Sörja för de sina

Ett av mina läsmål förra året var att läsa alla mina hyllvärmare införskaffade 2014 och när december närmade sig hade jag ganska många kvar. Särskilt ville jag få läst serien om Maj eftersom jag tjatat till mig den i julklapp och sedan har haft dåligt samvete i åratal över att pappa köpte hela serien inbunden till mig och jag bara lät den stå i bokhyllan oläst. Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers!

I den andra delen om Maj är vi framme vid 40- och 50-talen. Tomas, som ju inte direkt visade sin trevligaste sida i slutet av första boken, har gått i behandling och nu är familjen samlad igen. Maj föder deras andra barn, Lasse, som hon har lite lättare att knyta an till. Ja, och sen går livet långsamt framåt förbi krigsslut och dödsfall, somrar på ön, evigt ältande och alla hundratals vardagsdetaljer.

En kompis läste första boken om Maj och ledsnade på alla beskrivningar om mat och göromål. Jag har inte så stora problem med det men däremot med både Maj och Tomas. Två mer osäkra och konstiga människor får man ju leta efter. Maj ser ner på alla, trånar efter sitt ex och är livrädd för att alla runtomkring ska tycka att hon är ful/dålig/lagar äcklig mat etc. Tomas är så sjukt feg och vurmar efter andra kvinnor och bara dränker sig i sin egen ångest.

Till och från fångar ändå boken mig, kanske när det händer något intressant men andra gånger skumläser jag flera sidor för att komma framåt i boken. Jag tycker om att läsa om hemmafrun och att hon får en röst men jag önskar att hon fått en mindre gnällig röst. Ärligt talat känner jag mig klar med Maj och Tomas när den här boken är utläst men det dåliga samvetet gjorde att jag ändå läste tredje och sista delen också. Recension på den kommer.

Förlag: Norstedts
Utläst: 1 december 2023
Mitt betyg: 3/5

Lämna en kommentar