Etikett: natur och kultur

Drömmen om ett träd

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Mars månads bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat var Drömmen om ett träd. Bokcirkeln har tidigare läst alla delar och jag själv har läst alla utom den första lustigt nog.

I den här fjärde och avslutande delen kretsar handlingen mest kring Tommy som bor på Svalbard tillsammans med sin pappa, farmor och två yngre bröder. Vi är drygt hundra år in i framtiden och efter klimatkollapsen. Farmor är fröskötare, d.v.s. hon tar hand om alla de frön som en gång samlats in från världens länder. En dag smyger får en svår sjukdom fäste i Longyearbyen och snart är det bara Tommy, den jobbiga Rakel och deras syskon som finns kvar. Rakel söker kontakt med yttervärlden och lovar bort fröna i valvet mot att de blir hämtade. Tao är en av de som tar sig an denna expedition mot Svalbard, fröna och barnen.

I den här boken finns bara framtiden och det gör den lite mindre spännande än övriga delar där man växlade mellan fler tidsepoker. Det är liksom bara Tommy och Tao, men absolut mest Tommy, och ärligt talat är han inte superintressant att läsa om. Jag är svag för karga öar och häftiga landskap men i den här boken snuvas vi på miljöskildringarna vilket är synd. Däremot har jag såklart googlat en hel del på Svalbard och andra saker ur boken under läsningen.

En sak jag tycker är lite tradig med den här serien är också hur all den, förvisso superintressanta, research Lunde gjort finns med i berättelsen. Det blir lite läroboksaktigt emellanåt. Som tur är så är det fascinerande fakta men det stoppar upp läsflowet lite. Roligt är att lilla flickan från Blå visar sig vara Tommys farmor. Och att Tao då tydligen är huvudperson i Binas historia. Men böckerna är verkligen helt fristående och de här detaljerna blir bara en liten bonus för den som läst fler i serien.

Jag vill dock fortfarande läsa Binas historia och vi som läst flera delar i serien var ense om att den här boken var svagast i serien. Ändå gillar jag den och det har varit skrämmande med de framtidsscenarion som Lunde målar upp och vilka tyvärr känns helt möjliga för vår värld.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 16 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Patriarkatet faller

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

2022 började bra om vi tänker på det faktum att jag inte skulle införskaffa så många nya böcker. Sedan slank jag in på Gamla stans bokhandel en dag i februari och såg den här då relativt nyutkomna boken lysa rakt i mitt ansikte. Och sedan gick det utför…

Patriarkatet faller är en serieroman för unga vuxna vilken berättar om patriarkatets historia, olika sexistiska män genom tiderna och alla kvinnor som gjort motstånd. Ett ganska imponerande ämnesval att klämma in i en serieroman på knappt 100 sidor och jag tycker att Marta Breen och Jenny Jordahl gör det riktigt bra, och snyggt!

Boken börjar i antiken där vi får veta att Platon ändå hade helt ok åsikter om kvinnor och män medan hans elev Aristoteles som tyvärr är bananas är den som präglar samtiden och framtiden med sina idéer. Vi möter olika filosofer, religiösa ledare och kulturmän vilka alla går på Aristoteles linje. Därefter listar Breen hundratals kvinnor som tänkt annorlunda, sagt emot männen eller visat på andra möjligheter. Vi lär känna både Woody Allen och Mary Wollstonecraft och ett gäng andra män och kvinnor med starka åsikter/handlingar för eller emot kvinnors rättigheter.

Boken är humoristisk på ett sarkastiskt sätt och du som läst t.ex. Liv Strömquist känner nog igen andan. Den ger en bild av hur det sett ut genom historien med tonvikt på det manliga motståndet men lämnar också läsaren med en gnutta hopp inför framtiden och med alla de kvinnor och andra gelikar som faktiskt kämpat för att vi har tagit oss dit där vi är idag. Själva formatet serieroman med Jordahls härliga illustrationer tycker jag är fantastiskt för det blir både tydligt och lättillgängligt för den som vill lära sig något om kvinnokampens och sexismens historia.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 28 juni 2023
Mitt betyg: 4/5

I taket lyser stjärnorna

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner3 kommentarer

För fyra år sedan tittade svärmor förbi och frågade om jag ville ärva den här boken. Det ville jag såklart då jag hört mycket gott om den och jag har nu i efterhand fattat att den fick både Augustpris och blev filmatiserad.

Jenna går i sjuan och tillsammans med bästa kompisen Susanna tillhör hon de där som inte syns. Hon är hemligt kär i snygg-Sakke i 9:an och hon hatar Ullis-Knullis som är poppis och jämt i centrum. Hemma hos Jenna är det inte som hos alla andra. Där bor bara mamma sen pappa drog för länge sedan och nu har mamma cancer. Riktig cancer som gör att hon behöver käpp, peruker och lösbröst och Jenna hatar det. Både att mamma inte är som alla andra och såklart att hon har cancer. Jenna brottas med så mycket och hon inser snart att andra människor också har svårigheter och hemligheter. 

Jag kunde knappt lägga ifrån mig den här boken. Den innehåller så mycket både fint, hemskt och lite pinsamt också och så vitt jag minns skildrar den högstadietiden riktigt bra. I alla fall dåtidens högstadium, jag tror inte att ungdomar idag dricker på samma sätt som förr och inga rökrutor har de heller. 

Jenna slutar rida och börjar dricka kaffe fast hon inte ens gillar det men det är ju viktigt att verka rätt. Hon blir irriterad på sin mormor fast att hon egentligen tycker så mycket om henne. Hon ska liksom vara stor och liten och stark och svag på samma gång men hon hatar att vara stark för mammas skull för hon är bara så less på den där cancern och längtar tillbaka till när hon och mamma låg i sängen tillsammans och tittade på de självlysande stjärnorna Jenna har i taket.

En riktigt bra bok som håller än idag nästan 20 år efter den skrevs även om vissa saker såklart förändrats med tiden. Men de jobbiga osäkra tonåren där allt är svartvitt och det hemska med cancer, det lär nog inte ändras inom en snar framtid.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 8 december 2022
Mitt betyg: 5/5

Slumpens barn

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

För ca två år sen började jag på riktigt inse att jag måste fortbilda mig mer kring rasism och bli en bättre allierad och jag köpte på mig några böcker varav bl.a. den här. Då hade jag inte riktigt koll på Levin men sedan dess har han seglat upp på min lista över folk att lyssna till.

Slumpens barn är Levins berättelse om hur han en dag bestämmer sig för att ta reda på mer om sitt ursprung. Han närmar sig Gambia via historien, men också fysiskt och känslomässigt. Gambia är ett väldigt litet land men ändå är andelen svenskgambier relativt hög. Levin tar reda på varför det förhåller sig på det viset samtidigt som han utforskar sin egen relation till landet och närmar sig de egna familjemedlemmar med frågor han aldrig tidigare vågat ställa.

Den här boken är både intressant och berörande. Levin blandar historiska skeenden med anekdoter från sin egen uppväxt och berättelser från andra svenskgambier. Jag tycker väldigt mycket om hans sätt att skriva och just blanda de här delarna för det blir en bra balans mellan fakta, upplevelser och känslor. Trots att det är många trådar på gång samtidigt vävs de ihop på ett bra sätt och läsningen bara flyter på.

Precis som i Var kommer du ifrån, egentligen? diskuteras här tillhörighet och gemenskap. Levin är svart och blir under sin uppväxt behandlad som sådan av klasskamrater och omvärlden. Men han kan i själva verket nästan ingenting om Gambia och dess kultur och han pratar inte ens wolof. Som vuxen besöker han återigen sin pappas hemland och det är en levande skildring med både korruption och kärlek han delger oss därifrån. För dig som liksom jag ännu inte riktigt orkat sätta tänderna i Svart historia så rekommenderas den här boken som en enklare ingång men sen tycker jag faktiskt att vi alla ska läsa Svart historia också. Det är vår skyldighet.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 24 oktober 2022
Mitt betyg: 4/5

Blir du ledsen om jag dör?

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner1 kommentar

Jag hade förvisso spanat in den här boken redan innan men det räckte med att höra Lunabba prata i typ fem minuter på bokmässan innan jag insåg att jag måste ha den. Hans ord om att det är omöjligt att hjälpa alla och att man måste stänga av känslorna berörde mig djupt. Han blev nyligen hedersdoktor vid Malmö universitet och är verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö vilken hjälper barn och ungdomar i utsatta områden.

Hans egen barndom var tuff med både fattigdom, en frånvarande pappa, en mamma som dog alldeles för tidigt och den enda brorsan på glid. Tack vare hip hopen hittar han till litteraturen och han läser som ingen annan. Ja, sure, han namedroppar (kanske lite för) friskt genom boken men både beläst och intellektuell är etiketter jag utan att tveka sätter på Nicolas.

Ett annat intresse är basket och sporten är ett sätt att fånga upp många av de unga som behöver hans hjälp. Det är här Elijah kommer in i bilden. Den lille killen från basketen med en alkoholiserad mamma som en dag flyttar in hos Nicolas. Till att börja med bara över helgerna men snart har det blivit permanent.

Jag har svårt att sätta ord på den här boken men det är en rå, naken och stundtals fruktansvärd skildring som också rymmer så mycket hopp, kärlek och känslor. Jag tycker det är fantastiskt modigt av Nicolas att publicera boken för det är ingen rakt igenom snygg bild av sig själv han ger. Han är kall, hård och emellanåt känslomässigt avtrubbad. Det är som en filterlös dagbok. Å andra sidan är det inte alls så Elijah uppfattar det och med facit i hand så har bägge två hjälpt varandra framåt i livets utveckling genom den relation de haft. Jag fullkomligt älskar språket i boken och kan läsa om meningar och stycken flera gånger.

En gång i tiden bodde jag några år i Malmö, nära Möllevången, och det ger en extra dimension till läsningen att jag kan visualisera vissa av de gator där de rör sig. På den tiden fanns inte Helamalmö och staden och dynamiken var nog delvis annorlunda. Nicolas Lunabbas bok är så sjukt viktig för den ger en bild av ungdomarna bakom rubrikerna och visar tydligt hur det är samhällets förutsättningar som sätter gränserna och inte individerna själva. Det här är utan tvekan årets bästa bok och alla borde läsa den.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 11 oktober 2022
Mitt betyg: 5/5

Vandra

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

För tre år sedan köpte jag den här boken på nätet. Jag tror jag läste på någon blogg att Angeliqa gått bort och så googlade jag väl på henne och blev nyfi.ken på boken. Men jag kände inte alls till henne medan hon levde tyvärr. När det gäller vandring så drog jag mitt livs historia kring det i min recension av Sarek och den korta versionen är att jag gärna vill vandra men att jag är lite för lat och aldrig får tummen ur. Tills min kompis Helena föreslog att vi borde vandra lite på Sörmlandsleden. Jag blev eld och lågor och nu har vi planerat datum och snackat igenom hur vi tänker oss det hela. Vi blev btw båda väldigt pepp efter att ha läst Sarek, haha. Men lagom till att vi träffades och planerade lite såg jag till att ha läst den här boken eftersom det var länge sedan jag vandrade.

Boken innehåller en massa tips om vad du ska tänka på innan du vandrar, vad du bör ha i packningen, fundera noga på var du ska gå och om du vill gå ensam eller i sällskap etc. Sen kommer en hel del information om vad som är bra att tänka på under själva vandringen. Allt från bra tältplatser till hur du gör upp eld och renar vatten eller varför inte skillnaderna i hur du bör agera om det är varg, björn eller älg du möter. Jag har en annan bekant som vandrar mycket och som tycker att ”lite björn är inte så farligt”. Jag är nog betydligt mer skrajsen än så men vi lär åtminstone inte träffa några i Sörmlands skogar. Det enda jag saknar i boken är lite mer veganvänliga tips för det är mycket prat om ull och mjukost och där får jag och Helena leta efter bra alternativ.

I slutet av boken går Angeliqa igenom olika populära leder både i Sverige och utomlands. Själv tycker jag att Skottland vore coolt men Helena är inte helt med på den idén. Kanske kan hon tänka sig Lake District? 🙂 För några år sedan läste vi båda Vild där Cheryl Strayed vandrar Pacific Crest Trail men det är inte heller riktigt min nivå. Jag vill gärna vandra i fjällen men är inte ute efter strapatsäventyr. Lite så där lagom svennevandring är nog min grej.

Angeliqa däremot var ingen svennevandrare utan vandrade runt om hela världen, i alla väder och ofta ensam. Hon verkade vara väldigt cool och inspirerande och det är så himla sorgligt att psykisk ohälsa ska få komma i vägen för folks liv och drömmar. Det är fint att hon i sitt eftermäle kan fortsätta att entusiasmera men allra bäst hade såklart varit om hon fortfarande fanns ibland oss. Jag själv kommer att återvända till den här boken många gånger i sommarens planering.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 20 juni 2022
Mitt betyg: 4/5

Vaggvisa

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I slutet av mars träffades veganbokcirkeln på nyöppnade restaurangen Chou Chou i Stockholm för att äta mat och diskutera Vaggvisa. Det blev en makalöst trevlig afton så där lagom i tid efter att alla restriktioner släppt. Maten var god och vi skrattade så vi tjöt många gånger. Precis vad jag behövde!

Vaggvisa inleds med att vi får veta att två små barn har mördats. Därefter backas bandet och vi får lära känna familjen och deras perfekta barnflicka, som mer är en medelålders kvinna, och åtminstone glimtvis ta del av händelser som kanske/kanske inte ledde fram till morden. Louise, barnflickan, är som en gudasänd varelse och hemmet har aldrig varit så välstädat eller barnen så omhuldade sedan hon kom in i familjen. Mamma och pappa kan med gott samvete ägna sig åt sina karriärer och livet är fantastiskt. i alla fall fram till den där dagen som boken inleds med.

Jag gillar baklängesgreppet i böcker så man inte behöver vara så brydd med vad som ska hända i slutet eller vem som ska utföra eventuella vansinnesdåd. Här vet vi ju redan allt sådant och även om vi lär känna Louise och familjen under berättelsens gång så hade jag velat lära känna Louise betydligt mer. Boken är kort och med ett bra tempo, vilket var jätteskönt då jag hade en lässvacka, men det är så många saker som liksom snuddas vid och sen glöms bort. Louise relation med sin egen dotter är till exempel hyperintressant och där får vi aldrig några tydliga svar. Även slutet är så pass abrupt att jag var tvungen att messa min bokcirkelkompis och fråga henne om min version var avhuggen. Men det var den inte. Det var också en bra bokcirkelbok där vi tyckte ganska olika men alla var överens om att den hade vunnit på att inte ha så många lösa trådar.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 30 mars 2022
Mitt betyg: 3/5

Arv och miljö

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner1 kommentar

Arv och miljö var en bokcirkelbok i den feministiska bokcirkeln och jag ska erkänna att jag kände mig lite skeptisk till den. Jag hade hört både lite bu och bä. Jag valde att lyssna på den och jag blev rejält överraskad. Ibland är det bra att ha låga förväntningar!

Arv och miljö startar i en arvstvist där vi får veta att Bergljot och hennes bror Bård inte kommer att få dela på fritidshusen på Hvaler utan dessa ska endast tillfalla deras systrar Åsa och Astrid. Anledningen till att Bergljot inte ska få del i stugorna är ”att hon inte funnits där” för mamma och pappa de senaste åren som systrarna har gjort. Men frågan är varför hon inte funnits där?

Jag är glad att jag visste så lite om den här boken på förhand för den knockade mig totalt. Handlingen smyger sig på och du tänker och hoppas förgäves att dina föraningar är felaktiga. Boken är som gjord för att lyssnas på och Gunilla Leining visar ännu en gång hur fantastisk hon är som inläsare! Hjorth använder sig mycket av upprepningar och där många läsare verkar ha funnit dessa tjatiga så blir de makalösa och förstärkande i ljudformat.

Hennes personteckningar är också så bra och jag lider, mår illa och blir förbannad under lyssningens gång. Allt Bergljot vill är ju bara att bli sedd och bekräftad men hennes familj är vedervärdig. Det är dock lätt att moralisera över boken och dess innehåll som åskådare, hur skulle en själv egentligen reagera i samma situation? Livet är inte svart och vitt och Hjorth får fram det så himla bra i den här boken. Dessutom var det en utmärkt bokcirkelbok med mycket att diskutera, förundras och förfäras över. Nu vill vi alla läsa mer av denna norska författarinna!

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 18 november 2021
Mitt betyg: 5/5

Kommande böcker augusti 2021

Den Av bokdivisioneni Allmänt bokpratLämna en kommentar

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  1. Londonflickan av Susanna Alakoski, Natur & Kultur
    Jag har ännu inte läst Bomullsängeln men har på känn att det här är en serie som passar mig som i handsken. Kvinnors liv i historien är alltid intressant.
  2. Katthotellet vid kusten av Jessica Devert, Printz Publishing
    Jag har läst mycket gott om Deverts debut men inte läst den. I feelgood är det ofta hundar med men den här innehåller katter och det låter mysigt och jag gillar romaner som utspelar sig på öar/vid kusten.
  3. Rose är borta av Katja Kettu, Albert Bonniers Förlag
    Kettu är en författare som jag länge varit nyfiken på och särskilt hennes Nattfjärilen som kom för några år sedan. I den här boken verkar det handla om en gammal man med ett dåligt minne och en sedan länge försvunnen fru. Dottern hjälper till att försöka foga ihop trådarna och familjehistoria rullas upp.
  4. Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg, Bokförlaget Forum
    Ännu en serie som jag inte påbörjat men gärna vill läsa! Om relationer och flådiga hotell och kvinnor i centrum.
  5. Ellens val: Lockelsen av Moa Eriksson Sandberg, Lovereads
  6. Ellens val: Friheten av Moa Eriksson Sandberg, Lovereads
    Jag har med flit valt att INTE läsa vad de här två böckerna handlar om då jag inte vill ha några spoilers i serien om Ellen. Jag älskade de två första delarna och vet att jag kommer älska dem här med!
  7. De kom från öar av Malin Haawind, Piratförlaget
    Sa jag att jag gillar öar och kvinnohistoria? I den här boken får jag allt i ett och det är dessutom första delen i en trilogi vilket lovar gott om jag gillar den.
  8. Lyster av Raven Leilani, Modernista
    Om en ung svart kvinna i New York som p.g.a. ekonomin tvingas flytta in hos en gift man hon haft en relation med och där agera förebild till hans adopterade svarta tonårsdotter. Den beskrivs som rapp och humoristisk och kanske är det något i stil med Queenie?
  9. Meter i sekunden av Stine Pilgaard, Modernista
    En dansk roman om livets gång, att finna sig själv och ensamhet. En sådan där roman som ”inte handlar om någonting” och de brukar jag tycka om.

Lacrimosa

Den Av bokdivisioneni RecensionerLämna en kommentar

lacrimosa

En gång i bloggens begynnelse, eller närmare bestämt juni 2012, så fanns det en fin blogg som hette Fabulerat. Josefin som drev den började tre gånger att läsa Lacrimosa men lyckades aldrig komma vidare. Hon råkade ha två ex. av boken och beslöt sig för att lotta ut det ena och eftersom jag var den ende intressenten landade hennes ex hos mig. Tanken var att jag skulle läsa den för att sedan inspirera henne att fullfölja läsandet av sitt eget ex. Well, tyvärr hann Josefin lägga ner bloggen innan jag kom till skott eftersom att det tog ca nio år för mig att läsa boken. Jag har ingen kontakt med Josefin längre men om du vet var hon finns så kan du ju tipsa henne om min recension nu. 🙂

När Carl Jonas Love Almqvist kommer till den finska gården Fagervik finns där hittebarnet Ros. Ett vilddjur som Almqvist ser som sitt projekt att ta sig an. Ros får så småningom följa med Almqvist till Stockholm och vi följer Ros både i nutid där och långt efteråt när Ros sitter i Genua och ser tillbaka på sitt liv. I Stockholm lär sig Ros förfalska handstilar, jobbar ett tag vid Kungliga Teatern, blir kär i skådespelerskan (och sedermera kungens älskarinna) Emilie Högqvist samt lär känna den mystiska madame Rehn med en måhända spännande historia. I Genua härjar sjukdomar och död och jag är lite osäker på vad besöket från herr Lysander faktiskt innebär.

Well, det tog som sagt nio år för mig att öppna boken och sen tog det drygt en vecka för mig att läsa boken. Vilket är ganska länge för en bok på knappt 300 sidor under semestern. Jag förstår att Josefin hade svårt att ta sig igenom den här boken. Den har inte lockat mig, jag har inte längtat efter den och jag har fått nästan tvinga mig att läsa klart den. Jag är inte rädd för att lägga bort en bok som inte passar men när jag fått ett så viktigt uppdrag och haft boken så här länge så kände jag ändå att jag ville läsa klart den. Inte för att jag direkt känner att jag kan skriva något inspirerande om boken och inte för att Josefin ens kommer läsa detta, men jag vet inte. Ibland vil man bara ro ett projekt i hamn liksom.

Det är inte en dålig bok, såklart inte, den blev ju nominerad till Augustpriset 2011 men det är en tungläst bok. Den utspelar sig ju på 1800-talet och språket är därefter med tonvis med tidstypiska ord som jag inte alltid förstår vad de betyder. Svenskan uppblandas med en hel del franska och några italienska ord så som man säkert gjorde i de kretsar Ros rör sig på den här tiden. Just det här att man skriver på olika språk brukar jag gilla och min skolfranska räcker ganska långt för att jag ska förstå vad som sägs.

Men det är inte bara ordvalen utan hela skrivsättet. ”Suggestiv” står det på baksidan och det brukar jag gilla men den här är så pass suggestiv och märklig att jag under läsningen ibland knappt hänger med på vad jag egentligen läser. Vem gjorde vad och varför liksom? Den är helt enkelt lite krånglig och märkvärdigt skriven vilket gör att formen står i vägen för handlingen. Själva handlingen är minst sagt intrikat och delar av slutklämmen är ändå ganska cool.

Jag kunde ingenting direkt om Almqvist innan och har googlat på diverse förekommande namn under läsningen. Det här är nämligen en sådan berättelse som tar en del av historien och använder riktiga personer och händelser men skapar något eget. Även detta brukar jag faktiskt tycka om och jag tycker den biten är intressant. Summa summarum så är det här en sådan bok som helt enkelt får mig att känna mig lite ointellektuell – en kritikerrosad men svårläst bok.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 22 juli 2021
Mitt betyg: 3/5