Hunger och siden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
December har kommit att handla om att beta av så mycket som möjligt ur min egen hylla så därför blir det bl.a. ett novellrace. Den här ingår i asken Nobelnoveller nr 2 vilken jag fick i ett bokcirkeljulklappsbokbyte (du får låna ordet när du kör hänga gubbe nästa gång) för några år sedan.

Vad handlar den om?
Herta Müller skriver om Ceaușescus Rumänien  och den kontroll som härskade. Ett tag var det, som så ofta, skamfyllt att bli opassande gravid men plötlsigt kom någon på att man kunde sälja barnen utomlands och vips var det plötsligt en ära att bli gravid. Det gjorde inget om du var en ung flicka, klassföreståndadrna uppmuntrade till graviditet och så snart barnet var fött kunde det lämnas till barn hem och flickan fortsätta sin skolgång.

Hon skriver också om svälten och hur folket köade för att köpa ”kött” i form av  frysta klumpar med fötter, huvuden, vingar och halsar från höns vilka man lagt i vatten och fryst ihop. Västvärldens föremål var statussymboler och man kunde köpa tomma västliga förpackningar eller färglada plastpåsar på loppmarknad för att skylta med eller pynta sitt hem.

Vad tyckte jag?
Som alltid när jag läser litteratur som skildrar förtryck blir jag beklämd och förfärad över hur avskyvärd denna värld emellanåt har varit, fortfarande är och högst troligen kommer att fortsätta vara. Samtidigt blir jag också lite glad över att jag utbildar mig själv då vi genom att lära oss om historiens alla vidrigheter har en bättre chans att se tecknen och kämpa emot i nutiden och framtiden.

Förlag: Novellix
Utläst:
3 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Nattfalkarna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Tänk att man kan gilla en bokserie så efter 12 böcker. Det är som att återse en kär gammal vän när det är dags igen att läsa om Ruth, Nelson, Kate, Flint och de andra. Eftersom det här är en serie finns det risk för spoilers nedan.

Vad handlar den om?
I den 13:e boken om Ruth så har hon tack och lov flyttat hem till saltängarna igen. Förhållandet med amerikanen är över och hon har övertagit Phils tjänst på institutionen. Istället har hon fått en ny lite jobbig medarbetare som lägger sig i mer än lovligt när det återigen är dags att hjälpa Nelson lösa ett fall. Den här gången hittar de både ett människolik och ett hundlik och dessutom är en ödslig otäck gård med i leken.

Vad tyckte jag?
Nu när jag äntligen lärt mig att läsa deckare (i alla fall de mer mjuka varianterna) så sitter jag aldrig och grubblar över hur pass trovärdigt fallet är eller om det är en klen plot. Jag bara suger i mig berättelsen, gissar vem som ska placeras på vilken plats och framför allt så älskar jag att läsa om all de gamla vännerna. Du kan ju inte annat än älska Kate och Cathbad, Judy är så genuint fin och t.o.m. Clough dyker upp och säger hej.

Slutet ger mig dock vissa föraningar och jag kan inte riktigt säga vilket håll jag vill att det ska barka åt. Jag tycker ingen lösning på kärleksbekymret egentligen är bra. Gissningsvis vill väl ändå Elly Griffiths komma till ett avslut med serien snart och det känns som det är nära nu. Som tur är har jag ännu inte läst hennes övriga böcker och kanske kommer det ut en fin samlingsbox när serien är slut? Jag kan tänka mig att återvända till Norfolk i framtiden.

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 20 november 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

 

Skuggorna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
Några män blir misshandlade och efter ett tag inser man att det handlar om hämndaktioner. Alla män som misshandlas är dömda för att ha misshandlat en kvinna och de utsätts ”endast” för exakt det de själva gjort. Och vilka är det egentligen som utför hämndaktionerna?

Vad tyckte jag?
Hämnd är alltid ett intressant perspektiv men om vi ska leva i en rättsstat så bör väl ändå det utdömda straffet räcka? Jag tycker nog det rent logiskt men sen kan man ju alltid ha åsikter om huruvida straffet blev strängt nog, ta Nytorgsmannen för ett modernt exempel? Och sen finns ju den här personliga preferensen, jag har personer jag aldrig kan förlåta (även om vissa hävdar att förlåtelse är bra) men jag har förlikat mig med vår historia och är ganska säker på att en ren och skär öga-för öga-hämnd inte är något som skulle öka på mitt välbefinnande idag. Boken får ett extra plus för vilka som faktiskt ingick i den här lilla hämndligan!

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
31 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

Stenhjärtat (måndagsmikron på en tisdag/omläsning)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför. Just den här delen var faktiskt en omläsning för mig då jag läste den 2013.

Vad handlar den om?
En sexmånaders bebis kommer in med skador som tyder på Shaken Baby Syndrome. Föräldrarna anhålls och frågan är såklart vem som egentligen gjort det? Hur kan man bevisa vem som är gärningsman när offret inte ens utan komatillståndet kan prata?

Vad tyckte jag?
Jag tycker att jag skrev ganska bra redan 2013 vad jag gillar med de här böckerna:

Det jag faktiskt gillar med hennes böcker är att hon skriver om utsatta kvinnor och barn och hon belyser på så sätt viktiga och obehagliga skeenden i samhället. När jag säger att boken är lättläst så menar jag språkligt och i en positiv mening. Själva ämnet i sig med ett barn som skakats så att det får hjärnskador är fruktansvärt och inte alls lättsmält. Jag gillar dock också hur mänskliga hennes karaktärer är och hur hon skildrar deras relationer.

Det här gäller än men det ger onekligen en extra dimension till allt när jag också lärt känna huvudkaraktärerna.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
30 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Svikaren (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
Svikaren är ingen mindre än en fotbollsspelare som byter lag från AIK till Hammarby. Ett big no no bland fansen helt enkelt. Han påträffas mördad och frågan är såklart om det är ett fan som gjort det eller om det har med något annat att göra?

Vad tyckte jag?
Det här är första boken med kriminalinspektör Charlotta Lugn i huvudrollen tillsammans med Shirin. Så den här ses som bok 1 i deras serie men den är samtidigt bok 4 i Justitia-serien. 🙂 Fotboll i sig är inte direkt ett ämne som får mig att hoppa högt av glädje även om jag brukar dras med ett tag i EM/VM när jag är trött i början på sommarlovet. Fast jag orkar aldrig hela vägen fram till finalen. Som tur är så är boken fylld med en hel del andra mer sedvanliga Wennstam-viktiga ämnen och jag tycker det blir både spännande och intressant. Kanske att den lilla sidostoryn med Firman blir lite onödigt pekpinnig men det är onekligen intressant med vem den reella makten i sportvärlden egentligen ligger hos.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
28 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Alfahannen (måndagsmikron på en tisdag)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
Jack Rappe är en medelålders skådis som gärna omger sig med unga tjejer. Ryktet säger att han inte är helt snäll mot dem och en dag hittas han huggen i magen i sin egen bastu. Vi får ännu en gång träffa Madeleine Edwards och Jonas Wahl i denna bok men Jonas har en lite annorlunda roll än tidigare. Här kliver också Shirin Sundin in på scenen för första gången.

Vad tyckte jag?
Jag älskar att personer återkommer och att man får lära känna dem ännu mer. Jag kan dock inte låta bli att förundras över hur Jonas Wahl släppts in i värmen igen efter den befogade landsflykt han fick ta till efter upplösningen i en av de andra böckerna. Den här boken handlar lite om Me Too-rörelsen innan den ens fanns och det här med att vara en utsatt ung kvinna i beroendeställning till framgångsrika sliskiga män. Wennstam fortsätter också att lyfta och bejaka den kvinnliga lusten på ett fint sätt även om det just här råkar innebära ett släng av otrohet.

Jag har dock lite svårt för den svartvita skildringen av Rappe, även om jag inte för en sekund tror att det är en osannolik beskrivning av män med storhetsvansinne, och det är detta som drar ner betyget till en trea denna gång.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
26 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Dödergök (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
I den här delen är Maria Allende i fokus. Hon var med som journalistkollega till Rebecka i Smuts. Maria och hennes man letar efter ett hus att flytta till med lilla dottern Alma. Till sist hittar de ett billigt radhus ute i förorten men det finns en anledning till det billiga priset och Maria blir besatt av att forska i saken. Samtidigt utreder åklagare Madeleine Edwards ett misstänkt hedersmord förklätt till självmord.

Vad tyckte jag?
Jag gillade att läsa om Maria och hennes besatthet av det som hänt i huset. Även om själva händelsen inte var så trevlig. Boken får mig att inse att jag helt missat debatten kring hedersmord förklädda till självmord och att jag inte heller visste att det vanligaste brottet en polisman döms för är kvinnomisshandel. Nu är jag inte den som hatar alla poliser utan jag är tvärtom glad att de finns men det är onekligen extra skrämmande med rötägg inom vad man kan tycka pålitliga yrken. Apropå det så känns det idag lite konstigt att Wennstam i efterordet tackat Göran Lambertz men han var förmodligen en kunnig justitiekansler.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
24 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Smuts (måndagsmikron på en tisdag)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Jag insåg under läsningen att jag läst boken förut men det var innan bloggens begynnelse och jag är glad att jag läste om den.

Vad handlar den om?
Jonas Wahl är en framgångsrik advokat med en perfekt fru och ett perfekt hem och perfekta barn. Bara det att han har en ganska stor hemlighet. Hans fru Rebecka är journalist och borde vara nöjd med sitt perfekta liv men det är något som skaver. Jonas hemlighet skaver.

Vad tyckte jag?
Den här boken är fortfarande strålande bra än idag. Wennstam får med både lust och skam på ett riktigt bra sätt. Hon lyfter trafficking och mina tankar går mer än en gång till Paolo Roberto. Jag tycker det är fint hur hon skildrar tonårsdotterns pockande sexlust som är så svår att förhålla sig till när man själv är i tonåren. Slutligen blir det också en diskussion kring det ständigt närvarande hora/madonna-komplexet.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
21 oktober 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

 

Shirins första fall (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vissa kvällar har jag lite svårt att somna och bläddrar då runt bland e-böckerna på Bokus play. Det var vid ett sådant tillfälle jag såg den här och tänkte att nu skulle jag äntligen ta tag i att läsa Wennstams Justitia-serie och vad passar väl bättre än att inleda med denna! (Även om jag nu sex böcker in i serien ännu inte har kommit fram till där vi är i tiden när den här boken utspelar sig. )

Vad handlar den om?
Shirin är en advokat som förekommer i Justitia-serien fr.o.m. tredje boken och här lyckas hon halvt med flit, halvt på ren slump att återvända till hennes första fall som försvarare. Ett fall hon i efterhand inte tycker att hon skötte särskilt väl. Fallet rörde en man som dömdes för att ha mördat en kvinna ute i skärgården och som nu frisläpps samtidigt som Shirin semestrar på i närheten av mordplatsen. Hon beger sig dit för att försöka bringa klarhet i sina tankar men är inte ensam…

Vad tyckte jag?
Lättläst, spännande och med viktiga undertoner. Precis som resten av böckerna i serien. Framför allt är jag glad att jag läste den här så att jag äntligen tog tag i denna serie!

Förlag: Bonnier Bookery
Utläst:
18 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Alla hjärtans mirakel (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag vet inte varför det tog så lång tid innan jag läste denna, kanske för att det är en novell. Annars brukar jag numera vänta max någon dag innan jag kastar mig över Simonas nya böcker. Den här läste jag för att stilla suget när jag insåg att en ny Simonabok faktiskt var på gång.

Vad handlar den om?
Minoo letar efter en man och kärleksängeln Astrild lägger sig i…

Vad tyckte jag?
Nu när jag skriver om den så ser jag att det faktiskt står erotisk novell på den här för min tanke när jag slog igen det var att det var en porrnovell. Den är såklart kortare än en roman så det blir en större andel sex i den men den var också ganska explicit och helt enkelt, ännu mer porrig mot hur hon brukar skriva. Jag känner igen mig i Simonas universum med hur hennes hjältinnor brukar vara (feministiska och matglada) och jag tycker att den slutar fint men jag föredrar romanerna.

Förlag: Lovereads
Utläst:
7 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format