Katthotellet vid kusten (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag hade lite svårt att somna en kväll och började läsa den här på mobilen. Jag har hört mycket gott om Deverts Dagboken jag aldrig skrev så jag var lite nyfiken på henne.

Vad handlar den om?
Jonna blir lurad ekonomiskt av sitt ex och står plötsligt på bar backe med sina fyra katter. Hon ringer sin farfar som hon inte träffat på typ 20 år och flyttar hem till honom i ett minihus på hans tomt ute på Räkholmen vis kusten. Där träffar hon nya vänner och potentiella kärlekar och genomgår en del sorger och besvär.

Vad tyckte jag?
Först tyckte jag att inledningen var ganska osannolik med hur Jonna tar kontakt med sin farfar och flyttar hem dit. Sen gillade jag den ett tag och det var mysigt att läsa om Jonnas vänskap med hårfrisörskan samt om hennes katter. Någonstans i mitten har Jonna två möjliga pojkvänner på g och här lägger jag ifrån mig boken i säkert en vecka. Jag stör mig på hur oschysst och nonchalant hon behandlar den ena och den andra tillför liksom ingenting till berättelsen utan hade kunnat strykas helt och hållet. Till sist vill jag ändå ha boken utläst så jag plockar upp den igen och avslutar den lite snabbt men den hamnar inte bland mina feelgoodfavoriter. De ska vara lite lättsmälta ja, men den här blev nog lite för simpel för min smak. Ett plus för kattskildringarna dock, de var trevliga.

Förlag: Printz publishing
Utläst:
15 augusti 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Sargassohavet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Ännu en av vårens kurslitteraturböcker som jag påpassligt nog även gjorde till bokcirkelbok. Två flugor ni vet!

Vad handlar den om?
För dig som inte vet det är Sargassohavet en slags replik på Jane Eyre. Här får vi lära känna Bertha (the mad woman in the attic) innan hon blir Bertha och ta del av hennes uppväxt samt tidiga äktenskap med Mr Rochester. Hon heter Antoinette och vi får hennes perspektiv på saker och ting men en del är även Mr Rochesters perspektiv när han kommer till de karibiska öarna för att gifta sig och bo med Antoinette där.

Boken börjar strax efter att slavägande blivit förbjudet i de brittiska kolonierna och Antoinettes mamma som var slavägare fördrivs av de svarta f.d. slavarna men då hon är kreol hör hon inte heller hemma bland de vita. Antoinettes lillebror dör och mamman blir, inte så konstigt, deprimerad av detta men gifter sig så småningom med en brittisk man som när han dör lämnar sin förmögenhet till Antoinette. Detta är anledningen till att hon blir insnärjd i äktenskapet med Mr Rochester som bara vill åt hennes pengar.

Vad tyckte jag?
Jean Rhys föddes i Karibien och har en viss inblick i hur det var för de kreoler som bodde där. Hon flyttade sedermera till Storbritannien och levde resten av sitt liv där. Hennes tanke med boken är att försöka ge upprättelse till Antoinette och där Jane Eyre ser ett vilddjur på vinden så visar hon oss en mer mänsklig Antoinette som inte blivit särskilt väl behandlad.

Eftersom jag läst och älskat Jane Eyre tyckte jag att det var väldigt spännande att läsa den här boken och få just en annan bild av Antoinette/Bertha. Där Mr Rochester och andra hävdar att galenskapen ligger i generna vad gäller Antoinette och hennes mamma så visar Rhys ganska tydligt vad det är som gör att kvinnorna, med all rätta, mår psykiskt dåligt.

Hade jag inte läst Jane Eyre vet jag dock inte om jag skulle funnit boken så intressant. Den var väldigt bra som kurslitteratur men den var snårigt skriven och stundtals lite märklig. Jag är ändå glad att jag äntligen har läst den men fler Rhys lär det inte bli.

Förlag: Modernista
Utläst:
18 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

A Mercy

Den allra första skönlitterära boken jag läste i vårens kurs var A Mercy. Det är faktiskt den första boken jag läser av Morrison men troligen inte den sista.

Boken utspelar sig under slutet av 1600-talet i USA där den holländske mannen Jacob Vaark egentligen ogillar slavhandel men han accepterar ändå flickan Florens som en delbetalning av en skuld. Florens mamma ber honom att ta flickan och känslan av att bli avvisad av sin egen mor är något som tynger Florens under livet. Florens får det trots allt relativt bra hos Jacob och hans fru Rebekka där också tjänarna Lina och Sorrow bor. Lina är en native american och Sorrow dotter till en kapten och en slav på ett förlist slavhandelsskepp. Ett par år längre fram blir Florens kär i en man som hjälper Jacob med arbete, han är svart men fri och när Rebekka senare blir sjuk sänder hon iväg Florens för att hämta honom. En ganska farlig resa för en ung, ensam svart kvinna och som inte slutar som Florens vill.

Handlingen är på sätt och vis sekundär i den här boken, och dessutom lite snårig att förklara, men det du får är en bok som diskuterar rasism och kvinnors förutsättningar ända tillbaka till kolonialismens (och rasismens) begynnelse. Du lär känna en rad människor med olika svåra bakgrundsöden och stundtals hårda liv. Det handlar om relationen mellan kvinnor och män, föräldrar och barn och om längtan efter kärlek, tillhörighet och även rikedom.

Boken är skriven ur olika perspektiv, d.vs. ibland är det Florens i första person som skriver och då är stilen lite mer naiv och korthuggen, och ibland är det i tredje person. Inledningsvis gjorde detta att jag hade lite svårt att hänga med i boken men när jag kom in i den så gick det bättre men den är inte helt enkel. Jag förstår att min lärare valde den här boken då det finns mycket att diskutera kring både form och innehåll och jag tänker att den även skulle göra sig bra som en bokcirkelbok. Boken gör mig nyfiken på att fortsätta utforska Morrisons författarskap och jag tror att det finns många pärlor där som väntar på mig.

Förlag: Random House
Utläst: 30 mars 2021
Mitt betyg: 3/5

Love in a Fallen City

Sista boken ut ifrån kursen Postkoloniala litteraturstudier är novellsamlingen Love in a Fallen City. Vi läste titelnovellen under kursen men jag ville gärna läsa klart hela boken även om det dröjde ett tag.

Eileen Chang föddes 1920 och alla novellerna utspelar sig någonstans runt 30- och 40-talet i Hong Kong eller Shanghai. Alla har också en slags medelklass eller f.d. överklass i fokus och då är inte superrika men har likväl ett gäng hembiträden och dylikt anställda. I förordet läser jag att det var en sådan familj Chang själv kom ifrån där hennes gammelfarfar var rik men hennes far var mer intresserad av att röka opium, ha älskarinnor och emellanåt misshandla fru och barn.

Alla noveller handlar om kärlek, eller brist på kärlek, eller fel kärlek eller the things we do for love. Ta Weilong t.ex. som blir kär i George men han är inte kär i henne men vill gärna ha tillgång till hennes fasters rikedom. Då väljer Weilong till sist att prostituera sig för att få gifta sig med honom och försörja honom resten av livet. Sen har vi Ch’i-ch’iao som tvingas gifta sig med en sjuk krympling och inte får några pengar alls från hans släkt när han och hans föräldrar dött. Därefter får hon sina bägge barn att bli opiummissbrukare och hindrar dem från lyckliga äktenskap.

Alla noveller är inte olyckliga och miserabla men de flesta innehåller nog en hel del tragik på olika sätt. Det är familjen som väljer vem du ska gifta dig med och det är mer än en affärsuppgörelse än att det handlar om kärlek. Chang har ett väldigt fint öga för detaljer i hemmen och kläder och även fast novellerna handlar om tunga saker så är allt serverat på ett liksom sprött och delikat språk. Det ligger en filmisk, scenisk känsla över dem. Hon använder mycket färger i sina beskrivningar och benämner noggrant de kinesiska flickornas olika hudtoner på ett sätt som jag gissar var viktigt då.

Weilong followed the road down the mountain. The sun was already sinking in the west, and reds, purples, and yellows mingled in florid profusion behind the hills, like a picture on a cigar box. The hot sun had baked the banana trees and the palms till they were dry, yellow, and wispy, lika tobacco leaves. In the south, the sun sets quickly, and dusks lasts just a moment. The sun had not yet set, but far down the road, where the trees and haze blurred into a smooth greenish black, a crescent moon appeared.

Her short skirt ended above her knees, and her legs were light and nimble, as delicately made as wooden legs in a shop window; her skin was as smooth and glistening as freshly planed and oiled wood.

För mig som inte är särskilt inkörd i de kinesiska släktbenämningarna blev det ibland lite svårt att veta vem det var som avsågs när några av karaktärerna refererades till som Fourth Mistress eller Sixth Young Lady men andra gånger användes deras namn. Den filmiska känslan är vacker men gör det hela en aningen distanserat och ingen av novellerna kommer att leva kvar hos mig särskilt länge men ändå rekommenderar jag boken för ett stycke tidstypiska och finstämda intressanta noveller.

Förlag: Penguin Classics
Utläst: 14 juli 2021
Mitt betyg: 3/5

Underbarn

I maj läste vi och diskuterade Underbarn i en av mina bokcirklar. Det var min andra Roy Jacobsen och jag älskade verkligen De osynliga men har ännu inte kommit mig förr att läsa vidare om Ingrid, men jag ska.

I Underbarn kretsar det kring Finn som växer upp med sin mamma i en förort till Oslo på 1960-talet. Hans pappa lämnade dem tidigt för att bilda ny familj men omkom sedan i en arbetsplatsolycka. Finn har en halvsyster från pappa men de har aldrig haft någon kontakt förrän en dag när flickan riskerar att hamna på barnhem. Hans mamma bestämmer sig för att ta sig an flickan och det rör till det ganska mycket i Finns liv. Samtidigt har de en inneboende, eller inhysingen som han kallas, och han deltar i Finns liv på både gott och ont.

Det här är en väldigt bra uppväxtskildring av hur det är att vara ett lite fattigare förortsbarn på 60-talet. Eller, jag levde ju inte då men allting känns så himla tidstypiskt och det är både intressant och många gånger roligt. Det finns många referenser till både omvärldens händelser och det vardagliga livet. Som t.ex. blommiga tapeter och den första tv-apparaten.

Finns halvsyster visar sig vara inte riktigt som de andra barnen och det är inte alltid en lätt match för varken mamma eller Finn med den nya familjekonstellationen. Inhysningen Christian är svår att få grepp om och inte ens efter att jag läst ut boken vet jag riktigt hur jag ska förhålla mig till honom.

Jag lyssnade på boken och efter att ha kommit över det inledande störningsmomentet att Finn refererade till mamma som morsan hela tiden, vilket ju var tidstypiskt men ändå skavde lite i mina öron, så gillade jag inläsningen. Boken nådde dock inte hela vägen fram till mig utan den kändes kanske lite distanserad men den var väl läsvärd och en bra bokcirkelbok.

Förlag: Norstedts
Utläst: 30 maj 2021
Mitt betyg: 3/5

 

Lycka till med resten av livet (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Förra året började jag känna en tendens till att vara på väg att bli utmattad. Jag orkade inte med saker, hjärnan blev trött av att springa i skog och brodera och hela jag var väldigt trött. Den här boken dök upp i något sådant sammanhang och jag blev sugen på att läsa den.

Vad handlar den om?
Jag varken hade, eller har, någon aning om vem Isabel Boltenstern är men hon är bl.a. en svensk sportjournalist. Jag är ju generellt väldigt ointresserad av sport så det är väl därför jag inte har koll på henne. Hon gjorde karriär väldigt tidigt och i en mansdominerad bransch där hon kände sig tvungen att hela tiden ligga på topp för att bevisa att hon minsann också kunde någonting om sport. Detta ledde till utbrändhet och den här boken är hennes berättelse om det samt tips för hur man kan leva för att slippa bli utbränd.

Vad tyckte jag?
Det har gått drygt tre månader sedan jag läste boken och i nuläget minns jag dessvärre inte mycket alls. Jag tror att jag kände under läsningen att det ändå var ganska mycket jag inte kände igen mig i. Dels kan jag inte alls relatera till Isabels arbetssituation så jag själv jobbar i ett kvinnodominerat yrke med extremt små karriärsmöjligheter (lärare). Dels hade jag förvisso en del av symptomen hon radar upp men inte alla, och så var det alltid när jag googlade på utmattning vilket gjorde det svårt för mig att avgöra huruvida jag var det eller ej. Jag tror som sagt att jag inte var det, men hade kunnat bli om jag inte bromsat mycket.

Isabel ger många praktiska råd för hur den som är i riskzonen kan tänka för att (förhoppningsvis) slippa bli utmattad och det är bra. Likaså ger hon massvis med bra råd för den som trillat ner i diket och som behöver hjälp att ta sig upp. Hennes råd är också generellt bra för den som vill leva ett liv där du har ditt eget mående i fokus istället för önskan att hela tiden tillfredsställa andra.  Undertiteln ”varför helt okej är bra nog” behöver väldigt många människor idag ta till sig i den perfektionshets som råder. Även om boken inte hittade rakt in i mitt hjärta så tänker jag behålla den för att vid behov kunna bläddra igenom den och påminna mig själv om att världen inte behöver fler duktiga flickor.

Förlag: Mondial
Utläst:
31 mars 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Konsten att vara kvinna (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
På Internationella kvinnodagen lyssnade jag till en intervju med Moran och blev då väldigt nyfiken på hennes nya bok men jag tänkte att det kanske kunde vara bra att ha läst den här innan.

Vad handlar den om?
Boken beskriver hennes uppväxt och tidiga vuxenår och lyfter olika feministiska aspekter med en hel del, låt oss säga, uppseendeväckande ord och stycken.

Vad tyckte jag?
Alltså, nja. Hon säger en hel del bra och viktiga saker men de drunknar i hennes iver att vara så himla rolig hela tiden. Det är lite som att läsa ett stå upp-manus och det blir för mycket och lite för långdraget till sist. Jag föredrar nog faktiskt att lyssna på henne men hoppas ändå att den nya boken ska vara lite mer ”mogen” i sitt utförande.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst:
7 april 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

När sista strofen klingat ut (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Well, jag hade precis läst del 4 och såg ingen poäng i att vänta med del 5 för min sommartrötta hjärna. Trots att den utspelar sig kring jul. Jag har ärligt talat inte alls kommit igång med läsningen den här sommaren utan det går väldigt trögt och då var det skönt att läsa något bekant.

Vad handlar den om?
Det är som sagt juletid. Ankis barnbarn Maja har flyttat till henne för att läsa på gymnasiet i Visby och vi får lära känna henne ännu mer i den här boken. Ett gift par som Anki och Trygge träffat på en gemensam resa dyker upp på ön där den ene utreder det mystiska försvinnandet av hans gammelmoster missionären. En rad hemligheter ligger begravda och som grädde på moset blir det dessutom en rejäl snöstorm som lamslår Gotland.

Vad tyckte jag?
Jag tyckte om att få lära känna Maja lite mer och jag blir väldigt sugen på att ta en fika på Ardrebo B&B i sommar. En fortsatt trevlig serie men jag håller de första tre lite högre än de här sista två. Jag kan inte svara på exakt varför det är så. Kanske beror det dock på min trötta hjärna? Kommer det en sjätte del så vill jag hur som helst läsa den också.

Förlag: Lind & Co
Utläst:
3 juni 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Som daggen stilla kysst (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
När jag var klar med min tenta var jag helt urlakad men hade svårt att sova. Då passar det fint med något bekant och lättläst och jag letade upp del 4 om Anki och Tryggve!

Vad handlar den om?
Det är dags för bröllop i Mullvalds men inte vilket bröllop som helst utan ett rejält ett med allsköns olika titlar till folk med olika uppgifter. Anki och Tryggve hjälper till under bröllopet när plötsligt den äkta maken är försvunnen och det finns blodspår i källaren.

Vad tyckte jag?
Det var kul att läsa om det traditionella gotländska bröllopet och hur alla människor hjälpte till i olika roller. En fin idé att ha ett värdpar så att brudparets föräldrar kan njuta av bröllopet i lugn och ro. Fast det kanske man alltid har? Jag har aldrig gift mig. 🙂 Som vanligt så tycker jag mycket om att läsa om den vardagliga lunken för Anki med hennes hästar och Tryggves promenader med Putte. Gotland är så fint beskrivet och det är så roligt att de rör sig i precis de trakterna som jag brukar vara i när jag besöker Gotland. Det som drar ner betyget lite den här gången är att jag inte tycker att själva fallet med försvinnandet blir lika intressant som det brukar vara. Men underhållen blev jag likväl!

Förlag: Lind & Co
Utläst:
1 juni 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Utvandringens tid

utvandringens-tid

I kursen Postkoloniala litteraturstudier som jag läser just nu skulle vi bl.a. läsa den här boken för att diskutera postkolonialism och genus. Salih var okänd för mig men desto kändare ute i världen och han har utnämnts till en av de viktigaste arabiska författarna. Salih föddes i Sudan men tillbringade en stor del av sitt liv utomlands, framför allt i London.

Utvandringens tid kom ut 1966 och den berättar historien om Mustafa Sa’id, en man som slår sig ned i den lilla byn Wad Hamid bredvid Nilen i Sudan och gifter sig med en lokal kvinna. Strax därefter återvänder bokens namnlöse berättare till byn efter att ha studerat i England i flera år. Inom kort träffas Mustafa och  berättaren ett par gånger och Mustafa berättar då delar av sitt livs historia. Han har också studerat och bott i England och där haft flera fruar och han har en rad hemligheter. Genom boken rullas Mustafas liv upp och det är ibland berättaren som leder oss igenom historien och ibland Mustafa själv.

Jag hade lite svårt att komma in i boken och tyckte den var lite långrandig. Det lättar mot mitten men avtar på slutet igen. Hade jag inte läst den som en del av kursen hade jag nog inte greppat poängen för så smart är jag inte riktigt. 🙂 Mustafa åker till England och spelar på en överdriven orientalisk identitet, han förför brittiska kvinnor och lämnar dem desperata och suicida. Det blir som en hämnd för kolonialismen när han tar makten över kvinnorna. Han är också väldigt framgångsrik och populär bland den brittiska överklassen och ljuger hejvilt om vissa saker men tar ändå alla med storm. Flera år efteråt när berättaren träffar britter så minns de än den fantastiske Mustafa Sa’id.

Det finns hela uppsatser och böcker skrivna om den här boken och det finns väldigt mycket symbolik i den men som sagt så ser jag inte allt. Mustafa är t.ex. född samma år som Sudan koloniserades och dör när landet blir självständigt. Jag var ganska stressad och trött när jag läste den och skulle nog ha tagit det lugnare för att förstå och komma ihåg lite mer. Vi får se om den dyker upp i den kommande tentan för i så fall får jag lusläsa den lite mer. Om inte annat så kan jag nu bocka av Sudan på min läskarta!

Förlag: Leopard förlag
Utläst: 13 maj 2021
Mitt betyg: 3/5