En smakebit på søndag: Esters dagbok: Bonusbrorsa och marsvinstrassel

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Det blir svårare och svårare för mig att komma på titlar till veckans smakbit. Den här veckan har jag bara läst utdrag ur Bibeln eller texter från typ Heliga Birgitta och Hildegard av Bingen och idag ska jag läsa medeltidsballader och -lyrik. Mitt privata läsande är obefintligt och det enda jag läser är någon enstaka barnbok här och var. Igår hade jag en plan på att läsa i Agaat men det blev typ 10 sidor, och på torsdag är det bokcirkeln. Samtidigt vill jag gärna läsa ut den och gör jag det inte nu har jag svårt att se att jag gör det i sommar. Men vi får se.

Igår var det dags för den här 50 miles-tävlingen som jag pratat om tidigare. Jag har vetat sedan ganska länge nu att jag inte skulle vara i form för den plus att jag inte har tid med återhämtningen. Så jag valde att springa två varv på banan vilket blev ca 22 km. Banan bestod av både asfalt, grusväg, elljusspår och skogsstigar och just de sistnämnda har jag fått inse de senaste åren att jag inte fixar. Det händer något med min hjärna när jag springer i skog och den blir sjukt trött Jag har märkt av det under långa vandringar också. Jag vet inte om det är något synfel, att jag stirrar för mycket rakt ner framför mig (rädd att ramla) eller att det är något med ögonen. Jag har träffat typ fyra olika optiker de senaste åren och ingen hittar något. Det var kallt men folk är väldigt trevliga så det blev ett par fina timmar. Efteråt var jag väldigt trött och därav orkade jag inte läsa något.

Annars i veckan har jag varit på facklig utbildning, universitetet och på teater med en kompis. Vi såg Like lovers do på Stadsteatern och jag gillade den! Jag skulle också gått på en föreläsning hos Naturskyddsföreningen men det hade blivit något fel i utskicket så vi var en timme tidiga och då hade jag redan suttit två timmar på bibblan på Medis och läst och orkade inte vänta längre. Det var för övrigt Tomas Tranströmers födelsedag i måndags så bibblan bjöd på tårta vilket många njöt av.

Jag bjuder på en smakbit ur Esters dagbok: Bonusbrorsa och marsvinstrassel av den norska författaren och illustratören Oda Valle vilken jag läste i veckan och gillade väldigt mycket! Ett tips till er som har lågstadiebarn i er närhet! Smakbiten blir en bild eftersom det är en seriebok. Om ni klickar på den blir den större och lättare att läsa.

Hett i hyllan: Lolita

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Vi har kommit fram till maj 2023. Min pappa var begraven och vi höll på med det stora projektet ”töm ett hus på 35 år av liv”. Jag plockade på mig fyra böcker under rensningen och först ut av dessa är Lolita av Vladimir Nabokov. En bok som ju känns minst sagt otrevlig men mina pålitliga bokvänner säger att jag bör läsa den och jag litar på dem. Omslaget på den utgåva jag hittade hos pappa är riktigt obehagligt, men 1955 tyckte man tydligen att det var helt ok.

En smakebit på søndag: Den gudomliga komedin

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En hel vecka efter lovet har gått och det går alltid superfort att hamna i de vanliga spåren igen. På jobbet i onsdags var vi på en fortbildning och lyssnade till Rasmus Åkerblom som bl.a. skrivit Underverkligheten, en faktabok för barn. Jag läste första kapitlet för klassen i fredags och de blev mind blown av tankar på hur det fanns ingenting innan Big bang och att det kanske fanns flera små universum i Big bang och tänk om det finns ett parallellt jag i ett annat universum? Vi har ändå läst om Big bang tidigare under terminen men Rasmus väckte liksom djupare tankar hos dem. Kul!

En dubbelkonsert hanns med i torsdags kväll och så har jag såklart också varit på universitetet och diskuterat förra veckans smakbit Gisli Surssons saga och isländska sagor. Vi har nu också fått mer information om den kommande salstentan så att jag vet ganska bra VAD jag förväntas kunna, nu måste jag bara hitta tiden att förbereda mig också. Den pluggtid jag lägger ner varje vecka räcker liksom bara till att förbereda kommande veckans seminarier och föreläsningar. Men det ska nog ordna sig.

Den här helgens pluggtid har dock blivit nästintill obefintlig. Jag är ju sjukt trött på fredagar men gjorde en liten insats och läste en del. Sen var jag på en fantastisk vandring igår (äntligen!) och knatade första etappen på Roslagsleden, ca 15 km. Jag blev orimligt trött av detta och orkade nästan inte plugga något alls under kvällen igår. Jag la mig extremt tidigt och sov länge.

Idag när jag vaknade var mina ben fortfarande trötta, det brukar ordna till sig under natten efter långa löppass men förmodligen var mina ben lite ovana vid vandringskängorna vilka ju inte rastats sedan oktober. Och idag står det 24 km löpning på schemat, haha, Jag ska göra mitt bästa så får vi se vad de orkar med! Sen måste jag dock få pluggat lite mer för under den kommande veckan har jag en del kvällsaktiviteter inplanerade så det är lite tajt med lästid just nu. Ni kan tänka er att det inte går så jättebra med Agaat heller…

Jag har i alla fall lånat Den gudomliga komedin som e-bok för någon vecka sedan så jag har kunnat läsa en sång här och var på tunnelbanan. I fredags skaffade jag mig dock ett fysiskt ex. också då det är skönare att läsa en bok hemma. Dessutom kommer de här terzinerna mer till sin rätt i bokform då det blir en konstig radbrytning i e-boken.

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen.

Hur svår den skogen tycks mig att beskriva,
så vild och full av snår och ofrånkomlig
att blotta tanken på den väcker fruktan!

Mycket mer bitter kan ej döden vara;
men för att tala om vad gott jag mötte
vill jag först skildra annat som jag såg där.

Den sista utgrävningen

Lagom till mitt påsklov damp äntligen messet om att min tur i reservationskön kommit. Nu skulle även jag få läsa den sista boken om Ruth, Nelson och alla de andra och det var med förväntan och nästan lite sorg jag tog mig an boken.

Till bakgrunden hör att jag under åratal hade svårt för deckare. Tills jag läste Flickan under jorden och fattade att jag försökt läsa FEL sorts deckare hela livet. Jag inledde lugnt och tänkte att jag kanske kunde läsa en bok i serien varje sommar eller så men ganska snabbt spårade jag ur och läste typ fyra böcker en sommar istället. Allt gott i livet har ett slut och så även denna serie. Vilket jag ändå tycker är bra för det fortsätter sällan att vara bra när nr 27 i en serie kommer.

I den här delen så hittas ett inmurat skelett under renoveringen av ett kafé. Det visar sig tillhöra en student som försvann för 20 år sedan som hängde i samma kretsar som Cathbad. Misstankarna riktas såklart i första hand mot de som kände henne då och kort efter att hon identifierats försvinner även Cathbad. Judy får såklart inte vara med i utredningen men istället får Nelson låna in en ny polis från Clough, en ung kvinna som verkar försynt men duktig. Ovanpå fallet hotas Ruths institution av nedläggning och hon måste fundera på sin framtid.

Jag tycker att Griffiths fick till ett bra slut. Många trådar som knöts ihop, vi fick återse de bästa karaktärerna en sista gång och det var spännande hela vägen. Jag vill inte säga mycket mer än så eftersom det bara blir en massa spoilers och det blir trist för er som inte läst den ännu. Nu är ju frågan hur man går vidare i livet. Jag kan se ett par alternativ: 1) Läsa om serien 2) Påbörja serien om Harbinder Kaur 3) Resa till Norfolk och titta på saltängar 4) Övertyga mediamänniskor om att de måste filmatisera den här serien. Bidra gärna med fler tips!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 1 april 2023
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: Kärlek i Seoul

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Förra året skaffade jag en prenumeration hos Tranan eftersom jag ständigt vill läsa mer litteratur från andra länder än den vanliga västeuropa-nordamerika-sfären. Dessutom ville jag stötta Tranan och så är ju deras böcker ofta supersnygga! Helst vill jag läsa böckerna när de kommer och är aktuella men så blev det aldrig i april i förra året då Kärlek i Seoul av Sang Young Park damp ner i brevlådan. I år har jag gett upp den ambitionen helt p.g.a. litteraturvetenskapen. Kanske kan jag läsa ikapp i sommar lite?

Så här beskrivs boken: ”Kärlek i Seoul blev snabbt ett fenomen i Korea när den gavs ut och översätts nu världen över. Det är en rappt och öppen­hjärtigt skriven samtidsroman som utforskar ensamheten som döljer sig bakom millenial-generationens obrydda yttre.”

Drömmen om ett träd

Mars månads bokcirkelbok i bokcirkeln Veganbokprat var Drömmen om ett träd. Bokcirkeln har tidigare läst alla delar och jag själv har läst alla utom den första lustigt nog.

I den här fjärde och avslutande delen kretsar handlingen mest kring Tommy som bor på Svalbard tillsammans med sin pappa, farmor och två yngre bröder. Vi är drygt hundra år in i framtiden och efter klimatkollapsen. Farmor är fröskötare, d.v.s. hon tar hand om alla de frön som en gång samlats in från världens länder. En dag smyger får en svår sjukdom fäste i Longyearbyen och snart är det bara Tommy, den jobbiga Rakel och deras syskon som finns kvar. Rakel söker kontakt med yttervärlden och lovar bort fröna i valvet mot att de blir hämtade. Tao är en av de som tar sig an denna expedition mot Svalbard, fröna och barnen.

I den här boken finns bara framtiden och det gör den lite mindre spännande än övriga delar där man växlade mellan fler tidsepoker. Det är liksom bara Tommy och Tao, men absolut mest Tommy, och ärligt talat är han inte superintressant att läsa om. Jag är svag för karga öar och häftiga landskap men i den här boken snuvas vi på miljöskildringarna vilket är synd. Däremot har jag såklart googlat en hel del på Svalbard och andra saker ur boken under läsningen.

En sak jag tycker är lite tradig med den här serien är också hur all den, förvisso superintressanta, research Lunde gjort finns med i berättelsen. Det blir lite läroboksaktigt emellanåt. Som tur är så är det fascinerande fakta men det stoppar upp läsflowet lite. Roligt är att lilla flickan från Blå visar sig vara Tommys farmor. Och att Tao då tydligen är huvudperson i Binas historia. Men böckerna är verkligen helt fristående och de här detaljerna blir bara en liten bonus för den som läst fler i serien.

Jag vill dock fortfarande läsa Binas historia och vi som läst flera delar i serien var ense om att den här boken var svagast i serien. Ändå gillar jag den och det har varit skrämmande med de framtidsscenarion som Lunde målar upp och vilka tyvärr känns helt möjliga för vår värld.

Förlag: Natur och kultur
Utläst: 16 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Gisli Surssons saga

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan har inneburit påsklov vilket såklart varit väldigt skönt. Jag inledde och avslutade lovet med ett par rejäla pluggdagar och däremellan var jag ledig, läste efterlängtade Den sista utgrävningen och träffade nära och kära. Jag har också varit på Liv och död Strömquist på Dramaten tillsammans med en kompis och hennes vänner. Den var kul och tänkvärd! Apropå död så förlorade vi också i veckan en vän som gick bort i cancer. Jämnårig med mig, det vill säga 47, och det borde verkligen inte få hända.

Idag blir det långpass, med fartökning sägs det, men jag tror jag tar det lugnt. Vi springer ändå liksom runt på ett ställe så man kan ta det i sin egen takt. Sedan ska jag fortsätta läsa om Gisli och förhoppningsvis även lite i Agaat. Får jag tid över så behöver jag ta tag i Odysséen vilken jag ju aldrig hann läsa när jag skulle (eller bara första sången) och typ varenda bok vi läst efter den ska jämföras med Odysséen så jag vill inte skjuta på det för länge. Eller vill och vill, jag hinner ju inte riktigt med!

Att hinna blogga lite vore kul också men i ”värsta” fall får jag sätta mig i juni och skriva recensioner. Men jag hoppas hinna klämma ur mig någon här och där för jag har en hel hög lästa böcker liggandes och väntandes.

En man hette Björn den bleke och var bärsärk. Han drog omkring i landet och utmanade män till holmgång om de inte gjorde som han ville. Han kom om vintern till Þorkel Syrdaling, hans son Ari styrde då på gården. Björn gav Ari två ting att välja på: att antingen kämpa mot honom på den holme som ligger där i Surnadal och heter Stokkaholm eller så ge honom sin hustru. Ari valde snabbt. Han ville hellre kämpa än låta skam komma över både sig och sin hustru. Deras möte skulle äga rum efter tre nätter.

Just nu i april 2024

Återuppståndna Kulturkollo har en utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt njuter av och längtar efter just nu.

Men hurra vad kul att Kulturkollo likt Kristus reste sig från de döda under påsken! Jag som är en sann bloggare i själ och hjärta blev så glad över denna nyhet!

Just nu läser jag fortfarande Agaat men har tänkt att bli klar denna månad. Eftersom jag samtidigt läser en massa kurslitteratur orkar jag inte riktigt ta tag i Agaat när jag pluggat klart om kvällarna. Under påsken tog jag pluggledigt några dagar och läste då bl.a. sista boken om Ruth Galloway (snyft!). Ikväll ska jag sätta tänderna i Gisle Surssons saga vilken är från 1100-1200-talet någonstans och den epok vi behandlar på kursen för tillfället.

Just nu tittar jag inte på något. Hur skulle jag hinna det när jag har så mycket att läsa?

Just nu lyssnar jag inte heller direkt på något. Jag t.o.m. stänger dörren till kontoret när sambon brassar vinyler eftersom jag behöver fokusera på att läsa.

Just nu njuter jag av att krama ur det sista ur påsklovet vilket dock mest betyder plugga och träna.

Just nu längtar jag efter att min löplust ska komma åter. Exakt hur lite träning kan man egentligen klara ett maraton på börjar jag snart att undra men jag ska försöka göra ett ryck nu under de två månader som är kvar. Jag har fått inse att några 50 miles om två veckor bara är att glömma men jag åker till den tävlingen ändå och springer kanske 2 varv på banan, eller mer om jag får feeling.

Titta in hos Kulturkollo för fler Just nu-svar och alla andra som svarar på de här frågorna idag, t.ex. Lotten & Monika!

Kommande böcker april 2024

Photo by Kyle Ryan on Unsplash

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på och jag inser alltid i efterhand att jag missat en drös.

  • Förhöjningen av Malin Ullgren, Albert Bonniers förlag
    ” om de berättelser vi skapar åt oss själva för att överleva”
  • Kristallpalatset av Madeleine Hessérus, Natur & kultur
    Om en ung ogift och gravid kvinna i början av 60-talet.
  • Jag är ett fan av Sheena Patel, Natur & kultur
    ”en kritisk undersökning av ras, klass och makt” gillar jag
  • Alla nattens älskare av Mieko Kawakami, Tranan
    Om en vilsen kvinnas inre värld.
  • Silver av Sara Kadefors, Polaris
    Om en medelålders kvinna som söker en ny funktion i livet.
  • Frälsarkransen av Kristina Ohlsson, Bokförlaget Forum
    Jag älskar böckerna om Strindberg!

Hett i hyllan: Vad jag pratar om när jag pratar om rasism

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Förra veckan skrev Lotten om de där fackböckerna man aldrig hinner/orkar ta tag i fastän att man vill läsa dem. Jag har massor med sådana och har lyft flera här tidigare. Vad jag pratar om när jag pratar om rasism köpte jag på förra årets bokrea, dvs i mars 2023 eftersom att jag alltid vill bli mer beläst inom antirasism. Ibland verkar jag dock tro att det räcker med att köpa böckerna och jag inser inte att jag också måste l ä s a dem. 🙂