Kategori: Betyg 3

Min far

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner1 kommentar

Min bokcirkel ville läsa Ernaux och inte mig emot eftersom jag ändå hade en plan på att rätt snabbt läsa mina e-böcker av Ernaux då jag vill rensa läsplattan på hyllvärmare. Nu var jag ju inte överväldigad av En flickas memoarer men jag ville gärna ge henne en ny chans och just Min far har jag sent omsider insett att jag läste på franska för drygt 20 år sedan så det var kul att läsa om den. Inte för att jag mindes något av den franska versionen…

Det tog ett tag för mig att koppla att Min Far & Kvinnan är två böcker men det är också två väldigt korta böcker vilka tillsammans är på 173 sidor. Min Far handlar således om Annie Ernauxs pappa. Han togs ur skolan tidigt och blev stalldräng för att hjälpa till att försörja familjen. Efter en sväng hos militären började han istället på fabriken där han kom att träffa Ernauxs mamma. Hon hade en dröm om en affär och de blev handlare/caféägare.

Ernaux redogör för olika epoker i sin fars liv fram till hans död. Jag tycker inte att man kommer honom riktigt nära utan fokus är på att de hade det knapert men att de skulle nöja sig med det de hade. Och att han är lantlig och enkel utav sig och inte skäms för det medan Ernauxs mamma vill vara lite förmer. Han bryr sig inte om muséer eller ett korrekt språk och förstår sig inte på Ernauxs önskan att studera vidare.

Ernaux skriver i slutet av boken: ” Nu har jag  avslutat min uppgift att föra fram i ljuset det arv som jag tvingades lämna på tröskeln till den borgerliga och kultiverade världen, när jag trädde in i den.” Och det är precis det hon gör i Min far; redogör för sin enkla bakgrund genom att beskriva människorna och byn och sin egen relation till dem. Jag tycker bättre om den här än En flickas memoarer men det är fortfarande väldigt mycket distans i hennes sätt att skriva och jag upplever henne som lite kyligt betraktande.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Sällskapsmänniskor

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, Recensioner2 kommentarer

Jag lyckades vara snabb på bollen och få ett ex av Sällskapsmänniskor från Kollektivet – en bokcirkel. Då jag älskade Queenie var jag väldigt pepp på den här och jag prioriterade upp den i läshögen eftersom grundtanken i Kollektivet är att man helst ska skicka sin bok vidare efter läsning.

I Sällskapsmänniskor möter vi den oduglige karlsloken Cyril Penningtons fem barn: Nikisha, Danny, Dimple, Lizzie och Prynce. De har fyra olika mammor och har inte direkt något med varandra att göra förutom den enda gången Cyril tar med dem alla till en park så att de ska se varandra och hädanefter veta att de är syskon och inte råka ligga med varandra.

Omkring 15 år efter parkmötet råkar den nu 30-åriga Dimple ut för en obehaglig händelse – ett problem kan vi säga – varpå hon kontaktar sin äldsta syster, Nikisha, för hjälp. Denne ringer i sin tur upp alla de andra och de träffas hemma hos Dimple. Händelsen binder dem samman, trots att alla inte är direkt pepp på det, och de måste nu arbeta tillsammans för att lösa problemet vilket långsamt knyter dem närmare varandra.

Första kapitlet är helt fantastiskt men tyvärr blev jag därefter lite besviken på den här boken. Problemet är liksom väldigt skruvat och otrovärdigt, det påminner lite om en annan bok jag läst och gillat men där tyckte jag om det skruvade. Men här känns det som att grunden för hela berättelsen är fel. Jag tycker nämligen jättemycket om de fem olika syskonen och hade gärna läst en berättelse om dem på ett annat sätt.

Carty-Williams är fortfarande rolig och lättläst men allting känns mer tunt och faller oftare platt i den här boken än Queenie. Precis som i Queenie så lyfter hon olika viktiga samhällsproblem men det når inte fram till mig på samma sätt.  Omslaget är dock riktigt läckert och för dig som inte känner till Hadil Mohamed så rekommenderar jag dig att spana in hennes verk på @io_designstudio.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 27 januari 2023
Mitt betyg: 3/5

Hatet

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Jag skaffade den här för åtta år sen och nu blev den äntligen läst. Sveland fick ett brev hem som mordhotade henne och hon insåg snart hur mycket liknande skit som hon bara skrattat bort genom åren och blev istället arg och bestämde sig för att skriva en bok om antifeminism och allt det kvinnohat som finns där ute i världen och på nätet.

Hon varvar korta personliga månadsbetraktelser, som t.ex. om hur hennes lille son börjar kolla i kikhålet innan de går ut så att mamma ska veta att ingen är där, med längre faktabaserade kapitel om olika typer av antifeminism. Det handlar om dokumentären Könskriget som jag aldrig såg när det begav sig men som liksom merparten av alla dokumentärer låter felvinklad och överdriven för att ge rätt effekt. 

Det handlar om när F! kom och hur media skrev ner utseendet på de politiker och människor som engagerade sig där så att många hoppade av. Jag är såklart för media men ogillar den typ av drev som ofta uppstår när det finns chans till klick. Kapitlet om Breivik som visar hur antifeminister ofta också är rasister är skrämmande läsning och så finns där en hel del män omnämnda i boken som verkar ha som sitt livsprojekt att hata kvinnor.

Oavsett vad du tycker om Maria Sveland idag så visar den här boken tydligt hur det finns en alldeles för stor tolerans för hat, hot och förödmjukelse av kvinnor i Sverige idag och det här är fortfarande aktuellt åtta år senare. Jag vet inte exakt vad men något gör att mitt betyg landar i en trea bara. Kanske att Sveland känns lite för svartvit i sina resonemang men jag tycker absolut det är en bok värd att läsa.

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Love Hurts

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Love Hurts fick jag ”ärva” av sambon efter att jag läst och gillat Alena. Det är en samling serienoveller vilka alla, precis som namnet antyder, handlar om kärlek med en twist som allt som oftast är blodig. Många av novellerna är väldigt roliga och det finns något för nästan alla här i från mer renodlad skräck till science fiction. Vissa är bättre och andra lite tristare men alla är väldigt snyggt tecknade och det finns lite kul fun facts längst bak i boken. Möjligtvis blir det lite kaka på kaka att sträckläsa albumet så som jag gjorde men det var också roligt att bara sluka det i ett enda stycke.

Serien om hon som tar livet av sig själv för att kunna fortsätta stalka sitt numera döda ex även i döden var riktigt sjuk. Den mobbade flickan som återvänder för att mörda alla på en klassåterträff men åker till fel träff och då aldrig får vet att killen hon en gång var kär i också hade en crush på henne var lite sorgsen. Kim nämner i slutordet en sida som blivit en favorit bland fansen där två stycken som slåss till sist omfamnar varandra och samtidigt sticker en kniv i ryggen på varandra vilken är väldigt vacker i allt det brutala. Tro nu inte att jag uppmuntrar våld utan ta det här för vad det är, ett seriealbum.

Förlag: Dark horse
Utläst: 31 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Kurs i självutplåning

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Den här köpte jag för ca sex år sen då jag var på seriefestival. Jag hade och har fortfarande inte direkt någon aning om vem Bromander är utan jag ryckte bara några album som såg kul ut.

Man kan kalla det en novellsamling fast i serieformat. Det är en samling av olika serier som han ritat under flera års tid och visa har tidigare publicerats på andra ställen. Bäst tycker jag om titelspåret/-serien vad det nu kallas i den här formen. Den handlar om en amatörteater-kvinna som åker på clownläger, en slags teaterkurs där man ska finna sin inre clown. Lägret är fullt av olika mer eller mindre klichéartade karaktärer men det visar sig att den kände och karismatiske kursledaren i själva verket är ett svin och huvudpersonen lyckas avslöja honom.

Några serier låter som om de baseras på verkliga händelser och jag googlar febrilt för att utröna ursprunget. När jag läst klart hela albumet så kommer allra sist några förklarande sidor där Bromander skriver just varifrån han fått idén och lite sådant. Så läs gärna där efter varje serie. Det är mycket ensamhet arbetarklass i serierna och Chefen handlar om osäkra anställningar inom telemarketingbranschen vilket jag kan tänka mig att många idag har erfarenhet av. Jag har faktiskt själv jobbat på ett sådant företag en kort period och vem vet vad jag hade sysslat med idag om de inte konkat under min graviditet?

På det stora hela är det ett underhållande album men jag tycker det är lite ojämnt emellanåt. Jag har mest läst Liv Strömquist och några andra men det här är lite mer Kristian Lundberg-feeling ibland. Liksom bara: så här rutten är världen för många av oss och that’s it. Bromander har även skrivit en del prosa och flera pjäser och lite nyfiken blir jag ändå på trilogin Riv alla tempel (om bodybuilding och urspårade kroppsideal), Vän av ordning, (om näthat och rasism) och Bara en kram (om en destruktiv kulturman). Jag ser nu att den här filmatiserats och sänts som tv-serie på SVT en gång i tiden. Kul!

Förlag: Galago
Utläst: 30 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Kärlen

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Det här var den andra av de två noveller jag fick med min Letto när jag köpte den för ca fyra år sedan. Mathias är ganska nyligen skild och bor med sin dotter i ett hus nära skogen. En dag går hon dit och leker med sin kompis och när hon kommer hem igen så märker Mathias steg för steg att något är fel.

Jag insåg rätt snabbt vad som hänt med dottern i den här novellen men eftersom Mathias själv inte gjorde det så var det spännande läsning att följa med honom på det äventyret. Jag visste ju inte heller exakt vad som skulle hända så den var definitivt bra uppbyggd med läskiga element. Ett plus för blandningen med diskbänksrealismen där Mathias har en sårig relation med sin exfru och de vardagliga fina dialogerna och hans tankar kring föräldraskapet.

Förlag: Mix förlag
Utläst: 15 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Port Michèle

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

När jag satt och gick igenom mina olästa böcker så insåg jag plötsligt att två av titlarna var noveller vilket betydde ett hurra för min läsutmaning om att hinna läsa ett visst antal hyllvärmare!

Port Michèle är en liten rymdhamn dit huvudpersonen anländer. Han bor på en planet där det finns xenotech, ett slags gift i bl.a. iglar vilket ger hallucinationer och därefter döden till den som utsätts för det. Av någon anledning är han immun mot det dödliga och han jobbar med att rensa bort giftet ungefär som en minröjare och går ständigt omkring trippad. Han minns inte vem han är eller vad han heter. I Port Michèle träffar han en Brigitte Bardot-klon som vill därifrån. Hon ber honom om hjälp och han ställer motvilligt upp. Något som får långtgående konsekvenser för honom.

Nog är det sci-fi det här och nja, jag är inte helt såld på genren. Det är också väldigt mörkt, och maskulint på något sätt. Känns lite som att Humphrey Bogart ska glida in eller som att vi rör oss i den evigt mörka Bladerunner (ser någon någonsin vad som faktiskt händer i den filmen?). Samtidigt är det lite sorgligt och tankeväckande. Vad vet vi egentligen om framtiden?

”Den enda plats som är tjänlig för människor att bo på är gamla Jorden.”
[…]
”Även om Jorden hade funnits skulle vi aldrig kunna ta oss dit. Även om vi hade kunnat ta oss dit skulle vi inte kunna andas luften.”

Förlag: Mix förlag
Utläst: 14 december 2022
Mitt betyg: 3/5

Familjelexikon

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Familjelexikon var en bokcirkelbok till en träff i oktober och när vi träffades hade jag bara läst knappt hälften. Jag kände mig inte direkt pepp på att läsa vidare men de andra i cirkeln gillade den. Så efter träffen tvingade jag mig att läsa klart den men njae, jag blev inte direkt mer positivt inställd.

Boken är självbiografisk och Natalia Ginzburgs berättar om sin familj och en rad andra människor som hon stött på under livet. Det som är intressant är att läsa om Mussolinitiden. Ginzburgs familj var motståndare och gömde antifascister under den här tiden. Om jag minns rätt så var även en av hennes bröder en ganska aktiv spridare av antifascistiska åsikter och fick fly utomlands. Själv gifter hon sig med en ryskjudisk man och de tvingas också gömma sig under kriget.

Det finns en hel del humor och kärvänlighet i boken. Det är fint med alla uttryck som familjen använder sig av, ni vet sådana där fraser som anspelar på något som familjen varit med om. I min familj har vi t.ex. ”Possenhofenspagetti” vilket åsyftar den gången vi bilade genom Europa och i Possenhoffen blev serverade klumpkokt spagetti. Så det finns definitivt humor i boken men jag vet inte, det är för många personer och bihistorier som beskrivs i detalj och jag tappar lite tråden. Boken verkar ju dock vara allmänt uppskattad så kanske var det bara jag som inte var i fas för den just då.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 17 oktober 2022
Mitt betyg: 3/5

En flickas memoarer

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Den allra sista boken jag läste med min feministiska bokcirkel blev En flickas memoarer. En bok där Ernaux går tillbaka i tiden till sommaren 1958 då hon upplevde något tillsammans med en ung man på ett kollo där hon arbetade som 18-åring. Han väcker något i henne och hon blir kanske inte direkt kär men mer besatt av att vara åtrådd och det är en helt ny känsla för henne. Han glömmer henne förmodligen väldigt snabbt men åren går och ännu efter 60 år kan hon inte riktigt släppa honom.

Det är svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den unga flickan Annie. Hon är å enda sidan pinsamt desperat och verkar inte förstå att de andra gör henne till åtlöje. Å andra sidan så vill hon så himla gärna uppnå den här första känslan hon fick den där kvällen, igen. Och ju mer vi pratade på bokcirkeln desto mer insåg de flesta av oss av vi betett oss ganska likt Annie någon gång i vår ungdom.

Förutom att Ernaux berättar vad som hände så beskriver hon i detalj hur hon tänker och hur hon tänker kring vad hon ska skriva. Just de här metabitarna tycker jag blir tradiga medan andra i bokcirkeln uppskattade dem, åtminstone till en början. Överlag så kände jag mig aldrig direkt dragen till boken och jag fick tvinga mig själv att läsa klart den. Däremot var det en ganska bra bokcirkelbok som passade bra att vrida och vända på och flera gånger fick jag fundera över vad jag egentligen tyckte och hur jag tolkade henne.

Jag har tydligen läst La Place på franska för ca 22 år sedan och av den historien minns jag ingenting men jag har ett exemplar av just Min far & kvinnan och tänker faktiskt ge henne en till chans då jag inte vill avfärda henne helt. Eventuellt ger jag mig på Omständigheter också så att jag sedan kan ge ett mer rättvist omdöme av hennes författarskap.

Förlag: Norstedts
Utläst: 14 november 2022
Mitt betyg: 3/5

Kyss mig först

Den Av bokdivisioneni Betyg 3, RecensionerLämna en kommentar

Kyss mig först hamnade hos mig i december 2013 då Modernista bjöd på lite gratis e-böcker. Så här åtta års bloggerfarenhet senare så har jag väl lärt mig att det oftast inte är de allra bästa böckerna som bjuds ut gratis eller reas kraftigt. Faktum är att förlaget inte ens har kvar den här boken på sin hemsida fastän den fortfarande går att köpa som inbunden hos ex. Adlibris. Å andra sidan kanske Modernista rensar regelbundet, det är inget av mina favoritförlag.

Boken handlar om Leila som jobbar hemifrån med att testa mjukvara samt hänger på ett filosofiforum och diskuterar etik och moral. En dag blir hon kontaktad av forumets skapare som erbjuder henne ett jobb där hon ska låtsas vara en person som tagit livet av sig så att denne fortsätter att uppdatera facebook, svarar på mejl etc. för att inte nära och kära ska fatta att man är död. Leila tar jobbet och tillbringar några veckor med att lära känna Tess innan hon tar över hennes online-liv. Men, som vem som helst kan räkna ut, är inte jobbet så enkelt som det låter och särskilt inte när döda Tess (dvs Leila) plötsligt blir kontaktad av en man som inte alls figurerat i bakgrundsforskningen men som uppenbarligen känner/känt Tess.

Ja, alltså, premissen för den här boken är ju rätt sjuk. Men Leila mår inte bra, hon är ensam i livet sen hennes mamma dött och hon har inga direkta vänner hon umgås med. Dessutom tycker hon inte att självmord är fel utan att det är upp till var och en att bestämma när man vill dö så i hennes värld är det här jobberbjudandet inget konstigt direkt.

Det börjar rätt bra men ett tag på mitten så blir det så sjukt segt där Leila samlar in all information hon kan om Tess vilket känns helt onödigt mycket och det är tradig läsning men ok, hon får faktiskt användning för en hel del under tidens gång. Stundtals är det dock ändå spännande och intressant och Leilas personlighet är hyfsat trovärdig men inte hela vägen. Jag kan tänka mig att den här boken hade varit bättre som en film faktiskt.

Förlag: Modernista
Utläst: 3 november 2022
Mitt betyg: 3/5