Älskaren

I bokcirkeln Stäppvargarna läste vi den här boken som årets sista bokcirkelbok. Det blir en hel del klassiker i den cirkeln då två av medlemmarna ofta föreslår sådana.

Älskaren är Duras egen berättelse av hur hon minns sin barndom i Franska Indokina och den kinesiske älskare hon där hade som 15-åring. Det står inte uttalat att den är självbiografisk men hon berättar på det viset och hon refererar till många händelser som inträffat i hennes liv. Sen är det säkert lite tillspetsat här och var. Så i centrum står alltså en 15-årig flicka som lever i Franska Indokina där hennes föräldrar arbetade på en skola. Fadern har dött och modern och storebrodern verkar tämligen psykiskt instabila. De lever under ganska påvra förhållanden och en dag när flickan åker över floden på väg till skolan träffar hon en kinesisk affärsman som är runt 27 har jag för mig.

Han blir besatt av henne och de inleder en relation som från vissa håll beskrivs som en passion men jag fick mer en känsla av att han utnyttjar henne. Det är aldrig tal om att de ska bli något seriöst då varken hennes familj eller hans vill veta av den andre parten. Förutom när den kinesiske affärsmannen bjuder flickans mor och bröder på restaurang. Då går de dit minsann men de talar inte med en kines, nä nä.

Någon i bokcirkeln lade ändå fram att ett argument för flickan att vara med mannen var att det blev en slags frigörelse och fristad från hennes dysfunktionella familj och så må det vara men jag tycker ändå att det är en obehaglig relation de har och den skaver i mig.

Duras blandar minnen från ungdomen med minen från äldre år när hon är tillbaka i Frankrike igen. Hon återkommer gång på gång till händelsen vid flodpassagen och det ger onekligen hennes text en väldigt speciell stil. Det är fängslande och frustrerande på samma gång. Det är en kort roman men hon får med väldigt mycket på de få sidorna och du lär känna flickan och hennes familj väldigt väl på ett sätt. Det är också en historisk inblick i det koloniala samhället vilket är ett område jag bestämt mig för att lära mig mer om. Däremot blir jag inte sugen på att läsa mer av Duras.

Utläst: 22 november 2020
Mitt betyg: 3/5

Vägen till Klockrike

En av deltagarna i min äldsta bokcirkel Stäppvargarna läste i somras Eli Åhman Owetz En sommar på luffen: vägen till Söderberga och blev inspirerad att läsa Martinsons bok. Följaktligen valde hon den som bokcirkelbok.

Cigarrmakaren Bolle blir av med sitt jobb när hantverket dör ut och ersätts av fabriker. Han ger sig ut på luffen och vi följer honom på vägarna genom livet. Vi serveras olika berättelser från Bolles luffarliv blandat med naturromantik, historiska skeenden och skrönor.

Jag har läst en del klassiker genom åren och tyckte, ärligt talat, att denna var rätt tråkig mestadels om än bitvis intressant. Den lockade liksom aldrig direkt till läsning utan jag plockade upp den pliktskyldigast och ibland läste jag ändå med iver men andra gånger skummade jag. Vissa berättelser och fragment stannar kvar hos mig, som historien om pojken med vattenskallen eller det här med att man skulle sätta enris vid infarten om det var begravning så att inte luffarna skulle komma in. Det finns helt klart en del intressant i den här boken vad gäller luffarlivet och den ger en historisk inblick men den känns också fylld med lite rövarhistorier och är ganska seg.

I bokcirkeln så hade endast hon som valde den läst ut hela, jag fastnade på målsnöret med två kapitel kvar och de resterande två hade läst kanske hälften. Ingen tyckte att den var särdeles bra. Vi funderade på vad det är som gjort den här boken till en klassiker och kom fram till att det måste vara för de historiska skildringarna. Vi var inte jätteimponerad av Martinsons skrivande och boken kändes fragmentarisk. Slutet med Sandemar och sekten var väldigt konstigt men kanske var det en sann historia han ville få med och visst visar den på att luffarna var utsatta och jagade.

Utläst: 17 oktober 2020
Mitt betyg: 3/5

Doktor Glas

Jag har tidigare läst Den allvarsamma leken av Söderberg och föll inte riktigt. Nu fick jag en chans att ha lite minibokcirkel med mitt ena barn för att bättre kunna bistå denne i sitt skolarbete och såklart tog jag den och läste därmed Doktor Glas.

Doktor Glas är en läkare som en dag får besök av unga fru Gregorius. Hon känner sådan avsky mot sin man, pastor Gregorius, och mot att behöva ligga med honom så hon ber Glas att han ska fabricera ihop att hon lider av någon avkomma som innebär att de måste praktisera avhållsamhet. Eftersom att Glas också har en stark motvilja mot pastorn och ser sin chans att få spela denne ett spratt så går han med på hennes idé.

Hon återkommer dock efter en tid och berättar att pastorn nu har tagit henne med våld varpå Glas ljuger för pastorn att denne lider av ett hjärtfel och måste åka till kurort ett par veckor. Men när pastorn återvänder därifrån och Glas inser att fru Gregorius är fast med denne man för evigt så bestämmer han sig för att helt enkelt döda honom.

Det här är idag en klassiker och jag kan se varför. Glas är, sitt tråkiga liv till trots, en intressant personlighet att läsa om och det finns såklart massor att diskutera kring de handlingar han begår. Som Stockholmare är det kul att läsa om hur Glas flanerar på stadens gator och bl.a. blickar ut över Helgeandsholmen tilsammans med pastorn vilken sörjer att de ska bygga ett riksdagshus där. Jag älskar böcker som får mig att googla och vilja veta mer (När byggdes eg. riksdagshuset? Svar: 1897-1905. Boken är utgiven 1905 men utspelar sig i slutet av 1890-talet).

Glas är makabert besatt av folks utseenden, särskilt de lite mindre fördelaktiga, och han räds inte de elaka adjektiven när han beskriver hur pastorn ser ut eller hur han måste vända sig bort för att hans avsky gentemot dennes ansikte är så stark. Han har inte heller något till övers för svagbegåvade och han verkar helt enkelt rätt osympatisk.

Söderberg skriver stundtals väldigt vackert och månen återkommer ofta genom boken. Ett fint stycke citerade jag här och en annan lång utläggning om just månen avslutas så här:

Och vad är månskenet?
Solsken i andra hand. Försvagat, förfalskat.

De partier jag tycker är lite jobbiga är framför allt när Glas sitter på krogen och diskuterar med sina vänner eller när han själv går loss och raljerar filosofi och moral mm. Jag förstår att man förr i tiden använde skönlitteraturen som ett forum för bildning men med nutida mått mätt så kan man kalla det han gör för namedropping när han slänger in små stycken för att visa att han minsann är beläst (i t.ex. Dorian Grays porträtt fanns ett helt kapitel med den här typen av text). Men romanen är definitivt läsvärd och gärna i någon slags cirkelform så att du får chansen att diskutera den med någon!

Utläst: 12 april 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Frankenstein (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bokcirkelbok!

Vad handlar den om?
Det vet du va? Om Frankenstein som skapar ett ”monster” genom att foga ihop lite likdelar och väcka liv i varelsen.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte väldigt mycket om den. Ok, vissa grejer var kanske lite konstiga, som att monstret kunde förstå vissa saker men inte andra. Men det är en riktigt bra berättelse och verkligen en äkta klassiker. Det finns så mycket fint i den också; hur monstret liksom söker kärlek och bekräftelse precis som alla vi andra här i världen. Läs den om du inte gjort det!

Utläst: 5 april 2016
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Frid på jorden

Titel: Frid på jorden
Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Mix förlag
Sidantal: 12
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1917)

Utläst: 28 juli 2018
Mitt betyg: 4/5

Jag trodde att det här var en av mina gratis noveller som kom med Letton men det visade sig vara en gammal hyllvärmare från 2013 som jag då fått gratis från förlaget.

Det är julkväll i stugan och far läser ur Bibeln när plötsligt dörren öppnas och en märklig varelse kliver in. Först ser de inte riktigt varken vad eller vem det är men efter ett tag inser de sanningen om den objudna gästen…

Sedan jag som barn läste Nils Holgerssons underbara resa har jag faktiskt knappt inte läst något mer av Selma. Förra sommaren åkte jag med en av mina bokcirklar till Sunne och Mårbacka för en fantastisk dag där. Guiden var otroligt bra och jag blev riktigt imponerad av massor av saker jag tidigare inte vetat om Selma (vilket kanske säger mer om mig och min allmänbildning, men ändå!). Till den resan skulle vi ha Gösta Berlings saga som bokcirkelbok men jag kom liksom aldrig in i den och tänkte att Selma nog var lite svår och trögläst och gav till sist upp boken.

När jag så gav mig på den här novellen blev jag glatt överraskad av hur lättläst den var och Selma skriver så otroligt ruskigt bra att jag bara måste tänka helt om! Hon är som en förtida John Ajvide Lindqvist med sina beskrivningar och hon får in häpnadsväckande mycket i den här korta berättelsen.

…vid dörrposten står det något grått och förtorkat, något, som liknar stubben efter ett avblåst träd. Det vill inte klara sig för far. Den där stubben är täckt med näver och skinnflikar, och under den ser han ett par fötter sticka fram. De är mycket ofullkomligt skylda av ett par söndertrasade näverskor, och far ser, att det är en människas fötter, fastän de är så utmärglade, att tårna tycks falla från varandra.

Sen att jag inte riktigt greppar den religiösa kopplingen säger väl återigen mer om mig. Bibeln eller Herren bestämmer, det fattar jag, men är Selma för det? Är det en slags inbyggd predikan som ges oss? Som tur är så har jag lärt mig att man kan uppskatta saker utan att till fullo förstå dem. Men jag ska erkänna att jag har ett halvt öga mot litteraturvetarstudier för att kanske få mig lite klokare i framtiden. Bra var det i alla fall och jag har ännu en Selma-novell i Letton att läsa!

Köp på Adlibris eller Bokus

Glaskupan (måndagsmikron)

glaskupanTitel: Glaskupan
Författare: Sylvia Plath

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 317
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1963)

Utläst: 10 februari 2014
Mitt betyg: 3/5

Varför läste jag den?
Jag skulle ha Madame Bovary och köpte hela klassikerfyran för att de var snygga och feministiska!

Vad handlar den om?
(Här blev jag tvungen att googla) En ung flicka kommer inte in på den författarkurs hon hoppats på, försöker ta livet av sig och hamnar på mentalsjukhus.

Vad tyckte jag?
Det här är en sådan där bok som jag bara v i l l tycka om men den når mig inte. Är jag för gammal när jag läser den? Beror det på att jag själv aldrig varit poet eller självmordsbenägen? Jag kanske bara inte var på rätt humör? Jag ska nog läsa om den i framtiden för att ge den (och mig) en ny chans.

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sommarlov med Kulturkollo: #klassiker

Klassiker är något som jag inte läser alltför ofta men när jag gör det så tycker jag oftast om dem. När det gäller äldre klassiker så tycker jag att det ligger något fascinerande över att jag kan läsa texter som är skrivna för kanske 150 år sedan! Det är så häftigt! Tänk liksom att någon annan läste samma bok för 100 år sedan och kanske upplevde liknande känslor som jag själv under läsningen.

Några av mina favoritklassiker som jag läst sedan bloggstarten är:

Utvandrarna

utvandrarnaTitel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 573
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1949)

Utläst: 6 september 2014
Mitt betyg: 5/5

Sommarens bokcirkelbok var Utvandrarna. Jag läste denna för kanske 25 år sedan och mindes inte mycket mer än att jag tyckte den var bra.

Om någon nu missat det så är detta historien om framförallt Kristina och Karl-Oskar men också Robert, Arvid, Danjel, Ulrika och många fler. Det är mitten av 1800-talet och platsen är Ljuders socken  i Småland. Fattigdom och elände med flera nödår på raken i kombination med personliga tragedier, öden och önskningar gör att alla dessa personer bestämmer sig för att utvandra till det stora landet i fjärran, Amerrka.

Jag har nämnt ibland att jag hade en svenskfröken i högstadiet som såg till att jag läste allsköns klassiker och jag gillade de allra flesta om inte alla vad jag minns. Men att läsa denna bok nu igen, det var en helt makalös läsupplevelse. Jag erkänner att jag tycker bitarna om kyrkan och Danjels kamp för att få predika sin religion är aningen tradiga men allt faller på plats så småningom. Det är så mycket lidande i den här boken och så mycket sorg, alltså Anna och korngröten är ju bara fruktansvärt, men det finns också kärlek, hopp och inte minst mod! Att tänka sig att människor faktiskt gjorde detta för 160 år sedan, att de lämnade sitt land, sina hem och sina nära och kära för att ge sig av mot något de knappt visste något om! Det är oerhört fascinerande läsning som skapar ett stort historieintresse hos mig.

I bokcirkeln har vi bestämt att gå och se Utvandrarna på Dramaten i början av november och den som inte har läst alla delar får göra det själv om hon vill. Jag ska definitivt göra det och satte dem  som årets Tre på tre-böcker.

Köp på Adlibris eller Bokus

Det mest förbjudna

det-mest-forbjudnaTitel: Det mest förbjudna
Författare: Kerstin Thorvall

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 212
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1976)

Utläst: 29 maj 2014
Mitt betyg: 4/5

När jag skulle cirkla om Madame Bovary så åkte hela fina klassikerfyran med av ren nyfikenhet. En kort tid efter det beslöt jag mig för att lägga de övriga tre böckerna i min egen Feministiska femman-utmaning och detta var nu andra boken jag läste av de fem.

Det var det första jag läste av Thorvall och jag har inte haft någon direkt relation till henne förutom några få minnen av en färgstark glad kvinna i TV-rutan. Vad jag förstår är boken starkt självbiografisk fast skriven som att den handlar om en kvinna vid namn Anna. Anna har en pappa som är manodepressiv och han dör när hon är runt 10 år gammal. Hon växer upp med sin mamma som försöker skydda henne från att bli som pappan. Anna är rädd för massor av saker, så som döden, men hon vill också njuta av livet och hon står inte ut med att leva ett Svenssonliv. Anna har en stark sexlust men den fungerar bäst när hon ligger med förbjudna män. Sådana som är gifta, yngre eller varför inte sol-och-vårande alkoholister.

Kanske blev Anna manodepressiv som pappan för hon har absolut perioder när hon är sanslöst lycklig och emellanåt har hon en fruktansvärd ångest och en rad skuld- och skamkänslor. Jag är definitivt för att folk ska få ligga med vem de vill och självklart njuta av det, vilket Anna gör,  men jag kan inte låta bli att få någon freudiansk röst i mitt öra som känner just att hon använder sin sexualitet som ett sätt att söka efter trygghet, bekräftelse eller vad det må vara. Jag vill så gärna att Anna ska hitta hem, att hon ska finna det hon letar efter men jag vet inte om Thorvall någonsin gjorde det.

Köp på Adlibris eller Bokus

Spännande klassikerfyra på g

Nu är jag kanske lite efter med att ha koll på boksläppen men hur som helst så blev jag väldigt sugen på Bonniers nya klassikerfyra som kommer i dagarna:

Så här säger förlaget själva:

Höstens fyra böcker i serien Albert Bonniers Klassiker är av helt olika karaktär och skrevs under olika epoker, men de har alla det gemensamt att det är kvinnors villkor som står i fokus. När vi på redaktionen letar i våra arkiv efter titlar att lyfta fram i serien är det ofta de manliga författarna som dominerar – i höstens släpp har vi velat lyfta fram fyra riktigt starka texter som har bäring än idag om kvinnor som går sin egen väg.