Grim

(Den här recensionen är redan publicerad på Barnboksprat men eftersom boken var så galet bra så ville jag ha med den här på min egen blogg också då vi har lite olika målgrupper.)

Grim är namnet på sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty. Han som dog blott 19 år gammal och på ett oförklarligt sätt. Kasper är 18 år gammal och namngiven efter Grim. Hans pappa var nämligen den som startade bandet och Kasper föddes dagen emellan Grims födelsedag och dödsdag.

Kasper sommarjobbar på Gröna Lund där han får sin drömplacering på spökhuset och lär känna Iris som är ett stort Dark Cruelty-fan. Han har haft det tufft och har minst sagt en låg tro på sig själv. Han lever alldeles för mycket uppe i huvudet och jag vill ge honom en bonad där det står ”Tro inte på allt du tänker”.

Parallellt med Kaspers nutidsstory så följer vi hans pappa Håkan som 30 år tidigare är med och startar ett av Sveriges första death metal-band och lägger grunden till hela den svenska dödsmetallscenen. Grim går med i bandet och lyfter det till oanade höjder men allt tar abrupt slut när han dör.

Något med Grims död drar i Kasper och han blir mer och mer besatt av att ta reda på vad det var som egentligen hände. Även fast det påverkar honom själv alldeles för mycket.

Alltså, den här boken är så fantastiskt bra! De två parallella berättelserna är bägge lika spännande och tillsammans blir de hisnande. Lager efter lager skalas av och vi får långsamt veta mer om både Grim, Håkan och Kasper. Jag gillar också hur berättelsen kompletteras av transkriberade intervjuer, samtalstrådar från olika forum, låttexter och fanzinetexter. Det känns äkta fastän det är fiktivt.

Alla karaktärer är så sköna och mångfalden finns där helt naturligt men möjligtvis att jag tänker att de vuxna runtomkring ungdomarna är för goda. Jo, där finns något enstaka rötägg men alla är verkligen hyvens och förstående och inlyssnande. Å andra sidan känns det riktigt skönt att Kasper får ha alla de här bra vuxna runtomkring sig. Jag hade nog velat ha lite mer om Ossian också om jag fått välja.

För mig personligen blir boken extra läsvärd då jag liksom Kasper gått på Fredrika Bremer-gymnasiet i Handen så jag är bekant med omgivningarna han beskriver. Jag var varken hårdrockare eller dödsmetallare men däremot depprockare och sedermera punkare så jag är också ganska väl inkörd i det här med att tillhöra en subkultur; att läsa fanzines, spela i band, göra demokassetter samt spela på fritidsgårdar. Och nåväl, jag hade ju dödsmetallvänner och lyssnade på en och annan dödsmetallskiva också där Unleashed’s debutskiva Where No Life Dwells var en favorit.

Men framförallt så blir jag så himla berörd av Grim. Mer än en gång får jag tårar i ögonen, jag lider med den psykiska ohälsan och jag hejar på när det är toppar. Som t.ex. när Kasper får chansen att hämnas på taskiga f.d. polare i spökhuset. Det är också fascinerande att läsa om hur det går till att jobba i spökhuset och såklart att nörda ner sig i dödsmetallvärlden. Jag älskar människor som brinner för något och smittas lätt av intresset när jag läser om sådant. Så nu tar jag och lyssnar på lite dödsmetall medan du springer iväg och köper Grim för det här en bok som du bara måste läsa.

Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 7 november 2021
Mitt betyg: 5/5

Nattens drottning

Varje gång det kommer en ny bok av Simona så kastar jag mig över den och slukar den i en enda tugga. Så skedde även denna gång.

Kate är en ung tjej från förorten som tagit sig upp till toppen i nattklubbs-Stockholm och hennes klubb Kate’s är den allra hetaste. I hennes bagage lurar dock ett destruktivt förhållande med en man som än idag trycker ner och försöker utnyttja henne. Jacob Grim är en välpolerad men känslomässigt avstängd bankman som har en hemsk tragedi bakom sig. Såklart korsas deras vägar, till en början mest på kul men det finns chans på något mer om de bara vågar.

Som alltid välskrivet, underhållande och hett. Men börjar jag bli en van romanceläsare eller tycker jag att komplikationerna avtagit i omfattning under de senare böckerna? I tidigare böcker har ju huvudkaraktärerna nästintill avskytt varandra i perioder innan de hittat tillbaka. Men såklart kan man ju inte alltid köra med det kortet. Fint med den kompletterande kärlekshistorien även om jag ganska tidigt anar vilka det är, och kul att gamla karaktärer dyker upp igen. Då känns allting liksom på riktigt, som att du faktiskt går där i Simona-verse och stöter på en gammal goding här och en där. Vi måste ju kunna ha en Simona-maskerad snart, ”kom som din favoritkaraktär”. Jag skulle välja Beatrice alla gånger.

Jag känner mig lite distanserad till Kate mest för att hon är en sådan radikal motsats till mig. Eller egentligen inte , vi har faktiskt både en och flera beröringspunkter genom livet men det är ju framför allt den här excentriska partypinglan som mitt soffsittande tedrickande myssocke-jag inte alls kan förstå. Jacob är kanske mer lik mig och jag gillar hur hans tragedi vecklar ut sig. Inte så att jag njuter av det han gått igenom men jag kan tänka mig att det här är något som blir vanligare och vanligare i vår moderna värld och det är fint att det lyfts.

Favoriten kan ju dock inte vara någon annan än Kate’s hyresvärdinna Betty, den gamla damen med sina lätt vulgära broderier. Världen behöver fler riviga tanter och fler Simonaböcker men nu väntar jag snällt ännu ett år. Jag ser förresten galet mycket fram emot nästa bok efter det avslöjande Simona gjorde på Feelgoodfredagsintervjun!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

Inte längre hemma

Inte längre hemma är den fristående uppföljaren till Allt går sönder och den allra sista kurslitteraturboken jag recenserar från kursen Postkoloniala litteraturstudier. Det var den här vi främst skulle läsa och analysera men jag ville som jag tidigare berättat läsa Allt går sönder också för att få en vidare bild.

Vi har i den här boken kommit fram till 1950-talet och Obi, Okonkwos (från Allt går sönder) sonson får låna pengar från Umuofias byråds-avdelning* i Lagos och en chans att åka till Storbritannien och studera. När han återvänder därifrån förväntar sig byrådet att Obi ska uträtta stordåd och framförallt tjäna storkovan. Bara det att Obi läste litteraturvetenskap och inte juridik som byrådet tänkt sig. Och han får förvisso ett jobb hos den brittiska administrationen i Lagos men det genererar inte pengar på det sätt Obi tänkt sig.

(*Jag minns inte längre vad de kallades i boken och orkar inte rota fram den men där byrådet styrde i Umuofia förr i tiden så är den här sammanslutningen en slags förlängning av det, men i huvudstaden Lagos.)

De allra flesta nigerianska tjänstemän är korrupta och tar emot mutor. Obi tänker inte bli en av dem men det går inte riktigt som han tänkt sig. Dessutom blir han kär i en flicka som anses vara en osu (en outcast) enligt traditionen och hans föräldrar motsätter sig starkt hans önskan om att gifta sig med Clara. Det som blir spännande här är att även fast hans föräldrar bekänt sig till kristendomen för länge sedan så är det i detta fall igbokulturens anor som fortfarande lyser igenom i deras fördomar och åsikter.

Det är svårt att berätta om de här böckerna utan att avslöja hela handlingen så jag tror jag stannar här. Där Allt går sönder alltså skildrar tiden innan och i begynnelsen av kolonialiseringen av Nigeria så befinner vi oss här mitt i det koloniala samhället med den brittiska övermakten som styr. Du måste inte ha läst Allt går sönder för att ha behållning av denna men jag tycker att det ger mycket mer att läsa bägge två.

På en del ställen läser jag att det här är en trilogi men på andra att det är två böcker till som ingår i den här ”serien” där Achebe berättar om Nigerias historia; Guds pil och En folkets man. Den sistnämnda ser jag ska utges igen på Tranan 2023 så då kan jag ju passa på då att läsa den. Jag hoppas att det kommer ett nytryck av Allt går sönder också, jag läste den som e-bok men skulle gärna ha en inbunden kopia i hyllan.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 11 april 2021
Mitt betyg: 4/5

Smuts (måndagsmikron på en tisdag)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Jag insåg under läsningen att jag läst boken förut men det var innan bloggens begynnelse och jag är glad att jag läste om den.

Vad handlar den om?
Jonas Wahl är en framgångsrik advokat med en perfekt fru och ett perfekt hem och perfekta barn. Bara det att han har en ganska stor hemlighet. Hans fru Rebecka är journalist och borde vara nöjd med sitt perfekta liv men det är något som skaver. Jonas hemlighet skaver.

Vad tyckte jag?
Den här boken är fortfarande strålande bra än idag. Wennstam får med både lust och skam på ett riktigt bra sätt. Hon lyfter trafficking och mina tankar går mer än en gång till Paolo Roberto. Jag tycker det är fint hur hon skildrar tonårsdotterns pockande sexlust som är så svår att förhålla sig till när man själv är i tonåren. Slutligen blir det också en diskussion kring det ständigt närvarande hora/madonna-komplexet.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
21 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

Shirins första fall (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vissa kvällar har jag lite svårt att somna och bläddrar då runt bland e-böckerna på Bokus play. Det var vid ett sådant tillfälle jag såg den här och tänkte att nu skulle jag äntligen ta tag i att läsa Wennstams Justitia-serie och vad passar väl bättre än att inleda med denna! (Även om jag nu sex böcker in i serien ännu inte har kommit fram till där vi är i tiden när den här boken utspelar sig. )

Vad handlar den om?
Shirin är en advokat som förekommer i Justitia-serien fr.o.m. tredje boken och här lyckas hon halvt med flit, halvt på ren slump att återvända till hennes första fall som försvarare. Ett fall hon i efterhand inte tycker att hon skötte särskilt väl. Fallet rörde en man som dömdes för att ha mördat en kvinna ute i skärgården och som nu frisläpps samtidigt som Shirin semestrar på i närheten av mordplatsen. Hon beger sig dit för att försöka bringa klarhet i sina tankar men är inte ensam…

Vad tyckte jag?
Lättläst, spännande och med viktiga undertoner. Precis som resten av böckerna i serien. Framför allt är jag glad att jag läste den här så att jag äntligen tog tag i denna serie!

Förlag: Bonnier Bookery
Utläst:
18 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Allt går sönder

I våras läste jag en kurs som hette Postkoloniala litteraturstudier, den ges på andra halvan av vårterminen på Stockholms Universitet och jag kan varmt rekommendera den. I kursen läste vi en hel del intressant litteratur där Achebes Inte längre hemma var en av dem. Jag ville dock läsa den här innan för att få hela bilden så jag passade på att klämma den också.

Okonkwo är en stolt och stark krigare, en man med många fruar och en av de viktigaste männen i byn Umuofia där han bor. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet och vi får först en skildring av det traditionella igbolivet innan den vite mannen kom till Nigeria. Religion och social status är viktigt och livet styrs av riter och traditioner. Okonkwo är hård och drar sig inte för att bruka våld i sina relationer och han är minst sagt fyrkantig. Det viktigaste i hans ögon är att ingen ska missta honom för en fattig vekling.

Okonkwo tillbringar ett par år i en annan by av en anledning och när han återvänder har den vite mannen tågat in i hans hemby, byggt kyrkor och förvridit huvudet på hans son. Okonkwo försöker att bjuda motstånd men ingen vill följa honom på hans väg och den forne hjälten faller allt längre ner från sin en gång så höga position.

Den här boken var väldigt intressant. Achebe skildrar Nigeria före och under kolonisationen och han drar sig inte för att visa både de bra och dåliga sidorna av igbokulturen. Okonkwo är en spännande karaktär även om jag inte sympatiserar med honom nästan överhuvudtaget. Jag tycker faktiskt att han är både dryg, snarstucken, elak och alltför stolt för sitt eget bästa.

Achebe skriver enkelt, han ville att boken skulle vara tillgänglig för alla, och stundtals riktigt roande. Han är uppväxt i en kristen familj men med nära släktingar som fortfarande levde traditionellt byliv och detta gör att han kan skildra bägge världarna inifrån. Jag är ett fan av kodväxling och gillar hur han använder ord och uttryck på igbo utan att översätta dem. Mer än en gång funderar jag också på hur kolanöt egentligen smakar även om jag gissar att den inte främst inmundigas p.g.a. smaken utan snarare dess innehåll i kombination med traditionen.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 10 april 2021
Mitt betyg: 4/5

Alla hjärtans mirakel (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag vet inte varför det tog så lång tid innan jag läste denna, kanske för att det är en novell. Annars brukar jag numera vänta max någon dag innan jag kastar mig över Simonas nya böcker. Den här läste jag för att stilla suget när jag insåg att en ny Simonabok faktiskt var på gång.

Vad handlar den om?
Minoo letar efter en man och kärleksängeln Astrild lägger sig i…

Vad tyckte jag?
Nu när jag skriver om den så ser jag att det faktiskt står erotisk novell på den här för min tanke när jag slog igen det var att det var en porrnovell. Den är såklart kortare än en roman så det blir en större andel sex i den men den var också ganska explicit och helt enkelt, ännu mer porrig mot hur hon brukar skriva. Jag känner igen mig i Simonas universum med hur hennes hjältinnor brukar vara (feministiska och matglada) och jag tycker att den slutar fint men jag föredrar romanerna.

Förlag: Lovereads
Utläst:
7 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Katthotellet vid kusten (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade lite svårt att somna en kväll och började läsa den här på mobilen. Jag har hört mycket gott om Deverts Dagboken jag aldrig skrev så jag var lite nyfiken på henne.

Vad handlar den om?
Jonna blir lurad ekonomiskt av sitt ex och står plötsligt på bar backe med sina fyra katter. Hon ringer sin farfar som hon inte träffat på typ 20 år och flyttar hem till honom i ett minihus på hans tomt ute på Räkholmen vis kusten. Där träffar hon nya vänner och potentiella kärlekar och genomgår en del sorger och besvär.

Vad tyckte jag?
Först tyckte jag att inledningen var ganska osannolik med hur Jonna tar kontakt med sin farfar och flyttar hem dit. Sen gillade jag den ett tag och det var mysigt att läsa om Jonnas vänskap med hårfrisörskan samt om hennes katter. Någonstans i mitten har Jonna två möjliga pojkvänner på g och här lägger jag ifrån mig boken i säkert en vecka. Jag stör mig på hur oschysst och nonchalant hon behandlar den ena och den andra tillför liksom ingenting till berättelsen utan hade kunnat strykas helt och hållet. Till sist vill jag ändå ha boken utläst så jag plockar upp den igen och avslutar den lite snabbt men den hamnar inte bland mina feelgoodfavoriter. De ska vara lite lättsmälta ja, men den här blev nog lite för simpel för min smak. Ett plus för kattskildringarna dock, de var trevliga.

Förlag: Printz publishing
Utläst:
15 augusti 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sargassohavet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en av vårens kurslitteraturböcker som jag påpassligt nog även gjorde till bokcirkelbok. Två flugor ni vet!

Vad handlar den om?
För dig som inte vet det är Sargassohavet en slags replik på Jane Eyre. Här får vi lära känna Bertha (the mad woman in the attic) innan hon blir Bertha och ta del av hennes uppväxt samt tidiga äktenskap med Mr Rochester. Hon heter Antoinette och vi får hennes perspektiv på saker och ting men en del är även Mr Rochesters perspektiv när han kommer till de karibiska öarna för att gifta sig och bo med Antoinette där.

Boken börjar strax efter att slavägande blivit förbjudet i de brittiska kolonierna och Antoinettes mamma som var slavägare fördrivs av de svarta f.d. slavarna men då hon är kreol hör hon inte heller hemma bland de vita. Antoinettes lillebror dör och mamman blir, inte så konstigt, deprimerad av detta men gifter sig så småningom med en brittisk man som när han dör lämnar sin förmögenhet till Antoinette. Detta är anledningen till att hon blir insnärjd i äktenskapet med Mr Rochester som bara vill åt hennes pengar.

Vad tyckte jag?
Jean Rhys föddes i Karibien och har en viss inblick i hur det var för de kreoler som bodde där. Hon flyttade sedermera till Storbritannien och levde resten av sitt liv där. Hennes tanke med boken är att försöka ge upprättelse till Antoinette och där Jane Eyre ser ett vilddjur på vinden så visar hon oss en mer mänsklig Antoinette som inte blivit särskilt väl behandlad.

Eftersom jag läst och älskat Jane Eyre tyckte jag att det var väldigt spännande att läsa den här boken och få just en annan bild av Antoinette/Bertha. Där Mr Rochester och andra hävdar att galenskapen ligger i generna vad gäller Antoinette och hennes mamma så visar Rhys ganska tydligt vad det är som gör att kvinnorna, med all rätta, mår psykiskt dåligt.

Hade jag inte läst Jane Eyre vet jag dock inte om jag skulle funnit boken så intressant. Den var väldigt bra som kurslitteratur men den var snårigt skriven och stundtals lite märklig. Jag är ändå glad att jag äntligen har läst den men fler Rhys lär det inte bli.

Förlag: Modernista
Utläst:
18 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

A Mercy

Den allra första skönlitterära boken jag läste i vårens kurs var A Mercy. Det är faktiskt den första boken jag läser av Morrison men troligen inte den sista.

Boken utspelar sig under slutet av 1600-talet i USA där den holländske mannen Jacob Vaark egentligen ogillar slavhandel men han accepterar ändå flickan Florens som en delbetalning av en skuld. Florens mamma ber honom att ta flickan och känslan av att bli avvisad av sin egen mor är något som tynger Florens under livet. Florens får det trots allt relativt bra hos Jacob och hans fru Rebekka där också tjänarna Lina och Sorrow bor. Lina är en native american och Sorrow dotter till en kapten och en slav på ett förlist slavhandelsskepp. Ett par år längre fram blir Florens kär i en man som hjälper Jacob med arbete, han är svart men fri och när Rebekka senare blir sjuk sänder hon iväg Florens för att hämta honom. En ganska farlig resa för en ung, ensam svart kvinna och som inte slutar som Florens vill.

Handlingen är på sätt och vis sekundär i den här boken, och dessutom lite snårig att förklara, men det du får är en bok som diskuterar rasism och kvinnors förutsättningar ända tillbaka till kolonialismens (och rasismens) begynnelse. Du lär känna en rad människor med olika svåra bakgrundsöden och stundtals hårda liv. Det handlar om relationen mellan kvinnor och män, föräldrar och barn och om längtan efter kärlek, tillhörighet och även rikedom.

Boken är skriven ur olika perspektiv, d.vs. ibland är det Florens i första person som skriver och då är stilen lite mer naiv och korthuggen, och ibland är det i tredje person. Inledningsvis gjorde detta att jag hade lite svårt att hänga med i boken men när jag kom in i den så gick det bättre men den är inte helt enkel. Jag förstår att min lärare valde den här boken då det finns mycket att diskutera kring både form och innehåll och jag tänker att den även skulle göra sig bra som en bokcirkelbok. Boken gör mig nyfiken på att fortsätta utforska Morrisons författarskap och jag tror att det finns många pärlor där som väntar på mig.

Förlag: Random House
Utläst: 30 mars 2021
Mitt betyg: 3/5