De glömda kvinnornas röst

Jag fick den här boken som e-bok av förlaget för snart nio år sedan. Under åren som gått har Dr. Mukwege fortsatt sitt arbete och dessutom hunnit få Nobels fredspris. Det är inte doktorn själv som skrivit boken utan Birger Thureson som är journalist och pingstvän. Det är nämligen pingströrelsen som till stor del ligger bakom Mukweges Panzisjukhus då donationer via dem möjliggjort både delar av doktorns utbildning samt uppbyggnad av verksamheten.

Jag är så fruktansvärt oreligiös att jag måste googla pingströrelsen för att se vad de tycker. De religiösa skillnaderna gentemot andra kristna lägger jag ingen vikt vid men deras åsikter om att homosexualitet är en synd (läs mer här) får mig arg, ledsen och besviken. Trots dessa 1800-tals-åsikter och min inte direkt positiva inställning till missionerande så får jag tillstå att de just i fallet med Panzisjukhuset faktiskt gjort något bra. Idag finns där många andra bidragsgivare också och du behöver absolut inte gå via kyrkan om du själv vill bidra.

En del av boken är vittnesmål från kongolesiska kvinnor som blivit våldtagna av Interahamwe och i de allra flesta fall därefter också utstötta från sina familjer. Kvinnorna berättar själva om övergreppen och vad som hänt därefter. Det är såklart fruktansvärda vittnesmål om helt obegripliga grymheter från milisen men också det här med att kvinnorna ses som förbrukade/orena/värdelösa av släkten och att vissa av männen skäms för att ”dela hustru med Interahamwe”. De blir liksom dubbelt bestraffade och det är fruktansvärt.

Många kvinnor är, trots allt de gått igenom och att vissa är permanent fysiskt förstörda, hoppfulla inför framtiden och Thureson har besökt dem igen tio år efter att den här boken skrevs för att följa upp hur det gått för några vilket han skildrar i De reste sig och gick vidare som jag dock inte läst. De får hjälp med att lära sig läsa, göra hantverk, erbjuds mikrolån etc. så att de ska kunna försörja sig och sina familjer när de lämnar sjukhuset.

Resten av boken består av en intervju med Mukwege samt en kort resumé av Demokratiska Republiken Kongos historia sedan landet koloniserades. Jag har markerat alla avsnitt som rör Kongo i Amat Levins Svart historia för att få en till genomgång av den här historien. Mukwege själv menar att det i grund och botten är ett ekonomiskt krig som pågår eftersom Kongo är ett rikt land med stora naturresurser och att det är många i världen som tjänar på att det råder kaos. Boken verkar inte helt lätt att få tag i idag men det finns nog många andra vägar för dig att sätta dig in i vad som skett, vad som sker och hur vi bäst kan bidra till en ljusare framtid. Läs t.ex. nämnda Svart historia.

Förlag: Libris förlag
Utläst: 18 september 2022
Mitt betyg: 4/5

Allt vi inte sa

Allt vi inte sa var augustis bokcirkelbok i veganbokcirkeln. Boken handlar om tre Stockholmstjejer som alla gått på Handels. Sofia och Amanda är uppväxta i samma by och åkte samtidigt till Stockholm där de ett tag gled ifrån varandra men sedan hittade tillbaka. Under tiden de var isär blev Sofia istället kompis med Caroline, en infödd östermalmstjej men nu umgås de alla tre ihop. Ingen verkar direkt gilla de andra egentligen samtidigt som de inte har någon annan. Vi följer de tre tjejerna omväxlande ur deras perspektiv och sen skiftar boken lite ton mot slutet.

Ingen av karaktärerna är direkt supersympatisk men alla tre brottas med sin egen kamp. Sofia är den enda svarta kvinnan på hennes advokatbyrå och hon måste tampas med fördomar från både sig själv och andra. Caroline hoppade av Handels, flummade runt i Kalifornien och är nu någon slags östermalmshippieinfluencer med världens sämsta självförtroende. Amanda har en stor tragedi bakom sig och tampas med demoner och olika ohälsosamma försök att dämpa dem.

Fast att jag är ganska långt ifrån de här tre tjejerna livsmässigt så gillar jag boken. Språket är väldigt ärligt, stundtals rått men också humoristiskt. Mest gillar jag att få ta del av Sofias tankar kring all den vardagsrasism hon utsätts för. Det är också Sofias partier som är de allra roligaste och mest fyndiga. Det som drar ner mitt betyg är slutet. Jag gillar det inte. Inte på grund av vad som händer (eller, såklart gillar jag inte det heller) utan för att jag tycker att det som sker liksom gör om hela boken till något annat än en modern relationsroman och det blir lite för mycket. Jag fattar att vi inte bara kunde följa deras liv fram till liksom ingenting och jag har egentligen inget eget förslag så kanske ska jag bara hålla tyst? Däremot så kommer jag definitivt att läsa mer av Osman om hon skriver mer i framtiden!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 13 augusti 2022
Mitt betyg: 3/5

Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut

En sån där kväll när det var lite trögt att somna scrollade jag igenom Bokus play efter något trist att läsa. Jag hittade den här boken och då jag ju är intresserad av kost och hälsa gav jag mig på den. Boken säljpitch är att bantning inte fungerar och att du ska få tips om hur du gör istället.

Hemmingsson beskriver varför bantning inte fungerar och hur din kropp aktivt motarbetar alla bantningsförsök på olika finurliga sätt. t.ex. om du äter mindre, dvs skär ner på kaloriintaget så kommer kroppen snart att bli mer energieffektiv och minska förbränningen. Vidare pratar han om olika typer av övervikt, var fettet sitter, hur länge det funnits där och av vilken anledning det kom dit vilket är relevant när det gäller att skapa förutsättningar för att bli av med det. Han diskuterar ätande, olika anledningar till att vi äter och pratar om kost.

En hel del i den här boken är nog forskningsbaserat och Hemmingsson har själv forskat på övervikt i många år. Samtidigt lägger han fram en teori om att väldigt stressiga perioder ofta leder till viktpåslag och menar att han själv är ”övertygad om det ligger mycket i den teorin” men utan direkt källhänvisning. Det handlar inte om att man äter mer/fel utan hur kroppen reagerar och hur hormonnivåer regleras etc. Jag är själv inte överviktig men la på mig ett par kilo under en väldigt stressig period i mitt liv utan att direkt förändra min kost så jag sällar mig till hans anekdotiska tyckande.

Överlag känner jag att boken är lite ett manifest för att det är ok att vara överviktig, vilket det såklart är, samt för hans egna personliga åsikter kring detta. även om han faktiskt går igenom olika typer av hälsofaror som övervikt kan innebära. Han tar också upp diskrimineringen av överviktiga i samhället och hyllar kroppspositivism (jag håller med). När jag läst ut boken så tänker jag direkt att det här måste ju vara läkaren Stina Wollter skrivit en kommande bok ihop med, och det visade sig vara fallet.

Men vad ska man göra då om bantning inte fungerar? Tja, ändra sina vanor så att de blir mer hälsosamma i grunden, stressa mindre och må bra. Kanske inte de konkreta råd man hoppades på. Magsäcksoperation är drastiskt men fungerar, inte bara för att du får mindre plats att lägga mat på utan för att man tar bort de delar som reglerar hungerhormonet ghrelin.

Jag är inte riktigt rätt målgrupp för den här boken, när Hemmingsson skriver att man också tappar muskelmassa under bantning så tänker jag att det är ju bara att styrketräna och käka protein så slipper man det. Och när han rekommenderar dig att börja med tio minuters promenad två gånger i veckan för att få in mer motion så är min motionskalender betydligt mer gedigen än så. Mycket av det jag läser känner jag igen från Jacobs Gudiols Skitmat men den här boken går in lite mer på själva övervikten. Är du intresserad av dessa frågor och främst ser dig som en tränande människa tycker jag du ska välja Gudiol, ser du dig som främst överviktig tar du denna.

Förlag: Bonnier Fakta
Utläst: 29 juli 2022
Mitt betyg: 3/5

Skitmat

I många år har jag följt bloggen och podden Styrkelabbet mer eller mindre i perioder. De introducerade mig för Jacob Gudiol – en kunnig typ som alltid har väl vetenskapliga argument i sin bakficka. Vi är kanske inte alltid helt hundra överens men jag litar på det han säger helt enkelt. Han driver själv bloggen Träningslära och en rad olika poddar på Tyngre men av någon anledning så besöker jag bara dessa ställen lite mer spontant. Mitt intresse för träningsnörderier går i vågor och är i princip alltid samstämmigt med min egen träningsfrekvens.

Skitmat köpte jag för snart fyra år sedan och nu i somras bestämde jag mig för att äntligen läsa den. Jag tänkte nog att jag skulle behöva en pigg sommarlovshjärna för att hänga med i den drygt 300 sidor långa men med mer än 600 referenser tunga boken. Låt er inte skrämmas, den är faktiskt ganska lättläst men om du nu vill fördjupa dig i något så har du alltså gott om källhänvisningar att välja på.

Bokens undertitel är ”Vad det är, varför den gör dig fet och varför du fortsätter att äta den”. Det är ingen bantningsbok även om den tredje delen ägnas åt vad du kan göra om du vill utöva viktkontroll. Syftet med hela boken är som Gudiol själv skriver: ”att du ska få lära dig många orsaker till varför vi människor äter mer än vi borde.” En anledning är att vi idag omger oss med så mycket högbelönande mat. Det behöver inte vara mat som du tycker är god utan mat som innehåller en eller flera av följande faktorer: energität mat, socker, salt, fett, raffinerad stärkelse, avsaknad av bitterhet, konsistens, variation av matval, mat som smakar likadant varje gång, smakförstärkare/aromer och alkohol.

Vissa av de här faktorerna är förmodligen självklara för dig och andra mer kryptiska. Jag rekommenderar såklart att du läser boken själv men med t.ex. variation av matval menas att det är lättare att äta för mycket av en buffé än en stor skål pasta med ketchup. Med mat som smakar likadant varje gång menas t.ex. en McDonalds-hamburgare:

Problemet med mat som ger en identisk smak varje gång du äter den är att din kropps förmåga att associera smaken med olika typer av känslor och upplevelser blir starkare än om smaken varierar något varje gång. Det här blir ännu mer uttalat om produkten du äter presenteras på precis samma sätt, till exempel att den säljs i en förpackning med en logotyp.

I kombination med rätt smakförstärkare och gemytlig reklam så vet matföretagen precis vad de gör när de presenterar dig för en livsstilsupplevelse. Ett kapitel om reklam är särdeles intressant och reklamens inverkan på barn är skrämmande effektiv. Men vi har ju inte reklam för barn i Sverige tänker du? Nej, inte specifikt riktad mot barn på det sättet men alla mina elever pratar om och tar till sig av Ica-reklamen också. Jag blir faktiskt inspirerad att testa att göra grönsaksreklam i mitt klassrum nu i höst för att se om en daglig åsyn av grönsaker kanske kan få mina elever att bli mer grönsaksvänliga?

Förutom hjärnans upplevelse av själva maten i sig så är alltså också omgivningen väldigt viktig för hur du äter. Alla som varit trötta och stressade vet att man inte gärna känner sig för att ställa sig och göra långkok efter ungarnas fotbollsträning en vardagskväll. Om din kollega bara tar en kaka gör du också det men om hen tar tre så tänker du att det är ok för dig att göra likadant. Default bias är ett fenomen där människor som ställs inför ett val men inte vet vad de ska ta oftast väljer det de upplever som standard (default). Om du t.ex. får välja mellan lite, mellan eller stor läsk så tar du oftast en mellan. Både i Sverige och USA är det vanligast att folk väljer en mellanläsk vilken här innebär 4 dl men i USA 6 dl.

Jaha, men bantningstipsen då tänker du som scrollat dig ända hit? Tja, ät råvaror som grönsaker, (främst) naturliga nötter, alger, ärt- och baljväxter, sädesslag, frukt och rotsaker. Dvs sådant som du inte desperat ger dig ut 23 på kvällen för att du har ett sådant sug efter dem. Nej, Gudiol är inte vegetarian och det går bra med kött också men det beror lite på hur du tillagar den hur pass högbelönande den blir. Återigen nej, han vill inte att du ska späka dig själv men det var ju du som frågade efter bra mat?

Ett annat bra tips är att läsa på förpackningen. Det du ser är vad du får. Jag som inte gillar matlagning älskar alla sorters färdiga vegoprodukter men blir less när korven innehåller 1,5 g protein per 100 g eller att det främst finns sockrade yogurtalternativ. Jag föredrar sojaprodukter som mjölkersättning eftersom proteininnehållet är likvärdigt där men visst är havremjölken lite godare.

Jag skulle kunna fortsätt att referera hela boken här men tycker att du istället kan läsa den själv så får du en intressant och fördjupad analys kring varför vi människor idag äter för mycket.

Förlag: Träningslära-Gudiol
Utläst: 4 juli 2022
Mitt betyg: 4/5

Vandra

För tre år sedan köpte jag den här boken på nätet. Jag tror jag läste på någon blogg att Angeliqa gått bort och så googlade jag väl på henne och blev nyfi.ken på boken. Men jag kände inte alls till henne medan hon levde tyvärr. När det gäller vandring så drog jag mitt livs historia kring det i min recension av Sarek och den korta versionen är att jag gärna vill vandra men att jag är lite för lat och aldrig får tummen ur. Tills min kompis Helena föreslog att vi borde vandra lite på Sörmlandsleden. Jag blev eld och lågor och nu har vi planerat datum och snackat igenom hur vi tänker oss det hela. Vi blev btw båda väldigt pepp efter att ha läst Sarek, haha. Men lagom till att vi träffades och planerade lite såg jag till att ha läst den här boken eftersom det var länge sedan jag vandrade.

Boken innehåller en massa tips om vad du ska tänka på innan du vandrar, vad du bör ha i packningen, fundera noga på var du ska gå och om du vill gå ensam eller i sällskap etc. Sen kommer en hel del information om vad som är bra att tänka på under själva vandringen. Allt från bra tältplatser till hur du gör upp eld och renar vatten eller varför inte skillnaderna i hur du bör agera om det är varg, björn eller älg du möter. Jag har en annan bekant som vandrar mycket och som tycker att ”lite björn är inte så farligt”. Jag är nog betydligt mer skrajsen än så men vi lär åtminstone inte träffa några i Sörmlands skogar. Det enda jag saknar i boken är lite mer veganvänliga tips för det är mycket prat om ull och mjukost och där får jag och Helena leta efter bra alternativ.

I slutet av boken går Angeliqa igenom olika populära leder både i Sverige och utomlands. Själv tycker jag att Skottland vore coolt men Helena är inte helt med på den idén. Kanske kan hon tänka sig Lake District? 🙂 För några år sedan läste vi båda Vild där Cheryl Strayed vandrar Pacific Crest Trail men det är inte heller riktigt min nivå. Jag vill gärna vandra i fjällen men är inte ute efter strapatsäventyr. Lite så där lagom svennevandring är nog min grej.

Angeliqa däremot var ingen svennevandrare utan vandrade runt om hela världen, i alla väder och ofta ensam. Hon verkade vara väldigt cool och inspirerande och det är så himla sorgligt att psykisk ohälsa ska få komma i vägen för folks liv och drömmar. Det är fint att hon i sitt eftermäle kan fortsätta att entusiasmera men allra bäst hade såklart varit om hon fortfarande fanns ibland oss. Jag själv kommer att återvända till den här boken många gånger i sommarens planering.

Förlag: Natur & kultur
Utläst: 20 juni 2022
Mitt betyg: 4/5

Backlashen

Jag läste om Požar i DN och blev nyfiken varpå jag fick med mig resten av den feministiska bokcirkeln på att läsa den här i maj. Jag läste såklart Veckorevyn i högstadiet men det var typ 1990 så jag har inte alls riktigt hängt med i vem Požar är mer än att jag noterade att hon fick ett Årets Selma-pris för årets röst häromåret.

Sanningen att säga så hängde jag inte med särskilt bra i me too heller. Jag hänger nog inte med alls i särskilt mycket faktiskt för oftast skummar jag mest rubrikerna i DN men läser bara ett fåtal artiklar. Jag tänker alltid att jag ska se nyheterna istället för att få det viktigaste paketerat och serverat men jag har inte ro att se dem så jag går mest runt och har ett svagt hum om saker. Lägg dessutom ett fiskpinneminne på det så…

På sätt och vis blir den här boken därför lite snabbrepetition för mig, Požar går igenom några av de viktigaste händelserna under me too och relaterar också till historiens kvinnokamp och Susan Faludis Backlash vilken jag faktiskt inte läst. Hon är frustrerad över att me too tystas så snabbt och att de feministiska frågorna dalar på världsordningen. Jag håller med om det men tänker samtidigt att för att feminismen ska ligga högst upp hos medierna så krävs stoff som gör att Svenssons orkar och vill läsa varje dag. Och hur ofta känner vi inte ”åh nej, inte den här gamla skåpmaten igen” när vi läser i media? (Även om jag nu förvisso erkände att jag inte läser så noga)

Dagens mediacirkus är så snabb att vi till slut förlåter skurkar för det kommer ju alltid en ny värre som vi kan ha i fokus istället. Jag är kluven, jag brukar själv muttra om Strindbergs misogyni när han hyllas men är inte för en total cancelkultur. Till en viss gräns måste folk få göra om och göra rätt. Till en viss gräns. Och den gränsen ser såklart olika ut hos dig och mig.

Självfallet tycker jag inte att det är ok att unga tjejer måste klä av sig eller ställa upp på saker för att få vara med i leken. Det är inte det jag menar. Jag önskar så hett att det en dag ska vara fullständigt jämställt mellan män och kvinnor och alla andra också. För att vi ska komma dit måste kvinnor säga ifrån, män göra rätt och företag och samhälle måste lyfta och premiera de som gör rätt och inte alla de felande. Precis som Požar skriver i slutet så måste också feminismen bli än mer intersektionell och inkluderande för att vi en dag ska nå vårt mål.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 10 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

Kvinnomanualen

En av deltagarna i min feministiska bokcirkel lade fram ett förslag om den här boken och vi andra hakade på. Jag kände inte alls till Björklund innan men googlade lite på henne och insåg snabbt att vi nog hade en del skilda åsikter. Så ja, jag gick in i läsningen med en på förhand dömande blick.

Det första kapitlet tyckte jag faktiskt om. Jag har aldrig haft någon ätstörning men det var en till synes ärlig och genuin skildring av en värld jag aldrig liksom varit en del i. Intressant och tragiskt på samma gång. Inledningen av kapitel 2 fick mig dock att lägga boken ifrån mig i närmre två veckor. Jag har redan delat citatet en gång men gör det igen:

Jag har känt en våldtäktsman, en riktig. Och inte en av de där som slinker igenom, tonåringar som hållit sig framme när en tjejkompis däckat eller någon som blivit full och tallat på någon på en julfest. Utan en sådan som faktiskt använt sin fysiska storlek och till och med vapen för att tvinga ner främmande kvinnor, som hukat i en buske och planerat attacker och genomfört dem en sådan kille som tjejer gör snaskiga true crime-poddar om.

Jag försöker att inte tänka om folk att de är ”dumma i huvudet” utan brukar ha en mer nyanserad bild och tycker att jag brukar ganska bra på att omvända andra att se saken ur motpartens synvinkel. Men det här citatet som fullständigt förminskar så många våldtäktsoffer gör mig så upprörd att jag inte kan fortsätta läsa.

Helgen innan cirkeln plockar jag dock upp boken igen. Det är trots allt roligast att bokcirkla när man läst hela boken och jag är ändå lite nyfiken på vad hon egentligen vill säga med sin bok. Snart är jag dock uttråkad och skummar sida efter sida och trots att den är relativt kort så upplever jag boken som oändligt lång. Allting kulminerar med att Björklund ”äntligen” får säga sin version av det s.k. Della Q-bråket som jag hade noterat i mina googlingar om henne. Jag antar att det var det som hon ville säga med boken, att hon hade rätt och att den andra tjejen var dum. Eller?

Såklart vill hon också säga att man visst får vara hemmafru och att hon är det och att det fungerar jättebra för henne och hennes man. Vilket det säkert gör eftersom de verkar ha en hyfsat stark ekonomi men jag saknar ett intersektionellt perspektiv på hennes idéer. Vidare känner jag mig som hundra år och totalt ute (vilket jag säkerligen är) när jag läser om det viktiga livet på Instagram eller hennes önskan genom åren att ha rätt kläder och hur viktigt skönhet är. Men visst håller jag med om att vackra människor går före i kön, det har hon i alla fall rätt i.

Förlag: Bazar Förlag
Utläst: 12 juni 2022
Mitt betyg: 2/5

Scener ur hjärtat

I juni 2019 jobbade jag på en skola som gav lärarna böcker i sommarpresent. De dukade upp ett stort bord med pockets och så fick man välja en. Himla trevligt initiativ. Jag hade en kollega som inte läste så hon gav mig en chans att välja en extra bok (jag hade redan valt Ormen i Essex) och då plockade jag på mig denna som jag varit nyfiken på ett tag redan.

Jag ska erkänna att jag var en av dem som muttrade när Greta satte sig utanför riksdagen hösten 2018. Som lärare tyckte jag såklart att hon skulle gå i skolan och jag hade överhuvudtaget ingen aning om vem hon eller hennes föräldrar var. Nu i efterhand har jag ju facit i hand och det är lätt att säga att jag är glad att hon satt kvar. För tänk så mycket som hänt sedan dess.

Den här boken är familjen Ernman-Thunbergs berättelse om sin egen familj, döttrarnas kamp med olika diagnoser och klimatkampen. Hela familjen står som författare men jag uppfattar det som att det är Malena som är den huvudsakliga berättarrösten. Jag var inte alls beredd på att boken skulle handla så mycket om Beata och Greta och hur tufft det varit för hela familjen med att få ordning på deras diagnoser och att leva med dem. Den biten berörde mig mycket och det var ett väldigt fint porträtt av en npf-familj.

Stora delar av boken är faktaspäckade och siffertäta och visar på hur det står till på jorden främst klimatmässigt men den lyfter också utmattning och npf-diagnoser. Såklart, eftersom att det är just de här områdena som har ett väldigt stort fokus hemma hos den här familjen. Boken är ömsom hoppfull, ömsom nedslående men jag finner den inspirerande. Den är lättläst och engagerande och stundtals väldigt personlig men ändå med ett stort allmänintresse.

För mig personligen i mitt eget klimatengagemang så blir jag numera förvånad när folk säger att de ska flyga och undrar varför de ska göra det. Liksom Greta är jag vegan, jag handlar endast i undantagsfall fast fashion och jag handlar faktiskt väldigt lite överhuvudtaget numera, vi har ingen bil och jag försöker vara medveten så ofta jag kan och orkar. Men självfallet är jag är långt ifrån perfekt, jag har t.ex. inte gått igenom vårt elavtal eller min banks förehavanden etc. Nu är det ju inte heller upp till mig att rädda världen på mina axlar men jag vill åtminstone försöka litegrann. Det hoppas jag att du vill också.

Förlag: Bokförlaget Polaris
Utläst: 27 maj 2022
Mitt betyg: 4/5

Brev till mannen

Förra hösten gick jag på ett författarsamtal med Bianca Kronlöf som nyligen kommit ut med den här boken och självfallet ville jag köpa ett ex. Jag gillar Biancas feministiska shower och tv-serier även om det nästan är på gränsen till buskis ibland. Hon skriver ofta intressant och tänkvärt i medier och den här boken är inget undantag.

Boken är skriven i form av olika brev till alla möjliga från den förvirrade, via förövaren till föräldrar och farföräldrar och inte minst kukar. Ibland är det roligt så jag storknar men oftast är det pedagogiskt förklarande, tankeväckande och stundom obehagligt. Kapitlet till hennes egen son och det om män som inte får visa känslor ligger mig varmt om hjärtat och jag minns när jag tog med mina egna söner på Hampus Nessvolds föreställning Ta det som en man för att försöka få dem att våga vara en annan typ av man i livet än det som samhället i stort påbjuder.

Vi läste den här i min feministiska bokcirkel men under den period när jag flyttfixade som mest så jag var inte med då. I efterhand har jag förstått att de flesta där kände att boken inte var riktigt för dem. Och jag kan förstå det för är du kvinna och feminist och i 30-40-årsåldern i Sverige idag så är det kanske ingen rocket science Bianca presenterar. Men om vi ponerar att alla Sveriges män faktiskt läste den här boken så kanske, kanske kunde en och annan börja fundera kring saker som han och polarna gör/gjort/snackar om. Precis som att rasismen inte löses av svarta och bruna människor så kommer inte feminismen att slå igenom på riktigt utan att männen är med och tar fajten och ändrar på sig. Därför tycker jag den här boken är jätteviktig och att du liksom jag ska ge den till män och pojkar i din närhet.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 14 april 2022
Mitt betyg: 4/5

Knäböj

Så fort jag såg den här boken i katalogerna så kände jag att det här var något för mig! Sen tog det ett tag innan jag införskaffade den och ytterligare ett tag innan jag läste den. Den visade sig inte alls handla om det jag trott utan så mycket mer och den var helt fantastisk.

Knäböj består av olika essäer kring kvinnor, kvinnors kroppar och träning. Sara Martinsson utgår från sin egen kropp, sitt förhållande till den genom åren och sin kärlek till tyngdlyftningen men hon väver samtidigt in alla de kvinnor som varit pionjärer inom området och som tidigt brutit mot samhällets normer. Hon refererar ständigt till vetenskap, litteratur och filosofi för att ge tyngd och sammanhang åt sina tankar och historiens skeenden.

Kvinnors kroppar är och förblir i allra högsta grad en samhällets angelägenhet där vi febrilt svälter och snörar oss och försöker vara till lags men aldrig duger. Vi har för mycket kläder eller för lite kläder. För mycket muskler eller för lite muskler. Vi är för kvinnliga eller för okvinnliga. Lagen förbjuder oss många gånger att bestämma själva vilket USA’s abortpolitik nyligen återigen visat. Martinsson skriver om massor av kvinnliga strong womens, atleter och andra kändisar och liknande genom åren av vilka vissa försökt att gå sin egen väg och andra utnyttjats i pengainbringande syften och mina googlingar går varma under tiden jag läser.

Sara Martinsson är besatt av tyngdlyftning på ett älskvärt sätt som jag beundrar och avundas. Jag själv är alldeles för splittrad bland mina intressen och även om jag älskar styrkelyft och att nörda ner mig i baslyften så krockar alla mina mål med varandra hela tiden. Just tyngdlyftning har jag aldrig provat på och även om det ser coolt ut med ryck och särskilt stöt så är jag alldeles för feg och för klen i mina axelpressar för att våga mig på något sådant.

Martinsson berättar att kvinnor fysik på sätt och vis är optimerad för knäböj då vi har en så pass stor andel muskler på underkroppen. Tyvärr är min favoritövning bänkpress vilken lämpar sig bäst för män men jag kan inte låta bli att känna mig som Rocky varje gång jag ligger där på bänken och pressar. Även om det är fisvikter. Ett som är säkert är att jag kommer att återvända till den här boken för att läsa om den och forska vidare bland de otaliga referenserna. Säkert både en och flera gånger!

Förlag: Weyler
Utläst: 19 maj 2022
Mitt betyg: 5/5