Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik

Under december läste jag väldigt mycket och jag plöjde samtidigt tre stycken grammatikböcker av Sara Lövestam. Jag älskar Sara och allt hon skriver men kanske blev det lite för mycket av det goda med tre böcker mer eller mindre på raken. Jag hade också redan läst ett par av sagorna nyligen i de andra böckerna så jag skummade just dessa.

”Sagor om grammatik” är precis det det låter som. Genom att humoristiskt väva in grammatiska regler och begrepp i olika sagor lär oss Sara mer om ordklasser, satsdelar och meningsbyggnad. Förutom Riddar Kasus träffar vi bl.a. språkpoliser, strandade interjektioner, introverta interjektioner, katakreser och expletiva subjekt. Precis som vanligt så får Sara mig att känna mig aningens mindre språkkunnig än vad jag genom åren ansett mig och hon peppar mig att ta upp mina språkstudier, igen.

Det är inte en dålig bok det här, inte alls, jag var nog som sagt bara lite mätt på temat för tillfället och lär återkomma till sagorna i framtiden. För språkintresserad har jag då varit i minst 30 år och så lär jag förbli.

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 31 december 2021
Mitt betyg: 3/5

Grejen med ordföljd

Tredjen ut i Saras grammatikparad kom den här då jag läser dem i kronologisk utgivningsordning. Nu har vi kommit fram till satsdelar och den kanske knepigaste biten av dem alla: satsanalys. Vilket går an när vi ges mönstermeningar som ”Lisa gav glassen till sin bror” men riktigt så pratar och skriver vi ju inte hela tiden. Om det inte vore för att det är så himlans viktigt att veta om det är ett ackusativ- eller dativobjekt i tyskan så kanske vi inte behövde det här med satsanalys. Eller? Det vore ju kanske konstigt om Lisa gav sin bror till glassen som en slags offergåva eller så?

Ju längre in i boken jag kommer desto mer ger jag upp de intentioner jag hade efter Grejen med substantiv och pronomen att en gång i framtiden ta upp mina språkstudier igen. Tvärtom känner jag hur hjärnan håller på att sprängas och hur skönt det är att jag undervisar lågstadieelever och kan nöja mig med att bara gå igenom ordklasser. Dessutom stanna vid substantiv, verb och adjektiv med en släng av pronomen ibland som när man måste förklara att de i engelskan inte har ett smart ord för hen som vi har (även om många t.ex. använder they).

När vi kommer in på bisatser så känns det som en del av min hjärna har dött och jag kan inte begripa hur jag ägnade flera år av mitt liv till att gnugga detta i fem olika språk. Var jag typ språk-Einstein när jag var ung och var tog den hjärnan i så fall vägen?

Som vanligt så får jag mig en uppfräschning av mina, numera antika, språkkunskaper (haha, pun intended för den som vet att jag pluggade latin och antik grekiska) och där jag om du väcker mig mitt i natten och frågar vilka de samordnande konjunktionerna är utan att tveka rabblar och-men-eller-utan-för precis som min dåvarande svensklärare Lagerlund en gång i tiden lärde mig, så står det nu ett SÅ med på Saras lista. När hände det? Kanske samtidigt som predikatsfyllnad bantades ner till predikativ?

Jag kan förresten fortfarande höra Lagerlunds röst dåna ”Det heter inte ”jallafall” när någon stackare råkade skriva ihop i alla fall. Hon hade nog dött av en hjärtattack (om hon levat idag vilket jag tycker mig ha hört att hon inte gör) av alla de särskrivningar barn och ungdomar svänger sig med. Tack vare henne kan jag också rabbla I am-you are-he/she/it is-we are-you are-they are på under 3 sekunder.

Ja, även om den här boken inte direkt väckte mina slumrande grammatikkunskaper till liv igen så väckte den många andra minnen och nu inväntar jag med glädje satsanalyser av min mening här ovan som inleds med ”Som vanligt” och avslutas med ”Saras lista”. Kommer jag någon gång i livet nu våga mig på språk igen? Well kanske. Det börjar ju trots allt med meningar som ”Mater in atrium est” och inte Ciceros tal på en gång. Men talen kommer, jepp, de kommer… Moahahah!

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 29 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Grejen med substantiv och pronomen

Förra året när jag speedade mig igenom hyllvärmare läste jag ju äntligen Grejen med verb efter att ha haft den i hyllan i typ sex år. I år när jag insåg att det var dags att snabbläsa igen så plockade jag fram alla de tre grammatikböcker av Sara som jag hade kvar i hyllan.

Grejen med substantiv och pronomen handlar om just substantiv och pronomen. Jag har läst många språk (för typ 25-30 år sedan) och ansåg mig definitivt över genomsnittet när det gäller grammatikkunskaper. Det är fortfarande många kunskaper som sitter men precis som jag i förra boken fick lära mig att imperfekt numera heter preteritum så fick jag nu lära mig att reale minsann heter utrum.

Sara skriver väldigt humoristiskt och refererar ofta till sina egna eller kollegors erfarenheter som sfi-lärare. T.ex. hade någon en gång på 1 april skojat med eleverna om att vi inte skulle ha något neutrum (ett-ord) längre utan alla ord skulle vara utrum (en-ord). Eleverna blev överlycklig och jag förstår dem. Jag vet inte hur många gånger jag funderat på om det ska vara le eller la alternativt die, das eller der. Det är ju sådant där man bara lär sig genom att lyssna på och använda språket.

En annan ordklass som jag och Saras elever har problem med är prepositioner.

Mina elever på sfi skulle verkligen välkomna en ny och allmängiltig preposition. Det är för dem obegripligt varför de är i skolan medan jag är jobbet, trots att vi är på samma plats. Varför vi är förvånade över men intresserade av, varför vi säger saker till varandra men berättar dem för varandra.

Helt begripliga och välgrundade funderingar för den som någon gång läst ett enda språk. Nä, språk är inte lätt och då kan vi ändå vara glada att vi inte har så många kasus i Sverige. Men språk är KUL och jag blir pepp på att återigen fördjupa mig i språkstudier även om jag vet att jag för tillfället varken har tid, ork eller engagemang utan får nöja mig med de intressen och hobbies jag har. Herregud, jag har precis kommit på att jag vill lägga pussel igen och ett nytt intresse per år får väl räcka?

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 28 december 2021
Mitt betyg: 4/5

Ljudet av fötter

Sara Lövestam är en författare som aldrig gör mig besviken, dessutom är hon så galet produktiv att jag inte hinner med. Mitt i en pågående cancerbehandling spottar hon ur sig en hel trilogi och dessutom inom 12 månader.

Ljudet av fötter handlar om Monika som jobbar på Stockholms universitet och som försökt att få barn i hur många år som helst. Samtidigt som det sista hoppet om att efterlämna sig ett genetiskt arv håller på att rinna ur Monika så börjar hon nysta i förhistorien – sin egen barndom. Monika är nämligen adopterad och har förvisso kontakt med sin biologiska alkoholiserade mamma men bit för bit hittar hon små ledtrådar om sin farmor och de andra.

Sara skriver alltid så himla fint. Hon blandar allvar med humor så att det går lättare att läsa om de jobbiga sakerna. Jag har själv aldrig haft några fertilitetsproblem men kan tänka mig att den här boken kan komma väldigt nära för människor i samma situation som Monika. När man väl en gång har barn så tänker man liksom inte så mycket på hur det skulle vara att inte ha fått det. Jag älskar att läsa om Monika och hennes jympapass på Friskis och när hon ljuger för sina kollegor och hur hon fikar med sin farbror och hennes fina relation med grannpojken Texas (påminner mig i g e n om att jag måste läsa En stark nolla). Och jag älskar att läsa om Stina som smiter iväg och dansar på Nalen.

Uppföljaren är redan ute och den står på inköpslistan, jag ska bara ta mig till rätt affär först. Det ska bli fint att få läsa vidare om Monika.

Förlag: Piratförlaget
Utläst: 5 augusti 2021
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

På 2020 års bokrea köpte jag den här boken fastän att jag då fortfarande inte hade läst en enda av Saras språkböcker (men nästan alla skönlitterära). Sen läste jag till sist Grejen med verb i julas och gillade den mycket. Men det visste jag ju att jag skulle göra så det är därför jag helt kallt bara kan köpa på mig alla Saras böcker, jag vet att hon inte gör mig besviken. Sara har nyligen fått ett cancerbesked och jag håller alla tummar och tår för att hon ska tillfriskna så snart som möjligt. ❤

riddar-kasus-hjarta-och-andra-sagor-om-grammatik

Kommande böcker april 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Senseis portfölj av Hiromi Kawakami, Bokförlaget Tranan
    Om en ensam medelålders kvinna i Tokyo som stöter på sin gamla lärare och börjar umgås med honom. Hon minns inte vad han heter utan kallar honom magistern (sensei). Boken beskrivs som stillsam och prisbelönt vilket låter lovade.
  • Konferensen av Mats Strandberg, Norstedts
    En av mina favvoförfattare släpper nytt och peppen är hög! En konferens som urartar i en gissningsvis blodig sörja.
  • Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget
    Ännu en av mina favvoförfattare släpper nytt denna månad – hur bra kan det bli! Om Monika som inte kan få barn och börjar nysta i sin släkthistoria. Första delen i en trilogi.
  • Diana & Charlie av Elias Ericson, Galago
    Två transpersoner, deras vänskap och kamp mot omvärlden och psykisk ohälsa. En bok som jag tror behövs och dessutom en snygg serieroman full med humor mitt i allt det svarta.
  • Hennes söner av Sogand Sasanpour, Romanus & Selling
    Romanus & Selling seglade snabbt upp som ett av mina favoritförlag. Om Darija och hennes familj som bor på söder i Stockholm. Darija fantiserar om att lämna och göra om och hennes familj är inte som andra. Fattigdom och ensamhet men förhoppningsvis en del hopp också.
  • Catfight av Johanna Wester, Romanus & Selling
    Jag lyssnade på Johanna Wester på Selma stories livesändning på Internationella kvinnodagen och blev ännu mer intresserad av denna bok. Om alla fördomar och nedvärderingen av kvinnor i grupp och deras gemenskap.
  • Vår bästa tid av Kiley Reid, Albert Bonniers Förlag
    En debutroman (som jag brukar älska) om en svart kvinna som blir anklagad för att ha kidnappat det vita barn hon sitter barnvakt åt. Om klass, rasism och privilegier – ämnen du aldrig kan läsa för mycket om.
  • Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor, Wahlström & Widstrand
    Om tre syskon som lever olika liv men måste närma sig varandra och rota i barndomen. Snåriga och såriga familjeförhållande i Danmark låter intressant.

Tisdagstips: Tre bra böcker om kvinnokamp

Igår var det som bekant 8 mars och delar av eftermiddagen/kvällen ägnade jag åt att lyssna på Selma Stories program med många intressanta gäster. Selma Stories har en gedigen färsk lista på feministiska böcker att läsa här och jag inser att jag har hur många böcker som helst framför mig att läsa. Flera av dem står dessutom redan i min hylla och väntar.

Min tanke med dagens tips var mer att ge förslag på böcker som handlar om kvinnokamp. Det är tre böcker som handlar om kvinnor som organiserar sig för att åstadkomma förändring. Jag blir så himla inspirerad när jag läser om sådant här och vill själv kämpa i systerskapets namn.

  • Tillbaka till henne av Sara Lövestam
    Den här boken väckte något inom mig när jag läste den 2013 och jag blev så himla sugen på att själv hoppa upp på barrikaderna och kämpa! Nu är jag dessvärre inte riktigt den typen av person men jag försöker att kämpa på mitt, lite mer stillsamma, sätt och hoppas kunna bidra till en bättre framtid.
  • Befrielsen av Maria Sveland
    En bok som innehåller en del våld och som mötts av viss kritik men jag tycker att den lyfter en viktig fråga och ibland kanske man måste korsa vissa gränser för att komma framåt. Att kvinnor organiserar sig och håller ihop är sällan fel.
  • Ellens val: Kärleken av Helena Dahlgren
    Jag lyssnade nyligen på den här och fick igen samma vibbar som jag fick när jag läste Lövestam (det är ju samma tidsålder). Tänk att få ha suttit på Ulrikas fik och deltagit i den viktiga kvinnorörelse som fanns där och som bidrog till bl.a. kvinnlig rösträtt.

Å andra sidan kanske jag borde sitta på något annat fik, så snart covid tillåter, och vara med om att någon annan viktig kvinnofråga drivs igenom i vår nutid? Är det kanske dags för mig att stå på de där barrikaderna ändå? En del av mig önskar att det vore så men jag känner mig nog lite mer som ”hon som tar fram bakgrundsmaterialet”-kvinna. Tiden får utvisa hur det blir.

Grejen med verb

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Hett i hyllan: Grejen med ordföljd

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Mina hyllvärmare är ju officiellt slutredovisade i ca 2 månader till men jag fortsätter med mina bokhylleböcker, dvs de som är införskaffade under 2019. I februari 2019 köpte jag den här boken på bokrean.  Jag har och hade ju fortfarande inte läst övriga böcker i den här serien men visste att jag vill läsa den här också. Men när det ska bli det vet jag inte riktigt ännu!

I den här delen handlar det om ordföljd och satsdelar och jag funderade senast idag på hur det nu var med skillnaden mellan ackusativ- och dativobjekt. ”Hon gav bollen till pojken.” Bollen ao och pojken do va? Det var så länge sedan nu som jag studerade språk, med undantag för en kort djupdykning (och då menar jag d j u p) i engelska under lärarutbildningen och jag saknar det. Jag tänker hela tiden att jag ska bättra på franskan och ta upp latinet igen men well, inte ens när jag har sommarlov så hinner jag med alla de intressen jag har. Men så var jag ju en s.k. multipotentialist också.

Jag ser i alla fall fram emot att läsa den här och alla de andra språknörderiböckerna Sara skrivit!

 

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format