Sargassohavet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en av vårens kurslitteraturböcker som jag påpassligt nog även gjorde till bokcirkelbok. Två flugor ni vet!

Vad handlar den om?
För dig som inte vet det är Sargassohavet en slags replik på Jane Eyre. Här får vi lära känna Bertha (the mad woman in the attic) innan hon blir Bertha och ta del av hennes uppväxt samt tidiga äktenskap med Mr Rochester. Hon heter Antoinette och vi får hennes perspektiv på saker och ting men en del är även Mr Rochesters perspektiv när han kommer till de karibiska öarna för att gifta sig och bo med Antoinette där.

Boken börjar strax efter att slavägande blivit förbjudet i de brittiska kolonierna och Antoinettes mamma som var slavägare fördrivs av de svarta f.d. slavarna men då hon är kreol hör hon inte heller hemma bland de vita. Antoinettes lillebror dör och mamman blir, inte så konstigt, deprimerad av detta men gifter sig så småningom med en brittisk man som när han dör lämnar sin förmögenhet till Antoinette. Detta är anledningen till att hon blir insnärjd i äktenskapet med Mr Rochester som bara vill åt hennes pengar.

Vad tyckte jag?
Jean Rhys föddes i Karibien och har en viss inblick i hur det var för de kreoler som bodde där. Hon flyttade sedermera till Storbritannien och levde resten av sitt liv där. Hennes tanke med boken är att försöka ge upprättelse till Antoinette och där Jane Eyre ser ett vilddjur på vinden så visar hon oss en mer mänsklig Antoinette som inte blivit särskilt väl behandlad.

Eftersom jag läst och älskat Jane Eyre tyckte jag att det var väldigt spännande att läsa den här boken och få just en annan bild av Antoinette/Bertha. Där Mr Rochester och andra hävdar att galenskapen ligger i generna vad gäller Antoinette och hennes mamma så visar Rhys ganska tydligt vad det är som gör att kvinnorna, med all rätta, mår psykiskt dåligt.

Hade jag inte läst Jane Eyre vet jag dock inte om jag skulle funnit boken så intressant. Den var väldigt bra som kurslitteratur men den var snårigt skriven och stundtals lite märklig. Jag är ändå glad att jag äntligen har läst den men fler Rhys lär det inte bli.

Förlag: Modernista
Utläst:
18 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Lycka till med resten av livet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Förra året började jag känna en tendens till att vara på väg att bli utmattad. Jag orkade inte med saker, hjärnan blev trött av att springa i skog och brodera och hela jag var väldigt trött. Den här boken dök upp i något sådant sammanhang och jag blev sugen på att läsa den.

Vad handlar den om?
Jag varken hade, eller har, någon aning om vem Isabel Boltenstern är men hon är bl.a. en svensk sportjournalist. Jag är ju generellt väldigt ointresserad av sport så det är väl därför jag inte har koll på henne. Hon gjorde karriär väldigt tidigt och i en mansdominerad bransch där hon kände sig tvungen att hela tiden ligga på topp för att bevisa att hon minsann också kunde någonting om sport. Detta ledde till utbrändhet och den här boken är hennes berättelse om det samt tips för hur man kan leva för att slippa bli utbränd.

Vad tyckte jag?
Det har gått drygt tre månader sedan jag läste boken och i nuläget minns jag dessvärre inte mycket alls. Jag tror att jag kände under läsningen att det ändå var ganska mycket jag inte kände igen mig i. Dels kan jag inte alls relatera till Isabels arbetssituation så jag själv jobbar i ett kvinnodominerat yrke med extremt små karriärsmöjligheter (lärare). Dels hade jag förvisso en del av symptomen hon radar upp men inte alla, och så var det alltid när jag googlade på utmattning vilket gjorde det svårt för mig att avgöra huruvida jag var det eller ej. Jag tror som sagt att jag inte var det, men hade kunnat bli om jag inte bromsat mycket.

Isabel ger många praktiska råd för hur den som är i riskzonen kan tänka för att (förhoppningsvis) slippa bli utmattad och det är bra. Likaså ger hon massvis med bra råd för den som trillat ner i diket och som behöver hjälp att ta sig upp. Hennes råd är också generellt bra för den som vill leva ett liv där du har ditt eget mående i fokus istället för önskan att hela tiden tillfredsställa andra.  Undertiteln ”varför helt okej är bra nog” behöver väldigt många människor idag ta till sig i den perfektionshets som råder. Även om boken inte hittade rakt in i mitt hjärta så tänker jag behålla den för att vid behov kunna bläddra igenom den och påminna mig själv om att världen inte behöver fler duktiga flickor.

Förlag: Mondial
Utläst:
31 mars 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Konsten att vara kvinna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
På Internationella kvinnodagen lyssnade jag till en intervju med Moran och blev då väldigt nyfiken på hennes nya bok men jag tänkte att det kanske kunde vara bra att ha läst den här innan.

Vad handlar den om?
Boken beskriver hennes uppväxt och tidiga vuxenår och lyfter olika feministiska aspekter med en hel del, låt oss säga, uppseendeväckande ord och stycken.

Vad tyckte jag?
Alltså, nja. Hon säger en hel del bra och viktiga saker men de drunknar i hennes iver att vara så himla rolig hela tiden. Det är lite som att läsa ett stå upp-manus och det blir för mycket och lite för långdraget till sist. Jag föredrar nog faktiskt att lyssna på henne men hoppas ändå att den nya boken ska vara lite mer ”mogen” i sitt utförande.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
7 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

När sista strofen klingat ut (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Well, jag hade precis läst del 4 och såg ingen poäng i att vänta med del 5 för min sommartrötta hjärna. Trots att den utspelar sig kring jul. Jag har ärligt talat inte alls kommit igång med läsningen den här sommaren utan det går väldigt trögt och då var det skönt att läsa något bekant.

Vad handlar den om?
Det är som sagt juletid. Ankis barnbarn Maja har flyttat till henne för att läsa på gymnasiet i Visby och vi får lära känna henne ännu mer i den här boken. Ett gift par som Anki och Trygge träffat på en gemensam resa dyker upp på ön där den ene utreder det mystiska försvinnandet av hans gammelmoster missionären. En rad hemligheter ligger begravda och som grädde på moset blir det dessutom en rejäl snöstorm som lamslår Gotland.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte om att få lära känna Maja lite mer och jag blir väldigt sugen på att ta en fika på Ardrebo B&B i sommar. En fortsatt trevlig serie men jag håller de första tre lite högre än de här sista två. Jag kan inte svara på exakt varför det är så. Kanske beror det dock på min trötta hjärna? Kommer det en sjätte del så vill jag hur som helst läsa den också.

Förlag: Lind & Co
Utläst:
3 juni 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Som daggen stilla kysst (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
När jag var klar med min tenta var jag helt urlakad men hade svårt att sova. Då passar det fint med något bekant och lättläst och jag letade upp del 4 om Anki och Tryggve!

Vad handlar den om?
Det är dags för bröllop i Mullvalds men inte vilket bröllop som helst utan ett rejält ett med allsköns olika titlar till folk med olika uppgifter. Anki och Tryggve hjälper till under bröllopet när plötsligt den äkta maken är försvunnen och det finns blodspår i källaren.

Vad tyckte jag?
Det var kul att läsa om det traditionella gotländska bröllopet och hur alla människor hjälpte till i olika roller. En fin idé att ha ett värdpar så att brudparets föräldrar kan njuta av bröllopet i lugn och ro. Fast det kanske man alltid har? Jag har aldrig gift mig. 🙂 Som vanligt så tycker jag mycket om att läsa om den vardagliga lunken för Anki med hennes hästar och Tryggves promenader med Putte. Gotland är så fint beskrivet och det är så roligt att de rör sig i precis de trakterna som jag brukar vara i när jag besöker Gotland. Det som drar ner betyget lite den här gången är att jag inte tycker att själva fallet med försvinnandet blir lika intressant som det brukar vara. Men underhållen blev jag likväl!

Förlag: Lind & Co
Utläst:
1 juni 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Dit solen aldrig når (måndagsmikron)

dit-solen-aldrig-nar

Varför läste jag den?
Jag hade svårt att sova och behövde något lättsmält och bekant.

Vad handlar den om?
Det är tredje boken om Anki och Tryggve. Anki ger sig ut på långritt och stöter på något som heter Fruntimmershuset. Tryggve hittar några gamla anteckningar om ett av sina första och ännu olösta fall. Det ena leder till det tredje och snart är de bägge inblandade i ett fall igen.

Vad tyckte jag?
Som vanligt mysigt, hästigt, gotländskt och lagom spännande utan att bli makabert. Jag blir lite nervös när Anki verkar lite svartsjuk på att Tryggve hänger med en trevlig kvinna och jag hoppas för guds skull att serien avslutas utan att de får ihop det. Män och kvinnor kan vara kompisar liksom. Lite weird också med att Ankis barnbarn bor hos henne tillfälligt i två månader och byter skola hux flux pga diverse omständigheter. Men trevligt för Anki att få hänga med sitt barnbarn.

Förlag: Lind & Co
Utläst: 1 april 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Stormvakt (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Kristina Ohlsson är en sådan där författare som jag alltid tänker att jag borde läsa något av. Innan den här har jag bara läst någon barnbok och Sjuka själar. Jag ledsnade ju så snabbt på julromaner i december 2020 men ville fortfarande ha något lättläst när jag låg i min sjuksäng. Då föll mina ögon på den här.

Vad handlar den om?
August Strindberg är en Stureplansglidare och finansman som lämnar allt för att flytta till sin barndoms västkust. Där har han köpt en f.d. begravningsfirma vilken han ska göra om till second hand-affär men p.g.a. att det huset behöver fixas i ordning så hyr han ett annat hus att bo i. Samma natt som August anländer ner till Hovenäset försvinner läraren Agnes spårlöst. På något sätt lyckas August bli inblandad i utredningen och han kan hjälpa den sympatiska polisen Maria mer än han vet.

Vad tyckte jag?
Det här var precis vad jag behövde och så bra! Jag låg och läste långt efter midnatt och läste ut boken redan nästa förmiddag. Boken är en mysdeckare eller en blandning av feelgood och deckare. Den är fri från blodiga onödiga detaljer men full av charmiga karaktärer och en hel del spänning. Dessutom är den inte alls lättsam rakt igenom utan snuddar vid både hemskheter och tabun. Jag har ingen koppling till västkusten själv men jag får en väldigt klar bild över hur det ser ut i samhället och med de små fiskebodarna. Jag blev riktigt förtjust i den här boken och kommer lätt att läsa nästa bok om August också!

Utläst: 12 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Julen enligt Julia (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
I väntan på julen bör man läsa några julromaner och det här var en av de jag hade tänkt att läsa och sen också faktiskt läste, eller snarare lyssnade på medan jag låg sjuk i decembersängen.

Vad handlar den om?
Julia avskyr julen och vill komma hemifrån när den närmar sig. Hon får tips om ett hus i Visby där ägarna behöver kattvakt över jul. Petter är skild sedan ett år men vill ändå fira jul med sitt ex och dottern. De är hos exets föräldrar på Gotland och Petter får tips om ett hus att låna så att han kan vara nära dem och åka över en sväng på jul. Problemet är såklart att Julia och Petter får tips om s a m m a hus och mitt i värsta snöstormen så står där de bägge två på farstun. Det finns inget annat att göra är att sova i huset bägge två. Petter och Julia kommer inte alls överens och Julia tänker dra därifrån men pga den där värsta snöstormen så går det inga färjor utan hon får vackert stanna kvar.

Vad tyckte jag?
Jag ska inte berätta så mycket mer men det här är en julig romantisk bok med en hel del humor och väldigt mysiga karaktärer. Både den excentriska grannfrun och den, i eget tycke charmige, unge Jonatan är väldigt varmt skildrade och de bidrar högt till bokens stämning. Att det är mycket snö och ett mysigt Visby gör ju inte saken sämre. Jag lyssnade som sagt på boken och nu kanske jag trampar äkta gotlänningar på tårna men jag tyckte att Anja Lundqvist gjorde ett fint jobb med inläsningen och jag gillade hennes gotländska dialekter. Hade jag läst den själv hade jag inte kommit på tanken att läsa Jonatans repliker på gotländska såvida de inte är skrivna så (på bästa Hagrid-vis) i och för sig. Men nu blev det extra mysigt att lyssna på grund av gotländskan. Det här var en julfavorit i år så kom ihåg den till nästa år du som ännu inte läst den!

Utläst: 10 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Tre systrar och en jul att minnas (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
När jag var som allra supersjukast i december ville jag lyssna på en julroman. Mitt första val stängdes snabbt av på grund av att jag inte stod ut med boken och istället fastnade jag för den här.

Vad handlar den om?
Suzanne jobbar hårt för att hennes tre vuxna döttrar ska få en perfekt jul. Posy är yngst, men vuxen, och bor hemma i ladan. Hon längtar i smyg efter världen utanför men vill inte göra sin amma besviken då hon förväntar sig att hon ska ta över kaféet. Beth lever det idylliska familjelivet med man och två barn men är nu sugen på att börja arbeta igen. Hon får ett erbjudande men vad ska hennes man säga om det? Hannah är äldst och lever det, i de andras ögon, perfekta livet med många jobbresor, ingen partner och champagne på flyget. När systrarna väl möts hemma under julen, så kommer gamla och nya hemligheter samt minnen och sanningar upp på bordet. Det blir verkligen en minnesvärd jul.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte inte att det här var en klassisk julroman så som de brukar vara (med en lite crazy kvinna i 30-årsåldern som gör något ännu mer crazy) även om alla andra beståndsdelar finns där. De crazy grejerna, förvecklingar, snö och de mörka snygga männen.  Men det fanns också ett annat djup i berättelsen och den var mer som en roman med jultema eller hur jag ska säga. Karaktärerna genomgick alla en ganska stor utveckling och inte bara den vanliga bli ihop med snyggingen och allt är fint. Jag tyckte mycket om den och kan absolut tänka mig att läsa mer av Sarah Morgan framöver, vilket inte lär bli något problem då jag ser att hon skrivit över 80 romaner!

Utläst: 6 december 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Män kan inte våldtas (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
I Feministcirkeln läste vi den här boken för ca ett år sedan. Det finns ju en del feministiska sjuttiotalsklassiker och jag hade faktiskt inte läst just denna bok innan.

Vad handlar den om?
Boken handlar om Tova som inledningsvis blir våldtagen och sen får våldtäktsmannen på huvudet men på ett lite underligt sätt. Hon förföljer honom och planerar att själv våldta honom för att därefter polisanmäla sig själv och skapa debatt.

Vad tyckte jag?
Det är helt klart en bok som skapar debatt. Både för det underliga i att agera som Tova gör efter en våldtäkt när det känns mer troligt att du som offer inte vill se åt förövaren någonsin igen. Å andra sidan är det ju ett sätt för henne att försöka återta kontrollen och makten. Men sen också för att hon trots den bisarra vinkeln får fram exakt det som titeln säger: Män kan inte våldtas. Och det är rätt skrämmande slutsatser som kommer fram där. Boken är ca 45 år gammal men mycket av innehållet i den är högaktuellt fortfarande än idag. Trots allt som hänt på den kvinnopolitiska fronten. Och det i sig är rätt skrämmande också att det inte hänt mer på hela den här tiden.

Utläst: 23 november 2019
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format