Den stulna romanen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här boken valde jag till bokcirkeln Stäppvargarna. Jag brukar gilla att försöka bredda vår representation lite och jag var nyfiken på den här kända boken och författarinnan.

Vad handlar den om?
Om Bodour och hennes usling till make samt deras dotter Magiida vilka alla bor i Kairo. Även om Zina, Bodours oäkta dotter och gatubarnet som blev en superkänd sångerska och inte skäms för sin bakgrund. Det här är en väldigt feministisk bok som avslöjar Egyptens korruption och de hinder kvinnor möter.

Vad tyckte jag?
Boken var väldigt intressant men kanske hade jag för höga förväntningar för jag blev lite besviken. Historien var väldigt snirklande och läsningen blev onödigt omständig ibland. Det är dock ingen tvekan om att det är en viktig bok som rymmer väldigt mycket samhällskritik och den gav en fascinerande inblick i det egyptiska samhället.

Utläst: 26 september 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Teodlarens hustru (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Den här röstades fram i bokcirkeln Veganbokprat. Jag minns inte om jag var med och röstade men den låter faktiskt bra mycket mer intressant än vad den faktiskt var.

Vad handlar den om?
En ung brittiska anländer till Ceylon och sin make på 1920-talet. Dessvärre har han inte riktigt tid för henne så hon får utforska trakterna och människorna där på egen hand. Det finns hemligheter och så blir det nya hemligheter.

Vad tyckte jag?
Nu minns jag inte ens vad jag inte gillade men jag tror den var platt, klyschig och intetsägande. De flesta i bokcirkeln tyckte som jag men några gillade den. Det var något med språket som störde också.

Utläst: 8 september 2018
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Rich boy (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en bok vi läste i den feministiska bokcirkeln.

Vad handlar den om?
 En berättelse om tre generationers kvinnor som i tur och ordning för över sina trauman och psykisk ohälsa på sina döttrar.

Vad tyckte jag?
På ett sätt en mörk bok då det är så mycket tragik och elände som bara blir värre och värre liksom. Men också en trovärdig psykologisk skildring av det sociala arvet. Intressanta historiska skildringar och påminnelser som det här med att feministerna på 70-talet fortfarande fick agera kaffekokare till sina manliga partikamrater. 

Utläst: 9 augusti 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Blybröllop (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bok vi läste i min feministiska bokcirkel.

Vad handlar den om?
Om en kvinna som är less på sin nedtryckande man efter många års äktenskap och bestämmer sig för att långsamt förgifta honom genom att utvinna blyet ur en massa gamla blytyngder hon har.

Vad tyckte jag?
Den här var humoristisk och underhållande om än aningens osannolik men samtidigt tänkvärd. Jag var team Irene hela vägen. En bra bokcirkelbok var det faktiskt också och det fanns många saker att prata om.

Utläst: 19 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Vi kom över havet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok som jag läste med mina Stäppvargar.

Vad handlar den om?
Om japanska kvinnor som skickats efter som fruar av amerikanska män och deras liv i USA under andra världskrigseran.

Vad tyckte jag?
Jag hade läst mycket positivt om den här boken när den kom ut och blev glad när den föreslogs som bokcirkelbok. Somliga hade stört sig på användandet av vi men jag gillade det. Att ”postorderkvinnorna” blir lurade verkar vara mer regel än undantag och jag undrar hur många kvinnor som lämnat allt för hopp om en bättre framtid i ett okänt land med en okänd man. Och hur många som hamnat hos svin.

Historia har väl aldrig varit mitt huvudämne och det är ju dessutom ett väldigt brett område – jag hade ingen aning om hur den japanska befolkningen i USA behandlats under andra världskriget och det var nog den delen som stannat kvar hos mig längst. På samma sätt som Pachinko berättade för mig hur den koreanska befolkningen behandlades i Japan. Tänk om vi människor bara kunde vara snälla mot varandra istället.

Vi kom över havet är klart läsvärd!

Utläst: 20 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Befrielsen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vi valde den i min feministiska bokcirkel. Jag har Hatet hemma oläst men det här var min första Sveland.

Vad handlar den om?
Om en grupp kvinnor som ledsnar på att vara rädda för en våldtäktsman och bestämmer sig för att slå tillbaka.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte den var intressant och även om man kan ha invändningar mot att kvinnor ”gör som männen” och använder våld (precis som i Makten eller Egalia) så blir det så tydligt hur det faktiskt är att leva som kvinna idag och att man kanske måste korsa gränser ibland för att komma dit man önskar. Jag läste många negativa recensioner av den här nu när jag googlade runt lite för att påminna mig om handlingen och de flesta verkar anse att Sveland inte är en tillräckligt bra skönlitteraturskribent och att hon hellre bör skriva debattböcker. Läs den och bedöm själv.

Utläst: 6 maj 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Fiskarmännen (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag köpte den på bokrea och föreslog den sedan som bokcirkelbok när det var min tur att välja bok.

Vad handlar den om?
Om fyra nigerianska bröder som smiter iväg till en flod för att fiska. Där får de höra en spådom som kommer att så split emellan dem. Även en hel del om landets politik får vi veta.

Vad tyckte jag?
Jag gillade den men den har inte stannat så jättemycket hos mig så här i efterhand. Det var en skrock, hemskheter, politik och familjeliv i en salig blandning. Den tillhör i alla fall de böcker som fått stanna kvar hos mig och det är ett bra betyg!

Utläst: 25 april 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Född ur elden (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det var sportlov, jag var förmodligen dödstrött och ville väl ha nåt lättsmält. Jag hade läst en Nora Roberts-trilogi förut och inte varit helt såld men tänkte att jag skulle ge en så pass känd och produktiv författare en chans till. Dessutom älskar jag Simona Ahrnstedts böcker och hon i sin tur älskar Roberts.

Vad handlar den om?
Maggie som får ärva (har jag för mig, eller så blandar jag ihop den med den andra Roberts-boken) en liten söt stuga på Irlands västkust och där gör hon glaskonstverk. En man kärar ner sig i henne och vill att de ska bli hop. Det vill inte hon till en början.

Vad tyckte jag?
Alltså, nej, Roberts är inte min grej. Ett plus för att det utspelar sig på Irland med mysiga miljöer och ja, det är romance så jag förväntar mig en enkel story men hennes karaktärer är så urbota trista och platta. Där Simonas hjältinnor är coola, roliga, tuffa och engagerande så är de här bara ointressanta. Sen blev det plötsligt lite magi i boken, vilket jag förvisso ofta gillar, men här blev det bara larvigt. Det här är första delen i en trilogi men jag kommer inte läsa fortsättningen.

Utläst: 25 februari 2018
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format