Lacrimosa

lacrimosa

En gång i bloggens begynnelse, eller närmare bestämt juni 2012, så fanns det en fin blogg som hette Fabulerat. Josefin som drev den började tre gånger att läsa Lacrimosa men lyckades aldrig komma vidare. Hon råkade ha två ex. av boken och beslöt sig för att lotta ut det ena och eftersom jag var den ende intressenten landade hennes ex hos mig. Tanken var att jag skulle läsa den för att sedan inspirera henne att fullfölja läsandet av sitt eget ex. Well, tyvärr hann Josefin lägga ner bloggen innan jag kom till skott eftersom att det tog ca nio år för mig att läsa boken. Jag har ingen kontakt med Josefin längre men om du vet var hon finns så kan du ju tipsa henne om min recension nu. 🙂

När Carl Jonas Love Almqvist kommer till den finska gården Fagervik finns där hittebarnet Ros. Ett vilddjur som Almqvist ser som sitt projekt att ta sig an. Ros får så småningom följa med Almqvist till Stockholm och vi följer Ros både i nutid där och långt efteråt när Ros sitter i Genua och ser tillbaka på sitt liv. I Stockholm lär sig Ros förfalska handstilar, jobbar ett tag vid Kungliga Teatern, blir kär i skådespelerskan (och sedermera kungens älskarinna) Emilie Högqvist samt lär känna den mystiska madame Rehn med en måhända spännande historia. I Genua härjar sjukdomar och död och jag är lite osäker på vad besöket från herr Lysander faktiskt innebär.

Well, det tog som sagt nio år för mig att öppna boken och sen tog det drygt en vecka för mig att läsa boken. Vilket är ganska länge för en bok på knappt 300 sidor under semestern. Jag förstår att Josefin hade svårt att ta sig igenom den här boken. Den har inte lockat mig, jag har inte längtat efter den och jag har fått nästan tvinga mig att läsa klart den. Jag är inte rädd för att lägga bort en bok som inte passar men när jag fått ett så viktigt uppdrag och haft boken så här länge så kände jag ändå att jag ville läsa klart den. Inte för att jag direkt känner att jag kan skriva något inspirerande om boken och inte för att Josefin ens kommer läsa detta, men jag vet inte. Ibland vil man bara ro ett projekt i hamn liksom.

Det är inte en dålig bok, såklart inte, den blev ju nominerad till Augustpriset 2011 men det är en tungläst bok. Den utspelar sig ju på 1800-talet och språket är därefter med tonvis med tidstypiska ord som jag inte alltid förstår vad de betyder. Svenskan uppblandas med en hel del franska och några italienska ord så som man säkert gjorde i de kretsar Ros rör sig på den här tiden. Just det här att man skriver på olika språk brukar jag gilla och min skolfranska räcker ganska långt för att jag ska förstå vad som sägs.

Men det är inte bara ordvalen utan hela skrivsättet. ”Suggestiv” står det på baksidan och det brukar jag gilla men den här är så pass suggestiv och märklig att jag under läsningen ibland knappt hänger med på vad jag egentligen läser. Vem gjorde vad och varför liksom? Den är helt enkelt lite krånglig och märkvärdigt skriven vilket gör att formen står i vägen för handlingen. Själva handlingen är minst sagt intrikat och delar av slutklämmen är ändå ganska cool.

Jag kunde ingenting direkt om Almqvist innan och har googlat på diverse förekommande namn under läsningen. Det här är nämligen en sådan berättelse som tar en del av historien och använder riktiga personer och händelser men skapar något eget. Även detta brukar jag faktiskt tycka om och jag tycker den biten är intressant. Summa summarum så är det här en sådan bok som helt enkelt får mig att känna mig lite ointellektuell – en kritikerrosad men svårläst bok.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 22 juli 2021
Mitt betyg: 3/5

Przewalskis häst

przewalskis-hast

Przewalskis häst är den tredje boken i Lundes klimatkvartett, den tredje av hennes böcker en av mina bokcirklar läser men den andra jag läser. Jag stod över träffen med Binas historia men ämnar nog läsa den framöver. Jag valde att lyssna på den här boken och det var tur för mig att vi flyttat fram träffen ett par gånger då den var rätt lång.

Vi följer tre spår i boken som alla knyts samman av just Przewalskihästen. Vi har ett i 1800-talets Petersburg vilket vi följer genom att läsa den berättelse som zoologen Michail nedtecknat om hur han åkte på expedition till Mongoliet för att fånga in vildhästar till sin och andras djurparker. Där finns Karin som är tysk veterinär och som ägnat hela livet åt dessa hästar sen hon såg dem för första gången som liten flicka när hennes mamma jobbade åt Göring. Och så har vi Eva som bor tillsammans med sin dotter i ett framtida Norge där samhället kollapsat på grund av klimatet. Eva bor kvar på den djurpark hon drivit med sin familj men nu är det nästan bara hästarna kvar, hon kan inte förmå sig att släppa ut dem också.

Man kan tro att det blir snurrigt eller mastigt med tre olika spår men det fungerar väldigt väl. Inledningsvis tycker jag att den ryske zoologens kapitel är lite tradiga och det blir ganska mycket fakta in your face men allt eftersom så blir de både spännande, lärorika och sorgsna. Karin är en lite märklig karaktär som liksom inte kan förstå varför hon ska gå och lägga sig samtidigt som sin f.d. man eller behöva prata med honom. Hon trivs bäst på egen hand och har en knepig relation till sin son. Precis som i Blå så gillar jag framtidsspåret allra bäst men det är för att det är så intressant och skrämmande att tänka sig hur det kan bli. Hur kommer vårt samhälle se ut om 50 år?

Jag längtar dock tillbaka till alla karaktärer under läsningens gång förutom lite mot slutet, boken hade kanske kunnat rundas av lite tidigare och fler trådar hade kunnat lämnas lite öppna. Jag förfäras av vår historia och förfasas av vår möjliga framtid. Människor har varit så grymma och elaka och varför hade vi bara inte kunnat låta de vilda djuren få vara istället för att med våld fånga in dem och visa upp dem i djurparker? Jag mår illa när jag lyssnar på hur de jagar fölen ute på stäppen i Mongoliet och kan inte föreställa mig den skräcken hästarna själva kände. För att inte tala om de människor som visades upp på liknande sätt. Psykologin bakom människors beteenden är både skrämmande och fascinerande och det är just den biten som gör att jag gillar dystopier, zombiehistorier etc. Hur kommer vi egentligen att agera den där dagen när allt slutar fungera och vi måste lämna allt känt bakom oss och hanka oss fram dag för dag?

Jag är själv gammal hästtjej och kände mycket väl till Przewalskihästarna så det var en oerhörd förvåning och besvikelse jag kände när jag nyss läste att moderna DNA-tester har visat att dessa hästar troligen inte är några vildhästar utan bara förvildade tamhästar! Vilket antiklimax liksom. Hur som helst är boken väl läsvärd och jag tänker läsa de resterande två delar i hennes klimatkvartett också.

Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 11 maj 2021
Mitt betyg: 4/5

Kommande böcker januari 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum
    En troligtvis mysig bok om kvinnor som hittar tillbaka till livet via en skrivklubb och varandra.
  • Kring denna konst av Stina Wollter, Bonnier fakta
    Jag har fortfarande inte läst Kring denna kropp men är ändå väldigt nyfiken på denna. Stina är en sådan härlig person och jag tror det är en bok att bläddra länge i.
  • Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor av Mia Ingelström & Veronica Linarfve, Romanus & Selling
    En bok som jag hoppas är på väg hem till mig i detta nu och jag ser mycket fram emot att få lära mig mer om området ekonomi samt att dela med mig av dessa nyfunna kunskaper till en kär vän.
  • Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur och kultur
    Jag har fortfarande inte läst Binas historia och jag tyckte Blå var sådär men jag är ändå jättepepp på den här boken. Hästar ligger mig extra varmt om hjärtat nämligen.
  • Vit skörhet av Robin DiAngelo, Natur och kultur
    Jag har gett mig dän på att lära mig mer om den strukturella rasismen för att förstå mer och kunna agera bättre.
  • Träningsparadoxen av Daniel Lieberman, Natur och kultur
    Jag läser gärna böcker om träning men också mekanismerna bakom träning: psykologi, biologi, motivation etc. Den här boken tar upp motsägelser och förvirring kring de tusentals råd som omger träning.
  • Knäböj: Om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson, Weyler förlag
    Som jag precis skrev älskar jag böcker om träning och en bok om kvinnor och styrketräning (som inte handlar om att du ska lyfta 1 kgs-vikter så att du får slaaaanka muskler 🙄) har jag saknat.
  • Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag
    Jag har läst många men inte alla Ajvides böcker ännu. Han fick mig att återupptäcka min barndoms skräckböcker och för det är jag honom evigt tacksam. Sambon gillar honom också så och den här boken är på väg hem till honom just nu vilket såklart gör den tillgänglig även för mig.
  • Utloggad av Lily Emme, Historiska media
    En bok om att vara utloggad från nätet och att ha författardrömmar. Jag tror den är kul och tänkvärd!
  • Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Bokförlaget Tranan
    En prisbelönt debutroman om sorg, synd, skuld och straff låter väldigt lockande.
  • Den vilsna världen av Cecilia Johansson, Hoi förlag
    Jag gillar magisk realism och här bjuds det just på realism blandat med lite andra världar. Låter spännande!
  • Den stora migrationen av Charlotte McConaghy, Lavender Lit
    Den här boken har jag redan sett svämma över i sociala medier men jag hade ingen aning om vad den handlade om. Djur, natur, klimat och kärlek låter som något för mig.

Blå

Det här var en bok vi läste i bokcirkeln Veganbokprat. De andra hade tidigare läst Binas historia men jag skippade den boken då jag hade för fullt upp just då. Det här är ju andra delen i Lundes klimatkvartett även om de är fristående från varandra.

Boken inleds med att vi möter en familj som slits isär på grund av en brand i deras hemstad i södra Frankrike. Därefter följer vi pappan och dotterns färd upp genom landet när de hittar en flyktingförläggning att bo på samtidigt som de söker efter mamman och sonen och drömmer om vattenländerna i norr. Parallellt lär vi känna Signe, en pensionär som seglar just ifrån norr för att hitta den man hon en gång älskat och som nu bor söderöver i Frankrike.

Historien är en snyggt berättad och det är särskilt skrämmande att läsa om torkan och vad som sker i flyktinglägret. I synnerhet som vi läste den här efter den tokvarma sommaren så var allt så verkligt och alldeles aktuellt. En fullt reell framtid kändes det som. Delarna om Signe är också intressanta men det blir väldigt mycket seglarord och hennes berättelse kryper inte lika nära inpå. Jag tror att det var det som gjorde att mitt betyg landade i en trea men jag minns tyvärr inte riktigt. Jag kan dock tänka mig att läsa de andra delarna i kvartetten också, den tredje delen ska ju handla om Przewalskihästar och hästar läser jag alltid gärna om!

Utläst: 17 november 2019
Mitt betyg: 3/5

The Hate U Give

I oktober-november förra året var det min tur igen att välja bokcirkelbok och jag behövde något lättläst och snabbläst men ändå bra. Då blev den här boken helt perfekt!

Starr är 16 år och bor i en mindre bemedlad förort i USA. Varje dag pendlar hon dock till en skola i närheten av hennes morbrors finare område och där det går övervägande vita elever. En dag när hon åker med sin barndomsvän Khalil i hans bil blir han ihjälskjuten av en polis som stoppar dem. Det här blir en väldigt stor sak i media och alla runtomkring Starr har åsikter kring händelsen. Själv brottas hon med huruvida hon ska vittna emot polisen eller inte.

Den här boken var precis så bra som det sas. Den är trovärdigt skriven med ett härligt språk men förmodligen borde jag dock ha läst den på engelska. Boken ger en sådan bra bild av hur levande och utbredd rasismen är i USA och hur det är att leva i det samhället. Jag säger inte att Sverige är orasistiskt, långt ifrån, men svarta har en helt annan historia i USA än här hos oss och den här rasismen är så djupt grundad och sammanflätad med deras slavhistorik.

Förutom rasismen får vi också följa Starrs utveckling där hon hittar hem till den personlighet som hon vill vara. Både på klassiskt sextonårsmanér, vilka kompisar man vill vara med och hur man är när man är med de kompisarna men också på ett djupare plan angående orättvisor i samhället. Starrs familj är rätt brokig med en del kriminalitet här och var och dessutom har hon en vit pojkvän vilket inte heller är lätt.

Det var även en bra bokcirkelbok, alla gillade den och vi hade mycket att diskutera. Efter läsningen såg jag filmen och det var en riktigt bra filmatisering även om såklart vissa bitar föll bort/gjordes om. Jag rekommenderar lätt både boken och filmen till alla där ute!

Utläst: 10 november 2019
Mitt betyg: 4/5

 

Handbok för städerskor

Jag hade två halvt utlästa böcker från min feministiska bokcirkel och det här var den andra och sista. Vi diskuterade den i februari men sen tog det ett bra tag innan den blev utläst. Både för att jag hade lässvackor och mycket annat på läsagendan men faktiskt också för att det är en bok som tjänar på att intas i små tuggor.

Handbok för städerskor är en novellsamling och den bok som gav Lucia Berlin ett genombrott faktiskt först 11 år efter hennes död. Vissa av novellerna anknyter till varandra och jag gissar att det är mer eller mindre hela Lucia Berlins eget liv som porträtteras i novellerna. Kanske inte varenda detalj såklart men jag skulle bli förvånad om hon inte suttit på just de tvättomaterna hon skriver om eller dragits med missbruk och en skev familj. Vad jag förstår så flyttade hon ofta och bodde i olika delar av USA samt Mexiko och Chile under sin livstid och det är också här de olika novellerna utspelar sig.

Lucia Berlin har en förmåga att på väldigt få sidor öppna upp en hel värld och dra in dig i den. Närvaron är total från min sida. När varje novell tar slut så känns det nästan som jag läst en hel bok om det lilla som precis hände. Några få gånger finns där någon liten twist men allt som oftast slutar det bara. Lucia Berlin liksom lyfter på locket och låter oss kika in en stund och sen är det över.

Perspektiv är en intressant skriven novell  som delvis berättas genom att berättaren berättar hur hon skulle skriva en novell. Hon börjar med att fundera kring att det är lättare att ta till sig en berättelse skriven i tredje än första person.

Jag menar, om jag bara presenterade kvinnan jag håller på att skriva om nu med…

”Jag är en ensamstående kvinna som snart är sextio år gammal. Jag arbetar på en läkarmottagning. Jag åker buss hem. Varje lördag tvättar jag kläder och sedan handlar jag på Luckys och köper med söndagens Chronicle hem.” Då skulle ni säga: Men lägg av.

Men min novell börjar med: ”Varje söndag efter tvättomaten och ett besök i mataffären, köpte hon söndagens Chronicle.” Och så kommer ni att lyssna på alla de tvångsmässigt noggranna och trista små detaljerna i den här kvinnans, i Henriettas liv bara för att det är skrivet i tredje person.

och sen rätt vad det är så har hon ändå skrivit en liten novell om den här Henrietta. Alltså det är så enkelt och kunde bli klumpigt men blir istället genialiskt.

En annan novell som jag tycker mycket om är Toda luna, todo año om en amerikansk änka som är spansklärare och åker på semester till Mexiko och lär känna några mexikanska dykare och finner lite kärlek. Det är så vackert hur hon får leva upp och blomma ut.

Ett helt liv ryms i den här novellsamlingen som innehåller både kärlek, hopp, glädje och humor men också mycket sorg, missbruk, fängelsevistelser och fattigdom. Jag läste den här boken som e-bok men kan tänka mig att köpa ett ex för att då och då gå och bläddra i den och läsa om några noveller och jag är glad att jag läste ut den fastän det tog sin lilla tid. Rekommenderas!

Utläst: 31 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Rich boy (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en bok vi läste i den feministiska bokcirkeln.

Vad handlar den om?
 En berättelse om tre generationers kvinnor som i tur och ordning för över sina trauman och psykisk ohälsa på sina döttrar.

Vad tyckte jag?
På ett sätt en mörk bok då det är så mycket tragik och elände som bara blir värre och värre liksom. Men också en trovärdig psykologisk skildring av det sociala arvet. Intressanta historiska skildringar och påminnelser som det här med att feministerna på 70-talet fortfarande fick agera kaffekokare till sina manliga partikamrater. 

Utläst: 9 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Vad är Queer?

Ytterligare en i raden av den kurslitteratur jag läste på genusvetenskapen. Vi hade Fanny på en föreläsning och hon var väldigt intressant att lyssna till. Jag har velat läsa hennes Rosa: den farliga färgen ganska länge men inte kommit mig för. Jag har också velat läsa hennes senaste om städning men inte kommit till skott där heller.

Begreppet queer var lite svårt för mig att fatta i början och den här boken hjälpte mig väldigt mycket. Inte när det gäller att förstå queer som en paraplybeteckning för mer eller mindre alla de som inte är heterosexuella. Det min fyrkantiga hjärna fick kämpa lite med var att lära mig att ifrågasätta det normativa oerhört mycket, att kunna se bortom det redan inlärda. Och jag var redan ganska upplyst och fördomsfri, jag har inte suttit i en konservativ kristen garderob hela mitt liv – verkligen inte. Men ändå hade jag så mycket att lära mig och det är då för väl att hjärnan är plastisk!

Queer, både som politisk rörelse och som teori, uppmärksammar en rad förhållanden i samhället som att göra med genus, sexualitet, makt och normalitet. Men istället för att söka upprättelse och tolerans för de personer som diskrimineras på grund av sin sexuella preferens eller annorlunda genusidentitet, riktar queer strålkastarljuset mot det påstått normala.

Snarare än att kämpa för att se lhbt som motsatsen till heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara sexuell på. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets förgivettagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan normalitet (Ambjörnsson, s. 16).

Ambjörnsson går igenom den historiska bakgrunden till queerbegreppet och uppkomsten av queerrörelsen. I bokens andra del går hon igenom queerteori, dvs att se världen genom ett par queera glasögon och just ifrågasätta allt som vi upplever som normativt. I den sista delen skriver hon om aktivism och att ta plats och synas som queer samt tar upp kritik som riktats mot queerrörelsen.

Boken är välskriven och hyfsat lättillgänglig rent språkligt. Ambjörnsson varvar teorier med konkreta exempel och eftersom det är en akademisk skrift kryllar det av referenser så det är lätt för dig som vill veta mer att veta var du ska leta. Boken är relativt kortfattad men hon får ändå med allt det grundläggande och lite till. Den är väldigt intressant och tankeväckande och rekommenderas till alla som vill lära sig mer inom genusvetenskap.

Utläst: 27 november 2018
Mitt betyg: 4/5

Feminism pågår

En bok om feminism för barn lät såklart superlockande och något som jag ville läsa. Tyvärr verkar den inte gå att köpa längre men den går säkert att låna på bibliotek.

Feminism pågår är helt enkelt en grundkurs i feminism för barn i mellanstadieålder. Begreppet definieras, den historiska bakgrunden målas upp och likaså feminismen idag med dess olika subgrupperingar. Vill du veta vilka kvinnor som vunnit olika Nobelpris så hittar du en bra förteckning i den här boken. Det finns också flera olika berättelser från barn i olika åldrar på ämnet och allt är fint ackompanjerat av teckningar av Elin Lindell i bästa Cecilia Torudd-anda. Boken är utgiven 2016 och det märks lite i avdelningen ”lästips” som jag tycker är ganska klen. Det har ju lyckligtvis exploderat med bra böcker för barn på den här fronten på sistone.

Alltid när jag hittar sådana här fina böcker så tänker jag att det är lite synd att jag undervisar lågstadieelever. Det går såklart att läsa valda delar högt ur både den här och andra men de innehåller några ämnen/ord/berättelser som gör att jag inte riktigt vill sätta dem i händerna på mina elever själva. Som tur är finns det några böcker som passar även dem och som jag har ställt i mitt klassrumsbibliotek.

För dig som har barn i den här åldern hemma eller på jobbet så är boken absolut läsvärd. Det finns dessutom en lärarhandledning till den inne hos förlaget.

Utläst: 27 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

Så jävla trött

Den här boken var bokcirkelbok i min feministiska bokcirkel i oktober 2019. Jag läste kanske en tredjedel då och hade väl för mycket på bordet som vanligt och även för mycket av tidsoptimism så jag blev aldrig klar. Jag kände mig också lite skeptisk till den, jag tyckte Hartley var lite upprepande och hade nog svårt att anknyta till henne. Vi diskuterade i alla fall boken och de två som hade läst klart tyckte att vi två som ännu inte gjort det skulle göra det. Jag har haft den på min läsplanering de flesta månader sedan dess men det var först nu jag faktiskt läste ut den (eller jag började om och läste hela). Och det gick inte helsnabbt men som jag nämnt någon gång tidigare så tycker jag att jag faktiskt borde läsa ut alla böcker i den bokcirkeln som jag själv startat. Och nu har jag också läst två av de tre som jag inte hade läst ut så heja mig!

2017 skrev Hartley en artikel vid namn ”Women arent nags were just fed up” och den artikeln utvecklade hon sedan till denna bok. I korthet så tar hon upp inte just det med att könsbalansen är ojämn pga att män inte gör sker utan för att de inte ser eller tar ansvar för det. Hon kallar detta för känslomässigt arbete och argumenterar både utifrån egna och andras exempel för hur kvinnor hela tiden har allt i sina huvuden och ständigt är medvetna om allt som ska och bör göras medan männen chillar lite mer och, i bästa fall, gör saker när de blir ombedda. Men Hartley vill inte behöva be, hon vill att hennes man själv ska ta ansvar.

Jag har själv svårt att relatera till Hartleys egen familjesituation men jag håller med om henne om många av de argument och fakta hon presenterar under bokens gång. Som närmst så kan jag relatera till hennes man ungefär som jag kan till mina tonåringar. Fastän hennes man gör betydligt mer än de här hemma. Men jag sticker ibland in huvudet hos dem och plockar upp en tröja till tvätt, jag torkar av köksbänken efter dem då och då och jag påminner dem om när mormor fyller år. Men att min sambo skulle kasta sina smutsiga kläder bredvid tvättkorgen? Det känns väldigt främmande.

Hartley inser under bokens gång att hon är perfektionist med stort kontrollbehov och att hon ser sitt system som det perfekta och jag tillstår att jag älskar tanken på det perfekta systemet. Jag har googlat på Flylady i mina dagar och seriöst funderat på det perfekta städsystemet. Men jag är för lat och jag bryr mig inte helt enkelt. Hartley beskriver hur hon aldrig skulle kunna sätta sig och läsa när hon vet att hon har tvätt att vika. Hon skulle få dåndimpen av att höra att jag denna sommar äntligen strök hela min strykhög som jag haft i åratal. Med bara mina kläder. Min sambo stryker sina egna, långt före mig.

Samtidigt så har hon många poänger i sin bok och det är ett faktum att de allra flesta kvinnor fortfarande gör merparten av allt hushållsarbete och håller koll på allt som rör barnen. Det finns fortfarande ett socialt kulturarv som lotsar in pojkar och flickor i aningens olika roller där vi många gånger har olika förväntningar på dem baserat på kön. Jag håller verkligen med henne om att trots att många av oss fått det bättre så ska vi fortfarande fortsätta kämpa. Det finns alltid utrymme för förbättring.

Hartley lyfter karriärkvinnans dilemma där kvinnor måste kämpa både med att slå sig fram i karriären och samtidigt upprätthålla sitt perfekta hem så att ingen ska anklaga dem för at inte klara bägge saker. Medan män i karriären ofta har en kvinna bakom sig som ”gratis” ger dem ett perfekt hem. Problemet med obalansen i det känslomässiga arbetet verkar även finnas hos samkönade och queera par vilka också de tenderar att falla in i förutbestämda könsroller berättar ett av hennes intervjuobjekt som lever i en homosexuell relation.

Det är lite synd att allt det viktiga drunknar lite i Hartleys egna problematik med perfektionism och kontrollbehov. Och hon verkar förutsätta att de flesta andra kvinnor tänker som hon, eller, de flesta hon intervjuar förefaller ju förvisso göra det också. Men gissningsvis så lever fantasin om den perfekta 50-tals-hemmafrun à la Martha Stewart fortfarande kvar starkare i USA än här i Sverige.

Utläst: 15 juli 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus