Låt mig berätta allt är den fjärde boken av Carolina Säfstrand som jag läser. Jag tyckte mycket om hennes serie Vid livets vägskäl och reserverade denna bok på biblioteket så fort den kom ut.
Ulrica är 45 år, singel och hennes son har precis lämnat deras hem i Skåne för att plugga i andra änden av Sverige. Med stöd av bästa väninnan bestämmer hon sig för att ta en semester på Ven, ön där hennes mamma en gång växte upp men som sedan Ulrica varit liten väckt oerhört starka känslor hos hennes mamma och blivit tabu att tala om i hemmet. Ulrica vill veta vad som ligger bakom mammans känslor och åker i smyg till ön.
På ön bor Bea, som nyss blivit pensionär och dessförinnan ofrivilligt singel då hennes man lämnat henne för en annan kvinna. Bea vill egentligen helst inte umgås med någon men en dag tappar Ulrica något som Bea hittar. Det får henne att undra vem Ulrica är och vad hon egentligen gör på ön.
Det här är en feelgood och, som väntat från Säfstrand, en bra sådan med mycket svärta men också glädje, samvaro, vänskap och kanske en touch av kärlek. Det är skönt att kärleken inte är i fokus utan det finns många andra fina relationer. Valdemar är en favorit medan Lucy kanske är lite feelgood-stereotyp. Jag har aldrig varit på Ven men blir definitivt nyfiken, särskilt på det där magiska Ven-ljuset. Ulricas mamma förstår jag mig inte riktigt på, inte heller sedan jag läst ut boken, jag kan definitivt tycka att hon överreagerar extremt mycket även med facit i hand.
Jag tycker om boken men inte fullt ut riktigt lika mycket som de tre tidigare. Jag tror att jag inte upplever bikaraktärerna som lika genuina utan just lite mer stereotypa och onödiga. Storyn berör mig inte heller lika mycket och jag har svårare att relatera. Det mysigaste är att läsa om själva öbornas vardagsliv och naturen med malvorna och stupen. Troligtvis kommer jag hur som helst att läsa fortsättningen på denna serie då jag ändå gärna återvänder till Ven för en stunds skön avkoppling.
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 10 september 2023
Mitt betyg: 3/5