Uppgång & fall

Jag vet inte på rak arm hur många Liv-album jag läst nu men tror att jag är någonstans halvvägs i hennes produktion Varje gång jag läser ett blir jag dock väldigt pepp på att läsa de andra!

Jag har inte alls koll på alla de här rika männen hon skriver om men förstår till fullo hennes resonemang om att de carpar diem och lever i nuet som sjuttsingen och jag fnissade högt åt det samtidigt som det ju är tragiskt och sjukt. Serien om att alla kulturmänniskor är medelklass känns spot on och även den om hur vänstern resonerar. Det var intressant och lite läskigt att läsa om Ayn Rands inflytande och det var också på sätt och vis skrämmande och obehagligt att läsa om finanssektorn även om jag ju vet att det går till så.

Något som är extra kul med just det här albumet är att hon refererar till Barnboksprat vilket ju är en blogg jag också skriver på. Hon skriver egentligen ingenting om själva bloggen utan hänvisar bara till en intervju som en av oss (inte jag) gjort där men ändå, det känns som att jag är typ omnämnd i ett Liv Strömquist-album! Nu vet jag att de flesta som omnämns i hennes album nog inte blir så superglada vilket jag kan förstå men jag tyckte just det här var coolt.

Förlag: Galago
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Kurs i självutplåning

Den här köpte jag för ca sex år sen då jag var på seriefestival. Jag hade och har fortfarande inte direkt någon aning om vem Bromander är utan jag ryckte bara några album som såg kul ut.

Man kan kalla det en novellsamling fast i serieformat. Det är en samling av olika serier som han ritat under flera års tid och visa har tidigare publicerats på andra ställen. Bäst tycker jag om titelspåret/-serien vad det nu kallas i den här formen. Den handlar om en amatörteater-kvinna som åker på clownläger, en slags teaterkurs där man ska finna sin inre clown. Lägret är fullt av olika mer eller mindre klichéartade karaktärer men det visar sig att den kände och karismatiske kursledaren i själva verket är ett svin och huvudpersonen lyckas avslöja honom.

Några serier låter som om de baseras på verkliga händelser och jag googlar febrilt för att utröna ursprunget. När jag läst klart hela albumet så kommer allra sist några förklarande sidor där Bromander skriver just varifrån han fått idén och lite sådant. Så läs gärna där efter varje serie. Det är mycket ensamhet arbetarklass i serierna och Chefen handlar om osäkra anställningar inom telemarketingbranschen vilket jag kan tänka mig att många idag har erfarenhet av. Jag har faktiskt själv jobbat på ett sådant företag en kort period och vem vet vad jag hade sysslat med idag om de inte konkat under min graviditet?

På det stora hela är det ett underhållande album men jag tycker det är lite ojämnt emellanåt. Jag har mest läst Liv Strömquist och några andra men det här är lite mer Kristian Lundberg-feeling ibland. Liksom bara: så här rutten är världen för många av oss och that’s it. Bromander har även skrivit en del prosa och flera pjäser och lite nyfiken blir jag ändå på trilogin Riv alla tempel (om bodybuilding och urspårade kroppsideal), Vän av ordning, (om näthat och rasism) och Bara en kram (om en destruktiv kulturman). Jag ser nu att den här filmatiserats och sänts som tv-serie på SVT en gång i tiden. Kul!

Förlag: Galago
Utläst: 30 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Iggy 4-ever

Iggy 4-ever är uppföljaren till Nattbarn och Iggy går kvar i åttan. Skolan är öken och några killar trakasserar Iggy men hon orkar/vågar inte konfrontera dem. Iggy och hennes bästis Julle börjar hänga med ett gäng i nian men den nya vänskapen sår också lite split och avund mellan Iggy och Julle. Dessutom pajar Iggys telefon och mamma har inte råd att köpa en ny smartphone. Hur ska hon överleva nu?

I den här boken är det lite mer fokus på vänskap och kärlek vilket ju är en stor beståndsdel förvisso genom hela livet men som är särskilt stort i tonåren. Kan man dela sin kompis med någon? Vad händer om man blir kär i samma person? Är man vänner om den andre inte ställer upp för en? Hur gör man när man inte har råd med det alla andra har råd med och är det fel att stjäla av sina föräldrar om det är ändå är saker de inte vill ha? Det finns många intressanta spörsmål i den här berättelsen och precis som Nattbarn så skildrar den tonårslivet riktigt bra. Men efter den här verkar inte Gustavsson ha gett ut något mer vad jag kan se förutom att illustrera första delen om Lisbet och sambakungen (vilken är kul!)?

Förlag: Galago
Utläst: 11 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Nattbarn

I maj 2017 var jag på seriefestivalen på Kulturhuset här i Stockholm för första gången. Jag köpte på mig ett par serier som såg kul ut och det här var en av dem.

Iggy är 14 år och tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att vara tonåring. Hennes liv innehåller ett frenetiskt googlande på könsorgan, onani, snatteri, häng med bästisen, städvägran och såklart att tyck att morsan och hennes snubbe är pinsamma och jobbiga. En dag kommer skolfotografen till skolan. Han är dubbelt så gammal som Iggy men gillar också hårdrock. Hon börjar chatta med honom efteråt och bestämmer sig för att hälsa på en kväll när mamma är borta.

Inledningsvis blev jag lite chockad över de ganska detaljerade bilderna på Iggys googlande. Och Hanna Gustavsson låter oss också komma riktigt nära tonårslivet på ett sätt som vi kanske inte varit, well, sedan vi själva var där. Vi skulle definitivt aldrig komma någon som Iggy så nära för hon skulle inte säga halv sju till en främmande tråkig vuxen. Det är skönt också att berättelsen inte utmynnar i det man kanske kan förvänta sig utan att Iggy kör sitt eget race, eller ibland gör hon kanske som bästisen. Hur vet man egentligen vad man själv tycker när man bara är 14 år gammal? En mycket fin debut av Gustavsson!

Förlag: Galago
Utläst: 11 december 2022
Mitt betyg: 4/5

Persepolis

Persepolis har stått i min hylla sedan februari 2015 då jag köpte den på bokrean. Flera gånger har jag tänkt att föreslå den som bokcirkelbok men den har inte varit helt enkel att få tag på så nu läste jag den till sist för mig själv. Från början gavs den ut i fyra delar men den här volymen innehåller allihop.

Marjane Satrapi berättar om sin uppväxt i Iran under främst 80-talet men också en bit in på 90-talet. Hon föddes 1969 och boken tar avstamp 1980 precis efter Islamiska/Iranska revolutionen. En revolution som inte riktigt blev det många hoppades på. Nu skulle Marji ha sjal och pojkar och flickor fick inte längre gå i samma klass. Hennes föräldrar är väldigt liberala och ger henne så pass mycket frihet de kan. Men folk runtomkring dem åker in i fängelse, avrättas och man vet inte längre vem man kan lita på.

Marji protesterar mot regimen på olika sätt men till sist kryper hoten och rädslan för nära inpå och hennes föräldrar skickar henne till Österrike där hon bor ett par år. Hon blir allt mer vilsen, experimenterande och så småningom hemlös. Efter fyra år i exil återvänder hon till Iran för att ännu en gång försöka anpassa sig till det rådande samhällsklimatet och den sista delen innehåller bl.a. psykisk ohälsa, universitetsstudier och äktenskap.

Jag läste ju nyligen Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh och det var intressant för här fick jag två berättelser från ungefär samma tid i Iran. Jag ska erkänna att jag inte alls är särskilt haj på utrikespolitik och trots frekventa googlingar så är det inte helt lätt för mig att få grepp om den här perioden. Å andra sidan behöver jag inte exakt förstå allt utan genom att läsa Satrapis och Pirzadehs berättelser får jag en inblick i hur livet kunde te sig för en ung kvinna, och människor överlag, i Iran på den här tiden.

Satrapi skriver humoristiskt samtidigt som hon skildrar helt ofattbara hemskheter. Det är djupt personligt och utlämnande, vågat och samhällskritiskt. Idag lever Satrapi i Frankrike och det är så fint att hon kunnat dela med sig av sina erfarenheter istället för att bli ett namn på de dödas lista. Teckningarna är enkla men geniala och serieformatet passar verkligen bra till den här berättelsen. Den har blivit animerad film också vilken jag inte sett men gärna skulle göra. Jag kan inget annat än att rekommendera den här boken såvida du får fatt i den vill säga. Den finns på engelska i alla fall.

Förlag: Galago
Utläst: 27 december 2021
Mitt betyg: 5/5

Kommande böcker april 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Senseis portfölj av Hiromi Kawakami, Bokförlaget Tranan
    Om en ensam medelålders kvinna i Tokyo som stöter på sin gamla lärare och börjar umgås med honom. Hon minns inte vad han heter utan kallar honom magistern (sensei). Boken beskrivs som stillsam och prisbelönt vilket låter lovade.
  • Konferensen av Mats Strandberg, Norstedts
    En av mina favvoförfattare släpper nytt och peppen är hög! En konferens som urartar i en gissningsvis blodig sörja.
  • Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget
    Ännu en av mina favvoförfattare släpper nytt denna månad – hur bra kan det bli! Om Monika som inte kan få barn och börjar nysta i sin släkthistoria. Första delen i en trilogi.
  • Diana & Charlie av Elias Ericson, Galago
    Två transpersoner, deras vänskap och kamp mot omvärlden och psykisk ohälsa. En bok som jag tror behövs och dessutom en snygg serieroman full med humor mitt i allt det svarta.
  • Hennes söner av Sogand Sasanpour, Romanus & Selling
    Romanus & Selling seglade snabbt upp som ett av mina favoritförlag. Om Darija och hennes familj som bor på söder i Stockholm. Darija fantiserar om att lämna och göra om och hennes familj är inte som andra. Fattigdom och ensamhet men förhoppningsvis en del hopp också.
  • Catfight av Johanna Wester, Romanus & Selling
    Jag lyssnade på Johanna Wester på Selma stories livesändning på Internationella kvinnodagen och blev ännu mer intresserad av denna bok. Om alla fördomar och nedvärderingen av kvinnor i grupp och deras gemenskap.
  • Vår bästa tid av Kiley Reid, Albert Bonniers Förlag
    En debutroman (som jag brukar älska) om en svart kvinna som blir anklagad för att ha kidnappat det vita barn hon sitter barnvakt åt. Om klass, rasism och privilegier – ämnen du aldrig kan läsa för mycket om.
  • Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor, Wahlström & Widstrand
    Om tre syskon som lever olika liv men måste närma sig varandra och rota i barndomen. Snåriga och såriga familjeförhållande i Danmark låter intressant.

Den rödaste rosen slår ut

Jag fick för mig under jullovet att jag skulle läsa så många böcker att jag hade exakt 130 stycken olästa i bokhyllan när 2021 började. Någon bok behövde helst vara lite kortare så då blev det perfekt med ett Liv-album då det var länge sedan.

Den rödaste rosen slår ut handlar om kärlek – hur fungerar det, vad beror den på, varför blir Leonardo DiCaprio inte kär på riktigt och vad händer när någon slutar vara kär osv. Jag hade faktiskt ingen aning om att Leonardo DiCaprio haft ett enormt antal blonda baddräktsmodeller som flickvänner genom åren. För mig är han fortfarande den där lilla killen i Gilbert Grape även om jag såklart sett honom här och var genom åren och varje gång förundrats över hur gammal han blivit. Men oavsett vad jag visste eller inte så är det såklart väldigt kul att läsa Livs analys av det hela.

Jag tar inte till mig det här albumet lika mycket som de tidigare och delvis kan det bero på att jag kanske läste det lite för fort  i min iver att få ihop rätt antal lästa böcker men det är också väldigt mycket filosofi i det här albumet. Det blir en hel del resonemang som går lite över huvudet på min enkla hjärnan helt enkelt men det betyder ju inte att det här är mindre bra.

Det finns många intressanta och skruvade berättelser här, som när 74-åriga Hilda Doolittle ligger på sanatorium och får besök av en ung journalist som hon blir blixtförälskad i och under de följande nio månaderna skriver hon en hel diktsvit om sin kärlek till honom. Eller hur lotten att vara den desperat förälskade har gått ifrån mannen till kvinnan under de senaste hundra någonting åren. Eller vad modern parbildning egentligen baseras på för anledningar. Det finns definitivt mycket tankeväckande i den här serieromanen och jag lär återvända till den i framtiden.

Utläst: 27 december 2020
Mitt betyg: 3/5

Prins Charles känsla

Prins Charles känsla fick jag av en Liv Strömquist-älskande vän i present. Hon älskar Liv så mycket och vill att alla andra ska läsa henne också! Jag älskar att få sådana bokpresenter, där givaren ger mig något som hen själv älskar även om det inte alltid är något jag gillar. I det här fallet så var jag dock redan initierad i Liv-världen och jag visste att jag gillar henne!

Prins Charles känsla innehåller olika analyser av begreppet kärlek och dess användning. Efter en dräpande inledning med vad Prins Charles svarade på frågan ”Are you in love?” på en presskonferens i samband med förlovningen med Lady Diana så kastas vi vidare in i olika tv-serier med män i huvudrollerna. Män som alla har det gemensamt att de har en sunkig syn på kvinnor, kärlek och deras ev. fruars försök till närhet och kommunikation. För alla er som sett Liv Strömquist tänker på dig (och har du inte det- gör det!) kommer de här delarna om kvinnan bakom [den framgångsrike] mannen ifrån den här boken. De är mer eller mindre vidriga. Vi får också en intressant genomgång av den sexuella äganderätten, dvs ”att vara ihop” – vad betyder det egentligen?

Det här var min tredje Liv-bok och jag har tyckt mycket om allihop. Jag har ännu en som står i hyllan och väntar. Jag älskar Livs sätt att göra serier av fakta och att visa på hur normer är just bara normer utan reella skäl bakom. Som alltid när jag bläddrar igenom en sådan här bra bok i samband med en eftersläntrande recension så blir jag sugen på att göra en omläsning. Det kommer säkert att bli av framöver!

Utläst: 31 maj 2019
Mitt betyg: 4/5

Hur man botar en feminist

I min strävan att försöka läsa hyllvärmare så är novellerna och serierna det som gått åt allra mest. När tiden blir knapp slänger jag mig efter något snabbläst helt enkelt. Så i april 2019 blev det den här boken som fick agera månadens hyllvärmare. Ursprungligen hade jag fått den som en prenumerationspremie från Galago i januari 2015 då jag förutsatt mig att läsa fler serier.

Hur man botar en feminist är en äkta satir och den är utgiven 2013. Det märks emellanåt men det är ändå fortfarande lika kul att skratta alternativt sätta i halsen av avsmak åt dåtidens (?) helt sjuka facebookgrupper som dök upp vid sökningar på orden ”kvinnor, tjejer eller flickvän”. Roliga är också bilderna på den dåtida regeringen med Reinfeldt i spetsen när de klippts in i andra bilder som Sex and the city-gänget, Teletubbies, hoberna etc. Nanna Johansson blandar politik med rasism (många kängor åt SD), feminism (man botar feminister med k*k såklart om du undrade) och enklare mer tramsartade skämt. Vissa saker känns lite så där som när hon söker jobb på drygroliga sätt eller driver med killar på dejtingsajter. Det är blandade format och finns allt från enstaka rutor till serier till novell-/artikelformat.

Det här är min första och hittills enda bok av Nanna Johansson medan jag har läst fler av Liv Strömquist. Jag är fortfarande inte så jättebevandrad i den här världen och gissar att det finns många fler begåvade svenska skämtecknare för mig att upptäcka där ute. Jag läser dock gärna fler av Nanna framöver och när jag bläddrade igenom boken nu inför skrivandet av den här recensionen så skrattade jag lika mycket som första gången.

Utläst: 30 april 2019
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: Persepolis

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare! Idag en dag försent men bättre det än inte alls!

I februari 2015 höll jag som sagt på att shoppa loss på bokrean och då slog jag till på Persepolis av Marjane Satrapi. Jag hade varit nyfiken på den ett tag och den hade ett fyndpris helt enkelt. Det senaste månaderna har jag haft tanken på att föreslå den i någon av mina bokcirklar men den verkar inte vara så lätt att få tag i för närvarande. Det var Galago som gav ut den i nyutgåva då 2015. Jag har den alltså på svenska men hittar inte den boken online längre så jag bjussar på ett engelskspråkigt omslag här nedanför. Boken är en självbiografisk serieroman om författarinnans uppväxt i Iran efter den islamistiska revolutionen.