En smakebit på søndag: Ett otänkbart öde

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Hela den här långhelgen har jag tillbringat i min pappas hus där vi håller på att rensa i dödsboet. Vi har lärt oss att pappa gillade att spara saker och jag hittade t.ex. ett vykort som jag skickade till honom när jag var i Dallas 1987. Tyvärr sparade han även saker som nog borde ha slängts så det har varit en hel del att gå igenom. Idag ska jag dock vila från rensandet då det är dags för sista långpasset innan maran. Nu är det inte långt kvar!

Läsningen har gått rätt trögt den här veckan även fast jag nu läser en av mina största och mest lättlästa favoriter – Simona Ahrnstedt. Det beror dock på 1) jag har knappt orkat läsa de här dagarna utan lagt mig supertidigt varenda dag fastän jag är ledig 2) min hög av orecenserade böcker är nu så enorm att jag känner lite att jag måste skriva några reccar innan jag får läsa vidare men jag fick åtminstone ur mig en recension igår!

Tre år kunde vara en väldigt lång tid i en människas liv, filosoferade Alexandra Rosenkvist medan hon nöp av årets första gullviva och förberedde sig på väntan. Hemma i Stockholm blommade nog häggen för fullt, men här i Sveg låg det fortfarande snö kvar på skuggiga platser. Berget som reste sig i fjärran var vitt på toppen, i natt hade det varit flera minusgrader och den täta barrskogen som omgav dem låg fortfarande delvis i vinterdvala. Alexandra vände upp ansiktet mot solen, lapade värme som en katt.

Kommande böcker mars 2023

Photo by Kyle Ryan on Unsplash

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Fjällets succé av Viktoria Jäderling, Albert Bonniers Förlag
    Om en splittrad familj och sökande.
    Jag gillar att läsa om fjällen.
  • Ett otänkbart öde av Simona Ahrnstedt, Bokförlaget Forum
    Om kärlek med bekymmer och förvecklingar på 1800-talet.
    Jag älskade Överenskommelser och är så spänd på ny historisk romance från Simona!
  • Det sista konstverket av Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum
    Om föräldrars svek och vad det kan bli av det.
    Jag gillar Sofias sätt att lägga upp romaner och hur hon synliggör människor.
  • Muslimsk feminist? Javisst! Av Sarah Delshad, Romanus & Selling
    Om muslimsk feminism såklart.
    Jag är oerhört intresserad av det här ämnet!
  • Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert, Wahlström & Widstrand
    Om att vilja synas men inte våga.
    Jag har inte läst Vuxna människor men är nyfiken på hennes författarskap.
  • Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell, Historiska Media
    Om uppväxt, vänskap och svek.
    Jag var nyfiken på hennes debut men glömde bort den. Den här låter också intressant.
  • Inget ska växa över mig av Elin Grelsson, Natur & kultur
    Om kärlek med en osäker identitet.
    Jag gillar berättelser om människor.
  • Drömmen om ett träd av Maja Lunde, Natur & kultur
    Om Svalbard, utarmad natur och frön. Den sista boken i klimatkvartetten.
    Jag har gillat de andra (fast jag har ännu Binas historia kvar).
  • Lejon och lamm av Duraid Al-Khamisi, Weyler förlag
    Om en svensk förort och att välja sida eller inte i våldet.
    Jag är intresserad av vår samtids problem.
  • En berättelse om sex och makt av Laurie Penny, Ordfront
    Om feminism i en modern värld. Facklitteratur.
    Jag vill alltid läsa om feminism.

 

Tisdagtrion: Över eller under i titeln

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Över eller under i titeln

Det är tur att man kan söka på bloggen för på rak arm kom jag inte på en enda bok. Tyvärr tycker jag dock att det fungerar dåligt att söka med bloggens sökmotor men bland etiketter gick det bättre! Ala böcker idag har öppnat upp mina ögon för nya genrer/format.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk fullkomligt älskade jag. Trots att jag lyssnade på den! Det var inte som ljudbok utan en radioföljetong och jag blev helt knockad av den. Den gjorde också att jag ändrade inställning till ljudböcker och blev mer positiv efter att ha varit anti så länge.

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt var min första romancebok och som jag älskade den. Jag tycker fortfarande att Beatrice är supercool och jag läser alltid varenda bok av Simona så snart jag kan efter att de getts ut.

Flickan under jorden av Elly Griffiths gjorde att jag till sist motvilligt gav med mig om att deckare gick att läsa. Men fortfarande så ska det vara en deckare där karaktären och dess utveckling står i centrum och noir-deckare med skändade kvinnolik går fetbort.

Nattens drottning

Varje gång det kommer en ny bok av Simona så kastar jag mig över den och slukar den i en enda tugga. Så skedde även denna gång.

Kate är en ung tjej från förorten som tagit sig upp till toppen i nattklubbs-Stockholm och hennes klubb Kate’s är den allra hetaste. I hennes bagage lurar dock ett destruktivt förhållande med en man som än idag trycker ner och försöker utnyttja henne. Jacob Grim är en välpolerad men känslomässigt avstängd bankman som har en hemsk tragedi bakom sig. Såklart korsas deras vägar, till en början mest på kul men det finns chans på något mer om de bara vågar.

Som alltid välskrivet, underhållande och hett. Men börjar jag bli en van romanceläsare eller tycker jag att komplikationerna avtagit i omfattning under de senare böckerna? I tidigare böcker har ju huvudkaraktärerna nästintill avskytt varandra i perioder innan de hittat tillbaka. Men såklart kan man ju inte alltid köra med det kortet. Fint med den kompletterande kärlekshistorien även om jag ganska tidigt anar vilka det är, och kul att gamla karaktärer dyker upp igen. Då känns allting liksom på riktigt, som att du faktiskt går där i Simona-verse och stöter på en gammal goding här och en där. Vi måste ju kunna ha en Simona-maskerad snart, ”kom som din favoritkaraktär”. Jag skulle välja Beatrice alla gånger.

Jag känner mig lite distanserad till Kate mest för att hon är en sådan radikal motsats till mig. Eller egentligen inte , vi har faktiskt både en och flera beröringspunkter genom livet men det är ju framför allt den här excentriska partypinglan som mitt soffsittande tedrickande myssocke-jag inte alls kan förstå. Jacob är kanske mer lik mig och jag gillar hur hans tragedi vecklar ut sig. Inte så att jag njuter av det han gått igenom men jag kan tänka mig att det här är något som blir vanligare och vanligare i vår moderna värld och det är fint att det lyfts.

Favoriten kan ju dock inte vara någon annan än Kate’s hyresvärdinna Betty, den gamla damen med sina lätt vulgära broderier. Världen behöver fler riviga tanter och fler Simonaböcker men nu väntar jag snällt ännu ett år. Jag ser förresten galet mycket fram emot nästa bok efter det avslöjande Simona gjorde på Feelgoodfredagsintervjun!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

Alla hjärtans mirakel (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag vet inte varför det tog så lång tid innan jag läste denna, kanske för att det är en novell. Annars brukar jag numera vänta max någon dag innan jag kastar mig över Simonas nya böcker. Den här läste jag för att stilla suget när jag insåg att en ny Simonabok faktiskt var på gång.

Vad handlar den om?
Minoo letar efter en man och kärleksängeln Astrild lägger sig i…

Vad tyckte jag?
Nu när jag skriver om den så ser jag att det faktiskt står erotisk novell på den här för min tanke när jag slog igen det var att det var en porrnovell. Den är såklart kortare än en roman så det blir en större andel sex i den men den var också ganska explicit och helt enkelt, ännu mer porrig mot hur hon brukar skriva. Jag känner igen mig i Simonas universum med hur hennes hjältinnor brukar vara (feministiska och matglada) och jag tycker att den slutar fint men jag föredrar romanerna.

Förlag: Lovereads
Utläst:
7 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tisdagstips: Påskbokstips

Till helgen är det dags för påsk igen, en högtid som går synnerligen obemärkt förbi i det här huset. Ingen orkar påskpynta, ingen är religiös och ingen gillar påskmat (”jo, jag” protesterade visst ett av barnen men han är stor nog att laga den själv om han vill ha). Inte ens påskgodis är särskilt gott (men man kan förvisso äta godare godis). Istället för att fira påsk kan man dock njuta av ledighet och läsa!

  • Istället för påskpynt: Bara lite till av Simona Ahrnstedt
    Härligt påskgul, lagom fluffig och saker och ting hänger där du vill ha dem.
  • Istället för Jesus: The Hate U Give av Angie Thomas
    Att inspireras till en antirasistisk livsstil borde väl Jesus ha gillat.
  • Istället för påskmat: My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite
    Garanterat annorlunda än dina vanliga rätter och en perfekt liten munsbit att sluka i påsk.
  • Istället för påskgodis: Madame Bovary av Gustave Flaubert
    Säg vilken godisbit är lika fin och god efter sådär 170 år?

Tisdagstips: Avslappnande läsning

Jag fortsätter att gå omkring och känna mig lite halvt hjärntrött och då kan det vara skönt med enkel läsning. Jag försökte lyssna på Klimatsmart och fullkomligt förvirrad men nej, det gick bara inte. Jag tyckte varken om språket, storyn eller uppläsaren. Istället bytte jag till gamla (well, kanske inte gammal) pålitliga Dr. Rangan Chatterjee och började lyssna på Stressbalansen för att se om jag får några tips som jag har nytta av.

I perioder kan man ju vara så där trött att man knappt orkar läsa, så känner jag inte nu, men då är det skönt med enkel läsning där man inte behöver tänka så mycket. Så idag tänkte jag bjussa på några lättsmälta läsningstips!

  • Stormvakt av Kristina Ohlsson
    Jag har inte läst hennes deckare (men kanske borde) utan bara Sjuka själar som jag gillade. Den här blev jag nyfiken på när den släpptes och den var perfekt att läsa i en tillfriskningsperiod. Ett litet deckarfall javisst, och en hel del otrevligheter, men ändå väldigt enkel och avslappnande läsning.
  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand
    En riktigt bra, tankeväckande men ändå trivsam feelgood med trovärdiga och intressanta karaktärer. En bra bok för dig som har en lässvacka för den är svår att lägga ifrån sig.
  • Med hjärtat som insats (eller vilken bok som helst) av Simona Ahrnstedt
    Jag älskar verkligen Simonas böcker. En del gillar inte det explicita sexet och så må väl vara men hon har alltid härliga feministiska förebilder, en hel del inkludering och väver i samhällsproblematik på ett underhållande och lättsmält sätt.
  • Queenie av Candice Carty-Williams
    En bok som kanske känns lite fel att ha på en lista för avslappnande läsning då den faktiskt lyfter rasism och gör dig arg. Men den är rappt och ledigt skriven med en hel del humor som balanserar så på det stora hela blir det en positiv läsupplevelse.
  • Tilly och bokvandrarna av Anna James
    En barnbok, javisst men vilken barnbok sen! En helt underbar och magisk historia om en flicka som bor med sina morföräldrar i en bokhandel och där stöter på figurer ur böckernas värld. Du hör ju själv hur bra det är!

 

En smakebit på søndag: Med hjärtat som insats

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag varit väldigt trött i huvudet. Jag har haft mycket på jobbet och hemma har min yngste haft mycket läxor och prov så det har blivit mindre egen-/vilotid för mig. Jag har inte ens orkat ta mig till gymmet eller ut i löpspåret mer än i måndags men det blev i alla fall lite bågskytte här under helgen. Jag ser verkligen fram emot det stundande läslovet nu.

Tack vare att jag är hyfsat produktiv under helgerna så rullar bloggen på med främst tidsinställda inlägg. Det har gått så himla bra med mitt skrivande av rest-recensioner under sommaren och hösten så jag är taggad på att klara mitt mål vilket är att göra rent hus på den fronten. I nuläget är jag klar med 2017 och har bara en handfull kvar från 2018. Många blir ju s.k. måndagsmikros vilka är ganska snabbskrivna men det är så skönt att kunna bocka av dem från to do-listan! Jag ligger dessutom i fas med årets lästa böcker där jag har skrivit om varenda en utom den jag läste ut sent igår kväll. *klappar mig på axeln*

I onsdags hade vi cirkelträff och diskuterade Vägen till Klockrike, ingen av oss var megaimponerad även om den glimtade till ibland. I tisdags skulle jag läsa ut de två sista kapitlen men just nu testar jag Bokus play och så insåg jag att det var utgivningsdag för Simona Ahrnstedt och Harry Martinsson blev snabbt bortglömd och nedprioriterad. Jag har ju redan recenserat Med hjärtat som insats här på bloggen igår men tänkte att jag kunde bjuda på ett smakprov också. Jag gillar verkligen Simonas böcker och tycker att hon skriver så bra och underhållande.

Boken handlar om Sam och Dessie som en gång i tiden var ett par men skiljdes åt genom uppslitande händelser. Nu träffas de igen som vuxna och blir tvungna att ta itu med sin historia. Dessie jobbar på ett säkerhetsföretag som Sam anlitar och hennes chef Tom har precis kallat in henne för att möta deras nya klient, hotellkungen Sam.

”Topp. Det här är Sam Amini”, sa Tom.

Som om Dessie inte visste precis vem hon hade framför sig. Hon tvingade sig att möta de välbekanta ögonen, se de hårda linjerna.

Minnen vällde över henne, som en störtflod. Känslor hon begravt, tankar hon slutat tänka. Det här var inte klokt. Hon var vuxen. De hade varit tonåringar, hon borde lagt det bakom sig. Glömt och begravt det.

Med hjärtat som insats

Jag testar Bokus play just nu och blev väldigt glad när jag hittade Simonas nya bok där på utgivningsdagen i tisdags. Jag skulle egentligen läsa ut Vägen till Klockrike den kvällen men påbörjade istället den här. Sorry Harry men Simona lockar så mycket mer.

Sam är en kille från förorten som arbetat sig upp till en av Sveriges mest framgångsrika hotellkungar. Dessie är rikemanstjejen som gick emot familjens önskningar och blev yrkesmilitär för att så småningom landa hos ett säkerhetsföretag. Sam och Dessie har en sårig historia tillsammans, som ungdomar var de ett förälskat par men deras förhållande slutade abrupt med en händelse kantad av svek och lögner. Under åren har de försökt glömma varandra men så träffas de 15 år senare när Sam utsätts för hot och tar kontakt med just den säkerhetsfirman Dessie jobbar på. Han ber att få henne som sin livvakt vilket sätter dem bägge på prov.

Det här är den nionde boken av Simona jag läser, jag har ännu inte läst hennes novell, och allting startade med att jag via tips läste Överenskommelser i mars 2012. Sedan dess har jag sett fram emot varje ny bok och jag blir som alltid kungligt underhållen. Det är roligt att hon i den här boken återvänder till sin En enda-serie och några karaktärer därifrån dyker upp i birollerna.

Det som är annorlunda med just den här boken är att det finns en liten deckarplot med. Utöver kärlekshistoriens turer så är hoten mot Sam och vem som kan tänkas ligga bakom dem drivande för storyn. Det ger en ytterligare dimension till läsningen och även om jag ganska snart kan gissa vem som ligger bakom några av hoten så blir det extra spännande läsning.

Simona är alltid noggrann med att ha feministiska bad ass karaktärer och att lyfta sociala samhällsfrågor. I den här boken får hon med nästan allting och det kan kanske tyckas lite väl mycket men samtidigt så är vi många som brinner för inte bara en fråga utan faktiskt flera. Sam är klimatmedveten, strävar efter en inkludering och jämställdhet när han anställer folk och han undviker dessutom kött från landdjur. Sen gillar han ändå lyx och flärd vilket jag antar är lite oundvikligt i den här typen av litteratur då en romance i Raskens-stil kanske inte blir exakt lika underhållande.

Om Simonas kvinnliga huvudkaraktärer är tuffa, ofta kurviga, feministiska kvinnor som är matglada och med skinn på näsan så är de manliga alltid rent fysiskt en stereotyp machoman. En Thor à la Chris Hemsworth helt enkelt. Sen kompenseras det här genom att de är medvetna och omvårdande typer och Simona poängterar också att Dessie inte bara tänder på Sams utseende utan att även hans egenskaper är extremt viktiga för attraktionen.

På ett sätt upprätthåller ju dock det här machomanidealet normen om hur en man bör vara, eller snarare se ut. Heteroromance är förvisso fantasier för heterosexuella kvinnor på samma sätt som många tv- och datorspel avspeglar spelutvecklarnas fantasier där de kvinnliga hjältar har enorm byst och getingmidja och männen även här är muskelknippen. Simona har dock andra manliga karaktärer i sina berättelser som t.ex. Sams assistent Leo i den här boken som klär sig könsöverskridande utan att för den delen vara trans eller homosexuell.

Men skulle man kunna skriva en heteroromance utan den ladugårdsdörrsbreda mannen? Jag läser endast Simonas böcker så jag är inte tillräckligt bevandrad i romancevärlden. Jag har försökt med Nora Roberts men finner hennes karaktärer allt för tråkiga och intetsägande. Hur som helst så är den här boken precis lika bra som alla andra böcker Simona skriver. Det går liksom inte att bli besviken utan jag får exakt det jag förväntar mig; en välskriven bok med intressanta karaktärer som ger mig en stunds lättsam och härlig avkoppling.

Utläst: 16 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Allt eller inget (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag läser allt Simona skriver. (utom hennes novell, den glömmer jag jämt)

Vad handlar den om?
Om Lexia som efter ett rätt misslyckat första intryck kärar ner sig i sin nya chef, och vice versa. Eftersom det är romance så är det en berg och dalbana de måste över innan allt blir bra.

Vad tyckte jag?
Jag ljuger om jag säger att Simonas böcker ger ett bestående intryck men som tur är måste inte alla böcker det. Däremot ger de ett par timmars härlig underhållning med intressanta karaktärer, förvecklingar och så lite mycket hetta på det. Allt eller inget innehåller allt det här så läs, bara läs!

Utläst: 24 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format