Etikett: debutroman

Den drunknade

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Den drunknade köpte jag för en tjuga på bokrean 2012. Efter fyra år skrev jag om den i Hett i hyllan-utmaningen och sedan tog det fyra år till innan den blev läst. Boken är bara på 170 sidor så nu i efterhand känns det kanske lite fånigt men den blev i alla fall läst till sist då jag valt ut den som en av mina hyllvärmare i december.

Marina besöker sin syster Stella i Skåne och får då träffa hennes sambo Gabriel för första gången. Marina och Stella är väldigt nära varandra samtidigt som de båda döljer något. Stella undanhåller något om hennes relation till Gabriel medan Marina håller den ömsesidiga attraktion som uppstått mellan henne och Gabriel hemlig.

Jag tyckte mycket om den här boken trots att den är full av obehagligheter. Gabriel är ruskigt slemmig och en typisk pretentiös jag önskar jag vore Uffe Lundell-författare. Stella är så full av liv och älskar sin trädgård och arbetet som trädgårdsmästare inne i staden. Marina är osäker och känner aldrig att hon är lika bra som sin syster. Tre väldigt vältecknade personporträtt som interagerar tillsammans på olika plan.

Precis som med Feberflickan så finns det mycket som är outtalat i den här boken och det tilltalar mig fastän att jag är en sån som gärna vill ha alla detaljer på bordet. Du kan nästan ta på mörkret och spänningarna i boken samtidigt som det däremellan bubblar över av lyckligheter och värme. Jag har inte läst något mer av Bohman men blir väldigt nyfiken på att göra det och bägge hennes andra böcker låter som något som skulle passa mig.

Utläst: 14 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Feberflickan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

I oktober 2012 blev jag fb-gillare nr 100 hos förlaget Columbi publishing och vann ett ex av den här boken. Jag ser att titeln ligger hos Modernista nu dock. Boken var väldigt hypad och omtalad när det begav sig men sen blev den stående i min bokhylla i ca åtta år så där som det lätt blir. 🙂 Men jag bestämde mig i början av december att jag baske mig skulle klara av målet att läsa 12 hyllvärmare i år så jag plockade ut en nätt hög med några av de tunnaste titlarna varav det här var en av dem.

Titeln Feberflickan syftar på huvudkaraktären Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Vi förstår vad hon gör men inte riktigt vad som hänt då vi liksom bara får fragment av händelserna genom hennes tankar och de är inte helt tydliga.

Boken är bara 127 sidor så jag kan inte säga mycket mer. Den beskrivs som en deckare men det tycker jag inte är helt rättvist även om där finns en del pusselbitar att foga samman. Men det här är mer psykologiskt och suggestivt krypande. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan. Berättelsen är skriven i presens och det skapar en betydande närvarokänsla för läsaren och det är som att du själv rör dig inne i huset och bland Lunas tankar. Jag älskade helt enkelt boken och det känns härligt att veta att Östnäs skrivit fler böcker efter den här för jag läser gärna mer av henne!

Utläst: 3 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Dalenglitter

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Så fort jag fick nys om den här boken blev jag nyfiken eftersom jag bor inte så långt ifrån det område som kallas Dalen. Det är alltid lite extra roligt när man känner till de platser som beskrivs i böcker tycker jag. Till skillnad från bokens huvudperson är jag dock inte uppväxt i området utan mer i Stockholms periferi.

Berättarjaget bor alltså i Stockholmsförorten Enskededalen tillsammans med sin polska mamma. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar på McDonalds ”så länge”. Hon hänger en del med kollegan Jamila och hoppas på att kunna spara ihop till ett körkort. Plötsligt dör hennes kusin i en olycka och hon måste åka till begravningen i Polen.

Det blir lite fel att försöka beskriva den här boken med hjälp av handlingen för det är liksom inte den som är grejen. Boken utspelar sig i nutid även om vissa saker som sker hände för länge sedan och andra såklart aldrig hänt. Jag hajar t.ex. till när covid omnämns i dåtida termer. Det handlar mycket om klass och den enorma skillnaden som finns mellan Enskede på ena sidan Nynäsvägen och det på andra sidan (där de blonda Märtorna och Stinorna bor). Jag har själv gått i tunnlarna många gånger och du kan nästan ta på den skillnaden på riktigt. När hon sen åker till Polen är det istället hon som har det ganska bra och släktingarna ser på henne som den framgångsrika svennen. I Polen blir vi läsare upplysta om hbtq-personers ständiga kamp men också mormors varma kärlek.

Det är fascinerande sunkigt, osmakligt och sorgligt att läsa om berättarjagets Donkenjobb. Allt ifrån att juicen blandas i samma hinkar som golvmopparna vrids ur i till den enorma sexismen som präglar anställningarna (de snygga tjejerna står i kassan, resten i köket) och de trasiga människor som besöker stället. Jag menar absolut inte att alla som går dit är trasiga men många av de som är trasiga gör det.

Det är många små roliga detaljer i boken så som när hon släpar med sig begravningskransen hela vägen från Dalen till mormor, när Dalenborna äntligen får sin staty ”Vi ber om konst och vad gör ni? Ni ger oss en skadeskjuten häst!” eller när centrumet ska byta namn till DLN precis som Skärholmen en gång blev SKHLM för att höja förortens status.

Det är en ruskigt bra skildring av de klasskillnader som finns i Sverige idag och det hopp som närs om att en gång kunna ta sig uppåt på stegen. Den är lättsamt och roligt skriven samtidigt som den innehåller en hel radda svåra ämnen, obehagliga händelser och tveksamma situationer. Läs den!

Konstverket ”Häst som rullat runt och som reser sig” av Asmund Arle. Bilden tagen från Stadsmuséets sida http://www.skulptur.stockholm.se/

Utläst: 28 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Mirakel

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och blev lockad av att den beskrevs som magisk realism då det är en genre jag gillar.

Mirakel handlar om Rakel som vi nog vill placera någonstans längs autismspektrumtillståndets skala. Hon är ganska fyrkantig i sitt tankesätt, väldigt rak och ärlig och inte mycket för krusiduller och småprat. När hon möter en man vid namn Agaton inne på en pub och han visar sig vara ett spöke så tar det inte lång tid innan hon accepterar det. Agaton behöver Rakels hjälp för att få olika spöken att passera över till dödsriket och hon tar sig an uppgiften till fullo. För Rakel blir det här starten på en lång rad ganska livsomvälvande händelser.

Det tar inte mer än några sidor in i boken innan jag förälskar mig i Rakel och hennes sköna sätt. Hur hon liksom säger saker som alla tänker men ingen riktigt vågar säga. Fler än en gånger så drar jag på munnen och berättar för min sambo vad Rakel har sagt. Det kan tyckas fånigt kanske att hon möter ett spöke men det är inget vitt lakan utan en själ som fastnat i mellanvärlden och dessutom inte vet varför han gjort det. Jag gillar verkligen hur Elisabeth Häll beskriver hela andevärlden och hur det ser ut när vi dör och vilka alternativ som fanns. Det är nästan så att jag känner att det är sanningen hon presenterar.

Boken handlar inte heller primärt om spöken utan om Rakel och hennes identitet och hur hon genomgår en verkligt fin, och annorlunda, slags metamorfos. Den inledande Rakel är ensam, vilsen och utan mening medan den avslutande Rakel är någon helt annan. Jag tycker boken höll hela vägen in i mål och att Häll hittade på så bra och oväntade vinklar samt trovärdiga förklaringar i sin berättelse. Boken är relativt kort men lyckas ändå innehålla precis hur mycket som helst. Kanske för att den precis som Rakel är ganska koncis i sitt utförande. Det här är en väl läsvärd debut och jag ser fram emot att få läsa mer av Häll i framtiden!

Titel: Mirakel
Författare: Elisabet Häll
Förlag: Ekström & Garay
Sidantal: 210
Utgivningsår: 2020
Utläst: 27 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Ekström & Garay för recensionsexemplar!

The Mothers

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, RecensionerLämna en kommentar

Jag minns inte var men någonstans läste jag inledningsmeningen till den här romanen och jag kände direkt att det här var en bok jag måste läsa. Den lyder så här:

We didn’t believe when we first heard because you know how church folk can gossip.

The Mothers handlar om Nadia, 17 år, som nyligen förlorat sin mamma i självmord och vars pappa sluter sig inom sig själv och kyrkan. Nadia åker buss, hånglar med killar och dricker drinkar på strippbarer. Men så träffar hon Luke, pastorns son, som jobbar som servitör på ett sjaskigt hak. Hon minns honom från skolan där han hade en lovande idrottskarriär men ett benbrott satte stopp för det och idag haltar han lätt. Han är fortfarande lika snygg och de inleder ett förhållande och snart upptäcker Nadia att hon är gravid men hon väljer att avsluta sin graviditet. Ett beslut som hon dock håller hemligt för alla, inklusive sin bästa vän Aubrey, utom Luke. Ett beslut som hon får bära med sig resten av livet.

Jag ångrar att jag inte skrev om den här boken när jag läst den för jag kan inte göra den rättvisa idag. Jag älskade språket och hur Bennett mejslade fram sina karaktärer och hur deras liv vävdes fram. Det kan låta som en trivial ungdomsroman men där fanns så mycket mer. De flesta kapitel inleds med rösten från ”the church ladies”, damerna i den kyrka som Nadias familj tillhör, och vi får genom deras skvaller- eller allseendeperspektiv en liten inledning eller synvinkel på händelser. Det ger hela berättelsen en särskild ton. Jag tror att jag en dag måste läsa om den för att göra den rättvisa.

Det är fyra år sen den här boken utgavs och jag läste den för ca 2,5 år sedan men den finns ännu inte översatt till svenska. Jag läste dock nyligen att Albert Bonniers kommer ge ut hennes andra bok – Hjärtlinjer, och att dess filmrättigheter tydligen också köpts av HBO. Jag ser mycket fram emot att läsa den också!

Utläst: 15 januari 2018
Mitt betyg: 5/5

När ljungen blommar

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag fick förfrågan om jag ville ha denna som recensionsexemplar och då jag har en förkärlek för karga öar tyckte jag absolut att den lät intressant.

Mandus är fiskare och brevbärare och bor på en liten ö i Bohuslän under senare delen av 1800-talet. En dag kommer ett amerikabrev adresserat till Mandus ungdomskärlek och numera goda vän Kornelia. Avsändare är Mandus forne vän och sedermera Kornelias fästman. Mandus har alls ingen lust att dela ut brevet och massor av jobbiga minnen väcks till liv.

Det här är verkligen en liten pärla. Vi följer Mandus i både nu- och dåtid och det är en lågmäld berättelse om livet på västkusten under år fyllda av hårt arbete, svår nöd och sjukdomar men också hopp och glädje. Jag kan inte min 1800-talshistoria väl men hela berättelsen känns trovärdig och jag tycker Petra Rhodin skriver riktigt bra, språket är precis lagom sparsmakat och hon känns kunnig. Hon tecknar levnadsporträtten med värme och ömsinthet och miljöerna kommer riktigt till liv framför mina ögon. När ljungen blommar är hennes debutroman och jag hoppas det kommer fler böcker!

Titel: När ljungen blommar
Författare: Petra Rhodin
Förlag: Hoi
Sidantal: 231
Utgivningsår: 2019
Utläst: 21 februari 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplar!

Jag for ner till bror

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

För ett rätt bra tag sen röstade vi fram en ny bokcirkelbok i en av mina cirklar och det blev den här. Jag tror inte jag röstade på den då jag inte kände mig särskilt sugen på den. Varför vet jag inte riktigt men kanske en kombination av att den var så hypad och att jag läst att folk störde sig på språket. Jag tänkte länge inte ens vara med på denna träff men så valdes den plötsligt som nästa bok i en av mina andra cirklar (där vi har diktatorskap). Jag drog mig ändå in i det sista men när jag väl började läsa den i fredags kväll så jag hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Sen inledde jag lördag fm med ett par timmar i fåtöljen där jag läste ut den.

Jag for ner till bror handlar om Jana Kippo som just reser ner till sin tvillingbror Bror i byn Smalånger för att hjälpa honom få ordning på livet där han alkoholiserad bor i föräldrahemmet. På vägen dit går Jana vilse i snöstormen och hon stöter ihop med John, den brännskadade harmynte grannen vilken hon spenderar natten hos. De inleder någon slags relation samtidigt som Jana börjar jobba i hemtjänsten och försöker hjälpa sin bror. Den klassiska byn är full av hemligheter och Janas familjeliv likaså.

Jag är glad att jag övervann min olust och läste denna lilla bok för den är verkligen riktigt bra. Trots att det är fragmentariskt skrivet så ryms det väldigt mycket i den och alla olika trådar växer ihop på ett bra sätt. Jag älskar språket (note to self: sluta lyssna på vad andra säger) och hur hon skriver ihop namnen med endast gemener. Det är ju fullt av trasiga människor och eländiga händelser i berättelsen men ändå finns där kärlek och omsorg också.

Jana är präglad av sin barndom men försöker ändå utmana sig själv att göra nya, stundtals lite obehagliga saker och hon bereder sig en plats i samhället. Det är ibland svårt som läsare att avgöra vad som är sanning men det är ju just precis så livet är. Vi upplever det alla från vår synvinkel och med våra erfarenheter. Det som är sant för en är helt enkelt osant för en annan. ”Mysteriet Maria” ger mig lite Twin Peaks-vibbar och lägger en lätt sagodimension till historien. Det är liksom det norrländska 1800-tals-samhället och modern nutid i en och samma bok. Jag antar att det här kommer att bli en tv-serie på SVT så småningom. Den ser jag fram emot.

Utläst: 2 maj 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Pengar

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Pengar läste vi i min feministiska bokcirkel och det passade ganska bra in med att jag samtidigt läste om våra svenska 1880-talsförfattare på genusvetenskapen. Det var i samma veva som min respekt för Strindberg dog.

Pengar är Benedictssons debutroman och den gavs ut 1885. Vi får följa Selma, en pojkflicka med konstnärsdrömmar, som blir övertalad att gifta sig med en äldre rikare man. Han lockar henne med att hon får egen häst helt enkelt och familjen hennes påtalar vilket kap han är. Äktenskapet framskrider som rätt trist och menlöst och Selma känner ingen kärlek till sin make. Hon trivs bättre i sällskap med sin kusin Richard men det håller på att blossa upp olämpliga känslor emellan dem vilket känns både skrämmande och omoraliskt.

Som jag sa ovan så var det väldigt intressant att läsa den här precis när jag pluggade genusvetenskapen. Benedictsson tar upp en mängd saker som äktenskapets bojor och problemet med att kvinnor inte blev myndiga förrän de fyllde 25 och därmed inte kunde äga tillgångar. Hon tar också upp idealbilden av den pryda hustrun och hur kärlek, lust och äktenskap inte alltid är så lätt att få ihop. Särskilt inte i 1880-talets Sverige. Möjligen var boken lite trögläst för mig men annars minns jag inte riktigt vad det var som gjorde att mitt betyg landade i en enkel trea. Alla de här böckerna från den här perioden är dock väl läsvärda ur ett genushistoriskt perspektiv.

Utläst: 21 mars 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Arseniktornet (måndagsmikron)

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Varför läste jag den?
För några år sedan fick jag Berlinerpopplarna-trilogin av en vän. Jag tyckte mycket om dem och har sedan dess velat läsa mer av Anne B. Ragde. Och så här skrev jag i Hett i hyllan i maj 2016: ”Arseniktornet av Anne B. Ragde köpte jag på nätet i januari 2012 av den anledningen att Anne B. Ragde var en av dem som verkligen, verkligen gav mig läslusten tillbaka efter mååånga år av lästorka.”

Vad handlar den om?
Familjerelationer, – svårigheter, – generationer, – hemligheter etc.

Vad tyckte jag?
Jag ser att jag gett den en 3:a så den nådde väl inte hela vägen fram. Det är dock hennes debut läste jag nu och jag brukar ju gilla sådana och den låter som precis min typ av bok. Tja, den som hade minne eller skrev om böckerna i tid skulle veta vad som fattades mig vid läsningen.

Utläst: 16 juni 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner5 kommentarer

Min kollega lånade ut den här boken till mig för alltför många månader sedan. Jag hade hört mycket gott om den och ville gärna läsa den men tyvärr kom ett par tentor, några bokcirklar och en lässvacka i vägen för läsningen av den. Igår tog jag mig så äntligen tid, det började t.o.m. bli lite brådis då jag byter jobb efter sommaren så jag ville hinna lämna tillbaka boken.

Saivomuotka är inte längre en by (småort) i definitionens bemärkelse men den ligger alltjämt vid Muoniälven uppe vid svensk-finska gränsen i Karesuando socken, Kiruna kommun. Här bildade en gång Israel och Maija familj och det är på den vägen författarinnan själv kom till jorden. Det här är alltså en släktkrönika som baserar sig på både sanna och påhittade historier.

Pia Mariana inleder berättelsen med Israel, hennes egna morfar, som 1895 vandrar hem till byn efter militärtjänstgöring. Samtidigt föds Mariana/Maija en bit därifrån och så småningom om flyttar hon in hos den 21 år äldre mannen. Tillsammans får de åtta barn varav sju överlever. Berättelsen förblir hela tiden i byn samtidigt som vi mer eller mindre får följa allas levnadshistorier ända fram till nutid. Det finns ett fokus på Maija och förstfödde sonen Erik och det är också på hans anteckningar och efterforskningar som den här boken baseras.

Jag älskade den här boken. Den är så fint och varsamt berättad samtidigt som den rymmer så otroligt mycket. Självfallet en hel del elände och under så många år pågår en kamp för överlevnad där Maija drygar ut brödet och arbetar hårt för att få allt att gå ihop. I skolan får barnen stryk om de pratar meänkieli och hemma måste de göra otaliga sysslor så att vardagen går runt. Men även om de må vara fattiga många gånger så finns det mycket kärlek inom familjen och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Boken sjuder också av kärlek till arbetare och Eriks engagemang i det fackliga arbetet lyser starkt. Som alltid så fascineras jag av den norrländska miljön och det karga, hårda men ändock vackra. Kolla på islossning och dricka kaffe på bit (hej mormor!). Jag gillar också att det finns meänkieli insprängt här och var trots att jag inte fattar ett ord av vad där står.

Det är svårt att beskriva boken men den är verkligen som en älv i sig. Orden rinner liksom igenom sidorna och plockar upp små delar av livet här och var. Det var som en historielektion och en känslosam kärleksfull berättelse på en och samma gång. Jag grät några gånger under läsningen och jag googlade frenetiskt när jag var klar. Nu vet jag t.ex. vad ett pörte är och var byn ligger. Hade jag fått önska något så hade det varit en tydligare karta över bygden samt ett nedskrivet släktträd. I början bläddrade jag tillbaka flera gånger till sidan där alla barnens födslar nämns men när barnbarnen kom in i bilden gav jag lite upp om att förstå exakt vem som var vem. Men det spelade inte så stor roll, det var en fantastisk läsupplevelse ändå och en riktigt fin debutroman. Men så brukar jag ju gilla debutromaner också.

Utläst: 15 juni 2019
Mitt betyg: 5/5
Köp på Adlibris eller Bokus