Me and White Supremacy

Jag blev tipsad om den här boken i Fb-gruppen Litteraturgäris, införskaffade den ganska snart och efterfrågade därefter några bokcirkelkompisar i samma grupp. Jag fann dem och vi läste boken tillsammans, ett par avsnitt åt gången, under ca två  månader i våras. Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken tillsammans med andra för att komma åt fler tankar och djupare diskussioner.

Boken består nämligen av dels texter som förklarar, beskriver och exemplifierar olika beståndsdelar av rasism och varje avsnitt avslutas med ett par frågor till läsaren där du själv ska tänka till kring din egen rasism. Men hallå, vänta, ”jag är inte rasist” protesterar du nu. Men jag är ledsen att säga det, jag tror att alla vita människor hyser rasistiska åsikter, mer eller mindre omedvetet. Boken hjälper dig att finna dem så att du kan jobba med dem för att bli en bättre antirasistisk människa.

Efter det inledande kapitlet är boken indelad i fyra delar med sju avsnitt i varje del och ursprungligen var det här en Instagramutmaning under 28 dagar. Vi tog som sagt lite mer tid på oss för att i lugn och ro ta till oss texten och fundera kring frågorna. Jag antecknade under läsningen och skrev skriftligen ner svaren på alla frågor så även om det är ganska lite att läsa tog det lite tid att jobba igenom den.

Den första delen tar upp grunderna så som white privilege, white fragility, tone policing, white silence, white superiority och white exceptionalism. Angående det sistnämnda skriver Saad (s. 67-68) så här:

White exceptionalism is the belief that you, as a person holding white privilege, are exempt from the effects, benefits, and conditioning of white supremacy and therefore that the work of antiracism does not really apply to you. I have come to see white exceptionalism as a double-sided weapon that on one side shields people with white privilege from having to do antiracism work under the belief ”I’m not a racist; I’m one of the good ones” and on the other side shoots out arrows at BIPOC by expecting them to carry the burden of dismantling white supremacy under the belief that racism is something that is a Black or Brown problem but not a white problem.

Det här tycker jag är jätteviktigt att ta till sig. Jobbet ligger hos oss vita att förändra våra tankesätt, fördomar och vanor. Nästa del av boken tar upp color blindness, anti-blackness, racist stereotypes och cultural appropriation. Tredje delen lyfter white apathy, white centering, tokenism, white saviorism, allyship och being called in/called out. Den sista delen handlar om white feminism, white leaders, friends, family, values och losing privileges.

Ett av mina största områden att jobba på är white silence. Jag är rädd att säga fel och säger därför ofta inget alls. Det gäller för övrigt på ganska många områden i mitt liv och inte bara rasism. Om detta skriver Saad (s. 57) att ”white silence is violence. It actively protects the system.” och (s. 167) ”Making mistakes is how y0u learn and do better going forward.” Vi som är vita har ju privilegiet att bara titta bort eller stänga av eftersom att rasismen inte riktar sig mot oss.

Vissa områden är mer relevanta för dig som person än andra beroende på vem du är, var du bor, hur ditt umgänge ser ut osv. Jag är långt ifrån en fullfjädrad antirasist idag men en bättre och mer medveten en än vad jag var innan jag läste den här boken. Jag önskar att alla vita människor runt om i världen läste den och verkligen insåg vad som menas med white privilege och vad hela kolonialismen skapat för en värld. Vår nästa bok i den här nystartade antirasistiska bokcirkeln blir Främling i vita rum som blir en omläsning för mig. Det ser jag fram emot nu när jag kan läsa den med lite skarpare ögon.

Förlag: Quercus books
Utläst: 24 april 2021
Mitt betyg: 5/5

Klubben för lyckliga slut

Jag blev glad när jag hittade nyutkomna Klubben för lyckliga slut i min ljudbokstjänst och den visade sig vara den perfekta promenadboken för mig.

Sam ordnar en skrivklubb dit tre olika kvinnor kommer av olika anledningar. Ingen av dem är riktigt tillfreds med livet just nu vare sig det beror på en för tidig änkestatus, ett trist grått liv eller alltför mycket oro i livet. Hos Sam utforskar de mer eller mindre motvilligt sitt inre och små steg tas mot det som kanske kan bli deras egna lyckliga slut.

Åh som jag älskade den här boken! Ibland var jag tvungen att stanna på skolgården för att lyssna klart på kapitlet innan jag tog av mig lurarna och klev in i byggnaden. Jag tycker att alla karaktärer var så himla fint beskrivna och de kändes så verkliga. Cecilia med sitt perfekta yttre och kraschade inre, Lisbeth med sin gråa framtoning med en gömd färgglad kulturböna där innanför och så Ivy (som jag trodde hette Ajvi) med sin nervösa framtoning och djupa själsliga sår. Det var stundtals jobbigt att känna deras smärta, saknad och längtan men eftersom det är en feelgood så vet man ju att det blir bättre och där fanns också många glada stunder som lät mig dra på smilbanden.

Jag har aldrig varit i Råå och extremt sällan i Helsingborg men jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna och kunde ändå se allt framför mig. Hela historien kändes genomarbetad och alla trådar föll bra på plats men möjligtvis att jag hade tyckt att boken kunde sluta lite tidigare, utan den sista svängomen. Självfallet har jag också googlat på Mimosa, både växten och rutten i Frankrike, jag blev nyfiken på skrivterapi och herregud, ge mig ett eget orangeri!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Stöld

Stöld är en lågmäld berättelse om stora hemskheter. När Elsa är 9 år gammal ser hon hur hennes älskade kalv Nastégallu dödas av en tjuvjägare. Han ser henne där på rengärdet, flinar och drar ett pekfinger över halsen. Elsa berättar aldrig för någon vem hon sett utan bär med sig hemligheten in i vuxenlivet.

Ann-Helén Laestadius skildrar livet som modern same och allt hat som riktas mot dem från andra bybor. Hur de hånas, häcklas och hotas. Om renar som tjuvjagas men där brotten rubriceras som stöld och inte jaktbrott. Om poliser som ändå aldrig kommer fram i tid för att säkra några bevis eftersom de har för långt att åka, för många mil att täcka, och om hundratals anmälningar som läggs ner.

Det handlar om barn som redan i småskoleålder pucklar på varandra då de är så färgade av sina föräldrars ord och åsikter. Om vuxna samer som tar till flaskan eller tar livet av sig för att allt känns så hopplöst. Om att bli exotifierad och fotad som ett utställningsföremål. Om klimathotet som påverkar vardagen. Men det handlar också om kärleken till fjället, skogen och renarna. Om de vackra klarblå koltarna med alla fina band på och den klirrande riskun. Om familjeband, lojalitet och vänskap som håller för evigt.

Samtidigt finns där en hel del krav, outtalade regler och traditioner. Är du son i en renägande familj förväntas du ta över hjorden. Är du dotter kan du bli någons fru men förvänta dig inte att du kan rösta i samebyn. Är du fru är din lott att gå hemma och vänta på mannen som dyker upp emellanåt för att sen ge sig av till renarna igen. En ständig väntan och ensamhet. Elsa vill inget hellre än att få vara med renarna och hon sliter dubbelt så hårt för att visa sig värdig samtidigt som hon tar upp kampen med att få polisen att agera.

Det här är riktigt bra och en av sakerna jag uppskattar är hur repliker och ord på samiska vävs in i svenskan. Språket är lite distanserat och berättelsen sträcker sig över en längre tidsrymd då det är mycket som händer.  Ändå känner jag den stora värmen Elsa hyser gentemot sin áhkku och jag mår illa när jag serveras detaljer om renar som plågas. Det distanserade språket fyller också sin funktion då det finns så mycket som karaktärerna inte talar med varandra om utan alla bär sin egen sorg och sina tankar inom sig. Omslaget och formgivningen av boken är perfekta och stämmer så väl överens med innehållet.

Ann-Helén Laestadius har redan tilldelats Augustpriset för sin ungdomsbok Tio över ett. Jag har inte läst den, ännu, men kan tänka mig att hon med denna bok har chans på ännu ett Augustpris.

Titel: Stöld
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 440
Utgivningsår: 2020
Utläst: 31 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor

När jag först fick nys om den här boken så blev jag väldigt nyfiken och tänkte att jag efter att ha läst den skulle kunna tipsa min vän om hur hon skulle få råd att äntligen skilja sig. Föga anade jag hur intressant jag skulle finna den och hur jag skulle prata fonder med mina kollegor eller ligga uppe sent på nätterna och diskutera ekonomi och juridiska avtal med min sambo!

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor är just en handbok som hjälper dig att få stenkoll på, och förhoppningsvis förbättra, din ekonomi. Varför bara för kvinnor kanske någon undrar? Jo, för att kvinnor generellt inte har lika stor koll på sin ekonomi, inte ägnar den lika mycket tid och intresse som män, inte tjänar lika mycket som män och framför allt för att det finns en rad ekonomiska kvinnofällor som de flesta män inte hamnar i.

Boken består av nio pass där du jobbar dig igenom din ekonomi steg för steg. Du får veta vad du behöver göra, varför och hur. Passen handlar om att kartlägga din ekonomi, göra upp planer, omförhandla lån och avtal samt fixa till ett gynnsamt sparande och en schysst pension. Jag läste bara igenom boken nu eftersom jag inte känner att jag har tiden just nu att göra allt jobb, det är definitivt ingen quick fix, men jag är galet taggad på att sätta igång och siktar på att starta upp på sportlovet.

Olika kapitel intresserar dig förmodligen olika mycket beroende på vem du är och var du befinner dig i livet. Jag har ingen bil och inga huslån så lånekapitlet var minst relevant för just mig. Kapitlen om sparande och pension var nog de som triggade mig mest och jag insåg att jag verkligen inte har rätt pengar i rätt sparform och vad gäller pensionen har jag på riktigt totalt noll koll. Jag har under ganska många år inte direkt brytt mig, förutom att jag startade upp ett litet sparande för några år sedan, men jag öppnar ibland inte ens det orangea kuvertet. I år fyller jag 45 så nu har ju ändå halva arbetslivet gått och jag tycker att jag bör börja engagera mig mer.

De två sista passen om att vara trygg när olyckan när är framme eller om att bl.a. prata ekonomi med sin partner var också riktigt intressanta. Visste du t.ex. att om en av blir psykiskt eller fysiskt oförmögen att fatta beslut så betyder inte det automatiskt att din partner kan göra det i ditt namn? Antingen måste ni skriva en framtidsfullmakt eller så kan det bli en god man som får göra det. Det finns en kul övning där man ska skilja sig på låtsas och verkligen vara de värsta ovänner (kul så länge det är en övning alltså) och jag och min sambo debatterade friskt om saker som huruvida jag hade rätt till halva hans gitarr vid en bodelning eller ej. Inte för att jag i dagsläget vill ha den men en skilsmässa kan ju verkligen ta fram det sämsta ur folk och du kan aldrig veta hur framtiden ser ut.

Det här är inte nödvändigtvis en bok som gör dig rik men den gör dig kanske det och den gör dig garanterat lugnare, gladare och tryggare när du känner att du har koll och en så väl planerad framtid som är möjligt utifrån rådande utgångsläge. Jag hade tänkt att ge den här boken till min vän efter att jag läst den men aldrig i livet, den här ska jag bära med mig hela livet för att regelbundet uppdatera mig själv och fortsätta ha koll på ekonomin. Jag rekommenderar den varmt till alla och får helt enkelt köpa ett nytt ex till väninnan!

Titel: Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor
Författare: Mia Ingelström & Veronica Linarfve
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2020
Utläst: 30 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Främling i vita rum

Jag var väldigt sen på bollen med att hitta till Lovette men sen jag väl gjort det blev jag sjukligt peppad på den här boken. Jag förbeställde ett signerat ex och det säger ganska mycket om hur taggad jag var!

Främling i vita rum är dels en föreläsning i rasism, dels en personlig berättelse om Lovettes eget liv från uppväxten i Gambia till livet i Sverige med en lång avstickare till England. Alla kapitel handlar om hur Lovette på något sätt är en främling i olika sammanhang; bland feminister, autister (Lovette är själv autistisk), svarta, i skolan, på jobbet etc. Att vara en svart kvinna gör att du hela tiden måste kämpa hårdare, skrika högre och prestera bättre för att synas eller bli erkänd.

Lovette går igenom alla begrepp och benar ut dem – vit feminism, colourism, white saviourism, volonturism m.fl. Hon förklarar sina egna erfarenheter kring dem och varje kapitel avslutas med konkreta tips på hur du kan göra för att agera bättre under rubriken ”Hur bidrar du till lösningarna?”. Jag är själv en vit kvinna och jag kan aldrig fullt ut förstå vad det innebär att vara en svart kvinna men jag vill förstå så mycket jag kan och jag vill göra mitt bästa. Lovette säger:

Lösningen ligger i att vara medveten och redo för dålig stämning samt ha modet att möta sig själv och sina brister.

Det bästa du kan göra är att läsa den här boken själv för varenda ord är viktigt och jag är rädd att inte göra dem rättvisa. Dessutom behöver jag läsa om den några gånger för att verkligen ta till mig allt och fundera på hur jag kan själv kan bidra mer till en bättre värld.

Utläst: 30 november 2020
Mitt betyg: 5/5

Yarden

Yarden av Kristian Lundberg stod i min hylla i nästan åtta år innan den blev läst. Man kan undra varför då den bara är runt 150 sidor lång.

I Yarden möter vi Lundberg själv i en slags autofiktiv roman. Bakom sig har han en lyckad författarkarriär men nu finns där ingenting kvar förutom skulder och fattigdom och Lundberg får till sist en timanställning på Yarden i Malmö hamn. Där fryser han arslet av sig tillsammans med invandrare och andra människor som liksom han själv, förpassats nästan längst ner på samhällets botten.

Det här var riktigt, riktigt bra läsning. Jag har inte läst något annat av Lundberg men det är liksom poetiskt och rakt på samma gång. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen. Den här boken kommer att få stå kvar i min hylla i många, många år till men nu bland guldkornen istället för bland de olästa.

Utläst: 28 december 2019
Mitt betyg: 5/5

The Mothers

Jag minns inte var men någonstans läste jag inledningsmeningen till den här romanen och jag kände direkt att det här var en bok jag måste läsa. Den lyder så här:

We didn’t believe when we first heard because you know how church folk can gossip.

The Mothers handlar om Nadia, 17 år, som nyligen förlorat sin mamma i självmord och vars pappa sluter sig inom sig själv och kyrkan. Nadia åker buss, hånglar med killar och dricker drinkar på strippbarer. Men så träffar hon Luke, pastorns son, som jobbar som servitör på ett sjaskigt hak. Hon minns honom från skolan där han hade en lovande idrottskarriär men ett benbrott satte stopp för det och idag haltar han lätt. Han är fortfarande lika snygg och de inleder ett förhållande och snart upptäcker Nadia att hon är gravid men hon väljer att avsluta sin graviditet. Ett beslut som hon dock håller hemligt för alla, inklusive sin bästa vän Aubrey, utom Luke. Ett beslut som hon får bära med sig resten av livet.

Jag ångrar att jag inte skrev om den här boken när jag läst den för jag kan inte göra den rättvisa idag. Jag älskade språket och hur Bennett mejslade fram sina karaktärer och hur deras liv vävdes fram. Det kan låta som en trivial ungdomsroman men där fanns så mycket mer. De flesta kapitel inleds med rösten från ”the church ladies”, damerna i den kyrka som Nadias familj tillhör, och vi får genom deras skvaller- eller allseendeperspektiv en liten inledning eller synvinkel på händelser. Det ger hela berättelsen en särskild ton. Jag tror att jag en dag måste läsa om den för att göra den rättvisa.

Det är fyra år sen den här boken utgavs och jag läste den för ca 2,5 år sedan men den finns ännu inte översatt till svenska. Jag läste dock nyligen att Albert Bonniers kommer ge ut hennes andra bok – Hjärtlinjer, och att dess filmrättigheter tydligen också köpts av HBO. Jag ser mycket fram emot att läsa den också!

Utläst: 15 januari 2018
Mitt betyg: 5/5

Vei. Bok 2

Eftersom jag ju köpt första boken signerad ville jag såklart ha denna signerad likaså. Problemet var att Sara & Karl signerade den här på Bokmässan precis samtidigt som något seminarium jag supergärna ville gå på. Men man är väl inte löpare för intet så jag var på seminariet och så fort det var slut så ilade jag iväg till andra änden av plejset där jag i sista sekund lyckades knipa ett signerat ex innan de packade ihop!

Eftersom det här är den del 2 så finns det risk för spoilers!

Boken tar vid i princip där första delen slutar. Vi får lite mer bakgrundsinformation om Vei och det här med att hon är en ran (en av de 13 jotunheimska kämpar som är utvalda och tränade för att slåss i Meistarileikir, en kamp mellan asar och jättar som sker varje gång stjärnorna står rätt). Vei fortsätter att kämpa inne på arenan och utanför den så fortgår Lokes ränksmidande. Till sist ställs Vei inför en oväntad slagskämpe, Odens hemliga trumfkort – hur ska hon göra nu?

Jag tyckte väldigt mycket om den här avslutande delen också och jag känner att jag kommer återvända till de här böckerna flera gånger för att hitta nya saker. Jag älskar hur Loke leker med könsroller och sexualitet men också hur mycket som ryms inom honom. Precis som i Avengersfilmerna så är han en klar favoritkaraktär! Överhuvudtaget är det oerhört mycket normbefrielse i de här berättelserna och det är så vackert. Vackra och supersnygga är också Johnsons teckningar och precis som med första delen så fascineras jag av hur många olika känslor och stämningar som uttrycks genom färger och kontraster. Berättelsen är underhållande, fyndig, intressant och spännande så bara läs de här två böckerna. Bara gör’t!

Så här skrev jag om Vei. Bok 1.

Utläst: 9 augusti 2020
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Vei. Bok 1

Den dagen jag var på mitt livs första boksignering (Mats Strandberg och Hemmet) så gick jag därefter raka vägen till seriemässan på Kulturhuset (i Sthlm) där jag köpte några seriealbum och sen ställde mig i signeringskö till den här boken. Hade jag fått blodad signeringstand? Var jag ett superfan? Nja, alltså, jag gillade ju Sara efter Engelforstrilogin men tyckte väl att jag kunde passa på helt enkelt. Jag har aldrig varit så intresserad av signeringar av den anledningen att jag inte tycker att jag har så mycket att prata med författare/artister om. På den här signeringen fick man dessutom en karaktär ritad från boken och Karl frågade mig vilken jag ville ha men jag hade ju noll koll så han valde Vei.

Det kan vara rekord, topp tre i alla fall, men jag köpte den här boken den 20/5 2017 och hade sen läst den 25/5. Den fick aldrig chansen att värma hyllan helt enkelt. Däremot så dröjde det över tre år innan jag skrev den här recensionen och eftersom jag tyckte så himla bra om boken så ville jag inte bara ge den ett kort måndagsmikro-omdöme. Jag hämtade den från hyllan och det slutade med att jag läste om den helt enkelt.

Vei är namnet på den medvetslösa flicka som vikingaprins Eidyrs tjänare Dal drar upp ur havet. Eidyr och hans mannar letar efter Jotunheim för att de hoppas på erövringar där. Vei kommer från Jotunheim och erbjuder sig att visa dem vägen dit mot att de ska skona hennes liv. När de kommer fram blir dock prinsen och de andra tillfångatagna av jättar och Vei och Dal beger sig mot jättarnas rike. Vei är en ran, en av de 13 jotunheimska kämpar som är utvalda och tränade för att slåss i Meistarileikir, en kamp mellan asar och jättar som sker varje gång stjärnorna står rätt. Det visar sig att stunden för detta är inne och Vei och Dal blir indragna i ränksmiderier och blodiga spel.

Jag slukade den här boken, både första gången och vid omläsningen. Det är underhållande och spännande från start till mål och jag kan liksom inte lägga boken ifrån mig. Bilderna är så snyggt tecknade och det är fascinerande hur mycket känsla som kan förmedlas genom bara färgval. Vissa uppslag är liksom mestadels dovt blåa , eldröda eller giftgröna och det sätter en prägel på hela läsningen. Karaktärernas ansiktsuttryck står i princip för sig själva men det är ändå texten som driver mig framåt för att få veta nästa drag.

Förutom spänning så finns det lite romantik, mystik, en grundläggande kurs i den nordiska skapelseberättelsen och så Veis och Dals personliga utveckling.  Allt med den här boken är så snyggt och bra att jag första gången bara hade ett klagomål: Den slutar ju liksom mitt i så jag ville ha fortsättningen direkt. Nu har jag ju skaffat bok 2 förra hösten så jag tänker läsa den nu på momangen helt enkelt!

Utläst: 25 maj 2017 & 9 augusti 2020
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Min kollega lånade ut den här boken till mig för alltför många månader sedan. Jag hade hört mycket gott om den och ville gärna läsa den men tyvärr kom ett par tentor, några bokcirklar och en lässvacka i vägen för läsningen av den. Igår tog jag mig så äntligen tid, det började t.o.m. bli lite brådis då jag byter jobb efter sommaren så jag ville hinna lämna tillbaka boken.

Saivomuotka är inte längre en by (småort) i definitionens bemärkelse men den ligger alltjämt vid Muoniälven uppe vid svensk-finska gränsen i Karesuando socken, Kiruna kommun. Här bildade en gång Israel och Maija familj och det är på den vägen författarinnan själv kom till jorden. Det här är alltså en släktkrönika som baserar sig på både sanna och påhittade historier.

Pia Mariana inleder berättelsen med Israel, hennes egna morfar, som 1895 vandrar hem till byn efter militärtjänstgöring. Samtidigt föds Mariana/Maija en bit därifrån och så småningom om flyttar hon in hos den 21 år äldre mannen. Tillsammans får de åtta barn varav sju överlever. Berättelsen förblir hela tiden i byn samtidigt som vi mer eller mindre får följa allas levnadshistorier ända fram till nutid. Det finns ett fokus på Maija och förstfödde sonen Erik och det är också på hans anteckningar och efterforskningar som den här boken baseras.

Jag älskade den här boken. Den är så fint och varsamt berättad samtidigt som den rymmer så otroligt mycket. Självfallet en hel del elände och under så många år pågår en kamp för överlevnad där Maija drygar ut brödet och arbetar hårt för att få allt att gå ihop. I skolan får barnen stryk om de pratar meänkieli och hemma måste de göra otaliga sysslor så att vardagen går runt. Men även om de må vara fattiga många gånger så finns det mycket kärlek inom familjen och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Boken sjuder också av kärlek till arbetare och Eriks engagemang i det fackliga arbetet lyser starkt. Som alltid så fascineras jag av den norrländska miljön och det karga, hårda men ändock vackra. Kolla på islossning och dricka kaffe på bit (hej mormor!). Jag gillar också att det finns meänkieli insprängt här och var trots att jag inte fattar ett ord av vad där står.

Det är svårt att beskriva boken men den är verkligen som en älv i sig. Orden rinner liksom igenom sidorna och plockar upp små delar av livet här och var. Det var som en historielektion och en känslosam kärleksfull berättelse på en och samma gång. Jag grät några gånger under läsningen och jag googlade frenetiskt när jag var klar. Nu vet jag t.ex. vad ett pörte är och var byn ligger. Hade jag fått önska något så hade det varit en tydligare karta över bygden samt ett nedskrivet släktträd. I början bläddrade jag tillbaka flera gånger till sidan där alla barnens födslar nämns men när barnbarnen kom in i bilden gav jag lite upp om att förstå exakt vem som var vem. Men det spelade inte så stor roll, det var en fantastisk läsupplevelse ändå och en riktigt fin debutroman. Men så brukar jag ju gilla debutromaner också.

Utläst: 15 juni 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus