Ett nytt Atlantis (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har länge velat läsa Le Guin och när en kompis som haft Novellix-julkalender ville dela med sig så valde jag bl.a. den här.

Vad handlar den om?
En kvinna lever i något av en 1984-stat i USA. På väg hem från en vecka i vildmarken berättar en man på bussen att en ny kontinent är på väg upp ur haven och att de gamla troligtvis kommer att sjunka. När hon kommer hem överraskas hon av att hennes man blivit frisläppt från ett arbetsläger. FBI buggar deras hem och de har typ olagliga möten med andra intellektuella och pratar bl.a. om solcellsprototyper som de forskat fram och hoppas på. Insprängt finns också en annan berättelse om några lyktvarelser som jag inte riktigt fattar om det är fantasi, dåtid, nutid eller framtid. Alltså ja, det är ju sci-fi men det behöver inte betyda obegripligt.

Vad tyckte jag?
Jag kände att jag blev snuvad på Atlantis-storyn såvida inte de här lyktvarelserna befinner sig där men jag får mer bilden av att de är någon slags rymdvarelser, eller så är de människorna? De bitar som utspelar sig i lägenheten är mer lättbegripliga med en totalitär stat där intellektuella förföljs och små roliga detaljer som att äktenskap inte är tillåtet medan gruppsex påbjuds. Varför vet jag dock inte, för att sprida generna bättre kanske?

Jag tycker det finns två typer av noveller, de som är som en hel berättelse fastän bara på några få sidor (Lucia Berlin är grym på detta!) och så de som ska ha den här twisten och det lite mystiska och obegripliga och i mitt fall så blir det alltför ofta bara just obegripligt då. Det blir för mycket poesi liksom där jag måste gissa vad författaren vill säga. Jag villl dock fortfarande läsa mer av Le Guin och tar gärna emot tips på exakt vad jag bör läsa!

Förlag: Novellix
Utläst:
28 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag läser gärna Khemiri och har gillat Ett öga rött och Pappaklausulen men tyckte så där om Allt jag inte minns. Den här fick jag gratis för ca nio år sedan.

Vad handlar den om?
En kille som blir hämtad av polisen anklagad för att ha anlagt en brand hemma hos sin flickvän men han tror att alltihop är en svensexa. På slutet kommer något jättesmart när Khemiri skriver att jaget egentligen är du och jag fattar absolut ingenting. 🙂

Vad tyckte jag?
Jag tycker om att läsa den men greppar i n t e slutet och jag har läst det flera gånger. Nä, nu känner jag mig så där ointellektuell igen. Och så funderar jag på om man har kvar sin lägenhet efter fyra år i fängelse? Betalar staten den? Hur länge då i så fall? Jag ser i alla fall fram emot att läsa era förklaringar av den här novellen så att jag slipper känna mig så pantad! Plus att alla gymnasieelever som kommer att  klicka sig hit i hopp om att kopiera min analys ska få lite lön för mödan.

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Ormen i Essex

Ormen i Essex har jag varit nyfiken på ända sen den kom ut. Det kändes som att den hade allt jag gillade och dessutom ett läckert omslag.

Vi befinner oss i slutet av 1800-talet och den unga änkan Cora lämnar London sedan hennes vedervärdiga make gått bort för tidigt. Hon är äntligen fri och beger sig till landsbygden i Essex för att leta efter fossil och förhoppningsvis upptäcka ett sjöodjur som påstås härja i trakten. Hon lär känna bygdens präst William och tillsammans utforskar de bygden medan de lär känna varandra och bygger upp en djup men annorlunda vänskap.

Förutom Cora och William finns där många andra personer, hennes socialistiska hushållerska och dennes förmögne beundrare, en sällsynt vacker och sjuklig prästhustru samt en svartmuskig ful men skicklig läkare som är förtjust i Cora. Alla de här karaktärerna i boken känns lite platta. De hade passat i en filmatisering, ni vet ett brittiskt kostymdrama med förtjusande flickor. Eller, visst är doktorn känslosam så det förslår men jag vet inte, de når inte fram till mig. Dessutom känns det som historien går på tomgång ett tag i mitten och jag ökar på tempot i läsningen för att kunna bli klar och pricka av en hyllvärmare.

Cora är egentligen en spännande karaktär som trots att hon är rik gillar att flänga runt i skogen i herrkläder och studera vetenskapliga fenomen. Hon är normbrytande precis som Alma i Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter men Alma gör det bättre. Jag älskar också tidsepoken som boken utspelar sig i och boken tar upp viktiga samhällsfenomen som dåtidens förväntningar på kvinnors beteende och de fattiga arbetarklasskvarterern i London. Dessutom kryddat med lite mystik! Men boken hittar aldrig fram till mitt hjärta och jag bryr mig inte riktigt om hur det ska gå för någon tyvärr. Det här är en bok som inte kommer att få bo kvar hos mig utan istället förpassas till ett bokbytarskåp.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 28 november 2021
Mitt betyg: 3/5

Fallet Meursault

I mars köpte jag ett gäng böcker där jag fokuserade på antingen feminism eller böcker från länder jag ej tidigare läst. Algeriet hörde till den sistnämnda kategorin och Fallet Meursalt intresserade mig eftersom den relaterar till Främlingen vilken jag läst två gånger på svenska och en gång på franska. Eftersom jag dock har fiskpinneminne, trots tre omläsningar och en bokblogg, så märkte jag ändå under läsningen av Fallet Meursalt att jag inte mindes så många detaljer från Främlingen.

Meursalt är alltså mannen som sköt ”en arab” i Camus bok och den här bokens huvudperson är ingen mindre än Haroun, bror till just den skjutne araben som faktiskt hette Moussa. Harouns hela liv präglas av mordet på hans bror och den sorg han och mamman genomlider och sättet de så småningom försöker skipa rättvisa på.

Boken är ganska annorlunda skriven. Den är skriven i första person och Haroun vänder sig ofta med direkt tilltal till läsaren samtidigt som han slingrar sig igenom sitt livs berättelse och gång på gång återvänder till mordet på sin bror. Mordet har ju skett i verkligheten i den här berättelsen där även Camus bok har blivit utgiven fast då av Meursalt själv. Bitvis har jag lite svårt att hänga med i alla Harouns resonemang men det är ändå snyggt hur han berättar, förklarar och bemöter saker från Främlingen.

Det han framförallt gör att ge den ”okända araben” en identitet istället för att bara vara en sådan där arab/svart/kines/insert valfri ”exotisk” nationalitet på en karaktär i vilken bok/film som helst som behandlar alla icke-européer/nordamerikaner som identitetslösa bifigurer. Han snuddar också vid revolutionen där Algeriet frigjorde sig från Frankrike under 50-talet och det hade jag gärna läst mer om. Det står på baksidan att det går bra att läsa Fallet Meursalt fristående men jag tror definitivt att den är som allra mest intressant att läsa i relation till Främlingen.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 8 december 2021
Mitt betyg: 3/5

Allt jag önskar mig till jul

Bolouris debutroman var min inkörsport till julromaner. Jag läste den på engelska för ca fem år sedan och tyckte mycket om den. Därför var mina förväntningar ganska stora när jag valde denna roman som årets första julroman, även om jag sedan november 2016 läst ett gäng julromaner.

Nick är en nyligen avskedad och arbetslös, numera fattig jurist som får ett tillfälligt jobb som jultomte i ett köpcentrum. En dag kommer en liten kille och önskar sig att hans mamma, änkan Sarah, ska bli lycklig till jul. Nick drunknar i Sarahs bruna ögon men känner samtidigt att en fattig extraknäcks-jultomte inte är vad hon förtjänar. Istället tussar han ihop henne med sin bästa kompis och rumskompis Matt men ju längre de dejtar desto mer inser Nick att han är totalt nerkärad i Sarah. Inte så bra.

Den här boken är skriven med den typ av rappa humoristiska språk som jag troligtvis älskade när jag läste hennes debut men som jag sedan dess kommit att bli betydligt mindre förtjust i. Jag avbröt t.o.m. en dylik julroman förra året men eftersom det här var Bolouri ville jag ge den en chans. Jag vänjer mig ju längre in i boken jag kommer och det är trivsamt att läsa om Nick och Sarah men den dramaturgiska kurvan blir lite trist hela den långa vägen fram till målet. Det blir också lite för sliskigt med den lille pojken, Nicks slutgiltiga jobb och den trebente jycken.

Jag har kommit att föredra feelgood med svärta och även om Sarah på pappret är en änka så berörs jag inte av hennes situation trots några fällda tårar från de inblandade karaktärerna under bokens gång. Allting är lite för platt och jag är ganska ointresserad att läsa om Londons it-människor och flådiga bröllop. Min största behållning av boken blir nog inblicken i de vedervärdiga arbetsförhållande som verkar råda för brittiska jurister rent generellt.

Förlag: Printz publishing
Utläst: 3 december 2021
Mitt betyg: 3/5

Alfahannen (måndagsmikron på en tisdag)

Varför läste jag den?
Projekt Justitia. Jag har velat läsa den här serien så länge men aldrig kommit mig för förrän nu. Eftersom det är en serie finns det risk för spoilers här nedanför.

Vad handlar den om?
Jack Rappe är en medelålders skådis som gärna omger sig med unga tjejer. Ryktet säger att han inte är helt snäll mot dem och en dag hittas han huggen i magen i sin egen bastu. Vi får ännu en gång träffa Madeleine Edwards och Jonas Wahl i denna bok men Jonas har en lite annorlunda roll än tidigare. Här kliver också Shirin Sundin in på scenen för första gången.

Vad tyckte jag?
Jag älskar att personer återkommer och att man får lära känna dem ännu mer. Jag kan dock inte låta bli att förundras över hur Jonas Wahl släppts in i värmen igen efter den befogade landsflykt han fick ta till efter upplösningen i en av de andra böckerna. Den här boken handlar lite om Me Too-rörelsen innan den ens fanns och det här med att vara en utsatt ung kvinna i beroendeställning till framgångsrika sliskiga män. Wennstam fortsätter också att lyfta och bejaka den kvinnliga lusten på ett fint sätt även om det just här råkar innebära ett släng av otrohet.

Jag har dock lite svårt för den svartvita skildringen av Rappe, även om jag inte för en sekund tror att det är en osannolik beskrivning av män med storhetsvansinne, och det är detta som drar ner betyget till en trea denna gång.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
26 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Shirins första fall (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Vissa kvällar har jag lite svårt att somna och bläddrar då runt bland e-böckerna på Bokus play. Det var vid ett sådant tillfälle jag såg den här och tänkte att nu skulle jag äntligen ta tag i att läsa Wennstams Justitia-serie och vad passar väl bättre än att inleda med denna! (Även om jag nu sex böcker in i serien ännu inte har kommit fram till där vi är i tiden när den här boken utspelar sig. )

Vad handlar den om?
Shirin är en advokat som förekommer i Justitia-serien fr.o.m. tredje boken och här lyckas hon halvt med flit, halvt på ren slump att återvända till hennes första fall som försvarare. Ett fall hon i efterhand inte tycker att hon skötte särskilt väl. Fallet rörde en man som dömdes för att ha mördat en kvinna ute i skärgården och som nu frisläpps samtidigt som Shirin semestrar på i närheten av mordplatsen. Hon beger sig dit för att försöka bringa klarhet i sina tankar men är inte ensam…

Vad tyckte jag?
Lättläst, spännande och med viktiga undertoner. Precis som resten av böckerna i serien. Framför allt är jag glad att jag läste den här så att jag äntligen tog tag i denna serie!

Förlag: Bonnier Bookery
Utläst:
18 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Alla hjärtans mirakel (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag vet inte varför det tog så lång tid innan jag läste denna, kanske för att det är en novell. Annars brukar jag numera vänta max någon dag innan jag kastar mig över Simonas nya böcker. Den här läste jag för att stilla suget när jag insåg att en ny Simonabok faktiskt var på gång.

Vad handlar den om?
Minoo letar efter en man och kärleksängeln Astrild lägger sig i…

Vad tyckte jag?
Nu när jag skriver om den så ser jag att det faktiskt står erotisk novell på den här för min tanke när jag slog igen det var att det var en porrnovell. Den är såklart kortare än en roman så det blir en större andel sex i den men den var också ganska explicit och helt enkelt, ännu mer porrig mot hur hon brukar skriva. Jag känner igen mig i Simonas universum med hur hennes hjältinnor brukar vara (feministiska och matglada) och jag tycker att den slutar fint men jag föredrar romanerna.

Förlag: Lovereads
Utläst:
7 oktober 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Katthotellet vid kusten (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade lite svårt att somna en kväll och började läsa den här på mobilen. Jag har hört mycket gott om Deverts Dagboken jag aldrig skrev så jag var lite nyfiken på henne.

Vad handlar den om?
Jonna blir lurad ekonomiskt av sitt ex och står plötsligt på bar backe med sina fyra katter. Hon ringer sin farfar som hon inte träffat på typ 20 år och flyttar hem till honom i ett minihus på hans tomt ute på Räkholmen vis kusten. Där träffar hon nya vänner och potentiella kärlekar och genomgår en del sorger och besvär.

Vad tyckte jag?
Först tyckte jag att inledningen var ganska osannolik med hur Jonna tar kontakt med sin farfar och flyttar hem dit. Sen gillade jag den ett tag och det var mysigt att läsa om Jonnas vänskap med hårfrisörskan samt om hennes katter. Någonstans i mitten har Jonna två möjliga pojkvänner på g och här lägger jag ifrån mig boken i säkert en vecka. Jag stör mig på hur oschysst och nonchalant hon behandlar den ena och den andra tillför liksom ingenting till berättelsen utan hade kunnat strykas helt och hållet. Till sist vill jag ändå ha boken utläst så jag plockar upp den igen och avslutar den lite snabbt men den hamnar inte bland mina feelgoodfavoriter. De ska vara lite lättsmälta ja, men den här blev nog lite för simpel för min smak. Ett plus för kattskildringarna dock, de var trevliga.

Förlag: Printz publishing
Utläst:
15 augusti 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sargassohavet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en av vårens kurslitteraturböcker som jag påpassligt nog även gjorde till bokcirkelbok. Två flugor ni vet!

Vad handlar den om?
För dig som inte vet det är Sargassohavet en slags replik på Jane Eyre. Här får vi lära känna Bertha (the mad woman in the attic) innan hon blir Bertha och ta del av hennes uppväxt samt tidiga äktenskap med Mr Rochester. Hon heter Antoinette och vi får hennes perspektiv på saker och ting men en del är även Mr Rochesters perspektiv när han kommer till de karibiska öarna för att gifta sig och bo med Antoinette där.

Boken börjar strax efter att slavägande blivit förbjudet i de brittiska kolonierna och Antoinettes mamma som var slavägare fördrivs av de svarta f.d. slavarna men då hon är kreol hör hon inte heller hemma bland de vita. Antoinettes lillebror dör och mamman blir, inte så konstigt, deprimerad av detta men gifter sig så småningom med en brittisk man som när han dör lämnar sin förmögenhet till Antoinette. Detta är anledningen till att hon blir insnärjd i äktenskapet med Mr Rochester som bara vill åt hennes pengar.

Vad tyckte jag?
Jean Rhys föddes i Karibien och har en viss inblick i hur det var för de kreoler som bodde där. Hon flyttade sedermera till Storbritannien och levde resten av sitt liv där. Hennes tanke med boken är att försöka ge upprättelse till Antoinette och där Jane Eyre ser ett vilddjur på vinden så visar hon oss en mer mänsklig Antoinette som inte blivit särskilt väl behandlad.

Eftersom jag läst och älskat Jane Eyre tyckte jag att det var väldigt spännande att läsa den här boken och få just en annan bild av Antoinette/Bertha. Där Mr Rochester och andra hävdar att galenskapen ligger i generna vad gäller Antoinette och hennes mamma så visar Rhys ganska tydligt vad det är som gör att kvinnorna, med all rätta, mår psykiskt dåligt.

Hade jag inte läst Jane Eyre vet jag dock inte om jag skulle funnit boken så intressant. Den var väldigt bra som kurslitteratur men den var snårigt skriven och stundtals lite märklig. Jag är ändå glad att jag äntligen har läst den men fler Rhys lär det inte bli.

Förlag: Modernista
Utläst:
18 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format