Brännässlornas drottning

Jag var nyfiken på den här boken när jag tittade igenom majutgivningen och nappade på en förfrågan om att få läsa den.

Gro föds i slutet av 1950-talet med en mamma som är feminist och konstnär men inte vill vara som alla andra och ibland inte mår särskilt bra. Hennes pappa är av adelssläkt men borta är förmögenheten och kvar finns bara namnet och en desperat tro på att vara förmer. Med Gro följer ständigt Mi-Mi, hennes alter ego eller låtsaskompis. Boken utspelar sig under nästan hela Gros liv så det är svårt att berätta lite kort vad den handlar om. Hur kokar man ner en människas liv till bara några rader?

Inledningsvis störde jag mig lite på dialogerna Gro har med Mi-Mi och jag tyckte att en del av Mi-Mis förklaringar och teorier inte kändes särskilt ålderadekvata när de kom redan i ganska tidig ålder. Men ju längre jag läser desto mer sugs jag in i berättelsen. Bäfverfeldts språk är ganska kortfattat och fragmentariskt å ena sidan men det rinner på med ett sådant flow att det nästan blir som poesi när jag läser. Det är realism, humor och magi i en salig blandning men utan att bli klyschigt eller putslustigt. Allting känns väldigt äkta trots att det samtidigt många gånger är snudd på bisarrt.

I boken ryms många viktiga kvinnofrågor sida vid sida med en längtan om att bli älskad och sedd. Själva essensen med livet fångas så fint när vi följer Gros jakt på livet igenom livet. När jag slår igen boken vet jag inte säkert vad jag just läste men nu vill jag läsa en uppföljare om den danska prästen Brita och hunden för att få veta mer om Britas liv.

Titel: Brännässlornas drottning
Författare: Jeanette Bäfverfeldt
Förlag: Hoi Förlag
Sidantal: 281
Utgivningsår: 2021
Utläst: 26 juni 2021
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Stöld

Stöld är en lågmäld berättelse om stora hemskheter. När Elsa är 9 år gammal ser hon hur hennes älskade kalv Nastégallu dödas av en tjuvjägare. Han ser henne där på rengärdet, flinar och drar ett pekfinger över halsen. Elsa berättar aldrig för någon vem hon sett utan bär med sig hemligheten in i vuxenlivet.

Ann-Helén Laestadius skildrar livet som modern same och allt hat som riktas mot dem från andra bybor. Hur de hånas, häcklas och hotas. Om renar som tjuvjagas men där brotten rubriceras som stöld och inte jaktbrott. Om poliser som ändå aldrig kommer fram i tid för att säkra några bevis eftersom de har för långt att åka, för många mil att täcka, och om hundratals anmälningar som läggs ner.

Det handlar om barn som redan i småskoleålder pucklar på varandra då de är så färgade av sina föräldrars ord och åsikter. Om vuxna samer som tar till flaskan eller tar livet av sig för att allt känns så hopplöst. Om att bli exotifierad och fotad som ett utställningsföremål. Om klimathotet som påverkar vardagen. Men det handlar också om kärleken till fjället, skogen och renarna. Om de vackra klarblå koltarna med alla fina band på och den klirrande riskun. Om familjeband, lojalitet och vänskap som håller för evigt.

Samtidigt finns där en hel del krav, outtalade regler och traditioner. Är du son i en renägande familj förväntas du ta över hjorden. Är du dotter kan du bli någons fru men förvänta dig inte att du kan rösta i samebyn. Är du fru är din lott att gå hemma och vänta på mannen som dyker upp emellanåt för att sen ge sig av till renarna igen. En ständig väntan och ensamhet. Elsa vill inget hellre än att få vara med renarna och hon sliter dubbelt så hårt för att visa sig värdig samtidigt som hon tar upp kampen med att få polisen att agera.

Det här är riktigt bra och en av sakerna jag uppskattar är hur repliker och ord på samiska vävs in i svenskan. Språket är lite distanserat och berättelsen sträcker sig över en längre tidsrymd då det är mycket som händer.  Ändå känner jag den stora värmen Elsa hyser gentemot sin áhkku och jag mår illa när jag serveras detaljer om renar som plågas. Det distanserade språket fyller också sin funktion då det finns så mycket som karaktärerna inte talar med varandra om utan alla bär sin egen sorg och sina tankar inom sig. Omslaget och formgivningen av boken är perfekta och stämmer så väl överens med innehållet.

Ann-Helén Laestadius har redan tilldelats Augustpriset för sin ungdomsbok Tio över ett. Jag har inte läst den, ännu, men kan tänka mig att hon med denna bok har chans på ännu ett Augustpris.

Titel: Stöld
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 440
Utgivningsår: 2020
Utläst: 31 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor

När jag först fick nys om den här boken så blev jag väldigt nyfiken och tänkte att jag efter att ha läst den skulle kunna tipsa min vän om hur hon skulle få råd att äntligen skilja sig. Föga anade jag hur intressant jag skulle finna den och hur jag skulle prata fonder med mina kollegor eller ligga uppe sent på nätterna och diskutera ekonomi och juridiska avtal med min sambo!

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor är just en handbok som hjälper dig att få stenkoll på, och förhoppningsvis förbättra, din ekonomi. Varför bara för kvinnor kanske någon undrar? Jo, för att kvinnor generellt inte har lika stor koll på sin ekonomi, inte ägnar den lika mycket tid och intresse som män, inte tjänar lika mycket som män och framför allt för att det finns en rad ekonomiska kvinnofällor som de flesta män inte hamnar i.

Boken består av nio pass där du jobbar dig igenom din ekonomi steg för steg. Du får veta vad du behöver göra, varför och hur. Passen handlar om att kartlägga din ekonomi, göra upp planer, omförhandla lån och avtal samt fixa till ett gynnsamt sparande och en schysst pension. Jag läste bara igenom boken nu eftersom jag inte känner att jag har tiden just nu att göra allt jobb, det är definitivt ingen quick fix, men jag är galet taggad på att sätta igång och siktar på att starta upp på sportlovet.

Olika kapitel intresserar dig förmodligen olika mycket beroende på vem du är och var du befinner dig i livet. Jag har ingen bil och inga huslån så lånekapitlet var minst relevant för just mig. Kapitlen om sparande och pension var nog de som triggade mig mest och jag insåg att jag verkligen inte har rätt pengar i rätt sparform och vad gäller pensionen har jag på riktigt totalt noll koll. Jag har under ganska många år inte direkt brytt mig, förutom att jag startade upp ett litet sparande för några år sedan, men jag öppnar ibland inte ens det orangea kuvertet. I år fyller jag 45 så nu har ju ändå halva arbetslivet gått och jag tycker att jag bör börja engagera mig mer.

De två sista passen om att vara trygg när olyckan när är framme eller om att bl.a. prata ekonomi med sin partner var också riktigt intressanta. Visste du t.ex. att om en av blir psykiskt eller fysiskt oförmögen att fatta beslut så betyder inte det automatiskt att din partner kan göra det i ditt namn? Antingen måste ni skriva en framtidsfullmakt eller så kan det bli en god man som får göra det. Det finns en kul övning där man ska skilja sig på låtsas och verkligen vara de värsta ovänner (kul så länge det är en övning alltså) och jag och min sambo debatterade friskt om saker som huruvida jag hade rätt till halva hans gitarr vid en bodelning eller ej. Inte för att jag i dagsläget vill ha den men en skilsmässa kan ju verkligen ta fram det sämsta ur folk och du kan aldrig veta hur framtiden ser ut.

Det här är inte nödvändigtvis en bok som gör dig rik men den gör dig kanske det och den gör dig garanterat lugnare, gladare och tryggare när du känner att du har koll och en så väl planerad framtid som är möjligt utifrån rådande utgångsläge. Jag hade tänkt att ge den här boken till min vän efter att jag läst den men aldrig i livet, den här ska jag bära med mig hela livet för att regelbundet uppdatera mig själv och fortsätta ha koll på ekonomin. Jag rekommenderar den varmt till alla och får helt enkelt köpa ett nytt ex till väninnan!

Titel: Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor
Författare: Mia Ingelström & Veronica Linarfve
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2020
Utläst: 30 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Grejen med verb

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Mamma fuckar upp

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och nappade direkt då den verkade ensam i sin genre men har en plats att fylla. Representation i litteraturen är viktigt på alla plan och att som barn eller ungdom få läsa om andra som är i samma situation som en själv och förstå att man inte är ensam tror jag är värdefullt.

Mamma fuckar upp är en kort serieroman om två syskon, Sahar och Petter, med frånvarande fäder och en missbrukande mamma. Hon sitter inne och barnen bor i familjehem men så ska mamma äntligen bli utsläppt. Men hur kommer det att gå?

Boken tar upp syskonens tankar och funderingar; osäkerheten de känner för om de kan lita på mamma igen, vad man egentligen ska säga till kompisar som frågar och tvivlen kring hur de ska agera för att vara lojala mot sin mamma. Den visar också på hur jobbigt de kan kännas med alla vuxna som bara vill väl men det är så många personer och instanser inblandade att det kan bli för mycket. Vi får också en inblick i mammans vardag när hon sitter inne, vad gör egentligen interner hela dagarna?

Utan att vara proffs i området eller ens i närheten så känns det som att boken trots sitt korta format snuddar vid det mesta av det som kan vara skönt att läsa om. Den är snyggt illustrerad med bara svart, grått, vitt och orange genom hela boken och det är många olika känslor som fångas fint. Den slutar ganska lyckligt vilket nog dessvärre inte är fallet för alla de barn som är i Sahar och Petters sits.

På baksidan läser jag att det är 30 000 barn och unga i Sverige som har en förälder eller anhörig i fängelse idag så det är ändå alltför många. En nackdel med boken är att den är ganska så dyr i förhållande till sitt lilla format. Jag hoppas att alla de som har behov av att läsa den ändå får en chans att göra det på något sätt.

Titel: Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales Sandqvist
Förlag: Krossa förlag
Sidantal: 56
Utgivningsår: 2020
Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Mirakel

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och blev lockad av att den beskrevs som magisk realism då det är en genre jag gillar.

Mirakel handlar om Rakel som vi nog vill placera någonstans längs autismspektrumtillståndets skala. Hon är ganska fyrkantig i sitt tankesätt, väldigt rak och ärlig och inte mycket för krusiduller och småprat. När hon möter en man vid namn Agaton inne på en pub och han visar sig vara ett spöke så tar det inte lång tid innan hon accepterar det. Agaton behöver Rakels hjälp för att få olika spöken att passera över till dödsriket och hon tar sig an uppgiften till fullo. För Rakel blir det här starten på en lång rad ganska livsomvälvande händelser.

Det tar inte mer än några sidor in i boken innan jag förälskar mig i Rakel och hennes sköna sätt. Hur hon liksom säger saker som alla tänker men ingen riktigt vågar säga. Fler än en gånger så drar jag på munnen och berättar för min sambo vad Rakel har sagt. Det kan tyckas fånigt kanske att hon möter ett spöke men det är inget vitt lakan utan en själ som fastnat i mellanvärlden och dessutom inte vet varför han gjort det. Jag gillar verkligen hur Elisabeth Häll beskriver hela andevärlden och hur det ser ut när vi dör och vilka alternativ som fanns. Det är nästan så att jag känner att det är sanningen hon presenterar.

Boken handlar inte heller primärt om spöken utan om Rakel och hennes identitet och hur hon genomgår en verkligt fin, och annorlunda, slags metamorfos. Den inledande Rakel är ensam, vilsen och utan mening medan den avslutande Rakel är någon helt annan. Jag tycker boken höll hela vägen in i mål och att Häll hittade på så bra och oväntade vinklar samt trovärdiga förklaringar i sin berättelse. Boken är relativt kort men lyckas ändå innehålla precis hur mycket som helst. Kanske för att den precis som Rakel är ganska koncis i sitt utförande. Det här är en väl läsvärd debut och jag ser fram emot att få läsa mer av Häll i framtiden!

Titel: Mirakel
Författare: Elisabet Häll
Förlag: Ekström & Garay
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2020
Utläst: 27 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Ekström & Garay för recensionsexemplar!

Rötmånad

Jag gillar skräckböcker och uppskattar förlaget Swedish Zombies arbete med att prångla ut svensk skräck på marknaden. Så när en ny bok dök upp därifrån med ett väldigt läckert omslag blev jag såklart nyfiken.

Ulrika är en medelålders bibliotekarie som bor i Göteborg med sina tre tonårsbarn och en oduglig alkoholiserad man. Ett virus har härjat i Sverige och världen under den senaste månaden och många är sjuka. Dödligheten är noll men ingen verkar heller tillfriskna. Plötsligt en dag så muterar viruset och alla insjuknade människor blir zombier. Ulrika bestämmer att familjen måste fly, Hennes man tar med sig sonen och går för att hämta bilen men strax därpå hittar en av döttrarna en lapp där pappan säger att han och sonen har större chans utan de övriga. Ulrika tar med sig döttrarna och ger sig av på egen hand.

Jag gillar att läsa en zombieberättelse i en svensk kontext även om mina Göteborgskunskaper är alldeles för dåliga för att jag ska kunna hänga med i geografin. Ulrika är en handlingskraftig person som inte står rådvill när det gäller. Det är spännande läsning och finns ett driv genom texten som gör att du vill veta vad som kommer att hända. Några saker som ter sig lite märkliga under läsningens gång får sin förklaring mot slutet. Mest bränner det till när karaktärerna ställs emot sina medmänniskor eller f.d. sådana. Det är en sak att slåss för sitt liv när du hugger ner okända men: ”Jag känner varenda en av dem som kommer att döda mig …” är inte lika enkelt. Jag kan fortfarande ibland tänka på en gripande scen i The Walking Dead (tv-serien) där ett barn ur gruppen plötsligt blivit en zombie.

Johanna Glembo vann en tävling hos förlaget där första pris var ett bokkontrakt helt enkelt. Hon berättar i en intervju att hon skrev den på väldigt kort tid och nu var det här hela två år sedan så det har säkerligen funnits tid för redigering men, jag önskar tyvärr att den hade redigerats lite till. Det jag uppskattar mest med zombiegenren är just vad som händer med karaktärerna när samhället ställs på ända och det finns en del av den varan i den här boken men det är alldeles för mycket action. De springer hit och dit och övermannas av zombiehorder men lyckas ta sig ur det gång på gång. En del händelser känns ganska orealistiska, ok, det är en skräckroman och ingen vet hur du verkligen skulle agera i en zombieapokalyps men kan verkligen en halvt utsvulten och uttorkad människa springa för sitt liv i uppförsbacke efter nån dag med lite dropp?

Jag tänker att den här texten kanske hade passat bättre som en längre novell så att Glembo kunde fokuserat mest på de delarna där karaktärerna får komma fram. Alternativt att boken varit längre och att inte allt hade behövt hända så snabbt. Det var dock intressant att läsa den under rådande pandemi och att kunna nicka igenkännande åt Folkhälsomyndighetens ständiga tv-medverkande. Och jag funderar på hur jag faktiskt skulle agera själv under en zombie-pandemi…

Titel: Rötmånad
Författare: Johanna Glembo
Förlag: Swedish Zombie
Sidantal: 252
Utgivningsår: 2020
Utläst: 8 juli 2020
Mitt betyg: 2/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

Spring Mer – Bli en bättre löpare

Jag brukar lyssna på en podd som heter Styrkelabbet, primärt avhandlas där styrketräning men ibland kommer de in på andra sporter. I ett avsnitt handlade det om löpning och de hade med William Valkeaoja som expert där han refererade bl.a. till den reviderade nyutgåva av sin bok Spring Mer – Bli en bättre löpare. Självfallet blev jag nyfiken eftersom att jag ju verkligen gillar att läsa om löpning. Valkeaoja håller själv i en annan podd, Tyngre träningssnack, tillsammans med Jacob Gudiol. Bägge de här poddarna refererar ofta till olika studier som gjorts på tränande individer och de kan grotta ner sig ordentligt i olika ämnen. Rekommenderas!

Boken är indelad i två delar: träning och förberedelser samt tävling. William går igenom det mesta du kan tänka dig; hur din kropp fungerar, hur du bör träna för att få de resultat du vill ha, olika typer av träningspass, löpteknik men även styrketräning, kost och lite kort om skador/rehabilitering. I delen om tävling finns tips och förslag kring hur du kan träna inför olika distanser från 5 km till maraton samt lite om hur olika faktorer kan påverka ditt lopp (kost, värme, kramp).

I referenserna till den här boken så finns inte mindre än 207 olika studier/böcker så det finns ett rejält köttigt underlag till det William skriver. Det är väldigt utförligt beskrivet vilka faktorer som påverkar olika saker och hur du kan göra för att optimera din träning. För dig som redan kommit långt men vill ta nästa kliv i utvecklingen så finns det mycket att hämta här. William snuddar också vid att det inte bara är kroppens begränsningar som styr utan att hjärnan också är högst betydelsefull. Mer om det kan du läsa i Uthållighet: de tänjbara gränserna för din fysiska förmåga av Alex Hutchinson.

Tyvärr finner jag texten stundtals lite tungläst och vetenskapligt utformad med all den fakta och de siffror som presenteras. Jag hade gärna sett en lite mer populärvetenskaplig touch där det tunga stoffet blandades ut med lättare partier för att hinna smälta allt. William skriver inledningsvis att den här boken inte riktar sig till nybörjare vilket jag inte ser mig som men jag inser att jag nog kanske är lite för mycket nöjeslöpare för att vara den perfekta målgruppen. Det är en gedigen löparbibel och du kan endast köpa boken direkt inne hos tyngre.se

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Titel: Spring Mer – Bli en bättre löpare
Författare: William Valkeaoja
Sidantal: 149
Utgivningsår: 2020
Utläst: 25 juni 2019
Mitt betyg: 3/5

Tack till William Valkeaoja för recensionsexemplar!

När ljungen blommar

Jag fick förfrågan om jag ville ha denna som recensionsexemplar och då jag har en förkärlek för karga öar tyckte jag absolut att den lät intressant.

Mandus är fiskare och brevbärare och bor på en liten ö i Bohuslän under senare delen av 1800-talet. En dag kommer ett amerikabrev adresserat till Mandus ungdomskärlek och numera goda vän Kornelia. Avsändare är Mandus forne vän och sedermera Kornelias fästman. Mandus har alls ingen lust att dela ut brevet och massor av jobbiga minnen väcks till liv.

Det här är verkligen en liten pärla. Vi följer Mandus i både nu- och dåtid och det är en lågmäld berättelse om livet på västkusten under år fyllda av hårt arbete, svår nöd och sjukdomar men också hopp och glädje. Jag kan inte min 1800-talshistoria väl men hela berättelsen känns trovärdig och jag tycker Petra Rhodin skriver riktigt bra, språket är precis lagom sparsmakat och hon känns kunnig. Hon tecknar levnadsporträtten med värme och ömsinthet och miljöerna kommer riktigt till liv framför mina ögon. När ljungen blommar är hennes debutroman och jag hoppas det kommer fler böcker!

Titel: När ljungen blommar
Författare: Petra Rhodin
Förlag: Hoi
Sidantal: 231
Utgivningsår: 2019
Utläst: 21 februari 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Runstreak – att springa varje dag

Jag brukar lyssna på en podd om ultralöpning som heter Pace on Earth och i ett avsnitt där intervjuades Daniel Karlsson. Pace on Earth är inte bara en podd utan också en blogg och ett företag som sysslar med löparresor, löpcoaching mm. Jag följer själv ett av deras coachingprogram just nu som heter 10 månader mot 10 mil. Pace on Earth drivs av Ellen och Johnny och numera har de också Jënni med på tåget. Daniel Karlsson är utöver löpare bl.a. trollkarl och en av profilerna hos Sverige springer. Vill du veta mer om honom kan du kika in på hans sajt Träningstrolleri.

Poddavsnittet handlade alltså om runstreak vilket jag hört Ellen tala sig varm för många gånger. Runstreak innebär att du springer varje dag. De internationella reglerna kräver minst en mile (1,6 km) om dagen och Ellen har modifierat reglerna och springer minst 20 minuter varje dag. Hon innehar just nu det svenska rekordet och gjorde idag sin 2432:a dag på raken medan Daniel ligger på 801. Världsrekordet ligger dock på 52 år och 39 dagar och innehas av Ron Hill.

Avsnittet är oerhört inspirerande och jag blev helt enkelt sugen på att läsa Daniels bok. Han inleder med en del om hans egen träningsfilosofi, just det han kallar träningstrolleri, och beskriver hur han förändrat sitt eget synsätt på löpning från negativt till positivt. Jag tycker att liknelser som träningsrucklet och vardagshuset beskriver det väldigt bra. Vem vill släpa sig iväg in i ett dragigt och sjaskigt ruckel när man kan mysa i ett varmt och bekvämt mysigt hus? Det krävs lite vilja att övertala sig själv att göra det och en hel del övning för att sluta se träningen som ett ruckel utan något njutbart. Detta har Daniel lyckats med. Själv är jag där ibland men långt ifrån alltid.

Sen går han igenom runstreak, vad det är, anledningar till att göra det och vanliga frågor  som brukar uppstå. Sista delen av boken tar upp lite olika saker som bl.a barfotalöpningens vara eller icke vara, folks negativa inställning till runstreak, samt några inspirerande runstreakande förebilder. Det finns också ett avsnitt som handlar om den rädsla som många av oss kvinnor kan känna ute i löparspåret framförallt kvällstid.

Daniel skriver lättsamt och inspirerande och har många tänkvärda tankar även om jag inte håller med om exakt allt. Jag som redan är inne i löpträsket känner till det allra mesta han skriver om men jag har ändå behållning av boken och gillar särskilt hans del om sin egen träningsfilosofi. För dig som är nyfiken på runstreak eller bara vill ha en entusiasmerande löpinjektion rekommenderas att läsa boken.

Mitt eget runstreakande då? Nja, jag gjorde 11 dagar tror jag i januari och hade precis påbörjat en ny streak nu. Idag var sjätte dagen men efter passet när jag skulle logga det så insåg jag att jag hade helt galet hög puls under passet, fastän att det kändes så enkelt. Så jag avvaktar lite och lyssnar på min kropp. Min filosofi är hellre 100 streakar på ett år än att springa sjuk. Men för dig som vill börja runstreaka så kör faktiskt Sverige springer igång en utmaning just idag. Klicka in dig hos dem för mer info.

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Titel: Runstreak – att springa varje dag
Författare: Daniel Karlsson
Förlag: Whip Media
Sidantal: 214
Utgivningsår: 2019
Utläst: 30 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Whip Media för recensionsexemplar!