Om snö och guld

Om snö och guld var en bokcirkelbok någon gång nu i våras som min bokcirkelkompis valde. Jag hade bara läst Missne och Robin av Edelfeldt i ungdomen men länge tänkt att återvända till hennes författarskap.

Miranda växer upp i Stockholmsförorter med en frånvarande läkarpappa och en mamma som lider av någon slags psykisk ohälsa. Miranda själv verkar inte heller helt psykiskt stabil och hon drar sig undan folk alltmer och flyr genom att skapa en sagovärld om flickan Guld som hon tecknar och skriver om. Så småningom får hon ett riktigt sammanbrott vilket till sist leder henne in i folkhögskolevärlden där hon äntligen får vänner.

Hm, alltså boken sträcker sig över årtionden, även om fokus är på Mirandas ungdomsår och därikring, så det är lite svårt att beskriva en handling enligt gängse normer. När jag börjar läsa den här boken, vilket är väldigt sent inför bokcirkelträffen, blir jag förvånad över hur pass lättläst den är. På en kväll har jag läst halva boken trots att den är nästan 500 sidor lång. Nästa dag bestäms det att bokcirkeln blir framflyttad och jag lägger den åt sidan för andra mer prioriterade böcker innan jag plockar upp den igen och läser klart den.

Under läsningen av första halvan blir jag insugen i språket och berättelsen nästan hypnotiserar mig. Men när jag återvänder har jag tappat läsglöden lite. Jag vet inte riktigt varför men andra och tredje delen intresserar mig inte lika mycket som den första. Kanske hade boken kunnat kortas ner lite?

Mirandas mamma mår uppenbarligen inte bra och hon är många gånger rent vidrig mot sin dotter. Pappan är sällan hemma för att han liksom inte står ut med mamman och den stackars Miranda får ta all skiten. Mamman bryter verkligen ner henne med kommentarer om allt ifrån hennes klädsel via ironiska smeknamnet ”Geniet” till att hon ju bara är sin dotters passopp. Miranda skapar sig som sagt en egen sagovärld där hennes karaktärer kan göra allt de vill och det är spännande att följa hennes berättelse om flickan Guld. Jag hade kunnat tänka mig att läsa den boken faktiskt. På det stora hela är Om snö och guld en intressant och skrämmande om än något utdraget skildrad uppväxtberättelse!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 april 2023
Mitt betyg: 3/5

Skuggläge

Tredje boken om August och jag fick vänta rätt rejält länge innan mitt reserverade ex från bibblan damp ner. De tidigare läste jag ju direkt de släpptes på streamingtjänst. Men det var på den tiden som jag fortfarande tyckte det var värt att ha en streamingtjänst. Eftersom det här är en serie kan det finnas spoilers i recensionen för dig som ännu inte läst alla tidigare delar.

August ska anordna en baktävling på Hovenäset och livet med Maria flyter på fint. Men så hittas en hängd man, en ung tjej kommer på besök och hyr Fryshuset och en rad indicier gör att det gamla styckmordet blir aktuellt igen. Självfallet är Gunnar med på ett hörn och drar i bra tåtar och hur ska det egentligen gå för Ray-Ray och hans kärleksliv?

Tja, vad säger man. Ännu en härlig bok om gänget på Hovenäset att sluka. Jag gillar ju den här cozy crime-stilen där mycket fokus läggs på karaktärerna, fantastiska bakverk och charmiga miljöer. Men själva deckarnöten är riktigt spännande med många olika trådar att hålla i huvudet. Det är snyggt hur Ohlsson knyter ihop säcken från de två tidigare böckerna men samtidigt planterar frön inför kommande framtid så jag ser fram emot att få läsa mer om August och co.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 17 maj 2023
Mitt betyg: 4/5

Sweet dreams Öxnehaga

Jag var nyfiken på Agrells debut, Ett halvt andetag, när den kom men läste den aldrig. När så en förfrågan om att läsa den här 80-talskaramellen dök upp tackade jag tveklöst ja och jag läser väldigt få recensionsexemplar numera.

Sara och Mia växer upp tillsammans i Öxnehaga i Huskvarna. 1988 fyller tjejerna 12 år och går i sexan. Vi följer deras dagar när de hänger i skaterampen, letar skräp i containrar att göra små säljbara konstverk av, har party, försöker finna sin plats i skolan och genomlever skarven mellan barndom och ungdom samtidigt som de drömmer om framtiden. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa. Såklart har hon en men mamma vill inte prata om honom. Parallellt med tjejernas uppväxthistoria möter vi dem i nutid. Deras vänskap har bestått genom åren men en dag ringer Mia och berättar att hon gjort något oförlåtligt. Vad kan man egentligen förlåta?

1988 var jag 12 år och gick i sexan. Oj så många saker jag känner igen i den här boken. Dallastittandet, Eurythmicslysssnandet, axelvaddar, att ha party, saccosäckar, videobandspelaren och att spela in egna radioprogram på kassettband. Självklart finns här även massor som jag inte känner igen men Agrell har fångat tidskänslan riktigt fint. Även om jag var väldigt olik Sara som barn så gillar jag också hur den här sköra tiden mellan barndom och ungdom gestaltas, den enorma förväntan på framtiden (i första hand högstadietiden) och senare i livet den brutala insikten om krossade drömmar och förlorad tid.

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin skildring av en barndom och vänskap men innehåller också en hel del element där barn inte längre får vara barn och vuxna som inte agerar vuxet. Nu måste jag definitivt ta och läsa Agrells debut!

Titel: Sweet dreams Öxnehaga
Författare: Anna Agrell
Förlag: Historiska media (2023)
Sidantal: 271
Utläst: 28 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Att föda ett barn

Typ 40 år efter alla andra ger jag mig slutligen på trilogin om Maj. Den har stått i min hylla sedan min pappa köpte serien till mig i present i november 2014 efter att jag önskat den. Han gjorde sig till och köpte alla tre inbundna och så läste jag dem aldrig då. Det har jag haft lite dåligt samvete för. Men nu är jag igång!

Maj är 20 år gammal och året är 1938. Hon har lämnat sin hemort Åre för att glömma exet Erik som bedrog henne. Men hon kan ändå inte riktigt glömma honom. En dag ber kollegan och väninnan Ingrid henne att följa med på en tur i Tomas bil. Hon säger att han är snygg. Maj har egentligen ingen lust men gör det ändå. Ingrid har inte sagt att han är gråhårig och ca 20 år äldre än Maj men han är ju ändå ganska trevlig och artig. En lånad pälskappa som ska återlämnas leder till en graviditet och plötsligt måste Maj både gifta sig och flytta ihop med Tomas. Men vem är han egentligen?

Jag hade inte läst på baksidan av den här boken och visste inget mer direkt än att det handlade mycket om Majs hemmafruliv. Det är är jag glad för, för på så vis framträdde problematiken med Tomas steg för steg för mig precis som den gjorde för Maj. Sandberg skriver speciellt, det är väldigt intensivt och ofta ganska osammanhängande tankeflöden. Maj vill inte bli med barn, hon vill inte vara med Tomas och hon vill inte bo ovanpå hans gamla mammas lägenhet. Men när hon nu måste det så gör hon allt vad hon kan för att framstå som den goda husmodern. Hennes tankar kretsar kring mat och minutiös städning i kombination med djup oro, ångest och en känsla av att inte duga till för släkten och samhällets ögon. Tomas vill ha henne men hon kan inte förmå sig att vara intim med honom igen utan gör allt för att hålla sig undan.

En extra personlig touch är att min mormor är född i december samma år som Maj, hon var norrlänning men långt längre norrifrån än Maj och hon hette Maj Margit då Maj är vårt släktnamn på kvinnosidan. Eller var kanske, jag fick bara söner så vi får väl se. Min mormor var också urtypen för en god husmor men därefter slutar nog likheterna med bokens Maj.

Möjligen att boken hade kunnat vara lite kortare, ibland bläddrade jag fram några sidor för att tjyvläsa vissa skeenden innan jag vände tillbaka och läste på riktigt. Samtidigt blev den emellanåt som en drog där mina ögon bara flödade över sidorna och jag hade svårt att lägga den åt sidan för att sova. Men jag tyckte definitivt om boken vilken slutar väldigt abrupt men så hade väl Sandberg redan planerat att det skulle bli en trilogi. Jag är inte alls matintresserad men fascineras av nörderi och man kan väl inte annat än att betrakta Maj som en mat- och städnörd. Även om hon såklart hellre hade återfått sin ungdom och varit ute på dansbanan med jämnåriga. Det ska bli intressant att få följa hennes liv i de kommande böckerna och se hur det blir.

Förlag: Norstedts
Utläst: 22 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Sidenkatedralen och andra texter

2020 fick jag den här i födelsedagspresent av min pappa tillsammans med en fin lapp där han skrev att Sara Danius var en av hans favoritpersoner. Jag hade ingen aning om detta och blev väldigt glatt överraskad av att en så cool kvinna var viktig för min pappa.

Boken består av en rad olika texter. Det är förord till olika böcker, texter ur DN om modeskapare och fotografer, berättelser om Saras Nobelklänningar, inträde och utträde till Akademien samt litegrann om hennes cancer från sommar- och vinterprat. Fem olika delar och jag tyckte om alla på olika sätt.

Jag är långt ifrån Sara när det gäller mode. Jag är tämligen ointresserad av kläder men ibland får jag små ryck och försöker engagera mig. Däremot är jag insatt när det gäller miljöaspekten av mode och jag undviker fast fashion vilket troligen Sara gjorde också men kanske av andra anledningar. Hon är förtjust i haute couture och siden medan jag undviker siden eftersom jag inte gillar att man kokar larverna levande för att få ut silkestråden. Men visst är hennes klänningar vackra.

Sara är också intresserad av fotografi och jag har absolut noll koll på de fotografer hon nämner men hon väcker mitt intresse och jag googlar deras bilder och frågade genast en kompis om vi inte skulle ta och gå på en fotoutställning här i Stockholm. Foto är annars en sådan sak som jag tycker är spännande och jag skulle gärna fotografera mer och bli bättre på det men jag har f ö r många intressen…

Hon skriver väldigt bra och är så intellektuell att jag ibland känner mig lite smådum. Men inte så att det är hennes mening att göra ner någon, hon förutsätter nog bara att läsaren är lite på samma nivå som henne. De inledande kapitlen består av olika förord och jag blir sugen på att t.ex. läsa om Madame Bovary och funderar på om jag borde läsa Proust? Min bokcirkel gjorde det men jag orkade aldrig då. Å andra sidan tycker jag att Sara är lite den gamla skolan när det gäller litteratur men hon är som sagt en klassiskt skolad litteraturhistoriker så det faller sig naturligt. En del av mig vill läsa fler klassiker och en annan del av mig är lite motvalls för att det mest bara är gamla vita män som ingår där.

De sista texterna är mest personliga och beskriver bl.a. hennes barndom och  hennes känslor när hon fick frågan om att bli ledamot i Svenska Akademien fram till känslorna när hon blev avsatt. Jag tycker det är en stor förlust för Sverige att Sara gick bort så tidigt och tänker att hon hade kunna fortsätta tillföra mycket till dagens samhällsklimat. Nu är jag sugen på att läsa mer av henne.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 6 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Uppgång & fall

Jag vet inte på rak arm hur många Liv-album jag läst nu men tror att jag är någonstans halvvägs i hennes produktion Varje gång jag läser ett blir jag dock väldigt pepp på att läsa de andra!

Jag har inte alls koll på alla de här rika männen hon skriver om men förstår till fullo hennes resonemang om att de carpar diem och lever i nuet som sjuttsingen och jag fnissade högt åt det samtidigt som det ju är tragiskt och sjukt. Serien om att alla kulturmänniskor är medelklass känns spot on och även den om hur vänstern resonerar. Det var intressant och lite läskigt att läsa om Ayn Rands inflytande och det var också på sätt och vis skrämmande och obehagligt att läsa om finanssektorn även om jag ju vet att det går till så.

Något som är extra kul med just det här albumet är att hon refererar till Barnboksprat vilket ju är en blogg jag också skriver på. Hon skriver egentligen ingenting om själva bloggen utan hänvisar bara till en intervju som en av oss (inte jag) gjort där men ändå, det känns som att jag är typ omnämnd i ett Liv Strömquist-album! Nu vet jag att de flesta som omnämns i hennes album nog inte blir så superglada vilket jag kan förstå men jag tyckte just det här var coolt.

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Hatet

Jag skaffade den här för åtta år sen och nu blev den äntligen läst. Sveland fick ett brev hem som mordhotade henne och hon insåg snart hur mycket liknande skit som hon bara skrattat bort genom åren och blev istället arg och bestämde sig för att skriva en bok om antifeminism och allt det kvinnohat som finns där ute i världen och på nätet.

Hon varvar korta personliga månadsbetraktelser, som t.ex. om hur hennes lille son börjar kolla i kikhålet innan de går ut så att mamma ska veta att ingen är där, med längre faktabaserade kapitel om olika typer av antifeminism. Det handlar om dokumentären Könskriget som jag aldrig såg när det begav sig men som liksom merparten av alla dokumentärer låter felvinklad och överdriven för att ge rätt effekt. 

Det handlar om när F! kom och hur media skrev ner utseendet på de politiker och människor som engagerade sig där så att många hoppade av. Jag är såklart för media men ogillar den typ av drev som ofta uppstår när det finns chans till klick. Kapitlet om Breivik som visar hur antifeminister ofta också är rasister är skrämmande läsning och så finns där en hel del män omnämnda i boken som verkar ha som sitt livsprojekt att hata kvinnor.

Oavsett vad du tycker om Maria Sveland idag så visar den här boken tydligt hur det finns en alldeles för stor tolerans för hat, hot och förödmjukelse av kvinnor i Sverige idag och det här är fortfarande aktuellt åtta år senare. Jag vet inte exakt vad men något gör att mitt betyg landar i en trea bara. Kanske att Sveland känns lite för svartvit i sina resonemang men jag tycker absolut det är en bok värd att läsa.

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Love Hurts

Love Hurts fick jag ”ärva” av sambon efter att jag läst och gillat Alena. Det är en samling serienoveller vilka alla, precis som namnet antyder, handlar om kärlek med en twist som allt som oftast är blodig. Många av novellerna är väldigt roliga och det finns något för nästan alla här i från mer renodlad skräck till science fiction. Vissa är bättre och andra lite tristare men alla är väldigt snyggt tecknade och det finns lite kul fun facts längst bak i boken. Möjligtvis blir det lite kaka på kaka att sträckläsa albumet så som jag gjorde men det var också roligt att bara sluka det i ett enda stycke.

Serien om hon som tar livet av sig själv för att kunna fortsätta stalka sitt numera döda ex även i döden var riktigt sjuk. Den mobbade flickan som återvänder för att mörda alla på en klassåterträff men åker till fel träff och då aldrig får vet att killen hon en gång var kär i också hade en crush på henne var lite sorgsen. Kim nämner i slutordet en sida som blivit en favorit bland fansen där två stycken som slåss till sist omfamnar varandra och samtidigt sticker en kniv i ryggen på varandra vilken är väldigt vacker i allt det brutala. Tro nu inte att jag uppmuntrar våld utan ta det här för vad det är, ett seriealbum.

Förlag: Dark horse
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Kurs i självutplåning

Den här köpte jag för ca sex år sen då jag var på seriefestival. Jag hade och har fortfarande inte direkt någon aning om vem Bromander är utan jag ryckte bara några album som såg kul ut.

Man kan kalla det en novellsamling fast i serieformat. Det är en samling av olika serier som han ritat under flera års tid och visa har tidigare publicerats på andra ställen. Bäst tycker jag om titelspåret/-serien vad det nu kallas i den här formen. Den handlar om en amatörteater-kvinna som åker på clownläger, en slags teaterkurs där man ska finna sin inre clown. Lägret är fullt av olika mer eller mindre klichéartade karaktärer men det visar sig att den kände och karismatiske kursledaren i själva verket är ett svin och huvudpersonen lyckas avslöja honom.

Några serier låter som om de baseras på verkliga händelser och jag googlar febrilt för att utröna ursprunget. När jag läst klart hela albumet så kommer allra sist några förklarande sidor där Bromander skriver just varifrån han fått idén och lite sådant. Så läs gärna där efter varje serie. Det är mycket ensamhet arbetarklass i serierna och Chefen handlar om osäkra anställningar inom telemarketingbranschen vilket jag kan tänka mig att många idag har erfarenhet av. Jag har faktiskt själv jobbat på ett sådant företag en kort period och vem vet vad jag hade sysslat med idag om de inte konkat under min graviditet?

På det stora hela är det ett underhållande album men jag tycker det är lite ojämnt emellanåt. Jag har mest läst Liv Strömquist och några andra men det här är lite mer Kristian Lundberg-feeling ibland. Liksom bara: så här rutten är världen för många av oss och that’s it. Bromander har även skrivit en del prosa och flera pjäser och lite nyfiken blir jag ändå på trilogin Riv alla tempel (om bodybuilding och urspårade kroppsideal), Vän av ordning, (om näthat och rasism) och Bara en kram (om en destruktiv kulturman). Jag ser nu att den här filmatiserats och sänts som tv-serie på SVT en gång i tiden. Kul!

Förlag: Galago
Utläst: 30 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Annabelle

Förr i tiden fick jag fortfarande oombedda rec.ex. hemskickade ibland. Numera har jag i princip helt lagt ner det där med rec.ex. på bloggen förutom någon enstaka gång när jag verkligen blir nyfiken på en bok. Den här skickade alltså förlaget till mig för ca fem år sedan men då jag inte är jätteförtjust i deckare så blev den aldrig läst. Men nu när jag behövde några snabblästa böcker så passade tvärtom en deckare riktigt bra.

Charlie är en ung Stockholmspolis som blir satt på ett fall i Gullspång där en ung tjej försvunnit. Bara det att Charlie själv lämnade Gullspång en gång i tiden och hon har aldrig velat åka tillbaka. Samtidigt som hon nystar i fallet så kastas hon tillbaka till och får nya insikter om sin egen, inte så lyckliga, barndom.

Jag blev glatt överraskad av den här boken. Eller glatt kanske är lite fel ordval då den är väldigt mörk på många sätt. Charlie tampas med en hel del problem och i orten Gullspång finns också många hundar begravda. Jag är ju själv född och uppvuxen i Stockholmsförorter men har bott ett år på landsbygden och jag uppskattar kontrasterna i synsätt på Gullspång mellan Charlie och kollegan Anders. Där han bara ser misär, ett fult smältverk och fulla ungdomar så minns hon ändå en del glädje, gemenskap och skratt. 

Som alltid när jag läser den här typen av böcker är jag mer intresserad av huvudpersonens utveckling än fallets lösning och jag blir inte besviken. Charlie är en intressant karaktär med en komplex bakgrund och jag blir direkt nyfiken på att läsa uppföljarna för att få reda på mer om henne. Och så vill jag såklart veta hur det går för katten. 🙂 Men fallet är också intressant och jag gillar hur tre olika skeenden varvas vilka såklart alla hänger ihop med varandra. Jag uppskattar också boknördandet med flera litteraturreferenser och läser att Bengtsdotter är utbildad svensklärare. Hoppas det blir mer sådant i de andra delarna!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 15 december 2022
Mitt betyg: 4/5