Min kollega lånade ut den här boken till mig för alltför många månader sedan. Jag hade hört mycket gott om den och ville gärna läsa den men tyvärr kom ett par tentor, några bokcirklar och en lässvacka i vägen för läsningen av den. Igår tog jag mig så äntligen tid, det började t.o.m. bli lite brådis då jag byter jobb efter sommaren så jag ville hinna lämna tillbaka boken.

Saivomuotka är inte längre en by (småort) i definitionens bemärkelse men den ligger alltjämt vid Muoniälven uppe vid svensk-finska gränsen i Karesuando socken, Kiruna kommun. Här bildade en gång Israel och Maija familj och det är på den vägen författarinnan själv kom till jorden. Det här är alltså en släktkrönika som baserar sig på både sanna och påhittade historier.

Pia Mariana inleder berättelsen med Israel, hennes egna morfar, som 1895 vandrar hem till byn efter militärtjänstgöring. Samtidigt föds Mariana/Maija en bit därifrån och så småningom om flyttar hon in hos den 21 år äldre mannen. Tillsammans får de åtta barn varav sju överlever. Berättelsen förblir hela tiden i byn samtidigt som vi mer eller mindre får följa allas levnadshistorier ända fram till nutid. Det finns ett fokus på Maija och förstfödde sonen Erik och det är också på hans anteckningar och efterforskningar som den här boken baseras.

Jag älskade den här boken. Den är så fint och varsamt berättad samtidigt som den rymmer så otroligt mycket. Självfallet en hel del elände och under så många år pågår en kamp för överlevnad där Maija drygar ut brödet och arbetar hårt för att få allt att gå ihop. I skolan får barnen stryk om de pratar meänkieli och hemma måste de göra otaliga sysslor så att vardagen går runt. Men även om de må vara fattiga många gånger så finns det mycket kärlek inom familjen och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Boken sjuder också av kärlek till arbetare och Eriks engagemang i det fackliga arbetet lyser starkt. Som alltid så fascineras jag av den norrländska miljön och det karga, hårda men ändock vackra. Kolla på islossning och dricka kaffe på bit (hej mormor!). Jag gillar också att det finns meänkieli insprängt här och var trots att jag inte fattar ett ord av vad där står.

Det är svårt att beskriva boken men den är verkligen som en älv i sig. Orden rinner liksom igenom sidorna och plockar upp små delar av livet här och var. Det var som en historielektion och en känslosam kärleksfull berättelse på en och samma gång. Jag grät några gånger under läsningen och jag googlade frenetiskt när jag var klar. Nu vet jag t.ex. vad ett pörte är och var byn ligger. Hade jag fått önska något så hade det varit en tydligare karta över bygden samt ett nedskrivet släktträd. I början bläddrade jag tillbaka flera gånger till sidan där alla barnens födslar nämns men när barnbarnen kom in i bilden gav jag lite upp om att förstå exakt vem som var vem. Men det spelade inte så stor roll, det var en fantastisk läsupplevelse ändå och en riktigt fin debutroman. Men så brukar jag ju gilla debutromaner också.

Utläst: 15 juni 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus