Etikett: weyler förlag

Människohjärtat

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Så efter typ 11 år nådde jag äntligen hela vägen från Himmel och helvete till Människohjärtat. Vilken förunderlig bokserie! Då det här är en serie får du vara beredd på major spoilers i recensionen.

Pojken vaknar upp i en säng i Sléttueyri och finner att både han och Jens har överlevt. Här möter han Álfheid, flickan med det röda håret och de gröna ögonen som ställer så många frågor om Jens. Efter en tid här återvänder pojken till Köpingen och ibland tänker han på Álfheid men han tänker också på Ragnheid. Rikemansdottern med de iskalla gråa ögonen vilka hela tiden verkar söka kontakt med honom.

Han fortsätter att bo hos Geirtrud och de tar snart in fler kvinnor i sitt hus för att erbjuda stöd, systerskap och sysselsättning. Männen i Köpingen knotar och knorrar och säger fula ord om Geirtrud och vad en sådan som hon egentligen behöver. Samtidigt som pojken tänker på flickor får han sin bildning och han tänker mycket på dikter och böcker. Och runtomkring honom pågår livet som handlar om fiske, fylla, kärlek, död och lemmar.

Jag tyckte verkligen om den här serien och Stefánssons sätt att skriva. Ibland går det lite runt, runt – på ett bra sätt –  och jag läser nu att han började som poet vilket förklarar det vidunderliga språket. De här böckerna ger en sådan målande bild av livet på Island runt förra sekelskiftet. Hur hårt det kunde vara på sina håll och hur stor längtan nästan alla människor har, vissa hungrar efter makt, andra mat eller böcker och åter andra sex.

Det finns mycket feministiska tankegångar här med kvinnor som inte har samma förutsättningar och väldigt många som vill slå sig fria från patriarkatets bojor och leva sina egna liv. Många män är odugliga, elaka, suputer eller svaga. Till syvende och sist blir det dock, lite väl, mycket tvåsamhet även om jag kan förstå att väldigt många längtar efter någon att dela tillvaron med. När vi lämnar pojken så vet jag inte om han ännu kommit fram till vem han är men det har varit fantastiskt att ta del av hans resa på väg mot vuxenvärlden.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 10 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Änglarnas sorg

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

För 11 år sedan läste jag Himmel och helvete och föll pladask. Så pladask att jag två år senare skaffade både den (jag hade läst ett biblioteks-ex.) och resten av böckerna och ställde i min hylla. Och där stod och stod de tills nio år hade passerat och jag var framme vid 2014 i min Rensa bokhyllan-utmaning. Tänk att det blir så ibland, trots att man tycker så mycket om en bok/författare så glöms de bort eller hinns inte med.

Då det här är en serie får du vara beredd på spoilers i recensionen.

Eftersom det gått 11 år så läste jag om Himmel och helvete då jag nu ämnade läsa hela trilogin i ett svep. Det hade inte varit nödvändigt med omläsning men den ger en bra bakgrund till varför pojken nu befinner sig hos Geirtrud i Köpingen och hur hans karaktär tänker och känner. Det har gått tre veckor sedan han anlände till Köpingen och han börjar känna sig hemmastadd hos Geirtrud och lovas bildning.

En dag knackar brevbäraren Jens på och av ett par olika anledningar bestäms att pojken ska följa med Jens på en posttur till nordligaste Island, en tur som går över både hav och berg. Både Jens och pojken fryser mer eller mindre ihjäl flera gånger om, de får hjälp av fattiga utsvultna och sjuka människor vilka bara ha utspätt kaffe och skämt salt fågelkött att bjuda på. När de någon gång har det skapligt i ett hem som bjudit in dem så ger de sig ändå iväg för Jens orkar inte lyssna på folk som pratar. Han behöver få tänka och tar en omväg som gör dem ännu frusnare och pojken pratar till sist med de döda.

Jag tog en kort promenad dagen jag skrev denna recension och Stockholm bjöd på vindstilla och – 12 grader. Nu var jag väl klädd på överkroppen men hade behövt varmare på fötterna och benen då jag blev lite kall efter en obligatorisk vinter-fotopaus. Betänk då att pojken och Jens vandrar berg upp och berg ner, längs piskande Ishavsstränder och genom snöstormar så grova att de tappar bort varandra och blir ”halvblinda av ispansaret över ansiktet”. Boken utspelar sig på en fiktiv plats i slutet av 1800-talet men jag googlar lite väder på norra Island och de verkar faktiskt inte ha särskilt kallt i april som detta är utan runt nollan. Fast det är ju utan vinden då.

Hur som helst så är jag förundrad över att det faktiskt inte fryser ihjäl på riktigt, de måste ha rejält bra kläder men pratar ändå om stumma tår och fingrar. Det blir lite Sagan om de två tornen-känsla i denna bok som är en mellanbok och det vandras enormt mycket. Samtidigt har Jens och pojken så sköna dialoger, eller monologer från pojkens håll och det finns tonvis med meningar som du vill stryka under och skriva upp i din citatbok (om du hade en). Mycket handlar om kärlek och längtan men också om litteratur och livet. Alla karaktärer, även djuren, är så fascinerande och väl beskrivna. Trots allt elände i boken så längtar jag tillbaka till Island och är glad att jag faktiskt fick åka dit en gång i livet.

Boken slutar i en rejäl cliffhanger och jag fröjdas åt att jag har den tredje delen hemma och öppnar den direkt.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 4 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Sommarljus, och sen kommer natten

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

För elva år sedan läste jag Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson och blev kär. Så kär att jag två år senare köpte allt som fanns utgivet av honom då. Men tydligen inte mer kär än att det sedan dröjde till i år innan jag började beta av böckerna. Jag skaffade hela trilogin om Pojken men vet inte om jag behöver läsa om första delen igen så medan jag funderar på det läste jag Sommarljus, och sen kommer natten. En något märklig men ack så fascinerande berättelse om en liten by på Islands västkust.

Tydligen så älskar jag berättelser som inte har en människa i centrum, så som Där rinner en älv genom Saivomuotka by där byn och älven är huvudpersonen, eller Körsbärslandet där huset är så viktigt. Och i den här boken är det verkligen byn som är huvudpersonen och så får vi små inblickar i dess invånares liv.

Vi möter astronomen som börjar drömma på latin, får en uppenbarelse och lägger alla sina pengar och mer därtill på dyra förstaupplagor av Galilei och andra gamla döda vetenskapsmän. David och Kjartan som tycker sig ha spöken på lagret och Elisabeth som öppnar en restaurang i den lilla byn där han som ska kontrollera hennes finanser blir alkoholiserad och allt går utför. Det finns otrohet, lust, ond bråd död, galenskap och ensamhet.

Det här är ingen skröna och ingen fånig Hundraåringen men det ÄR både tokigt och roligt emellanåt. Så roligt att jag fnissar på tunnelbanan. Det är också sorgset, vackert, förunderligt och alldeles, alldeles underbart som det heter. Det är dessutom svårbeskrivet, precis som jag inser att jag tyckte när jag försökte recensera Himmel och helvete. Jón Kalman Stefánsson skriver liksom inte romaner som kan säljas med med en hiss-pitch men han skriver helt förbenat fantastiskt och jag ser fram emot att läsa mer från denne begåvade författare!

Förlag: Weyler
Utläst: 30 augusti 2023
Mitt betyg: 4/5

Detaljerna

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Detaljerna var en av höstens bokcirkelböcker och vi avhandlade den som vanligt under en middag. Det är ju en Augustprisvinnare så förväntningarna var ganska höga.

Egentligen är det mer som fyra noveller än en roman även om de olika delarna hänger ihop och knyts samman av huvudberättaren – en febrig kvinna som minns fyra olika personer som kommit och gått genom livet; kärleken Johanna, vännen Niki, barnets far Alejandro och mamman Birgitte.

Tyvärr passade inte den här boken mig så jättebra. Jag lyssnade till Ia när hon pratade om den för något år sedan och minns att hon typ sa att hon skrev om hela boken från början varje gång hon satte sig och skulle skriva. Jag vill gärna gilla den men jag har lite svårt för persongalleriet. Jag är så less på klichén ”festande psykiskt instabila personer” eller ”het kärlek full av bråk”. Kanske för att jag en gång i tiden har bott ihop med en sådan person och det finns inget som helst romantiserande med det. Just det gör nog överlag att jag inte gillar så värst att läsa om 25-åringar och deras fantastiska/miserabla ungdom för det blir för personligt helt enkelt.

Men hon skriver bra Ia, och mina ögon flyger fram över texten trots det ganska kompakta formatet med långa stycken. Vi får, uppenbarligen, en rad detaljer vilka gör att vi får en ganska bra bild av karaktärerna, åtminstone berättarens bild av dem. Ia är typ 10 år äldre än mig så det finns en hel del referenser som jag känner igen mig i men också en hel del okända då hon rört sig i vissa världar som jag inte har befunnit mig i. De allra flesta gillar den här boken mer än jag så ge den absolut en chans om du är sugen!

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 20 september 2023
Mitt betyg: 3/5

Backlashen

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Jag läste om Požar i DN och blev nyfiken varpå jag fick med mig resten av den feministiska bokcirkeln på att läsa den här i maj. Jag läste såklart Veckorevyn i högstadiet men det var typ 1990 så jag har inte alls riktigt hängt med i vem Požar är mer än att jag noterade att hon fick ett Årets Selma-pris för årets röst häromåret.

Sanningen att säga så hängde jag inte med särskilt bra i me too heller. Jag hänger nog inte med alls i särskilt mycket faktiskt för oftast skummar jag mest rubrikerna i DN men läser bara ett fåtal artiklar. Jag tänker alltid att jag ska se nyheterna istället för att få det viktigaste paketerat och serverat men jag har inte ro att se dem så jag går mest runt och har ett svagt hum om saker. Lägg dessutom ett fiskpinneminne på det så…

På sätt och vis blir den här boken därför lite snabbrepetition för mig, Požar går igenom några av de viktigaste händelserna under me too och relaterar också till historiens kvinnokamp och Susan Faludis Backlash vilken jag faktiskt inte läst. Hon är frustrerad över att me too tystas så snabbt och att de feministiska frågorna dalar på världsordningen. Jag håller med om det men tänker samtidigt att för att feminismen ska ligga högst upp hos medierna så krävs stoff som gör att Svenssons orkar och vill läsa varje dag. Och hur ofta känner vi inte ”åh nej, inte den här gamla skåpmaten igen” när vi läser i media? (Även om jag nu förvisso erkände att jag inte läser så noga)

Dagens mediacirkus är så snabb att vi till slut förlåter skurkar för det kommer ju alltid en ny värre som vi kan ha i fokus istället. Jag är kluven, jag brukar själv muttra om Strindbergs misogyni när han hyllas men är inte för en total cancelkultur. Till en viss gräns måste folk få göra om och göra rätt. Till en viss gräns. Och den gränsen ser såklart olika ut hos dig och mig.

Självfallet tycker jag inte att det är ok att unga tjejer måste klä av sig eller ställa upp på saker för att få vara med i leken. Det är inte det jag menar. Jag önskar så hett att det en dag ska vara fullständigt jämställt mellan män och kvinnor och alla andra också. För att vi ska komma dit måste kvinnor säga ifrån, män göra rätt och företag och samhälle måste lyfta och premiera de som gör rätt och inte alla de felande. Precis som Požar skriver i slutet så måste också feminismen bli än mer intersektionell och inkluderande för att vi en dag ska nå vårt mål.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 10 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

Knäböj

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner7 kommentarer

Så fort jag såg den här boken i katalogerna så kände jag att det här var något för mig! Sen tog det ett tag innan jag införskaffade den och ytterligare ett tag innan jag läste den. Den visade sig inte alls handla om det jag trott utan så mycket mer och den var helt fantastisk.

Knäböj består av olika essäer kring kvinnor, kvinnors kroppar och träning. Sara Martinsson utgår från sin egen kropp, sitt förhållande till den genom åren och sin kärlek till tyngdlyftningen men hon väver samtidigt in alla de kvinnor som varit pionjärer inom området och som tidigt brutit mot samhällets normer. Hon refererar ständigt till vetenskap, litteratur och filosofi för att ge tyngd och sammanhang åt sina tankar och historiens skeenden.

Kvinnors kroppar är och förblir i allra högsta grad en samhällets angelägenhet där vi febrilt svälter och snörar oss och försöker vara till lags men aldrig duger. Vi har för mycket kläder eller för lite kläder. För mycket muskler eller för lite muskler. Vi är för kvinnliga eller för okvinnliga. Lagen förbjuder oss många gånger att bestämma själva vilket USA’s abortpolitik nyligen återigen visat. Martinsson skriver om massor av kvinnliga strong womens, atleter och andra kändisar och liknande genom åren av vilka vissa försökt att gå sin egen väg och andra utnyttjats i pengainbringande syften och mina googlingar går varma under tiden jag läser.

Sara Martinsson är besatt av tyngdlyftning på ett älskvärt sätt som jag beundrar och avundas. Jag själv är alldeles för splittrad bland mina intressen och även om jag älskar styrkelyft och att nörda ner mig i baslyften så krockar alla mina mål med varandra hela tiden. Just tyngdlyftning har jag aldrig provat på och även om det ser coolt ut med ryck och särskilt stöt så är jag alldeles för feg och för klen i mina axelpressar för att våga mig på något sådant.

Martinsson berättar att kvinnor fysik på sätt och vis är optimerad för knäböj då vi har en så pass stor andel muskler på underkroppen. Tyvärr är min favoritövning bänkpress vilken lämpar sig bäst för män men jag kan inte låta bli att känna mig som Rocky varje gång jag ligger där på bänken och pressar. Även om det är fisvikter. Ett som är säkert är att jag kommer att återvända till den här boken för att läsa om den och forska vidare bland de otaliga referenserna. Säkert både en och flera gånger!

Förlag: Weyler
Utläst: 19 maj 2022
Mitt betyg: 5/5

Berättelse om ett äktenskap

Den Av bokdivisioneni Betyg 2, RecensionerLämna en kommentar

berattelse-om-ett-aktenskap

Månadens första bokcirkelbok blev Berättelse om ett äktenskap. Hade det inte varit just en bokcirkelbok hade jag inte läst ut den kan jag ju inleda med. Jag hade hela tiden minnet av Gulliksens exfrus respons på den här boken i bakhuvudet och hur den nu än ligger till med sanningen så gav det en obehaglig känsla över hela läsningen.

Boken skildrar ett äktenskap, hur det började, fortlevde och avslutades. Det är hela tidens mannens perspektiv som ges, även när det är hustruns eller barnens tankar vi tar del av så är det genom mannens ögon och tolkning. Jan och Timmy träffas när han är nybliven pappa och de blir snart kära. De lever ihop  under ganska många år och får egna barn tillsammans. Jan har en fetisch där han gillar att fantisera om sin hustru med andra män och vad de skulle göra tillsammans och han uppmuntrar henne ständigt att få vara fri och göra vad hon vill. Han är stolt över att de har ett icke-könsstereotypt äktenskap där Timmy gör karriär medan Jan är mer av en hemmaman som förvisso skriver men också sköter hemmet. Saker som att det är Timmy som skär upp kalkonen på nyår är väldigt viktigt för Jan som är livrädd att någon ska anse att de har ett konventionellt äktenskap. En dag träffar Timmy Harald på jobbet. Attraktion uppstår och de börjar träna tillsammans medan Jan fortsätter att uppmuntra Timmy till att träffa honom och tänder på fantasier om vad de två skulle kunna göra. Tills det en dag inte är roligt längre.

Alltså, nej. Jag vill inte veta exakt vad de gör i sängen, hur de rör vid varandra och vilka undergivenhetsfantasier Jan har. Särskilt inte när jag bara tänker att det här är en direktrapport från Geirs egens sängkammare. Jag läser gärna romance med finess men det här är bara osmakligt, för närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Jan tjatar och tjatar om att Timmy ska vara otrogen men när hon väl blir det så bryter han ihop. Är det det som anses vara den här romanens storhet? Att den är just alldeles för närgången och skildrar en människa i förfall? Jag blir less på ältandet och skummar mig så fort jag kan igenom den andra halvan av boken.

Vi funderade mycket i bokcirkeln på exakt vad det var som kritikerna blev så lyriska över i den här boken? Det lilla jag kan köpa är att han försöker reda ut vad ett äktenskap och kärlek egentligen är men den ansatsen drunknar i allt annat. Jag blir definitivt inte sugen på att läsa något mer av Gulliksen framöver.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 5 april 2021
Mitt betyg: 2/5

Dalenglitter

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Så fort jag fick nys om den här boken blev jag nyfiken eftersom jag bor inte så långt ifrån det område som kallas Dalen. Det är alltid lite extra roligt när man känner till de platser som beskrivs i böcker tycker jag. Till skillnad från bokens huvudperson är jag dock inte uppväxt i området utan mer i Stockholms periferi.

Berättarjaget bor alltså i Stockholmsförorten Enskededalen tillsammans med sin polska mamma. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar på McDonalds ”så länge”. Hon hänger en del med kollegan Jamila och hoppas på att kunna spara ihop till ett körkort. Plötsligt dör hennes kusin i en olycka och hon måste åka till begravningen i Polen.

Det blir lite fel att försöka beskriva den här boken med hjälp av handlingen för det är liksom inte den som är grejen. Boken utspelar sig i nutid även om vissa saker som sker hände för länge sedan och andra såklart aldrig hänt. Jag hajar t.ex. till när covid omnämns i dåtida termer. Det handlar mycket om klass och den enorma skillnaden som finns mellan Enskede på ena sidan Nynäsvägen och det på andra sidan (där de blonda Märtorna och Stinorna bor). Jag har själv gått i tunnlarna många gånger och du kan nästan ta på den skillnaden på riktigt. När hon sen åker till Polen är det istället hon som har det ganska bra och släktingarna ser på henne som den framgångsrika svennen. I Polen blir vi läsare upplysta om hbtq-personers ständiga kamp men också mormors varma kärlek.

Det är fascinerande sunkigt, osmakligt och sorgligt att läsa om berättarjagets Donkenjobb. Allt ifrån att juicen blandas i samma hinkar som golvmopparna vrids ur i till den enorma sexismen som präglar anställningarna (de snygga tjejerna står i kassan, resten i köket) och de trasiga människor som besöker stället. Jag menar absolut inte att alla som går dit är trasiga men många av de som är trasiga gör det.

Det är många små roliga detaljer i boken så som när hon släpar med sig begravningskransen hela vägen från Dalen till mormor, när Dalenborna äntligen får sin staty ”Vi ber om konst och vad gör ni? Ni ger oss en skadeskjuten häst!” eller när centrumet ska byta namn till DLN precis som Skärholmen en gång blev SKHLM för att höja förortens status.

Det är en ruskigt bra skildring av de klasskillnader som finns i Sverige idag och det hopp som närs om att en gång kunna ta sig uppåt på stegen. Den är lättsamt och roligt skriven samtidigt som den innehåller en hel radda svåra ämnen, obehagliga händelser och tveksamma situationer. Läs den!

Konstverket ”Häst som rullat runt och som reser sig” av Asmund Arle. Bilden tagen från Stadsmuséets sida http://www.skulptur.stockholm.se/

Utläst: 28 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Kommande böcker januari 2021

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokprat2 kommentarer

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum
    En troligtvis mysig bok om kvinnor som hittar tillbaka till livet via en skrivklubb och varandra.
  • Kring denna konst av Stina Wollter, Bonnier fakta
    Jag har fortfarande inte läst Kring denna kropp men är ändå väldigt nyfiken på denna. Stina är en sådan härlig person och jag tror det är en bok att bläddra länge i.
  • Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor av Mia Ingelström & Veronica Linarfve, Romanus & Selling
    En bok som jag hoppas är på väg hem till mig i detta nu och jag ser mycket fram emot att få lära mig mer om området ekonomi samt att dela med mig av dessa nyfunna kunskaper till en kär vän.
  • Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur och kultur
    Jag har fortfarande inte läst Binas historia och jag tyckte Blå var sådär men jag är ändå jättepepp på den här boken. Hästar ligger mig extra varmt om hjärtat nämligen.
  • Vit skörhet av Robin DiAngelo, Natur och kultur
    Jag har gett mig dän på att lära mig mer om den strukturella rasismen för att förstå mer och kunna agera bättre.
  • Träningsparadoxen av Daniel Lieberman, Natur och kultur
    Jag läser gärna böcker om träning men också mekanismerna bakom träning: psykologi, biologi, motivation etc. Den här boken tar upp motsägelser och förvirring kring de tusentals råd som omger träning.
  • Knäböj: Om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson, Weyler förlag
    Som jag precis skrev älskar jag böcker om träning och en bok om kvinnor och styrketräning (som inte handlar om att du ska lyfta 1 kgs-vikter så att du får slaaaanka muskler 🙄) har jag saknat.
  • Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag
    Jag har läst många men inte alla Ajvides böcker ännu. Han fick mig att återupptäcka min barndoms skräckböcker och för det är jag honom evigt tacksam. Sambon gillar honom också så och den här boken är på väg hem till honom just nu vilket såklart gör den tillgänglig även för mig.
  • Utloggad av Lily Emme, Historiska media
    En bok om att vara utloggad från nätet och att ha författardrömmar. Jag tror den är kul och tänkvärd!
  • Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Bokförlaget Tranan
    En prisbelönt debutroman om sorg, synd, skuld och straff låter väldigt lockande.
  • Den vilsna världen av Cecilia Johansson, Hoi förlag
    Jag gillar magisk realism och här bjuds det just på realism blandat med lite andra världar. Låter spännande!
  • Den stora migrationen av Charlotte McConaghy, Lavender Lit
    Den här boken har jag redan sett svämma över i sociala medier men jag hade ingen aning om vad den handlade om. Djur, natur, klimat och kärlek låter som något för mig.

Två par systrar

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Det här blev årets hittills sista bokcirkelbok att diskuteras irl. Jag saknar  våra middagar även om det är kul att ses online också. Det var inte jag som valde men jag har varit nyfiken på Robinson ett tag och såg fram emot boken.

Ruth och Lucille är två tonåriga systrar som förlorat bägge sina föräldrar. De flyttar hem till sin mormor ett tag men när även hon dör hamnar de en kort tid hos två gammelmostrar eller dylikt innan de får flytta tillbaka till mormors hus för att bo med moster Sylvie. Först är flickorna glada men långsamt så blir deras uppfattning om den excentriska och annorlunda mostern väsensskilda och de glider ifrån varandra.

Romanen är författarens debut och den gavs ut 1980. Det är en uppväxtskildring om barn i dysfunktionella familjer och jag kände mig lite mätt på ämnet när jag läste den. Även om jag köper att ingen vill läsa om Bullerbybarn i all evighet. Boken har sina stunder och hon skildrar flickornas uppväxt väldigt fint med många sinnrika detaljer. Jag blev absolut fångad av berättelsen men tyckte ändå att den var väldigt trögläst. Jag gillade inte alls Robinsons språk utan upplevde det som omständligt. Särskilt den sista tredjedelen av boken är fylld av långa sjok av irrande tankar och tonvis av bibelliknelser vilka fick mig att gäspa.

Ur ett nutida perspektiv är det fascinerande och skrämmande att systrarna fick bo med sin moster så pass länge men jag gissar att det såg annorlunda ut när boken utspelar sig. Jag vet inte riktigt när det ska vara men kanske 60-tal? Det finns en betydelsebärande och symbolisk sjö med i boken som en gång i tiden tog morfaderns (och föräldrarnas) liv, ja faktiskt hela det tåg han jobbade på spårade ur och hamnade i sjön. Han var troligtvis den mest sunda i familjen och efter hans död gick det utför. Paralleller kan dras til Rich boy där Caroline Ringskog Ferrada-Noli beskriver om hur psykisk ohälsa går i arv i generationer. Tyvärr känner jag mig inte längre direkt nyfiken på Robinsons övriga produktion.

Utläst: 7 mars 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus