Liv Strömquists astrologi

Jag vill läsa alla Liv Strömquists album och köpte detta på bokmässan 2022. Då hennes böcker oftast är politiska tänker jag att jag bör läsa dem när de är lite färskare (jag har läst de flesta flera år efter utgivningen) så att jag hänger med i tankegångarna. Men jag har ändå flera stycken kvar olästa just nu så det får bli som det blir.

Den här boken är precis vad vad den utlovar att vara, en bok om astrologi. Men, den är ju inte seriös (om ett ämne som astrologi nu någonsin kan vara seriöst?). Ett stjärntecken i taget gås igenom och vi får veta vilka kändisar (nya som antika) som tillhör detta stjärntecken, vad som karakteriserar dem och hur det visar sig. T.ex. att fiskar är alkisar, [mentalt] svaga och fyllda av ångest och ältande gammal kärlek. Samt att de är överrepresenterade i yrket poet/författare. Jag tror ju inte på astrologi men självklart så känner jag en fisk som passar SÅ bra in på den där beskrivningen. 🙂

Det som drar ner mitt betyg på just det här seriealbumet är att hela den här astrologigrejen inte är lika intressant som hennes politiska album. Även om hon självfallet får in många smockor på olika personer under respektive stjärntecken så blir det mer lösryckt än vad det varit tidigare. Vissa delar blänker mer än andra och jag fnissar emellanåt så är jag ändå glad att jag läste det, det är bara inte fullt lika bra som övriga.

Förlag: Norstedts
Utläst: 2 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Uppgång & fall

Jag vet inte på rak arm hur många Liv-album jag läst nu men tror att jag är någonstans halvvägs i hennes produktion Varje gång jag läser ett blir jag dock väldigt pepp på att läsa de andra!

Jag har inte alls koll på alla de här rika männen hon skriver om men förstår till fullo hennes resonemang om att de carpar diem och lever i nuet som sjuttsingen och jag fnissade högt åt det samtidigt som det ju är tragiskt och sjukt. Serien om att alla kulturmänniskor är medelklass känns spot on och även den om hur vänstern resonerar. Det var intressant och lite läskigt att läsa om Ayn Rands inflytande och det var också på sätt och vis skrämmande och obehagligt att läsa om finanssektorn även om jag ju vet att det går till så.

Något som är extra kul med just det här albumet är att hon refererar till Barnboksprat vilket ju är en blogg jag också skriver på. Hon skriver egentligen ingenting om själva bloggen utan hänvisar bara till en intervju som en av oss (inte jag) gjort där men ändå, det känns som att jag är typ omnämnd i ett Liv Strömquist-album! Nu vet jag att de flesta som omnämns i hennes album nog inte blir så superglada vilket jag kan förstå men jag tyckte just det här var coolt.

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Love Hurts

Love Hurts fick jag ”ärva” av sambon efter att jag läst och gillat Alena. Det är en samling serienoveller vilka alla, precis som namnet antyder, handlar om kärlek med en twist som allt som oftast är blodig. Många av novellerna är väldigt roliga och det finns något för nästan alla här i från mer renodlad skräck till science fiction. Vissa är bättre och andra lite tristare men alla är väldigt snyggt tecknade och det finns lite kul fun facts längst bak i boken. Möjligtvis blir det lite kaka på kaka att sträckläsa albumet så som jag gjorde men det var också roligt att bara sluka det i ett enda stycke.

Serien om hon som tar livet av sig själv för att kunna fortsätta stalka sitt numera döda ex även i döden var riktigt sjuk. Den mobbade flickan som återvänder för att mörda alla på en klassåterträff men åker till fel träff och då aldrig får vet att killen hon en gång var kär i också hade en crush på henne var lite sorgsen. Kim nämner i slutordet en sida som blivit en favorit bland fansen där två stycken som slåss till sist omfamnar varandra och samtidigt sticker en kniv i ryggen på varandra vilken är väldigt vacker i allt det brutala. Tro nu inte att jag uppmuntrar våld utan ta det här för vad det är, ett seriealbum.

Förlag: Dark horse
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Kurs i självutplåning

Den här köpte jag för ca sex år sen då jag var på seriefestival. Jag hade och har fortfarande inte direkt någon aning om vem Bromander är utan jag ryckte bara några album som såg kul ut.

Man kan kalla det en novellsamling fast i serieformat. Det är en samling av olika serier som han ritat under flera års tid och visa har tidigare publicerats på andra ställen. Bäst tycker jag om titelspåret/-serien vad det nu kallas i den här formen. Den handlar om en amatörteater-kvinna som åker på clownläger, en slags teaterkurs där man ska finna sin inre clown. Lägret är fullt av olika mer eller mindre klichéartade karaktärer men det visar sig att den kände och karismatiske kursledaren i själva verket är ett svin och huvudpersonen lyckas avslöja honom.

Några serier låter som om de baseras på verkliga händelser och jag googlar febrilt för att utröna ursprunget. När jag läst klart hela albumet så kommer allra sist några förklarande sidor där Bromander skriver just varifrån han fått idén och lite sådant. Så läs gärna där efter varje serie. Det är mycket ensamhet arbetarklass i serierna och Chefen handlar om osäkra anställningar inom telemarketingbranschen vilket jag kan tänka mig att många idag har erfarenhet av. Jag har faktiskt själv jobbat på ett sådant företag en kort period och vem vet vad jag hade sysslat med idag om de inte konkat under min graviditet?

På det stora hela är det ett underhållande album men jag tycker det är lite ojämnt emellanåt. Jag har mest läst Liv Strömquist och några andra men det här är lite mer Kristian Lundberg-feeling ibland. Liksom bara: så här rutten är världen för många av oss och that’s it. Bromander har även skrivit en del prosa och flera pjäser och lite nyfiken blir jag ändå på trilogin Riv alla tempel (om bodybuilding och urspårade kroppsideal), Vän av ordning, (om näthat och rasism) och Bara en kram (om en destruktiv kulturman). Jag ser nu att den här filmatiserats och sänts som tv-serie på SVT en gång i tiden. Kul!

Förlag: Galago
Utläst: 30 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Iggy 4-ever

Iggy 4-ever är uppföljaren till Nattbarn och Iggy går kvar i åttan. Skolan är öken och några killar trakasserar Iggy men hon orkar/vågar inte konfrontera dem. Iggy och hennes bästis Julle börjar hänga med ett gäng i nian men den nya vänskapen sår också lite split och avund mellan Iggy och Julle. Dessutom pajar Iggys telefon och mamma har inte råd att köpa en ny smartphone. Hur ska hon överleva nu?

I den här boken är det lite mer fokus på vänskap och kärlek vilket ju är en stor beståndsdel förvisso genom hela livet men som är särskilt stort i tonåren. Kan man dela sin kompis med någon? Vad händer om man blir kär i samma person? Är man vänner om den andre inte ställer upp för en? Hur gör man när man inte har råd med det alla andra har råd med och är det fel att stjäla av sina föräldrar om det är ändå är saker de inte vill ha? Det finns många intressanta spörsmål i den här berättelsen och precis som Nattbarn så skildrar den tonårslivet riktigt bra. Men efter den här verkar inte Gustavsson ha gett ut något mer vad jag kan se förutom att illustrera första delen om Lisbet och sambakungen (vilken är kul!)?

Förlag: Galago
Utläst: 11 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Nattbarn

I maj 2017 var jag på seriefestivalen på Kulturhuset här i Stockholm för första gången. Jag köpte på mig ett par serier som såg kul ut och det här var en av dem.

Iggy är 14 år och tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att vara tonåring. Hennes liv innehåller ett frenetiskt googlande på könsorgan, onani, snatteri, häng med bästisen, städvägran och såklart att tyck att morsan och hennes snubbe är pinsamma och jobbiga. En dag kommer skolfotografen till skolan. Han är dubbelt så gammal som Iggy men gillar också hårdrock. Hon börjar chatta med honom efteråt och bestämmer sig för att hälsa på en kväll när mamma är borta.

Inledningsvis blev jag lite chockad över de ganska detaljerade bilderna på Iggys googlande. Och Hanna Gustavsson låter oss också komma riktigt nära tonårslivet på ett sätt som vi kanske inte varit, well, sedan vi själva var där. Vi skulle definitivt aldrig komma någon som Iggy så nära för hon skulle inte säga halv sju till en främmande tråkig vuxen. Det är skönt också att berättelsen inte utmynnar i det man kanske kan förvänta sig utan att Iggy kör sitt eget race, eller ibland gör hon kanske som bästisen. Hur vet man egentligen vad man själv tycker när man bara är 14 år gammal? En mycket fin debut av Gustavsson!

Förlag: Galago
Utläst: 11 december 2022
Mitt betyg: 4/5

The Walking Dead

The Walking Dead består av inget mindre än 193 serietidningar. Dessa har sedan samlats i 32 volymer eller fyra kompendium för den delen. Sambon hoppade på det här tåget någonstans i begynnelsen vilket ledde till att vi började kolla på tv-serien för många år sedan. Vi är inte så hängivna tv-tittare så det blev ett par års uppehåll efter säsong fyra eller fem någonstans. Ett uppehåll som dock följdes av ett par veckors sträckkollande à la 2-3 avsnitt per kväll tills vi avverkat säsong nio. Detta gav i sin tur av att en grav abstinens hos mig och äntligen började jag läsa seriealbumen samtidigt som jag såg om de första säsongerna.

Allt detta skedde i höstas och när jag kommit halvvägs i serien så blev det ett uppehåll. Jag hade så mycket annat att läsa i december och ni vet hur det kan bli. På grund av att jag drog på mig en andra släng covid nyligen så fick jag plötsligt väldigt mycket tid att fylla och då bestämde jag mig för att för att avsluta den här serien. I början gick det lite trögt för jag var ärligt talat rastlös och ville liksom bara komma förbi den punkt i tv-serien där vi slutat kolla. Allting går ju inte direkt hand i hand i de olika versionerna och händelser kan liksom inträffa på lite olika ställen men till sist kände jag att nu är jag förbi och då kunde jag inte sluta utan klämde de 12 sista volymerna på två dagar.

Sen var allt över och jädrar vad tomt det kändes men vad fint att det ändå blev ett slut. Man kan ju inte göra Falcon Crest av alla serier. Och nu kunde äntligen sambon få delge mig de teorier han suttit och hållit på i fyrahundra år och vi kunde tillsammans diskutera hur vi tror att tv-serien ska bli. Vi är såna där old school dvd- tittare (ok, blue ray går fint) så vi har fortfarande hela säsong 10 och 11 kvar. Nu gäller det bara att undvika spoilers så gott det går men efter att ha läst klart tidningarna känns det inte lika farligt med spoilers för tv-serien.

Många av mina vänner och bekanta ser inte poängen med den här serien och tycker att det bara är zombieslafs och overkligt och visst, jag tittar gärna bort en stund en stund precis när tarmarna väller ut. Men det är i grunden en fin berättelse om styrkan i vänskap och gemenskap och en skildring av livet i stort. Vi stöter på problem, vi hjälper varandra, vi blir lyckliga och vi upplever sorg och lidande etc. De allra värsta skurkarna genom hela serien är inte zombierna utan andra människor och det är sjukt och galet hur vi faktiskt kan bete oss gentemot varandra.

The Walking Dead har också plats för många olika karaktärer, av olika etniciteter, med olika läggning och olika personlighetstyper även om detta nog blir mer synligt allt eftersom serien går och där tv-serien gör ett ännu bättre jobb. Även om Rick Grimes förvisso är en vit Clintan-man-hjälte så finns det många andra runtomkring honom som uträttar stordåd och det är också tydligt hur han gång på gång gör fel och faktiskt bara är en människa bland alla andra. Kanske lite mer handlingskraftig än gemene man dock. Så lägg dina zombietvivel åt sidan och läs nu den här serien. Du kommer inte ångra dig.

Förlag: Image Comics
Utläst: 27 januari 2022
Mitt betyg: 5/5

Prins Charles känsla

Prins Charles känsla fick jag av en Liv Strömquist-älskande vän i present. Hon älskar Liv så mycket och vill att alla andra ska läsa henne också! Jag älskar att få sådana bokpresenter, där givaren ger mig något som hen själv älskar även om det inte alltid är något jag gillar. I det här fallet så var jag dock redan initierad i Liv-världen och jag visste att jag gillar henne!

Prins Charles känsla innehåller olika analyser av begreppet kärlek och dess användning. Efter en dräpande inledning med vad Prins Charles svarade på frågan ”Are you in love?” på en presskonferens i samband med förlovningen med Lady Diana så kastas vi vidare in i olika tv-serier med män i huvudrollerna. Män som alla har det gemensamt att de har en sunkig syn på kvinnor, kärlek och deras ev. fruars försök till närhet och kommunikation. För alla er som sett Liv Strömquist tänker på dig (och har du inte det- gör det!) kommer de här delarna om kvinnan bakom [den framgångsrike] mannen ifrån den här boken. De är mer eller mindre vidriga. Vi får också en intressant genomgång av den sexuella äganderätten, dvs ”att vara ihop” – vad betyder det egentligen?

Det här var min tredje Liv-bok och jag har tyckt mycket om allihop. Jag har ännu en som står i hyllan och väntar. Jag älskar Livs sätt att göra serier av fakta och att visa på hur normer är just bara normer utan reella skäl bakom. Som alltid när jag bläddrar igenom en sådan här bra bok i samband med en eftersläntrande recension så blir jag sugen på att göra en omläsning. Det kommer säkert att bli av framöver!

Utläst: 31 maj 2019
Mitt betyg: 4/5

Hur man botar en feminist

I min strävan att försöka läsa hyllvärmare så är novellerna och serierna det som gått åt allra mest. När tiden blir knapp slänger jag mig efter något snabbläst helt enkelt. Så i april 2019 blev det den här boken som fick agera månadens hyllvärmare. Ursprungligen hade jag fått den som en prenumerationspremie från Galago i januari 2015 då jag förutsatt mig att läsa fler serier.

Hur man botar en feminist är en äkta satir och den är utgiven 2013. Det märks emellanåt men det är ändå fortfarande lika kul att skratta alternativt sätta i halsen av avsmak åt dåtidens (?) helt sjuka facebookgrupper som dök upp vid sökningar på orden ”kvinnor, tjejer eller flickvän”. Roliga är också bilderna på den dåtida regeringen med Reinfeldt i spetsen när de klippts in i andra bilder som Sex and the city-gänget, Teletubbies, hoberna etc. Nanna Johansson blandar politik med rasism (många kängor åt SD), feminism (man botar feminister med k*k såklart om du undrade) och enklare mer tramsartade skämt. Vissa saker känns lite så där som när hon söker jobb på drygroliga sätt eller driver med killar på dejtingsajter. Det är blandade format och finns allt från enstaka rutor till serier till novell-/artikelformat.

Det här är min första och hittills enda bok av Nanna Johansson medan jag har läst fler av Liv Strömquist. Jag är fortfarande inte så jättebevandrad i den här världen och gissar att det finns många fler begåvade svenska skämtecknare för mig att upptäcka där ute. Jag läser dock gärna fler av Nanna framöver och när jag bläddrade igenom boken nu inför skrivandet av den här recensionen så skrattade jag lika mycket som första gången.

Utläst: 30 april 2019
Mitt betyg: 4/5

Johannasviten

johannasvitenTitel: Johannasviten
Författare: Patrik Rochling & Li Österberg

Förlag: Kartago förlag
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2014

Utläst: 25 juni 2015
Mitt betyg: 5/5

I och med mitt nyväckta serieintresse surfade jag i våras runt hos några olika förlag som ger ut just serier och då blev jag nyfiken på just denna tegelsten. Det var förmodligen det att den handlade om en ung arg feminist som lockade mig i kombination med att den sträckte sig över så pass lång tid.

Jag hade aldrig vare sig läst eller ens hört talas om Johanna tidigare men det är tydligen en serie som funnits på nätet i många år och sedermera utgivits i bokform hos små förlag.  Johannasviten är en samling innehållandes inte mindre än fem böcker utgivna mellan 2003 och 2010. Det här betyder att läsaren får följa Johanna från dess att hon är tonåring till närmare trettio.

Johanna är bufflig, inte särskilt sympatisk och kan många gånger liknas vid ett förvuxet barn. Hon lever i nuet och är full av idéer och känslor och hon älskar små äventyr. Hennes tillvaro kantas också av oro, rastlöshet och dålig självkänsla. Allt detta driver henne ständigt framåt i jakt på något som hon nog inte säkert själv vet vad det är. Runt om Johanna finns vänner, familj, kärlekar och exkärlekar och vi får följa dem allihop i en alldeles perfekt avvägd blandning. Ibland blandas verkligheten med fantasier och minnen och det händer att jag tappar bort mig litegrann under läsningen men det är kanske just det som gör Johannasviten så verklig – livet är inte linjärt. Jag kan inte riktigt sätta ord på min läsupplevelse mer än att den är stor, mycket stor, och jag hoppas att fler av er där ute snarast stiftar bekantskap med Johanna och de andra.

Till min stora lycka upptäckte jag att det finns en till bok som tar vid där Johannasviten slutar: Vaka som jag bara måste läsa. Men klicka inte in dig där och läs om den nu innan du läst Johannasviten för då får du veta saker som spoilar.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Kartago förlag för recensionsexemplar!