Familjelexikon var en bokcirkelbok till en träff i oktober och när vi träffades hade jag bara läst knappt hälften. Jag kände mig inte direkt pepp på att läsa vidare men de andra i cirkeln gillade den. Så efter träffen tvingade jag mig att läsa klart den men njae, jag blev inte direkt mer positivt inställd.

Boken är självbiografisk och Natalia Ginzburgs berättar om sin familj och en rad andra människor som hon stött på under livet. Det som är intressant är att läsa om Mussolinitiden. Ginzburgs familj var motståndare och gömde antifascister under den här tiden. Om jag minns rätt så var även en av hennes bröder en ganska aktiv spridare av antifascistiska åsikter och fick fly utomlands. Själv gifter hon sig med en ryskjudisk man och de tvingas också gömma sig under kriget.

Det finns en hel del humor och kärvänlighet i boken. Det är fint med alla uttryck som familjen använder sig av, ni vet sådana där fraser som anspelar på något som familjen varit med om. I min familj har vi t.ex. ”Possenhofenspagetti” vilket åsyftar den gången vi bilade genom Europa och i Possenhoffen blev serverade klumpkokt spagetti. Så det finns definitivt humor i boken men jag vet inte, det är för många personer och bihistorier som beskrivs i detalj och jag tappar lite tråden. Boken verkar ju dock vara allmänt uppskattad så kanske var det bara jag som inte var i fas för den just då.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 17 oktober 2022
Mitt betyg: 3/5