Den drunknade köpte jag för en tjuga på bokrean 2012. Efter fyra år skrev jag om den i Hett i hyllan-utmaningen och sedan tog det fyra år till innan den blev läst. Boken är bara på 170 sidor så nu i efterhand känns det kanske lite fånigt men den blev i alla fall läst till sist då jag valt ut den som en av mina hyllvärmare i december.

Marina besöker sin syster Stella i Skåne och får då träffa hennes sambo Gabriel för första gången. Marina och Stella är väldigt nära varandra samtidigt som de båda döljer något. Stella undanhåller något om hennes relation till Gabriel medan Marina håller den ömsesidiga attraktion som uppstått mellan henne och Gabriel hemlig.

Jag tyckte mycket om den här boken trots att den är full av obehagligheter. Gabriel är ruskigt slemmig och en typisk pretentiös jag önskar jag vore Uffe Lundell-författare. Stella är så full av liv och älskar sin trädgård och arbetet som trädgårdsmästare inne i staden. Marina är osäker och känner aldrig att hon är lika bra som sin syster. Tre väldigt vältecknade personporträtt som interagerar tillsammans på olika plan.

Precis som med Feberflickan så finns det mycket som är outtalat i den här boken och det tilltalar mig fastän att jag är en sån som gärna vill ha alla detaljer på bordet. Du kan nästan ta på mörkret och spänningarna i boken samtidigt som det däremellan bubblar över av lyckligheter och värme. Jag har inte läst något mer av Bohman men blir väldigt nyfiken på att göra det och bägge hennes andra böcker låter som något som skulle passa mig.

Utläst: 14 december 2020
Mitt betyg: 4/5