Kategori: Recensioner

Den sista utgrävningen

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Lagom till mitt påsklov damp äntligen messet om att min tur i reservationskön kommit. Nu skulle även jag få läsa den sista boken om Ruth, Nelson och alla de andra och det var med förväntan och nästan lite sorg jag tog mig an boken.

Till bakgrunden hör att jag under åratal hade svårt för deckare. Tills jag läste Flickan under jorden och fattade att jag försökt läsa FEL sorts deckare hela livet. Jag inledde lugnt och tänkte att jag kanske kunde läsa en bok i serien varje sommar eller så men ganska snabbt spårade jag ur och läste typ fyra böcker en sommar istället. Allt gott i livet har ett slut och så även denna serie. Vilket jag ändå tycker är bra för det fortsätter sällan att vara bra när nr 27 i en serie kommer.

I den här delen så hittas ett inmurat skelett under renoveringen av ett kafé. Det visar sig tillhöra en student som försvann för 20 år sedan som hängde i samma kretsar som Cathbad. Misstankarna riktas såklart i första hand mot de som kände henne då och kort efter att hon identifierats försvinner även Cathbad. Judy får såklart inte vara med i utredningen men istället får Nelson låna in en ny polis från Clough, en ung kvinna som verkar försynt men duktig. Ovanpå fallet hotas Ruths institution av nedläggning och hon måste fundera på sin framtid.

Jag tycker att Griffiths fick till ett bra slut. Många trådar som knöts ihop, vi fick återse de bästa karaktärerna en sista gång och det var spännande hela vägen. Jag vill inte säga mycket mer än så eftersom det bara blir en massa spoilers och det blir trist för er som inte läst den ännu. Nu är ju frågan hur man går vidare i livet. Jag kan se ett par alternativ: 1) Läsa om serien 2) Påbörja serien om Harbinder Kaur 3) Resa till Norfolk och titta på saltängar 4) Övertyga mediamänniskor om att de måste filmatisera den här serien. Bidra gärna med fler tips!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 1 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Drömmen om ett träd

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Mars månads bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat var Drömmen om ett träd. Bokcirkeln har tidigare läst alla delar och jag själv har läst alla utom den första lustigt nog.

I den här fjärde och avslutande delen kretsar handlingen mest kring Tommy som bor på Svalbard tillsammans med sin pappa, farmor och två yngre bröder. Vi är drygt hundra år in i framtiden och efter klimatkollapsen. Farmor är fröskötare, d.v.s. hon tar hand om alla de frön som en gång samlats in från världens länder. En dag smyger får en svår sjukdom fäste i Longyearbyen och snart är det bara Tommy, den jobbiga Rakel och deras syskon som finns kvar. Rakel söker kontakt med yttervärlden och lovar bort fröna i valvet mot att de blir hämtade. Tao är en av de som tar sig an denna expedition mot Svalbard, fröna och barnen.

I den här boken finns bara framtiden och det gör den lite mindre spännande än övriga delar där man växlade mellan fler tidsepoker. Det är liksom bara Tommy och Tao, men absolut mest Tommy, och ärligt talat är han inte superintressant att läsa om. Jag är svag för karga öar och häftiga landskap men i den här boken snuvas vi på miljöskildringarna vilket är synd. Däremot har jag såklart googlat en hel del på Svalbard och andra saker ur boken under läsningen.

En sak jag tycker är lite tradig med den här serien är också hur all den, förvisso superintressanta, research Lunde gjort finns med i berättelsen. Det blir lite läroboksaktigt emellanåt. Som tur är så är det fascinerande fakta men det stoppar upp läsflowet lite. Roligt är att lilla flickan från Blå visar sig vara Tommys farmor. Och att Tao då tydligen är huvudperson i Binas historia. Men böckerna är verkligen helt fristående och de här detaljerna blir bara en liten bonus för den som läst fler i serien.

Jag vill dock fortfarande läsa Binas historia och vi som läst flera delar i serien var ense om att den här boken var svagast i serien. Ändå gillar jag den och det har varit skrämmande med de framtidsscenarion som Lunde målar upp och vilka tyvärr känns helt möjliga för vår värld.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 16 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Kung Oidipus

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Kung Oidipus ingick i kurslitteraturen och jag förvånades över hur pass spännande den ändå var. Jag vill förvarna om att den här texten är sjukt spoilertung. Mer eller mindre alla vet väl att Oidipus gifter sig med sin egen mor men exakt varför han hamnade i den situationen hade jag själv inte koll på. Klart är att det fanns en förbannelse som uppenbarligen inte gick att komma undan. Jag visste inte heller att Sofokles tydligen kom tvåa i en tävling där man skulle nedteckna den här, för dåtiden, kända historien, och den version som nog är mest känd idag. Hur segrarens version lyder vet ingen för den är inte återfunnen.

Det vore inte litteraturvetenskap utan att vi svänger oss med fina begrepp och ett sådant som vi diskuterade var när dramats hamartia egentligen infaller. Hamartia beskrivs som de misstag eller personliga brister som föranleder eller startar det händelseförlopp som kulminerar i en karaktärs förfall. Man kan å ena sidan hävda att just det här att han dödade sin pappa och gifte sig med sin mamma var hamartian.

Men å andra sidan argumenterade jag för att just det faktum att han rotar i sanningen är det som leder till hans förfall. De andra försöker få honom att inte fråga vidare men han fattar inte utan bara kör på tills han till sist inser att det är han själv som är faderns mördare och dessutom sin frus son. Det är ju här hans mamma/fru tar livet av sig och han själv sticker ut ögonen på sig. Om han bara inte hade rotat i sanningen så hade han och hans mamma/fru levat happily ever after. 

I antika dramer ska det tydligen finnas en kör med som kan fylla ut händelseförloppet lite eftersom att allting annat ju är dialog. Körpartierna var inte jättespännande att läsa men resten av texten var verkligen det. Mer än en gång slet jag mitt hår och bad Oidipus att hålla tyst och sluta rota men nej. Han lyssnade inte. Rekommenderas för dig som är sugen på en antik klassiker och jag själv lånade mitt ex som e-bok från biblioteket.

Förlag: Modernista
Utläst: 15 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

Innan fåglarna vänder åter 

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I höstas trillade den här boken oväntat ner i brevlådan vilket jag tyckte var väldigt trevligt då jag varit nyfiken på den. Jag hade mycket annat att läsa då men bestämde mig för att läsa den tidigt nu i år vilket jag också lyckades med.

Alli är 23 år och bor i Karelen 1940. Hon vill inget hellre än att bli fiskare som sin far men dels är det inte vad familjen och samtiden förväntar sig av en ung kvinna, dels kommer Finska vinterkriget i vägen för hennes drömmar. Plötsligt har en fred slutits och Alli och hennes familj måste evakueras då deras stuga nu befinner sig på sovjetisk mark. De kommer till Österbotten där olika vägar gör att Alli börjar arbeta på ett militärsjukhus och livet där handlar om sorg, längtan och tillhörighet alternativt utanförskap.

Det var mycket jag verkligen tyckte om med den här boken och jag har googlat ganska mycket för att få en bild av Karelens historia. Mina tidigare förkunskaper var noll och det började med att jag reagerade på att Alli fiskade i Ladoga varpå jag tänkte; men vänta nu Ladoga ligger väl ändå i Ryssland. Ja, så där fick jag lära mig både ett och annat.

Alli är driftig som få men samtidigt naiv, eller en drömmare som hennes mor kallar henne. Hon är modern och framåtsträvande å ena sidan men tror också på folktro och hittepå-huskurer. Det är intressant och hemskt att läsa om vardagen och fasorna i ett krigsdrabbat land och jag funderar på vad jag själv skulle ta med mig vid en evakuering.

Men tyvärr tycker jag inte att boken når ända fram till mig. Karaktärerna är överlag inte så djupt tecknade och jag ser inte alltid skälet till varför vissa av dem agerar som de gör även om några saker klaras upp mot slutet. En annan sak som står lite i vägen för min läsupplevelse är språket som inledningsvis är så korthugget att jag nästan lägger ifrån mig boken men senare övergår i att bli översållat med olika metaforer likt nedan:

Mina rumskamrater var som ett träd med tredelad stam men gemensamma rötter. De stod där och susade i samma takt medan grenverket smyckades av broderade snöflingor. Deras huvudbonader påminde om fjärilar: hättans vita band var knutna i en stor rosett under örat likt vingar på grenarna.

Sammanfattningsvis är det en intressant men inte tillräckligt djupgående bok. Rekommenderas för de historiska aspekterna men den hade kunnat kortas av lite med färre metaforer.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 24 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Livet med klimakteriet

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Eftersom jag sakta men säkert närmar mig de 50 tyckte jag att det var hög tid för mig att lära mig lite mer om klimakteriet. Bibliotekets e-boksutbud innehöll fyra olika titlar och jag valde denna.

Livet med klimakteriet går igenom vad klimakteriet är, olika besvär som kan uppstå, en del om värk, kost och återhämtning men framförallt handlar det om träning. Jag kände inte till Katarina Woxnerud men hon är en träningsprofil som brinner för träning vilket definitivt märks i boken.

Jag har egentligen inte haft några direkta besvär än så länge förutom att jag lagt mig till med grym (som i Riddar Kato-grym) men ofarlig mensvärk de senaste två åren typ. Alla får ju inte heller besvär men jag tyckte att det inte kunde skada att vara lite förberedd utifall att. Nu har jag bl.a. lärt mig att om jag t.ex är trött så jag dör så behöver det inte bero på att jag är ännu en i raden av utbrända lärare utan det kan vara hormonellt. Om jag har humörsvängningar eller tappar humöret behöver inte det bero på att jag är en lärare med en ängels tappade tålamod utan även det kan vara hormonellt. Sömnproblem, svettningar och kanske t.o.m. led- och muskelvärk, tja, allt det kan också bero på klimakteriet.

Katarina Woxnerud nämner luftiga kläder, bra sovvanor, bra kost och potentiella hormon- och krämbehandlingar som lösningar på olika klimakteriebesvär men framförallt ordinerar hon träning. Hon går igenom vardagsmotion, styrke-, konditions- och rölighetsträning och kommer med massor av tips, peppiga idéer och t.o.m träningsprogram. Jag tänker att jag kanske inte har några besvär ännu (?) just p.g.a. av all den träning jag faktiskt utför? Jag känner inte att jag är målgruppen för hennes tränings-peptalk men jag har i min tur försökt att peppa minst två icke-så-jätte-tränande-kvinnor-i-potentiell-klimakterieålder i min närhet.

Summa summarum är detta en bok med inledningsvis en hel del intressanta fakta kring vad klimakteriet faktiskt är och innebär och därefter kommer massor av bra träningstips och pepp för dig som idag inte är så träningsvan. Jag tycker att alla kvinnor i snar klimakterieålder borde läsa denna eller andra böcker på ämnet för att lära sig lite mer om vad som faktiskt  händer med våra kroppar när vi blir äldre!

Förlag: Fri Tanke
Utläst: 15 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Den uppgrävda jorden

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

På bokmässan 2022 svängde jag förbi Galagos monter och köpte Den uppgrävda jorden då jag ville veta mer om adoptioner efter alla avslöjanden som skett. Lisa Wool-Rim Sjöblom har tidigare skrivit boken Palimpsest om hennes egen korrupta adoptionsprocess vilken jag dock inte läst ännu.

I Den uppgrävda jorden handlar det istället om Maria som vill hitta sin chilenska mamma. Marias lillebror, som också är adopterad, blir bara arg över att hon vill leta efter sin förstamamma. Han hävdar att de ju blivit bortlämnade för att deras mammor inte vill ha dem.

Maria börjar forska i saken och beger sig till Chile för att dels lära sig spanska och dels kunna få ut sina originaldokument. Hon får resa runt och besöka olika ställen och prata med människor för att foga pusselbit till pusselbit i historien om hennes liv. Så småningom kommer sanningen fram och det visar sig att Marias mamma inte alls lämnade bort henne frivilligt utan blev tvingad till det. Men i papperna står det ju att hon visst lämnade henne frivilligt. Maria blir en av de drivande talespersonerna för den här frågan kring de korrupta Chileadoptionerna och det visar sig att det är långt fler än hon själv som råkat ut för samma sak.

Att läsa den här boken utan att bli omskakad är omöjligt. Tanken på alla de föräldrar som tvingats lämna bort sina barn eller bestulits på dem är minst sagt upprörande. Man blir arg, ledsen och chockad på samma gång. För att inte tala om alla de barn som växer upp med en känsla av att vara bortvalda och som kanske hela livet undrat varför deras föräldrar inte ville behålla dem.

Maria och andra aktivister gör ett hästjobb med att lyfta frågan om de korrupta adoptionerna. Och det är skrämmande att det här bara handlar om ett land. Hur ser det ut med alla andra adoptioner runt omkring i världen? Såklart finns det fall av adoption där allt gått rätt till men så länge det finns pengar inblandat är det som upplagt för att det ska kunna gå till på det sätt som det gjorde för Maria, hennes bror och alla andra i deras sits.

Jag rekommenderar alla att läsa den här boken (tips, den finns på rean i år!) och själv är jag sugen på både Palimpsest, Adoptionerna (också på rean!) och andra böcker på ämnet. Tipsa mig gärna!

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Anna Karenina

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Anna Karenina läste jag i evigheter, för evigheter sedan. Jag tror jag höll på med den i uppemot tre månader. Tanken var att läsa den innan jag såg Ragna Wei och Tonne Schunnessons urbra föreställning Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina på Orionteatern och jag läste en bra bit innan den men inte hela. Sen blev boken nedprioriterad i omgångar p.g.a. andra böcker som behövde gå före, översättningen var gammal och full av meningar som ”i minnet gående igenom” och ärligt talat tyckte jag den var rätt seg emellanåt.

Anna K är tillsammans med en trist gammal man när hon plötsligt en dag träffar den spännande greve Vronskij. Anna lämnar hem, man och sonen för sin nyfunne kärlek. Samtidigt har vi Kitty, Annas brorsdotter, som också blir förälskad i Vronskij men ser sig brädad. Efter att ha deppat ett tag väljer hon istället den lite triste men trygge Levin och de får ett fint äktenskap tillsammans.

De här delarna gillar jag, jag är förtjust i ryska romaner med alla dess hundratals karaktärer där var och en har minst fyra olika namn, och det är fint att läsa om både lidelsefull kärlek, sorg och hur Anna försöker kämpa emot dåtidens träliga regler och normer. Även om jag aldrig riktigt förstår mig på föräldrar som väljer kärleken framför sina barn.

Men Levin (Tolstoj) har en massa idéer om hur jordbrukspolitiken skulle kunna förbättras och här gäspar jag mig igenom hans utlägg om detta. Jag fattar att han inte kunde skriva en insändare i dåtidens Pravda och att det här var hans sätt att få fram sina idéer men jag tyckte det var ganska ointressant att läsa om de politiska diskussionerna. Han idoliserar arbetarna och skriver liksom om hur härligt det är att vara ute och slita sida vid sida med dem. men sen går han hem till sitt mansion igen och han verkar inte riktigt förstå att de är fattiga.

Många håller den här boken som en av de bästa genom tiderna och antingen läste jag den på fel sätt (snuttifierat) eller i fel tid (i anslutning till pappas bortgång) eller så är jag bara inte tillräckligt intellektuell. Jag är i alla fall glad att jag har läst den.

Förlag: Anncona Media
Utläst: 6 juni 2023
Mitt betyg: 3/5

Liv till varje pris

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i serien om Maj. Som jag skrev redan i recensionen av Sörja för de sina så vet jag inte om jag läst hela trilogin om det inte vore för mitt dåliga samvete som gnagde eftersom jag tiggde till mig dem i julklapp 2014 av min numera bortgångne pappa. Men pappa, nu har jag i alla fall läst dem allihop! Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

Tredje delen tar vid exakt där andra delen slutar och vi befinner oss i 1953. Dagar läggs till dagar och vi fortsätter följa Majs sysslor medan barnen växer upp och börjar få sina egna liv med partners och egna hushåll. Anita har läshuvud och oroar sig för Tomas medan Lasse mest är ute och far så som pojkar gjorde mest på den här tiden. Familjeföretaget försvinner till sist ur familjen och Tomas skaffar en liten butik i Sundsvall och till sist vill han nästan aldrig komma hem till Ö-vik längre. Varför inte det?

Folk fyller jämnt och blir äldre och äldre och är det i denna del eller någon annan som Maj förlorar en kär vän? Det gör faktiskt lite ont. Men på det stora hela så är jag fortfarande less på Maj och Tomas och jag ogillar hur det går när Anita äntligen får åka och studera. Det var väl onödigt.

På sidan 28 i denna tredje del finns en sida som ändå är intressant (sorry för kass bildkvalité). Jag vill absolut att Maj ska få finnas men jag älskar henne definitivt inte och jag önskade att hon höll sig undan med alla sina onödiga kommentarer. Jag tycker det är superfint med en bok om en hemmafru men hon är så osäker och osympatisk att jag liksom inte bara orkar med henne. Gissningsvis var det författarens avsikt att vi skulle uppfatta Maj så här men varför förstår jag inte. Nu skiljs våra vägar Maj men jag lovar att du för alltid ska få stå i min hylla. För mitt samvetes skull.

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Brytningstid

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Jag sneglade lite på den här boken när den kom eftersom att jag tycker väldigt mycket om Simona Ahrnstedts romanceböcker och det här verkade vara något liknande. Jag laddade ner den på mobilen för att ha ett lättläst alternativ tillgängligt och förra veckan blev det läge att läsa den.

Henrietta är 18 år gammal och redo att giftas bort för att säkra brukets framtid, enligt hennes föräldrar alltså, grevparet von Weidenhof. Själv vill hon helst studera arkitektur i Uppsala men det kommer inte på fråga. Istället anställer de bokhandlardottern Lina från Småland som Henriettas kammarjungfru så att flickorna kan diskutera litteratur tillsammans.

Henriettas föräldrar ser gärna Albert Riddersparre som hennes blivande make och även om hon tycker att han för all del är stilig, trevlig och verkar ha vettiga åsikter så känns han lite tråkig. Särskilt i jämförelse med den spännande och charmige litteratören Gustaf Byrén som en dag dyker upp som en räddande ängel vid en olycka. Henrietta lockas av Gustaf samtidigt som Lina bär på en stor hemlighet som kommer att få betydelse för dem alla.

Ja, ni hör ju hur bra det börjar och under kanske halva boken flyger mina ögon fram över sidorna. Henrietta bor i ett fiktivt palats (inspirerat av Hallwylska), jag älskar av någon anledning att läsa om 1800-talets flådigheter och Charlotte Sirc väver in några riktiga personer och händelser i boken som den olyckan Henrietta träffar Gustaf vid.

Och nu vill jag ju inte spoila, men allt byggs upp med ett spännande problem vilket sedan löses på ett otrovärdigt och trist sätt. Slutet går också helt stick i stäv med vad jag förväntade mig av någon så cool som Henrietta. Det blev lite platt fall så att säga. Linas historia gillar jag dock, den är fin men jag hade velat haft mer motstånd ifrån Henriettas håll. Det var ändå en underhållande bok och extra plus för beskrivningarna av palatset som fick mig att undra om jag missat detta hus på Strandvägen. Tills jag läste i efterordet att det var fiktivt. 🙂

Förlag: HarperLove
Utläst: 2 februari 2024
Mitt betyg: 3/5

Ett rum med utsikt

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett rum med utsikt är årets första bokcirkelbok med bokcirkeln Stäppvargarna. Vi har roterande diktatorskap och förre diktatorn valde denna. Jag tror att jag har sett filmen för en miljon år sedan men jag hade för mig att det var någon bal där i vilket det inte alls var. Så antingen har de ändrat lite i filmens manus eller så blandar jag ihop den med någon annan film.

Boken handlar om Lucy Honeychurch (lysande namn!) som är på semester i Italien med sitt förkläde, kusinen Charlotte. De har fått dåliga rum på pensionatet men Mr Emerson och hans son George erbjuder sig att byta rum med Lucy och Charlotte. Här får de alltså äntligen ett rum med utsikt. Det finns en rad människor på pensionatet vilka det umgås och/eller skvallras om och under en utflykt händer något… komprometterande.

Senare hemma i England bestämmer sig Lucy för att tacka ja till frieriet från den dryge Cecil som gärna vill bestämma över och åt henne. En dag bestämmer han sig för att köra över hennes förslag på nya hyresgäster till ett hus nere i byn och han tror att han är rolig när han istället fixar dit Mr Emerson och George (Utan att veta att Lucy är bekant med dem). Föga anar han vilka konsekvenser för framtiden detta kommer få.

Alltså, jag vet inte. Det finns en bra grundstory i den här boken där författarens tanke är att man ska få gifta sig med vem man vill, oavsett klass och annat. Forster var själv homosexuell i en tid när detta var inte bara ansett syndigt utan även straffbart och jag håller 100 % med honom om att vem som helst ska få leva ihop vem de vill (så länge det inte rör sig om barn). Men, jag har lite svårt att ta till mig berättelsen.

Lucy är så svår att få grepp om, ömsom ser hon ner på Mr Emerson och ömsom verkar hon tycka att han är trevlig. Hon verkar å ena sidan ha en inre drivkraft för att slå sig fri från de förväntningar som åligger henne men lika ofta sitter hon själv och skvallrar och ser ner på andra människor. Detta kanske är menat som att hon gör det för att passa in men det framgår inte utan det känns som hennes åsikter. Cecil är vedervärdig, dryg och otrevlig men Lucy tycker på sin höjd att han är knepig ibland. George är också väldigt märklig och att det hela sedan slutar som det gör, utifrån vad Lucy under bokens gång tycker och tänker, känns högst underligt.

Därtill är dialogerna ofta väldigt speciella, jag har svårt att se att folk pratade på det här sättet även om de var bättre bemedlade. Sen kan det vara översättarens verk då Cecil flera gånger kallas Fästing. Rätta mig gärna om jag har fel och detta var ett korrekt uttryck för fästman i början av 1900-talet. Jag hittar inte någon upplysning om vem översättaren är i mitt biblioteksexemplar.

Hur som helst så tror jag att det är en bra bokcirkelbok och vi kommer att diskutera den i kväll över lite pizza!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2024
Mitt betyg: 3/5