Kommande böcker augusti 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  1. Londonflickan av Susanna Alakoski, Natur & Kultur
    Jag har ännu inte läst Bomullsängeln men har på känn att det här är en serie som passar mig som i handsken. Kvinnors liv i historien är alltid intressant.
  2. Katthotellet vid kusten av Jessica Devert, Printz Publishing
    Jag har läst mycket gott om Deverts debut men inte läst den. I feelgood är det ofta hundar med men den här innehåller katter och det låter mysigt och jag gillar romaner som utspelar sig på öar/vid kusten.
  3. Rose är borta av Katja Kettu, Albert Bonniers Förlag
    Kettu är en författare som jag länge varit nyfiken på och särskilt hennes Nattfjärilen som kom för några år sedan. I den här boken verkar det handla om en gammal man med ett dåligt minne och en sedan länge försvunnen fru. Dottern hjälper till att försöka foga ihop trådarna och familjehistoria rullas upp.
  4. Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg, Bokförlaget Forum
    Ännu en serie som jag inte påbörjat men gärna vill läsa! Om relationer och flådiga hotell och kvinnor i centrum.
  5. Ellens val: Lockelsen av Moa Eriksson Sandberg, Lovereads
  6. Ellens val: Friheten av Moa Eriksson Sandberg, Lovereads
    Jag har med flit valt att INTE läsa vad de här två böckerna handlar om då jag inte vill ha några spoilers i serien om Ellen. Jag älskade de två första delarna och vet att jag kommer älska dem här med!
  7. De kom från öar av Malin Haawind, Piratförlaget
    Sa jag att jag gillar öar och kvinnohistoria? I den här boken får jag allt i ett och det är dessutom första delen i en trilogi vilket lovar gott om jag gillar den.
  8. Lyster av Raven Leilani, Modernista
    Om en ung svart kvinna i New York som p.g.a. ekonomin tvingas flytta in hos en gift man hon haft en relation med och där agera förebild till hans adopterade svarta tonårsdotter. Den beskrivs som rapp och humoristisk och kanske är det något i stil med Queenie?
  9. Meter i sekunden av Stine Pilgaard, Modernista
    En dansk roman om livets gång, att finna sig själv och ensamhet. En sådan där roman som ”inte handlar om någonting” och de brukar jag tycka om.

Kommande böcker april 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Senseis portfölj av Hiromi Kawakami, Bokförlaget Tranan
    Om en ensam medelålders kvinna i Tokyo som stöter på sin gamla lärare och börjar umgås med honom. Hon minns inte vad han heter utan kallar honom magistern (sensei). Boken beskrivs som stillsam och prisbelönt vilket låter lovade.
  • Konferensen av Mats Strandberg, Norstedts
    En av mina favvoförfattare släpper nytt och peppen är hög! En konferens som urartar i en gissningsvis blodig sörja.
  • Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget
    Ännu en av mina favvoförfattare släpper nytt denna månad – hur bra kan det bli! Om Monika som inte kan få barn och börjar nysta i sin släkthistoria. Första delen i en trilogi.
  • Diana & Charlie av Elias Ericson, Galago
    Två transpersoner, deras vänskap och kamp mot omvärlden och psykisk ohälsa. En bok som jag tror behövs och dessutom en snygg serieroman full med humor mitt i allt det svarta.
  • Hennes söner av Sogand Sasanpour, Romanus & Selling
    Romanus & Selling seglade snabbt upp som ett av mina favoritförlag. Om Darija och hennes familj som bor på söder i Stockholm. Darija fantiserar om att lämna och göra om och hennes familj är inte som andra. Fattigdom och ensamhet men förhoppningsvis en del hopp också.
  • Catfight av Johanna Wester, Romanus & Selling
    Jag lyssnade på Johanna Wester på Selma stories livesändning på Internationella kvinnodagen och blev ännu mer intresserad av denna bok. Om alla fördomar och nedvärderingen av kvinnor i grupp och deras gemenskap.
  • Vår bästa tid av Kiley Reid, Albert Bonniers Förlag
    En debutroman (som jag brukar älska) om en svart kvinna som blir anklagad för att ha kidnappat det vita barn hon sitter barnvakt åt. Om klass, rasism och privilegier – ämnen du aldrig kan läsa för mycket om.
  • Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor, Wahlström & Widstrand
    Om tre syskon som lever olika liv men måste närma sig varandra och rota i barndomen. Snåriga och såriga familjeförhållande i Danmark låter intressant.

Grejen med verb

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sjuka själar (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag tror att jag köpte den här när jag var på en författarkväll med Piratförlaget. Jag har ju aldrig varit jätteförtjust i deckare men tyckte Kristina hade en sådan härlig personlighet att jag gärna vile läsa något av henne. Den här var mer åt skräck-thriller-hållet.

Vad handlar den om?
Om en ung kille som försvinner och sedan återvänder men utan vännerna som också försvann. Han minns ingenting men andra tror det. Också om ett par som flyttar in i en creepy prästgård.

Vad tyckte jag?
Jag tittade ju precis på Dublin Murders här från sjuksängen och insåg nu att både French första bok (som tv-serien bygger på) och den här handlar om tre personer som försvinner och endast en kommer åter. Men det finns säkert flera böcker med den ploten och den är ju onekligen bra. För det finns ett begynnande vansinne hos den som vet att den varit med om något men för allt i världen inte kan frammana det och likaså hos de anhöriga till de som aldrig kom tillbaka vilka såklart tror att det är återvändaren som är skurken.

Dessvärre minns jag väldigt lite, jag vet att jag sträckläste boken och tyckte mycket om den och att slutet var bra. Tror jag. Jag har någon känsla kvar från slutet som jag inte riktigt kan definiera. En av fördelarna med dåligt minne är ju att jag kan läsa om den och säkert inte minnas slutet förrän jag är där igen. En nackdel är att det vore trevligt att minnas det man läst eftersom det ändå finns så mycket annat att läsa. Jag kanske borde ge Ohlsson fler chanser? Hennes barnböcker har jag gillat. Men bara det är inte handlar om operaälskande kommissarier och involverar ett gottande i kvinnomord. Vad säger du som läst hennes deckare?

Utläst: 23 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

40 – constant reader

Den här boken fick jag skickad till mig av Skugge själv i april 2014. Jag gissar att jag ingick i den tidens aktuella bloggregister. Nu när jag blev lite krasslig så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa någon hyllvärmare på Letton (så man inte stör den som ska upp och jobba!) och valet föll på denna.

I boken skriver Linda om hur väldigt många som tycker till om henne eller recenserar henne gärna inleder med ”jag har aldrig gillat Linda Skugge”. Min version är nog mera att jag aldrig riktigt haft koll på henne. Jag missade hela den feministvågen som kom på 90-talet (och försöker ta igen det nu) fast att jag är i princip jämnårig med henne. Jag visste att hon fanns och såg nog hennes texter i kvällstidningen här och var men mer än så var det inte.

Den här boken lämnar mig allt annat än oberörd, den gör mig fundersam, förvirrad, sorgsen, trött och förundrad. Jag sugs in i Lindas text och har svårt att lägga den ifrån mig fastän att jag inte vet vilka hälften av alla de hon namedroppar är. Jag är oerhört fascinerad över hennes citatutbud och undrar exakt hur många sidor dokument med citat hon har i sin ägo. Kan hon läsa en bok eller lyssna på en låt utan pennan i hand?

Jag tycker synd om henne eftersom att det känns som att hon hela livet väntat på att bli sedd, uppskattad, älskad och t.o.m. tafsad på. Samtidigt stör jag mig på att hon inte verkar förstå att det inte var särskilt kul att vara en av de tjejerna som hon nästan verkar förakta. På samma sätt som hon inte kan rå för att hon var sen i utvecklingen så kan jag inte rå för att jag var tidig.

Jag blir trött på hennes ältande och tycker att hon kanske borde försöka sluta gräva ner sig i det förflutna och istället se framåt. De flesta människor har gått igenom olika svåra saker vilket utvecklar oss på olika sätt. Men ibland känns det som att Linda fortfarande är exakt den 19-åring som hon återkommer till så ofta? Det känns som att hon lever sitt liv genom alla citaten och att hon behöver injiceras med oerhörda mängder uppmärksamhet för att överleva. Samtidigt vill jag ta henne i handen, bjuda henne på en Sitting Bull så att hon slipper köpa den själv och berätta för henne hur bra hon är så hon slutar tvivla på sig själv.

Jag blir lite beklämd av att hon hänger ut så många med namn eller tydliga ledtrådar så att den som orkar googla lite eller är i hennes bransch förmodligen vet precis vem hon pratar om. Man måste inte alltid berätta precis allt.

Hon skriver om sin skrivglädje även om kroppen sätter käppar i hjulet och jag instämmer i att hon är en fantastisk skribent. Kommer jag att läsa mer av henne i framtiden? Jag vet faktiskt inte. Jag orkar inte mer ältande men samtidigt är hon fängslande på något sätt. I see you now Linda.

Utläst: 6 maj 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Önska kostar ingenting (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sara är en favoritförfattare!

Vad handlar den om?
Del 2 i serien om Kouplan. Den här gången ska privatdeckaren Kouplan hjälpa ett borgarråd att finna hennes älskarinna och de 200 000 kr som försvann med henne.

Vad tyckte jag?
Bra, bra, bra! Samhällskritik och HBTQ tillsammans med fina personporträtt.

Utläst: 12 mars 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stanna hos mig

Decembers månads enda bokcirkelbok var en riktig fullträff. Jag hade en lite mosig lördag och bäddade ner mig i sängen med den här och låg kvar där tills den var utläst.

Yejide träffar Akin på en biograf, han är där med en annan tjej men dumpar henne efter filmen då han bara har ögon för Yejide. De gifter sig och har det bara fint men det där obligatoriska barnet vill inte komma. Till sist börjar släkten kräva att Akin ska ta en andra fru och han går motvilligt med på det. Men ingenting blir som någon av dem tänkt sig.

Den här boken rymmer så otroligt mycket som inte går att berätta utan att spoila. Det är kärlek, sex, sorg, svek, desperation, vänskap, hemligheter och rituella ceremonier. Det är krockar mellan tradition och modernitet och mellan kunskap och okunskap. Det är en underbar läsupplevelse som tar med dig runt bland alla känslor och olika händelser. Precis som Chimamanda så väver Ayòbámi Adébayò in den politiska utvecklingen i Nigeria i berättelsen och ger oss en bild av hur hela samhället fungerade på 1980-talet. Hennes språk är enkelt men ändå så träffsäkert och omfångsrikt och titeln är genial. Det var en extremt bra bokcirkelbok med väldigt mycket att prata om. Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa fler böcker av Adébayò.

Utläst: 15 december 2018
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus

I havet finns så många stora fiskar (måndagsmikron)

Titel:  I havet finns så många stora fiskar
Författare: Sara Lövestam

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 331
Utgivningsår: 2011

Utläst: 14 juli 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
För att jag älskade Tillbaka till henne och ville se om allt Sara var skrivit var lika underbart.

Vad handlar den om?
Om barn som far illa på många olika sätt.

Vad tyckte jag?
Jag gillar Saras sätt att skriva men det är ett otrevligt ämne. Tyvärr är verkligheten ofta otrevlig.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format