Där kräftorna sjunger

Den här valdes som bokcirkelbok i min bokcirkel Stäppvargarna och jag ska erkänna att jag var skeptisk till den. Den har varit otroligt hypad, många har älskat den men jag har också läst många som avskytt den. Hade den inte dykt upp i bokcirkeln hade jag nog faktiskt aldrig läst den.

Kya växer upp i våtmarken utanför en småstad i North Carolina. Hon bor i ett skjul med sina föräldrar tills en dag när Kya är ca sju år och hennes mamma går för att aldrig mer komma tillbaka. En efter en försvinner även syskonen och till sist även pappan. Ensam kvar är Kya som försörjer sig på att bl.a. plocka musslor och sälja. Hon går till skolan en enda dag men blir retad och bestämmer sig för att aldrig återvända. Stadens invånare kallar henne Träskflickan och de allra flesta behandlar henne som en outcast. När hon blivit lite äldre inträffar plötsligt något som vänder nästan hela staden emot henne…

Boken spänner över hela Kyas liv och det är svårt att berätta om handlingen utan att spoila för mycket. Men den täcker hennes uppväxt, utsatthet, ensamhet och kärlekstörst samtidigt som det blir lite utav en spänningsroman under andra halvan. Bokcirkeln följde samma mönster som mina förutfattade meningar tänkte; tre stycken gillade boken och en avskydde den. Där hon såg en klyschig kärlekssaga fylld av floskler fokuserade vi andra istället på Kyas utsatthet och tyckte den biten var intressant.

Jag håller med om att det finns ett par inslag som kanske är lite too much men på det stora hela är boken väl läsvärd. Det är fint med alla naturskildringar och nörderier kring olika fåglars fjädrar eller grässorters blommor och jag gillar verkligen det här naturvurmandet i boken. Owens är zoolog så det förklarar ju ett och annat och hon ger definitivt en mer nyanserad bild av våtmarken och dess innevånare än vad jag hade innan.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 14 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Terapeuten

Den här valdes till novembers bok i bokcirkeln Veganbokprat. Jag röstade på en annan och hade kanske en lite negativ inställning till boken redan från start. 🙂

Terapeuten handlar om Alice som flyttar ihop med sin ganska nya pojkvän i ett grindsamhälle i London. Området är ganska exklusivt men han lyckas köpa huset lite billigare av en anledning som han inte berättar för Alice. När hon får reda på vad det är så blir hon rejält upprörd men samtidigt lite besatt av händelsen som möjliggjort köpet. Alice har hunnit skaffa vänner i bostadsområdet men börjar nu att misstro och misstänka dem en efter en.

Jag gissar att den här boken faller i genren psykologisk spänningslitteratur och det är en genre jag föredrar på film. Det är spännande emellanåt, det är det och jag messar uppdateringar om vem jag tror är skurken till en av cirkelvännerna som reda läst boken under den kväll jag läser den. För snabbläst är den definitivt men det är något med språket som stör mig. Ni vet det här med show don´t tell? Jag tror att den här boken är mer tell, no show.

Boken generellt känns lite ytlig och jag känner inte heller att jag kommer någon av karaktärerna särskilt nära och förutom det äldre paret Edward och Lorna så känns de flesta andra stöpta i samma mall. Snygga, framgångsrika och med stort inflytande över sina arbetstider. Allting går så lätt också; Alice flyttar in i området, ordnar coctailparty efter mindre än en vecka och är snart bästis med tjejgänget som bor där. Eller, helt bästis är hon väl inte för alla är inte lika positivt inställda till henne. Men vad vet jag, det kanske är skillnad på att bo i ett grindsamhälle och ett hyreshus som jag gör? Om du gillar genren kan du absolut ge boken en chans för den var definitivt spännande emellanåt och som sagt snabbläst.

Förlag: Jentas
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 3/5

Isbrytare

Jag har aldrig tidigare läst någon av Ohlssons deckare (bara Sjuka själar och någon barnbok) men jag tyckte verkligen om första boken om August Strindberg och har längtat efter denna! Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers.

August har rotat sig mer på Hovenäset, han har köpt ett nytt hus och han har nästan en flickvän. Polisen Maria sover i alla fall hos honom ganska ofta men cyklar hem tidigt på morgonen så ingen ska upptäcka henne. En natt brinner Augusts sjöbod ner tillsammans med pensionären Axels bod vägg i vägg. Axel är dock försvunnen och Maria och kollegan Ray-Ray sätts på utredningen samtidigt som August som vanligt blir med indragen i fallet än vad han vill.

Det är så himla mysiga miljöer i de här böckerna, jag är svag för karga landskap och Hovenäset framstår onekligen som ganska ogästvänligt och vindpinat emellanåt. Det kretsar en hel del kring olika trasiga familjekonstellationer och mitt ibland de fiktiva morden och Augusts charmiga kakbakande handlar det om kvinnomisshandel, homoskam och vanskötsel av barn. Ja, August är kanske för präktig och han är både snäll, rik, gillar litteratur och att stå i köket. Men det måste väl få finnas sådana goda män på vår planet också? Slutet blir nästan för dramatiskt men det leder å andra sidan fram till något bra. Ett plus för att pensionärer tillåts ta plats och dessutom ha ett sexliv. Då tar vi och väntar ett år igen då…

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst:
30 november 2021
Mitt betyg: 4/5

Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen

Vi skulle läsa Den stora skrivboken i min bokcirkel Stäppvargarna men det var ingen av oss som stannade där utan alla läste mer eller mindre hela trilogin. Böckerna är ju utgivna en och en som enskilda böcker men de hänger ju ihop och görs definitivt bättre rättvisa i det här formatet.

Den stora skrivboken handlar om de två tvillingpojkarna Lucas och Claus vilka blir lämnade hos sin mormor på landet någon under kriget. Deras mormor är inte direkt som andra mormödrar och kallas Häxan av byns innevånare. Men hon har ett hus och en trädgård med djur så att de kan livnära sig. Pojkarna köper en dag en skrivbok inne i staden och börjar teckna ner sina historier och sitt dagliga leverne. De är å andra sidan inte heller direkt som andra barn utan de utsätter sig själva för en rad grymma experiment för att härda sig. Omkring sig i byn har de ett antal ganska färgstarka karaktärer och ett samhälle under krigets inverkan. I de följande två böckerna får man en lite annan vinkel på skeenden och allt ställs på ända.

Jag har ju tidigare i år läst I går av Kristóf och var beredd på hennes språk men jag var inte beredd på innehållet i böckerna. Ibland undrade jag rent ut sagt vad i h-vete det var jag läste egentligen? Det är perversioner staplade på hemskheter staplade på hjärtlöshet i all oändlighet. Viss kärlek finns där också men definitivt ingen ”vanlig” romance-kärlek. Eller det kanske inte ens är kärlek utan bara beroenden och behov som tillfredsställs? Grannflickans öde är en av de allra märkligaste sakerna i böckerna.

Jag tror nog inte riktigt att jag började f ö r s t å böckerna förrän jag läste efterordet och diskuterade dem med mina bokcirkelvänner. Vi som är födda och uppväxta i Sverige efter kriget kan aldrig riktigt förstå vad ett krig gör med ett land och dess innevånare. Hur påverkad men blir och hur gränser flyttas fram eller suddas ut. Och då syftar jag inte främst på landsgränser utan de moraliska gränserna. Just detta får Kristóf fram så bra i de här böckerna samtidigt som hon leker med läsarens sinne till den grad att du inte är riktigt säker på vad som egentligen hände. Men kan man egentligen någonsin veta det? Livet består ju av en rad subjektivt upplevda skeenden vilka äro mer eller mindre olika för var och en. Böckerna är hypade men med all rätt. Läs dem – men helst med en diskussionspartner!

Förlag: Wahlström Widstrand
Utläst: 4-5 november 2021
Mitt betyg: 4/5

Allt jag önskar mig till jul

Bolouris debutroman var min inkörsport till julromaner. Jag läste den på engelska för ca fem år sedan och tyckte mycket om den. Därför var mina förväntningar ganska stora när jag valde denna roman som årets första julroman, även om jag sedan november 2016 läst ett gäng julromaner.

Nick är en nyligen avskedad och arbetslös, numera fattig jurist som får ett tillfälligt jobb som jultomte i ett köpcentrum. En dag kommer en liten kille och önskar sig att hans mamma, änkan Sarah, ska bli lycklig till jul. Nick drunknar i Sarahs bruna ögon men känner samtidigt att en fattig extraknäcks-jultomte inte är vad hon förtjänar. Istället tussar han ihop henne med sin bästa kompis och rumskompis Matt men ju längre de dejtar desto mer inser Nick att han är totalt nerkärad i Sarah. Inte så bra.

Den här boken är skriven med den typ av rappa humoristiska språk som jag troligtvis älskade när jag läste hennes debut men som jag sedan dess kommit att bli betydligt mindre förtjust i. Jag avbröt t.o.m. en dylik julroman förra året men eftersom det här var Bolouri ville jag ge den en chans. Jag vänjer mig ju längre in i boken jag kommer och det är trivsamt att läsa om Nick och Sarah men den dramaturgiska kurvan blir lite trist hela den långa vägen fram till målet. Det blir också lite för sliskigt med den lille pojken, Nicks slutgiltiga jobb och den trebente jycken.

Jag har kommit att föredra feelgood med svärta och även om Sarah på pappret är en änka så berörs jag inte av hennes situation trots några fällda tårar från de inblandade karaktärerna under bokens gång. Allting är lite för platt och jag är ganska ointresserad att läsa om Londons it-människor och flådiga bröllop. Min största behållning av boken blir nog inblicken i de vedervärdiga arbetsförhållande som verkar råda för brittiska jurister rent generellt.

Förlag: Printz publishing
Utläst: 3 december 2021
Mitt betyg: 3/5

Arv och miljö

Arv och miljö var en bokcirkelbok i den feministiska bokcirkeln och jag ska erkänna att jag kände mig lite skeptisk till den. Jag hade hört både lite bu och bä. Jag valde att lyssna på den och jag blev rejält överraskad. Ibland är det bra att ha låga förväntningar!

Arv och miljö startar i en arvstvist där vi får veta att Bergljot och hennes bror Bård inte kommer att få dela på fritidshusen på Hvaler utan dessa ska endast tillfalla deras systrar Åsa och Astrid. Anledningen till att Bergljot inte ska få del i stugorna är ”att hon inte funnits där” för mamma och pappa de senaste åren som systrarna har gjort. Men frågan är varför hon inte funnits där?

Jag är glad att jag visste så lite om den här boken på förhand för den knockade mig totalt. Handlingen smyger sig på och du tänker och hoppas förgäves att dina föraningar är felaktiga. Boken är som gjord för att lyssnas på och Gunilla Leining visar ännu en gång hur fantastisk hon är som inläsare! Hjorth använder sig mycket av upprepningar och där många läsare verkar ha funnit dessa tjatiga så blir de makalösa och förstärkande i ljudformat.

Hennes personteckningar är också så bra och jag lider, mår illa och blir förbannad under lyssningens gång. Allt Bergljot vill är ju bara att bli sedd och bekräftad men hennes familj är vedervärdig. Det är dock lätt att moralisera över boken och dess innehåll som åskådare, hur skulle en själv egentligen reagera i samma situation? Livet är inte svart och vitt och Hjorth får fram det så himla bra i den här boken. Dessutom var det en utmärkt bokcirkelbok med mycket att diskutera, förundras och förfäras över. Nu vill vi alla läsa mer av denna norska författarinna!

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 18 november 2021
Mitt betyg: 5/5

Nattfalkarna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tänk att man kan gilla en bokserie så efter 12 böcker. Det är som att återse en kär gammal vän när det är dags igen att läsa om Ruth, Nelson, Kate, Flint och de andra. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers nedan.

Vad handlar den om?
I den 13:e boken om Ruth så har hon tack och lov flyttat hem till saltängarna igen. Förhållandet med amerikanen är över och hon har övertagit Phils tjänst på institutionen. Istället har hon fått en ny lite jobbig medarbetare som lägger sig i mer än lovligt när det återigen är dags att hjälpa Nelson lösa ett fall. Den här gången hittar de både ett människolik och ett hundlik och dessutom är en ödslig otäck gård med i leken.

Vad tyckte jag?
Nu när jag äntligen lärt mig att läsa deckare (i alla fall de mer mjuka varianterna) så sitter jag aldrig och grubblar över hur pass trovärdigt fallet är eller om det är en klen plot. Jag bara suger i mig berättelsen, gissar vem som ska placeras på vilken plats och framför allt så älskar jag att läsa om all de gamla vännerna. Du kan ju inte annat än älska Kate och Cathbad, Judy är så genuint fin och t.o.m. Clough dyker upp och säger hej.

Slutet ger mig dock vissa föraningar och jag kan inte riktigt säga vilket håll jag vill att det ska barka åt. Jag tycker ingen lösning på kärleksbekymret egentligen är bra. Gissningsvis vill väl ändå Elly Griffiths komma till ett avslut med serien snart och det känns som det är nära nu. Som tur är har jag ännu inte läst hennes övriga böcker och kanske kommer det ut en fin samlingsbox när serien är slut? Jag kan tänka mig att återvända till Norfolk i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

 

Skuggorna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
Några män blir misshandlade och efter ett tag inser man att det handlar om hämndaktioner. Alla män som misshandlas är dömda för att ha misshandlat en kvinna och de utsätts ”endast” för exakt det de själva gjort. Och vilka är det egentligen som utför hämndaktionerna?

Vad tyckte jag?
Hämnd är alltid ett intressant perspektiv men om vi ska leva i en rättsstat så bör väl ändå det utdömda straffet räcka? Jag tycker nog det rent logiskt men sen kan man ju alltid ha åsikter om huruvida straffet blev strängt nog, ta Nytorgsmannen för ett modernt exempel? Och sen finns ju den här personliga preferensen, jag har personer jag aldrig kan förlåta (även om vissa hävdar att förlåtelse är bra) men jag har förlikat mig med vår historia och är ganska säker på att en ren och skär öga-för öga-hämnd inte är något som skulle öka på mitt välbefinnande idag. Boken får ett extra plus för vilka som faktiskt ingick i den här lilla hämndligan!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
31 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

Ellens val: Friheten

Det är tur att böckerna om Ellen kommer ut i par så att du hinner få lite mer innan det är dags att vänta igen. Den här boken läste jag såklart i direkt anslutning till tredje delen om Ellen. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers i den här recensionen.

I den här delen får Ellen och Isa äntligen träffas. Gabriella och Oskars äktenskap blir mer och mer okonventionellt på ett sätt som det säkert sett ut för mängder av människor genom åren. Ingeborg får ta mer plats i berättelsen och hon förälskar sig i Anton men hennes önskemål och hans familjs förväntningar går inte riktigt hand i hand.

Det är fantastiskt att fjärde boken är lika underhållande som den första! Det finns ju liksom inte brist på stoff att skriva om direkt och nya personer får träda fram medan andra mer eller mindre burdust elimineras. Förutom genus så är klass en viktig aspekt som lyfts fram i alla böckerna och alla samhällsklasser har sina egna problem. I den här delen är såklart frihet en viktig fråga. Friheten att älska (med) vem man vill, friheten att få arbeta med vad man vill och framförallt Isas frihet från den genuint elake Motander och hospitalet. Nu längtar vi till februari och nästa del som dock just nu ser att komma ensam istället för i par som hittills.

Förlag: Lovereads
Utläst: 27 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5

Ellens val: Lockelsen

Tredje delen av Ellens val kom ju ut i augusti och jag sträckläste den då men sen kom livet emellan innan jag hann skriva om den. Det jag vet är dock att jag älskade den precis som de tidigare delarna. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers i den här recensionen.

Ellen fortsätter sitt studenteskeliv i Ljungsala. Hon är vansinnigt kär i Carl och längtar efter att få vara med honom. Samtidigt sitter Gabriella nygift men allt olyckligare för var dag som går men hon och Oskar finner en del vägar runtomkring problemen. Alva i sin tur är olyckligt kär men tar äntligen tjuren vid hornen när det gäller hennes dröm om att studera.

Jag lyssnade på de två första delarna men var för otålig för det nu eftersom jag vet att jag läser fortare än uppläsaren. De här böckerna är ju som gjorda för att slukläsas och man vill liksom bara läsa vidare hela tiden. De fortsätter att kämpa för kvinnors rättigheter på alla nivåer och trots att allt är så lätt skrivet så avhandlas den ena tunga frågan efter den andra. Hur mycket jag än läser och lär mig om vår historia så förundras jag hela tiden över hur inskränkta liven för kvinnor har varit, och för många fortfarande är än idag. Att Moa Eriksson Sandberg tagit över stafettpinnen är inget jag tänker på utan allt känns bara precis som vanligt när jag träder in i Ellens värld igen.

Förlag: Lovereads
Utläst: 23 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5