Etikett: albert bonniers förlag

Systrarna

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Kan man annat än älska Khemiri? Först lyssnade jag på honom under bokmässan men sen var jag på ett ännu bättre, roligare och mer intimt samtal i Aspuddens bokhandel i november förra året. Jag var där med min ena bokcirkel och två av tre köpte boken efteråt. Jag hade gärna köpt den i Göteborg men hade ingen lust att frakta hem den just då. 🙂

I Systrarna lär vi dels känna de tre fiktiva systrarna Ina, Evelyn och Anastasia, dels får vi följa Jonas uppväxt i en autofiktiv romanform som innehåller en hel del sanningsenliga moment men gissningsvis en och annan kryddad bihistoria också. Jonas får tidigt höra talas om systrarna och en dag träffar han dem hemma i närområdet i Drakenbergsparken. Precis som han är de halvtunisier och bara det är en stor grej. Om och om igen under årens gång korsas deras vägar och Jonas är mer än lovligt besatt av dem, särskilt Evelyn. På något sätt verkar deras öden vara sammankopplade men exakt hur vet ingen riktigt.

I amerikansk författaranda är den här boken låååång, omkring 700 sidor, men jag slukar den så gärna och tycker att längden är perfekt. Jag fascineras över hur självutlämnande Jonas är och historier han berättar under författarsamtalen, vilka i alla fall låter sanna, återkommer sedan i boken. Det får en ju onekligen att fundera kring exakt vad som är sant eller inte i boken. Inte för att det egentligen spelar någon roll men det ger en extra krydda till läsningen. Är det en roman eller ett utdrag ur skvallerpressen jag läser liksom?

Jonas pratade också om hur han skrivit fram en mer och sann bild av sin pappa genom sitt författarskap. Jag har tidigare läst Ett öga rött, Allt jag inte minns och Pappaklausulen men blev så himla sugen på att läsa/läsa om alla hans böcker i kronologisk ordning. Av någon anledning så ser jag mig leta i second hand-butiker efter hans romaner (då jag gett bort alla de jag en gång hade….), jag vet inte varför, men det blir mer ett spännande samlarprojekt liksom. Men jag har ännu inte börjat leta.

Jag kan inte låta bli att tänka lite på Virgin Suicides vilken jag dock inte läst utan endast sett och framför allt lyssnat på soundtracket till. Inte för att Mikkolasystrarnas öde är lika tragiskt utan mer den här fascinationen/besattheten av ett gäng systrar som skildras där. (Jag måste verkligen läsa den!) Jag gillar alla systrarna även om jag tycker att Evelyn och Anastasia är lite bitchiga och elaka mot Ina. Hon är ju faktiskt storasyster med ansvar och att planera är aldrig fel. Jonas däremot är lite awkward och pinsam emellanåt vilket är helt fantastiskt eftersom att han ju skriver sin egen karaktär. En läsupplevelse som rekommenderas!

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 21 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Himmel över Alaska

Den Av bokdivisioneni Recensioner2 kommentarer

Himmel över Alaska var årets första bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat. Vilket kan tyckas lite lustigt så mycket jakt och slakt och pälsar som den här boken innehåller! 🙂

Leni är 13 år och året är 1974 när hennes pappa, en överlevande krigsfånge, ärver en stuga på Kenaihalvön i Alaska av en armékompis. Han stoppar in familjen i en folkabuss och drar till Alaska där de inledningsvis välkomnas av lokalbefolkningen som hjälper dem att få ordning på den lilla stugan och visar dem vad man behöver för att överleva en Alaskavinter. Men ju mörkare vinterdagarna blir desto sämre mår pappa, han förbereder sig för HBL, Helvetet brakar lös, men Leni inser snart att det största hotet inte finns utanför stugans väggar utan inuti.

Jag läste den här boken till och från jobbet och blev snabbt uppslukad. Som den fjällnörd jag är njuter jag av beskrivningarna av naturen och vildmarkslivet. Det är frustrerande att läsa om Lenis familjesituation och det är nervkittlande när hon förälskar sig. När jag kommer hem på fredag eftermiddag så orkar jag inte vänta till måndag morgon utan jag måste genast läsa ut boken. Då hade jag lite drygt en tredjedel kvar men kommer snart till insikt att boken borde ha slutat ungefär här. Den sista fjärdedelen är smetig, onödig och för amerikansk helt enkelt.

Men fram till dess är det här en riktigt underhållande, berörande och lättläst bok med glimtar från ett liv jag aldrig någonsin kommer att komma nära. Livet låter så otroligt hårt, utan el och vatten och med ständiga sysslor där ditt huvudsakliga fokus är att förbereda dig för den evighetslånga vintern. Eller HBL då genom att packa nödväskor, väcka barn mitt i natten och tvinga dem att sätta ihop ett gevär i mörkret eller varför inte bygga murar och fundera på att lägga granater runtom huset? Lenis pappa är vidrig och jag skiter i att han blivit torterad i åratal under kriget. Visst var han ett offer då men det rättfärdigar inte hans beteende någonstans. Och visst kan man tycka att alla människor förtjänar kärlek men då måste man faktiskt också vara förtjänt av den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 12 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Gösta Berlings saga

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I julas var jag på teater med en kompis och såg Brott och straff. Vi pratade litteratur och hon sa att hon läst det mesta av Selma. Shit vilken bra idé tänkte jag och blev supertaggad. Eftersom jag gillar att vara projektuös så tänkte jag att jag börjar från början. Jag läste listor över vad Selma skrivit ut och favoritmarkerade allt jag kunde hitta på svt play angående henne. Faktum är att vi en gång haft Gösta som bokcirkelbok inför en Mårbackaresa men jag fastnade inte riktigt för boken den gången utan lade den åt sidan. (Kan dock varmt rekommendera ett Mårbackabesök oavsett!).

Men ok, börja från början skulle jag. Gösta var vid den tiden slutsåld i bokhandeln så jag köpte ett ex på Bokbörsen. Fick hem den, började läsa och ba: zzzznark. Tvingade mig igenom den och uppskattade vissa partier mer än andra men mitt storslagna läs allt av Selma-projekt dog mer eller mindre på stört. Nu har jag förvisso hört att den här kanske inte är hennes bästa så förr eller senare gör jag ett nytt förslag. Och jag har läst och gillat några få titlar av henne tidigare.

Men Gösta Berlings saga påminde mig om Roberto Bolaños 2666 på det sättet att bägge författare berättar liksom sin historia medan de går rakt igenom hotellkorridoren men de öppnar dessutom varenda dörr åt sidorna och berättar vad som händer där. Onödiga bihistorier de luxe! Hallå redaktören var är du? Jag gillade att läsa om prällen och det finns en hel del intressanta karaktärer men jag tappade nog lite intresse med alla dessa sidohistorier. Jag har fortfarande kvar favoritmarkeringen på Gösta på svt play så jag ska ge honom en ny chans i filmatiserad tappning. Någon gång, i framtiden.

Det är inte en dålig bok, absolut inte. Som sagt, en hel del i den är fängslande och fascinerande men jag är inte helsåld. Övertyga mig gärna om den här bokens storhet och berätta för mig vad jag inte förstår.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 27 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Sommarboken (omläsning + teater)

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

För flera år sedan fick jag Sommarboken av en kompis som älskade den. Jag läste den och tyckte den var sådär. Tidigare i år satte Stadsteatern upp den som pjäs här i Stockholm och vi bestämde oss för att gå och att innan dess läsa om boken.

Sommarboken utspelar sig en sommar på en ö i Finska viken. Sophia, hennes pappa och farmor är där som vanligt. Pappan finns bara med i periferin och det är Sophia och farmor och deras relation som är i fokus. När jag läste den första gången så tyckte jag nog att det var söta berättelser, lite putslustiga ibland – farmor är lite knäpp – men inte så djupa.

När jag läste boken den här gången hade min pappa precis dött och jag tolkade boken på ett helt annat sätt. Farmor känner att hon är i livets slutskede och hon njuter av sommaren med Sophia samtidigt som hon inväntar döden och både passar på att göra precis vad hon vill samtidigt som hon förbereder för att hon aldrig mer ska komma tillbaka till ön. Boken är fortfarande full av små dråpliga och roliga händelser men för mig blev känslan en annan och det var tydligt att den handlade om en människas sista tid i livet.

Det var ännu tydligare på teatern vilken vi såg typ två veckor efter att pappa gått bort och jag kunde inte ens titta på Marika Lagercrantz (farmor) mot slutet utan stirrade på någon träbit på scenen. När teatern var slut storbölade jag i min kompis famn och sen kände jag mig tom men klar. Så det här med att man ibland läser en bok i rätt eller fel fas i livet, det är verkligen sant. Jag läste recensioner som inte tyckte teatern var så bra men för mig var den precis rätt. Det var jättefint hur pappan bara fanns med i bakgrunden och han var även den som gjorde olika ljudeffekter under tiden. Annorlunda och väldigt passande.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 7 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Sällskapsmänniskor

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Jag lyckades vara snabb på bollen och få ett ex av Sällskapsmänniskor från Kollektivet – en bokcirkel. Då jag älskade Queenie var jag väldigt pepp på den här och jag prioriterade upp den i läshögen eftersom grundtanken i Kollektivet är att man helst ska skicka sin bok vidare efter läsning.

I Sällskapsmänniskor möter vi den oduglige karlsloken Cyril Penningtons fem barn: Nikisha, Danny, Dimple, Lizzie och Prynce. De har fyra olika mammor och har inte direkt något med varandra att göra förutom den enda gången Cyril tar med dem alla till en park så att de ska se varandra och hädanefter veta att de är syskon och inte råka ligga med varandra.

Omkring 15 år efter parkmötet råkar den nu 30-åriga Dimple ut för en obehaglig händelse – ett problem kan vi säga – varpå hon kontaktar sin äldsta syster, Nikisha, för hjälp. Denne ringer i sin tur upp alla de andra och de träffas hemma hos Dimple. Händelsen binder dem samman, trots att alla inte är direkt pepp på det, och de måste nu arbeta tillsammans för att lösa problemet vilket långsamt knyter dem närmare varandra.

Första kapitlet är helt fantastiskt men tyvärr blev jag därefter lite besviken på den här boken. Problemet är liksom väldigt skruvat och otrovärdigt, det påminner lite om en annan bok jag läst och gillat men där tyckte jag om det skruvade. Men här känns det som att grunden för hela berättelsen är fel. Jag tycker nämligen jättemycket om de fem olika syskonen och hade gärna läst en berättelse om dem på ett annat sätt.

Carty-Williams är fortfarande rolig och lättläst men allting känns mer tunt och faller oftare platt i den här boken än Queenie. Precis som i Queenie så lyfter hon olika viktiga samhällsproblem men det når inte fram till mig på samma sätt.  Omslaget är dock riktigt läckert och för dig som inte känner till Hadil Mohamed så rekommenderar jag dig att spana in hennes verk på @io_designstudio.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 27 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Sidenkatedralen och andra texter

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

2020 fick jag den här i födelsedagspresent av min pappa tillsammans med en fin lapp där han skrev att Sara Danius var en av hans favoritpersoner. Jag hade ingen aning om detta och blev väldigt glatt överraskad av att en så cool kvinna var viktig för min pappa.

Boken består av en rad olika texter. Det är förord till olika böcker, texter ur DN om modeskapare och fotografer, berättelser om Saras Nobelklänningar, inträde och utträde till Akademien samt litegrann om hennes cancer från sommar- och vinterprat. Fem olika delar och jag tyckte om alla på olika sätt.

Jag är långt ifrån Sara när det gäller mode. Jag är tämligen ointresserad av kläder men ibland får jag små ryck och försöker engagera mig. Däremot är jag insatt när det gäller miljöaspekten av mode och jag undviker fast fashion vilket troligen Sara gjorde också men kanske av andra anledningar. Hon är förtjust i haute couture och siden medan jag undviker siden eftersom jag inte gillar att man kokar larverna levande för att få ut silkestråden. Men visst är hennes klänningar vackra.

Sara är också intresserad av fotografi och jag har absolut noll koll på de fotografer hon nämner men hon väcker mitt intresse och jag googlar deras bilder och frågade genast en kompis om vi inte skulle ta och gå på en fotoutställning här i Stockholm. Foto är annars en sådan sak som jag tycker är spännande och jag skulle gärna fotografera mer och bli bättre på det men jag har f ö r många intressen…

Hon skriver väldigt bra och är så intellektuell att jag ibland känner mig lite smådum. Men inte så att det är hennes mening att göra ner någon, hon förutsätter nog bara att läsaren är lite på samma nivå som henne. De inledande kapitlen består av olika förord och jag blir sugen på att t.ex. läsa om Madame Bovary och funderar på om jag borde läsa Proust? Min bokcirkel gjorde det men jag orkade aldrig då. Å andra sidan tycker jag att Sara är lite den gamla skolan när det gäller litteratur men hon är som sagt en klassiskt skolad litteraturhistoriker så det faller sig naturligt. En del av mig vill läsa fler klassiker och en annan del av mig är lite motvalls för att det mest bara är gamla vita män som ingår där.

De sista texterna är mest personliga och beskriver bl.a. hennes barndom och  hennes känslor när hon fick frågan om att bli ledamot i Svenska Akademien fram till känslorna när hon blev avsatt. Jag tycker det är en stor förlust för Sverige att Sara gick bort så tidigt och tänker att hon hade kunna fortsätta tillföra mycket till dagens samhällsklimat. Nu är jag sugen på att läsa mer av henne.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 6 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Familjelexikon

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Familjelexikon var en bokcirkelbok till en träff i oktober och när vi träffades hade jag bara läst knappt hälften. Jag kände mig inte direkt pepp på att läsa vidare men de andra i cirkeln gillade den. Så efter träffen tvingade jag mig att läsa klart den men njae, jag blev inte direkt mer positivt inställd.

Boken är självbiografisk och Natalia Ginzburgs berättar om sin familj och en rad andra människor som hon stött på under livet. Det som är intressant är att läsa om Mussolinitiden. Ginzburgs familj var motståndare och gömde antifascister under den här tiden. Om jag minns rätt så var även en av hennes bröder en ganska aktiv spridare av antifascistiska åsikter och fick fly utomlands. Själv gifter hon sig med en ryskjudisk man och de tvingas också gömma sig under kriget.

Det finns en hel del humor och kärvänlighet i boken. Det är fint med alla uttryck som familjen använder sig av, ni vet sådana där fraser som anspelar på något som familjen varit med om. I min familj har vi t.ex. ”Possenhofenspagetti” vilket åsyftar den gången vi bilade genom Europa och i Possenhoffen blev serverade klumpkokt spagetti. Så det finns definitivt humor i boken men jag vet inte, det är för många personer och bihistorier som beskrivs i detalj och jag tappar lite tråden. Boken verkar ju dock vara allmänt uppskattad så kanske var det bara jag som inte var i fas för den just då.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 17 oktober 2022
Mitt betyg: 3/5

Allt vi inte sa

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Allt vi inte sa var augustis bokcirkelbok i veganbokcirkeln. Boken handlar om tre Stockholmstjejer som alla gått på Handels. Sofia och Amanda är uppväxta i samma by och åkte samtidigt till Stockholm där de ett tag gled ifrån varandra men sedan hittade tillbaka. Under tiden de var isär blev Sofia istället kompis med Caroline, en infödd östermalmstjej men nu umgås de alla tre ihop. Ingen verkar direkt gilla de andra egentligen samtidigt som de inte har någon annan. Vi följer de tre tjejerna omväxlande ur deras perspektiv och sen skiftar boken lite ton mot slutet.

Ingen av karaktärerna är direkt supersympatisk men alla tre brottas med sin egen kamp. Sofia är den enda svarta kvinnan på hennes advokatbyrå och hon måste tampas med fördomar från både sig själv och andra. Caroline hoppade av Handels, flummade runt i Kalifornien och är nu någon slags östermalmshippieinfluencer med världens sämsta självförtroende. Amanda har en stor tragedi bakom sig och tampas med demoner och olika ohälsosamma försök att dämpa dem.

Fast att jag är ganska långt ifrån de här tre tjejerna livsmässigt så gillar jag boken. Språket är väldigt ärligt, stundtals rått men också humoristiskt. Mest gillar jag att få ta del av Sofias tankar kring all den vardagsrasism hon utsätts för. Det är också Sofias partier som är de allra roligaste och mest fyndiga. Det som drar ner mitt betyg är slutet. Jag gillar det inte. Inte på grund av vad som händer (eller, såklart gillar jag inte det heller) utan för att jag tycker att det som sker liksom gör om hela boken till något annat än en modern relationsroman och det blir lite för mycket. Jag fattar att vi inte bara kunde följa deras liv fram till liksom ingenting och jag har egentligen inget eget förslag så kanske ska jag bara hålla tyst? Däremot så kommer jag definitivt att läsa mer av Osman om hon skriver mer i framtiden!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 13 augusti 2022
Mitt betyg: 3/5

Finistèreböckerna

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar


I en av mina tre bokcirklar brukar vi ha en sommarträff och till den skulle vi läsa Bodil Malmstens första Finistèrebok. Jag lyssnade på nästan hela på bussen till och från Karlstad och klämde det sista en broderikväll i soffan. När den var slut blev jag genast sugen på att lyssna vidare och ta reda på hur det gick.

Böckerna berättas i jagform men Bodil är tydlig med att säga att det inte är en skildring av hennes liv i Finistère, fast att hon ju precis som karaktären i boken flyttade dit och köpte ett hus. Däremot så bekriver hon ”sitt Finistère.” Böckerna är som en serie betraktelser av livet sammanflätat med det som händer i Finistère. Ibland är det beskrivningar av hur man blir av med mullvadar i trädgården och ibland mer filosofiska utlägg kring olika saker. Och så är där blommor i alla dessa former och ett evinnerligt men konstigt nog njutbart uppräknande av allsköns trädgårdsväxter.

Jag fick en kommentar från ett halvt medlyssnade öra att hon bara gnällde i boken och ja, det är mycket gnäll. Men det är ofta befogat och dessutom roligt gnäll och en hel del finurliga formuleringar. Fler än en gång så smilade jag åt Bodils ord och jag gillade även hur hon använde ett språk fritt från förkortningar eller syftningar eller vad jag ska kalla det. När hon t.ex. pratar om sina hemtrakter så heter det alltid ”mellersta Norrlands inland och fjälltrakter.”

Det är omöjligt att läsa det här utan att tänka sig att det är Bodils liv. När vi cirklar om boken så kommer jag på mig själv flera gånger med att prata om händelser och relatera dem till vad jag googlat fram om henne och jag tänker att böckerna är en true story. I andra boken berättar hon hur folk tänkt liksom jag och dessutom kontaktat henne efter första boken och velat ha vägbeskrivningar, sagt att de ska hälsa på och ta med sig sina barn. Bodils replik:

Som vore mitt Finistère ett nöjesfält, ett Eurodisneyfinistère, en temapark för Finistèrefantaster med Finistèrepromenader på från boken kända stigar och vägar och visningar av från boken kända platser, Finistèreutflykter och turer guidade av personal i mullvadsdräkter eller förklädda till mig och madame C.

Jag lyssnade på böckerna och tyckte det gav väldigt mycket att höra Bodil själv läsa dem. Nu när jag bläddrar i e-böckerna för att skriva om dem så ser språket så lockande ut att jag blir sugen på att läsa dem också. Kan Bodil vara min ingång till den här poesin jag aldrig lärt mig tycka om? Jag är hur som sagt väldigt glad för att jag äntligen läste henne och vill definitivt ha mer. Det som drar ner betyget på andra boken är helt enkelt att det blev lite för mycket och lite för långrandigt. Jag vet inte om jag bedömt den annorlunda om jag avvaktat lite med att lyssna på den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 14 resp. 21 juli 2022
Mitt betyg: 4/5 resp. 3/5

Brev till mannen

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Förra hösten gick jag på ett författarsamtal med Bianca Kronlöf som nyligen kommit ut med den här boken och självfallet ville jag köpa ett ex. Jag gillar Biancas feministiska shower och tv-serier även om det nästan är på gränsen till buskis ibland. Hon skriver ofta intressant och tänkvärt i medier och den här boken är inget undantag.

Boken är skriven i form av olika brev till alla möjliga från den förvirrade, via förövaren till föräldrar och farföräldrar och inte minst kukar. Ibland är det roligt så jag storknar men oftast är det pedagogiskt förklarande, tankeväckande och stundom obehagligt. Kapitlet till hennes egen son och det om män som inte får visa känslor ligger mig varmt om hjärtat och jag minns när jag tog med mina egna söner på Hampus Nessvolds föreställning Ta det som en man för att försöka få dem att våga vara en annan typ av man i livet än det som samhället i stort påbjuder.

Vi läste den här i min feministiska bokcirkel men under den period när jag flyttfixade som mest så jag var inte med då. I efterhand har jag förstått att de flesta där kände att boken inte var riktigt för dem. Och jag kan förstå det för är du kvinna och feminist och i 30-40-årsåldern i Sverige idag så är det kanske ingen rocket science Bianca presenterar. Men om vi ponerar att alla Sveriges män faktiskt läste den här boken så kanske, kanske kunde en och annan börja fundera kring saker som han och polarna gör/gjort/snackar om. Precis som att rasismen inte löses av svarta och bruna människor så kommer inte feminismen att slå igenom på riktigt utan att männen är med och tar fajten och ändrar på sig. Därför tycker jag den här boken är jätteviktig och att du liksom jag ska ge den till män och pojkar i din närhet.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 14 april 2022
Mitt betyg: 4/5