Pausfågel nr 21 – Bofink

Den 29 maj, 201414 december, 2020 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 21 – Bofink

Typiska kännetecken:
14-16 cm. Dubbla och vita vingband, vita yttterkanter på stjärten samt grågrön övergump. Hanen har blågrå hjässa och nacke, brunrött bröst och ansikte samt samt brun rygg. Honan är mer diskret färgad i brunt och grått, där de typiska vita teckningarna fortfarande syns.

Finnes:
I stort sett hela landet, men mer sparsamt i de inre delana av Norrland och vid fjällområdena. Håller gärna till i trädgårdar, parker och skogar, främst löv- och blandskog.

Äter:
Frön och insekter.

Läte:
♫ En rik repertoar med kraftig röst gör Bofinken till en av de mest hörda fåglarna i landet.

Häckar:
Boet som byggs i buskar och träd och då oftast i en grenklyka, är skålformigt och består av mossa, lavar, fjädrar och tagel. Äggen läggs i maj-juni och ruvas i 12-14 dygn. Troligtvis läggs två kullar per säsong.

Förväxlingsrisk:
Bergfink
Bergfinken har tydligt vit övergump, väl synlig när den flyger, orangebrunt bröst och vingknogar.

Pausfågel nr 20 – Kaja

Den 27 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigt1 kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 20 – Kaja

Typiska kännetecken:
35 cm. Den minsta av våra kråkfåglar. Helt svart, förutom nacke och huvudsidor som är gråa. Ögonen ljust gråvita. Intelligent och läraktig fågel.

Finnes:
Förekommer allmänt i södra Sverige upp till mellersta Värmland och sydöstra Dalarna. Sedan tämligen allmänt längs med södra Norrlandskusten. Sedan 1980-talet verkar kajan öka i norra Norrland.

Äter:
Provianterar ofta på åkrar, avskrädeshögar eller rotar runt i papperskorgar. Äter det mesta. Besöker gärna trädgårdar på sensommaren och äter då frukter och bär.

Läte:
Ett upprepat ”kja” eller ”kjä”.

Häckar:
I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier.

Pausfågel nr 19 – Kråka

Den 26 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 19 – Kråka

Typiska kännetecken:
47 cm. Grå på ryggen och undersidan, i övrigt helsvart. Könen lika.

Finnes:
Kråkan förekommer allmänt i hela landet och föredrar miljöer i närheten av bebyggelse eller odlad mark, men kan förekomma långt in i skogstrakter och i den yttersta skärgården.

Äter:
Allätare, exempelvis as, avfall, säd, mask, fågelägg, fågelungar m.m.

Läte:
Ett kraxande läte, vanligen upprepat flera gånger.

Häckar:
Vanligen högt upp i en grenklyka i ett barr – eller lövträd. Det är huvudsakligen honan som står för bobygget. Boet består av torra kvistar, jord och lera. Vanligtvis bildar arten livslånga revir.

Pausfågel nr 18 – Nötväcka

Den 25 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 18 – Nötväcka

Typiska kännetecken:
15 cm. En kortstjärtad och kraftigt byggd fågel med förhållandevis stort huvud och lång, rak, mejselformad näbb. Översidan är blågrå och genom ögat går ett svart streck. Undersidan är hos hanen ljus med kraftigt rödbrunt på kroppssidorna och under stjärten. Honan är något blekare tecknad liksom ungfåglarna. Könen nästan lika. Den enda fågeln som kan klättra nedför en stam med huvudet före.

Finnes:
Nötväckan förekommer tämligen allmänt i lövskog, blandskog och trädgårdar i södra och mellersta Sverige. Den är mindre vanlig norr om Dalälven.

Äter:
Insekter, larver, puppor, spindlar och under vintern gärna frön och nötter. Den är även en flitig besökare vid fågelborden.

Läte:
Mycket högljudd och har ett flertal olika kontaktläten. Sången är ljudlig och genomträngande och består av en serie visslingar.

Häckar:
I gamla hackspettbon och i holkar, vars ingång den kan mura igen med lera till passande storlek. Honan bygger ensam boet med tallbarkflagor som läggs på en bädd av träflis. Honan matas av hanen under ruvningen.

Pausfågel nr 17 – Blåmes

Den 24 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 17 – Blåmes

Typiska kännetecken:
12 cm. Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger.

Finnes:
I löv- och blandskog, trädgårdar och parker. Förekommer allmänt i de södra och mellersta delarna av landet och i viss mån även i de norra delarna av landet.

Äter:
Insekter, larver och puppor. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär m.m.

Läte:
Blåmesens läten är mycket varierande. Varnar ofta för katt eller Sparvhök. Sången består av två, tre fina och utdragna toner följda av en klar drill.

Häckar:
Gärna i fågelholkar, men uppsöker även lediga håligheter i träd och bergssprickor. Boet består av ull, hår och enstaka fjädrar på ett underlag av mossa och byggs endast av honan, ledsagad av hanen. De mellan 6 och 14 äggen, som är vita med rödaktiga fläckar, ruvas av honan i 12-15 dygn. Honan matas av hanen under tiden hon ruvar. Efter det att äggen kläckts stannar ungarna i boet mellan 16 och 20 dygn. Blåmesen blir könsmogen vid ett års ålder.

Pausfågel nr 16 – Talgoxe

Den 23 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 16 – Talgoxe

Typiska kännetecken:
14-15 cm. Den största av de europeiska mesarna. Har svart huvud med vit kindfläck och svart mittband längs den gula undersidan. Det svarta bandet är bredare hos hanen, framförallt på buken. Ryggen är olivgrön, medan stjärt och vingar är blåaktiga. Näbben är ganska grov.

Finnes:
I hela landet i de flesta biotoper, såsom trädgårdar, parker, löv- och blandskogar, men mindre vanlig i Norrlands inland.

Äter:
Insekter, frön, talg och bröd.

Läte:
♫ Har förmodligen en av de mest rika lätesreportoarerna av alla svenska fåglar och lätena varierar ganska mycket mellan individerna. Ett vanligt tema är ett repeterande ”filande” – ti-ta –ti-ta

Häckar:
I fågelholkar, ihåliga träd, i ventiler och på liknande ställen.

Pausfågel nr 15 – Svartvit flugsnappare

Den 22 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 15 – Svartvit flugsnappare

Typiska kännetecken:
13 cm. Som namnet antyder, svart och vit. Tydligt vitt vingband.

Finnes:
Allmän i större delen av landet. Men mindre allmän i norra Norrlands inland.

Äter:
Flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar.

Läte:
Sången är en ganska omväxlande, accentuerad liten strof, som kan skrivas sing sing si tsy, sia sia sia.

Häckar:
Helst i löv- eller blandskog, men accepterar även ren barrskog.

Förväxlingsrisk:
Grå flugsnappare
Honan kan påminna om grå flugsnappare: Grå flugsnapparen saknar vingband och har mörka strimmor på huvud och bröst.

Pausfågel nr 14 – Kungsfågel

Den 21 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 14 – Kungsfågel

Typiska kännetecken:
9 cm. Sveriges minsta fågel. Har en kompakt kroppsform, runt huvud och kort stjärt. Näbben är tunn och spetsig. Över hjässan har honan ett gult ( hanen brandgult) band med svart kant som inte når ner till ögat. Ögonen omges av ett ljusare grått parti. Ovansidan är grön och vingarna har två vita vingband. Undersidan är gråaktig. Ungfågeln har under sommaren en grön hjässa.

Finnes:
I barr- och blandskog. Den förekommer allmänt över hela landet utom i norra Lappland med tyngpunkt över de södra och mellersta delarna av landet.

Äter:
Insekter, spindlar och bär.

Läte:
En mjuk och vemodig, något fallande sång som varar ca 3 sekunder. Den inleds med några höga toner, når maximal styrka i mitten för att sedan ebba ut.

Häckar:
Boet placeras vanligtvis i en gran, ofta högt över marken. Det fästs på undersidan av en lång gren, med öppningen upptill, byggs av grön mossa och lav och hålls samman m.h.a. spindelväv. Invändigt fodras boet med fjädrar.

Pausfågel nr 13 – Lövsångare

Den 20 maj, 201416 mars, 2019 Av bokdivisioneni Livet i övrigtLämna en kommentar

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 13 – Lövsångare

Typiska kännetecken:
11 – 12 cm. Ovan gråbrun-grön, ibland lite ljusare och klarare grön på övergumpen. Gulvit på strupe och bröst, vitare på buken. Har ett vitt eller gulvitt ögonbrynstreck. Ben brunskära.

Finnes:
Allmänt i hela Sverige. En av våra vanligaste fåglar och den utan tvekan mest spridda arten.

Äter:
Bladlöss, mygg, flugor, mindre skalbaggar och mindre larver.

Läte:
♫ Mjukt visslande, fallande strof med lägre och svagare sluttoner.

Häckar:
Vid alla typer av miljöer, bara det finns träd eller buskar. Bygger i allmänhet sitt bo på marken, gärna i skydd av en grästuva.

Förväxlingsrisk: