Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking

Det tog mig nästan 10 år att ta mig för att läsa den omtalade Quiet. Jag var nog hela tiden rädd att den skulle vara lite tung men nu i år har jag ju bestämt mig för att läsa alla hyllvärmare från 2013 så då var det bara att ta tag i den. Ibland drivs jag så bra av helt egenpåhittade måsten i projekt!

Quiet handlar om introverthet, introverta människor, det rådande extroverta idealet och en del om biologi och kultur. Det är en mastig bok, så som amerikanska böcker ofta är och en hel del hade nog kunnat strykas från boken för att göra den lite mer lättillgänglig. Den är inte direkt svår men den blir liksom lite långrandig emellanåt. När jag läser den 10 år efter den skrevs så är det också väldigt mycket som jag redan känner till.

Mycket är intressant, missförstå mig inte, och jag får en hel del intressanta tankar under läsningen. Framförallt rörande mina elever och hur jag kan göra för att underlätta för de introverta i mitt klassrum. Jag är själv rätt så introvert, såklart, det är nog främst vi som läser den här boken. Men ju äldre jag blir desto mer kan jag kliva utanför mitt skal och agera extrovert. Sen är ju inte världen svart-vit utan alla människor befinner sig på spektrat och även om jag har många likheter med introverta (jag måste definitivt ladda i ensamhet efter folkrika tillställningar) så stämmer ju såklart inte allt och jag tänker definitivt inte efter före jag uttalar mig alla gånger.

Det är intressant att läsa om det extroverta idealets framväxt i USA och hur fokus skiftade från att vara en människa med goda inre egenskaper till en med strålande yttre charm. Människor som syns och hörs värderas högt på den sociala skalan medan det såklart även finns en rad introverta framgångsrika människor som Bill Gates etc. Överlag får jag en känsla av att Cain framhåller att introverta är lite bättre än extroverta. Kanske är hennes avsikt bara att skriva att vi minsann är lika bra som extroverta fast att vi sällan får chansen att synas och höras lika mycket? Men en del grejer känns som cherry picking och jag tycker det blir snudd på obehagligt när hon framhäver asiater som mer introverta. Ja, det finns säkert kulturella skillnader men jag tycker att hon förstärker den här bilden av den ”följsamma, tysta, timida asiaten”.

Jag har strukit under bra mycket saker i mitt exemplar och finner absolut boken läsvärd och intressant men som sagt aningens långrandig och helt klart partisk till introvertas favör. Den är också väldigt amerikansk både till form och innehåll. Behöver du läsa den? Nja, om du vill. För oss som är vuxna introverta idag så tror jag att vi vet om det, jag hoppas att de allra flesta inte känner sig udda på ett negativt sätt och jag gissar att vi har en hel del strategier för hur vi ska klara oss i den extroverta världen. För att vi lever i en värd med extroverta ideal, det håller jag med henne om.

Förlag: Crown Publishing Group
Utläst: 30 juli 2022
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Allt vi inte sa

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har gjort min första jobbvecka vilken innehållit mycket tid för eget arbete (skönt!) men också en tvådagarskonferens vilket var roligt men också intensivt. Jag som inte är jätteförtjust i att umgås i stora sammanhang flikade in en promenad på egen hand samt drog mig tillbaka tidigt på kvällen för att avnjuta ljudbok i sängen istället för att hänga på bryggan.

I övrigt har jag mest hunnit med att hålla mitt träningsschema där jag var smart och la in veckans långpass i måndags vilket var min sista semesterdag. Helgen har innehållit läsning eller utläsning av tre kortare böcker vilket var skönt för i veckan har det inte blivit någon läsning alls utom ovan nämnda ljudbok. Igår kväll var vi i Vitabergsparken för att titta på lite stand up med bl.a Ahmed Berhan och Thanos Fotas vilket var både roligt och tankeväckande. Idag blir det nog en lugn dag med mycket planering av den kommande veckan, bloggen etc.

En av böckerna jag läste ut igår var Allt vi inte sa som vi ska diskutera i en bokcirkel om lite drygt en vecka. Jag brukar inte läsa ut bokcirkelböcker så långt i förväg eftersom jag har fiskpinneminne men jag behövde något språkligt enkelt att läsa och valde denna framför att fortsätta i Time Song vilken också står på listan. Allt vi inte sa handlar om tre kvinnor i Stockholm vilka alla gått på Handels och just det här citatet kommer från ett av Sofias kapitel. Sofia är den enda svarta kvinnan på sin advokatbyrå och får, som så vanligt är, ofta representera alla svarta människor i hela världen i de andras ögon. För läsbarhetens skull har jag delat upp citatet i två stycken.

En av byråns assistenter, Sandra, frågade mig vid lunchbordet förra veckan vad jag anser om böneutrop i någon random skånsk håla. Jag vet inte Sandra, vad tycker du om kärringen som annonserar ut tunnelbaneavgångarna? Det sa jag inte. Jag sa vad jag tycker, att en minoritet av människor inte kan kräva att störa majoriteten med oväsen. Men att det är en icke-fråga, att det aldrig kommer att hända, och att folk istället borde fokusera på varför Sverige är den största IS-krigarexportören.

Det blev tryckt stämning vid lunchbordet. Men jag bryr mig inte. Sandra ska hålla käft. Hon har inflygningarna till Bromma att tacka för för att hon hade råd med sin lägenhet i Fredhäll. En minaret vid Fridhemsplan är hennes enda chans att någonsin komma innanför de riktiga tullarna. Hon borde crowdfunda den.

Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut

En sån där kväll när det var lite trögt att somna scrollade jag igenom Bokus play efter något trist att läsa. Jag hittade den här boken och då jag ju är intresserad av kost och hälsa gav jag mig på den. Boken säljpitch är att bantning inte fungerar och att du ska få tips om hur du gör istället.

Hemmingsson beskriver varför bantning inte fungerar och hur din kropp aktivt motarbetar alla bantningsförsök på olika finurliga sätt. t.ex. om du äter mindre, dvs skär ner på kaloriintaget så kommer kroppen snart att bli mer energieffektiv och minska förbränningen. Vidare pratar han om olika typer av övervikt, var fettet sitter, hur länge det funnits där och av vilken anledning det kom dit vilket är relevant när det gäller att skapa förutsättningar för att bli av med det. Han diskuterar ätande, olika anledningar till att vi äter och pratar om kost.

En hel del i den här boken är nog forskningsbaserat och Hemmingsson har själv forskat på övervikt i många år. Samtidigt lägger han fram en teori om att väldigt stressiga perioder ofta leder till viktpåslag och menar att han själv är ”övertygad om det ligger mycket i den teorin” men utan direkt källhänvisning. Det handlar inte om att man äter mer/fel utan hur kroppen reagerar och hur hormonnivåer regleras etc. Jag är själv inte överviktig men la på mig ett par kilo under en väldigt stressig period i mitt liv utan att direkt förändra min kost så jag sällar mig till hans anekdotiska tyckande.

Överlag känner jag att boken är lite ett manifest för att det är ok att vara överviktig, vilket det såklart är, samt för hans egna personliga åsikter kring detta. även om han faktiskt går igenom olika typer av hälsofaror som övervikt kan innebära. Han tar också upp diskrimineringen av överviktiga i samhället och hyllar kroppspositivism (jag håller med). När jag läst ut boken så tänker jag direkt att det här måste ju vara läkaren Stina Wollter skrivit en kommande bok ihop med, och det visade sig vara fallet.

Men vad ska man göra då om bantning inte fungerar? Tja, ändra sina vanor så att de blir mer hälsosamma i grunden, stressa mindre och må bra. Kanske inte de konkreta råd man hoppades på. Magsäcksoperation är drastiskt men fungerar, inte bara för att du får mindre plats att lägga mat på utan för att man tar bort de delar som reglerar hungerhormonet ghrelin.

Jag är inte riktigt rätt målgrupp för den här boken, när Hemmingsson skriver att man också tappar muskelmassa under bantning så tänker jag att det är ju bara att styrketräna och käka protein så slipper man det. Och när han rekommenderar dig att börja med tio minuters promenad två gånger i veckan för att få in mer motion så är min motionskalender betydligt mer gedigen än så. Mycket av det jag läser känner jag igen från Jacobs Gudiols Skitmat men den här boken går in lite mer på själva övervikten. Är du intresserad av dessa frågor och främst ser dig som en tränande människa tycker jag du ska välja Gudiol, ser du dig som främst överviktig tar du denna.

Förlag: Bonnier Fakta
Utläst: 29 juli 2022
Mitt betyg: 3/5

Finistèreböckerna


I en av mina tre bokcirklar brukar vi ha en sommarträff och till den skulle vi läsa Bodil Malmstens första Finistèrebok. Jag lyssnade på nästan hela på bussen till och från Karlstad och klämde det sista en broderikväll i soffan. När den var slut blev jag genast sugen på att lyssna vidare och ta reda på hur det gick.

Böckerna berättas i jagform men Bodil är tydlig med att säga att det inte är en skildring av hennes liv i Finistère, fast att hon ju precis som karaktären i boken flyttade dit och köpte ett hus. Däremot så bekriver hon ”sitt Finistère.” Böckerna är som en serie betraktelser av livet sammanflätat med det som händer i Finistère. Ibland är det beskrivningar av hur man blir av med mullvadar i trädgården och ibland mer filosofiska utlägg kring olika saker. Och så är där blommor i alla dessa former och ett evinnerligt men konstigt nog njutbart uppräknande av allsköns trädgårdsväxter.

Jag fick en kommentar från ett halvt medlyssnade öra att hon bara gnällde i boken och ja, det är mycket gnäll. Men det är ofta befogat och dessutom roligt gnäll och en hel del finurliga formuleringar. Fler än en gång så smilade jag åt Bodils ord och jag gillade även hur hon använde ett språk fritt från förkortningar eller syftningar eller vad jag ska kalla det. När hon t.ex. pratar om sina hemtrakter så heter det alltid ”mellersta Norrlands inland och fjälltrakter.”

Det är omöjligt att läsa det här utan att tänka sig att det är Bodils liv. När vi cirklar om boken så kommer jag på mig själv flera gånger med att prata om händelser och relatera dem till vad jag googlat fram om henne och jag tänker att böckerna är en true story. I andra boken berättar hon hur folk tänkt liksom jag och dessutom kontaktat henne efter första boken och velat ha vägbeskrivningar, sagt att de ska hälsa på och ta med sig sina barn. Bodils replik:

Som vore mitt Finistère ett nöjesfält, ett Eurodisneyfinistère, en temapark för Finistèrefantaster med Finistèrepromenader på från boken kända stigar och vägar och visningar av från boken kända platser, Finistèreutflykter och turer guidade av personal i mullvadsdräkter eller förklädda till mig och madame C.

Jag lyssnade på böckerna och tyckte det gav väldigt mycket att höra Bodil själv läsa dem. Nu när jag bläddrar i e-böckerna för att skriva om dem så ser språket så lockande ut att jag blir sugen på att läsa dem också. Kan Bodil vara min ingång till den här poesin jag aldrig lärt mig tycka om? Jag är hur som sagt väldigt glad för att jag äntligen läste henne och vill definitivt ha mer. Det som drar ner betyget på andra boken är helt enkelt att det blev lite för mycket och lite för långrandigt. Jag vet inte om jag bedömt den annorlunda om jag avvaktat lite med att lyssna på den.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 14 resp. 21 juli 2022
Mitt betyg: 4/5 resp. 3/5

Just nu i augusti 2022


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag fortfarande Wolf Hall. Den är bra men har tagit helt enormt lång tid att läsa fast att jag ändå är en snabbläsare. Igår klämde jag 150 sidor och nu är det kanske 60 sidor kvar eller så som jag hoppas hinna med idag eller imorgon senast. Jag har ju en lång lista på annat att läsa den här månaden!

Just nu tittar jag inte på något och har inte gjort så på hela sommaren. Jag har inte velat titta på något för att frigöra tid till annat. Jag har ett par saker jag kan tänka mig att titta på i höst men får se hur det blir med det. Känns inte som att jag riktigt har tid just nu.

Just nu lyssnar jag mest på musik och sommaren har innehållit många konserter. En nyligen upptäckt favorit är Raketklubben, ett indieband från Dalarna. Fr.o.m. nästa vecka blir det dock lite ljudböcker på schemat.

Just nu längtar jag efter att få njuta av de sista semesterdagarna och sen ser jag fram emot allt som en höststart brukar bära med sig.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Läsplanering augusti 2022

Augustis läsplanering är ganska gedigen av olika anledningar. Inledningsvis är där två-tre bokcirkelböcker lite beroende på. Vi har inte satt datum ännu för någon av cirklarna så de kan bli av i september också. I den feministiska cirkeln har vi ett fritt val att läsa två böcker då vi röstade jämnt. Jag satsar på Evaristo eftersom att den också är en hyllvärmare men ska försöka hinna med Boye som jag tror är rätt kort. Sen har jag ytterligare fyra böcker från min egen samling vilka alla ingår i mitt läsprojekt som handlar om att bli av med lite olästa böcker. Till Barnboksprat väntar jag på två böcker men tänkte klämma in en tredje och slutligen ska jag belöna mig själv med att lyssna på två stycken feelgood när jag börjar åka till och från ett jobb igen.

Utöver läsning blir det som vanligt träning, handarbete, två konserter plus en hel konsertdag, förhoppningsvis en vandring på Sörmlandsleden och dessutom finns det några punkter från Parkteatern som jag kan tänka mig. Såklart ska jag också börja jobba igen och ta emot en helt färsk kull 6-7-åringar som jag ska lära känna och undervisa.

  • Allt vi inte sa av Sara Osman (bokcirkelbok)
  • Girl, Woman, Other av Bernadine Evaristo (hyllvärmare/bokcirkelbok)
  • Kris av Karin Boye (bokcirkelbok)
  • Wolf Hall av Hilary Mantel (hyllvärmare)
  • Bländverk – en skräckantologi av Jonny Berg (red) (hyllvärmare)
  • Time Song av Julia Blackburn (bokhyllebok)
  • Eva ur spillrorna av Ananda Devi (bokhyllebok/Vidga vyerna)
  • Sanningen om Ostrondykerskan av Caroline Säfstrand
  • Ellens val: Förbjuden längtan av Elvira Berg Ashby
  • En mystisk typ i Farsta centrum av Kalle Holmqvist (Barnboksprat)
  • Rädda hunden av Pia Hagmar (rec.ex. Barnboksprat)
  • Korpen – Fakta och myter av Bengt-Erik Engholm (rec.ex. Barnboksprat)

Månadssummering juli 2022

Den här sommaren blev inte den lässommar som det brukar vara. Det beror nog delvis på att vi flyttade i våras så det har funnits en del att fixa med nu i sommar. Jag har också haft lite svårare att koncentrera mig, jag har valt böcker som inte är alldeles lättsmälta och dessutom har jag under en period satsat på broderandet. Men jag är ändå nöjd på det stora hela med läsandet och dessutom är inte sommaren slut ännu!

Utöver ovanstående har jag varit på sex konserter, tränat ganska bra och bokcirklat en gång. Jag har även tagit otaliga promenader i närområdet och njutit av hur fint det är. Mycket tid har gått åt att vila, slappa, dumsurfa och en och annan middagslur. På listan över somriga saker jag inte gjort står resa utomlands, bada, gå på nöjespark, dricka drinkar och grilla. Som tur är så är det inte heller saker jag är särskilt förtjust i att göra så jag är mer än nöjd med min semester so far!

Jag är lite extra stolt över att jag faktiskt läste två av mina äldsta hyllvärmare från 2013 och jag håller på med en tredje. Utöver denna blev det en hyllvärmare till. Jag har hållit mig ifrån att nöjesläsa feelgood och tänkte istället göra det när jobbet startar. Jag startade också ett sidominiprojekt där jag tänkte att jag läser och recenserar sex av barnens gamla böcker på Barnboksprat innan jag skickar de böckerna vidare och där fick jag läst två. Jag har såklart sparat vissa barnböcker också men de är ganska få. Med världsläsningen gick det sämre men man kan ju inte uppfylla alla mål jämt.

Månadens bästa: Priset på vatten i Finistère
Det var mitt första möte med Bodil och jag blev positivt överraskad. Inte för att jag hade negativa fördomar, jag blev mera bara glad över att hon var så rolig att lyssna till! Jag valde nämligen att lyssna på hennes egna inläsning av boken och det tror jag var ett gott val.

Månadens mest intressanta: Skitmat
Jag gillar ju att nörda ner mig i vissa hälso- och träningsfrågor och den här gav mycket bra info om vår föda.

Månadens bästa omläsning: Brorsan är kung
Jag läste den för flera år sedan men glömde att recensera den. Nu när jag rensar ut de sista barnböckerna ur hyllan så läste jag den igen.

Lästa böcker juli 2022:

  • Skitmat av Jacob Gudiol
  • Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld
  • Asfaltsänglar av Johanna Holmström
  • Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
  • Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten
  • Slutbantat : Förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut av Erik Hemmingsson
  • Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking av Susan Cain
  • Dit ljuset inte når av Annika Thor

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 8
Svenska/engelska: 7 / 1
Fysisk bok/e-bok/ljudbok: 4 / 2 / 2

Barnböcker (0-12): 2
Ungdomsböcker (13+): 0
Fackböcker: 3
Skönlitteratur: 3

Ursprung

Hyllvärmare: 3
Bokhylleböcker: 0
Nyinkommet: 0
Omläsning: 0
Streamingböcker: 3
Biblioteksböcker: 0
Lånat: 2
Radioföljetong: 0
Rec.ex: 0

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 7
Kvinnor/män/icke-binär: 5 / 2 / 0

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel:

  • Afrika: 0
  • Asien: 0
  • Europa: 7
  • Nordamerika: 1
  • Sydamerika: 0
  • Oceanien: 0

Antal böcker per land:

  • Finland: 1
  • Sverige: 6
  • USA: 1

En smakebit på søndag: Wolf Hall

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Semesterns slut börjar skönjas och kanske är jag redo för igår vaknade jag före sex på morgonkvisten av att ha drömt jobbdrömmar och huvudet fortsatte spinna vidare på det jag drömt om så det var lika bra att kliva upp. Däremot stoppade jag undan jobbtankarna och njöt av ännu en ledig dag.

Det är verkligen semesterlunk som gäller nu och jag njuter för fullt. Att bara få vara samtidigt som jag försöker hålla mina läs- och träningsplaner levande och det har faktiskt gått ganska bra med bägge två denna vecka. Jag har ju parallelläst Quiet och Wolf Hall och ingen av dem är superbanal så det har krävt lite engagemang från min sida. Två minipauser har innehållit en omläsning av en barnbok till Barnboksprat samt en extremt lättläst svensk bok på temat hälsa. I övrigt har jag promenerat en hel del samt tittat på alltid lika underhållande Lars Demian & David Tallroth vilka spelade häromkvällen.

Wolf Hall berättar ju om Thomas Cromwells liv och de en miljard andra människor som rör sig i hans närhet och det brittiska 1500-talshovet med kung Henry VIII. Det är ingen hejd på hur många som faktiskt heter Thomas i boken och fler än en gång bläddrar jag till de inledande släktträden och personförteckningen i början av boken. Jag ber om ursäkt för den dassiga omslagsbilden men boken har stått i min hylla sedan 2013 och bilden är lika gammal. I utdraget har Cromwell precis kommit tillbaka från en resa till Yorkshire och ligger i sängen och pratar med sin fru Liz.

Later she says: ”So who is this lady?”

His hand, resting on her familiar but lovely left breast removes itself in bewilderment. ”What?” Does she think he has taken up with some woman in Yorkshire? He falls on to his back and wonders how to persuade her this is not so; if necessary he’ll take her there, and then she’ll see.

”The emerald lady?” she says. ”I only ask because people say the king is wanting to do something very strange, and I can’t really believe it. But that is the word in the city.”

Really? Rumour has advanced, in the fortnight while he has been north among the slope-heads.

”If he tries this”, she says, ”then half the people in the world will be against it.”

Asfaltsänglar

Asfaltsänglar är den första av mina hyllvärmare från 2013 som jag läst i år och det är en svår bok att skriva om. Inte p.g.a. handlingen utan p.g.a. den här diskussionen om vem som får skriva vilka böcker. Johanna Holmström är så vitt jag vet etniskt finlandsvensk medan hennes huvudpersoner i boken, Samira och Leila, är två systrar med en pappa från Nordafrika och en finlandssvensk mamma som konverterat till islam och blir bokstavstrogen. Jag som svensk kan tycka att det är en fin skildring Holmström presenterar medan Lidija Praizovic i Aftonbladet ansåg den vara konstruerad och skandinavisk. Och när det gäller kännedom om islam och arabisk kultur så är mina kunskaper väldigt begränsade så jag kan inte bedöma trovärdigheten.

18-åriga Samira rymmer hemifrån för att undkomma mammans krav och religionens förväntningar och vi får tidigt veta att hon ligger i koma på sjukhus. Anledningen nystas upp under berättelsens gång. Leila som är hennes lilla syster har det tufft i skolan, skolkar mycket och ägnar sig åt parkour. Hon vet inte själv varför Samira ligger på sjukhus men träffar Samiras kompis Jasmine för att ta reda på sanningen.

Nu låter det lite som en deckare men det är det inte. Jag tycker att det är en uppväxtskildring av två lite vilsna tjejer som försöker hitta sin plats i samhället och förhålla sig till familjen och religionen. Den ger också en bild av hur livet i gymnasieskolan kan se ut med identitetssökande, mobbing, statusar som höjs och sänks av olika anledningar. Leila har en kompis som är besatt av Britney Spears och gör allt som hon gör. Jag som aldrig varit ett fan får googla lite för att ta reda på när allting inträffade och med utgångspunkt i det så utspelar sig den här boken runt slutet av det första årtiondet av 2000-talet.

Det är mycket kodväxling i språket med både finska och arabiska och även fast jag inte förstår vad de säger så är jag alltid för sådant i böcker. Jag älskar ju språk helt enkelt. Vissa saker i boken känns ganska otäcka och jag hoppas t.ex. att det inte såg ut så här i finska gymnasier på den här tiden. Andra saker känns lite väl crazy och kanske är det bland annat detta Praizovic menar när hon kallar den konstruerad. Samtidigt är ju litteratur just litteratur och allting måste inte vara trovärdigt jämt.

Holmström har sagt att hon väntat på att någon skulle skriva den här romanen men när ingen gjorde det tog hon saken i egna händer. Jag vet ju inte hur länge hon väntade och jag tycker som sagt att det här är jättesvårt att besluta kring. Jag kom på mig själv med att vara skeptisk under läsningen av Asfaltsänglar medan jag strax dessförinnan läst Jenny Jägerfelds Brorsan är kung och då känt mig lyrisk och tyckt att vad bra att barn i dag kan få läsa om transpersoner. Men Jägerfeld är ju inte trans så vitt jag vet? Varför bedömer jag dem annorlunda? Jag landar nog i att man får skriva om andra personer än sig själv då alla människor är individer och jag t.ex. inte har identiska upplevelser som alla andra 45-åriga rödhåriga lärare. Samtidigt vill jag inte att vi snor berättelserna från de som mycket väl kan berätta dem själv. Gaah! Vad tycker du?

Förlag: Norstedts
Utläst: 8 juli 2022
Mitt betyg: 3/5

Skitmat

I många år har jag följt bloggen och podden Styrkelabbet mer eller mindre i perioder. De introducerade mig för Jacob Gudiol – en kunnig typ som alltid har väl vetenskapliga argument i sin bakficka. Vi är kanske inte alltid helt hundra överens men jag litar på det han säger helt enkelt. Han driver själv bloggen Träningslära och en rad olika poddar på Tyngre men av någon anledning så besöker jag bara dessa ställen lite mer spontant. Mitt intresse för träningsnörderier går i vågor och är i princip alltid samstämmigt med min egen träningsfrekvens.

Skitmat köpte jag för snart fyra år sedan och nu i somras bestämde jag mig för att äntligen läsa den. Jag tänkte nog att jag skulle behöva en pigg sommarlovshjärna för att hänga med i den drygt 300 sidor långa men med mer än 600 referenser tunga boken. Låt er inte skrämmas, den är faktiskt ganska lättläst men om du nu vill fördjupa dig i något så har du alltså gott om källhänvisningar att välja på.

Bokens undertitel är ”Vad det är, varför den gör dig fet och varför du fortsätter att äta den”. Det är ingen bantningsbok även om den tredje delen ägnas åt vad du kan göra om du vill utöva viktkontroll. Syftet med hela boken är som Gudiol själv skriver: ”att du ska få lära dig många orsaker till varför vi människor äter mer än vi borde.” En anledning är att vi idag omger oss med så mycket högbelönande mat. Det behöver inte vara mat som du tycker är god utan mat som innehåller en eller flera av följande faktorer: energität mat, socker, salt, fett, raffinerad stärkelse, avsaknad av bitterhet, konsistens, variation av matval, mat som smakar likadant varje gång, smakförstärkare/aromer och alkohol.

Vissa av de här faktorerna är förmodligen självklara för dig och andra mer kryptiska. Jag rekommenderar såklart att du läser boken själv men med t.ex. variation av matval menas att det är lättare att äta för mycket av en buffé än en stor skål pasta med ketchup. Med mat som smakar likadant varje gång menas t.ex. en McDonalds-hamburgare:

Problemet med mat som ger en identisk smak varje gång du äter den är att din kropps förmåga att associera smaken med olika typer av känslor och upplevelser blir starkare än om smaken varierar något varje gång. Det här blir ännu mer uttalat om produkten du äter presenteras på precis samma sätt, till exempel att den säljs i en förpackning med en logotyp.

I kombination med rätt smakförstärkare och gemytlig reklam så vet matföretagen precis vad de gör när de presenterar dig för en livsstilsupplevelse. Ett kapitel om reklam är särdeles intressant och reklamens inverkan på barn är skrämmande effektiv. Men vi har ju inte reklam för barn i Sverige tänker du? Nej, inte specifikt riktad mot barn på det sättet men alla mina elever pratar om och tar till sig av Ica-reklamen också. Jag blir faktiskt inspirerad att testa att göra grönsaksreklam i mitt klassrum nu i höst för att se om en daglig åsyn av grönsaker kanske kan få mina elever att bli mer grönsaksvänliga?

Förutom hjärnans upplevelse av själva maten i sig så är alltså också omgivningen väldigt viktig för hur du äter. Alla som varit trötta och stressade vet att man inte gärna känner sig för att ställa sig och göra långkok efter ungarnas fotbollsträning en vardagskväll. Om din kollega bara tar en kaka gör du också det men om hen tar tre så tänker du att det är ok för dig att göra likadant. Default bias är ett fenomen där människor som ställs inför ett val men inte vet vad de ska ta oftast väljer det de upplever som standard (default). Om du t.ex. får välja mellan lite, mellan eller stor läsk så tar du oftast en mellan. Både i Sverige och USA är det vanligast att folk väljer en mellanläsk vilken här innebär 4 dl men i USA 6 dl.

Jaha, men bantningstipsen då tänker du som scrollat dig ända hit? Tja, ät råvaror som grönsaker, (främst) naturliga nötter, alger, ärt- och baljväxter, sädesslag, frukt och rotsaker. Dvs sådant som du inte desperat ger dig ut 23 på kvällen för att du har ett sådant sug efter dem. Nej, Gudiol är inte vegetarian och det går bra med kött också men det beror lite på hur du tillagar den hur pass högbelönande den blir. Återigen nej, han vill inte att du ska späka dig själv men det var ju du som frågade efter bra mat?

Ett annat bra tips är att läsa på förpackningen. Det du ser är vad du får. Jag som inte gillar matlagning älskar alla sorters färdiga vegoprodukter men blir less när korven innehåller 1,5 g protein per 100 g eller att det främst finns sockrade yogurtalternativ. Jag föredrar sojaprodukter som mjölkersättning eftersom proteininnehållet är likvärdigt där men visst är havremjölken lite godare.

Jag skulle kunna fortsätt att referera hela boken här men tycker att du istället kan läsa den själv så får du en intressant och fördjupad analys kring varför vi människor idag äter för mycket.

Förlag: Träningslära-Gudiol
Utläst: 4 juli 2022
Mitt betyg: 4/5