En smakebit på søndag: Ellens val: Det nya livet

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Den här veckan har jag känt mig lite gladare och tränat ett par gånger igen och jag var kanske lite för ivrig att få knäböja igen för sen hade jag redig träningsvärk i benen. Jag försökte springa bort den igår och det hjälpte nog lite. Nu är det bara en vecka kvar till sportlov och det ska bli härligt. Förutom att läsa ska jag göra ett fystest men då jag knappt tränat sen november lär det bli magra resultat. Men kul ändå!

Den här veckan har jag lyssnat på Ellens val: Det nya livet på väg till och från jobbet men jag var tvungen att lyssna klart på den igår och då kunde jag dessutom brodera i två timmar samtidigt så det blev en skön stund i fåtöljen. Senare på kvällen läste jag mest i en jobbrelaterad bok som ska tillbaka till biblioteket idag så jag hoppas på att få läsa lite mer skönlitteratur idag. Jag har två påbörjade böcker som jag vill avsluta.

I smakbiten har Ellen precis anlänt till universitetsstaden Ljungsala där hon dels drömmer om att studera men också söker sin försvunna storasyster Isa. Jag känner så väl igen mig i det där att försöka se avspänd och cool ut när jag är i en ny storstad. Vad är det egentligen som gör att jag känner mig avspänd hemma i Stockholm men måste anstränga mig för att inte se ”turistig” ut så jag ska bli rånad när jag besöker ex London? Det handlar såklart delvis om jag hittar utan karta i Stockholm men helt ärligt så har jag uselt lokalsinne och en gång gick jag fel från Östermalm till Dansens hus så att jag missade en föreställning. 🙂

Där Ellen kom ifrån fanns inga gator, bara vägar. Men om det var något hon snappat upp om städer, var det detta: i städer, riktiga städer, fanns det alltid en gata som hette Storgatan. Alltså följde hon Storgatans myllrande folkliv, mellan män med rullande tunnor och kvinnor med korgar på armen. En automobil kom körande förbi med ett rytande, vilket fick henne att rycka till. Hon hade inte sett många bilar i sitt liv. Varje gång kändes som en sensation, men hon försökte att inte se alltför imponerad ut. Hon ville inte vara ett lätt byte.

The Book Addiction Tag

I veckan gjorde C.R.M. Nilsson denna tag men jag vet inte var hon i sin tur hittat den. En tag känns lagom att göra idag.

1. What is the longest amount of time you can comfortably go without picking up a book?
Comfortably vet jag inte men ibland rinner hela arbetsveckan i väg utan att jag orkat läsa något. Fast numera lyssnar jag ju lite på ljudböcker på väg till och från jobbet men jag tycker inte riktigt att det är samma sak som att läsa även om jag uppskattar dem.

2. How many books do you carry on your person (physical or device) at any one time?
Eftersom jag har streamingtjänst numera så är det ju ett rätt stort antal men fysiska böcker bär jag sällan på. Jag är en hemmaläsare.

3. Do you keep every book you buy/receive or are you happy to pass them on to make space for more?
Det där går i perioder för mig. Men för 10 år sedan ägde jag nästan inga böcker alls pga hur livet sett ut fram til dess. Sen började jag läsa mycket igen och sparade då böckerna. Efter några år blev det fullt i bokhyllan och jag fick en släng av minimalism så då gjorde jag en stor utrensning. Nu är jag sugen på ett större bibliotek igen men jag sparar bara böcker jag gillar. De andra går till den lokala pocketholken.

4. How long would you spend in a bookshop on a standard visit?
Kanske en halvtimme för jag går bara in i bokhandlar för att stödshoppa och då vet jag aldrig riktigt vad jag ska ha. Annars köper jag oftast på nätet tyvärr.

5. How much time per day do you actually spend reading?
Inklusive ljudböcker så kanske 1-1,5 timmar men vissa helger sitter jag och hetsläser i timtal för att hinna klart med olika böcker.

6. Where does the task ’picking up a book’ appear on your daily to do list?
På väg till och från jobbet och sen en stund på kvällen.

7. How many books do you reckon you own in total?
Kanske 300. Jag har typ 130 olästa och de utgör lite mindre än hälften av alla.

8. Approximately how often do you bring up books in conversation?
Det beror lite på, häromdagen på jobbet tror jag att jag nämnde tre böcker i en konversation. 🙂 Och hemma pratar vi en del böcker emellanåt.

9. What is the biggest book (page count) you have finished reading?
Hm, någon Stephen King förmodligen, typ Det.

10. Is there a book you had to get your hands on against all odds (searched bookstore, online digging, stalked author etc)?
Jag hade en hästbok som barn som jag älskade och som vuxen mindes jag bara fragment ifrån den och det 20 år och tillkomsten av Facebook innan jag kom på att den hette Ödehuset. Då köpte jag den på Bokbörsen, älskade den fortfarande och nu kommer den aldrig lämna mitt hem igen.

11. Is there a book you struggled to finish because you refused to DNF?
2666 – bara för att jag ville ha en utläst bok från Sydamerika. Jag gillade den inte direkt men är ändå väldigt nöjd med min recension av den.

12. What are some of your main book goals for this year?
Läsa 40 böcker ur min egen hylla, läsa från (för mig) nya länder och läsa mer om rasism.

13. Have you ever had the privilege of converting someone into a reader?
Nej, jag har t.o.m. misslyckats med mina två tonåringar men får se om de ändrar sig som vuxna.

14. Describe what books mean to you in five words.
Kärlek, nya världar, kunskap, avkoppling och bokbloggarvärlden.

Me and White Supremacy: första träffen

Ikväll hade vi första ”träffen”, vi tre som ska läsa Me and White Supremacy tillsammans. Jag ville så gärna läsa den här boken tillsammans med andra så jag efterlyste intresserade människor i Facebook-gruppen Litteraturgäris och fick två napp. Jag erkänner att det här på sätt och vis betyder att jag nu har en fjärde bokcirkel men den gäller ju bara en bok så jag tänkte att det nog ska gå bra.

Förutom inledningen så är boken uppdelade i 28 dagars arbete och vi har bestämt oss för att läsa en halv vecka i taget. Jag säger arbete för till varje dag ingår ett par reflekterande frågor att grunna kring. Det var massor av människor som gjorde det här arbetet tillsammans på Layla F Saads instagram för något år sedan men jag upptäckte boken först nu nyligen.

Varje vecka har ett tema och första veckan är The Basics och de tre första dagarna handlar om white privilege, white fragility och tone policing. White privilege handlar om alla de privilegier du som vit har, tar för givna och som vi ofta kanske inte ens tänker på. Boken refererar till en slags checklista av Peggy McIntosh som du kan kolla in här. Det handlar om saker som:

1. I can if I wish arrange to be in the company of people of my race most of the time.

5. I can go shopping alone most of the time, pretty well assured that I will not be followed or harassed.

6. I can turn on the television or open to the front page of the paper and see people of my race widely represented.

8. I can be sure that my children will be given curricular materials that testify to the existence of their race.

10. I can be pretty sure of having my voice heard in a group in which I am the only member of my race.

White fragility handlar om att vita människor blir defensiva, arga, stressade eller tysta när rasismfrågan kommer upp på bordet. Att vi inte vill kännas vid vår roll i rasismen och inte vill prata om det. Tone policing handlar om att den som är vit använder sig av olika makttekniker för att tysta den som inte är vit. Vi kanske klagar på hur arga de svarta låter i tv eller tänker att om de bara taggade ner lite så skulle vi lyssna på dem.

Vi tror at vi lever i ett icke rasistiskt samhälle eftersom vi inte längre har slaveri (jo, det förekommer visst fortfarande) etc. men Saad visar att rasismen visst i allra högsta grad är levande idag och att våra normer och vårt samhälle är uppbyggt utifrån vithetsnormen.

White supremacy is a racist ideology that is based upon the belief that white people are superior in many ways to people of other races and that therefore, white people should be dominant over other races.

”Nä men så tycker ju inte jag heller” tänker kanske du nu och nej, de allra flesta av oss går inte runt och aktivt tänker att vita människor är en överlägsen ras men sanningen är att många normer, regler och ibland t.o.m. lagar fortfarande upprätthåller det här tänket runt om i världen.

Boken är väldigt intressant och tankeväckande och jag hoppas att den ska leda till att jag blir en ännu bättre antirasist.

Hett i hyllan: Klimatpsykologi

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Tänk då är jag återigen på min sista ”riktiga” hyllvärmare! Vilken tur (?) att jag införskaffade så många böcker under förra året att jag kan lyfta de också. Den sista boken jag skaffade 2019 var Klimatpsykologi av Kali Andersson, Frida Hylander & Kata Nylén. Jag hade fått presentkort när jag fyllde år i november och valde denna bok för att jag dels lyssnat till Frida (tror jag, en av författarna i alla fall) på bokmässan, dels för att jag vill göra mer för klimatet.

Jag började läsa boken i somras men hade så storsvulstiga planer, jag ville liksom inte bara läsa boken utan ”plugga” den. D.v.s. läsa, anteckna, reflektera etc. för att verkligen ta till mig innehållet och kunna göra skillnad. Istället blev det platt fall av hela läsningen. Just nu läser jag dock Me and White Supremacy på exakt det sättet, men då har jag också en liten minibokcirkel om boken som motiverar mig att ligga i fas med läsandet. En annan skillnad är att jag stryker under saker nu under läsningen och sen antecknar efter varje kapitel. Då blir det lättare att hitta tillbaka till det jag finner extra intressant utan att behöva pausa och anteckna mitt i läsningen. Ja, så ska jag göra nästa gång med Klimatpsykologi!

Boken handlar om hur man kan bli mer aktiv för klimatet och vad det är som gör att andra människor inte agerar samt hur du kan föröka få med dem på tåget!

Veckans kulturfråga v. 7

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken bok som på något sätt handlar om sport är din favorit?

Linda har sportlov och frågar därför om böcker med sport i. Alltså, jag gillar ju dels hästböcker även om jag är allt mer kluven till ridning och ridsport. Dels älskar jag facklitterära böcker om löpning och har ju många som helst att tipsa om på min sida Löpbrigaden. Men har jag tips på någon skönlitterär bok? Nja, jag kommer inte på någon på rak arm och efter att ha skummat igenom de senaste två årens läsning så är Vild av Cheryl Strayed det närmaste jag kommer. Hon är ute och vandrar, vilket inte direkt är en sport även om just hennes vandring på Pacific Crest Trail i västra USA under 100 dagar är allt annat än en enkel promenad i solsken. Både boken och filmen är väl värda att läsa och titta på.

Tisdagstips: Fem aktuella facklitterära böcker om rasism

För ett par månader sedan bestämde jag mig för att mer aktivt börja läsa på om rasismen i vårt nutida samhälle. Jag har också anmält mig till en kurs i postkoloniala litteraturstudier i vår och hoppas att jag orkar gå kursen för jag är väldigt pepp på den. Jag vet inte om det är så att det kommer fler och fler böcker om rasism just nu eller om det bara är jag som fått upp ögonen mer. Ni vet som när man köpt nya vita skor och sen plötsligt ser vita skor på var och varannan fot när man är ute och går.

I min tipslista idag har jag bara läst Främling i vita rum och jag har påbörjat läsningen av Me and White Supremacy men jag vill gärna läsa de andra också. Tipsa mig gärna om du har fler böcker i ämnet du tycker att jag ska läsa, jag vet att det finns många fler och jag har en egen längre tipslista men tar ändå gärna emot fler! Även om du liksom jag inte definierar dig som rasist så finns det en mängd strukturer i vårt samhälle som utgår från en en vithetsnorm och det är högst möjligt att du bidrar till att upprätthålla dessa, även om det inte är din avsikt.

  • Främling i vita rum av Lovette Jallow
    En berättelse om hur det är att växa upp som en flicka från Gambia i dagens Sverige och samtidigt en instruktionsbok för hur du ska kunna agera mindre rasistiskt.
  • Me and White Supremacy av Layla F. Saad
    En bok där du reflekterar kring din egen medvetna eller icke-medvetna rasism i vårt samhälle genom att fundera kring dina vita privilegier mm.
  • Vit skörhet av Robin Diangelo
    Den här boken är på samma tema som Me and White Supremacy och det är en bok som vänder sig till dig som är vit och som försöker få dig att inse din roll i systemet.
  • Så blir du en antirasist av Ibram X. Kendi
    Ännu en bok som sätter fokus på dig samtidigt som Kendi berättar om sitt eget antirasistiska uppvaknande och lyfter den historiska rasismen.
  • Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba
    Slutligen en bok om vårt eget lands rasism och förtryck av det samiska folket.

Utloggad

Jag insåg häromveckan att min hjärna just nu inte klarar att lyssna på facklitteratur utan jag får hålla mig till feelgood. Kanske en mysdeckare kan funka också? Men de ”riktiga” romanerna vill jag helst läsa själv.

Utloggad är första delen i en planerad kvartett gissar jag då den handlar om Katie som är en av fyra ”Skrivsystrar”. De är några tjejer som hållit ihop sedan universitetstiden och som lovat att stötta varandra i vått och torrt. Alla skriver och de andra tre har blivit utgivna författare och det är bara Katie kvar som väntar på kontrakt. De minglar runt på releasefester i London och allt handlar om att synas på sociala medier. Katie kämpar dock med att stötta de andras framgång samtidigt som hon själv aldrig slår igenom. En dag råkar hon skicka ett känsligt mejl till fel person och katastrofen är ett faktum. Hon dumpar sin mobil i Themsen och sticker till en släkting i Keswick och gömmer sig.

Utloggad är en humoristisk och lättsam feelgood som också gömmer en del djupare ämnen. Jag blir absolut road av boken och jag gillar Katie och den bild vi får av henne. De andra skrivsystrarna porträtteras ganska översiktligt och jag får generellt en del vibbar typ Sex and the City av boken eller vad jag ska säga. Karaktärerna i boken känns liksom inte riktigt genuina och lite stereotypa, förutom Katie. Men förmodligen lär vi känna de andra tre mycket bättre i deras böcker.

Boken gör mig kluven till författarvärlden då jag dels får ett enormt skrivsug och återigen önskar att jag hade en berättelse, likt Katie, som pockar inuti mig. Jag är liksom galet intresserad av att skriva men har inget att säga. Å andra sidan så avskräcker boken mig totalt från författarlivet då allt handlar om att synas och göra rätt marknadsföring etc. Jag är alldeles för blyg för något sådant och orkar inte hänga med i sociala medier i Katies tempo. Såklart förstår jag att bilden är lite överdriven men jag tror att det ligger en del sanning i den också.

Jag gillar när Katie är i Keswick och jag googlar på The Lake District och dreglar över vackra naturvyer. Hennes relation till och tankar kring sin bortgångna mamma är också fina. Boken är på det stora hela underhållande och jag kan mycket väl tänka mig att ta reda på hur det går för Jade, Emma och Amanda också i kommande böcker.

Förlag: Historiska Media
Utläst: 13 februari 2021
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Skuggland

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Ännu en vecka där jag varit trött, trött, trött efter jobbet. Så pass att jag surt muttrade till min sambo att jag slutat träna då det är så det känns. Som tur är har helgen varit fin, jag har läst och bloggat mycket, broderat en del och känt mig lite piggare. Men jag önskar ju att jag kunde vara lite pigg efter en dag på jobbet också.

Jag har läst typ fyra barnböcker den senaste veckan och lyssnat på Utloggad av Lily Emme, men också kommit en bit i Skuggland. Jag gillar den så här långt även om den innehåller märkliga passager som i detalj beskriver hus och tv-spel. Jag googlade Jonas Brun och såg att han bl.a. översätter Louise Glück och själv skriver en del poesi och det kan jag tänka mig när jag läser den här boken.

I källarrummet kunde tiden stå stilla. De stora systrarnas avlägsna ljud. Lego-bitarna som fogades samman av våra händer. Erik hade ett medfött ordningssinne som övriga i hans familj saknade (systrarna tycktes alltid sprida nagelfilar och hårnålar omkring sig och efter Catrin löpte ett tunt jämnt spår av cigarettaska). När resten av huset oftast såg ut som att kriget kommit, var Eriks rum möjligen lite dammigt. Till och med sitt Lego lyckades han hålla inom fasta ramar på mattan, till skillnad från mitt, det fick ben och tog sig långt bort från mitt rum och in i dammsugaren som – när man hörde det där särskilda klirret som uppstår i ett dammsugarrör när den slukar en Lego-bit – måste bändas upp och påsen rotas igenom till man återfann den grådammig plastbiten, längst inne i dammsugarpåsens ljumma och mjukt ludna djup. Sådant hände aldrig hemma hos Erik.

Ny sida på bloggen: Lästa länder

För ungefär en vecka sedan möblerade jag om lite på bloggen och la min sida Favoriter i träda för att istället lyfta fram det här med lästa länder. Det går ju extremt långsamt framåt för mig med det här och jag har i ett par år fokuserat på (men inte alls lyckats) på att försöka läsa mer icke-europeisk och icke-amerikansk litteratur. Det är ju inte direkt konstigt att merparten av det jag läser är svenskt, brittiskt eller amerikanskt med tanke på vilket land jag bor i och hur utbudet ser ut.

Men under jullovet så insåg jag till syvende och sist att det faktiskt inte går att klumpa ihop hela Europa då erfarenheter och berättelser skiljer sig rätt rejält emellan våra olika länder. Dessutom är hela Östeuropa i stort sett pinsamt nog outforskat område för mig. Förra året läste jag Polen och i år har jag hittills läst Lettland och det är alles.

Jag läser fortfarande mest från Sverige, Storbritannien och USA men hoppas att mitt val att mer aktivt och enkelt synliggöra mina lästa länder framför ögonen ska påminna mig om det här lite oftare. Tidigare har jag bara gått igenom det här vid varje årssummering och sen händer det inte så mycket mer, även om jag faktiskt haft med detta fokus i mina läsutmaningar etc under flera års tid.

Du hittar min blygsamma lista på 33 lästa länder här eller högst upp på bloggen bland alla sidor.


visited 33 states (14.6%)

Modersmjölken

Årets första bok i den feministiska bokcirkeln var Modersmjölken. En bok som jag först började att lyssna på men av någon anledning vägrade appen plötsligt att fungera på mina promenader så istället blev det så att jag ägnade kvällen innan cirkeln åt att läsa ut den. Det var faktiskt ett ganska smart val då boken berättas växelvis av en mor och en dotter och där bägge berättarrösterna är i jagform, och utan namn, så det blev betydligt enklare att hänga med i text.

Modern föddes i slutet av andra världskriget när Röda armén var på väg att ta över i Lettland. Dottern föddes i slutet av 60-talet i landet Sovjetunionen då modern var 25 år, ung och fysiskt frisk men med ett mörkt inre. Hon lämnade sin dotter och rymde några dagar och kom tillbaka först när mjölken sinat. Hon ville inte att dottern skulle behöva suga i sig hennes ångest.

Dottern växer upp i Riga där de bor hos mormor och styvmorfar men när hon är i tonåren bestämmer sig mamman för att hon vill att de två ska flytta ut på landet. Hon jobbar som fertilitetsläkare på en klinik medan dottern försöker anpassa sig till bylivet på vardagarna men lever för helgerna då hon återvänder till Riga och morföräldrarna. Dottern måste också emellanåt ta hand om mamman då hon har sina mörka perioder.

Modersmjölken är en synnerligen intressant berättelse som dels skildrar uppväxten med en deprimerad mor men också ger oss en ovärderlig insiderrapport från den sovjetiska staten. Jag inser under läsningen att jag reflekterat väldigt lite över det här under mina egna år i livet. Hur kan det kännas när ens land plötsligt försvinner och din egen kultur blir svartlistad? Eller att du aldrig vet vem du kan lita på, vem som kanske är en tjallare och när du ska bli inkallad för förhör?

Det finns många små intressanta inslag som lyfter fram den kommunistiska grundtanken med att alla ska hjälpa till och som att lägenheter ska delas ut till de som behöver etc. Men också hur vansinnigt det blir med t.ex. stenar som läggs i botten av lådorna med rovor så att skörden ska verka till synes större, hur kyrkor stängs igen och litteratur beslagtas och framförallt det maktmissbruk som sker. Att dottern liksom inte ens förstått att Lettland en gång varit ett eget land och all propaganda som pådyvlas invånarna. Jag blir väldigt sugen på att läsa fler böcker om Östeuropas historia.

**********EV. SPOILERVARNING MEN INGET JÄTTEFARLIGT**********

Det finns ett lysande parti där en vän till mamman plötsligt hittar en bit av Orwells 1984 och det blir så ofattbart att tänka sig hur någon i en övervakad diktatur uppfattar det att läsa om någon som lever i en övervakad diktatur. Utan att direkt spoila berättelsen så avslutas den 1989 och jag ryser av glädje när Berlinmuren knackas ned och den lyckan så många människor runtom i världen måste ha känt.

**********************************************************************

Förlag: Tranan
Utläst: 3 februari 2021
Mitt betyg: 4/5