Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 14 – Kungsfågel

Typiska kännetecken:
9 cm. Sveriges minsta fågel. Har en kompakt kroppsform, runt huvud och kort stjärt. Näbben är tunn och spetsig. Över hjässan har honan ett gult ( hanen brandgult) band med svart kant som inte når ner till ögat. Ögonen omges av ett ljusare grått parti. Ovansidan är grön och vingarna har två vita vingband. Undersidan är gråaktig. Ungfågeln har under sommaren en grön hjässa.

Finnes:
I barr- och blandskog. Den förekommer allmänt över hela landet utom i norra Lappland med tyngpunkt över de södra och mellersta delarna av landet.

Äter:
Insekter, spindlar och bär.

Läte:
En mjuk och vemodig, något fallande sång som varar ca 3 sekunder. Den inleds med några höga toner, når maximal styrka i mitten för att sedan ebba ut.

Häckar:
Boet placeras vanligtvis i en gran, ofta högt över marken. Det fästs på undersidan av en lång gren, med öppningen upptill, byggs av grön mossa och lav och hålls samman m.h.a. spindelväv. Invändigt fodras boet med fjädrar.