Etikett: läst 2023

Innan fåglarna vänder åter 

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I höstas trillade den här boken oväntat ner i brevlådan vilket jag tyckte var väldigt trevligt då jag varit nyfiken på den. Jag hade mycket annat att läsa då men bestämde mig för att läsa den tidigt nu i år vilket jag också lyckades med.

Alli är 23 år och bor i Karelen 1940. Hon vill inget hellre än att bli fiskare som sin far men dels är det inte vad familjen och samtiden förväntar sig av en ung kvinna, dels kommer Finska vinterkriget i vägen för hennes drömmar. Plötsligt har en fred slutits och Alli och hennes familj måste evakueras då deras stuga nu befinner sig på sovjetisk mark. De kommer till Österbotten där olika vägar gör att Alli börjar arbeta på ett militärsjukhus och livet där handlar om sorg, längtan och tillhörighet alternativt utanförskap.

Det var mycket jag verkligen tyckte om med den här boken och jag har googlat ganska mycket för att få en bild av Karelens historia. Mina tidigare förkunskaper var noll och det började med att jag reagerade på att Alli fiskade i Ladoga varpå jag tänkte; men vänta nu Ladoga ligger väl ändå i Ryssland. Ja, så där fick jag lära mig både ett och annat.

Alli är driftig som få men samtidigt naiv, eller en drömmare som hennes mor kallar henne. Hon är modern och framåtsträvande å ena sidan men tror också på folktro och hittepå-huskurer. Det är intressant och hemskt att läsa om vardagen och fasorna i ett krigsdrabbat land och jag funderar på vad jag själv skulle ta med mig vid en evakuering.

Men tyvärr tycker jag inte att boken når ända fram till mig. Karaktärerna är överlag inte så djupt tecknade och jag ser inte alltid skälet till varför vissa av dem agerar som de gör även om några saker klaras upp mot slutet. En annan sak som står lite i vägen för min läsupplevelse är språket som inledningsvis är så korthugget att jag nästan lägger ifrån mig boken men senare övergår i att bli översållat med olika metaforer likt nedan:

Mina rumskamrater var som ett träd med tredelad stam men gemensamma rötter. De stod där och susade i samma takt medan grenverket smyckades av broderade snöflingor. Deras huvudbonader påminde om fjärilar: hättans vita band var knutna i en stor rosett under örat likt vingar på grenarna.

Sammanfattningsvis är det en intressant men inte tillräckligt djupgående bok. Rekommenderas för de historiska aspekterna men den hade kunnat kortas av lite med färre metaforer.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 24 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Livet med klimakteriet

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Eftersom jag sakta men säkert närmar mig de 50 tyckte jag att det var hög tid för mig att lära mig lite mer om klimakteriet. Bibliotekets e-boksutbud innehöll fyra olika titlar och jag valde denna.

Livet med klimakteriet går igenom vad klimakteriet är, olika besvär som kan uppstå, en del om värk, kost och återhämtning men framförallt handlar det om träning. Jag kände inte till Katarina Woxnerud men hon är en träningsprofil som brinner för träning vilket definitivt märks i boken.

Jag har egentligen inte haft några direkta besvär än så länge förutom att jag lagt mig till med grym (som i Riddar Kato-grym) men ofarlig mensvärk de senaste två åren typ. Alla får ju inte heller besvär men jag tyckte att det inte kunde skada att vara lite förberedd utifall att. Nu har jag bl.a. lärt mig att om jag t.ex är trött så jag dör så behöver det inte bero på att jag är ännu en i raden av utbrända lärare utan det kan vara hormonellt. Om jag har humörsvängningar eller tappar humöret behöver inte det bero på att jag är en lärare med en ängels tappade tålamod utan även det kan vara hormonellt. Sömnproblem, svettningar och kanske t.o.m. led- och muskelvärk, tja, allt det kan också bero på klimakteriet.

Katarina Woxnerud nämner luftiga kläder, bra sovvanor, bra kost och potentiella hormon- och krämbehandlingar som lösningar på olika klimakteriebesvär men framförallt ordinerar hon träning. Hon går igenom vardagsmotion, styrke-, konditions- och rölighetsträning och kommer med massor av tips, peppiga idéer och t.o.m träningsprogram. Jag tänker att jag kanske inte har några besvär ännu (?) just p.g.a. av all den träning jag faktiskt utför? Jag känner inte att jag är målgruppen för hennes tränings-peptalk men jag har i min tur försökt att peppa minst två icke-så-jätte-tränande-kvinnor-i-potentiell-klimakterieålder i min närhet.

Summa summarum är detta en bok med inledningsvis en hel del intressanta fakta kring vad klimakteriet faktiskt är och innebär och därefter kommer massor av bra träningstips och pepp för dig som idag inte är så träningsvan. Jag tycker att alla kvinnor i snar klimakterieålder borde läsa denna eller andra böcker på ämnet för att lära sig lite mer om vad som faktiskt  händer med våra kroppar när vi blir äldre!

Förlag: Fri Tanke
Utläst: 15 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Den uppgrävda jorden

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

På bokmässan 2022 svängde jag förbi Galagos monter och köpte Den uppgrävda jorden då jag ville veta mer om adoptioner efter alla avslöjanden som skett. Lisa Wool-Rim Sjöblom har tidigare skrivit boken Palimpsest om hennes egen korrupta adoptionsprocess vilken jag dock inte läst ännu.

I Den uppgrävda jorden handlar det istället om Maria som vill hitta sin chilenska mamma. Marias lillebror, som också är adopterad, blir bara arg över att hon vill leta efter sin förstamamma. Han hävdar att de ju blivit bortlämnade för att deras mammor inte vill ha dem.

Maria börjar forska i saken och beger sig till Chile för att dels lära sig spanska och dels kunna få ut sina originaldokument. Hon får resa runt och besöka olika ställen och prata med människor för att foga pusselbit till pusselbit i historien om hennes liv. Så småningom kommer sanningen fram och det visar sig att Marias mamma inte alls lämnade bort henne frivilligt utan blev tvingad till det. Men i papperna står det ju att hon visst lämnade henne frivilligt. Maria blir en av de drivande talespersonerna för den här frågan kring de korrupta Chileadoptionerna och det visar sig att det är långt fler än hon själv som råkat ut för samma sak.

Att läsa den här boken utan att bli omskakad är omöjligt. Tanken på alla de föräldrar som tvingats lämna bort sina barn eller bestulits på dem är minst sagt upprörande. Man blir arg, ledsen och chockad på samma gång. För att inte tala om alla de barn som växer upp med en känsla av att vara bortvalda och som kanske hela livet undrat varför deras föräldrar inte ville behålla dem.

Maria och andra aktivister gör ett hästjobb med att lyfta frågan om de korrupta adoptionerna. Och det är skrämmande att det här bara handlar om ett land. Hur ser det ut med alla andra adoptioner runt omkring i världen? Såklart finns det fall av adoption där allt gått rätt till men så länge det finns pengar inblandat är det som upplagt för att det ska kunna gå till på det sätt som det gjorde för Maria, hennes bror och alla andra i deras sits.

Jag rekommenderar alla att läsa den här boken (tips, den finns på rean i år!) och själv är jag sugen på både Palimpsest, Adoptionerna (också på rean!) och andra böcker på ämnet. Tipsa mig gärna!

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Anna Karenina

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Anna Karenina läste jag i evigheter, för evigheter sedan. Jag tror jag höll på med den i uppemot tre månader. Tanken var att läsa den innan jag såg Ragna Wei och Tonne Schunnessons urbra föreställning Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina på Orionteatern och jag läste en bra bit innan den men inte hela. Sen blev boken nedprioriterad i omgångar p.g.a. andra böcker som behövde gå före, översättningen var gammal och full av meningar som ”i minnet gående igenom” och ärligt talat tyckte jag den var rätt seg emellanåt.

Anna K är tillsammans med en trist gammal man när hon plötsligt en dag träffar den spännande greve Vronskij. Anna lämnar hem, man och sonen för sin nyfunne kärlek. Samtidigt har vi Kitty, Annas brorsdotter, som också blir förälskad i Vronskij men ser sig brädad. Efter att ha deppat ett tag väljer hon istället den lite triste men trygge Levin och de får ett fint äktenskap tillsammans.

De här delarna gillar jag, jag är förtjust i ryska romaner med alla dess hundratals karaktärer där var och en har minst fyra olika namn, och det är fint att läsa om både lidelsefull kärlek, sorg och hur Anna försöker kämpa emot dåtidens träliga regler och normer. Även om jag aldrig riktigt förstår mig på föräldrar som väljer kärleken framför sina barn.

Men Levin (Tolstoj) har en massa idéer om hur jordbrukspolitiken skulle kunna förbättras och här gäspar jag mig igenom hans utlägg om detta. Jag fattar att han inte kunde skriva en insändare i dåtidens Pravda och att det här var hans sätt att få fram sina idéer men jag tyckte det var ganska ointressant att läsa om de politiska diskussionerna. Han idoliserar arbetarna och skriver liksom om hur härligt det är att vara ute och slita sida vid sida med dem. men sen går han hem till sitt mansion igen och han verkar inte riktigt förstå att de är fattiga.

Många håller den här boken som en av de bästa genom tiderna och antingen läste jag den på fel sätt (snuttifierat) eller i fel tid (i anslutning till pappas bortgång) eller så är jag bara inte tillräckligt intellektuell. Jag är i alla fall glad att jag har läst den.

Förlag: Anncona Media
Utläst: 6 juni 2023
Mitt betyg: 3/5

Liv till varje pris

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i serien om Maj. Som jag skrev redan i recensionen av Sörja för de sina så vet jag inte om jag läst hela trilogin om det inte vore för mitt dåliga samvete som gnagde eftersom jag tiggde till mig dem i julklapp 2014 av min numera bortgångne pappa. Men pappa, nu har jag i alla fall läst dem allihop! Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

Tredje delen tar vid exakt där andra delen slutar och vi befinner oss i 1953. Dagar läggs till dagar och vi fortsätter följa Majs sysslor medan barnen växer upp och börjar få sina egna liv med partners och egna hushåll. Anita har läshuvud och oroar sig för Tomas medan Lasse mest är ute och far så som pojkar gjorde mest på den här tiden. Familjeföretaget försvinner till sist ur familjen och Tomas skaffar en liten butik i Sundsvall och till sist vill han nästan aldrig komma hem till Ö-vik längre. Varför inte det?

Folk fyller jämnt och blir äldre och äldre och är det i denna del eller någon annan som Maj förlorar en kär vän? Det gör faktiskt lite ont. Men på det stora hela så är jag fortfarande less på Maj och Tomas och jag ogillar hur det går när Anita äntligen får åka och studera. Det var väl onödigt.

På sidan 28 i denna tredje del finns en sida som ändå är intressant (sorry för kass bildkvalité). Jag vill absolut att Maj ska få finnas men jag älskar henne definitivt inte och jag önskade att hon höll sig undan med alla sina onödiga kommentarer. Jag tycker det är superfint med en bok om en hemmafru men hon är så osäker och osympatisk att jag liksom inte bara orkar med henne. Gissningsvis var det författarens avsikt att vi skulle uppfatta Maj så här men varför förstår jag inte. Nu skiljs våra vägar Maj men jag lovar att du för alltid ska få stå i min hylla. För mitt samvetes skull.

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Brytningstid

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Jag sneglade lite på den här boken när den kom eftersom att jag tycker väldigt mycket om Simona Ahrnstedts romanceböcker och det här verkade vara något liknande. Jag laddade ner den på mobilen för att ha ett lättläst alternativ tillgängligt och förra veckan blev det läge att läsa den.

Henrietta är 18 år gammal och redo att giftas bort för att säkra brukets framtid, enligt hennes föräldrar alltså, grevparet von Weidenhof. Själv vill hon helst studera arkitektur i Uppsala men det kommer inte på fråga. Istället anställer de bokhandlardottern Lina från Småland som Henriettas kammarjungfru så att flickorna kan diskutera litteratur tillsammans.

Henriettas föräldrar ser gärna Albert Riddersparre som hennes blivande make och även om hon tycker att han för all del är stilig, trevlig och verkar ha vettiga åsikter så känns han lite tråkig. Särskilt i jämförelse med den spännande och charmige litteratören Gustaf Byrén som en dag dyker upp som en räddande ängel vid en olycka. Henrietta lockas av Gustaf samtidigt som Lina bär på en stor hemlighet som kommer att få betydelse för dem alla.

Ja, ni hör ju hur bra det börjar och under kanske halva boken flyger mina ögon fram över sidorna. Henrietta bor i ett fiktivt palats (inspirerat av Hallwylska), jag älskar av någon anledning att läsa om 1800-talets flådigheter och Charlotte Sirc väver in några riktiga personer och händelser i boken som den olyckan Henrietta träffar Gustaf vid.

Och nu vill jag ju inte spoila, men allt byggs upp med ett spännande problem vilket sedan löses på ett otrovärdigt och trist sätt. Slutet går också helt stick i stäv med vad jag förväntade mig av någon så cool som Henrietta. Det blev lite platt fall så att säga. Linas historia gillar jag dock, den är fin men jag hade velat haft mer motstånd ifrån Henriettas håll. Det var ändå en underhållande bok och extra plus för beskrivningarna av palatset som fick mig att undra om jag missat detta hus på Strandvägen. Tills jag läste i efterordet att det var fiktivt. 🙂

Förlag: HarperLove
Utläst: 2 februari 2024
Mitt betyg: 3/5

Ett rum med utsikt

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett rum med utsikt är årets första bokcirkelbok med bokcirkeln Stäppvargarna. Vi har roterande diktatorskap och förre diktatorn valde denna. Jag tror att jag har sett filmen för en miljon år sedan men jag hade för mig att det var någon bal där i vilket det inte alls var. Så antingen har de ändrat lite i filmens manus eller så blandar jag ihop den med någon annan film.

Boken handlar om Lucy Honeychurch (lysande namn!) som är på semester i Italien med sitt förkläde, kusinen Charlotte. De har fått dåliga rum på pensionatet men Mr Emerson och hans son George erbjuder sig att byta rum med Lucy och Charlotte. Här får de alltså äntligen ett rum med utsikt. Det finns en rad människor på pensionatet vilka det umgås och/eller skvallras om och under en utflykt händer något… komprometterande.

Senare hemma i England bestämmer sig Lucy för att tacka ja till frieriet från den dryge Cecil som gärna vill bestämma över och åt henne. En dag bestämmer han sig för att köra över hennes förslag på nya hyresgäster till ett hus nere i byn och han tror att han är rolig när han istället fixar dit Mr Emerson och George (Utan att veta att Lucy är bekant med dem). Föga anar han vilka konsekvenser för framtiden detta kommer få.

Alltså, jag vet inte. Det finns en bra grundstory i den här boken där författarens tanke är att man ska få gifta sig med vem man vill, oavsett klass och annat. Forster var själv homosexuell i en tid när detta var inte bara ansett syndigt utan även straffbart och jag håller 100 % med honom om att vem som helst ska få leva ihop vem de vill (så länge det inte rör sig om barn). Men, jag har lite svårt att ta till mig berättelsen.

Lucy är så svår att få grepp om, ömsom ser hon ner på Mr Emerson och ömsom verkar hon tycka att han är trevlig. Hon verkar å ena sidan ha en inre drivkraft för att slå sig fri från de förväntningar som åligger henne men lika ofta sitter hon själv och skvallrar och ser ner på andra människor. Detta kanske är menat som att hon gör det för att passa in men det framgår inte utan det känns som hennes åsikter. Cecil är vedervärdig, dryg och otrevlig men Lucy tycker på sin höjd att han är knepig ibland. George är också väldigt märklig och att det hela sedan slutar som det gör, utifrån vad Lucy under bokens gång tycker och tänker, känns högst underligt.

Därtill är dialogerna ofta väldigt speciella, jag har svårt att se att folk pratade på det här sättet även om de var bättre bemedlade. Sen kan det vara översättarens verk då Cecil flera gånger kallas Fästing. Rätta mig gärna om jag har fel och detta var ett korrekt uttryck för fästman i början av 1900-talet. Jag hittar inte någon upplysning om vem översättaren är i mitt biblioteksexemplar.

Hur som helst så tror jag att det är en bra bokcirkelbok och vi kommer att diskutera den i kväll över lite pizza!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2024
Mitt betyg: 3/5

Systrarna

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Kan man annat än älska Khemiri? Först lyssnade jag på honom under bokmässan men sen var jag på ett ännu bättre, roligare och mer intimt samtal i Aspuddens bokhandel i november förra året. Jag var där med min ena bokcirkel och två av tre köpte boken efteråt. Jag hade gärna köpt den i Göteborg men hade ingen lust att frakta hem den just då. 🙂

I Systrarna lär vi dels känna de tre fiktiva systrarna Ina, Evelyn och Anastasia, dels får vi följa Jonas uppväxt i en autofiktiv romanform som innehåller en hel del sanningsenliga moment men gissningsvis en och annan kryddad bihistoria också. Jonas får tidigt höra talas om systrarna och en dag träffar han dem hemma i närområdet i Drakenbergsparken. Precis som han är de halvtunisier och bara det är en stor grej. Om och om igen under årens gång korsas deras vägar och Jonas är mer än lovligt besatt av dem, särskilt Evelyn. På något sätt verkar deras öden vara sammankopplade men exakt hur vet ingen riktigt.

I amerikansk författaranda är den här boken låååång, omkring 700 sidor, men jag slukar den så gärna och tycker att längden är perfekt. Jag fascineras över hur självutlämnande Jonas är och historier han berättar under författarsamtalen, vilka i alla fall låter sanna, återkommer sedan i boken. Det får en ju onekligen att fundera kring exakt vad som är sant eller inte i boken. Inte för att det egentligen spelar någon roll men det ger en extra krydda till läsningen. Är det en roman eller ett utdrag ur skvallerpressen jag läser liksom?

Jonas pratade också om hur han skrivit fram en mer och sann bild av sin pappa genom sitt författarskap. Jag har tidigare läst Ett öga rött, Allt jag inte minns och Pappaklausulen men blev så himla sugen på att läsa/läsa om alla hans böcker i kronologisk ordning. Av någon anledning så ser jag mig leta i second hand-butiker efter hans romaner (då jag gett bort alla de jag en gång hade….), jag vet inte varför, men det blir mer ett spännande samlarprojekt liksom. Men jag har ännu inte börjat leta.

Jag kan inte låta bli att tänka lite på Virgin Suicides vilken jag dock inte läst utan endast sett och framför allt lyssnat på soundtracket till. Inte för att Mikkolasystrarnas öde är lika tragiskt utan mer den här fascinationen/besattheten av ett gäng systrar som skildras där. (Jag måste verkligen läsa den!) Jag gillar alla systrarna även om jag tycker att Evelyn och Anastasia är lite bitchiga och elaka mot Ina. Hon är ju faktiskt storasyster med ansvar och att planera är aldrig fel. Jonas däremot är lite awkward och pinsam emellanåt vilket är helt fantastiskt eftersom att han ju skriver sin egen karaktär. En läsupplevelse som rekommenderas!

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 21 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Omständigheter

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Omständigheter var den fjärde boken av Ernaux jag läste och jag känner mig rätt klar med henne just nu. Hennes böcker är liksom torra och kliniska i kombination med ett ålderdomens reflekterande över det som varit. Jag vet inte varför det inte tilltalar mig. Jag älskar ju Ágota Kristóf som också skriver avskalat.

I omständigheter handlar det om en abort hon en gång gjorde och om hur svårt och förbjudet det var samt hur dyrt, farligt och sjukt det var att få den gjord. Det är ett jätteviktigt ämne som jag absolut inte vill förringa och det ör fint att hon fick det nedtecknat och utgivet. Jag har tidigare skrivit om hur jag minst av allt i hennes författarskap uppskattar de här metabitarna där hon reflekterar kring sitt skrivande och tar med det i romanen. Men utan det skulle hennes böcker ju vara superkorta (de är redan jättekorta).

Så nu har jag läst fyra titlar: En flickas memoarer, Min far, Kvinnan och den här. Det är ändå fler än vad jag läst av alla andra nobelpristagare, jag tror Ishiguro och Lagerlöf kommer på andra plats med tre lästa titlar vardera men jag har förmodligen läst mer av Selma i ungdomen. Och gills det att min pappa högläste Nils Holgersson för mig? Jag missunnar inte Ernaux Nobelpriset men hon var bara inte för mig.

Förlag: Norstedts
Utläst: 4 juli 2023
Mitt betyg: 3/5

Ett otänkbart öde

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

Simona är en av mina favoritförfattare och sedan debuten Överenskommelser har jag alltid, förr eller senare, läst allt hon skrivit. Med den här boken blev det ovanligt mycket förr då jag unnade mig den som sprillans ny i bokhandeln förra våren. Sen höll jag lite på den då det var så mycket annat och jag vet att jag alltid vill slukläsa hennes böcker. Förutom själva kärleksstoryn är hon så himla bra på representation utan att det blir krystat och det finns alltid ett intersektionellt tänk.

Med den här boken återvände hon till historisk romance och dessutom exakt samma härliga tid som Överenskommelser, 1880-tal. Alexandra har skickats långt ut på obygden efter att ha orsakat en skandal till hennes familjs förtret. Men en dag kommer den buttre Atle för att hämta henne då hennes pappa har nya planer för hennes framtid. För dig som kan din romance så studsar först Alexandra och Atle som två likartade poler mot varandra men så småningom ändras balansen och spoiler alert, du vet hur det blir! Apropå Överenskommelser så får vi faktiskt träffa Beatrice här igen och det var fantastiskt roligt!

Jag har absolut gillat Simonas nutida/samtida böcker också men jag föredrar de historiska. Klänningarna är vackrare, slotten större, kommunikationen är knepigare, kärleken är svårare att få till och missförstå mig rätt, jag vill inte ha någon tillbakagång av kvinnors rättigheter men det blir mer intressant när kvinnorna har fler regler att förhålla sig till och inte kan gå ut ensamma eller ha ett par byxor utan att hell breaks loose. Jeezus, nu kommer jag få nya följare i form av Petersonanhängare. Jag menar mer DRAMATURGISKT intressant. Dessutom är ju stearinljus mer romantiskt än mobiltelefoner, eller hur?

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 juni 2023
Mitt betyg: 4/5