Etikett: recensionsex

Innan fåglarna vänder åter 

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I höstas trillade den här boken oväntat ner i brevlådan vilket jag tyckte var väldigt trevligt då jag varit nyfiken på den. Jag hade mycket annat att läsa då men bestämde mig för att läsa den tidigt nu i år vilket jag också lyckades med.

Alli är 23 år och bor i Karelen 1940. Hon vill inget hellre än att bli fiskare som sin far men dels är det inte vad familjen och samtiden förväntar sig av en ung kvinna, dels kommer Finska vinterkriget i vägen för hennes drömmar. Plötsligt har en fred slutits och Alli och hennes familj måste evakueras då deras stuga nu befinner sig på sovjetisk mark. De kommer till Österbotten där olika vägar gör att Alli börjar arbeta på ett militärsjukhus och livet där handlar om sorg, längtan och tillhörighet alternativt utanförskap.

Det var mycket jag verkligen tyckte om med den här boken och jag har googlat ganska mycket för att få en bild av Karelens historia. Mina tidigare förkunskaper var noll och det började med att jag reagerade på att Alli fiskade i Ladoga varpå jag tänkte; men vänta nu Ladoga ligger väl ändå i Ryssland. Ja, så där fick jag lära mig både ett och annat.

Alli är driftig som få men samtidigt naiv, eller en drömmare som hennes mor kallar henne. Hon är modern och framåtsträvande å ena sidan men tror också på folktro och hittepå-huskurer. Det är intressant och hemskt att läsa om vardagen och fasorna i ett krigsdrabbat land och jag funderar på vad jag själv skulle ta med mig vid en evakuering.

Men tyvärr tycker jag inte att boken når ända fram till mig. Karaktärerna är överlag inte så djupt tecknade och jag ser inte alltid skälet till varför vissa av dem agerar som de gör även om några saker klaras upp mot slutet. En annan sak som står lite i vägen för min läsupplevelse är språket som inledningsvis är så korthugget att jag nästan lägger ifrån mig boken men senare övergår i att bli översållat med olika metaforer likt nedan:

Mina rumskamrater var som ett träd med tredelad stam men gemensamma rötter. De stod där och susade i samma takt medan grenverket smyckades av broderade snöflingor. Deras huvudbonader påminde om fjärilar: hättans vita band var knutna i en stor rosett under örat likt vingar på grenarna.

Sammanfattningsvis är det en intressant men inte tillräckligt djupgående bok. Rekommenderas för de historiska aspekterna men den hade kunnat kortas av lite med färre metaforer.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 24 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Sweet dreams Öxnehaga

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag var nyfiken på Agrells debut, Ett halvt andetag, när den kom men läste den aldrig. När så en förfrågan om att läsa den här 80-talskaramellen dök upp tackade jag tveklöst ja och jag läser väldigt få recensionsexemplar numera.

Sara och Mia växer upp tillsammans i Öxnehaga i Huskvarna. 1988 fyller tjejerna 12 år och går i sexan. Vi följer deras dagar när de hänger i skaterampen, letar skräp i containrar att göra små säljbara konstverk av, har party, försöker finna sin plats i skolan och genomlever skarven mellan barndom och ungdom samtidigt som de drömmer om framtiden. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa. Såklart har hon en men mamma vill inte prata om honom. Parallellt med tjejernas uppväxthistoria möter vi dem i nutid. Deras vänskap har bestått genom åren men en dag ringer Mia och berättar att hon gjort något oförlåtligt. Vad kan man egentligen förlåta?

1988 var jag 12 år och gick i sexan. Oj så många saker jag känner igen i den här boken. Dallastittandet, Eurythmicslysssnandet, axelvaddar, att ha party, saccosäckar, videobandspelaren och att spela in egna radioprogram på kassettband. Självklart finns här även massor som jag inte känner igen men Agrell har fångat tidskänslan riktigt fint. Även om jag var väldigt olik Sara som barn så gillar jag också hur den här sköra tiden mellan barndom och ungdom gestaltas, den enorma förväntan på framtiden (i första hand högstadietiden) och senare i livet den brutala insikten om krossade drömmar och förlorad tid.

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin skildring av en barndom och vänskap men innehåller också en hel del element där barn inte längre får vara barn och vuxna som inte agerar vuxet. Nu måste jag definitivt ta och läsa Agrells debut!

Titel: Sweet dreams Öxnehaga
Författare: Anna Agrell
Förlag: Historiska media (2023)
Sidantal: 271
Utläst: 28 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Hjalmar Hjärnspöke: tro inte på allt du tänker

Den Av bokdivisioneni RecensionerLämna en kommentar

Alla har vi väl någon gång haft hjärnspöken? Ju äldre du blir, desto bättre lär du dig förhoppningsvis att känna igen och hantera dina hjärnspöken. Hjalmar hjärnspöke är en bok som vänder sig till barn för att försöka reda ut vad det här med hjärnspöken är och hur man kan prova att hantera dem.

Barn har nämligen hjärnspöken och vissa mer än andra. Både som medmänniska, förälder och lärare har jag stött på barn och unga med hjärnspöken. Underrubriken ”Tro inte på allt du tänker” är precis vad boken handlar om. Du måste få din hjärna att inse att dina tankar inte är sanningar utan att det kanske bara är ett litet hjärnspöke som sitter därinne och försöker få dig att oroa dig i onödan. En oro som kan leda till ångest även hos ganska små barn idag.

Ebba Dagsdotter föreslår att man ska bli vän med sitt spöke eftersom man inte brukar vara rädd för sina vänner, Ibland kan ju Hjalmar varna för riktiga faror och det är bra men det är när han larmar för påhittade faror som det gäller att påminna sig själv att det är Hjalmars tankar och inga sanningar som hörs inuti huvudet.

Boken är lättfattlig och väldigt söt med alla små spökillustrationer. Jag tror inte att det är en bok som barn läser och sen är de kvitt sina spöken men bara att få läsa den och förstå att man inte är ensam här i världen med sin oro och att den går att bekämpa, det hoppas jag tänder ett hopp. Jag är ingen psykolog och tänker inte rekommendera boken istället för eventuella välbehövliga psykologkontakter men jag tror definitivt att den kan vara en hjälp och ett stöd för den som tampas med hjärnspöken. Kanske kan den vara ett komplement till psykologkontakten?

Hjalmar hjärnspöke utger sig inte heller för att vara någon slags amerikansk quick fix-självhjälpsbok utan den presenterar en metod som på sikt kan lära barn och unga att känna igen och kanske bättre hantera sin oro. För dig som har ett barn med mycket oro i din närhet tycker jag absolut att du ska ta och titta närmare på den här boken. Men läs den först själv så du vet att den är lämplig. Oro kan ju faktiskt vara fullt befogad många gånger och kanske behöver barnet i din närhet en helt annan typ av hjälp än en bok.

Titel: Hjalmar Hjärnspöke: tro inte på allt du tänker
Författare: Ebba Dagsdotter
Förlag: Ordberoende förlag
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2022

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Fat Dance

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Maddi älskar att dansa. Hennes kusin är med i en dansgrupp som heter Fat Dance och Maddi drömmer om att en dag få dansa tillsammans med dem. Grejen med Maddi, hennes kusin och hela dansgruppen är att de inte är några normativa smalisar och de flesta i Maddis klass, och för den delen i världen, tycker att tjocka personer inte bör dansa. En dag börjar Elli i Maddis klass, Elli är icke-binär och Maddi och Elli hittar en fin gemenskap i sin icke-normativitet. Tillsammans hoppas de på att kunna förändra världen.

Fat Dance är en fin bok om ungdomstiden med dess osäkerhet, förälskelser och hopp. Det är också en uppgörelse med normsamhället och de begränsningar och osynliga regler som råder. Boken visar att alla är olika och bara för att man är normbrytande så är man inte alltid helt på samma lag. Ibland kämpar Elli och Maddi tillsammans och ibland strider de var för sig.

Fat Dance handlar också om kroppspositivism, att acceptera sig själv och vara stolt över den du är och så som du ser ut. Världen idag och sociala medier i synnerhet har kommit att handla så mycket om att visa upp en falsk yta, glättighet och så smala människor såklart. Tjocka människor göre sig helst inte besväret att synas, definitivt inte lättklädda men möjligtvis om det är en rolig sketch där de äter mycket och spelar dumma. Vikt har alltid varit en känslig fråga i tonåren och jag hoppas att Malin Eriksson Sjögärds bok kan sätta lite nya tankar och idéer i huvudet på dagens ungdom. Var och en får ju se ut precis som hen vill.

Titel: Fat Dance
Författare: Malin Eriksson Sjögärd
Förlag: Opal
Sidantal: 200
Utgivningsår: 2021
Utläst: 4 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget

Grim

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner2 kommentarer

(Den här recensionen är redan publicerad på Barnboksprat men eftersom boken var så galet bra så ville jag ha med den här på min egen blogg också då vi har lite olika målgrupper.)

Grim är namnet på sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty. Han som dog blott 19 år gammal och på ett oförklarligt sätt. Kasper är 18 år gammal och namngiven efter Grim. Hans pappa var nämligen den som startade bandet och Kasper föddes dagen emellan Grims födelsedag och dödsdag.

Kasper sommarjobbar på Gröna Lund där han får sin drömplacering på spökhuset och lär känna Iris som är ett stort Dark Cruelty-fan. Han har haft det tufft och har minst sagt en låg tro på sig själv. Han lever alldeles för mycket uppe i huvudet och jag vill ge honom en bonad där det står ”Tro inte på allt du tänker”.

Parallellt med Kaspers nutidsstory så följer vi hans pappa Håkan som 30 år tidigare är med och startar ett av Sveriges första death metal-band och lägger grunden till hela den svenska dödsmetallscenen. Grim går med i bandet och lyfter det till oanade höjder men allt tar abrupt slut när han dör.

Något med Grims död drar i Kasper och han blir mer och mer besatt av att ta reda på vad det var som egentligen hände. Även fast det påverkar honom själv alldeles för mycket.

Alltså, den här boken är så fantastiskt bra! De två parallella berättelserna är bägge lika spännande och tillsammans blir de hisnande. Lager efter lager skalas av och vi får långsamt veta mer om både Grim, Håkan och Kasper. Jag gillar också hur berättelsen kompletteras av transkriberade intervjuer, samtalstrådar från olika forum, låttexter och fanzinetexter. Det känns äkta fastän det är fiktivt.

Alla karaktärer är så sköna och mångfalden finns där helt naturligt men möjligtvis att jag tänker att de vuxna runtomkring ungdomarna är för goda. Jo, där finns något enstaka rötägg men alla är verkligen hyvens och förstående och inlyssnande. Å andra sidan känns det riktigt skönt att Kasper får ha alla de här bra vuxna runtomkring sig. Jag hade nog velat ha lite mer om Ossian också om jag fått välja.

För mig personligen blir boken extra läsvärd då jag liksom Kasper gått på Fredrika Bremer-gymnasiet i Handen så jag är bekant med omgivningarna han beskriver. Jag var varken hårdrockare eller dödsmetallare men däremot depprockare och sedermera punkare så jag är också ganska väl inkörd i det här med att tillhöra en subkultur; att läsa fanzines, spela i band, göra demokassetter samt spela på fritidsgårdar. Och nåväl, jag hade ju dödsmetallvänner och lyssnade på en och annan dödsmetallskiva också där Unleashed’s debutskiva Where No Life Dwells var en favorit.

Men framförallt så blir jag så himla berörd av Grim. Mer än en gång får jag tårar i ögonen, jag lider med den psykiska ohälsan och jag hejar på när det är toppar. Som t.ex. när Kasper får chansen att hämnas på taskiga f.d. polare i spökhuset. Det är också fascinerande att läsa om hur det går till att jobba i spökhuset och såklart att nörda ner sig i dödsmetallvärlden. Jag älskar människor som brinner för något och smittas lätt av intresset när jag läser om sådant. Så nu tar jag och lyssnar på lite dödsmetall medan du springer iväg och köper Grim för det här en bok som du bara måste läsa.

Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 7 november 2021
Mitt betyg: 5/5

Brännässlornas drottning

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag var nyfiken på den här boken när jag tittade igenom majutgivningen och nappade på en förfrågan om att få läsa den.

Gro föds i slutet av 1950-talet med en mamma som är feminist och konstnär men inte vill vara som alla andra och ibland inte mår särskilt bra. Hennes pappa är av adelssläkt men borta är förmögenheten och kvar finns bara namnet och en desperat tro på att vara förmer. Med Gro följer ständigt Mi-Mi, hennes alter ego eller låtsaskompis. Boken utspelar sig under nästan hela Gros liv så det är svårt att berätta lite kort vad den handlar om. Hur kokar man ner en människas liv till bara några rader?

Inledningsvis störde jag mig lite på dialogerna Gro har med Mi-Mi och jag tyckte att en del av Mi-Mis förklaringar och teorier inte kändes särskilt ålderadekvata när de kom redan i ganska tidig ålder. Men ju längre jag läser desto mer sugs jag in i berättelsen. Bäfverfeldts språk är ganska kortfattat och fragmentariskt å ena sidan men det rinner på med ett sådant flow att det nästan blir som poesi när jag läser. Det är realism, humor och magi i en salig blandning men utan att bli klyschigt eller putslustigt. Allting känns väldigt äkta trots att det samtidigt många gånger är snudd på bisarrt.

I boken ryms många viktiga kvinnofrågor sida vid sida med en längtan om att bli älskad och sedd. Själva essensen med livet fångas så fint när vi följer Gros jakt på livet igenom livet. När jag slår igen boken vet jag inte säkert vad jag just läste men nu vill jag läsa en uppföljare om den danska prästen Brita och hunden för att få veta mer om Britas liv.

Titel: Brännässlornas drottning
Författare: Jeanette Bäfverfeldt
Förlag: Hoi Förlag
Sidantal: 281
Utgivningsår: 2021
Utläst: 26 juni 2021
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Stöld

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner2 kommentarer

Stöld är en lågmäld berättelse om stora hemskheter. När Elsa är 9 år gammal ser hon hur hennes älskade kalv Nastégallu dödas av en tjuvjägare. Han ser henne där på rengärdet, flinar och drar ett pekfinger över halsen. Elsa berättar aldrig för någon vem hon sett utan bär med sig hemligheten in i vuxenlivet.

Ann-Helén Laestadius skildrar livet som modern same och allt hat som riktas mot dem från andra bybor. Hur de hånas, häcklas och hotas. Om renar som tjuvjagas men där brotten rubriceras som stöld och inte jaktbrott. Om poliser som ändå aldrig kommer fram i tid för att säkra några bevis eftersom de har för långt att åka, för många mil att täcka, och om hundratals anmälningar som läggs ner.

Det handlar om barn som redan i småskoleålder pucklar på varandra då de är så färgade av sina föräldrars ord och åsikter. Om vuxna samer som tar till flaskan eller tar livet av sig för att allt känns så hopplöst. Om att bli exotifierad och fotad som ett utställningsföremål. Om klimathotet som påverkar vardagen. Men det handlar också om kärleken till fjället, skogen och renarna. Om de vackra klarblå koltarna med alla fina band på och den klirrande riskun. Om familjeband, lojalitet och vänskap som håller för evigt.

Samtidigt finns där en hel del krav, outtalade regler och traditioner. Är du son i en renägande familj förväntas du ta över hjorden. Är du dotter kan du bli någons fru men förvänta dig inte att du kan rösta i samebyn. Är du fru är din lott att gå hemma och vänta på mannen som dyker upp emellanåt för att sen ge sig av till renarna igen. En ständig väntan och ensamhet. Elsa vill inget hellre än att få vara med renarna och hon sliter dubbelt så hårt för att visa sig värdig samtidigt som hon tar upp kampen med att få polisen att agera.

Det här är riktigt bra och en av sakerna jag uppskattar är hur repliker och ord på samiska vävs in i svenskan. Språket är lite distanserat och berättelsen sträcker sig över en längre tidsrymd då det är mycket som händer.  Ändå känner jag den stora värmen Elsa hyser gentemot sin áhkku och jag mår illa när jag serveras detaljer om renar som plågas. Det distanserade språket fyller också sin funktion då det finns så mycket som karaktärerna inte talar med varandra om utan alla bär sin egen sorg och sina tankar inom sig. Omslaget och formgivningen av boken är perfekta och stämmer så väl överens med innehållet.

Ann-Helén Laestadius har redan tilldelats Augustpriset för sin ungdomsbok Tio över ett. Jag har inte läst den, ännu, men kan tänka mig att hon med denna bok har chans på ännu ett Augustpris.

Titel: Stöld
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 440
Utgivningsår: 2020
Utläst: 31 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner1 kommentar

När jag först fick nys om den här boken så blev jag väldigt nyfiken och tänkte att jag efter att ha läst den skulle kunna tipsa min vän om hur hon skulle få råd att äntligen skilja sig. Föga anade jag hur intressant jag skulle finna den och hur jag skulle prata fonder med mina kollegor eller ligga uppe sent på nätterna och diskutera ekonomi och juridiska avtal med min sambo!

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor är just en handbok som hjälper dig att få stenkoll på, och förhoppningsvis förbättra, din ekonomi. Varför bara för kvinnor kanske någon undrar? Jo, för att kvinnor generellt inte har lika stor koll på sin ekonomi, inte ägnar den lika mycket tid och intresse som män, inte tjänar lika mycket som män och framför allt för att det finns en rad ekonomiska kvinnofällor som de flesta män inte hamnar i.

Boken består av nio pass där du jobbar dig igenom din ekonomi steg för steg. Du får veta vad du behöver göra, varför och hur. Passen handlar om att kartlägga din ekonomi, göra upp planer, omförhandla lån och avtal samt fixa till ett gynnsamt sparande och en schysst pension. Jag läste bara igenom boken nu eftersom jag inte känner att jag har tiden just nu att göra allt jobb, det är definitivt ingen quick fix, men jag är galet taggad på att sätta igång och siktar på att starta upp på sportlovet.

Olika kapitel intresserar dig förmodligen olika mycket beroende på vem du är och var du befinner dig i livet. Jag har ingen bil och inga huslån så lånekapitlet var minst relevant för just mig. Kapitlen om sparande och pension var nog de som triggade mig mest och jag insåg att jag verkligen inte har rätt pengar i rätt sparform och vad gäller pensionen har jag på riktigt totalt noll koll. Jag har under ganska många år inte direkt brytt mig, förutom att jag startade upp ett litet sparande för några år sedan, men jag öppnar ibland inte ens det orangea kuvertet. I år fyller jag 45 så nu har ju ändå halva arbetslivet gått och jag tycker att jag bör börja engagera mig mer.

De två sista passen om att vara trygg när olyckan när är framme eller om att bl.a. prata ekonomi med sin partner var också riktigt intressanta. Visste du t.ex. att om en av blir psykiskt eller fysiskt oförmögen att fatta beslut så betyder inte det automatiskt att din partner kan göra det i ditt namn? Antingen måste ni skriva en framtidsfullmakt eller så kan det bli en god man som får göra det. Det finns en kul övning där man ska skilja sig på låtsas och verkligen vara de värsta ovänner (kul så länge det är en övning alltså) och jag och min sambo debatterade friskt om saker som huruvida jag hade rätt till halva hans gitarr vid en bodelning eller ej. Inte för att jag i dagsläget vill ha den men en skilsmässa kan ju verkligen ta fram det sämsta ur folk och du kan aldrig veta hur framtiden ser ut.

Det här är inte nödvändigtvis en bok som gör dig rik men den gör dig kanske det och den gör dig garanterat lugnare, gladare och tryggare när du känner att du har koll och en så väl planerad framtid som är möjligt utifrån rådande utgångsläge. Jag hade tänkt att ge den här boken till min vän efter att jag läst den men aldrig i livet, den här ska jag bära med mig hela livet för att regelbundet uppdatera mig själv och fortsätta ha koll på ekonomin. Jag rekommenderar den varmt till alla och får helt enkelt köpa ett nytt ex till väninnan!

Titel: Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor
Författare: Mia Ingelström & Veronica Linarfve
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2020
Utläst: 30 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Grejen med verb

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Mamma fuckar upp

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och nappade direkt då den verkade ensam i sin genre men har en plats att fylla. Representation i litteraturen är viktigt på alla plan och att som barn eller ungdom få läsa om andra som är i samma situation som en själv och förstå att man inte är ensam tror jag är värdefullt.

Mamma fuckar upp är en kort serieroman om två syskon, Sahar och Petter, med frånvarande fäder och en missbrukande mamma. Hon sitter inne och barnen bor i familjehem men så ska mamma äntligen bli utsläppt. Men hur kommer det att gå?

Boken tar upp syskonens tankar och funderingar; osäkerheten de känner för om de kan lita på mamma igen, vad man egentligen ska säga till kompisar som frågar och tvivlen kring hur de ska agera för att vara lojala mot sin mamma. Den visar också på hur jobbigt de kan kännas med alla vuxna som bara vill väl men det är så många personer och instanser inblandade att det kan bli för mycket. Vi får också en inblick i mammans vardag när hon sitter inne, vad gör egentligen interner hela dagarna?

Utan att vara proffs i området eller ens i närheten så känns det som att boken trots sitt korta format snuddar vid det mesta av det som kan vara skönt att läsa om. Den är snyggt illustrerad med bara svart, grått, vitt och orange genom hela boken och det är många olika känslor som fångas fint. Den slutar ganska lyckligt vilket nog dessvärre inte är fallet för alla de barn som är i Sahar och Petters sits.

På baksidan läser jag att det är 30 000 barn och unga i Sverige som har en förälder eller anhörig i fängelse idag så det är ändå alltför många. En nackdel med boken är att den är ganska så dyr i förhållande till sitt lilla format. Jag hoppas att alla de som har behov av att läsa den ändå får en chans att göra det på något sätt.

Titel: Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales Sandqvist
Förlag: Krossa förlag
Sidantal: 56
Utgivningsår: 2020
Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.