Tisdagtrion: Över eller under i titeln

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg15 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Över eller under i titeln

Det är tur att man kan söka på bloggen för på rak arm kom jag inte på en enda bok. Tyvärr tycker jag dock att det fungerar dåligt att söka med bloggens sökmotor men bland etiketter gick det bättre! Ala böcker idag har öppnat upp mina ögon för nya genrer/format.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk fullkomligt älskade jag. Trots att jag lyssnade på den! Det var inte som ljudbok utan en radioföljetong och jag blev helt knockad av den. Den gjorde också att jag ändrade inställning till ljudböcker och blev mer positiv efter att ha varit anti så länge.

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt var min första romancebok och som jag älskade den. Jag tycker fortfarande att Beatrice är supercool och jag läser alltid varenda bok av Simona så snart jag kan efter att de getts ut.

Flickan under jorden av Elly Griffiths gjorde att jag till sist motvilligt gav med mig om att deckare gick att läsa. Men fortfarande så ska det vara en deckare där karaktären och dess utveckling står i centrum och noir-deckare med skändade kvinnolik går fetbort.

Barfotakvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

I januari bestämde jag mig slutligen för att ta en prenumeration hos Tranan. Jag gillar verkligen det förlaget och vill stötta dem. Första boken i prenumerationen var Barfotakvinnan vilket var extra kul eftersom jag just läst Madonnan vid Nilen.

I Barfotakvinnan berättar Mukasonga om sin uppväxt. Hon växer upp i en by dit tvångsförflyttade tutsier förvisats och hennes mamma, Stefania, gör sitt bästa för att familjen ska få det trivsamt. Det är skildringar av allt från durran till avträdet bakom bananbladen. Det handlar om hur ett nytt barn välkomnas in i gemenskapen och hur Stefania granskar flickor för att kunna ge äktenskapsråd. Det handlar också om hur barnen ska skyddas när militären kommer och vi får glimtar av det hemska som skedde.

Vi kommer väldigt nära allting i Mukasongas berättande och det är en varm och detaljrik skildring där den rwandiska miljön tecknas upp framför läsarens ögon. Det berättas lite kort om folkmorden och våldtäkter men fokus i boken ligger på att vi ska minnas allt det som försvunnit. Precis som Ernaux i Min far och Kvinnan ger oss en bild av sina föräldrar så att de alltid ska fortleva, ger oss Mukasonga här en bild av sin mamma. För hon överlevde inte.

Förlag: Tranan
Utläst: 6 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Vinternoveller

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg20 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag måste inleda med att be om ursäkt att jag varit usel att på att kommentera hos andra den här veckan. Jag vill ju vara med i alla ”utmaningar” för att det är så roligt att ge och få kommentarer men jag fick inte till mitt sedvanliga bloggande förra helgen så jag har fått panikskriva inlägg sent på kvällarna i veckan och då inte orkat/hunnit kommentera. Nu är jag bättre förberedd igen.

Det har varit en del som hänt i veckan också. Jag har bokcirklat, besökt bästa stället Green Praline som fyllde 4 år, tränat (om än väldigt lite), hängt på ett vårdhem, lyssnat till Ann-Helen Laestadius som pratade om Straff, varit på Dungenkonsert samt lyssnat på Depeche Modes nya singel om och om igen. Däremot har jag läst väldigt lite. I väskan har jag haft Vinternoveller och på nattduksbordet ligger Gösta Berlings saga. (Säger du nattduks- eller nattygsbord?)

Vinternoveller består av tre olika noveller. De första, vi kan inte hjälpa alla, är tydligen obligatorisk läsning för alla norska gymnasielever numera. Och det förstår jag, för den är galet bra. Den handlar om en ung ensamstående mamma och hennes typ femåriga dotter. De har precis passerat en tiggare som bett om småpengar och mamman säger att de inte kan ge. Dottern undrar varför och kräver en förklaring.

Därför att inga pengar är småpengar. Därför att din pappa inte har betalat underhåll på tre månader, märkte du inte att han inte ringde på sin födelsedag, jag la dig med kronan från förskolan på, och efteråt satt jag vid köksbordet med fötterna på stolen och pannan mot knäna, han tänker på andra tjejer nu, ser du de här två tiorna och de här två tjugokronorna? De ska räcka hela helgen. Ser du den här tatueringen, det är din pappas namn, och hade jag haft råd skulle den blivit en fågel nu, jag har tecknat den där fågeln, på smörgåspapper, en kväll när jag satt vid köksbordet, och fågeln blev fin, vingarna pekade uppåt i spetsarna, det såg ut som om den skulle lyfta.

Det börjar regna. Jag drar upp huvan på hennes jacka.

– Vi kan inte hjälpa alla, säger jag.

Kvinnan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

Jag läste Min Far & Kvinnan efter varandra men har valt att dela upp recensionerna. Här kan du läsa om Min Far och som jag skrev där var det här två bokcirkelböcker och Kvinnan är även min tredje bok av Ernaux.

I Kvinnan är det Ernauxs mamma som står i centrum och precis som i Min Far får vi en bild tecknad över hennes liv. Bägge böckerna börjar med ett konstaterande av att föräldern är död, vi får veta lite om just detta och sen tas vi tillbaka till begynnelsen. Ernauxs mamma hade en fattig uppväxt i Yvetot och hon beskriver familjen som en klan. Det var många syskon som alla fick många barn. Ernaux beskriver sin mamma som den som var ”vildast och högfärdigast” (heter det inte mest högfärdig?) och hon hade alltid en önskan om ett finare/rikare liv samtidigt som hon framhöll att ”en ann är lika god som en ann”. Hon gifter sig med Ernauxs far, köper en affär/bar och får en flicka som inte överlever. Efter henne föds så Annie.

Jag tycker bättre om Kvinnan än Min Far då jag upplever att Kvinnan är skriven med mer värme och känslosammare. Nu när jag läst tre böcker av Ernaux så upplever jag hennes skrivande som att hon alltid är väldigt distanserad. Det känns som att hon lite torrt och sakligt redogör för händelser och sin historia men samtidigt så är det en typ av reflekterande skrivande där hon ju ser tillbaka på sitt (och andras) liv och då kanske det lätt blir så. Men i Kvinnan tycker jag alltså att det blir mer känslosamt. Om det beror på att hennes relation till modern är annorlunda (som min bokcirkelkompis trodde) eller att den mer slår an aktuella strängar hos mig själv vet jag inte riktigt. Hur som helst så blir jag berörd av Kvinnan på ett sätt jag inte blivit av de andra böckerna.

Jag har även Omständigheter kvar i hyllan att läsa nu men tror att jag nöjer mig där sen med Ernaux. Hon är definitivt inte dålig men hon väcker ingen glöd hos mig. Det kanske inte är det som är meningen med hennes litteratur heller och vi är ju dessutom alla olika när det kommer till smak och tycke. Nicolas Lunabba gillar ju Ernaux och hans bok tyckte jag bra mycket bättre om än de här. Kanske borde jag nu pröva Édouard Louis som tillstått att han är väldigt inspirerad av Ernaux?

Förlag: Norstedts
Utläst: 31 januari 2023
Mitt betyg: 4/5

Hett i hyllan: De sista tanterna

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg3 kommentarer

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

De sista tanterna av Fatima Brenner är den sista av de feministiska böcker jag inhandlade i mars 2021. Dels tycker jag tanter behöver mer utrymme i världen och dels gjorde ju Bremmer ett fantastiskt jobb med boken om Ester Blenda Nordström så jag ville gärna läsa mer av henne. ”Boken tar upp ämnen som husmorsideal och familjepolitik, ger bakgrund till tanternas karakteristiska inredning, frisyr, klädstil och fritidsintressen och blickar framåt till dagens hemmafrutrend och tantinspirerade mode.” Ni hör ju själva att det är måsteläsning!

Veckans kulturfråga v. 6 2023

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg6 kommentarer

Veckans kulturfråga från enligt O lyder:

Vilken kultur passar under Black History Month?

Tidens länkar av Octavia E. Butler skildrar slavars liv genom huvudpersonens tidsresor. Boken debatterar både rasism och feminism och är väl läsvärd.

Chinua Achebes Allt går sönder som handlar om hur den vita mannen kom till Nigeria är väldigt intressant för att lära sig mer om kolonialtiden.

A Mercy av Toni Morrisson tar dig tillbaka ända till det amerikanska slaveriets begynnelse på 1600-talet.

Sist men inte minst så kan du läsa Me and White Supremacy så att du själv bidrar till en förändring av det rasistiska synsätt som ännu idag genomsyrar våra samhällen.

Tisdagtrion: Författare eller handling från tysktalande land

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg4 kommentarer

Ugglan och bokens Tisdagstrion handlar om att tipsa om tre böcker på veckans tema och att ta del av andra deltagares tips.

Veckans tema: Författare eller handling från tysktalande land

Tyska böcker är verkligen ingenting jag lyckats särskilt väl med. Jag har läst få och av dem så är det inte många jag uppskattat. Schweiziska och österrikiska författare är det lika illa ställt med. Jag får helt enkelt hoppas på boktips från er andra!

Körsbärslandet av tyska Dörte Hansen är åtminstone en fullpoängare! Jag tyckte mycket om att läsa om det gamla huset och dess invånare och kommer definitivt läsa mer av Hansen.

Tuktans ljuva år av schweiziska Fleur Jaeggy skildrar tiden på en internatskola i Schweiz. Jag gav boken en 3:a och skrev så här: ”Vi kommer aldrig berättaren riktigt nära och boken lämnar inga djupare spår hos mig även om jag tycker den är märklig, förunderlig och intressant när jag läser den. ”

Älskarinnorna av österrikiska Elfriede Jelinek är en bok jag ångrar att jag gallrat ut. Inte för att jag älskade den, den fick också en trea men jag hade ändå gärna haft den i min samling idag. Så här skrev jag om boken 2014: ”Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft.” Jag beklagade mig också över de många upprepningarna vilka jag sedermera kommit att älska hos t.ex. Vigdis Hjorth så därför är jag lite nyfiken på om jag skulle tycka annorlunda om den idag.

Min far

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner1 kommentar

Min bokcirkel ville läsa Ernaux och inte mig emot eftersom jag ändå hade en plan på att rätt snabbt läsa mina e-böcker av Ernaux då jag vill rensa läsplattan på hyllvärmare. Nu var jag ju inte överväldigad av En flickas memoarer men jag ville gärna ge henne en ny chans och just Min far har jag sent omsider insett att jag läste på franska för drygt 20 år sedan så det var kul att läsa om den. Inte för att jag mindes något av den franska versionen…

Det tog ett tag för mig att koppla att Min Far & Kvinnan är två böcker men det är också två väldigt korta böcker vilka tillsammans är på 173 sidor. Min Far handlar således om Annie Ernauxs pappa. Han togs ur skolan tidigt och blev stalldräng för att hjälpa till att försörja familjen. Efter en sväng hos militären började han istället på fabriken där han kom att träffa Ernauxs mamma. Hon hade en dröm om en affär och de blev handlare/caféägare.

Ernaux redogör för olika epoker i sin fars liv fram till hans död. Jag tycker inte att man kommer honom riktigt nära utan fokus är på att de hade det knapert men att de skulle nöja sig med det de hade. Och att han är lantlig och enkel utav sig och inte skäms för det medan Ernauxs mamma vill vara lite förmer. Han bryr sig inte om muséer eller ett korrekt språk och förstår sig inte på Ernauxs önskan att studera vidare.

Ernaux skriver i slutet av boken: ” Nu har jag  avslutat min uppgift att föra fram i ljuset det arv som jag tvingades lämna på tröskeln till den borgerliga och kultiverade världen, när jag trädde in i den.” Och det är precis det hon gör i Min far; redogör för sin enkla bakgrund genom att beskriva människorna och byn och sin egen relation till dem. Jag tycker bättre om den här än En flickas memoarer men det är fortfarande väldigt mycket distans i hennes sätt att skriva och jag upplever henne som lite kyligt betraktande.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Barfotakvinnan

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg12 kommentarer

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag orkade inte förbereda det här inlägget igår och på söndagsförmiddagar är jag ute och springer så då tar det alltid ett par timmar innan jag tinat upp efteråt och orkar sticka ut händerna utanför filten. Idag blev det nästan 20 km och vi sprang bl.a. på södra Djurgården vilket var stundtals blåsigt men också väldigt vackert.

Annars har veckan varit hyfsat stillsam. Jag fick avbryta min yogastreak förra helgen när jag var krasslig och vips har det gått en vecka utan att jag yogat. Men idag ska det bli av igen har jag bestämt. I fredags var jag på Dansens hus och tittade på Unruly Gang som körde dancehall tillsammans med en hoper danskillar. Det var väldigt kul och jag älskar verkligen att titta på (modern) dans.

Läsningen går lite trögt och jag läser nästan bara på tunnelbanan och litegrann enstaka kvällar. Inte för att boken är dålig utan mer för att orken och koncentrationen dippar lite just nu. Igår gjorde jag däremot lite på mitt broderi vilket ju är ett konkurrerande intresse eftersom att jag inte längre har några ljudböcker (sa ju upp Bokus play). Då lyssnade jag istället på Druid & Zimmermann show på radio som några bekanta gillar. Jag såg dem ju live på bokmässan också. Det var väldigt underhållande och jag vill ju egentligen lyssna mer på radio/se mer på vissa tv-program för att hänga med bättre i omvärlden så det var kul.

Nyligen läste jag och gillade Madonnan vid Nilen och sen tog jag en prenumeration hos Tranan bokförlag där Barfotakvinnan var första boken ut. Imorgon börjar en bokcirkel om den så min plan var att ha läst ut den men nu är jag bara halvvägs så jag får se om jag gör något läsryck ikväll. Vill nog brodera lite mer också. Boken är en uppväxtskildring och det handlar en hel del om mat eftersom de egna odlingarna är en stor del av livet och den dagliga försörjningen.

Durran var en riktig rwandier. Dess fält var som dess inhägnad. Det kom inte på fråga att släppa in vad som helst där. Vi försökte ju ibland plantera sötpotatis, impungine, vid dess fötter. Men vi visste mycket väl att det inte passade sig, att vi inte visade tillräcklig respekt för durran. Så för att inte störa den låtsades vi glömma sötpotatisen så att den blev liggande länge i jorden och knölarna blev så stora att det tappade sin fylliga smak och inte blev särskilt omtyckta. Många blev för övrigt dåliga. Durran tålde inte inkräktare.

Just nu i februari 2023

Den Av bokdivisioneni Återkommande bokliga inlägg11 kommentarer


Forna Kulturkollo har en efterlevande utmaning – Just nu – där man den första lördagen i månaden helt enkelt delar med sig av vad man läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter just nu.

Just nu läser jag Barfotakvinnan av Scholastique Mukasonga då jag tänkte hänga med i diskussionerna på Tranans bokcirkel om den som börjar på måndag.

Just nu tittar jag på I vår herres hage som jag skrev om tidigare i veckan. Mysigt, präktigt och fritt från obehagligheter. Jag fick också upp en blänkare för Happy Valley i mitt flöde häromdagen och tänkte att det kanske vore något att titta på? Men jag är inte riktigt i någon tittar-fas just nu så jag orkar inte lägga tid på tv helt enkelt.

Just nu lyssnar jag inte direkt på något särskilt. Jag tittade/lyssnade på ett 3.5 minutersklipp från Depeche Modes kommande skiva idag om det gills? Men en av oss här hemma spelar rätt mycket musik och då lyssnar jag såklart på det. Som tur är har vi till övervägande del gemensam musiksmak.

Just nu längtar jag efter allt och inget. Jag har mycket kul framför mig men också en del tråkigheter så jag vill gärna att tiden inte går för fort.

De f.d. kulturkollare som fortfarande svarar på Just nu-enkäten är Linda, Anna, Helena och Ulrica. Titta gärna in hos dem och alla andra som svarar på de här frågorna idag!