Jag fick för mig under jullovet att jag skulle läsa så många böcker att jag hade exakt 130 stycken olästa i bokhyllan när 2021 började. Någon bok behövde helst vara lite kortare så då blev det perfekt med ett Liv-album då det var länge sedan.

Den rödaste rosen slår ut handlar om kärlek – hur fungerar det, vad beror den på, varför blir Leonardo DiCaprio inte kär på riktigt och vad händer när någon slutar vara kär osv. Jag hade faktiskt ingen aning om att Leonardo DiCaprio haft ett enormt antal blonda baddräktsmodeller som flickvänner genom åren. För mig är han fortfarande den där lilla killen i Gilbert Grape även om jag såklart sett honom här och var genom åren och varje gång förundrats över hur gammal han blivit. Men oavsett vad jag visste eller inte så är det såklart väldigt kul att läsa Livs analys av det hela.

Jag tar inte till mig det här albumet lika mycket som de tidigare och delvis kan det bero på att jag kanske läste det lite för fort  i min iver att få ihop rätt antal lästa böcker men det är också väldigt mycket filosofi i det här albumet. Det blir en hel del resonemang som går lite över huvudet på min enkla hjärnan helt enkelt men det betyder ju inte att det här är mindre bra.

Det finns många intressanta och skruvade berättelser här, som när 74-åriga Hilda Doolittle ligger på sanatorium och får besök av en ung journalist som hon blir blixtförälskad i och under de följande nio månaderna skriver hon en hel diktsvit om sin kärlek till honom. Eller hur lotten att vara den desperat förälskade har gått ifrån mannen till kvinnan under de senaste hundra någonting åren. Eller vad modern parbildning egentligen baseras på för anledningar. Det finns definitivt mycket tankeväckande i den här serieromanen och jag lär återvända till den i framtiden.

Utläst: 27 december 2020
Mitt betyg: 3/5