Män förklarar för saker för mig (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den ingick i mitt förråd av feministiska böcker som för den delen bara växer och växer.

Vad handlar den om?
Som jag förstår det består den här boken av en rad essäer som Solnit publicerat 2008-2014 i olika tidskrifter, på hemsidor samt ett tal hon hållit. Män förklarar saker för mig inleder samlingen och det är den essä hon publicerade 2008 och där uttrycket mansplaining föddes.

De andra essäerna handlar bl.a. om mäns våld mot kvinnor, sociala orättvisor, äktenskapslagar, den kvinnliga icke-existensen genom historien,  nedtystandet/hysterikeskapandet av kvinnor som försöker uttala sig samt Virginia Woolf. Kontexten är relativt amerikaniserad men ändå hyfsat universell enligt min mening.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den här. Den var lättillgänglig utan att vara ytlig och Solnit blandar skarpa analyser med både vrede och humor. Jag känner inte direkt till Solnit i övrigt men jag ser att hon är journalist och det verkar som att hon rör sig en del åt det filosofiska hållet när jag googlar hennes övriga titlar.

Den enda nackdelen med den här typen av böcker, eller snarare med min läsning av dem, är att de inte riktigt lever kvar i mig. Jag tenderar ofta att läsa all litteratur väldigt fort vilket ju går bra med skönlitteratur. men jag skulle kanske behöva skta ner, stryka under mer aktivt och anteckna under läsningen. En anledning till att jag läser dem är ju för att utbilda mig och vidga min förståelse för världen runtomkring.

Förlag: Daidalos
Utläst: 30 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

The Walking Dead

The Walking Dead består av inget mindre än 193 serietidningar. Dessa har sedan samlats i 32 volymer eller fyra kompendium för den delen. Sambon hoppade på det här tåget någonstans i begynnelsen vilket ledde till att vi började kolla på tv-serien för många år sedan. Vi är inte så hängivna tv-tittare så det blev ett par års uppehåll efter säsong fyra eller fem någonstans. Ett uppehåll som dock följdes av ett par veckors sträckkollande à la 2-3 avsnitt per kväll tills vi avverkat säsong nio. Detta gav i sin tur av att en grav abstinens hos mig och äntligen började jag läsa seriealbumen samtidigt som jag såg om de första säsongerna.

Allt detta skedde i höstas och när jag kommit halvvägs i serien så blev det ett uppehåll. Jag hade så mycket annat att läsa i december och ni vet hur det kan bli. På grund av att jag drog på mig en andra släng covid nyligen så fick jag plötsligt väldigt mycket tid att fylla och då bestämde jag mig för att för att avsluta den här serien. I början gick det lite trögt för jag var ärligt talat rastlös och ville liksom bara komma förbi den punkt i tv-serien där vi slutat kolla. Allting går ju inte direkt hand i hand i de olika versionerna och händelser kan liksom inträffa på lite olika ställen men till sist kände jag att nu är jag förbi och då kunde jag inte sluta utan klämde de 12 sista volymerna på två dagar.

Sen var allt över och jädrar vad tomt det kändes men vad fint att det ändå blev ett slut. Man kan ju inte göra Falcon Crest av alla serier. Och nu kunde äntligen sambon få delge mig de teorier han suttit och hållit på i fyrahundra år och vi kunde tillsammans diskutera hur vi tror att tv-serien ska bli. Vi är såna där old school dvd- tittare (ok, blue ray går fint) så vi har fortfarande hela säsong 10 och 11 kvar. Nu gäller det bara att undvika spoilers så gott det går men efter att ha läst klart tidningarna känns det inte lika farligt med spoilers för tv-serien.

Många av mina vänner och bekanta ser inte poängen med den här serien och tycker att det bara är zombieslafs och overkligt och visst, jag tittar gärna bort en stund en stund precis när tarmarna väller ut. Men det är i grunden en fin berättelse om styrkan i vänskap och gemenskap och en skildring av livet i stort. Vi stöter på problem, vi hjälper varandra, vi blir lyckliga och vi upplever sorg och lidande etc. De allra värsta skurkarna genom hela serien är inte zombierna utan andra människor och det är sjukt och galet hur vi faktiskt kan bete oss gentemot varandra.

The Walking Dead har också plats för många olika karaktärer, av olika etniciteter, med olika läggning och olika personlighetstyper även om detta nog blir mer synligt allt eftersom serien går och där tv-serien gör ett ännu bättre jobb. Även om Rick Grimes förvisso är en vit Clintan-man-hjälte så finns det många andra runtomkring honom som uträttar stordåd och det är också tydligt hur han gång på gång gör fel och faktiskt bara är en människa bland alla andra. Kanske lite mer handlingskraftig än gemene man dock. Så lägg dina zombietvivel åt sidan och läs nu den här serien. Du kommer inte ångra dig.

Förlag: Image Comics
Utläst: 27 januari 2022
Mitt betyg: 5/5

Ett nytt Atlantis (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge velat läsa Le Guin och när en kompis som haft Novellix-julkalender ville dela med sig så valde jag bl.a. den här.

Vad handlar den om?
En kvinna lever i något av en 1984-stat i USA. På väg hem från en vecka i vildmarken berättar en man på bussen att en ny kontinent är på väg upp ur haven och att de gamla troligtvis kommer att sjunka. När hon kommer hem överraskas hon av att hennes man blivit frisläppt från ett arbetsläger. FBI buggar deras hem och de har typ olagliga möten med andra intellektuella och pratar bl.a. om solcellsprototyper som de forskat fram och hoppas på. Insprängt finns också en annan berättelse om några lyktvarelser som jag inte riktigt fattar om det är fantasi, dåtid, nutid eller framtid. Alltså ja, det är ju sci-fi men det behöver inte betyda obegripligt.

Vad tyckte jag?
Jag kände att jag blev snuvad på Atlantis-storyn såvida inte de här lyktvarelserna befinner sig där men jag får mer bilden av att de är någon slags rymdvarelser, eller så är de människorna? De bitar som utspelar sig i lägenheten är mer lättbegripliga med en totalitär stat där intellektuella förföljs och små roliga detaljer som att äktenskap inte är tillåtet medan gruppsex påbjuds. Varför vet jag dock inte, för att sprida generna bättre kanske?

Jag tycker det finns två typer av noveller, de som är som en hel berättelse fastän bara på några få sidor (Lucia Berlin är grym på detta!) och så de som ska ha den här twisten och det lite mystiska och obegripliga och i mitt fall så blir det alltför ofta bara just obegripligt då. Det blir för mycket poesi liksom där jag måste gissa vad författaren vill säga. Jag villl dock fortfarande läsa mer av Le Guin och tar gärna emot tips på exakt vad jag bör läsa!

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Brev till en bokhandel & Hertiginnan av Bloomsbury

Det här är en sådan där bok jag förmodligen aldrig hade läst om jag inte börjat bokblogga. Jag vann Girl in Translation i en tävling hos Feelgoodbibliotekarien för 10 år sedan och hon skickade med denna som en bonusvinst. En brevroman låter ju rätt trist och så visade den sig vara både fin, intressant och rolig!

Helene Hanff är en amerikansk författare som inte läser som de allra flesta. Hon säger själv så här: ”Mitt problem är att när andr amänniskor läser femtio böcker, läser jag en bok femtio gånger”. 1949 så skriver hon ett brev till antikvariatet Marks & Co i London och efterfrågar ett par böcker. Det här blir starten på en 20 år lång brevväxling mellan främst Frank Doel, som jobbar i bokhandeln, och Helene men också andra anställda och Franks familj.

Genom att läsa de här breven så får vi dels veta en hel del om Helenes bokpreferenser men också om samtiden runtomkring, vi får ömsinta tackbrev när Helene skickat matpaket under ransonerinsgåren och vi får humoristiskt sarkasmdrypande brev fulla av hennes humor. Frank Doel hann gå bort innan Helene äntligen kom iväg till London men när hon väl gjorde det hade hon gett ut breven i bokform och hon blev väl omhändertagen av hans fru och olika fans till boken. Om detta handlar uppföljaren Hertiginnan av Bloomsbury om och den finns med i min bok. Den är också väldigt intressant men blir emellanåt lite långrandig i vissa passager.

Jag skulle själv inte vilja läsa en bok femtio gånger men jag erkänner att jag lägger en hel del prestation i min läsning numera och i olika strävor att läsa mer så tappar jag bort gamla favoriter som vore mysiga att läsa om. Som barn läste jag ju samma böcker om och om igen (men nej, vi hade inte Netflix och Storytel på den tiden). Jag tar med mig det jag redan skrivit lite om på bloggen – att våga läsa mer långsamt och reflekterande – in i 2022 och varför inte ta och läsa om något? Den här boken verkar inte helt lätt att få tag i så jag behåller gärna mitt exemplar och du får leta på biblioteket eller köpa en engelsk utgåva!

Förlag: En bok för alla
Utläst: 22 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Där kräftorna sjunger

Den här valdes som bokcirkelbok i min bokcirkel Stäppvargarna och jag ska erkänna att jag var skeptisk till den. Den har varit otroligt hypad, många har älskat den men jag har också läst många som avskytt den. Hade den inte dykt upp i bokcirkeln hade jag nog faktiskt aldrig läst den.

Kya växer upp i våtmarken utanför en småstad i North Carolina. Hon bor i ett skjul med sina föräldrar tills en dag när Kya är ca sju år och hennes mamma går för att aldrig mer komma tillbaka. En efter en försvinner även syskonen och till sist även pappan. Ensam kvar är Kya som försörjer sig på att bl.a. plocka musslor och sälja. Hon går till skolan en enda dag men blir retad och bestämmer sig för att aldrig återvända. Stadens invånare kallar henne Träskflickan och de allra flesta behandlar henne som en outcast. När hon blivit lite äldre inträffar plötsligt något som vänder nästan hela staden emot henne…

Boken spänner över hela Kyas liv och det är svårt att berätta om handlingen utan att spoila för mycket. Men den täcker hennes uppväxt, utsatthet, ensamhet och kärlekstörst samtidigt som det blir lite utav en spänningsroman under andra halvan. Bokcirkeln följde samma mönster som mina förutfattade meningar tänkte; tre stycken gillade boken och en avskydde den. Där hon såg en klyschig kärlekssaga fylld av floskler fokuserade vi andra istället på Kyas utsatthet och tyckte den biten var intressant.

Jag håller med om att det finns ett par inslag som kanske är lite too much men på det stora hela är boken väl läsvärd. Det är fint med alla naturskildringar och nörderier kring olika fåglars fjädrar eller grässorters blommor och jag gillar verkligen det här naturvurmandet i boken. Owens är zoolog så det förklarar ju ett och annat och hon ger definitivt en mer nyanserad bild av våtmarken och dess innevånare än vad jag hade innan.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 14 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Tidens länkar

Butler är en författare som jag varit nyfiken på ett tag och när Tidens länkar kom ut på svenska så här snygg för ca ett år sådan så kände jag ett akut köpbehov. Tack vare att jag lyckades få den vald som årets första bokcirkelbok i den feministiska cirkeln så blev den också läst relativt snabbt. Jag visste inte säkert vad det var jag rekommenderade mer än att Butler anses vara sf-författare vilket är en genre jag är tämligen obekant med. I just den här boken förekommer dock endast tidsresor vilket i sig förvisso kan ses som sf men jag tror inte direkt att, säg, Diana Gabaldon klassas som sf?

Svarta Dana bor i L.A. tillsammans med sin vita man Kevin och året är 1976. De har precis flyttat till ett nytt hus när hon en dag plötsligt får svindel och sedan befinner sig i utkanten av en skog vid en flod. I floden håller precis en liten pojke, Rufus, på att drunkna och Dana hoppar i och räddar honom. Det visar sig att han är hennes anfader och att han verkar kalla på henne när han är i livsfara, vilket händer ganska ofta för han är inte direkt en försiktig och eftertänksam ung herre. Pojkens far är slavägare och det är i början av 1800-talet vilket gör att Dana som ung ensam svart kvinna inte får det särskilt enkelt.

Jag var lite orolig att inte hinna läsa klart den här boken till bokcirkeln då jag som alltid började så sent men när jag väl börjat på den kunde jag inte sluta. Danas  berättelse är fängslande och komplex. Hon är van vid att leva som fri kvinna i ett hyfsat liberalt modernt USA och hamnar mitt i en tid där hon anses livegen och slavpiskan viner. Hennes anfader är inte särskilt sympatisk och hon tvingas att gå med på saker mot sin vilja då hon är rädd att hennes egen existens annars riskerar att utplånas. Det är ofta vidrigt och frågan om vad människor egentligen gör för att rädda sig själva är högintressant.

Butler tecknar slavarnas liv med ömsinthet men skildrar också det hårda livet, familjer som splittras vid försäljningar, misslyckade rymningsförsök med påföljande prygel, apati och allt annat som försiggick och än idag förekommer där människor utnyttjas på liknande vis. Det här är även en i allra högsta grad feministisk roman som visar på kvinnors utsatthet i ett samhälle där männen har makten. Redan den unge Rufus är elak mot sin mamma och menar att hans pappa likväl är det och berättar att hon kommer ju ändå med kaka sen. Trots att han värjer sig mot sin pappas våld och leker med de svarta barnen så fostras han ändå till den slavägande patriark han en dag skall bli.

Snarare än att kalla det här sf (som jag inte förringar på något sätt) skulle jag säga att det är en roman som debatterar rasism och feminism och som du definitivt bör läsa. Det ska bli intressant att diskutera den i bokcirkeln!

Förlag: Trut Publishing
Utläst: 8 januari 2022
Mitt betyg: 4/5

Krysantemum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a.ett novellrace. Det här är den sista novellen från asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
Elisa älskar och vårdar sina krysantemumodlingar på ranchen där hon bor med sin man. En dag kommer en man förbi i en gammal prärievagn och undrar om hon behöver hjälp med att laga grytor eller slipa saxar. När hon säger nej så frågar han om han kan få några krysantemumskott till en kvinna längre ner på vägen. Elisa säger ja och blir alldeles upprymd och fylld av livslust och något annat. En liten händelse senare på eftermiddagen släcker allt som en gång väcktes.

Vad tyckte jag?
Jag är inte riktigt säker på vad den här novellen faktiskt handlar om. Blir hon så glad för att någon visar intresse för hennes blommor? Blir hon tänd av det? Det står att ”bysten svällde passionerat” medan hon stod på knä i rabatten och grävde upp skott åt honom. Det kan ju tolkas lite hur som helst men när man är riktigt glad och uppspelt så andas man ju också sådär ytligt att ”bysten sväller”. Trots att jag inte riktigt förstår den så gillar jag den för jag tycker om Steinbecks sätt att skriva. Hans miljöbeskrivningar är så nätta och levandegör texten ut att bli det minsta långrandiga.

Förlag: Novellix
Utläst:
7 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tolv hundar i juletid

Årets andra julroman blev Tolv hundar i juletid och ordet hundar i titeln gjorde definitivt sitt för att locka mig. Ally har nyligen flyttat hem till sina farföräldrar i småstaden Pine Hollow. Hon säger att det är för att hjälpa dem med hundhemmet de driver men egentligen trivdes hon inte så bra i New York och hon känner sig lite vilsen i livet.

Bens syster och hennes man omkom i en olycka för ett par år sedan och han blev då vårdnadshavare för sin systerdotter. Han gör allt för att göra henne lycklig, eller nästan allt, han tänker definitivt inte köpa en hund som hon tjatar om. Ben sitter också i stadsfullmäktige i småstaden och har fått öknamnet Ebenezer Scrooge på grund av sin buttra uppsyn och förmodade julhat. När staden måste spara in på pengar lägger han den avgörande rösten på att dra in finansieringen av hundhemmet. Självklart möts Ally och Ben och hans dåliga samvete får honom att erbjuda sin hjälp när det gäller omplaceringen av de kvarvarande hundarna.

Den här julromanen gillade jag! Ja, den är klyschig men den innehåller också småstadsidyll, romantik med förhinder, julstämning så det förslår, en lesbisk borgmästare, överdådigt dekorerade brownies och så var det alla de här hundarna. Vilka härliga karaktärer! Det finns ett lagom stort persongalleri med mestadels härliga hjälpsamma småstadsmänniskor och kanske är de lite väl puttenuttiga ibland men hallå, det är en julroman! Självfallet gestaltas också nackdelarna så som skvaller och oförmågan att kunna vara anonym.

Jag upptäckte nu till min glädje att det finns två delar till om Pine Hollow. En med Houdini-hunden Harry i centrum och såklart en om Maximus, hans nya ägare och den person som man förstår hör ihop med de förstnämnda två. Du som har läst fattar vilka jag menar och man förstod att det fanns mer att hämta mellan de två. Lovely, hoppas Lavender Lit ämnar ge ut även dessa två på svenska men annars ska de nog gå att komma över på endera sättet!

Förlag: Lavender Lit
Utläst: 15 december 2021
Mitt betyg: 4/5

A Mercy

Den allra första skönlitterära boken jag läste i vårens kurs var A Mercy. Det är faktiskt den första boken jag läser av Morrison men troligen inte den sista.

Boken utspelar sig under slutet av 1600-talet i USA där den holländske mannen Jacob Vaark egentligen ogillar slavhandel men han accepterar ändå flickan Florens som en delbetalning av en skuld. Florens mamma ber honom att ta flickan och känslan av att bli avvisad av sin egen mor är något som tynger Florens under livet. Florens får det trots allt relativt bra hos Jacob och hans fru Rebekka där också tjänarna Lina och Sorrow bor. Lina är en native american och Sorrow dotter till en kapten och en slav på ett förlist slavhandelsskepp. Ett par år längre fram blir Florens kär i en man som hjälper Jacob med arbete, han är svart men fri och när Rebekka senare blir sjuk sänder hon iväg Florens för att hämta honom. En ganska farlig resa för en ung, ensam svart kvinna och som inte slutar som Florens vill.

Handlingen är på sätt och vis sekundär i den här boken, och dessutom lite snårig att förklara, men det du får är en bok som diskuterar rasism och kvinnors förutsättningar ända tillbaka till kolonialismens (och rasismens) begynnelse. Du lär känna en rad människor med olika svåra bakgrundsöden och stundtals hårda liv. Det handlar om relationen mellan kvinnor och män, föräldrar och barn och om längtan efter kärlek, tillhörighet och även rikedom.

Boken är skriven ur olika perspektiv, d.vs. ibland är det Florens i första person som skriver och då är stilen lite mer naiv och korthuggen, och ibland är det i tredje person. Inledningsvis gjorde detta att jag hade lite svårt att hänga med i boken men när jag kom in i den så gick det bättre men den är inte helt enkel. Jag förstår att min lärare valde den här boken då det finns mycket att diskutera kring både form och innehåll och jag tänker att den även skulle göra sig bra som en bokcirkelbok. Boken gör mig nyfiken på att fortsätta utforska Morrisons författarskap och jag tror att det finns många pärlor där som väntar på mig.

Förlag: Random House
Utläst: 30 mars 2021
Mitt betyg: 3/5

Hjärtlinjer

För ca tre år sedan läste jag Bennetts debutroman The Mothers och tyckte väldigt mycket om den. Ända sedan jag såg att Hjärtlinjer skulle komma ut på svenska har jag varit vansinnigt taggad på den och som tur var lyckades jag sälja in den till en av mina bokcirklar i april.

Tvillingsystrarna Desiree och Stella växer upp i en liten småstad i södra USA där det bor väldigt ljushyade svarta människor. I tonåren rymmer de till New Orleans och Stella upptäcker att människorna här tar henne för vit. En dag försvinner hon härifrån och hör aldrig mer av sig till Desiree. Några decennier senare följer vi Jude, Desirees dotter, som tar sig till college och jobbar extra som servitris på en cateringfirma. På en av festerna möter hon någon som på sätt och vis kommer att förändra världen för henne.

Den här boken vinner på att inte spoilas även om du under läsningen snart själv förstår vad som ska hända. Bennett är skicklig på att teckna karaktärer och att lyfta viktiga frågor både som fokus och lite mer i bakgrunden. Rasism och white passing är de stora frågorna i den här boken. Vilka förutsättningar och möjligheter har en människa som är svart respektive vit? Som en bikaraktär finns en fint gestaltad transperson och de svårigheter hen möter, inte i första hand från omgivningen utan mer kring det praktiska/vardagliga och det inre emotionella.

Bennett skriver också fram en fin småstadskildring och allting känns väldigt trovärdigt och tidstypiskt. Alla familjerelationer, alla saker folk gör av kärlek eller rädsla, stora händelser och små detaljer – det finns så mycket bra i den här boken och den lyckas dessutom vara spännande. Jag kan gott förstå att den här boken ska bli en TV-serie och jag ser mycket fram emot den. Nu önskar jag att jag hade köpt boken istället så den fanns i min hylla men jag lyssnade på den och tycker att Astrid Assefas inläsning var väldigt bra. Det är även en bra bokcirkelbok för dig som letar tips på dylika.

Förlag: Albert Bonniers Förlag 
Utläst: 18 april 2021
Mitt betyg: 4/5