Skuggland

Hyllvärmare nr 2 i år blev, helt enligt planen, Skuggland. Den bok som jag vann i en tävling för nio år sedan som lärarstudent och som sedan dess har blivit stående i hyllan.

Det är 80-tal och Erik växer upp i ett villaområde någonstans i Sverige i en spektakulär villa som hans pappa ritat åt hans mamma. Han är bästa kompis med grannpojken Erik och de hänger ofta hemma hos honom och spelar Shadowland, spelet som hans pappa – den ständigt frånvarande Ambassadpappan – har skickat. De lyssnar också på Michael Jackson och befinner sig i gränslandet mellan åren där man bygger med lego och åker snowracer och åren där klassdicso med hångel gör entré.

Grann-Erik vet inte alltid riktigt hur man ska bete sig och kan säga lite såna där konstiga saker som de andra i klassen reagerar på. Men han är Eriks bästa vän och Erik lyckas hålla dem på rätt sida av acceptansstrecket, de är inte så där helt utanför som några andra pojkar i klassen, men de är heller inte riktigt med. En dag börjar Marcus i klassen och snart är det inte Erik och Erik längre utan Grann-Erik och Marcus. Tills den dag då det inte är de heller för de har försvunnit spårlöst ut i natten.

Berättelsen utspelar sig främst i dåtid men vi möter också Erik i nutid i kortare passager. Den rör sig in och ut genom tid och rymd, känslor och tankar och trots att jag typ aldrig läser poesi så är det som en pollett trillar ner när jag läser att Jonas Brun både skriver och översätter poesi (bl.a. Louise Glück) för det vilar något poetiskt över hela texten.

Det är en återkommande scen. Det är hela barndomens scen. Den upprepas gång på gång. Det är ur den allting flödar:
Jag går ner för en trappa, eller jag öppnar en dörr eller ser in genom ett fönster. Jag ser utan att själv bli sedd och jag ser något som inte var avsett för mina ögon, något som jag sedan inte vet var jag ska göra av.

Det här är ingen thriller med en kommissarie som löser fallet till slut utan det är en minnesskildring från en barndom som slutar i ett trauma. Vi får en djup inblick i Eriks liv trots att det emellanåt är fragmentariskt. Det är en fantastisk teckning av alla de svårigheter, händelser och detaljer som utgör barndomen och det är Eriks minnen som styr berättelsen. I början av boken tyckte jag det var lite märkligt att det var så långa och detaljerade beskrivningar av hur huset såg ut och av spelet Shadowland som killarna spelar men ju längre in i boken jag kom desto vettigare tedde de sig. Det är just Eriks minnen och det här är de detaljer han hållit fast vid.

Skuggland är fascinerande läsning och en berättelse som långsamt kryper in under huden på dig. Jag blir genast nyfiken på att läsa mer av Jonas Brun och undrar hur jag kunnat missa honom i så många år. Förutom att han stått framför min näsa i ca nio år då…

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 21 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Det nya livet

Jag lyssnar på en bok i veckan fram och tillbaka till jobbet men de senaste tre veckorna har jag i ärlighetens namn inte kunnat hålla mig på helgen från att sträcklyssna klart, annars hade en bok nog räckt längre än en vecka. Dessutom blir det lite extra mysigt att starta måndagen med en färsk bok. Den här veckans bok var Det nya livet, första delen om Ellen där Helena Dahlgren skrivit de två första delarna. Helena har tidigare skrivit en hel del noveller samt böcker för barn och unga men det här är väl kanske hennes andra bok för vuxna lite beroende på hur man ser det. Bokserien är framtagen i ett s.k. writers’ room där förlaget varit med och skapat serien. Du som vill läsa mer om det kan göra det här.

Det nya livet utspelar sig 1915 och handlar om Ellen som är 18 år och som beger sig till universitetsstaden Ljungsala för att söka efter sin syster Isa. Isa gifte sig för några år sedan och flyttade hit med sin man men nu har breven från henne upphört att komma och Ellen och familjen är oroliga. Ellen hittar Isas hus men det ser övergivet ut och förtvivlad av sorg och villrådighet blir hon räddad av den ett år yngre Gerda som tar Ellen under sina vingar och hon får flytta in på det pensionat som Gerdas mamma och mormor driver. Ellen letar vidare efter Isa samtidigt som hon utforskar staden och sitt eget vuxenblivande. Hon fortsätter med det hon gillar allra bäst – att läsa – och hon drömmer om universitetsstudier, hittar kärleken och dras in i kvinnogemenskaper.

Som du hör händer det väldigt mycket i den här lilla nätta boken och den slutar ganska mitt i berättelsen även om vissa delar får ett avslut. Tanken är såklart att du ska vilja läsa vidare i serien men gör inte som jag och råka klicka in dig redan på del tre och fyra för det blev en onödigt tråkig spoiler när jag gjorde det. Men självfallet tänker jag lyssna vidare på del två redan idag!

Det nya livet är en ganska lättsamt förpackad historia trots att den innehåller både hemska kvinnoöden och en hel del härlig kvinnohistoria. Jag hade gärna kunnat bli Ellen för ett tag för att få vara en del av allt det som hon får uppleva med hemliga läsesällskap och kvinnopolitiska frågor. Ellen bär på ett eget mörker men det kommer inte fram så jättemycket så här i första delen utan hon framstår främst som väldigt godtrogen, rättskaffens och förnuftig. Jag får lite Astrid Lindgren-vibbar av henne och med all rätt, för precis som Pippi, Madicken, Lotta, Ronja och de andra så bryter Ellen mot en del av dåtidens tabun och normer på ett härligt uppfriskande sätt som kontrasterar mot hennes näpenhet.

Jag känner inte Helena personligen, vi har bara råkats någon gång, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket av henne själv som ligger i Ellen och hennes kärlek till litteraturen och skrivandet. Det ska bli spännande att se om Ellen ändrar lite karaktär när Moa Eriksson Sandberg tar vid i höstens böcker om Ellen. Men först ska jag som sagt sluka del två i denna härliga serie.

Förlag: Lovereads
Utläst: 20 februari 2021
Mitt betyg: 4/5

Utloggad

Jag insåg häromveckan att min hjärna just nu inte klarar att lyssna på facklitteratur utan jag får hålla mig till feelgood. Kanske en mysdeckare kan funka också? Men de ”riktiga” romanerna vill jag helst läsa själv.

Utloggad är första delen i en planerad kvartett gissar jag då den handlar om Katie som är en av fyra ”Skrivsystrar”. De är några tjejer som hållit ihop sedan universitetstiden och som lovat att stötta varandra i vått och torrt. Alla skriver och de andra tre har blivit utgivna författare och det är bara Katie kvar som väntar på kontrakt. De minglar runt på releasefester i London och allt handlar om att synas på sociala medier. Katie kämpar dock med att stötta de andras framgång samtidigt som hon själv aldrig slår igenom. En dag råkar hon skicka ett känsligt mejl till fel person och katastrofen är ett faktum. Hon dumpar sin mobil i Themsen och sticker till en släkting i Keswick och gömmer sig.

Utloggad är en humoristisk och lättsam feelgood som också gömmer en del djupare ämnen. Jag blir absolut road av boken och jag gillar Katie och den bild vi får av henne. De andra skrivsystrarna porträtteras ganska översiktligt och jag får generellt en del vibbar typ Sex and the City av boken eller vad jag ska säga. Karaktärerna i boken känns liksom inte riktigt genuina och lite stereotypa, förutom Katie. Men förmodligen lär vi känna de andra tre mycket bättre i deras böcker.

Boken gör mig kluven till författarvärlden då jag dels får ett enormt skrivsug och återigen önskar att jag hade en berättelse, likt Katie, som pockar inuti mig. Jag är liksom galet intresserad av att skriva men har inget att säga. Å andra sidan så avskräcker boken mig totalt från författarlivet då allt handlar om att synas och göra rätt marknadsföring etc. Jag är alldeles för blyg för något sådant och orkar inte hänga med i sociala medier i Katies tempo. Såklart förstår jag att bilden är lite överdriven men jag tror att det ligger en del sanning i den också.

Jag gillar när Katie är i Keswick och jag googlar på The Lake District och dreglar över vackra naturvyer. Hennes relation till och tankar kring sin bortgångna mamma är också fina. Boken är på det stora hela underhållande och jag kan mycket väl tänka mig att ta reda på hur det går för Jade, Emma och Amanda också i kommande böcker.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 13 februari 2021
Mitt betyg: 3/5

Klubben för lyckliga slut

Jag blev glad när jag hittade nyutkomna Klubben för lyckliga slut i min ljudbokstjänst och den visade sig vara den perfekta promenadboken för mig.

Sam ordnar en skrivklubb dit tre olika kvinnor kommer av olika anledningar. Ingen av dem är riktigt tillfreds med livet just nu vare sig det beror på en för tidig änkestatus, ett trist grått liv eller alltför mycket oro i livet. Hos Sam utforskar de mer eller mindre motvilligt sitt inre och små steg tas mot det som kanske kan bli deras egna lyckliga slut.

Åh som jag älskade den här boken! Ibland var jag tvungen att stanna på skolgården för att lyssna klart på kapitlet innan jag tog av mig lurarna och klev in i byggnaden. Jag tycker att alla karaktärer var så himla fint beskrivna och de kändes så verkliga. Cecilia med sitt perfekta yttre och kraschade inre, Lisbeth med sin gråa framtoning med en gömd färgglad kulturböna där innanför och så Ivy (som jag trodde hette Ajvi) med sin nervösa framtoning och djupa själsliga sår. Det var stundtals jobbigt att känna deras smärta, saknad och längtan men eftersom det är en feelgood så vet man ju att det blir bättre och där fanns också många glada stunder som lät mig dra på smilbanden.

Jag har aldrig varit i Råå och extremt sällan i Helsingborg men jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna och kunde ändå se allt framför mig. Hela historien kändes genomarbetad och alla trådar föll bra på plats men möjligtvis att jag hade tyckt att boken kunde sluta lite tidigare, utan den sista svängomen. Självfallet har jag också googlat på Mimosa, både växten och rutten i Frankrike, jag blev nyfiken på skrivterapi och herregud, ge mig ett eget orangeri!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Stöld

Stöld är en lågmäld berättelse om stora hemskheter. När Elsa är 9 år gammal ser hon hur hennes älskade kalv Nastégallu dödas av en tjuvjägare. Han ser henne där på rengärdet, flinar och drar ett pekfinger över halsen. Elsa berättar aldrig för någon vem hon sett utan bär med sig hemligheten in i vuxenlivet.

Ann-Helén Laestadius skildrar livet som modern same och allt hat som riktas mot dem från andra bybor. Hur de hånas, häcklas och hotas. Om renar som tjuvjagas men där brotten rubriceras som stöld och inte jaktbrott. Om poliser som ändå aldrig kommer fram i tid för att säkra några bevis eftersom de har för långt att åka, för många mil att täcka, och om hundratals anmälningar som läggs ner.

Det handlar om barn som redan i småskoleålder pucklar på varandra då de är så färgade av sina föräldrars ord och åsikter. Om vuxna samer som tar till flaskan eller tar livet av sig för att allt känns så hopplöst. Om att bli exotifierad och fotad som ett utställningsföremål. Om klimathotet som påverkar vardagen. Men det handlar också om kärleken till fjället, skogen och renarna. Om de vackra klarblå koltarna med alla fina band på och den klirrande riskun. Om familjeband, lojalitet och vänskap som håller för evigt.

Samtidigt finns där en hel del krav, outtalade regler och traditioner. Är du son i en renägande familj förväntas du ta över hjorden. Är du dotter kan du bli någons fru men förvänta dig inte att du kan rösta i samebyn. Är du fru är din lott att gå hemma och vänta på mannen som dyker upp emellanåt för att sen ge sig av till renarna igen. En ständig väntan och ensamhet. Elsa vill inget hellre än att få vara med renarna och hon sliter dubbelt så hårt för att visa sig värdig samtidigt som hon tar upp kampen med att få polisen att agera.

Det här är riktigt bra och en av sakerna jag uppskattar är hur repliker och ord på samiska vävs in i svenskan. Språket är lite distanserat och berättelsen sträcker sig över en längre tidsrymd då det är mycket som händer.  Ändå känner jag den stora värmen Elsa hyser gentemot sin áhkku och jag mår illa när jag serveras detaljer om renar som plågas. Det distanserade språket fyller också sin funktion då det finns så mycket som karaktärerna inte talar med varandra om utan alla bär sin egen sorg och sina tankar inom sig. Omslaget och formgivningen av boken är perfekta och stämmer så väl överens med innehållet.

Ann-Helén Laestadius har redan tilldelats Augustpriset för sin ungdomsbok Tio över ett. Jag har inte läst den, ännu, men kan tänka mig att hon med denna bok har chans på ännu ett Augustpris.

Titel: Stöld
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 440
Utgivningsår: 2020
Utläst: 31 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor

När jag först fick nys om den här boken så blev jag väldigt nyfiken och tänkte att jag efter att ha läst den skulle kunna tipsa min vän om hur hon skulle få råd att äntligen skilja sig. Föga anade jag hur intressant jag skulle finna den och hur jag skulle prata fonder med mina kollegor eller ligga uppe sent på nätterna och diskutera ekonomi och juridiska avtal med min sambo!

Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor är just en handbok som hjälper dig att få stenkoll på, och förhoppningsvis förbättra, din ekonomi. Varför bara för kvinnor kanske någon undrar? Jo, för att kvinnor generellt inte har lika stor koll på sin ekonomi, inte ägnar den lika mycket tid och intresse som män, inte tjänar lika mycket som män och framför allt för att det finns en rad ekonomiska kvinnofällor som de flesta män inte hamnar i.

Boken består av nio pass där du jobbar dig igenom din ekonomi steg för steg. Du får veta vad du behöver göra, varför och hur. Passen handlar om att kartlägga din ekonomi, göra upp planer, omförhandla lån och avtal samt fixa till ett gynnsamt sparande och en schysst pension. Jag läste bara igenom boken nu eftersom jag inte känner att jag har tiden just nu att göra allt jobb, det är definitivt ingen quick fix, men jag är galet taggad på att sätta igång och siktar på att starta upp på sportlovet.

Olika kapitel intresserar dig förmodligen olika mycket beroende på vem du är och var du befinner dig i livet. Jag har ingen bil och inga huslån så lånekapitlet var minst relevant för just mig. Kapitlen om sparande och pension var nog de som triggade mig mest och jag insåg att jag verkligen inte har rätt pengar i rätt sparform och vad gäller pensionen har jag på riktigt totalt noll koll. Jag har under ganska många år inte direkt brytt mig, förutom att jag startade upp ett litet sparande för några år sedan, men jag öppnar ibland inte ens det orangea kuvertet. I år fyller jag 45 så nu har ju ändå halva arbetslivet gått och jag tycker att jag bör börja engagera mig mer.

De två sista passen om att vara trygg när olyckan när är framme eller om att bl.a. prata ekonomi med sin partner var också riktigt intressanta. Visste du t.ex. att om en av blir psykiskt eller fysiskt oförmögen att fatta beslut så betyder inte det automatiskt att din partner kan göra det i ditt namn? Antingen måste ni skriva en framtidsfullmakt eller så kan det bli en god man som får göra det. Det finns en kul övning där man ska skilja sig på låtsas och verkligen vara de värsta ovänner (kul så länge det är en övning alltså) och jag och min sambo debatterade friskt om saker som huruvida jag hade rätt till halva hans gitarr vid en bodelning eller ej. Inte för att jag i dagsläget vill ha den men en skilsmässa kan ju verkligen ta fram det sämsta ur folk och du kan aldrig veta hur framtiden ser ut.

Det här är inte nödvändigtvis en bok som gör dig rik men den gör dig kanske det och den gör dig garanterat lugnare, gladare och tryggare när du känner att du har koll och en så väl planerad framtid som är möjligt utifrån rådande utgångsläge. Jag hade tänkt att ge den här boken till min vän efter att jag läst den men aldrig i livet, den här ska jag bära med mig hela livet för att regelbundet uppdatera mig själv och fortsätta ha koll på ekonomin. Jag rekommenderar den varmt till alla och får helt enkelt köpa ett nytt ex till väninnan!

Titel: Ekonomi-PT:ns handbok för kvinnor
Författare: Mia Ingelström & Veronica Linarfve
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2020
Utläst: 30 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Stormvakt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Kristina Ohlsson är en sådan där författare som jag alltid tänker att jag borde läsa något av. Innan den här har jag bara läst någon barnbok och Sjuka själar. Jag ledsnade ju så snabbt på julromaner i december 2020 men ville fortfarande ha något lättläst när jag låg i min sjuksäng. Då föll mina ögon på den här.

Vad handlar den om?
August Strindberg är en Stureplansglidare och finansman som lämnar allt för att flytta till sin barndoms västkust. Där har han köpt en f.d. begravningsfirma vilken han ska göra om till second hand-affär men p.g.a. att det huset behöver fixas i ordning så hyr han ett annat hus att bo i. Samma natt som August anländer ner till Hovenäset försvinner läraren Agnes spårlöst. På något sätt lyckas August bli inblandad i utredningen och han kan hjälpa den sympatiska polisen Maria mer än han vet.

Vad tyckte jag?
Det här var precis vad jag behövde och så bra! Jag låg och läste långt efter midnatt och läste ut boken redan nästa förmiddag. Boken är en mysdeckare eller en blandning av feelgood och deckare. Den är fri från blodiga onödiga detaljer men full av charmiga karaktärer och en hel del spänning. Dessutom är den inte alls lättsam rakt igenom utan snuddar vid både hemskheter och tabun. Jag har ingen koppling till västkusten själv men jag får en väldigt klar bild över hur det ser ut i samhället och med de små fiskebodarna. Jag blev riktigt förtjust i den här boken och kommer lätt att läsa nästa bok om August också!

Utläst: 12 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd

Årets första promenadbok blev Hälsogåtan: evolution, forskning och 48 konkreta råd. Jag gillar ju hälsoböcker även om de nog egentligen inte tillför mig så himla mycket nytt så lite konstigt är det kanske att jag ändå gillar att läsa dem. 🙂

Wallensten läser själv sin bok och det är en bra inläsning. Jag är fortfarande en novis i ljudboksvärlden men kan tänka mig att det finns vissa fördelar med att författare själva läser sina böcker. Men självfallet beror det på, i många fall är det säkert bättre med någon annan som läser den.

Han säger inledningsvis att han saknat en bok som tar helhetsgreppet på hälsa och det var därför han skrev den här. Jag som nyligen läste Rangan Chatterjees Hälsobalansen ser vissa likheter där båda har en vidare syn på begreppet hälsa och inte begränsar det till enbart kost och motion. Bägge två tar upp sömnens betydelse och sen framhåller de vikten av att finna lugn och ro i livets stress men Chatterjee förespråkar kanske mer meditation medan Wallensten pratar sig varm om skogen. Olika vägar som bägge leder till samma mål dock.

Wallensten tar också upp hur betydelsefulla relationer är för människor vilket kanske kan kännas hårt för de som lever tämligen isolerade nu under pandemin. Han drar några exempel från forskningen som bl.a. säger att män som lever i en relation blir ganska många år äldre än singelmän medan för kvinnor är fördelen inte lika stor. Min feministiska sida gissar att detta till viss del kan bero på den markservice ganska många manliga äkta makar erhåller.

Wallensten har delat in varje avsnitt (rörelse, mat, relationer, tankar, omgivning, sömn) i tre delar och tar upp vad evolutionen säger, d.v.s. vad finns det i vår mänskliga historia som kanske förklarar varför vi gör på vissa sätt idag eller hur gjorde vi förr mot nu, vad forskningen säger om varje område och sen avslutar han med sina egna tankar. Boken innehåller också 48 konkreta råd, d.v.s. åtta för varje avsnitt, och det är väl här som jag känner att jag kan det mesta men jag hoppas såklart att människor som behöver råden ska hitta fram till dem.

Boken är lättläst (-lyssnad), intressant och emellanåt också smårolig. Fler än en gång har jag dragit på munnen under mina lyssningspromenader. Jag hade särskilt stor behållning av evolutionsbitarna och blev väldigt nyfiken på att gräva mig djupare ner i evolutionshistorik generellt. Forskningsdelarna ger tyngd åt det han framför utan att gå på djupet som Chatterjee ibland gjorde när han tappade bort mig bland nukleinsyrorna.

Nackdelen med att lyssna på den här typen av böcker är att jag glömmer dem väldigt fort och jag hade gärna haft en fysisk text att gå tillbaka till och bläddra i men samtidigt blir de en stunds underhållning och några tips stannar kvar i mig. Som att människan mår bra av två timmars vistelse i skog per vecka eller att vi ska försöka öka vår dos av rörelse rejält. Precis vad jag gillar att höra där jag går genom skogen på min nyinsatta andra dagliga promenad.

Förlag: Bonnier Fakta
Utläst: 15 januari 2021
Mitt betyg: 4/5

Smartare löpning

I november 2018 chansade min pappa och köpte en bok till mig i födelsedagspresent. Han tänkte att jag gillar böcker och jag gillar löpning så det blev ju bra!

Petra Månström är journalisten som antog en marautmaning och numera är mer en löparprofil, löparcoach och bloggerska än journalist. I den här boken kommer hon med 100 enkla tips på hur du kan göra din löpning lite roligare och/eller effektivare. Tipsen är indelade i olika kategorier och avhandlar bl.a löpteknik, löpband, kost, lopp, prylar och mentala knep. De blandas upp med några kortare artiklar, många bilder och allt presenterar oftast med en väldigt personlig vinkel.

Jag som sprungit mer eller mindre under 10 års tid, jag inledde faktiskt min löpkarriär strax efter att Petra inledde sin, känner igen de flesta tipsen. Så på det stora hela skulle jag nog rekommendera den här boken till dig som är lite nyare i löparskorna. Samtidigt får jag många bra påminnelser under läsning och liksom ”ja, just det, den där också” och jag inser för miljonte gången att jag slarvar något så fruktansvärt med min fotträning.

Petra skriver lättillgängligt och konkret och utger sig inte för att komma med den ultimata sanningen utan det här är tips och råd hon själv fått som har fungerat för henne eller olika tankesätt som hon själv jobbat sig fram till. Lite surt var det såklart att läsa den här i en period när jag höll på att tillfriskna från det elaka viruset så någon löpning var det inte tal om på långa vägar. Förhoppningsvis blir 2021 ett år i löpningens tecken!

Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!

Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 3/5

Julen enligt Julia (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
I väntan på julen bör man läsa några julromaner och det här var en av de jag hade tänkt att läsa och sen också faktiskt läste, eller snarare lyssnade på medan jag låg sjuk i decembersängen.

Vad handlar den om?
Julia avskyr julen och vill komma hemifrån när den närmar sig. Hon får tips om ett hus i Visby där ägarna behöver kattvakt över jul. Petter är skild sedan ett år men vill ändå fira jul med sitt ex och dottern. De är hos exets föräldrar på Gotland och Petter får tips om ett hus att låna så att han kan vara nära dem och åka över en sväng på jul. Problemet är såklart att Julia och Petter får tips om s a m m a hus och mitt i värsta snöstormen så står där de bägge två på farstun. Det finns inget annat att göra är att sova i huset bägge två. Petter och Julia kommer inte alls överens och Julia tänker dra därifrån men pga den där värsta snöstormen så går det inga färjor utan hon får vackert stanna kvar.

Vad tyckte jag?
Jag ska inte berätta så mycket mer men det här är en julig romantisk bok med en hel del humor och väldigt mysiga karaktärer. Både den excentriska grannfrun och den, i eget tycke charmige, unge Jonatan är väldigt varmt skildrade och de bidrar högt till bokens stämning. Att det är mycket snö och ett mysigt Visby gör ju inte saken sämre. Jag lyssnade som sagt på boken och nu kanske jag trampar äkta gotlänningar på tårna men jag tyckte att Anja Lundqvist gjorde ett fint jobb med inläsningen och jag gillade hennes gotländska dialekter. Hade jag läst den själv hade jag inte kommit på tanken att läsa Jonatans repliker på gotländska såvida de inte är skrivna så (på bästa Hagrid-vis) i och för sig. Men nu blev det extra mysigt att lyssna på grund av gotländskan. Det här var en julfavorit i år så kom ihåg den till nästa år du som ännu inte läst den!

Utläst: 10 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format