Vad är Queer?

Ytterligare en i raden av den kurslitteratur jag läste på genusvetenskapen. Vi hade Fanny på en föreläsning och hon var väldigt intressant att lyssna till. Jag har velat läsa hennes Rosa: den farliga färgen ganska länge men inte kommit mig för. Jag har också velat läsa hennes senaste om städning men inte kommit till skott där heller.

Begreppet queer var lite svårt för mig att fatta i början och den här boken hjälpte mig väldigt mycket. Inte när det gäller att förstå queer som en paraplybeteckning för mer eller mindre alla de som inte är heterosexuella. Det min fyrkantiga hjärna fick kämpa lite med var att lära mig att ifrågasätta det normativa oerhört mycket, att kunna se bortom det redan inlärda. Och jag var redan ganska upplyst och fördomsfri, jag har inte suttit i en konservativ kristen garderob hela mitt liv – verkligen inte. Men ändå hade jag så mycket att lära mig och det är då för väl att hjärnan är plastisk!

Queer, både som politisk rörelse och som teori, uppmärksammar en rad förhållanden i samhället som att göra med genus, sexualitet, makt och normalitet. Men istället för att söka upprättelse och tolerans för de personer som diskrimineras på grund av sin sexuella preferens eller annorlunda genusidentitet, riktar queer strålkastarljuset mot det påstått normala.

Snarare än att kämpa för att se lhbt som motsatsen till heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara sexuell på. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets förgivettagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan normalitet (Ambjörnsson, s. 16).

Ambjörnsson går igenom den historiska bakgrunden till queerbegreppet och uppkomsten av queerrörelsen. I bokens andra del går hon igenom queerteori, dvs att se världen genom ett par queera glasögon och just ifrågasätta allt som vi upplever som normativt. I den sista delen skriver hon om aktivism och att ta plats och synas som queer samt tar upp kritik som riktats mot queerrörelsen.

Boken är välskriven och hyfsat lättillgänglig rent språkligt. Ambjörnsson varvar teorier med konkreta exempel och eftersom det är en akademisk skrift kryllar det av referenser så det är lätt för dig som vill veta mer att veta var du ska leta. Boken är relativt kortfattad men hon får ändå med allt det grundläggande och lite till. Den är väldigt intressant och tankeväckande och rekommenderas till alla som vill lära sig mer inom genusvetenskap.

Utläst: 27 november 2018
Mitt betyg: 4/5

Feminism pågår

En bok om feminism för barn lät såklart superlockande och något som jag ville läsa. Tyvärr verkar den inte gå att köpa längre men den går säkert att låna på bibliotek.

Feminism pågår är helt enkelt en grundkurs i feminism för barn i mellanstadieålder. Begreppet definieras, den historiska bakgrunden målas upp och likaså feminismen idag med dess olika subgrupperingar. Vill du veta vilka kvinnor som vunnit olika Nobelpris så hittar du en bra förteckning i den här boken. Det finns också flera olika berättelser från barn i olika åldrar på ämnet och allt är fint ackompanjerat av teckningar av Elin Lindell i bästa Cecilia Torudd-anda. Boken är utgiven 2016 och det märks lite i avdelningen ”lästips” som jag tycker är ganska klen. Det har ju lyckligtvis exploderat med bra böcker för barn på den här fronten på sistone.

Alltid när jag hittar sådana här fina böcker så tänker jag att det är lite synd att jag undervisar lågstadieelever. Det går såklart att läsa valda delar högt ur både den här och andra men de innehåller några ämnen/ord/berättelser som gör att jag inte riktigt vill sätta dem i händerna på mina elever själva. Som tur är finns det några böcker som passar även dem och som jag har ställt i mitt klassrumsbibliotek.

För dig som har barn i den här åldern hemma eller på jobbet så är boken absolut läsvärd. Det finns dessutom en lärarhandledning till den inne hos förlaget.

Utläst: 27 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

Så jävla trött

Den här boken var bokcirkelbok i min feministiska bokcirkel i oktober 2019. Jag läste kanske en tredjedel då och hade väl för mycket på bordet som vanligt och även för mycket av tidsoptimism så jag blev aldrig klar. Jag kände mig också lite skeptisk till den, jag tyckte Hartley var lite upprepande och hade nog svårt att anknyta till henne. Vi diskuterade i alla fall boken och de två som hade läst klart tyckte att vi två som ännu inte gjort det skulle göra det. Jag har haft den på min läsplanering de flesta månader sedan dess men det var först nu jag faktiskt läste ut den (eller jag började om och läste hela). Och det gick inte helsnabbt men som jag nämnt någon gång tidigare så tycker jag att jag faktiskt borde läsa ut alla böcker i den bokcirkeln som jag själv startat. Och nu har jag också läst två av de tre som jag inte hade läst ut så heja mig!

2017 skrev Hartley en artikel vid namn ”Women arent nags were just fed up” och den artikeln utvecklade hon sedan till denna bok. I korthet så tar hon upp inte just det med att könsbalansen är ojämn pga att män inte gör sker utan för att de inte ser eller tar ansvar för det. Hon kallar detta för känslomässigt arbete och argumenterar både utifrån egna och andras exempel för hur kvinnor hela tiden har allt i sina huvuden och ständigt är medvetna om allt som ska och bör göras medan männen chillar lite mer och, i bästa fall, gör saker när de blir ombedda. Men Hartley vill inte behöva be, hon vill att hennes man själv ska ta ansvar.

Jag har själv svårt att relatera till Hartleys egen familjesituation men jag håller med om henne om många av de argument och fakta hon presenterar under bokens gång. Som närmst så kan jag relatera till hennes man ungefär som jag kan till mina tonåringar. Fastän hennes man gör betydligt mer än de här hemma. Men jag sticker ibland in huvudet hos dem och plockar upp en tröja till tvätt, jag torkar av köksbänken efter dem då och då och jag påminner dem om när mormor fyller år. Men att min sambo skulle kasta sina smutsiga kläder bredvid tvättkorgen? Det känns väldigt främmande.

Hartley inser under bokens gång att hon är perfektionist med stort kontrollbehov och att hon ser sitt system som det perfekta och jag tillstår att jag älskar tanken på det perfekta systemet. Jag har googlat på Flylady i mina dagar och seriöst funderat på det perfekta städsystemet. Men jag är för lat och jag bryr mig inte helt enkelt. Hartley beskriver hur hon aldrig skulle kunna sätta sig och läsa när hon vet att hon har tvätt att vika. Hon skulle få dåndimpen av att höra att jag denna sommar äntligen strök hela min strykhög som jag haft i åratal. Med bara mina kläder. Min sambo stryker sina egna, långt före mig.

Samtidigt så har hon många poänger i sin bok och det är ett faktum att de allra flesta kvinnor fortfarande gör merparten av allt hushållsarbete och håller koll på allt som rör barnen. Det finns fortfarande ett socialt kulturarv som lotsar in pojkar och flickor i aningens olika roller där vi många gånger har olika förväntningar på dem baserat på kön. Jag håller verkligen med henne om att trots att många av oss fått det bättre så ska vi fortfarande fortsätta kämpa. Det finns alltid utrymme för förbättring.

Hartley lyfter karriärkvinnans dilemma där kvinnor måste kämpa både med att slå sig fram i karriären och samtidigt upprätthålla sitt perfekta hem så att ingen ska anklaga dem för at inte klara bägge saker. Medan män i karriären ofta har en kvinna bakom sig som ”gratis” ger dem ett perfekt hem. Problemet med obalansen i det känslomässiga arbetet verkar även finnas hos samkönade och queera par vilka också de tenderar att falla in i förutbestämda könsroller berättar ett av hennes intervjuobjekt som lever i en homosexuell relation.

Det är lite synd att allt det viktiga drunknar lite i Hartleys egna problematik med perfektionism och kontrollbehov. Och hon verkar förutsätta att de flesta andra kvinnor tänker som hon, eller, de flesta hon intervjuar förefaller ju förvisso göra det också. Men gissningsvis så lever fantasin om den perfekta 50-tals-hemmafrun à la Martha Stewart fortfarande kvar starkare i USA än här i Sverige.

Utläst: 15 juli 2020
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Hyresgästerna

 

Sarah Waters är en sån där författare som jag länge hört att jag borde läsa. I mars 2017 köpte jag den här boken på bokrean och nu i somras blev den slutligen läst.

Det är London på 1920-talet och då männen i familjen alla stupat i kriget måste Frances och hennes mamma ta in hyresgäster till sitt fina dyra hus. Paret Barber flyttar in och Frances dras snart till Lilian vilket såklart är otänkbart ur flera synvinklar på den här tiden. En tragisk händelse förvårar situationen ytterligare och boken är fylld av passion, svartsjuka och lögner.

Den började riktigt bra den här boken och jag blev tvungen att lägga undan den en hel dag efter att den ”tragiska händelsen” inträffat för att smälta berättelsen. Jag kände oerhört mycket med och för Frances och det var jobbig läsning. Men efter det tappade boken lite och det blev lite utdraget och inte riktigt som jag förväntat mig. Jag tyckte bäst om den första delen och att läsa om den spirande attraktionen mellan Frances och Lilian. Andra halvan kändes lite mer som någon slags krimvariant och det är inte min grej. Jag kan dock tänka mig att läsa mer av Waters och kanske ska satsa på hennes hyllade debut, Kyssa sammet, nästa gång.

Utläst: 31 juli 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Uthållighet: de tänjbara gränserna för din fysiska förmåga

Ett av mina intressen är träningsteori. Jag älskar för den delen det mesta som handlar om teori i formen av att lära sig hur man gör saker! I det här fallet så såg jag den här boken som alltså handlar om uthållighet vilket definitivt är ett av mina stora intressen då jag vill genomföra ultralopp. Jag har i nuläget gjort en sexmilare, endast på träning men med kompanjoner, så det gills väl lite halvt i alla fall. Jag kallar mig dock inte ultralöpare ännu.

Den här boken försöker alltså undersöka vad det är som begränsar människans uthållighet. Parallellt med det så följer den Nikes Breaking2 project vilket dock misslyckades. Men för den uppmärksamma så lyckades den makalösa Eliud Kipchoge med just detta nu för bara några veckor sedan i ett andra försök; Ineos 1:59 Challenge! För dig som inte hänger med så handlar det om att springa maraton på under 2 timmar vilket Kipchoge alltså precis klarade men under särskilda förhållanden så det gills inte som världsrekord. Men ändå!

Boken är indelad i tre avsnitt: Hjärnan och musklerna, gränser och gränsbrytare. Hutchinsons utgångspunkt är att hjärnan spelar en större roll än man trott för uthållighet och det visar sig att han inte är helt på villovägar med det antagandet.

Hutchinson går långt bak i historien och skriver om olika lyckade/misslyckade expeditioner och tävlingar, och redovisar även hur forskningen kring uthållighet har sett ut. Men det är ingen forskningsrapport utan allt är poulärvetenskapligt och lättillgängligt skrivet även om jag faktiskt får läsa vissa stycken flera gånger för att verkligen ta in allt. Han skriver om velodromcykling på ett sådant sätt att jag som i vanliga fall inte kunde vara mindre intresserad av just detta blir sjukligt intresserad och andlöst läser vidare!

I avsnittet av gränser så redovisas i tur och ordning faktorerna smärta, muskler, syre, värme, törst och bränsle. Alla i sig mycket viktiga för uthålligheten men ingen av dem bevisligen en faktor som definitivt styr din uthållighet. Nej, allt hänger på hjärnan och hur hjärnan tolkar din kropps signaler och vad den säger åt din kropp att göra. I sista avsnittet redovisas några märkliga experiment med metoder där man försökt att träna folks hjärnor genom att ex. zappa hjärnan med elchocker eller att göra sjukt tråkig övningar i timtal för att vänja hjärnan vid den tristess som kan uppstå under långa lopp.

Man pratar mycket om pannben inom idrott och det är definitivt din hjärna som får dig att pressa dig själv och inte ge upp. Sen kan såklart kroppen säga stopp ibland vilket man måste lyssna på och hur mycket du än tror på dig själv så har din kropp vissa fysiska begränsningar.  så det går inte att bara tro sig fram till ett OS-guld.

Nu har jag väl råkat spoila hela boken men om du liksom jag är intresserad av detta så läs den för allt i världen!

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 23 juli 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Isidor och Paula (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var månadens bokcirkelbok som jag valde. Jag hade läst ett stycke om hur Andreas körde tunnelbana vilket fångade mig.

Vad handlar den om?
Andreas och Elin är kusiner som bodde i trasiga familjer som barn och sedan skilts åt pga diverse problem. Elin är fast i missbruk och ångest och isolerar sig i en källare. Andreas kör sina tunnelbanetåg och försöker få Elin att må bättre.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte mycket om den, både språket och handlingen. Bitarna om tunelbanekörandet var underligt nog synnerligen fascinerande.

Utläst: 10 januari 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lappat & lagat

Jag fick ett presentkort på bokhandeln i julklapp och kände att den här boken var perfekt att lägga en del av presentkortet på. Den var liksom den avslutande delen i min egen resa mot mer hållbart mode.

Boken ger dig tips på hur du lagar olika saker på dina kläder på olika sätt. Du får veta hur du kan laga något lite snabbt, råd för  att sy för hand eller med symaskin, hur du stoppar och hur du kan laga stickat. Du kan välja om du vill ha en osynlig lagning eller en mer synlig, ex. genom att använda den japanska tekniken Sashiko vilken är oerhört läcker.  Det finns även en genomgång av olika verktyg och stygn som brukar användas samt en liten materiallära.

Boken är verkligen inspirerande och jag grämer mig nästan över att jag knappt har några trasiga kläder i garderoben för tillfället. Jag gillar också tanken på att du kan göra mode av att laga ett plagg och jag blir sugen på att brodera eller lappa mina kläder. Särskilt Sashiko vill jag kasta mig över! Det finns många bilder och beskrivningar men för mig som är totalt okunnig när det gäller att sy skulle jag i några fall ha önskat ännu mer detaljerade beskrivningar. Kanske ger det sig dock när man väl sitter där med nål och tråd i hand. För dig som är intresserade av att behålla dina kläder i garderoben så länge som möjligt är denna bok definitivt en god investering.

Utläst: 1 mars 2019
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Modet att köra: en saudisk kvinnas protest

Titel: Modet att köra: en saudisk kvinnas protest
Författare: Manal al-Sharif
Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 367
Utgivningsår: 2018 (Originalupplaga: 2017)

Utläst: 27 oktober 2018
Mitt betyg: 4/5

Det här var en av oktobers bokcirkelböcker och jag lånade mitt ex på bibblan.

Manal al-Sharif blev uppmärksammad internationellt i samband med att hon trotsade det saudiska förbudet mot kvinnlig bilkörning. Hon var aktiv och ledande i en kampanj för kvinnlig bilkörning vilket fick henne fängslad under nio dagar. När hon kom ut därifrån fortsatte hon att kämpa mot landets kvinnoförtryck och idag lever hon i Australien och fortsätter kampen därifrån.

När vi samlades för att diskutera den här i bokcirkeln hade jag inte läst hela boken. De flesta var lite besvikna då vi förväntat oss att den skulle handla mest om bilkörningen men i själva verket är det fokus på hennes uppväxt. När jag i efterhand läste klart den så tog jag den för vad den var och uppskattade den väldigt mycket. Jag kunde ingenting om Saudiarabien. Alltså ingenting. Jag visste inte ens att Mecka låg där (ja, jag är verkligen u s e l på geografi). Nu förstår jag att det här är Manals bild av att leva i Saudiarabien men om ens bara hälften är sant så är det långt mer än tillräckligt.

Kvinnor och män lever verkligen åtskilda i det här landet, med bl.a. separata ingångar för män och kvinnor till de flesta affärer, kvinnor måste ha en förmyndares (oftast far eller make) eller mahrams (nära manlig släkting; bror, kusin eller son) tillstånd för att ex. få resa, ta en anställning, påbörja en utbildning etc. Kvinnor får inte komma in på sjukhuset för att föda barn utan en mahram, brandmän får inte gå in i en brinnande byggnad om det finns kvinnor utan en närvarande mahram därinne etc. Även om kvinnor får utbilda sig så finns det i praktiken inte så många jobb att få då kvinnor inte får inneha vilka yrken som helst. Eftersom att kvinnor, fram tills precis nyligen, inte fick köra bil och många bussar inte tillåter kvinnor måste de få skjuts av sin mahram för att kunna ta sig någonstans.

Det sistnämnda var en av anledningarna till att Manals bror till sist ställde sig på hennes sida. När han kom hem utarbetad efter långa pass var han tvungen att skjutsa sin fru till alla hennes ärenden. Och han gillade inte att hon var isolerad i hemmet under tiden han arbetade. Om jag fattade saken rätt var det egentligen inte de juridiska lagarna som förbjöd kvinnor att köra utan de religiösa och det var också den religiösa polisen som arresterade Manal. Eftersom att islam och Koranen tolkas på många olika sätt runt om i världen så förstår man också att den saudiska kulturen nog är det främsta hindret för kvinnors frigörelse.

Jag tycker definitivt att den här boken är läsvärd och är väldigt glad att jag läste ut den. Det finns långt fler intressanta saker att prata kring än de jag tagit upp men jag måste lämna lite till läsaren också. Den är lättläst och ger en bra förståelse för hur det kan vara att växa upp som kvinna i Saudiarabien.

Köp på Adlibris eller Bokus

Vegetarianen

Titel: Vegetarianen
Författare: Han Kang

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 213
Utgivningsår: 2017 (Originalupplaga: 1997)

Utläst: 10 augusti 2018
Mitt betyg: 3/5

Den här boken införskaffade jag på årets bokrea då jag hört så mycket gott om den. När det blev min tur att föreslå bok i en av mina bokcirklar så valde jag den.

I berättelsens centrum står Yeong-Hye som efter drömmar fyllda av kött och blod bestämmer sig för att bli vegetarian. Hennes man och familj tycker att det är ett vansinnigt beslut och försöker med alla medel få henne att äta kött igen men hon vägrar. Så långt är jag överens med de som skrivit baksidestexten. Därefter anser denne att:

… hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet. Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen?

Jag anser inte att den här boken handlar om någon som vill bli vegetarian och som kämpar för det utan snarare en psykiskt sjuk kvinna som drömmer underliga drömmar och därefter blir mer eller mindre psykotisk medan hennes familj behandlar henne illa och [spoiler alert!] hennes systers man våldtar henne. Jag är inte av den uppfattningen att det är en rationellt fungerande kvinna som aktivt fattar en massa beslut.

Boken har ett fint språk och är definitivt välskriven men innehållet är obehagligt och jag hade nog förväntat mig något helt annat. Trots allt vann den ju Man Booker Prize 2016 så läs den för all del om du vill, det är absolut inte en dålig bok!

Köp på Adlibris eller Bokus

Blixtra, spraka, blända!

Titel: Blixtra, spraka, blända!
Författare: Jenny Jägerfeld

Förlag: Natur och kultur
Sidantal: 519
Utgivningsår: 2018

Utläst: 5 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag har nyligen varit på en liten semester och passade då på att fylla min nyinköpta Letto med några böcker varav det här var en av dem.

Penny Löwe har skrivit en enda bok som hon vann Augustpriset för men efter det har det varit tyst ifrån henne. Efter en destruktiv Londonvistelse, tillsammans med den excentriska kompisen Lola, där hon nästan kör sig själv i botten bryter hon med Lola och försöker leva Svenssonliv ett tag. En dag står Lola där igen och har ett förslag på hur Penny ska hitta inspiration till sin nya roman. Det grundar sig i att Penny måste uppleva allt hon skriver om och därför behöver de iscensätta en massa saker och tillsammans skapar de en plan.

Jag har bara läst en enda av Jägerfelds böcker tidigare men känner igen hennes stil i denna. Det är ett högt driv, ett ungdomligt och modernt språk och det är ofta roligt. Penny är en katastrof och du vill bara läxa upp henne när hon gång på gång upprepar olika misstag. Samtidigt tycker du synd om henne och inser att hon förmodligen bara försöker fly från sig själv som så många andra.

Sommarens ledigheter är väl snart över för de flesta men det här är en perfekt bok att läsa när du är ledig för du vill helst sluka den i så få sittningar som möjligt. Jag läste den som e-bok och blev förvånad när jag insåg att den var över 500 sidor lång, det märktes inte alls.

Köp på Adlibris eller Bokus