Den lilla blomsterhandeln vid havet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag behövde något fluffigt att lyssna på. Blev nyfiken på tredje delen i den här serien men tänkte att jag skulle ta dem i ordning.

Vad handlar den om?
Poppy tillbringade ofta sina somrar hos mormor i St Felix i Cornwall tills en händelse gjorde att hon aldrig mer ville återvända. När mormor dör får hon dock ärva hennes blomsterhandel och motvilligt tar sig Poppy an uppgiften. Ett litet aber är att hon hatar blommor men som tur är får hon hjälp av  den excentriske floristen Amber och faktiskt mer eller mindre hela St Felix.

Vad tyckte jag?
Well, fluff de sa, fluff det var helt enkelt. Så jag fick precis vad jag önskade mig. En mysig miljö med ett trevligt persongalleri, romanser, lite spänning, lite mystik och några hundar. Och så lite svärta som ju behövs för att balansera upp den här typen av böcker. Men, jag tycker att Poppys relation med Ash känns konstig, jag förstår inte riktigt varför broderierna är så viktiga och den hade kunnat sluta lite tidigare.

Och titeln hörni? Jag har faktiskt inte ens vetat vad boken hette under tiden jag lyssnade på den, när någon frågade så visade jag bara omslaget och sa att det var fluff. Men varför måååste de heta ”den lilla whatsoever”. Den här borde ju ha hetat Daisy Chain såklart. hur som helst tyckte jag om den och kan tänka mig att lyssna vidare för att få hänga lite till i fiktiva St Felix.

Förlag: Lavender Lit
Utläst:
6 maj 2022
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Män förklarar saker för mig (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den ingick i mitt förråd av feministiska böcker som för den delen bara växer och växer.

Vad handlar den om?
Som jag förstår det består den här boken av en rad essäer som Solnit publicerat 2008-2014 i olika tidskrifter, på hemsidor samt ett tal hon hållit. Män förklarar saker för mig inleder samlingen och det är den essä hon publicerade 2008 och där uttrycket mansplaining föddes.

De andra essäerna handlar bl.a. om mäns våld mot kvinnor, sociala orättvisor, äktenskapslagar, den kvinnliga icke-existensen genom historien,  nedtystandet/hysterikeskapandet av kvinnor som försöker uttala sig samt Virginia Woolf. Kontexten är relativt amerikaniserad men ändå hyfsat universell enligt min mening.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den här. Den var lättillgänglig utan att vara ytlig och Solnit blandar skarpa analyser med både vrede och humor. Jag känner inte direkt till Solnit i övrigt men jag ser att hon är journalist och det verkar som att hon rör sig en del åt det filosofiska hållet när jag googlar hennes övriga titlar.

Den enda nackdelen med den här typen av böcker, eller snarare med min läsning av dem, är att de inte riktigt lever kvar i mig. Jag tenderar ofta att läsa all litteratur väldigt fort vilket ju går bra med skönlitteratur. men jag skulle kanske behöva skta ner, stryka under mer aktivt och anteckna under läsningen. En anledning till att jag läser dem är ju för att utbilda mig och vidga min förståelse för världen runtomkring.

Förlag: Daidalos
Utläst: 30 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Jiroekonomi (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den sista av de noveller jag valde ifrån en kompis julkalender. Jag tyckte den verkade intressant.

Vad handlar den om?
Om en japansk sushirestaurang som är superkänd och har tre Michelinstjärnor fastän att den är mikroskopiskt liten. Åkestam funderar kring varför Jiro (som ägaren heter) inte väljer att expandera när han trots allt ha restaurangen som sitt levebröd och inte sin hobby. Och vad skulle hända med samhället om vi alla tänkte som Jiro? Måste vi ha en ständig tillväxt där vi effektiviserar allt?

Vad tyckte jag?
Intressant! Om det finns något som heter filosofiska ekonomistudier så kan nog den här novellen platsa här. Men jag behöver läsa den igen, lite mer långsamt den här gången för att verkligen reflektera. Blir ännu mer nyfiken nu på Feministfällan av Åkestam som jag har i bokhyllan.

 

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ett nytt Atlantis (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge velat läsa Le Guin och när en kompis som haft Novellix-julkalender ville dela med sig så valde jag bl.a. den här.

Vad handlar den om?
En kvinna lever i något av en 1984-stat i USA. På väg hem från en vecka i vildmarken berättar en man på bussen att en ny kontinent är på väg upp ur haven och att de gamla troligtvis kommer att sjunka. När hon kommer hem överraskas hon av att hennes man blivit frisläppt från ett arbetsläger. FBI buggar deras hem och de har typ olagliga möten med andra intellektuella och pratar bl.a. om solcellsprototyper som de forskat fram och hoppas på. Insprängt finns också en annan berättelse om några lyktvarelser som jag inte riktigt fattar om det är fantasi, dåtid, nutid eller framtid. Alltså ja, det är ju sci-fi men det behöver inte betyda obegripligt.

Vad tyckte jag?
Jag kände att jag blev snuvad på Atlantis-storyn såvida inte de här lyktvarelserna befinner sig där men jag får mer bilden av att de är någon slags rymdvarelser, eller så är de människorna? De bitar som utspelar sig i lägenheten är mer lättbegripliga med en totalitär stat där intellektuella förföljs och små roliga detaljer som att äktenskap inte är tillåtet medan gruppsex påbjuds. Varför vet jag dock inte, för att sprida generna bättre kanske?

Jag tycker det finns två typer av noveller, de som är som en hel berättelse fastän bara på några få sidor (Lucia Berlin är grym på detta!) och så de som ska ha den här twisten och det lite mystiska och obegripliga och i mitt fall så blir det alltför ofta bara just obegripligt då. Det blir för mycket poesi liksom där jag måste gissa vad författaren vill säga. Jag villl dock fortfarande läsa mer av Le Guin och tar gärna emot tips på exakt vad jag bör läsa!

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lappin och Lapinova (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har bara läst Mrs Dalloway av Woolf men tyckte mycket om den och ville gärna läsa mer. I hyllan står också Ett eget rum och väntar.

Vad handlar den om?
Ett par som gifter sig. Hon tycker att hennes man ser ut som en kanin när han rynkar på näsan och börjar kalla honom kung Lappin (lapin är franska för kanin men han var inte riktigt en fransk kanin och bunny lät inte bra tyckte hon). Sedan blir hon drottning Lapinova och de lever väldigt lyckligt ända fram till den dag när han plötsligt inte är någon Lappin utan bara en helt vanlig Ernest.

Vad tyckte jag?
Jag gissar att novellen skildrar ett helt vanligt äktenskap med nyförälskelse och paradis som sedan övergår i tristess och den där en gång så speciella personen är bara trist och tråkig i dina ögon. Nu måste det ju inte bli så i ett förhållande men visst händer det ofta. Även om man jobbar på sin relation så får man aldrig tillbaka der där fjärilsfladdret i magen. Å andra sidan föredrar jag det mer vardagliga förhållandet men det kanske inte Woolf gjorde? Novellen gillade jag i alla fall!

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag läser gärna Khemiri och har gillat Ett öga rött och Pappaklausulen men tyckte så där om Allt jag inte minns. Den här fick jag gratis för ca nio år sedan.

Vad handlar den om?
En kille som blir hämtad av polisen anklagad för att ha anlagt en brand hemma hos sin flickvän men han tror att alltihop är en svensexa. På slutet kommer något jättesmart när Khemiri skriver att jaget egentligen är du och jag fattar absolut ingenting. 🙂

Vad tyckte jag?
Jag tycker om att läsa den men greppar i n t e slutet och jag har läst det flera gånger. Nä, nu känner jag mig så där ointellektuell igen. Och så funderar jag på om man har kvar sin lägenhet efter fyra år i fängelse? Betalar staten den? Hur länge då i så fall? Jag ser i alla fall fram emot att läsa era förklaringar av den här novellen så att jag slipper känna mig så pantad! Plus att alla gymnasieelever som kommer att  klicka sig hit i hopp om att kopiera min analys ska få lite lön för mödan.

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Krysantemum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a.ett novellrace. Det här är den sista novellen från asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
Elisa älskar och vårdar sina krysantemumodlingar på ranchen där hon bor med sin man. En dag kommer en man förbi i en gammal prärievagn och undrar om hon behöver hjälp med att laga grytor eller slipa saxar. När hon säger nej så frågar han om han kan få några krysantemumskott till en kvinna längre ner på vägen. Elisa säger ja och blir alldeles upprymd och fylld av livslust och något annat. En liten händelse senare på eftermiddagen släcker allt som en gång väcktes.

Vad tyckte jag?
Jag är inte riktigt säker på vad den här novellen faktiskt handlar om. Blir hon så glad för att någon visar intresse för hennes blommor? Blir hon tänd av det? Det står att ”bysten svällde passionerat” medan hon stod på knä i rabatten och grävde upp skott åt honom. Det kan ju tolkas lite hur som helst men när man är riktigt glad och uppspelt så andas man ju också sådär ytligt att ”bysten sväller”. Trots att jag inte riktigt förstår den så gillar jag den för jag tycker om Steinbecks sätt att skriva. Hans miljöbeskrivningar är så nätta och levandegör texten ut att bli det minsta långrandiga.

Förlag: Novellix
Utläst:
7 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En familjemiddag (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte för några år sedan.

Vad handlar den om?
En son och dotter kommer och hälsar på sin pappa någonstans i Japan. Mamman är död sedan hon några år tidigare ätit felaktigt tillagad fugufisk. Pappans företag har nyligen gått i konkurs och skammen gjorde att hans kollega tog hela familjen med sig in i döden. Den här pappan uppträder märkligt kyligt och bjuder på fisk till middag. Varför har han egentligen kallat hem sina barn?

Vad tyckte jag?
En lättläst och ganska kort novell som lämnar läsaren med en oviss känsla om vad som egentligen pågått. Bokens upplägg insinuerar att pappan tillagade fugufisk men vi får aldrig säkert veta. Jag gillar Ishiguro och hans sätt att skriva och den här lilla novellen rekommenderas absolut!

Förlag: Novellix
Utläst:
6 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hunger och siden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte (du får låna ordet när du kör hänga gubbe nästa gång) för några år sedan.

Vad handlar den om?
Herta Müller skriver om Ceaușescus Rumänien  och den kontroll som härskade. Ett tag var det, som så ofta, skamfyllt att bli opassande gravid men plötlsigt kom någon på att man kunde sälja barnen utomlands och vips var det plötsligt en ära att bli gravid. Det gjorde inget om du var en ung flicka, klassföreståndadrna uppmuntrade till graviditet och så snart barnet var fött kunde det lämnas till barn hem och flickan fortsätta sin skolgång.

Hon skriver också om svälten och hur folket köade för att köpa ”kött” i form av  frysta klumpar med fötter, huvuden, vingar och halsar från höns vilka man lagt i vatten och fryst ihop. Västvärldens föremål var statussymboler och man kunde köpa tomma västliga förpackningar eller färglada plastpåsar på loppmarknad för att skylta med eller pynta sitt hem.

Vad tyckte jag?
Som alltid när jag läser litteratur som skildrar förtryck blir jag beklämd och förfärad över hur avskyvärd denna värld emellanåt har varit, fortfarande är och högst troligen kommer att fortsätta vara. Samtidigt blir jag också lite glad över att jag utbildar mig själv då vi genom att lära oss om historiens alla vidrigheter har en bättre chans att se tecknen och kämpa emot i nutiden och framtiden.

Förlag: Novellix
Utläst:
3 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Nattfalkarna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tänk att man kan gilla en bokserie så efter 12 böcker. Det är som att återse en kär gammal vän när det är dags igen att läsa om Ruth, Nelson, Kate, Flint och de andra. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers nedan.

Vad handlar den om?
I den 13:e boken om Ruth så har hon tack och lov flyttat hem till saltängarna igen. Förhållandet med amerikanen är över och hon har övertagit Phils tjänst på institutionen. Istället har hon fått en ny lite jobbig medarbetare som lägger sig i mer än lovligt när det återigen är dags att hjälpa Nelson lösa ett fall. Den här gången hittar de både ett människolik och ett hundlik och dessutom är en ödslig otäck gård med i leken.

Vad tyckte jag?
Nu när jag äntligen lärt mig att läsa deckare (i alla fall de mer mjuka varianterna) så sitter jag aldrig och grubblar över hur pass trovärdigt fallet är eller om det är en klen plot. Jag bara suger i mig berättelsen, gissar vem som ska placeras på vilken plats och framför allt så älskar jag att läsa om all de gamla vännerna. Du kan ju inte annat än älska Kate och Cathbad, Judy är så genuint fin och t.o.m. Clough dyker upp och säger hej.

Slutet ger mig dock vissa föraningar och jag kan inte riktigt säga vilket håll jag vill att det ska barka åt. Jag tycker ingen lösning på kärleksbekymret egentligen är bra. Gissningsvis vill väl ändå Elly Griffiths komma till ett avslut med serien snart och det känns som det är nära nu. Som tur är har jag ännu inte läst hennes övriga böcker och kanske kommer det ut en fin samlingsbox när serien är slut? Jag kan tänka mig att återvända till Norfolk i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format