Backlashen

Jag läste om Požar i DN och blev nyfiken varpå jag fick med mig resten av den feministiska bokcirkeln på att läsa den här i maj. Jag läste såklart Veckorevyn i högstadiet men det var typ 1990 så jag har inte alls riktigt hängt med i vem Požar är mer än att jag noterade att hon fick ett Årets Selma-pris för årets röst häromåret.

Sanningen att säga så hängde jag inte med särskilt bra i me too heller. Jag hänger nog inte med alls i särskilt mycket faktiskt för oftast skummar jag mest rubrikerna i DN men läser bara ett fåtal artiklar. Jag tänker alltid att jag ska se nyheterna istället för att få det viktigaste paketerat och serverat men jag har inte ro att se dem så jag går mest runt och har ett svagt hum om saker. Lägg dessutom ett fiskpinneminne på det så…

På sätt och vis blir den här boken därför lite snabbrepetition för mig, Požar går igenom några av de viktigaste händelserna under me too och relaterar också till historiens kvinnokamp och Susan Faludis Backlash vilken jag faktiskt inte läst. Hon är frustrerad över att me too tystas så snabbt och att de feministiska frågorna dalar på världsordningen. Jag håller med om det men tänker samtidigt att för att feminismen ska ligga högst upp hos medierna så krävs stoff som gör att Svenssons orkar och vill läsa varje dag. Och hur ofta känner vi inte ”åh nej, inte den här gamla skåpmaten igen” när vi läser i media? (Även om jag nu förvisso erkände att jag inte läser så noga)

Dagens mediacirkus är så snabb att vi till slut förlåter skurkar för det kommer ju alltid en ny värre som vi kan ha i fokus istället. Jag är kluven, jag brukar själv muttra om Strindbergs misogyni när han hyllas men är inte för en total cancelkultur. Till en viss gräns måste folk få göra om och göra rätt. Till en viss gräns. Och den gränsen ser såklart olika ut hos dig och mig.

Självfallet tycker jag inte att det är ok att unga tjejer måste klä av sig eller ställa upp på saker för att få vara med i leken. Det är inte det jag menar. Jag önskar så hett att det en dag ska vara fullständigt jämställt mellan män och kvinnor och alla andra också. För att vi ska komma dit måste kvinnor säga ifrån, män göra rätt och företag och samhälle måste lyfta och premiera de som gör rätt och inte alla de felande. Precis som Požar skriver i slutet så måste också feminismen bli än mer intersektionell och inkluderande för att vi en dag ska nå vårt mål.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 10 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

Knäböj

Så fort jag såg den här boken i katalogerna så kände jag att det här var något för mig! Sen tog det ett tag innan jag införskaffade den och ytterligare ett tag innan jag läste den. Den visade sig inte alls handla om det jag trott utan så mycket mer och den var helt fantastisk.

Knäböj består av olika essäer kring kvinnor, kvinnors kroppar och träning. Sara Martinsson utgår från sin egen kropp, sitt förhållande till den genom åren och sin kärlek till tyngdlyftningen men hon väver samtidigt in alla de kvinnor som varit pionjärer inom området och som tidigt brutit mot samhällets normer. Hon refererar ständigt till vetenskap, litteratur och filosofi för att ge tyngd och sammanhang åt sina tankar och historiens skeenden.

Kvinnors kroppar är och förblir i allra högsta grad en samhällets angelägenhet där vi febrilt svälter och snörar oss och försöker vara till lags men aldrig duger. Vi har för mycket kläder eller för lite kläder. För mycket muskler eller för lite muskler. Vi är för kvinnliga eller för okvinnliga. Lagen förbjuder oss många gånger att bestämma själva vilket USA’s abortpolitik nyligen återigen visat. Martinsson skriver om massor av kvinnliga strong womens, atleter och andra kändisar och liknande genom åren av vilka vissa försökt att gå sin egen väg och andra utnyttjats i pengainbringande syften och mina googlingar går varma under tiden jag läser.

Sara Martinsson är besatt av tyngdlyftning på ett älskvärt sätt som jag beundrar och avundas. Jag själv är alldeles för splittrad bland mina intressen och även om jag älskar styrkelyft och att nörda ner mig i baslyften så krockar alla mina mål med varandra hela tiden. Just tyngdlyftning har jag aldrig provat på och även om det ser coolt ut med ryck och särskilt stöt så är jag alldeles för feg och för klen i mina axelpressar för att våga mig på något sådant.

Martinsson berättar att kvinnor fysik på sätt och vis är optimerad för knäböj då vi har en så pass stor andel muskler på underkroppen. Tyvärr är min favoritövning bänkpress vilken lämpar sig bäst för män men jag kan inte låta bli att känna mig som Rocky varje gång jag ligger där på bänken och pressar. Även om det är fisvikter. Ett som är säkert är att jag kommer att återvända till den här boken för att läsa om den och forska vidare bland de otaliga referenserna. Säkert både en och flera gånger!

Förlag: Weyler
Utläst: 19 maj 2022
Mitt betyg: 5/5

Berättelse om ett äktenskap

berattelse-om-ett-aktenskap

Månadens första bokcirkelbok blev Berättelse om ett äktenskap. Hade det inte varit just en bokcirkelbok hade jag inte läst ut den kan jag ju inleda med. Jag hade hela tiden minnet av Gulliksens exfrus respons på den här boken i bakhuvudet och hur den nu än ligger till med sanningen så gav det en obehaglig känsla över hela läsningen.

Boken skildrar ett äktenskap, hur det började, fortlevde och avslutades. Det är hela tidens mannens perspektiv som ges, även när det är hustruns eller barnens tankar vi tar del av så är det genom mannens ögon och tolkning. Jan och Timmy träffas när han är nybliven pappa och de blir snart kära. De lever ihop  under ganska många år och får egna barn tillsammans. Jan har en fetisch där han gillar att fantisera om sin hustru med andra män och vad de skulle göra tillsammans och han uppmuntrar henne ständigt att få vara fri och göra vad hon vill. Han är stolt över att de har ett icke-könsstereotypt äktenskap där Timmy gör karriär medan Jan är mer av en hemmaman som förvisso skriver men också sköter hemmet. Saker som att det är Timmy som skär upp kalkonen på nyår är väldigt viktigt för Jan som är livrädd att någon ska anse att de har ett konventionellt äktenskap. En dag träffar Timmy Harald på jobbet. Attraktion uppstår och de börjar träna tillsammans medan Jan fortsätter att uppmuntra Timmy till att träffa honom och tänder på fantasier om vad de två skulle kunna göra. Tills det en dag inte är roligt längre.

Alltså, nej. Jag vill inte veta exakt vad de gör i sängen, hur de rör vid varandra och vilka undergivenhetsfantasier Jan har. Särskilt inte när jag bara tänker att det här är en direktrapport från Geirs egens sängkammare. Jag läser gärna romance med finess men det här är bara osmakligt, för närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Jan tjatar och tjatar om att Timmy ska vara otrogen men när hon väl blir det så bryter han ihop. Är det det som anses vara den här romanens storhet? Att den är just alldeles för närgången och skildrar en människa i förfall? Jag blir less på ältandet och skummar mig så fort jag kan igenom den andra halvan av boken.

Vi funderade mycket i bokcirkeln på exakt vad det var som kritikerna blev så lyriska över i den här boken? Det lilla jag kan köpa är att han försöker reda ut vad ett äktenskap och kärlek egentligen är men den ansatsen drunknar i allt annat. Jag blir definitivt inte sugen på att läsa något mer av Gulliksen framöver.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 5 april 2021
Mitt betyg: 2/5

Dalenglitter

Så fort jag fick nys om den här boken blev jag nyfiken eftersom jag bor inte så långt ifrån det område som kallas Dalen. Det är alltid lite extra roligt när man känner till de platser som beskrivs i böcker tycker jag. Till skillnad från bokens huvudperson är jag dock inte uppväxt i området utan mer i Stockholms periferi.

Berättarjaget bor alltså i Stockholmsförorten Enskededalen tillsammans med sin polska mamma. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar på McDonalds ”så länge”. Hon hänger en del med kollegan Jamila och hoppas på att kunna spara ihop till ett körkort. Plötsligt dör hennes kusin i en olycka och hon måste åka till begravningen i Polen.

Det blir lite fel att försöka beskriva den här boken med hjälp av handlingen för det är liksom inte den som är grejen. Boken utspelar sig i nutid även om vissa saker som sker hände för länge sedan och andra såklart aldrig hänt. Jag hajar t.ex. till när covid omnämns i dåtida termer. Det handlar mycket om klass och den enorma skillnaden som finns mellan Enskede på ena sidan Nynäsvägen och det på andra sidan (där de blonda Märtorna och Stinorna bor). Jag har själv gått i tunnlarna många gånger och du kan nästan ta på den skillnaden på riktigt. När hon sen åker till Polen är det istället hon som har det ganska bra och släktingarna ser på henne som den framgångsrika svennen. I Polen blir vi läsare upplysta om hbtq-personers ständiga kamp men också mormors varma kärlek.

Det är fascinerande sunkigt, osmakligt och sorgligt att läsa om berättarjagets Donkenjobb. Allt ifrån att juicen blandas i samma hinkar som golvmopparna vrids ur i till den enorma sexismen som präglar anställningarna (de snygga tjejerna står i kassan, resten i köket) och de trasiga människor som besöker stället. Jag menar absolut inte att alla som går dit är trasiga men många av de som är trasiga gör det.

Det är många små roliga detaljer i boken så som när hon släpar med sig begravningskransen hela vägen från Dalen till mormor, när Dalenborna äntligen får sin staty ”Vi ber om konst och vad gör ni? Ni ger oss en skadeskjuten häst!” eller när centrumet ska byta namn till DLN precis som Skärholmen en gång blev SKHLM för att höja förortens status.

Det är en ruskigt bra skildring av de klasskillnader som finns i Sverige idag och det hopp som närs om att en gång kunna ta sig uppåt på stegen. Den är lättsamt och roligt skriven samtidigt som den innehåller en hel radda svåra ämnen, obehagliga händelser och tveksamma situationer. Läs den!

Konstverket ”Häst som rullat runt och som reser sig” av Asmund Arle. Bilden tagen från Stadsmuséets sida http://www.skulptur.stockholm.se/

Utläst: 28 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Kommande böcker januari 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum
    En troligtvis mysig bok om kvinnor som hittar tillbaka till livet via en skrivklubb och varandra.
  • Kring denna konst av Stina Wollter, Bonnier fakta
    Jag har fortfarande inte läst Kring denna kropp men är ändå väldigt nyfiken på denna. Stina är en sådan härlig person och jag tror det är en bok att bläddra länge i.
  • Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor av Mia Ingelström & Veronica Linarfve, Romanus & Selling
    En bok som jag hoppas är på väg hem till mig i detta nu och jag ser mycket fram emot att få lära mig mer om området ekonomi samt att dela med mig av dessa nyfunna kunskaper till en kär vän.
  • Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur och kultur
    Jag har fortfarande inte läst Binas historia och jag tyckte Blå var sådär men jag är ändå jättepepp på den här boken. Hästar ligger mig extra varmt om hjärtat nämligen.
  • Vit skörhet av Robin DiAngelo, Natur och kultur
    Jag har gett mig dän på att lära mig mer om den strukturella rasismen för att förstå mer och kunna agera bättre.
  • Träningsparadoxen av Daniel Lieberman, Natur och kultur
    Jag läser gärna böcker om träning men också mekanismerna bakom träning: psykologi, biologi, motivation etc. Den här boken tar upp motsägelser och förvirring kring de tusentals råd som omger träning.
  • Knäböj: Om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson, Weyler förlag
    Som jag precis skrev älskar jag böcker om träning och en bok om kvinnor och styrketräning (som inte handlar om att du ska lyfta 1 kgs-vikter så att du får slaaaanka muskler 🙄) har jag saknat.
  • Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag
    Jag har läst många men inte alla Ajvides böcker ännu. Han fick mig att återupptäcka min barndoms skräckböcker och för det är jag honom evigt tacksam. Sambon gillar honom också så och den här boken är på väg hem till honom just nu vilket såklart gör den tillgänglig även för mig.
  • Utloggad av Lily Emme, Historiska media
    En bok om att vara utloggad från nätet och att ha författardrömmar. Jag tror den är kul och tänkvärd!
  • Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Bokförlaget Tranan
    En prisbelönt debutroman om sorg, synd, skuld och straff låter väldigt lockande.
  • Den vilsna världen av Cecilia Johansson, Hoi förlag
    Jag gillar magisk realism och här bjuds det just på realism blandat med lite andra världar. Låter spännande!
  • Den stora migrationen av Charlotte McConaghy, Lavender Lit
    Den här boken har jag redan sett svämma över i sociala medier men jag hade ingen aning om vad den handlade om. Djur, natur, klimat och kärlek låter som något för mig.

Två par systrar

Det här blev årets hittills sista bokcirkelbok att diskuteras irl. Jag saknar  våra middagar även om det är kul att ses online också. Det var inte jag som valde men jag har varit nyfiken på Robinson ett tag och såg fram emot boken.

Ruth och Lucille är två tonåriga systrar som förlorat bägge sina föräldrar. De flyttar hem till sin mormor ett tag men när även hon dör hamnar de en kort tid hos två gammelmostrar eller dylikt innan de får flytta tillbaka till mormors hus för att bo med moster Sylvie. Först är flickorna glada men långsamt så blir deras uppfattning om den excentriska och annorlunda mostern väsensskilda och de glider ifrån varandra.

Romanen är författarens debut och den gavs ut 1980. Det är en uppväxtskildring om barn i dysfunktionella familjer och jag kände mig lite mätt på ämnet när jag läste den. Även om jag köper att ingen vill läsa om Bullerbybarn i all evighet. Boken har sina stunder och hon skildrar flickornas uppväxt väldigt fint med många sinnrika detaljer. Jag blev absolut fångad av berättelsen men tyckte ändå att den var väldigt trögläst. Jag gillade inte alls Robinsons språk utan upplevde det som omständligt. Särskilt den sista tredjedelen av boken är fylld av långa sjok av irrande tankar och tonvis av bibelliknelser vilka fick mig att gäspa.

Ur ett nutida perspektiv är det fascinerande och skrämmande att systrarna fick bo med sin moster så pass länge men jag gissar att det såg annorlunda ut när boken utspelar sig. Jag vet inte riktigt när det ska vara men kanske 60-tal? Det finns en betydelsebärande och symbolisk sjö med i boken som en gång i tiden tog morfaderns (och föräldrarnas) liv, ja faktiskt hela det tåg han jobbade på spårade ur och hamnade i sjön. Han var troligtvis den mest sunda i familjen och efter hans död gick det utför. Paralleller kan dras til Rich boy där Caroline Ringskog Ferrada-Noli beskriver om hur psykisk ohälsa går i arv i generationer. Tyvärr känner jag mig inte längre direkt nyfiken på Robinsons övriga produktion.

Utläst: 7 mars 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Jag ser allt du gör

Julis enda bokcirkelbok blev denna. Den är bara 218 sidor (123 som e-bok) och jag misstänkte att den skulle vara snabbläst så jag började inte läsa den förrän dagen innan cirkeln. Då läste jag en novell. Sen läste jag fyra på kvällen och resterande tre morgonen därpå.

Vi började lyssna på Annika Norlin i det här hushållet för några år sedan och jag uppskattar hennes musik. Jag har förstått att hon är en väldigt bra textförfattare men så var det ju det här med mig och låttexter. Vi har aldrig riktigt hittat varandra utom i enstaka fall. Jag nöjer mig oftast med att gilla helheten, hur folk sjunger och så sjunger jag med i nån mening här och var. Dikter är inte heller min tekopp men noveller och romaner är det. Jag hade ändå tänkt läsa den så det var kul när den blev nästa bokcirkelbok!

Det är alltså åtta noveller i samlingen och de spänner över ganska skilda ämnen. Det är mycket allvar så som psykisk ohälsa, mänskliga trauman, sorg och skeva världsfenomen. Men också humor och lättsammare toner som när det handlar om filmklubben eller punkbandet. Allihop är fängslande och väldigt lättlästa. Jag håller ju precis på att läsa färdigt Lucia Berlins Handbok för städerskor parallellt och det är inte riktigt samma extrema närvarokänsla i de här novellerna. De är lite mer flyktiga betraktelser men rymmer ändå ofantligt mycket av livet och alla dess komponenter.

Ett genomgående tema är att novellernas ”jag” tycker att hen har ett mediokert utseende och inte duger. Det finns också många gånger en känsla av avighet och att inte riktigt höra till fast jag tycker ändå att karaktärerna tar/gör sig en plats. Sen finns där såklart en dos av barrskog, älvar och ”låt dom epa” när någon klagar på ungdomar som åker runt i sina epa-traktorer. Jag läser gärna mer i bokform av Annika Norlin i framtiden.

Utläst: 28 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Timmen mellan hund och varg (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade läst en novell av Scheuermann som jag tyckte mycket om och ville läsa något mer så jag föreslog denna som bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Två systrar som möts efter några år. Konstnärsskap, destruktivt syskonskap och otrohet.

Vad tyckte jag?
Tyvärr men nej. Varken jag eller min bokcirkelväninna förstod oss på den här. Det roligaste med att läsa den var att vi diskuterade den på ett ölhak där vi hamnade bredvid några tyskor som kände igen boken! Men jag blev besviken faktiskt, särskilt som jag gillat novellen så mycket.

Utläst: 4 november 2016
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Kalmars jägarinnor (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var en bokcirkelbok.

Vad handlar den om?
Ett gäng unga tuffa tonårstjejer i Kalmar på 90-talet plus en parallell story där en av dem återvänder i vuxen ålder för att minnas eller inte minnas.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den men det var något som saknades. Minns faktiskt inte mycket alls av boken. Ser dock att den blivit en trilogi, kanske ger det en helhet som jag saknade?

Utläst: 15 mars 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stopptid (måndagsmikron)

Titel: Stopptid
Författare: Juli Zeh

Förlag: Weyler förlag
Sidantal: 276
Utgivningsår: 2014 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 4 november 2014
Mitt betyg: 2/5

Varför läste jag den?
Jag är extremt sällan sjuk och ännu mer sällan mycket sjuk. Under ett par höstdagar 2014 var jag dock så sjuk att jag bara låg i sängen i typ två-tre dagar och sov nästan dygnet runt. När jag började bli aningens bättre så orkade jag fortfarande bara ligga där men det började bli tråkigt. Jag orkade inte läsa så jag googlade fram aktuell radioföljetong på P1 vilket var den här boken. Att lyssna orkade jag.

Vad handlar den om?
En psykologisk thriller om två människor som bor på Lanzarote och bedriver dykverksamhet när två andra människor kommer dit för att gå kurs och sen hände säkert en massa underliga/mystiska/otäcka saker.

Vad tyckte jag?
Det här var första gången jag lyssnade på en ljudbok (och jag har sedan dess lyssnat på hela två till) och det kanske inte är rättvist att bedöma en bok man lyssnar på i halvt dvalatillstånd men jag gillade den inte så värst. Den imponerade liksom inte och jag fångades inte av berättelsen.

Jag har som sagt endast lyssnat på tre ljudböcker, två av dem har jag inte gillat särskilt mycket men den tredje som var God Jul av Jonas Karlsson gillade jag mycket och jag gillade att det var Jonas själv som läste den. Jag har annars svårt att fokusera på ljudböcker och är en människa som föredrar att få ord till mig i text. Ibland har jag svårt att fatta när någon läser något högt för mig och jag vill se texten själv för att kunna processa den bättre. Men som sagt, Jonas gick bra så det finns säkert några ljudböcker out there för mig också!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format