En smakebit på søndag: Sargassohavet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag läser och läser just nu men har prioriterat ner bloggandet under en tid framöver för att hinna med min universitetskurs och lite andra saker i livet. Så nu börjar jag få en liten nätt hög med obloggade böcker igen men det ordnar jag upp så snart allt är lite lugnare. Jag kan i alla fall meddela att min kurs Postkoloniala litteraturstudier är väldigt intressant även om jag måste anstränga mitt huvud en hel del vid läsningen av vissa texter. Samtidigt lyssnar jag äntligen på Hjärtlinjer som vi ska bokcirkla om imorgon och även den är väldigt intressant och passar bra ihop med mina studier samt det fokus på rasism jag generellt försöker att ha just nu.

Veckans skönlitterära kursbok var Sargassohavet som jag velat läsa väldigt länge även om jag vid det här laget har tappat en hel del minnen från läsningen av Jane Eyre som har ett flertal år på nacken. Sargassohavet är lite märkligt skriven och jag har stundtals lite svårt att hänga med i vem som åsyftas men jag är glad att ha läst den och ska ägna resten av kvällen åt att fördjupa mig i akademiska texter om boken. För dig som missat det så handlar boken om ”den galna kvinnan på vinden” i Jane Eyre: Bertha/Antoinette. Den första delen handlar om hennes barndom och det är därifrån smakbiten kommer.

sargassohavet

Så jag tillbringade det mesta av min tid i köket, som låg i ett uthus en liten bit bort. Christophine sov i det lilla rummet intill.

När det blev kväll sjöng hon för mig om hon var på humör. Jag förstod inte alltid hennes sånger på patois – hon var också från Martinique – men hon lärde mig en som betydde ”De som är små blir stora, barnen överger oss, kommer de någonsin tillbaka?” och den om cederträdets blommor som blommar en enda dag.

Melodin var glad men orden sorgsna och hennes röst darrade och bröts ofta på de höga tonerna. ”Adjö.” Men inte adjö så som vi sa det, utan à dieu, vilket när allt kom omkring var rimligare. Den älskande mannen var ensam, flickan hade rymt, barnen kom aldrig tillbaka. Adieu.

Hennes sånger var inte som sångerna på Jamaica, och hon var inte som andra kvinnor.

Veckans kulturfråga v. 15

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken text om våren är din favorit?

Här har jag suttit i två dagar och jobbat fram till middagen och sen pluggat fram till läggdags och hela tiden tänkt att jag åtminstone kan slänga ihop ett inlägg om veckans kulturfråga. Men så kommer denna fråga och min hjärna blir helt blank. Dikter läser jag ju i princip inte och jag har tagit ett varv bland mina böcker i bokhyllan utan bingo men däremot insett att herregud vad få lästa böcker jag har. Jag gör mig ju av med de allra flesta böcker jag läser plus att jag numera läser mycket digitalt så de flesta böcker i min hylla är faktiskt olästa just nu.

Men så kom jag på att jag lånade Där rinner en älv genom Saivomuotka by av Pia Mariana Raattamaa Visén och där i finns det en hel del kärlek till islossningen och hur fint älven sjunger om våren. Men eftersom det inte var min bok så har jag inte själva texten här, däremot kan jag absolut rekommendera dig att läsa boken om du inte redan gjort den. Jag älskade den och har skrivit om den här.

En smakebit på søndag: Allt går sönder

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Påsklovets sista dag är här och jag har fått gjort väldigt mycket av det jag velat. Mycket läsning, träning och handarbete helt enkelt. Sen är jag alltid lite för tidsoptimistisk och idag har jag därmed väldigt mycket kvar att läsa. 🙂 Vi ska läsa Inte längre hemma av Chinua Achebe i min kurs och då den är en fristående uppföljare till Allt går sönder och jag ännu inte hade läst den så ville jag gärna göra det (och inte bara de två kapitel som litteraturlistan anvisade). Jag ångrar inte att jag gjort det men nu måste jag alltså klämma resten, plus artiklar, innan onsdag. Men det ska nog gå bra!

Allt går sönder är ju oerhört omtalad och den mest sålda afrikanska romanen någonsin. Den handlar om Okonkwo, en man i en igbostam i slutet av 1800-talet, och hans strävan efter att bli en mäktig klanman i det traditionella samhället men också om hur mötet med de vita missionärerna blir. Boken var väldigt bra och oerhört lättläst faktiskt. Läs den om du som jag inte hade gjort det! Smakbiten kommer från ett stycke som jag tyckte var väldigt roligt och visar hur ens egna förväntningar i enlighet med ens vanor och traditioner, ibland kan krocka lite med andras vanor. Det är dock inte Okonkwo smakbiten handlar om utan en annan man vid namn Ogbuefi.

allt-gar-sonder

Den vite missionären var mycket stolt över honom och han var en av de första i Umuofia att erhålla den Heliga Nattvarden, eller gudsmåltiden, som den kallades på igbo. Ogbuefi Ugonna hade tänkt sig gudsmåltiden som något i stil med ätandet och drickandet på en byfest, bara heligare. Så han hade tagit med sig dryckeshornet i getskinnsväskan, utan att det kom till användning.

Berättelse om ett äktenskap

berattelse-om-ett-aktenskap

Månadens första bokcirkelbok blev Berättelse om ett äktenskap. Hade det inte varit just en bokcirkelbok hade jag inte läst ut den kan jag ju inleda med. Jag hade hela tiden minnet av Gulliksens exfrus respons på den här boken i bakhuvudet och hur den nu än ligger till med sanningen så gav det en obehaglig känsla över hela läsningen.

Boken skildrar ett äktenskap, hur det började, fortlevde och avslutades. Det är hela tidens mannens perspektiv som ges, även när det är hustruns eller barnens tankar vi tar del av så är det genom mannens ögon och tolkning. Jan och Timmy träffas när han är nybliven pappa och de blir snart kära. De lever ihop  under ganska många år och får egna barn tillsammans. Jan har en fetisch där han gillar att fantisera om sin hustru med andra män och vad de skulle göra tillsammans och han uppmuntrar henne ständigt att få vara fri och göra vad hon vill. Han är stolt över att de har ett icke-könsstereotypt äktenskap där Timmy gör karriär medan Jan är mer av en hemmaman som förvisso skriver men också sköter hemmet. Saker som att det är Timmy som skär upp kalkonen på nyår är väldigt viktigt för Jan som är livrädd att någon ska anse att de har ett konventionellt äktenskap. En dag träffar Timmy Harald på jobbet. Attraktion uppstår och de börjar träna tillsammans medan Jan fortsätter att uppmuntra Timmy till att träffa honom och tänder på fantasier om vad de två skulle kunna göra. Tills det en dag inte är roligt längre.

Alltså, nej. Jag vill inte veta exakt vad de gör i sängen, hur de rör vid varandra och vilka undergivenhetsfantasier Jan har. Särskilt inte när jag bara tänker att det här är en direktrapport från Geirs egens sängkammare. Jag läser gärna romance med finess men det här är bara osmakligt, för närgånget, köttigt men ändå helt distanserat. Jan tjatar och tjatar om att Timmy ska vara otrogen men när hon väl blir det så bryter han ihop. Är det det som anses vara den här romanens storhet? Att den är just alldeles för närgången och skildrar en människa i förfall? Jag blir less på ältandet och skummar mig så fort jag kan igenom den andra halvan av boken.

Vi funderade mycket i bokcirkeln på exakt vad det var som kritikerna blev så lyriska över i den här boken? Det lilla jag kan köpa är att han försöker reda ut vad ett äktenskap och kärlek egentligen är men den ansatsen drunknar i allt annat. Jag blir definitivt inte sugen på att läsa något mer av Gulliksen framöver.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 5 april 2021
Mitt betyg: 2/5

Hett i hyllan: Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

På 2020 års bokrea köpte jag den här boken fastän att jag då fortfarande inte hade läst en enda av Saras språkböcker (men nästan alla skönlitterära). Sen läste jag till sist Grejen med verb i julas och gillade den mycket. Men det visste jag ju att jag skulle göra så det är därför jag helt kallt bara kan köpa på mig alla Saras böcker, jag vet att hon inte gör mig besviken. Sara har nyligen fått ett cancerbesked och jag håller alla tummar och tår för att hon ska tillfriskna så snart som möjligt. ❤

riddar-kasus-hjarta-och-andra-sagor-om-grammatik

Veckans kulturfråga v. 14

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilket radarpar från deckarvärlden gillar du bäst?

Jag skrev precis om min relation till deckare igår och även om jag gillar Ruth väldigt mycket så föredrar jag nog Anki & Tryggve från Marianne Cedervalls Gotlandsböcker. Bägge två är intressanta på sitt sätt och jag gillar hur deras vänskap vuxit fram utan att för den sakens skull övergå i en kärlekshistoria. I alla fall inte i de tre första böckerna och jag hoppas det förblir så hela vägen ut, män och kvinnor kan ju faktiskt vara vänner. Anki hintar dock lite i trean om att hon känner sig sotis när Tryggve blir förtjust i en donna så kanske förblir de ändå inte bara vänner ända in i mål.

Tisdagstips: Deckare som går an

Några av er sitter säkert fortfarande och läser påskekrim-böcker som ni inte hann klart med i påsk. Jag har aldrig varit så förtjust i deckare men har under årens lopp insett att det ändå finns ett par som jag gillar. Viktigt för mig är att det är intressanta karaktärer, jag väljer karaktärsdrivna böcker framför handlingsdrivna alla gånger. Såklart bör det ju ändå vara lite spännande när det är en deckare. Miljöerna och sammanhanget är viktigt också och bidrar till en mer givande läsupplevelse.

  • Ruth Galloway-serien av Elly Griffiths
    Jag älskar att Ruth bor ute på de vindpinade saltängarna, att hon är arkeolog och att hon har en katt med stark personlighet. Det är inte för fallen jag läser böckerna utan för att få veta vad som nu ska hända i Ruths liv, det är som en lång såpopera eller något.
  • Isle of Lewis-trilogin av Peter May
    Var det någon som sa vindpinad? Den här serien gillade jag mest för att jag har en liten Skottland-fetisch, och dessutom ute på några karga öar – I love it! Ska jag vara ärlig så minns jag inte huvudpersonen, men jag åker gärna till Hebriderna någon gång. Däremot blev jag inte alls lika förtjust i den bok som utspelade sig på en kanadensisk ö.
  • Anki Karlsson-serien av Marianne Cedervall
    Det här är ju en mysdeckare och jag har insett att detta är min ingång till fler deckare och att jag nog har många olika serier att upptäcka. Det roliga med den här serien är att den utspelar sig i samma krokar som min pappas hus på Gotland och jag älskar överhuvudtaget Gotlandstemat. Dessutom gillar jag att det handlar om pensionärer och av någon outgrundlig anledning gillar även ateisten jag kyrkinslagen. Det ger någon sån där Midsummer-bykänsla över det hela antar jag.
  • Stormvakt av Kristina Ohlsson
    Alltså, ja, karga öar eller blåsiga ställen är helt klart min favorit och jag har ju gillat Kristina som person hur länge som helst men inte läst hennes andra deckare innan den här kom. Även här är huvudpersonen Strindberg väldigt intressant att följa och jag ser fram emot att lära känna honom bättre i höst när uppföljaren kommer.

Kommande böcker april 2021

Under denna vinjett presenterar jag ett högst subjektivt urval av kommande böcker jag är nyfiken på.

  • Senseis portfölj av Hiromi Kawakami, Bokförlaget Tranan
    Om en ensam medelålders kvinna i Tokyo som stöter på sin gamla lärare och börjar umgås med honom. Hon minns inte vad han heter utan kallar honom magistern (sensei). Boken beskrivs som stillsam och prisbelönt vilket låter lovade.
  • Konferensen av Mats Strandberg, Norstedts
    En av mina favvoförfattare släpper nytt och peppen är hög! En konferens som urartar i en gissningsvis blodig sörja.
  • Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget
    Ännu en av mina favvoförfattare släpper nytt denna månad – hur bra kan det bli! Om Monika som inte kan få barn och börjar nysta i sin släkthistoria. Första delen i en trilogi.
  • Diana & Charlie av Elias Ericson, Galago
    Två transpersoner, deras vänskap och kamp mot omvärlden och psykisk ohälsa. En bok som jag tror behövs och dessutom en snygg serieroman full med humor mitt i allt det svarta.
  • Hennes söner av Sogand Sasanpour, Romanus & Selling
    Romanus & Selling seglade snabbt upp som ett av mina favoritförlag. Om Darija och hennes familj som bor på söder i Stockholm. Darija fantiserar om att lämna och göra om och hennes familj är inte som andra. Fattigdom och ensamhet men förhoppningsvis en del hopp också.
  • Catfight av Johanna Wester, Romanus & Selling
    Jag lyssnade på Johanna Wester på Selma stories livesändning på Internationella kvinnodagen och blev ännu mer intresserad av denna bok. Om alla fördomar och nedvärderingen av kvinnor i grupp och deras gemenskap.
  • Vår bästa tid av Kiley Reid, Albert Bonniers Förlag
    En debutroman (som jag brukar älska) om en svart kvinna som blir anklagad för att ha kidnappat det vita barn hon sitter barnvakt åt. Om klass, rasism och privilegier – ämnen du aldrig kan läsa för mycket om.
  • Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor, Wahlström & Widstrand
    Om tre syskon som lever olika liv men måste närma sig varandra och rota i barndomen. Snåriga och såriga familjeförhållande i Danmark låter intressant.

En smakebit på søndag: Señor Peregrino

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag hade tänkt att veckans smakbit skulle komma från Berättelse om ett äktenskap som jag ska läsa till på tisdag men igår kväll blev jag så trött och la mig tidigt och ville ha en fysisk bok att läsa då jag inte laddat ner Berättelse till min Letto. Det är så jobbigt att läsa på padda eller mobil i sängen (även om jag ibland ligger och mobiläser när jag har svårt att sova och på så vis inte stör sambon med någon tänd lampa) och när jag checkade min läsplanering så insåg jag att jag bara hade två fysiska böcker i den den här månaden- Den ena är Inte längre hemma och där vill jag försöka läsa Allt går sönder först och den andra var Señor Peregrino som är årets tredje hyllvärmare och som jag var lägst prioriterad på min läslista. Jaja, så kan det gå ibland.

Annars var jag hemma några dagar den här veckan då jag kände mig aningens pyttekrasslig och man ska ju vara hemma numera så då var jag det. Som tur är blev det aldrig något värre och redan till helgen kände jag mig tipp topp igen och passade på att köra ett kortare löppass igår och ett enklare styrkepass nu på morgonen. Jag har fått tillbaka peppen i min löpträning och känner att jag mått aningens bättre på sistone (eller är det bara för att jag vara hemma en vecka?) så jag har vågat dra upp nya mål men ska skynda långsamt och lyssna på kroppen.

Virkat och broderat har jag hunnit med också. Jag valde ett tunnare garn till min tröja to be (virkningen) då jag inte vill ha ull och en tjej sa att det skulle funka fint med det garnet jag har hemma. Provlapp gjorde jag såklart inte så när jag virkat mina 76 rader mudd som skulle bli stl M i mönstret insåg jag att den var alldeles för kort och jag måste satsa på stl XXXL. 🙂 Jag har aldrig virkat kläder förut utan bara figurer. Men jag kan som sagt bara förlänga mudden så löser det sig nog. Och gör det inte det så hade jag ju kul på vägen!

Jag har tänkt att läsa Señor Peregrino sedan sportlovet (v. 9) men inte känt mig sugen på den och trott att den skulle vara seg. Så fel jag hade, den har ett fint flyt i texten och är högst intressant med alla de intressanta karaktärerna! Jamilet föds med ett ohyggligt födelsemärke på hela ryggen och ända ner till knävecken. Byborna i hennes mexikanska by föraktar henne eller tror att hon är märkt av djävulen men när hennes mamma dör så bestämmer sig Jamilet att sticka till USA dit hennes moster flytt ca 10 år tidigare. I smakbiten har hon precis, utklädd till pojke, kommit över gränsen och gömmer sig i en ladugård när hon blir påkommen.

”Vi behöver inte fler mexikaner här, vare sig pojkar eller flickor. Jag förstår inte varför ni inte stannar i ert eget land, där ni hör hemma, varför ni håller på och smyger er över hit som tjuvar.”

”Själv har jag kommit för att jag behöver läkarhjälp”, sa Jamilet.

”Det finns läkare i Mexiko.”

”Inte den sorten som kan bota mig.”

Nyfikenheten mjukade helt kort upp kvinnans ansiktsuttryck, och Jamilet tog genast tillfället i akt. Hon drog upp skjortan och vände sig om så att den fulaste delen av märket, där skinnet var som tjockast och rödast, syntes. ”Jösses!” utbrast kvinnan. ”Det ser ju ut som om du har blivit flådd levande!”

Läsplanering april 2021

April är en månad med mycket kurslitteratur då ju äntligen min kurs Postkoloniala litteraturstudier har startat. Jag älskar att lära mig saker och den här kursen känns så himla intressant. Det är första gången jag läser litteraturvetenskap, eller egentligen inte då jag läste barn- och ungdomslitteratur både på svenskan och engelskan på lärarutbildningen men första gången med vuxen-litteraturvetenskap då! Jag är oerhört taggad och det kändes lite snöpligt när jag var den enda i min grupp som faktiskt hade läst veckans skönlitterära bok. Istället för att diskutera fick jag referera. Nåväl, jag hoppas på bättre lycka nästa gång.

Jag var ganska orolig inför kursstarten med tanke på att jag känt mig så himla nära utbrändhet under det senaste året och jag skulle ju inte bara läsa denna kurs utan även en för att bli lärarstudent-handledare. Det var mycket att läsa förra helgen då jag hade kurs både i onsdags och torsdags denna vecka men framöver så är det faktiskt bara ett enda tillfälle på jobbkursen (då den fortsätter i höst) och just den veckan är det ingen lektion i litteraturstudier. Så det känns ändå lite som att högre makter samarbetar för att jag ska klara av det här! Dessutom är det bara 150-250 sidor att läsa varje vecka i litteraturstudierna och det är ju överkomligt, den går på halvfart.

Men jag får nog ändå tagga ner på planerna för att läsa mycket från min egen hylla, det har jag redan gjort och det går uselt på hyllvärmarfronten men jag har ändå totalt läst 5/40 planerade böcker från bokhyllan hittills! Det betyder att jag bara ligger fem böcker back just nu enligt tidsschemat och jag får satsa på sommarlovet för att fixa till de siffrorna. Å andra sidan är det inte så mycket att läsa vissa veckor så jag kanske hinner någon? Jag tar med en på planeringen för säkerhets skull.  För övrigt så har jag köpt galet mycket böcker på sistone och målet att få ner mina olästa böcker verkar snarare glida längre ifrån än komma närmare. Vet ni förresten att jag frågade en kollega som gillar att läsa hur många olästa böcker hon har hemma? ”Två” 😮

  • Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (bokcirkelbok)
  • Me and White Supremacy av Layla F. Saad (bokcirkelbok)
  • Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
  • Inte längre hemma av Chinua Achebe (kurslitteratur)
  • ev. Allt går sönder av Chinua Achebe (två kapitel är kurslitteratur)
  • Hjärtlinjer av Brit Bennett (bokcirkelbok)
  • Sargassohavet av Jean Rhys (kurslitteratur)
  • ca 260 sidor övrig kurslitteratur
  • Monstret på vinden av Lindsay J. Sedgwick (rec.ex. Barnboksprat)
  • Señor Peregino av Cecilia Samartin (hyllvärmare + Vidga vyerna)