tecknar och skriver om. Så småningom får hon ett riktigt sammanbrott vilket till sist leder henne in i folkhögskolevärlden där hon äntligen får vänner.

Hm, alltså boken sträcker sig över årtionden, även om fokus är på Mirandas ungdomsår och därikring, så det är lite svårt att beskriva en handling enligt gängse normer. När jag börjar läsa den här boken, vilket är väldigt sent inför bokcirkelträffen, blir jag förvånad över hur pass lättläst den är. På en kväll har jag läst halva boken trots att den är nästan 500 sidor lång. Nästa dag bestäms det att bokcirkeln blir framflyttad och jag lägger den åt sidan för andra mer prioriterade böcker innan jag plockar upp den igen och läser klart den.

Under läsningen av första halvan blir jag insugen i språket och berättelsen nästan hypnotiserar mig. Men när jag återvänder har jag tappat läsglöden lite. Jag vet inte riktigt varför men andra och tredje delen intresserar mig inte lika mycket som den första. Kanske hade boken kunnat kortas ner lite?

Mirandas mamma mår uppenbarligen inte bra och hon är många gånger rent vidrig mot sin dotter. Pappan är sällan hemma för att han liksom inte står ut med mamman och den stackars Miranda får ta all skiten. Mamman bryter verkligen ner henne med kommentarer om allt ifrån hennes klädsel via ironiska smeknamnet ”Geniet” till att hon ju bara är sin dotters passopp. Miranda skapar sig som sagt en egen sagovärld där hennes karaktärer kan göra allt de vill och det är spännande att följa hennes berättelse om flickan Guld. Jag hade kunnat tänka mig att läsa den boken faktiskt. På det stora hela är Om snö och guld en intressant och skrämmande om än något utdraget skildrad uppväxtberättelse!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 april 2023
Mitt betyg: 3/5

Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag läste Min Far & Kvinnan efter varandra men har valt att dela upp recensionerna. Här kan du läsa om Min Far och som jag skrev där var det här två bokcirkelböcker och Kvinnan är även min tredje bok av Ernaux.

I Kvinnan är det Ernauxs mamma som står i centrum och precis som i Min Far får vi en bild tecknad över hennes liv. Bägge böckerna börjar med ett konstaterande av att föräldern är död, vi får veta lite om just detta och sen tas vi tillbaka till begynnelsen. Ernauxs mamma hade en fattig uppväxt i Yvetot och hon beskriver familjen som en klan. Det var många syskon som alla fick många barn. Ernaux beskriver sin mamma som den som var ”vildast och högfärdigast” (heter det inte mest högfärdig?) och hon hade alltid en önskan om ett finare/rikare liv samtidigt som hon framhöll att ”en ann är lika god som en ann”. Hon gifter sig med Ernauxs far, köper en affär/bar och får en flicka som inte överlever. Efter henne föds så Annie.

Jag tycker bättre om Kvinnan än Min Far då jag upplever att Kvinnan är skriven med mer värme och känslosammare. Nu när jag läst tre böcker av Ernaux så upplever jag hennes skrivande som att hon alltid är väldigt distanserad. Det känns som att hon lite torrt och sakligt redogör för händelser och sin historia men samtidigt så är det en typ av reflekterande skrivande där hon ju ser tillbaka på sitt (och andras) liv och då kanske det lätt blir så. Men i Kvinnan tycker jag alltså att det blir mer känslosamt. Om det beror på att hennes relation till modern är annorlunda (som min bokcirkelkompis trodde) eller att den mer slår an aktuella strängar hos mig själv vet jag inte riktigt. Hur som helst så blir jag berörd av Kvinnan på ett sätt jag inte blivit av de andra böckerna.

Jag har även Omständigheter kvar i hyllan att läsa nu men tror att jag nöjer mig där sen med Ernaux. Hon är definitivt inte dålig men hon väcker ingen glöd hos mig. Det kanske inte är det som är meningen med hennes litteratur heller och vi är ju dessutom alla olika när det kommer till smak och tycke. Nicolas Lunabba gillar ju Ernaux och hans bok tyckte jag bra mycket bättre om än de här. Kanske borde jag nu pröva Édouard Louis som tillstått att han är väldigt inspirerad av Ernaux?

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Min far

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Min bokcirkel ville läsa Ernaux och inte mig emot eftersom jag ändå hade en plan på att rätt snabbt läsa mina e-böcker av Ernaux då jag vill rensa läsplattan på hyllvärmare. Nu var jag ju inte överväldigad av En flickas memoarer men jag ville gärna ge henne en ny chans och just Min far har jag sent omsider insett att jag läste på franska för drygt 20 år sedan så det var kul att läsa om den. Inte för att jag mindes något av den franska versionen…

Det tog ett tag för mig att koppla att Min Far & Kvinnan är två böcker men det är också två väldigt korta böcker vilka tillsammans är på 173 sidor. Min Far handlar således om Annie Ernauxs pappa. Han togs ur skolan tidigt och blev stalldräng för att hjälpa till att försörja familjen. Efter en sväng hos militären började han istället på fabriken där han kom att träffa Ernauxs mamma. Hon hade en dröm om en affär och de blev handlare/caféägare.

Ernaux redogör för olika epoker i sin fars liv fram till hans död. Jag tycker inte att man kommer honom riktigt nära utan fokus är på att de hade det knapert men att de skulle nöja sig med det de hade. Och att han är lantlig och enkel utav sig och inte skäms för det medan Ernauxs mamma vill vara lite förmer. Han bryr sig inte om muséer eller ett korrekt språk och förstår sig inte på Ernauxs önskan att studera vidare.

Ernaux skriver i slutet av boken: ” Nu har jag  avslutat min uppgift att föra fram i ljuset det arv som jag tvingades lämna på tröskeln till den borgerliga och kultiverade världen, när jag trädde in i den.” Och det är precis det hon gör i Min far; redogör för sin enkla bakgrund genom att beskriva människorna och byn och sin egen relation till dem. Jag tycker bättre om den här än En flickas memoarer men det är fortfarande väldigt mycket distans i hennes sätt att skriva och jag upplever henne som lite kyligt betraktande.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Att föda ett barn

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Typ 40 år efter alla andra ger jag mig slutligen på trilogin om Maj. Den har stått i min hylla sedan min pappa köpte serien till mig i julklapp i december 2014 efter att jag önskat mig den. Han gjorde sig till och köpte alla tre inbundna och så läste jag dem aldrig då. Det har jag haft lite dåligt samvete för. Men nu är jag igång!

Maj är 20 år gammal och året är 1938. Hon har lämnat sin hemort Åre för att glömma exet Erik som bedrog henne. Men hon kan ändå inte riktigt glömma honom. En dag ber kollegan och väninnan Ingrid henne att följa med på en tur i Tomas bil. Hon säger att han är snygg. Maj har egentligen ingen lust men gör det ändå. Ingrid har inte sagt att han är gråhårig och ca 20 år äldre än Maj men han är ju ändå ganska trevlig och artig. En lånad pälskappa som ska återlämnas leder till en graviditet och plötsligt måste Maj både gifta sig och flytta ihop med Tomas. Men vem är han egentligen?

Jag hade inte läst på baksidan av den här boken och visste inget mer direkt än att det handlade mycket om Majs hemmafruliv. Det är är jag glad för, för på så vis framträdde problematiken med Tomas steg för steg för mig precis som den gjorde för Maj. Sandberg skriver speciellt, det är väldigt intensivt och ofta ganska osammanhängande tankeflöden. Maj vill inte bli med barn, hon vill inte vara med Tomas och hon vill inte bo ovanpå hans gamla mammas lägenhet. Men när hon nu måste det så gör hon allt vad hon kan för att framstå som den goda husmodern. Hennes tankar kretsar kring mat och minutiös städning i kombination med djup oro, ångest och en känsla av att inte duga till för släkten och samhällets ögon. Tomas vill ha henne men hon kan inte förmå sig att vara intim med honom igen utan gör allt för att hålla sig undan.

En extra personlig touch är att min mormor är född i december samma år som Maj, hon var norrlänning men långt längre norrifrån än Maj och hon hette Maj Margit då Maj är vårt släktnamn på kvinnosidan. Eller var kanske, jag fick bara söner så vi får väl se. Min mormor var också urtypen för en god husmor men därefter slutar nog likheterna med bokens Maj.

Möjligen att boken hade kunnat vara lite kortare, ibland bläddrade jag fram några sidor för att tjyvläsa vissa skeenden innan jag vände tillbaka och läste på riktigt. Samtidigt blev den emellanåt som en drog där mina ögon bara flödade över sidorna och jag hade svårt att lägga den åt sidan för att sova. Men jag tyckte definitivt om boken vilken slutar väldigt abrupt men så hade väl Sandberg redan planerat att det skulle bli en trilogi. Jag är inte alls matintresserad men fascineras av nörderi och man kan väl inte annat än att betrakta Maj som en mat- och städnörd. Även om hon såklart hellre hade återfått sin ungdom och varit ute på dansbanan med jämnåriga. Det ska bli intressant att få följa hennes liv i de kommande böckerna och se hur det blir.

Förlag: Norstedts
Utläst: 22 januari 2023
Mitt betyg: 4/5