Etikett: hyllvärmare

Innan fåglarna vänder åter 

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

I höstas trillade den här boken oväntat ner i brevlådan vilket jag tyckte var väldigt trevligt då jag varit nyfiken på den. Jag hade mycket annat att läsa då men bestämde mig för att läsa den tidigt nu i år vilket jag också lyckades med.

Alli är 23 år och bor i Karelen 1940. Hon vill inget hellre än att bli fiskare som sin far men dels är det inte vad familjen och samtiden förväntar sig av en ung kvinna, dels kommer Finska vinterkriget i vägen för hennes drömmar. Plötsligt har en fred slutits och Alli och hennes familj måste evakueras då deras stuga nu befinner sig på sovjetisk mark. De kommer till Österbotten där olika vägar gör att Alli börjar arbeta på ett militärsjukhus och livet där handlar om sorg, längtan och tillhörighet alternativt utanförskap.

Det var mycket jag verkligen tyckte om med den här boken och jag har googlat ganska mycket för att få en bild av Karelens historia. Mina tidigare förkunskaper var noll och det började med att jag reagerade på att Alli fiskade i Ladoga varpå jag tänkte; men vänta nu Ladoga ligger väl ändå i Ryssland. Ja, så där fick jag lära mig både ett och annat.

Alli är driftig som få men samtidigt naiv, eller en drömmare som hennes mor kallar henne. Hon är modern och framåtsträvande å ena sidan men tror också på folktro och hittepå-huskurer. Det är intressant och hemskt att läsa om vardagen och fasorna i ett krigsdrabbat land och jag funderar på vad jag själv skulle ta med mig vid en evakuering.

Men tyvärr tycker jag inte att boken når ända fram till mig. Karaktärerna är överlag inte så djupt tecknade och jag ser inte alltid skälet till varför vissa av dem agerar som de gör även om några saker klaras upp mot slutet. En annan sak som står lite i vägen för min läsupplevelse är språket som inledningsvis är så korthugget att jag nästan lägger ifrån mig boken men senare övergår i att bli översållat med olika metaforer likt nedan:

Mina rumskamrater var som ett träd med tredelad stam men gemensamma rötter. De stod där och susade i samma takt medan grenverket smyckades av broderade snöflingor. Deras huvudbonader påminde om fjärilar: hättans vita band var knutna i en stor rosett under örat likt vingar på grenarna.

Sammanfattningsvis är det en intressant men inte tillräckligt djupgående bok. Rekommenderas för de historiska aspekterna men den hade kunnat kortas av lite med färre metaforer.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 24 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Den uppgrävda jorden

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

På bokmässan 2022 svängde jag förbi Galagos monter och köpte Den uppgrävda jorden då jag ville veta mer om adoptioner efter alla avslöjanden som skett. Lisa Wool-Rim Sjöblom har tidigare skrivit boken Palimpsest om hennes egen korrupta adoptionsprocess vilken jag dock inte läst ännu.

I Den uppgrävda jorden handlar det istället om Maria som vill hitta sin chilenska mamma. Marias lillebror, som också är adopterad, blir bara arg över att hon vill leta efter sin förstamamma. Han hävdar att de ju blivit bortlämnade för att deras mammor inte vill ha dem.

Maria börjar forska i saken och beger sig till Chile för att dels lära sig spanska och dels kunna få ut sina originaldokument. Hon får resa runt och besöka olika ställen och prata med människor för att foga pusselbit till pusselbit i historien om hennes liv. Så småningom kommer sanningen fram och det visar sig att Marias mamma inte alls lämnade bort henne frivilligt utan blev tvingad till det. Men i papperna står det ju att hon visst lämnade henne frivilligt. Maria blir en av de drivande talespersonerna för den här frågan kring de korrupta Chileadoptionerna och det visar sig att det är långt fler än hon själv som råkat ut för samma sak.

Att läsa den här boken utan att bli omskakad är omöjligt. Tanken på alla de föräldrar som tvingats lämna bort sina barn eller bestulits på dem är minst sagt upprörande. Man blir arg, ledsen och chockad på samma gång. För att inte tala om alla de barn som växer upp med en känsla av att vara bortvalda och som kanske hela livet undrat varför deras föräldrar inte ville behålla dem.

Maria och andra aktivister gör ett hästjobb med att lyfta frågan om de korrupta adoptionerna. Och det är skrämmande att det här bara handlar om ett land. Hur ser det ut med alla andra adoptioner runt omkring i världen? Såklart finns det fall av adoption där allt gått rätt till men så länge det finns pengar inblandat är det som upplagt för att det ska kunna gå till på det sätt som det gjorde för Maria, hennes bror och alla andra i deras sits.

Jag rekommenderar alla att läsa den här boken (tips, den finns på rean i år!) och själv är jag sugen på både Palimpsest, Adoptionerna (också på rean!) och andra böcker på ämnet. Tipsa mig gärna!

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Liv till varje pris

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i serien om Maj. Som jag skrev redan i recensionen av Sörja för de sina så vet jag inte om jag läst hela trilogin om det inte vore för mitt dåliga samvete som gnagde eftersom jag tiggde till mig dem i julklapp 2014 av min numera bortgångne pappa. Men pappa, nu har jag i alla fall läst dem allihop! Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

Tredje delen tar vid exakt där andra delen slutar och vi befinner oss i 1953. Dagar läggs till dagar och vi fortsätter följa Majs sysslor medan barnen växer upp och börjar få sina egna liv med partners och egna hushåll. Anita har läshuvud och oroar sig för Tomas medan Lasse mest är ute och far så som pojkar gjorde mest på den här tiden. Familjeföretaget försvinner till sist ur familjen och Tomas skaffar en liten butik i Sundsvall och till sist vill han nästan aldrig komma hem till Ö-vik längre. Varför inte det?

Folk fyller jämnt och blir äldre och äldre och är det i denna del eller någon annan som Maj förlorar en kär vän? Det gör faktiskt lite ont. Men på det stora hela så är jag fortfarande less på Maj och Tomas och jag ogillar hur det går när Anita äntligen får åka och studera. Det var väl onödigt.

På sidan 28 i denna tredje del finns en sida som ändå är intressant (sorry för kass bildkvalité). Jag vill absolut att Maj ska få finnas men jag älskar henne definitivt inte och jag önskade att hon höll sig undan med alla sina onödiga kommentarer. Jag tycker det är superfint med en bok om en hemmafru men hon är så osäker och osympatisk att jag liksom inte bara orkar med henne. Gissningsvis var det författarens avsikt att vi skulle uppfatta Maj så här men varför förstår jag inte. Nu skiljs våra vägar Maj men jag lovar att du för alltid ska få stå i min hylla. För mitt samvetes skull.

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Systrarna

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Kan man annat än älska Khemiri? Först lyssnade jag på honom under bokmässan men sen var jag på ett ännu bättre, roligare och mer intimt samtal i Aspuddens bokhandel i november förra året. Jag var där med min ena bokcirkel och två av tre köpte boken efteråt. Jag hade gärna köpt den i Göteborg men hade ingen lust att frakta hem den just då. 🙂

I Systrarna lär vi dels känna de tre fiktiva systrarna Ina, Evelyn och Anastasia, dels får vi följa Jonas uppväxt i en autofiktiv romanform som innehåller en hel del sanningsenliga moment men gissningsvis en och annan kryddad bihistoria också. Jonas får tidigt höra talas om systrarna och en dag träffar han dem hemma i närområdet i Drakenbergsparken. Precis som han är de halvtunisier och bara det är en stor grej. Om och om igen under årens gång korsas deras vägar och Jonas är mer än lovligt besatt av dem, särskilt Evelyn. På något sätt verkar deras öden vara sammankopplade men exakt hur vet ingen riktigt.

I amerikansk författaranda är den här boken låååång, omkring 700 sidor, men jag slukar den så gärna och tycker att längden är perfekt. Jag fascineras över hur självutlämnande Jonas är och historier han berättar under författarsamtalen, vilka i alla fall låter sanna, återkommer sedan i boken. Det får en ju onekligen att fundera kring exakt vad som är sant eller inte i boken. Inte för att det egentligen spelar någon roll men det ger en extra krydda till läsningen. Är det en roman eller ett utdrag ur skvallerpressen jag läser liksom?

Jonas pratade också om hur han skrivit fram en mer och sann bild av sin pappa genom sitt författarskap. Jag har tidigare läst Ett öga rött, Allt jag inte minns och Pappaklausulen men blev så himla sugen på att läsa/läsa om alla hans böcker i kronologisk ordning. Av någon anledning så ser jag mig leta i second hand-butiker efter hans romaner (då jag gett bort alla de jag en gång hade….), jag vet inte varför, men det blir mer ett spännande samlarprojekt liksom. Men jag har ännu inte börjat leta.

Jag kan inte låta bli att tänka lite på Virgin Suicides vilken jag dock inte läst utan endast sett och framför allt lyssnat på soundtracket till. Inte för att Mikkolasystrarnas öde är lika tragiskt utan mer den här fascinationen/besattheten av ett gäng systrar som skildras där. (Jag måste verkligen läsa den!) Jag gillar alla systrarna även om jag tycker att Evelyn och Anastasia är lite bitchiga och elaka mot Ina. Hon är ju faktiskt storasyster med ansvar och att planera är aldrig fel. Jonas däremot är lite awkward och pinsam emellanåt vilket är helt fantastiskt eftersom att han ju skriver sin egen karaktär. En läsupplevelse som rekommenderas!

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 21 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Omständigheter

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Omständigheter var den fjärde boken av Ernaux jag läste och jag känner mig rätt klar med henne just nu. Hennes böcker är liksom torra och kliniska i kombination med ett ålderdomens reflekterande över det som varit. Jag vet inte varför det inte tilltalar mig. Jag älskar ju Ágota Kristóf som också skriver avskalat.

I omständigheter handlar det om en abort hon en gång gjorde och om hur svårt och förbjudet det var samt hur dyrt, farligt och sjukt det var att få den gjord. Det är ett jätteviktigt ämne som jag absolut inte vill förringa och det ör fint att hon fick det nedtecknat och utgivet. Jag har tidigare skrivit om hur jag minst av allt i hennes författarskap uppskattar de här metabitarna där hon reflekterar kring sitt skrivande och tar med det i romanen. Men utan det skulle hennes böcker ju vara superkorta (de är redan jättekorta).

Så nu har jag läst fyra titlar: En flickas memoarer, Min far, Kvinnan och den här. Det är ändå fler än vad jag läst av alla andra nobelpristagare, jag tror Ishiguro och Lagerlöf kommer på andra plats med tre lästa titlar vardera men jag har förmodligen läst mer av Selma i ungdomen. Och gills det att min pappa högläste Nils Holgersson för mig? Jag missunnar inte Ernaux Nobelpriset men hon var bara inte för mig.

Förlag: Norstedts
Utläst: 4 juli 2023
Mitt betyg: 3/5

Liv Strömquists astrologi

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Jag vill läsa alla Liv Strömquists album och köpte detta på bokmässan 2022. Då hennes böcker oftast är politiska tänker jag att jag bör läsa dem när de är lite färskare (jag har läst de flesta flera år efter utgivningen) så att jag hänger med i tankegångarna. Men jag har ändå flera stycken kvar olästa just nu så det får bli som det blir.

Den här boken är precis vad vad den utlovar att vara, en bok om astrologi. Men, den är ju inte seriös (om ett ämne som astrologi nu någonsin kan vara seriöst?). Ett stjärntecken i taget gås igenom och vi får veta vilka kändisar (nya som antika) som tillhör detta stjärntecken, vad som karakteriserar dem och hur det visar sig. T.ex. att fiskar är alkisar, [mentalt] svaga och fyllda av ångest och ältande gammal kärlek. Samt att de är överrepresenterade i yrket poet/författare. Jag tror ju inte på astrologi men självklart så känner jag en fisk som passar SÅ bra in på den där beskrivningen. 🙂

Det som drar ner mitt betyg på just det här seriealbumet är att hela den här astrologigrejen inte är lika intressant som hennes politiska album. Även om hon självfallet får in många smockor på olika personer under respektive stjärntecken så blir det mer lösryckt än vad det varit tidigare. Vissa delar blänker mer än andra och jag fnissar emellanåt så är jag ändå glad att jag läste det, det är bara inte fullt lika bra som övriga.

Förlag: Norstedts
Utläst: 2 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Sörja för de sina

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Ett av mina läsmål förra året var att läsa alla mina hyllvärmare införskaffade 2014 och när december närmade sig hade jag ganska många kvar. Särskilt ville jag få läst serien om Maj eftersom jag tjatat till mig den i julklapp och sedan har haft dåligt samvete i åratal över att pappa köpte hela serien inbunden till mig och jag bara lät den stå i bokhyllan oläst. Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

I den andra delen om Maj är vi framme vid 40- och 50-talen. Tomas, som ju inte direkt visade sin trevligaste sida i slutet av första boken, har gått i behandling och nu är familjen samlad igen. Maj föder deras andra barn, Lasse, som hon har lite lättare att knyta an till. Ja, och sen går livet långsamt framåt förbi krigsslut och dödsfall, somrar på ön, evigt ältande och alla hundratals vardagsdetaljer.

En kompis läste första boken om Maj och ledsnade på alla beskrivningar om mat och göromål. Jag har inte så stora problem med det men däremot med både Maj och Tomas. Två mer osäkra och konstiga människor får man ju leta efter. Maj ser ner på alla, trånar efter sitt ex och är livrädd för att alla runtomkring ska tycka att hon är ful/dålig/lagar äcklig mat etc. Tomas är så sjukt feg och vurmar efter andra kvinnor och bara dränker sig i sin egen ångest.

Till och från fångar ändå boken mig, kanske när det händer något intressant men andra gånger skumläser jag flera sidor för att komma framåt i boken. Jag tycker om att läsa om hemmafrun och att hon får en röst men jag önskar att hon fått en mindre gnällig röst. Ärligt talat känner jag mig klar med Maj och Tomas när den här boken är utläst men det dåliga samvetet gjorde att jag ändå läste tredje och sista delen också. Recension på den kommer.

Förlag: Norstedts
Utläst: 1 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Minnesteatern

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag ville börja året med något enastående så vad passade då bättre än galet snygga formgivna Minnesteatern? Sara R. Acedo är utan tvekan min största favorit när det kommer till bokomslag. Allt hon rör vid blir magiskt.

Dora och Tistel bor i Trädgården. Dora är barn till en av herrarna men han vill inte kännas vid henne medan Tistel är betjänt (slav) åt fru Augusta. I Trädgården finns ingen tid utan det är ett slags paradis för härskarklassen där de festar för evigt – de dansar, dricker och spelar krocket. Alla betjänter är barn som lurats till Trädgården och fråntagits sina namn. Utan sitt rätta namn kan de aldrig hitta hem igen utan kommer bara tillbaka igen om de försöker rymma. När fru Augusta plötsligt blir förvisad från Trädgården bestämmer sig Tistel för att också ge sig av och försöka få tillbaka sitt namn. Som tur är hittar han någon som kan hjälpa honom och Dora ut bland de andra världarna.

Boken står som fantasy på bokhandeln men det är mer som en saga. Även om sagor ju är fantasy. Jag har tidigare läst och gillat Amatka av Tidbeck vilken är mer sci-fi. Här finns det olika världar, olika typer av varelser och olika dimensioner. Fru Augusta hamnar inledningsvis i Uppsala där hennes magiska krafter ger henne en rad fördelar medan barnen rör sig i mer sagolika världar.

Språket är speciellt, det är ofta ganska korta meningar och mycket direkta handlingar samtidigt som där är svulstiga beskrivningar med fantastiska ordval. Karin har ju skrivit den på engelska medan Andreas Vesterlund har översatt den till svenska. Så det är hens språk men ändå knådat genom någon annans händer. Hen skriver dock i efterordet att hen är väldigt nöjd med översättningen vilket är roligt att läsa. Det förekommer jojk, pölsa och andra, i mina ögon, typiskt nordiska företeelser så det vore intressant att höra hur de amerikanska läsarna uppfattar och relaterar till detta. Själv googlar jag på Saajvoe som jag inte kände till tidigare.

Det är en fascinerande berättelse, med både helt Murakami-galna dimensioner, grymma våldshandlingar men också en hel del konkreta tips om hur man blir en god medborgare samt såklart kärlek till berättelser och berättande. En sak som jag tar med mig från läsningen är att jag ska vara lite mer försiktig med vem jag lämnar ut mitt namn till, man vet ju aldrig vilken makt det kan ge vederbörande…

Förlag: Volante
Utläst: 3 januari 2024
Mitt betyg: 4/5

Människohjärtat

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Så efter typ 11 år nådde jag äntligen hela vägen från Himmel och helvete till Människohjärtat. Vilken förunderlig bokserie! Då det här är en serie får du vara beredd på major spoilers i recensionen.

Pojken vaknar upp i en säng i Sléttueyri och finner att både han och Jens har överlevt. Här möter han Álfheid, flickan med det röda håret och de gröna ögonen som ställer så många frågor om Jens. Efter en tid här återvänder pojken till Köpingen och ibland tänker han på Álfheid men han tänker också på Ragnheid. Rikemansdottern med de iskalla gråa ögonen vilka hela tiden verkar söka kontakt med honom.

Han fortsätter att bo hos Geirtrud och de tar snart in fler kvinnor i sitt hus för att erbjuda stöd, systerskap och sysselsättning. Männen i Köpingen knotar och knorrar och säger fula ord om Geirtrud och vad en sådan som hon egentligen behöver. Samtidigt som pojken tänker på flickor får han sin bildning och han tänker mycket på dikter och böcker. Och runtomkring honom pågår livet som handlar om fiske, fylla, kärlek, död och lemmar.

Jag tyckte verkligen om den här serien och Stefánssons sätt att skriva. Ibland går det lite runt, runt – på ett bra sätt –  och jag läser nu att han började som poet vilket förklarar det vidunderliga språket. De här böckerna ger en sådan målande bild av livet på Island runt förra sekelskiftet. Hur hårt det kunde vara på sina håll och hur stor längtan nästan alla människor har, vissa hungrar efter makt, andra mat eller böcker och åter andra sex.

Det finns mycket feministiska tankegångar här med kvinnor som inte har samma förutsättningar och väldigt många som vill slå sig fria från patriarkatets bojor och leva sina egna liv. Många män är odugliga, elaka, suputer eller svaga. Till syvende och sist blir det dock, lite väl, mycket tvåsamhet även om jag kan förstå att väldigt många längtar efter någon att dela tillvaron med. När vi lämnar pojken så vet jag inte om han ännu kommit fram till vem han är men det har varit fantastiskt att ta del av hans resa på väg mot vuxenvärlden.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 10 december 2023
Mitt betyg: 4/5

Änglarnas sorg

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

För 11 år sedan läste jag Himmel och helvete och föll pladask. Så pladask att jag två år senare skaffade både den (jag hade läst ett biblioteks-ex.) och resten av böckerna och ställde i min hylla. Och där stod och stod de tills nio år hade passerat och jag var framme vid 2014 i min Rensa bokhyllan-utmaning. Tänk att det blir så ibland, trots att man tycker så mycket om en bok/författare så glöms de bort eller hinns inte med.

Då det här är en serie får du vara beredd på spoilers i recensionen.

Eftersom det gått 11 år så läste jag om Himmel och helvete då jag nu ämnade läsa hela trilogin i ett svep. Det hade inte varit nödvändigt med omläsning men den ger en bra bakgrund till varför pojken nu befinner sig hos Geirtrud i Köpingen och hur hans karaktär tänker och känner. Det har gått tre veckor sedan han anlände till Köpingen och han börjar känna sig hemmastadd hos Geirtrud och lovas bildning.

En dag knackar brevbäraren Jens på och av ett par olika anledningar bestäms att pojken ska följa med Jens på en posttur till nordligaste Island, en tur som går över både hav och berg. Både Jens och pojken fryser mer eller mindre ihjäl flera gånger om, de får hjälp av fattiga utsvultna och sjuka människor vilka bara ha utspätt kaffe och skämt salt fågelkött att bjuda på. När de någon gång har det skapligt i ett hem som bjudit in dem så ger de sig ändå iväg för Jens orkar inte lyssna på folk som pratar. Han behöver få tänka och tar en omväg som gör dem ännu frusnare och pojken pratar till sist med de döda.

Jag tog en kort promenad dagen jag skrev denna recension och Stockholm bjöd på vindstilla och – 12 grader. Nu var jag väl klädd på överkroppen men hade behövt varmare på fötterna och benen då jag blev lite kall efter en obligatorisk vinter-fotopaus. Betänk då att pojken och Jens vandrar berg upp och berg ner, längs piskande Ishavsstränder och genom snöstormar så grova att de tappar bort varandra och blir ”halvblinda av ispansaret över ansiktet”. Boken utspelar sig på en fiktiv plats i slutet av 1800-talet men jag googlar lite väder på norra Island och de verkar faktiskt inte ha särskilt kallt i april som detta är utan runt nollan. Fast det är ju utan vinden då.

Hur som helst så är jag förundrad över att det faktiskt inte fryser ihjäl på riktigt, de måste ha rejält bra kläder men pratar ändå om stumma tår och fingrar. Det blir lite Sagan om de två tornen-känsla i denna bok som är en mellanbok och det vandras enormt mycket. Samtidigt har Jens och pojken så sköna dialoger, eller monologer från pojkens håll och det finns tonvis med meningar som du vill stryka under och skriva upp i din citatbok (om du hade en). Mycket handlar om kärlek och längtan men också om litteratur och livet. Alla karaktärer, även djuren, är så fascinerande och väl beskrivna. Trots allt elände i boken så längtar jag tillbaka till Island och är glad att jag faktiskt fick åka dit en gång i livet.

Boken slutar i en rejäl cliffhanger och jag fröjdas åt att jag har den tredje delen hemma och öppnar den direkt.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 4 december 2023
Mitt betyg: 4/5