Vinternoveller

Jag hittade den här boken i lokala bokskåpet nu i januari i år och det kändes som ett fynd efter att ha sett alla hylla den unisont.

För dig som missat den så består den av tre noveller där den första är allra starkast och används tydligen i undervisningen på många norska gymnasier. Den skildrar en liten flicka och hennes mamma vilka har det väldigt knapert. Flickan kissar på sig och det är vinter och kallt ute. De har precis gett alldeles för mycket pengar till en tiggare och nu har de inte råd att ta bussen hem men mamman är rädd att flickan får blåskatarr om hon ska gå hem i de blöta trosorna. De går förbi ett köpcentrum och mamman har egentligen inte råd att köpa nya trosor så hon prövar att pilla bort larmet medan hennes dotter storögt undrar vad hon gör.

Den andra novellen handlar om en alkoholist som ska få besök av sin sexåriga son och den sista om en storasyster som försöker ta sina småsyskon till ett bättre ställe. Båda de här är också svinbra.

Oj och wow. Det är inte människor som sitter högst upp i samhällets pyramid det här. Inte heller allra längst ner men långt ner, de tillhör en underklass och lever i ett slags socialt utanförskap. Fattigdom, alkoholism, att bli ung förälder eller få ta för mycket ansvar som tonårigt storasyskon. Rishøi är verkligen så fenomenal som alla säger. Det är få ord men så galet mycket känslor och jag känner med karaktärerna. Det lilla hon skriver räcker för att ge en fullskalig bild av deras liv, situation, hopp och tankar. Hon är precis lika bra på novellskrivande som Lucia Berlin och jag ska definitivt läsa Stargate!

Förlag: Flo förlag
Utläst: 13 februari 2023
Mitt betyg: 5/5

Hett i hyllan: An Unsafe Haven

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Då och då tittar jag in på The English Bookshop här i Stockholm och jag vill gärna stödköpa något varje gång. I december 2021 köpte jag An Unsafe Haven av Nada Awar Jarrar. Omslaget tilltalade mig och dessutom är Libanon ett nytt läsland.

Jag känner inte direkt till författaren men googlar att hon bor i Beirut och det står att hon vunnit Commonwealth Writers’ Prize men inte för den här boken. Hon verkar ha skrivit tre till. 

En smakebit på søndag: Skuggläge

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har en seg söndag vilket dock beror på att jag var extremt aktiv på dagen och sprang 30 km. Nu är längsta passet innan maran gjort och hädanefter blir det kortare och kortare. Eftermiddagen har jag ägnat åt läsning och nu har jag äntligen läst ut Outlander vilken blev maj månads första bok men så går det när man bara läser tegelstenar. Jag menar inte äntligen som i skönt att bli av med den utan mer att det kändes bra att bli klar med en bok. Dessutom blev det min tur på reservationslistan att få hem Skuggläge  från bibblan så jag behöver prioritera den nu innan den ska tillbaka om 1,5 vecka.

I övrigt i veckan har jag meddelat klassen att vi fr.o.m. i höst kommer att slås ihop till en större klass p.g.a. budgetläget. I fredags hängde jag på Stockholms bokhelg vilket jag skrev lite kort om på Instagram och igår rensade jag lite dödsbo samt tog med mig några saker hem, bl.a. ett ex av Klubben som jag ju vill läsa. Självfallet har jag också tränat en hel del i veckan och promenerat i det vackra vårvädret. Nu ska det bli skönt med kortvecka igen!

Dimman blev tjockare när han hade passerat djurparken Nordens Ark. Enligt gps:en hade han då drygt tretton kilometer kvar till Hovenäset vilket förväntades ta knappt fjorton minuter att köra.

Vilhelm suckade.

Gps:en förstod sig inte på dimma, så mycket stod klart.

Hett i hyllan: Colonialism/Postcolonialism

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Våren 2021 (tror jag) läste jag en überintressant kurs som hette Postkoloniala litteraturstudier på Stockholms universitet. Vi läste massor med tankeväckande litteratur där men jag ser att de ändrat rätt mycket av litteraturlistan sedan dess. En bok vi inte läste men som kursledaren rekommenderade var Colonialism/Postcolonialism av Ania Loomba vilken jag köpte på nätet i december 2021 då jag vill fortsätta fördjupa mig i ämnet.

De har faktiskt en annan intressant kurs på SU också som heter Postkolonial teori och historia som jag kan tänka mig att läsa längre fram. Nästa år ska jag nog läsa till VFU-handledare igen så jag behöver hålla mig borta från andra studier. Det är ju dock så mycket roligare att plugga tillsammans med andra än att läsa helt ensam!

Tisdagtrion: Bäst hittills under våren

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Bäst hittills under våren
Jag tar avstamp i februari vilket ju inte riktigt är vår men nära nog, i alla fall ibland.

Tills alla dör av Diamant Salihu handlar ju som de allra flesta nog vet om Järvakonflikten och är en intressant redogörelse för det samt en nära inblick i de kriminella ungdomarnas liv. Jag var och lyssnade till Salihu för några veckor sedan och hans tips till oss alla i publiken var: ”Sluta köpa knark så göder ni inte konflikterna”. Därför var det skrämmande att i helgen i DN läsa om de högutbildade partyknarkande människorna som minsann inte alls tyckte att de bidrog.

Straff av Ann-Helén Laestadius är en stark skildring av både den egna skammen i att växa upp som same och den behandlingen som barnen på sameskolan får utstå, just för att de är samer. Att det här inte är rent fiktivt utan verklighetsbaserat gör det hela så mycket värre.

Tålamod av Djaïli Amadou Amal är en annan stark skildring av månggifte i ett muslimskt Kamerun där både de flickor som blir andrefruar (åt olika män) och en av förstefruarna får komma till tals. Särskilt berättelsen om den första frun berör då hon är en del av det kvinnonedvärderande systemet men ändå vänder hon sin avsky åt fel håll. Sparka uppåt och inte nedåt är ett riktigt bra tips i livet.

Kickstarta ditt skrivande och hitta din skrivrutin

Som jag sagt ett antal gånger förut här på bloggen så är jag intresserad av hantverket skrivande och en del av mig vill skriva en bok. Vilket tydligen en oproportionerlig stor andel av Sveriges befolkning också vill. Mitt största problem är att jag inte har en bokidé. Den dagen en idé dimper ner i huvudet på mig kommer mitt största problem förmodligen vara att jag är lat och emellanåt saknar disciplin. Men, jag älskar projekt och finns det något bättre projekt än att skriva en hel bok från grunden? (Ja, bygga/renovera hus kanske och det är jag noll intresserad av)

På grund av detta så hänfaller jag ibland till texter om skrivande och jag minns inte var jag fick nys om den här boken men jag haffade ett ex på biblioteket som jag läste igenom ganska snabbt. Det är en väldigt lättläst och inspirerande bok som varvar skrivtips och tankar kring skrivande med intervjuer med författare och olika övningar. Många av övningarna är jag inte riktigt redo för eftersom att jag i nuläget inte skriver. Men som jag önskar att jag vore en skrivande människa när jag läser boken och jag blir verkligen pepp på att försöka! Men så var det ju det där med idéer igen.

Boken tar upp en rad olika aspekter och områden som varför du skriver, hur du kan få idéer (yay), hur din skrivrutin eller -vardag ser ut, synopsis, testläsning, research och hur du orkar hålla ut. Den innehåller inte direkt romanbyggarkunskap som karaktärsbyggande, dramaturgi, gestaltning och allt sådant utan fokus ligger mer på hur du kan starta upp och hålla igång ditt skrivande. Jag tror faktiskt inte jag läst någon annan skrivbok så här pärm till pärm förut utan mer bläddrat igenom dem och tänkt att jag läser dem senare.

Jag önskar att jag vore en av alla dem som säger att ”Åh jag har skrivit så läänge jag kan minnas” men förutom min kortkortroman om hästen Blanko vilken skrevs i typ 8-årsåldern har jag inte fått ur mig mkt mer än några få texter. Akademiska uppsatser ej medräknade. Jag bloggar ju, om än sporadiskt, vilket är ett skrivande men inte på samma sätt som en bok. Dessutom har jag sjuttitvåtusen andra gigantiska projekt vilket gör att jag egentligen är tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ha tid för skrivande. Och mina bokskrivande medmänniskor har dessutom alla lagt bloggandet på hyllan eftersom de inte orkar med bäggedera.

Men, precis som jag nyligen läste om en 102-årig dam som började springa när hon var 80 så har vi ju Marianne Cedervall som debuterade som författare omkring 60. Så ännu har jag ju tid. Och om/när jag hittar min idé vid 60 så kan jag mycket väl tänka mig att återvända till den här boken för att då kunna svara på alla frågorna ordentligt och återigen bli peppad och få bra strukturtips!

Förlag: People & Stories
Utläst: 23 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Outlander

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Ännu en vecka har passerat och ännu en begravning har bevittnats. I samma kapell och på samma bänk satt jag. Kändes ganska märkligt faktiskt men nu hoppas jag att det är lugnt ett tag framöver.

Annars har veckan varit rätt lugn. I tisdags var jag på bokcirkel och pratade om Om snö och guld och åt fantastisk napolitansk pizza. I torsdags hängde jag äntligen på löpgruppens kvalitetspass och sprang korta intervaller. Jag tror det var årets första fartpass då jag tagit det lugnt men det gick bra. Idag var det långpass igen och för första gången sedan december behövde jag inte sova middag efteråt. Det borde ändå betyda att träningen har gett lite resultat.

Igår var det stor lärardemonstration här i Stockholm för att protestera mot nedskärningarna som görs. Vi är många lärare som drabbas av kollegor som försvinner och andra försämringar till hösten och vi är genuint oroade över både vår egen arbetsmiljö och barnens framtid.

I månader har det gått segt med bloggandet och jag har så svårt att få tummen ur att skriva recensioner just nu. Jag ligger hur back som helst på den fronten. Inte blev det bättre av att jag äntligen satt mig ner igår och fick till en längre lässtund med Outlander än de 5-10 minuterspass hittills som jag skrev om på bloggen igår. Nej, nu vill jag ju inte göra något annat än att läsa vidare, vilket i och för sig är en härlig känsla! Jag har ju sett serien och köpte de fyra första böckerna efter att jag sett säsong 1 men sen tog det ett par år innan jag kom mig för att börja läsa.

 ”Who are you” I gasped, jerking backwards. ”And what are you doing here?” Hearing my voice, the unseen assailant relaxed his grip.

”I might ask the same of you Sassenach” said the deep, soft voice of Jamie MacTavish, and I relaxed a little in relief. There was a stirring in the straw and he sat up.

”Though I suppose I could guess” he added dryly. ”How far d’ye think you’d get, lassie, on a dark night and a strange horse, wi’ half the MacKenzie clan after ye by morning?”

Just nu i maj 2023


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt njuter av och längtar efter just nu.

Just nu läser jag Outlander och Anna Karenina. Bägge läser jag i snigeltempo för som jag förklarade häromdagen påbörjade jag dem innan en rad bokcirkelböcker och annat trängde sig emellan. Nu läser jag Anna Karenina på väg till jobbet (på väg hem är jag för trött för att läsa) och Outlander innan jag somnar (d.v.s. typ 5-10 minuters läsning). Vilket betyder att jag kommer en handfull sidor framåt åt gången. Just idag tog jag mig faktiskt i kragen och la undan ipaden här på morgonkvisten och läste istället ett helt kapitel i Outlander och jag ska nog läsa lite mer ikväll.

Just nu tittar jag inte på något. Jag orkar inte börja med något. Tänker ibland att jag kanske borde titta på något, går in och bläddrar lite på svt men hittar inget som lockar. Däremot är jag sugen på att se om Outlander, säsong 1, när jag väl blir kvar med boken.

Just nu lyssnar jag varje dag på koltrasten som kvittrar och kvittrar utanför vårt hus. Jag vet inte om det är en eller flera, kan ingenting om deras revirskapande, men han sjunger så högt att det till och med hörs när balkongdörren är stängd.

Just nu njuter jag av en solig ledig lördag som delvis ska ägnas åt att delta i Sveriges lärares demonstration mot nedskärningarna som just nu sker inom skolvärlden. Höstterminen kommer att bli tuff, det kan jag säga.

Just nu längtar jag efter… det är lite för tidigt att säga sommarlovet va? Innan dess har jag jag inte alltför mycket på schemat men Depeche Mode ser jag fram emot!

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är LindaAnnaHelena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!

Hett i hyllan: The Scorpio Races

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I december 2021 slängde jag ner The Scorpio Races av Maggie Stiefvater i någon onlinebeställning eftersom att så många pratat om den i så många år nu att jag tyckte att jag måste göra slag i saken och läsa den. Den handlar ju ändå en del om hästar och jag gillar hästar även om jag föredrar snälla hästar och jag vet inte om de här låter så trevliga. Att k ö p a boken var i alla fall ett första steg på vägen mot att läsa den!

Veckans kulturfråga v. 18 2023

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken arbetarlitteratur och litteratur om arbete uppskattar du?

Den första jag kommer att tänka på är faktiskt Dalenglitter som ju är en modern arbetarlitteratur om hur det är att jobba på Donken. Jag tyckte mycket om den och bodde också länge i någotsånär samma krokar som Wanda Bendjellouls huvudkaraktär så det var extra kul.

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är ju en lysande skildring av Ester Blenda Nordströms arbete som både piga och journalist och sist en inte minst så är Konferensen av Mats Strandberg kanske mer en skildring av tjänstemän men vilken skildring sen!