Berättelse om ett äktenskap

berattelse-om-ett-aktenskap

Månadens första bokcirkelbok blev Berättelse om ett äktenskap. Hade det inte varit just en bokcirkelbok hade jag inte läst ut den kan jag ju inleda med. Jag hade hela tiden minnet av Gulliksens exfrus respons på den här boken i bakhuvudet och hur den nu än ligger till med sanningen så gav det en obehaglig känsla över hela läsningen.

Boken skildrar ett äktenskap, hur det började, fortlevde och avslutades. Det är hela tidens mannens perspektiv som ges, även när det är hustruns eller barnens tankar vi tar del av så är det genom mannens ögon och tolkning. Jan och Timmy träffas när han är nybliven pappa och de blir snart kära. De lever ihop  under ganska många år och får egna barn tillsammans. Jan har en fetisch där han gillar att fantisera om sin hustru med andra män och vad de skulle göra tillsammans och han uppmuntrar henne ständigt att få vara fri och göra vad hon vill. Han är stolt över att de har ett icke-könsstereotypt äktenskap där Timmy gör karriär medan Jan är mer av en hemmaman som förvisso skriver men också sköter hemmet. Saker som att det är Timmy som skär upp kalkonen på nyår är väldigt viktigt för Jan som är livrädd att någon ska anse att de har ett konventionellt äktenskap. En dag träffar Timmy Harald på jobbet. Attraktion uppstår och de börjar träna tillsammans medan Jan fortsätter att uppmuntra Timmy till att träffa honom och tänder på fantasier om vad de två skulle kunna göra. Tills det en dag inte är roligt längre.

Alltså, nej. Jag vill inte veta exakt vad de gör i sängen, hur de rör vid varandra och vilka undergivenhetsfantasier Jan har. Särskilt inte när jag bara tänker att det här är en direktrapport från Geirs egens sängkammare. Jag läser gärna romance med finess men det här är bara osmakligt, för närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Jan tjatar och tjatar om att Timmy ska vara otrogen men när hon väl blir det så bryter han ihop. Är det det som anses vara den här romanens storhet? Att den är just alldeles för närgången och skildrar en människa i förfall? Jag blir less på ältandet och skummar mig så fort jag kan igenom den andra halvan av boken.

Vi funderade mycket i bokcirkeln på exakt vad det var som kritikerna blev så lyriska över i den här boken? Det lilla jag kan köpa är att han försöker reda ut vad ett äktenskap och kärlek egentligen är men den ansatsen drunknar i allt annat. Jag blir definitivt inte sugen på att läsa något mer av Gulliksen framöver.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 5 april 2021
Mitt betyg: 2/5

Dalenglitter

Så fort jag fick nys om den här boken blev jag nyfiken eftersom jag bor inte så långt ifrån det område som kallas Dalen. Det är alltid lite extra roligt när man känner till de platser som beskrivs i böcker tycker jag. Till skillnad från bokens huvudperson är jag dock inte uppväxt i området utan mer i Stockholms periferi.

Berättarjaget bor alltså i Stockholmsförorten Enskededalen tillsammans med sin polska mamma. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar på McDonalds ”så länge”. Hon hänger en del med kollegan Jamila och hoppas på att kunna spara ihop till ett körkort. Plötsligt dör hennes kusin i en olycka och hon måste åka till begravningen i Polen.

Det blir lite fel att försöka beskriva den här boken med hjälp av handlingen för det är liksom inte den som är grejen. Boken utspelar sig i nutid även om vissa saker som sker hände för länge sedan och andra såklart aldrig hänt. Jag hajar t.ex. till när covid omnämns i dåtida termer. Det handlar mycket om klass och den enorma skillnaden som finns mellan Enskede på ena sidan Nynäsvägen och det på andra sidan (där de blonda Märtorna och Stinorna bor). Jag har själv gått i tunnlarna många gånger och du kan nästan ta på den skillnaden på riktigt. När hon sen åker till Polen är det istället hon som har det ganska bra och släktingarna ser på henne som den framgångsrika svennen. I Polen blir vi läsare upplysta om hbtq-personers ständiga kamp men också mormors varma kärlek.

Det är fascinerande sunkigt, osmakligt och sorgligt att läsa om berättarjagets Donkenjobb. Allt ifrån att juicen blandas i samma hinkar som golvmopparna vrids ur i till den enorma sexismen som präglar anställningarna (de snygga tjejerna står i kassan, resten i köket) och de trasiga människor som besöker stället. Jag menar absolut inte att alla som går dit är trasiga men många av de som är trasiga gör det.

Det är många små roliga detaljer i boken så som när hon släpar med sig begravningskransen hela vägen från Dalen till mormor, när Dalenborna äntligen får sin staty ”Vi ber om konst och vad gör ni? Ni ger oss en skadeskjuten häst!” eller när centrumet ska byta namn till DLN precis som Skärholmen en gång blev SKHLM för att höja förortens status.

Det är en ruskigt bra skildring av de klasskillnader som finns i Sverige idag och det hopp som närs om att en gång kunna ta sig uppåt på stegen. Den är lättsamt och roligt skriven samtidigt som den innehåller en hel radda svåra ämnen, obehagliga händelser och tveksamma situationer. Läs den!

Konstverket ”Häst som rullat runt och som reser sig” av Asmund Arle. Bilden tagen från Stadsmuséets sida http://www.skulptur.stockholm.se/

Utläst: 28 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Kommande böcker januari 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum
    En troligtvis mysig bok om kvinnor som hittar tillbaka till livet via en skrivklubb och varandra.
  • Kring denna konst av Stina Wollter, Bonnier fakta
    Jag har fortfarande inte läst Kring denna kropp men är ändå väldigt nyfiken på denna. Stina är en sådan härlig person och jag tror det är en bok att bläddra länge i.
  • Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor av Mia Ingelström & Veronica Linarfve, Romanus & Selling
    En bok som jag hoppas är på väg hem till mig i detta nu och jag ser mycket fram emot att få lära mig mer om området ekonomi samt att dela med mig av dessa nyfunna kunskaper till en kär vän.
  • Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur och kultur
    Jag har fortfarande inte läst Binas historia och jag tyckte Blå var sådär men jag är ändå jättepepp på den här boken. Hästar ligger mig extra varmt om hjärtat nämligen.
  • Vit skörhet av Robin DiAngelo, Natur och kultur
    Jag har gett mig dän på att lära mig mer om den strukturella rasismen för att förstå mer och kunna agera bättre.
  • Träningsparadoxen av Daniel Lieberman, Natur och kultur
    Jag läser gärna böcker om träning men också mekanismerna bakom träning: psykologi, biologi, motivation etc. Den här boken tar upp motsägelser och förvirring kring de tusentals råd som omger träning.
  • Knäböj: Om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson, Weyler förlag
    Som jag precis skrev älskar jag böcker om träning och en bok om kvinnor och styrketräning (som inte handlar om att du ska lyfta 1 kgs-vikter så att du får slaaaanka muskler 🙄) har jag saknat.
  • Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag
    Jag har läst många men inte alla Ajvides böcker ännu. Han fick mig att återupptäcka min barndoms skräckböcker och för det är jag honom evigt tacksam. Sambon gillar honom också så och den här boken är på väg hem till honom just nu vilket såklart gör den tillgänglig även för mig.
  • Utloggad av Lily Emme, Historiska media
    En bok om att vara utloggad från nätet och att ha författardrömmar. Jag tror den är kul och tänkvärd!
  • Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Bokförlaget Tranan
    En prisbelönt debutroman om sorg, synd, skuld och straff låter väldigt lockande.
  • Den vilsna världen av Cecilia Johansson, Hoi förlag
    Jag gillar magisk realism och här bjuds det just på realism blandat med lite andra världar. Låter spännande!
  • Den stora migrationen av Charlotte McConaghy, Lavender Lit
    Den här boken har jag redan sett svämma över i sociala medier men jag hade ingen aning om vad den handlade om. Djur, natur, klimat och kärlek låter som något för mig.

Två par systrar

Det här blev årets hittills sista bokcirkelbok att diskuteras irl. Jag saknar  våra middagar även om det är kul att ses online också. Det var inte jag som valde men jag har varit nyfiken på Robinson ett tag och såg fram emot boken.

Ruth och Lucille är två tonåriga systrar som förlorat bägge sina föräldrar. De flyttar hem till sin mormor ett tag men när även hon dör hamnar de en kort tid hos två gammelmostrar eller dylikt innan de får flytta tillbaka till mormors hus för att bo med moster Sylvie. Först är flickorna glada men långsamt så blir deras uppfattning om den excentriska och annorlunda mostern väsensskilda och de glider ifrån varandra.

Romanen är författarens debut och den gavs ut 1980. Det är en uppväxtskildring om barn i dysfunktionella familjer och jag kände mig lite mätt på ämnet när jag läste den. Även om jag köper att ingen vill läsa om Bullerbybarn i all evighet. Boken har sina stunder och hon skildrar flickornas uppväxt väldigt fint med många sinnrika detaljer. Jag blev absolut fångad av berättelsen men tyckte ändå att den var väldigt trögläst. Jag gillade inte alls Robinsons språk utan upplevde det som omständligt. Särskilt den sista tredjedelen av boken är fylld av långa sjok av irrande tankar och tonvis av bibelliknelser vilka fick mig att gäspa.

Ur ett nutida perspektiv är det fascinerande och skrämmande att systrarna fick bo med sin moster så pass länge men jag gissar att det såg annorlunda ut när boken utspelar sig. Jag vet inte riktigt när det ska vara men kanske 60-tal? Det finns en betydelsebärande och symbolisk sjö med i boken som en gång i tiden tog morfaderns (och föräldrarnas) liv, ja faktiskt hela det tåg han jobbade på spårade ur och hamnade i sjön. Han var troligtvis den mest sunda i familjen och efter hans död gick det utför. Paralleller kan dras til Rich boy där Caroline Ringskog Ferrada-Noli beskriver om hur psykisk ohälsa går i arv i generationer. Tyvärr känner jag mig inte längre direkt nyfiken på Robinsons övriga produktion.

Utläst: 7 mars 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Jag ser allt du gör

Julis enda bokcirkelbok blev denna. Den är bara 218 sidor (123 som e-bok) och jag misstänkte att den skulle vara snabbläst så jag började inte läsa den förrän dagen innan cirkeln. Då läste jag en novell. Sen läste jag fyra på kvällen och resterande tre morgonen därpå.

Vi började lyssna på Annika Norlin i det här hushållet för några år sedan och jag uppskattar hennes musik. Jag har förstått att hon är en väldigt bra textförfattare men så var det ju det här med mig och låttexter. Vi har aldrig riktigt hittat varandra utom i enstaka fall. Jag nöjer mig oftast med att gilla helheten, hur folk sjunger och så sjunger jag med i nån mening här och var. Dikter är inte heller min tekopp men noveller och romaner är det. Jag hade ändå tänkt läsa den så det var kul när den blev nästa bokcirkelbok!

Det är alltså åtta noveller i samlingen och de spänner över ganska skilda ämnen. Det är mycket allvar så som psykisk ohälsa, mänskliga trauman, sorg och skeva världsfenomen. Men också humor och lättsammare toner som när det handlar om filmklubben eller punkbandet. Allihop är fängslande och väldigt lättlästa. Jag håller ju precis på att läsa färdigt Lucia Berlins Handbok för städerskor parallellt och det är inte riktigt samma extrema närvarokänsla i de här novellerna. De är lite mer flyktiga betraktelser men rymmer ändå ofantligt mycket av livet och alla dess komponenter.

Ett genomgående tema är att novellernas ”jag” tycker att hen har ett mediokert utseende och inte duger. Det finns också många gånger en känsla av avighet och att inte riktigt höra till fast jag tycker ändå att karaktärerna tar/gör sig en plats. Sen finns där såklart en dos av barrskog, älvar och ”låt dom epa” när någon klagar på ungdomar som åker runt i sina epa-traktorer. Jag läser gärna mer i bokform av Annika Norlin i framtiden.

Utläst: 28 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Timmen mellan hund och varg (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade läst en novell av Scheuermann som jag tyckte mycket om och ville läsa något mer så jag föreslog denna som bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Två systrar som möts efter några år. Konstnärsskap, destruktivt syskonskap och otrohet.

Vad tyckte jag?
Tyvärr men nej. Varken jag eller min bokcirkelväninna förstod oss på den här. Det roligaste med att läsa den var att vi diskuterade den på ett ölhak där vi hamnade bredvid några tyskor som kände igen boken! Men jag blev besviken faktiskt, särskilt som jag gillat novellen så mycket.

Utläst: 4 november 2016
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Kalmars jägarinnor (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var en bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Ett gäng unga tuffa tonårstjejer i Kalmar på 90-talet plus en parallell story där en av dem återvänder i vuxen ålder för att minnas eller inte minnas.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den men det var något som saknades. Minns faktiskt inte mycket alls av boken. Ser dock att den blivit en trilogi, kanske ger det en helhet som jag saknade?

Utläst: 15 mars 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stopptid (måndagsmikron)

Titel: Stopptid
Författare: Juli Zeh

Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 4 november 2014
Mitt betyg: 2/5

Varför läste jag den?
Jag är extremt sällan sjuk och ännu mer sällan mycket sjuk. Under ett par höstdagar 2014 var jag dock så sjuk att jag bara låg i sängen i typ två-tre dagar och sov nästan dygnet runt. När jag började bli aningens bättre så orkade jag fortfarande bara ligga där men det började bli tråkigt. Jag orkade inte läsa så jag googlade fram aktuell radioföljetong på P1 vilket var den här boken. Att lyssna orkade jag.

Vad handlar den om?
En psykologisk thriller om två människor som bor på Lanzarote och bedriver dykverksamhet när två andra människor kommer dit för att gå kurs och sen hände säkert en massa underliga/mystiska/otäcka saker.

Vad tyckte jag?
Det här var första gången jag lyssnade på en ljudbok (och jag har sedan dess lyssnat på hela två till) och det kanske inte är rättvist att bedöma en bok man lyssnar på i halvt dvalatillstånd men jag gillade den inte så värst. Den imponerade liksom inte och jag fångades inte av berättelsen.

Jag har som sagt endast lyssnat på tre ljudböcker, två av dem har jag inte gillat särskilt mycket men den tredje som var God Jul av Jonas Karlsson gillade jag mycket och jag gillade att det var Jonas själv som läste den. Jag har annars svårt att fokusera på ljudböcker och är en människa som föredrar att få ord till mig i text. Ibland har jag svårt att fatta när någon läser något högt för mig och jag vill se texten själv för att kunna processa den bättre. Men som sagt, Jonas gick bra så det finns säkert några ljudböcker out there för mig också!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stora makters uppgång och fall (måndagsmikron)

Titel: Stora makters uppgång och fall
Författare: Tom Rachman

Förlag: Weyler
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2014

Utläst: 22 juli 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Den var månadens bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Jag måste kopiera från förlaget:
Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt
och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar.

Vad tyckte jag?
Nackdelen med att försöka recensera en bok fyra år senare är ju minnet. Det intressanta är ändå att se vilka böcker som väcker någon typ av minne. Den här boken är som ett blankt blad för mig. Möjligtvis har jag svaga minnen av att Tooly hade en väldigt ”70-talig” uppväxt med mycket alkohol, sex och droger inblandat. Jag gav den en 3:a så det var nog helt enkelt inte riktigt min typ av bok. En typiskt svulstig amerikansk roman!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stopptid

stopptidTitel: Stopptid
Författare: Juli Zeh

Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 19 november 2014
Mitt betyg: 3/5

I mitten av november blev jag fasligt sjuk, nästan läskigt sjuk då jag egentligen inte hade några symptom, bara lite illamående och så var jag trött (men inte gravid nädå). Ofantligt trött. Så trött att jag bara sov eller låg och stirrade i taket i flera dagar. Det var då Bokmania tipsade om att Björn Kjellman läste Stopptid som radioföljetong i P1 och att man kunde lyssna på alla avsnitt direkt om man ville. Jag gillar inte direkt ljudböcker men hellre det än taket kände jag och gav det hela en chans.

I boken möter vi Sven som har stuckit från Tyskland och en karriär som jurist för att jobba som dykinstruktör på Lanzarote. Med honom följde flickvännen Antje, mellan dem sprakar inte kärleken direkt men de fungerar väl tillsammans och Antje gör ett bra jobb och sköter alla arrangemang för Svens kunder. En dag kommer Jola och Theodor till ön för att lära sig dyka. Jola drömmer om att göra rollen som Lotte, en stor kvinnlig dykarpionjär. Theo är författare som dock inte har skrivit något på väldigt länge. Jola och Theo lever i en destruktiv relation och långsamt blir Sven indragen i något han inte hade tänkt sig.

Det var en annorlunda läsupplevelse för mig eftersom att jag lyssnade på boken och jag vet inte om det påverkade mina intryck. Nu när jag tänker tillbaka på den så var det definitivt den raffinerade spännande thriller som den beskrivs som men jag blev aldrig riktigt fångad av den. Meningen är att man inte ska veta vems version som egentligen är den sanna men jag kände mig hela tiden övertygad om vem det var som fabricerade verkligheten. Hade jag kanske inte känt så om jag läst den själv? Jag vet inte. Eller så var det helt enkelt bara en bra bok men inte i min smak, ungefär som Belinda Bauers Mörk Jord.

Köp på Adlibris eller Bokus