Grejen med verb

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Hett i hyllan: Grejen med ordföljd

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Mina hyllvärmare är ju officiellt slutredovisade i ca 2 månader till men jag fortsätter med mina bokhylleböcker, dvs de som är införskaffade under 2019. I februari 2019 köpte jag den här boken på bokrean.  Jag har och hade ju fortfarande inte läst övriga böcker i den här serien men visste att jag vill läsa den här också. Men när det ska bli det vet jag inte riktigt ännu!

I den här delen handlar det om ordföljd och satsdelar och jag funderade senast idag på hur det nu var med skillnaden mellan ackusativ- och dativobjekt. ”Hon gav bollen till pojken.” Bollen ao och pojken do va? Det var så länge sedan nu som jag studerade språk, med undantag för en kort djupdykning (och då menar jag d j u p) i engelska under lärarutbildningen och jag saknar det. Jag tänker hela tiden att jag ska bättra på franskan och ta upp latinet igen men well, inte ens när jag har sommarlov så hinner jag med alla de intressen jag har. Men så var jag ju en s.k. multipotentialist också.

Jag ser i alla fall fram emot att läsa den här och alla de andra språknörderiböckerna Sara skrivit!

 

Finns det hjärterum (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sista och avslutande delen i serien om privatdeckaren Kouplan och så mycket mer.

Vad handlar den om?
Kouplan har äntligen fått ett bra liv men söker efter sin försvunna bror och hamnar i ett sista detektivuppdrag.

Vad tyckte jag?
Den här serien var så bra och den höll ända in i kaklet. Kouplans historia är förmodligen lite lyckligare i slutänden än för många andra i liknande situation men den känns trovärdig och berör. Sara är expert på att få oss hetero-cis-människor att ta del av andra perspektiv och vidga våra vyer.

Utläst: 30 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Luften är fri (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Det är tredje delen i serien om privatdetektiven Kouplan.

Vad handlar den om?
Kouplan har blivit hemlös och lär känna intressanta typer under bron i Skärmarbrink. Han får ett nytt fall som inledningsvis verkar handla om otrohet men visar sig vara något annat.

Vad tyckte jag? 
Det här är, som jag sagt tidigare, en deckare som inte riktigt är en deckare. Ja, Kouplan har ett fall att lösa men det är Kouplan i sig och hans utveckling som är det verkligt intressanta. Sara skriver som alltid superbra, engagerande, inkluderande och viktiga böcker!

Utläst: 29 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Önska kostar ingenting (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Sara är en favoritförfattare!

Vad handlar den om?
Del 2 i serien om Kouplan. Den här gången ska privatdeckaren Kouplan hjälpa ett borgarråd att finna hennes älskarinna och de 200 000 kr som försvann med henne.

Vad tyckte jag?
Bra, bra, bra! Samhällskritik och HBTQ tillsammans med fina personporträtt.

Utläst: 12 mars 2017
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hett i hyllan: Grejen med substantiv och pronomen

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I mars 2017 var jag på en författarkväll hos Piratförlaget, lyssnade bl.a. till Sara Lövestam och köpte Grejen med substantiv och pronomen. Jag har läst nästan alla Saras böcker, både för vuxna och ungdomar men just de här grammatikböckerna har jag inte läst en enda av. Jag vet inte varför. Jag älskar ju Sara och jag älskar språk men livet är så fullt med andra saker hela tiden…

Hett i hyllan: Grejen med verb

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Det här är lite extremt pinsamt och jag gräver förmodligen min egen framtida recex-grop genom att erkänna det men, dagens heting är ett oläst recex från mars 2014! Jag älskar Sara Lövestam och jag är väldigt språkintresserad så när Grejen med verb släpptes blev jag eld och lågor och efterfrågade boken. Sedan dess har jag brunnit upp 100 gånger om och jag kommer förmodligen att fortsätta brinna i helvetet för boken har jag inte läst ännu. På en författarkväll med förlaget så köpte jag uppföljaren, Grejen med substantiv och pronomen, och jag kommer att köpa hennes senaste i serien, Grejen med ordföljd, också. För att fråga något mer det vågar jag då rakt inte!

Sanning med modifikation (måndagsmikron)

Titel: Sanning med modifikation
Författare: Sara Lövestam

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 255
Utgivningsår: 2015

Utläst:  15 juli 2015
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
Jag läser allt av Sara, förr eller senare. Jag var dock tveksam till denna eftersom de gav den epitetet deckare men var bara lugna, det är i n g e n deckare. Eller ok, det är lite mysterium så där men garanterat fritt från alkoholiserade operalyssnande kommissarier eller unga sexigt mördade kvinnor.

Vad handlar den om?
Kouplan vägrar att fortsätta vara diskare och försöker försörja sig som privatdeckare. Fallet med det försvunna barnet är inte helt lätt att lösa och Kouplan har sina egna bekymmer.

Vad tyckte jag?
Den här serien är så bra! Kouplans resa är makalös och Sara tangerar som vanligt så många svåra ämnen på ett smakfullt sätt. Läs!

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

I havet finns så många stora fiskar (måndagsmikron)

Titel:  I havet finns så många stora fiskar
Författare: Sara Lövestam

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 331
Utgivningsår: 2011

Utläst: 14 juli 2014
Mitt betyg: 4/5

Varför läste jag den?
För att jag älskade Tillbaka till henne och ville se om allt Sara var skrivit var lika underbart.

Vad handlar den om?
Om barn som far illa på många olika sätt.

Vad tyckte jag?
Jag gillar Saras sätt att skriva men det är ett otrevligt ämne. Tyvärr är verkligheten ofta otrevlig.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Wishlist Wednesday – Önska kostar ingenting

Wishlist WednesdayWishlist Wednesday handlar om att vi ska dela med oss av böcker vi gärna vill lägga vantarna på! Jag tyckte att det kunde vara en bra grej för mig att hoppa på i år då jag i princip inte får läsa andra böcker än de i min hylla.

Sara Lövestam är ju en av mina absoluta favoriter. Förra året läste jag Sanning med modifikation om den aningens ovanlige privatdeckaren Kouplan. Det slog mig häromdagen att jag i och med årets Boot Camp-utmaning förbjudit mig själv att läsa fortsättningen Önska kostar ingenting detta år så jag ser fram emot att få läsa den under 2017!