Veckans kulturfråga v. 28

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok, film eller tv-serie med kungligheter i centrum tycker du extra mycket om?

Precis som Linda gillade jag tv-serien Victoria som jag såg för ett par år sedan och även The Crown som jag såg två säsonger av men sen dröjde det väldigt länge innan jag såg de nästa två. Jag var liksom inte sugen men när jag väl började titta så var jag fast. En intressant del med The Crown tycker jag är inblickarna i världspolitiken.

När det gäller böcker så har jag svårt att komma på någon, jag läste Pottungen (eller någon annan i den serien) men tyckte den var sådär. Läste också en bok som heter Drottningen vänder blad men minns inte ens om det var någon drottning i den? På sommarens läslista står Wolf Hall och har jag tur blir det en favorit om kungligheter.

Underbarn

I maj läste vi och diskuterade Underbarn i en av mina bokcirklar. Det var min andra Roy Jacobsen och jag älskade verkligen De osynliga men har ännu inte kommit mig förr att läsa vidare om Ingrid, men jag ska.

I Underbarn kretsar det kring Finn som växer upp med sin mamma i en förort till Oslo på 1960-talet. Hans pappa lämnade dem tidigt för att bilda ny familj men omkom sedan i en arbetsplatsolycka. Finn har en halvsyster från pappa men de har aldrig haft någon kontakt förrän en dag när flickan riskerar att hamna på barnhem. Hans mamma bestämmer sig för att ta sig an flickan och det rör till det ganska mycket i Finns liv. Samtidigt har de en inneboende, eller inhysingen som han kallas, och han deltar i Finns liv på både gott och ont.

Det här är en väldigt bra uppväxtskildring av hur det är att vara ett lite fattigare förortsbarn på 60-talet. Eller, jag levde ju inte då men allting känns så himla tidstypiskt och det är både intressant och många gånger roligt. Det finns många referenser till både omvärldens händelser och det vardagliga livet. Som t.ex. blommiga tapeter och den första tv-apparaten.

Finns halvsyster visar sig vara inte riktigt som de andra barnen och det är inte alltid en lätt match för varken mamma eller Finn med den nya familjekonstellationen. Inhysningen Christian är svår att få grepp om och inte ens efter att jag läst ut boken vet jag riktigt hur jag ska förhålla mig till honom.

Jag lyssnade på boken och efter att ha kommit över det inledande störningsmomentet att Finn refererade till mamma som morsan hela tiden, vilket ju var tidstypiskt men ändå skavde lite i mina öron, så gillade jag inläsningen. Boken nådde dock inte hela vägen fram till mig utan den kändes kanske lite distanserad men den var väl läsvärd och en bra bokcirkelbok.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 maj 2021
Mitt betyg: 3/5

 

Lycka till med resten av livet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Förra året började jag känna en tendens till att vara på väg att bli utmattad. Jag orkade inte med saker, hjärnan blev trött av att springa i skog och brodera och hela jag var väldigt trött. Den här boken dök upp i något sådant sammanhang och jag blev sugen på att läsa den.

Vad handlar den om?
Jag varken hade, eller har, någon aning om vem Isabel Boltenstern är men hon är bl.a. en svensk sportjournalist. Jag är ju generellt väldigt ointresserad av sport så det är väl därför jag inte har koll på henne. Hon gjorde karriär väldigt tidigt och i en mansdominerad bransch där hon kände sig tvungen att hela tiden ligga på topp för att bevisa att hon minsann också kunde någonting om sport. Detta ledde till utbrändhet och den här boken är hennes berättelse om det samt tips för hur man kan leva för att slippa bli utbränd.

Vad tyckte jag?
Det har gått drygt tre månader sedan jag läste boken och i nuläget minns jag dessvärre inte mycket alls. Jag tror att jag kände under läsningen att det ändå var ganska mycket jag inte kände igen mig i. Dels kan jag inte alls relatera till Isabels arbetssituation så jag själv jobbar i ett kvinnodominerat yrke med extremt små karriärsmöjligheter (lärare). Dels hade jag förvisso en del av symptomen hon radar upp men inte alla, och så var det alltid när jag googlade på utmattning vilket gjorde det svårt för mig att avgöra huruvida jag var det eller ej. Jag tror som sagt att jag inte var det, men hade kunnat bli om jag inte bromsat mycket.

Isabel ger många praktiska råd för hur den som är i riskzonen kan tänka för att (förhoppningsvis) slippa bli utmattad och det är bra. Likaså ger hon massvis med bra råd för den som trillat ner i diket och som behöver hjälp att ta sig upp. Hennes råd är också generellt bra för den som vill leva ett liv där du har ditt eget mående i fokus istället för önskan att hela tiden tillfredsställa andra.  Undertiteln ”varför helt okej är bra nog” behöver väldigt många människor idag ta till sig i den perfektionshets som råder. Även om boken inte hittade rakt in i mitt hjärta så tänker jag behålla den för att vid behov kunna bläddra igenom den och påminna mig själv om att världen inte behöver fler duktiga flickor.

Förlag: Mondial
Utläst:
31 mars 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

En smakebit på søndag: Lacrimosa

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag läser inne hos Monika att Flukten fra virkeligheten som skulle administrerat smakebitarna idag har tagit semester ett par veckor men jag gör som Monika och bjussar på min ändå både nu och vidare under sommaren. Lite rutiner kan man väl få ha fast det är semestertider!

[edit: Nu har Betraktninger lagt upp en länk så kika in där!]

Den här veckans semester har jag ägnat åt att ta min första vaccination och sen sitta som på nålar och vänta att bli dödssjuk (vilket jag hört drabbar vissa som redan haft covid). Efter två dygn signalerade jag faran över och vad hände då? Jo, jag blev lite sjuk såklart.. Som tur var inte värre än väldigt, väldigt milda influensasymptom vilka varade i ca ett dygn och jag ägnade tiden åt att börja titta på sjätte säsongen av The Walking Dead. Det var flera år sedan vi såg femte säsongen men som jag sagt ibland så är vi inte så himla bra på att titta på serier. Nu har vi dock bingekollat och har endast tre avsnitt kvar till ikväll. Jag gillar serien och tycker den här säsongen varit bra.

När det gäller läsningen har jag efter många, många år äntligen börjar läsa Lacrimosa som jag fick av en annan bloggare i syfte att sedan kunna peppa henne att läsa klart den. Bara det att hon la ner sin blogg för typ sex år sedan eller något. Haha, bättre sent än aldrig brukar det heta men i det här fallet är det nog för sent vad gäller just själva inspirerandet men jag gillar den så här långt.

Jag brukar ofta bjuda på inledningen men den är väldigt knepig så istället väljer jag ett stycke där vi lär känna personen Ros vilken Carl Jonas Love Almqvist tar under sina vingar.

Jag var en besynnerlig byting, varken mänska eller djur, gosse eller flicka, och mina enda vänner var stallets hästar och hundar. Den gamla hyndan Diana lät mig mer än en gång sova mot hennes mage och hästarna undvek nogsamt att trampa på mig när jag nystat ihop mig i en spilta. Så levde jag – ett oskäligt djur ända tills mitt femte levnadsår, ty sådan var min natur vid denna tid. Jag var en liten vilde, vare sig lycklig eller olycklig, god eller ond, klok eller dum. Man kallade mig Ros.

Ditt liv och mitt

Den sista bokcirkelboken innan sommaruppehåll blev Ditt liv och mitt. Det var min första bok av Majgull Axelsson men jag hoppas att det inte blir den sista!

Märit ska till och fylla 70 och är på väg hem till sin tvillingbror Jonas och hans fru i Norrköping. Men när tåget stannar i Lund så kliver hon av utan att egentligen själv riktigt veta varför. Hon besöker Vipeholmsgraven, den massgrav för intagna på ”sinnesslöanstalten” Vipeholm där hennes storebror Lars en gång hamnade. Genom en rad tillbakablickar får vi ta del av Märits liv sedan barnsben, de många tragiska händelser som färgat den och livet med hennes dysfunktionella familj.

Det här var en väldigt bra bokcirkelbok med mycket att diskutera. Det kan tyckas att Märits liv inte var en dans på rosor men det är också så att hela bokens fokus ligger på just alla de jobbiga händelser som Märit var med om. Vi förstår att hon också haft ett lyckligt liv med sin man men den biten tas inte upp något djupare i boken. Boken lyfter den sanna historien om anstalten Vipeholm med bl.a. det kända kolaexperimentet och dåtidens syn på det man kallade sinnesslöa men som innebar t.ex. människor med autism och Downs syndrom. Det är en skrämmande och inte alls hedervärd del utav svensk historia och det är viktigt att vi påminns om detta.

Förutom den biten så går Märit som sagt igenom en hel del andra saker och hennes bror och morföräldrar är rent ut sagt ganska vidriga personer och det finns intressanta hämndavsnitt i boken. Granne med Märit bor en flicka som inte heller har det lätt och ett fint parti i boken är när Märit åker till Stockholm för att hälsa på grannflickan men istället får bo hos dennes granne som är skadad och behöver lite hjälp med sin hund. Jag har helt tappat namnet på grannflickan men Solveig tror jag bestämt damen heter och hon är en ängel i Märits liv.

Det enda som stör i boken är Den andra. Den andra är Märits döda trillingssyster, de var nämligen tre stycken i magen men bara Märit och Jonas överlevde. Den andra är en del av Märits samvete och tvingar henne att ta itu med saker men slår också ned på Märit. Lite lustigt är att jag precis innan den här boken läste Brännässlornas drottning vilken har exakt samma berättarperspektiv med en huvudperson och dennes alter ego. Jag faller inte riktigt för detta perspektiv men resten av boken är så bra att jag ändå köper upplägget. Glad är jag att jag äntligen läst en bok av Majgull Axelsson och jag hoppas som sagt på att det ska bli ett par till framöver.

Förlag: Brombergs
Utläst: 30 juni 2021
Mitt betyg: 4/5

Om icke vetekornet

om-icke-vetekornet

Den här boken ingick i kurslitteraturen på den kurs jag läste i våras men vi behövde bara läsa sex kapitel och jag hann inte mer då heller. Däremot kände jag att jag gärna ville läsa ut den och nu har jag till syvende och sist gjort det.

Boken utspelar sig några dagar före och fram till Uhuru – när Kenya blir självständigt 1963 samt ett par tillbakablickar för att vi bättre ska förstå historien. I berättelsens mittpunkt står Mugo, en man som av byn ses som en frihetshjälte efter en vistelse i koncentrationsläger. Som hjälte ombeds han att hålla tal vid Uhuru men han vill inte. Han är både tystlåten och introvert men ruvar också på hemligheter.

En annan hjälte från byn är Kihika, han var en kämpe med i Mau Mau-gerillan (vilka med våld kämpade för ett fritt Kenya) men blev förrådd och hängd några år tidigare. En annan Mau Mau-medlem planerar att avslöja förrädaren vid Uhuru för att äntligen skipa rättvisa. Vi möter också Kihikas syster Mumbi som uppvaktas av både Gikonyo och Karanja, slutligen väljer den ene men hamnar i trubbel.

Det är inte lätt att sammanfatta bokens handling utan att spoila men det är inte heller särskilt viktigt för dig som vill läsa den att få förhandsinfo. Det som är viktigt är att den här boken berättar om Kenyas frigörelse och den ger många både fina och såriga inblickar i hur både kampen och det koloniserade livet tedde sig för främst kenyanerna men även kolonisatörerna.

Jag har liksom aldrig riktigt tänkt på kolonialismen ordentligt förrän nu i år faktiskt. Jag menar, jag vet ju att fenomenet existerar men det är först när jag läste den här kursen och samtidigt fördjupade mig i annan litteratur som jag verkligen, verkligen började inse vidden av det hela. Det är helt galet att europeiska länder har klampat fram över världen och lagt under sig det de velat ha och utnyttjat och dödat människor, deras länder och tillgångar. Totalt skambelagt urkulturer och tvingat på dem kristendomen och europeiska språk.

Om icke vetekornet ger oss en bra bild av britternas framfart i Kenya samtidigt som Thiong’o problematiserar motståndsrörelsen användande av våld och skildrar det patriarkala samhället. Han ger oss en skrämmande inblick i hur britterna som är på väg att lämna landet tänker:

Allting verkade lugnt och fridfullt, tänkte Thompson, som nu vände blicken från gräsmattan till kemibyggnaden, det närmaste laboratoriet. Provrör efter provrör stod prydligt uppradade i fönstret. Skulle allt detta finnas kvar efter torsdag? I två månader, kanske: och sedan – provrör och bägare skulle vara sönderslagna eller ligga odiskade på cementgolvet, växthusen och drivbänkarna skulle vara fulla med ogräs, och skogen runtomkring, som han hade hållit i schack noga, skulle gradvis äta sig in över ett område, som var fullt av avskräde.

Boken spänner över stora generella ämnen som kärlek, svek, skuld, sorg och förlåtelse och allt i relation till det koloniala samhället. Det kan tyckas att boken handlar om många personer och att det är många bihistorier men det gör karaktärerna väldigt levande och de flesta har en relation till varandra. Jag är väldigt glad att jag läste ut den här boken och tänker fortsätta att utbilda mig själv kring kolonialismen och postkolonialismen.

Förlag: Modernista
Utläst: 3 juli 2021
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: Rapport från ett slakteri

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Den här köpte jag för ganska precist ett år sedan, i juni 2020, då jag ville stötta författaren till boken lite extra genom att köpa en inbunden bok. Jag har ännu inte läst den och är beredd på att det är otrevlig läsning och jag gissar också att det nog tyvärr är vi redan omvända som mest kommer att läsa den. Kanske hjälper den dock någon mer att få upp ögonen för vad som händer på svenska slakterier.

Veckans kulturfråga v. 27

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag har för närvarande fyra bokcirklar och även om jag älskar dem allihop så blir det ibland lite för mycket. Men jag ser alltid till att få juli ledigt så att jag då kan läsa vad jag vill. I år är ”vad jag vill” synonymt med att beta av min hyllvärmarlista, den där storslagna planen jag fick i december om att i år läsa 30 stycken hyllvärmare och som hittills resulterat i tre lästa böcker. Å ena sidan förstår jag poängen med att läsa helt fritt men å andra sidan så vill jag väldigt gärna läsa mina hyllvärmare för att göra plats för fler böcker liksom. Igår kväll började jag på Lacrimosa, en bok jag fick ärva från numera avsomnade bloggen Fabulerat för typ 10 år sedan. Boken är faktiskt över förväntan hittills och jag ser fram emot att fortsätta med den. Resten av listan för juli ser ut så här:

  • Love in a fallen City av Eileen Chang (påbörjad, Vidga vyerna)
  • Lacrimosa av Eva-Marie Liffner (påbörjad, hyllvärmare)
  • Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates (hyllvärmare)
  • Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh (hyllvärmare och bokcirkelbok)
  • Girl in Translation av Jean Kwok (hyllvärmare)
  • Brev till en bokhandel av Helene Hanff (hyllvärmare)
  • Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog av Jonas Hassen Khemiri (hyllvärmare)
  • Halvblod av Sofie Trinh Johansson (hyllvärmare)
  • Vingar av glas av Sofie Trinh Johansson (hyllvärmare)
  • En bok till Barnboksprat

Om jag hinner allt detta i juli? Nja, tveksamt men jag gör så gott jag kan. I augusti ska jag inledningsvis ägna mig åt Lövestams och Strandbergs nya och därefter blir det nog främst bokcirkelböcker igen, förhoppningsvis fler hyllvärmare och så finns där många nya böcker jag är sugen på!

Kommande böcker juni-juli 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på. Som vanligt är dock hälften av böckerna redan utkomna innan jag får tummen ur att författa dessa inlägg. 🙂

  • En svårfångad dröm av Sofia Ymén, Printz Publishing
    Andra delen i serien om vännerna på Fors gård. Jag är lite svag för böcker med hästar i men har ännu inte kommit mig för att läsa den första delen.
  • Dottern av Anne B. Ragde, Bokförlaget Forum
    För många år sedan läste jag trilogin som inleds med Berlinerpopplarna och tyckte mycket om den . Jag har helt missat att det kommit ytterligare tre delar i serien varav det här är den sjätte. De vill jag gärna läsa!
  • Så länge hjärtat kan slå av Birgitta Gunnarsson, Modernista
    En feelgood om 59-åriga Bodil som går i pension, blir av med maken och tvingas ta språnget ut i livet på nytt. Jag gillar att det numera finns så många feelgoodböcker som inte bara handlar om 30-åringar!
  • Uppbrottet av Ana Porss, LB förlag
    Ytterligare en del 2 i en serie där jag ännu inte läst första delen. Jag gillar dock historiska romaner och särskilt om kvinnor så jag tror jag kommer tycka om den här serien.
  • Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand, Bokförlaget Forum
    Jag blev helt knockad av Klubben för lyckliga slut och vill gärna läsa mycket mer av Säfstrand. Bra feelgood med djup och svärta.
  • När underbart inte är nog av Marit Danielsson, Romanus & Selling
    Ännu en feelgood om en medelålders kvinna som funderar kring om livet verkligen har gett allt det har att erbjuda? Romanus & Selling har hittills levererat mycket bra så jag tror på denna också.
  • Bokbussen kommer vid midnatt av Sofie Axelzon, Lind & Co
    Väldigt mycket feelgodd nu, jag veeet. Men det kanske var de böckerna min trötta hjärna längtade efter när jag kollade igenom sommarkatalogen. I den här boken handlar det om just böcker och det går alltid hem hos mig.
  • En engelsk romans av Niina Mero, Sekwa Förlag
    Sekwa har jag tappat bort lite men jag ser många böcker jag kan tänka mig på deras hemsida. Det här är en finsk romance, fast i brittisk kontext, och jag tror den kan vara skönt underhållande på ett lättsamt sätt. Omslaget är fantastiskt!

Konsten att vara kvinna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
På Internationella kvinnodagen lyssnade jag till en intervju med Moran och blev då väldigt nyfiken på hennes nya bok men jag tänkte att det kanske kunde vara bra att ha läst den här innan.

Vad handlar den om?
Boken beskriver hennes uppväxt och tidiga vuxenår och lyfter olika feministiska aspekter med en hel del, låt oss säga, uppseendeväckande ord och stycken.

Vad tyckte jag?
Alltså, nja. Hon säger en hel del bra och viktiga saker men de drunknar i hennes iver att vara så himla rolig hela tiden. Det är lite som att läsa ett stå upp-manus och det blir för mycket och lite för långdraget till sist. Jag föredrar nog faktiskt att lyssna på henne men hoppas ändå att den nya boken ska vara lite mer ”mogen” i sitt utförande.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
7 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format