Den sista utgrävningen

Lagom till mitt påsklov damp äntligen messet om att min tur i reservationskön kommit. Nu skulle även jag få läsa den sista boken om Ruth, Nelson och alla de andra och det var med förväntan och nästan lite sorg jag tog mig an boken.

Till bakgrunden hör att jag under åratal hade svårt för deckare. Tills jag läste Flickan under jorden och fattade att jag försökt läsa FEL sorts deckare hela livet. Jag inledde lugnt och tänkte att jag kanske kunde läsa en bok i serien varje sommar eller så men ganska snabbt spårade jag ur och läste typ fyra böcker en sommar istället. Allt gott i livet har ett slut och så även denna serie. Vilket jag ändå tycker är bra för det fortsätter sällan att vara bra när nr 27 i en serie kommer.

I den här delen så hittas ett inmurat skelett under renoveringen av ett kafé. Det visar sig tillhöra en student som försvann för 20 år sedan som hängde i samma kretsar som Cathbad. Misstankarna riktas såklart i första hand mot de som kände henne då och kort efter att hon identifierats försvinner även Cathbad. Judy får såklart inte vara med i utredningen men istället får Nelson låna in en ny polis från Clough, en ung kvinna som verkar försynt men duktig. Ovanpå fallet hotas Ruths institution av nedläggning och hon måste fundera på sin framtid.

Jag tycker att Griffiths fick till ett bra slut. Många trådar som knöts ihop, vi fick återse de bästa karaktärerna en sista gång och det var spännande hela vägen. Jag vill inte säga mycket mer än så eftersom det bara blir en massa spoilers och det blir trist för er som inte läst den ännu. Nu är ju frågan hur man går vidare i livet. Jag kan se ett par alternativ: 1) Läsa om serien 2) Påbörja serien om Harbinder Kaur 3) Resa till Norfolk och titta på saltängar 4) Övertyga mediamänniskor om att de måste filmatisera den här serien. Bidra gärna med fler tips!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 1 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Livet med klimakteriet

Eftersom jag sakta men säkert närmar mig de 50 tyckte jag att det var hög tid för mig att lära mig lite mer om klimakteriet. Bibliotekets e-boksutbud innehöll fyra olika titlar och jag valde denna.

Livet med klimakteriet går igenom vad klimakteriet är, olika besvär som kan uppstå, en del om värk, kost och återhämtning men framförallt handlar det om träning. Jag kände inte till Katarina Woxnerud men hon är en träningsprofil som brinner för träning vilket definitivt märks i boken.

Jag har egentligen inte haft några direkta besvär än så länge förutom att jag lagt mig till med grym (som i Riddar Kato-grym) men ofarlig mensvärk de senaste två åren typ. Alla får ju inte heller besvär men jag tyckte att det inte kunde skada att vara lite förberedd utifall att. Nu har jag bl.a. lärt mig att om jag t.ex är trött så jag dör så behöver det inte bero på att jag är ännu en i raden av utbrända lärare utan det kan vara hormonellt. Om jag har humörsvängningar eller tappar humöret behöver inte det bero på att jag är en lärare med en ängels tappade tålamod utan även det kan vara hormonellt. Sömnproblem, svettningar och kanske t.o.m. led- och muskelvärk, tja, allt det kan också bero på klimakteriet.

Katarina Woxnerud nämner luftiga kläder, bra sovvanor, bra kost och potentiella hormon- och krämbehandlingar som lösningar på olika klimakteriebesvär men framförallt ordinerar hon träning. Hon går igenom vardagsmotion, styrke-, konditions- och rölighetsträning och kommer med massor av tips, peppiga idéer och t.o.m träningsprogram. Jag tänker att jag kanske inte har några besvär ännu (?) just p.g.a. av all den träning jag faktiskt utför? Jag känner inte att jag är målgruppen för hennes tränings-peptalk men jag har i min tur försökt att peppa minst två icke-så-jätte-tränande-kvinnor-i-potentiell-klimakterieålder i min närhet.

Summa summarum är detta en bok med inledningsvis en hel del intressanta fakta kring vad klimakteriet faktiskt är och innebär och därefter kommer massor av bra träningstips och pepp för dig som idag inte är så träningsvan. Jag tycker att alla kvinnor i snar klimakterieålder borde läsa denna eller andra böcker på ämnet för att lära sig lite mer om vad som faktiskt  händer med våra kroppar när vi blir äldre!

Förlag: Fri Tanke
Utläst: 15 februari 2023
Mitt betyg: 3/5

Anna Karenina

Anna Karenina läste jag i evigheter, för evigheter sedan. Jag tror jag höll på med den i uppemot tre månader. Tanken var att läsa den innan jag såg Ragna Wei och Tonne Schunnessons urbra föreställning Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina på Orionteatern och jag läste en bra bit innan den men inte hela. Sen blev boken nedprioriterad i omgångar p.g.a. andra böcker som behövde gå före, översättningen var gammal och full av meningar som ”i minnet gående igenom” och ärligt talat tyckte jag den var rätt seg emellanåt.

Anna K är tillsammans med en trist gammal man när hon plötsligt en dag träffar den spännande greve Vronskij. Anna lämnar hem, man och sonen för sin nyfunne kärlek. Samtidigt har vi Kitty, Annas brorsdotter, som också blir förälskad i Vronskij men ser sig brädad. Efter att ha deppat ett tag väljer hon istället den lite triste men trygge Levin och de får ett fint äktenskap tillsammans.

De här delarna gillar jag, jag är förtjust i ryska romaner med alla dess hundratals karaktärer där var och en har minst fyra olika namn, och det är fint att läsa om både lidelsefull kärlek, sorg och hur Anna försöker kämpa emot dåtidens träliga regler och normer. Även om jag aldrig riktigt förstår mig på föräldrar som väljer kärleken framför sina barn.

Men Levin (Tolstoj) har en massa idéer om hur jordbrukspolitiken skulle kunna förbättras och här gäspar jag mig igenom hans utlägg om detta. Jag fattar att han inte kunde skriva en insändare i dåtidens Pravda och att det här var hans sätt att få fram sina idéer men jag tyckte det var ganska ointressant att läsa om de politiska diskussionerna. Han idoliserar arbetarna och skriver liksom om hur härligt det är att vara ute och slita sida vid sida med dem. men sen går han hem till sitt mansion igen och han verkar inte riktigt förstå att de är fattiga.

Många håller den här boken som en av de bästa genom tiderna och antingen läste jag den på fel sätt (snuttifierat) eller i fel tid (i anslutning till pappas bortgång) eller så är jag bara inte tillräckligt intellektuell. Jag är i alla fall glad att jag har läst den.

Förlag: Anncona Media
Utläst: 6 juni 2023
Mitt betyg: 3/5

Brytningstid

Jag sneglade lite på den här boken när den kom eftersom att jag tycker väldigt mycket om Simona Ahrnstedts romanceböcker och det här verkade vara något liknande. Jag laddade ner den på mobilen för att ha ett lättläst alternativ tillgängligt och förra veckan blev det läge att läsa den.

Henrietta är 18 år gammal och redo att giftas bort för att säkra brukets framtid, enligt hennes föräldrar alltså, grevparet von Weidenhof. Själv vill hon helst studera arkitektur i Uppsala men det kommer inte på fråga. Istället anställer de bokhandlardottern Lina från Småland som Henriettas kammarjungfru så att flickorna kan diskutera litteratur tillsammans.

Henriettas föräldrar ser gärna Albert Riddersparre som hennes blivande make och även om hon tycker att han för all del är stilig, trevlig och verkar ha vettiga åsikter så känns han lite tråkig. Särskilt i jämförelse med den spännande och charmige litteratören Gustaf Byrén som en dag dyker upp som en räddande ängel vid en olycka. Henrietta lockas av Gustaf samtidigt som Lina bär på en stor hemlighet som kommer att få betydelse för dem alla.

Ja, ni hör ju hur bra det börjar och under kanske halva boken flyger mina ögon fram över sidorna. Henrietta bor i ett fiktivt palats (inspirerat av Hallwylska), jag älskar av någon anledning att läsa om 1800-talets flådigheter och Charlotte Sirc väver in några riktiga personer och händelser i boken som den olyckan Henrietta träffar Gustaf vid.

Och nu vill jag ju inte spoila, men allt byggs upp med ett spännande problem vilket sedan löses på ett otrovärdigt och trist sätt. Slutet går också helt stick i stäv med vad jag förväntade mig av någon så cool som Henrietta. Det blev lite platt fall så att säga. Linas historia gillar jag dock, den är fin men jag hade velat haft mer motstånd ifrån Henriettas håll. Det var ändå en underhållande bok och extra plus för beskrivningarna av palatset som fick mig att undra om jag missat detta hus på Strandvägen. Tills jag läste i efterordet att det var fiktivt. 🙂

Förlag: HarperLove
Utläst: 2 februari 2024
Mitt betyg: 3/5

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt är årets första bokcirkelbok med bokcirkeln Stäppvargarna. Vi har roterande diktatorskap och förre diktatorn valde denna. Jag tror att jag har sett filmen för en miljon år sedan men jag hade för mig att det var någon bal där i vilket det inte alls var. Så antingen har de ändrat lite i filmens manus eller så blandar jag ihop den med någon annan film.

Boken handlar om Lucy Honeychurch (lysande namn!) som är på semester i Italien med sitt förkläde, kusinen Charlotte. De har fått dåliga rum på pensionatet men Mr Emerson och hans son George erbjuder sig att byta rum med Lucy och Charlotte. Här får de alltså äntligen ett rum med utsikt. Det finns en rad människor på pensionatet vilka det umgås och/eller skvallras om och under en utflykt händer något… komprometterande.

Senare hemma i England bestämmer sig Lucy för att tacka ja till frieriet från den dryge Cecil som gärna vill bestämma över och åt henne. En dag bestämmer han sig för att köra över hennes förslag på nya hyresgäster till ett hus nere i byn och han tror att han är rolig när han istället fixar dit Mr Emerson och George (Utan att veta att Lucy är bekant med dem). Föga anar han vilka konsekvenser för framtiden detta kommer få.

Alltså, jag vet inte. Det finns en bra grundstory i den här boken där författarens tanke är att man ska få gifta sig med vem man vill, oavsett klass och annat. Forster var själv homosexuell i en tid när detta var inte bara ansett syndigt utan även straffbart och jag håller 100 % med honom om att vem som helst ska få leva ihop vem de vill (så länge det inte rör sig om barn). Men, jag har lite svårt att ta till mig berättelsen.

Lucy är så svår att få grepp om, ömsom ser hon ner på Mr Emerson och ömsom verkar hon tycka att han är trevlig. Hon verkar å ena sidan ha en inre drivkraft för att slå sig fri från de förväntningar som åligger henne men lika ofta sitter hon själv och skvallrar och ser ner på andra människor. Detta kanske är menat som att hon gör det för att passa in men det framgår inte utan det känns som hennes åsikter. Cecil är vedervärdig, dryg och otrevlig men Lucy tycker på sin höjd att han är knepig ibland. George är också väldigt märklig och att det hela sedan slutar som det gör, utifrån vad Lucy under bokens gång tycker och tänker, känns högst underligt.

Därtill är dialogerna ofta väldigt speciella, jag har svårt att se att folk pratade på det här sättet även om de var bättre bemedlade. Sen kan det vara översättarens verk då Cecil flera gånger kallas Fästing. Rätta mig gärna om jag har fel och detta var ett korrekt uttryck för fästman i början av 1900-talet. Jag hittar inte någon upplysning om vem översättaren är i mitt biblioteksexemplar.

Hur som helst så tror jag att det är en bra bokcirkelbok och vi kommer att diskutera den i kväll över lite pizza!

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2024
Mitt betyg: 3/5

Dr Jekyll & Mr Hyde

En dag förra året när jag var in på biblioteket stod den här boken i hyllan och jag impulslånade den. Så ofta som man refererar till den här boken tyckte jag också att jag borde läsa den. Den här boken ingår i klustergruppen ”böcker jag läste omkring tidpunkten min pappa dog och begravdes” och därför blev den här recensionen skjuten på framtiden, lite för länge.

Är det någon som inte vet vad den handlar om? Dr Jekylls nye vän Mr Hyde är högst osympatisk men ändå gör Dr Jekyll ett nytt testamente där allt går till Mr Hyde. Kan han ha blivit tvingad att göra detta eller hur ligger det egentligen till? Hans advokat börjar nysta i det hela och får till sist veta sanningen.

Boken är väldigt kort och jag blev lite förvånad över hur mycket jag tyckte om den. Det är både spännande och intressant fram till kapitlet Dr Jekylls fullständiga redogörelse. Då blir det lite som när skurken i slutet av en deckare ska dra hela sitt brott och varför han begick det. Men det var väl lite så många skrev böcker förr i tiden eftersom man hade den här boken på sig att förklara allt man tyckte och tänkte. Hur som helst känns det bra att äntligen ha läst den och jag rekommenderar den absolut!

Förlag: Modernista
Utläst: 31 mars 2023
Mitt betyg: 3/5

Himmel över Alaska

Himmel över Alaska var årets första bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat. Vilket kan tyckas lite lustigt så mycket jakt och slakt och pälsar som den här boken innehåller! 🙂

Leni är 13 år och året är 1974 när hennes pappa, en överlevande krigsfånge, ärver en stuga på Kenaihalvön i Alaska av en armékompis. Han stoppar in familjen i en folkabuss och drar till Alaska där de inledningsvis välkomnas av lokalbefolkningen som hjälper dem att få ordning på den lilla stugan och visar dem vad man behöver för att överleva en Alaskavinter. Men ju mörkare vinterdagarna blir desto sämre mår pappa, han förbereder sig för HBL, Helvetet brakar lös, men Leni inser snart att det största hotet inte finns utanför stugans väggar utan inuti.

Jag läste den här boken till och från jobbet och blev snabbt uppslukad. Som den fjällnörd jag är njuter jag av beskrivningarna av naturen och vildmarkslivet. Det är frustrerande att läsa om Lenis familjesituation och det är nervkittlande när hon förälskar sig. När jag kommer hem på fredag eftermiddag så orkar jag inte vänta till måndag morgon utan jag måste genast läsa ut boken. Då hade jag lite drygt en tredjedel kvar men kommer snart till insikt att boken borde ha slutat ungefär här. Den sista fjärdedelen är smetig, onödig och för amerikansk helt enkelt.

Men fram till dess är det här en riktigt underhållande, berörande och lättläst bok med glimtar från ett liv jag aldrig någonsin kommer att komma nära. Livet låter så otroligt hårt, utan el och vatten och med ständiga sysslor där ditt huvudsakliga fokus är att förbereda dig för den evighetslånga vintern. Eller HBL då genom att packa nödväskor, väcka barn mitt i natten och tvinga dem att sätta ihop ett gevär i mörkret eller varför inte bygga murar och fundera på att lägga granater runtom huset? Lenis pappa är vidrig och jag skiter i att han blivit torterad i åratal under kriget. Visst var han ett offer då men det rättfärdigar inte hans beteende någonstans. Och visst kan man tycka att alla människor förtjänar kärlek men då måste man faktiskt också vara förtjänt av den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 12 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Klara och solen

Klara och solen var en bokcirkelbok som jag läste i april under förra året. Det är min fjärde Ishiguro jag läser och jag tycker fortfarande att The Remains of the Day spelar i en egen liga jämfört med övriga jag läst. Som vanligt när det gått så pass lång tid efter att jag läst en bok måste jag googla lite och jag lär mig nu att Klara och solen var Ishiguros första roman efter att han emottog Nobelpriset.

Detta är en sci-fi-roman i en nära framtid där de rika kan förfina sina barn genetiskt och de skaffar artificella vänner till dem, d.v.s. AI-dockor. Klara är en sådan och en dag blir hon köpt av Josies familj, och får följa med hem. Precis som Never Let Me Go så går det inte att avslöja för mycket av handlingen men vi följer i alla fall dagarna genom Klaras ögon.

Jag gillade boken men var inte helt hundra begeistrad under läsningen om jag minns rätt. Jag läste den också strax efter att min pappa gått bort så jag har förståelse för om min hjärna inte var helt mottaglig. Däremot växte den ganska mycket under kvällen vi bokcirklade om den och jag ser att jag gett den en fyra i betyg. Det är intressant att läsa om människor och vår värld ur en robots synvinkel men ibland kan det vara knepigt. Det är som med Frankensteins monster som förundras över regn men förstår andra svårare saker helt kristallklart.

Jag tänker sällan aldrig på vad en författare vill säga med en bok utan jag läser för att bli underhållen men självfallet blir jag ofta påverkad och kan få nya idéer eller infallsvinklar etc. Men just exakt VAD författaren menar, det går mig förbi (ni börjar förstå varför jag fasar för analyserna på litteraturvetenskapen va?). Mitt googlande på denna bok har dock gett mig många fina svar på frågan vad Ishiguro kanske ville säga med denna bok men det är  ju inte mina tankar så det får ni läsa om hos smartare människor. Däremot kan jag säga att boken absolut var läsvärd!

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 27 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Tidens larm

För ett par veckor sedan firade jag 10 år med min ena bokcirkel och då var vi på Tidens larm på Folkoperan med Johan Ulveson i huvudrollen. Om en föreställning är baserad på en bok gillar jag att läsa boken först, lite beroende på, jag klämde t.ex. inte Shakespeare innan Stormen.

Tidens larm handlar om Dmitrij Dmitritijevitj Sjostakovitj, en rysk tonsättare som blev ömsom hyllad, ömsom bannlyst i Sovjetunionen och han både hotades och användes av propagandamaskineriet. Boken är indelad i tre delar och vi möter Sjostakovitj under tre olika tidsåldrar i sitt liv. Som 30-åring när han konstant väntar på att bli hämtad till Stora huset och förhörd och han visste att många aldrig kom ut därifrån igen.

I nästa del är det mitt under kalla kriget och han blir skickad till USA för att sprida propaganda. Talet han ska hålla har någon annan skrivit och han orkar inte ens hålla klart det utan lyssnar till ”sina tankar” via den engelska översättaren. I sista delen är han gammal, Stalintiden är över men han tvingas, mot sin vilja, till sist att gå med i partiet.

Invävt i allt detta får vi resten av hans liv, med nedslag i den samtid som han levde i. Barnes har baserat boken på en biografi över Sjostakovitj samt hans egna dagboksanteckningar. Boken är stundtals märklig men också fascinerande och det är tydligt hur använd Sjostakovitj var och vilket trängt liv han måste levat. Även om han blev prisad och åtnjöt olika förmåner så skedde det hela tiden på bekostnad av att dölja sitt rätta jag och med en vetskap om att han förmodligen skulle avyttras om han opponerade sig.

Jag var tveksam till hur den här boken skulle bli en bra föreställning men den blev faktiskt det. Det var snyggt med både orkester och operasångerska på scenen och jag kände med Ulvesons Sjostakovitj på ett djupare plan än jag gjorde under läsningen. Vilket kanske dock berodde på att jag läst boken och hade historien klar för mig så att det blev en fördjupad repetition helt enkelt. För dig som missade föreställningen så kommer den tillbaka i vår så du hinner än!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 november 2023
Mitt betyg: 3/5

Projekt jul

Jag hade inte bestämt om jag skulle läsa några julromaner i år, särskilt inte med min gedigna tbr-hyllvärmarlista i pipeline. Men så kände min snorfyllda hjärna att den bara behövde ett avbräck med något lättsamt så jag scannade bibblans julroman-e-utbud (magert!) och hittade denna som jag ändå sneglat åt sedan den  kom.

Merry blir, såklart, dumpad av sin perfekta pojkvän och flyttar då till Holly Cottage. En precis så mysig och bohemisk stuga som namnet antyder. Här ägnar hon dagarna åt sin hobby/företag to be – doftljustillverkning och hon får in tillräckliga summor på detta via Etsy för att överleva.

Självklart så bor hon också i en trivsam brittisk by där byns julfirar-överhuvud har gått bort och de behöver en efterträdare. Merry gillar inte ens julen särskilt mycket men hon gillar den mer än sitt ex gamla ex som visat sig vara skolans nya ursnygga karismatiska rektor. Det blir en tävlan emellan dem och en tredje ointressant part och Merry vinner, såklart. Hon får hjälp av sin bästa kompis Nell, som också försörjer sig på en liten obskyr verksamhet och Astrid, hennes gamla bildlärare och tillika låtsasfarmor.

Eftersom att allt inte bara kan vara guld och gröna skogar så har vi här också Cole. Byggherren som i dubbel bemärkelse är ansvarig för den översvämning som drabbar Holly Cottage och han måste hjälpa Merry att hitta ett annat ställe att bedriva sin ljustillverkning på. Självklart är han snygg, singel och hyfsat trevlig…

Ja, det är förutsägbart men det är därför vi läser de här böckerna. De är som en mjuk snuttefilt. Jag kanske är för romance-skadad men jag hade väntat mig liiite mer problem på vägen för Merry och Cole och tycker deras kurva är rätt flack. Överlag är det en bok med mysiga och intressanta karaktärer, det är lite snålt tilltaget med bara en hund men fritt från den här hysteriska chicklit-humorn som ofta finns med. Trots att det finns många djupare problem i bakgrunden så går allt ganska smärtfritt men ändå tyckte jag väldigt mycket om den . En perfekt snuttefilt helt enkelt!

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 2 december 2023
Mitt betyg: 4/5