Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och nappade direkt då den verkade ensam i sin genre men har en plats att fylla. Representation i litteraturen är viktigt på alla plan och att som barn eller ungdom få läsa om andra som är i samma situation som en själv och förstå att man inte är ensam tror jag är värdefullt.

Mamma fuckar upp är en kort serieroman om två syskon, Sahar och Petter, med frånvarande fäder och en missbrukande mamma. Hon sitter inne och barnen bor i familjehem men så ska mamma äntligen bli utsläppt. Men hur kommer det att gå?

Boken tar upp syskonens tankar och funderingar; osäkerheten de känner för om de kan lita på mamma igen, vad man egentligen ska säga till kompisar som frågar och tvivlen kring hur de ska agera för att vara lojala mot sin mamma. Den visar också på hur jobbigt de kan kännas med alla vuxna som bara vill väl men det är så många personer och instanser inblandade att det kan bli för mycket. Vi får också en inblick i mammans vardag när hon sitter inne, vad gör egentligen interner hela dagarna?

Utan att vara proffs i området eller ens i närheten så känns det som att boken trots sitt korta format snuddar vid det mesta av det som kan vara skönt att läsa om. Den är snyggt illustrerad med bara svart, grått, vitt och orange genom hela boken och det är många olika känslor som fångas fint. Den slutar ganska lyckligt vilket nog dessvärre inte är fallet för alla de barn som är i Sahar och Petters sits.

På baksidan läser jag att det är 30 000 barn och unga i Sverige som har en förälder eller anhörig i fängelse idag så det är ändå alltför många. En nackdel med boken är att den är ganska så dyr i förhållande till sitt lilla format. Jag hoppas att alla de som har behov av att läsa den ändå får en chans att göra det på något sätt.

Titel: Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales Sandqvist
Förlag: Krossa förlag
Sidantal: 56
Utgivningsår: 2020
Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.